Teen Mom 2
Att vara sjuk och samtidigt underhålla barn är inte min trevligaste kombination. Som tur är så har en vänlig själ erbjudit att hjälpa både igår och idag. Mycket tacksamt! Dels för att jag har fått ligga ned och vila och dels för att Elian verkligen behöver vänja sig vid att vara själv med nya människor.
Vad har jag gjort på sistone då? Jo, haft en Teen Mom -marathon. Teen mom 1 var väl lite mer normalt att titta på även om det blev en hel del drama men Teen Mom 2!? Jeez. Jag har precis sett klart första säsongen och självklart är det jätteintressant men liiite mörkrädd blir man ändå.
Jag skall dock inte vara för snabb med att döma för 1. Vad som visas på tv behöver inte alltid vara sant... dom är ju duktiga på att vrida lite på sanningen ibland, och 2. Det är inte lätt att få barn vid så tidig ålder. Det vet jag ju själv, jag var själv där en gång i tiden och jag begick många misstag då som jag inte förstår mig på nu.
Ibland är det dock inte så konstigt att människor skapar så starka fördomar mot unga föräldrar. Titta bara vad media ger ut om "oss". Folk tror ju automatiskt att alla unga mammor är knäppa och instabila. Men å andra sidan, dom är ju smarta som väljer ut rätt tjejer. Det kommer ju alltid vara så att det är roligare att se på ett program med en massa drama och händelser istället för något vanligt vardags-blaha med normala och skötsamma familjer.
Har ni sett Teen Mom?
Vad har jag gjort på sistone då? Jo, haft en Teen Mom -marathon. Teen mom 1 var väl lite mer normalt att titta på även om det blev en hel del drama men Teen Mom 2!? Jeez. Jag har precis sett klart första säsongen och självklart är det jätteintressant men liiite mörkrädd blir man ändå.
Jag skall dock inte vara för snabb med att döma för 1. Vad som visas på tv behöver inte alltid vara sant... dom är ju duktiga på att vrida lite på sanningen ibland, och 2. Det är inte lätt att få barn vid så tidig ålder. Det vet jag ju själv, jag var själv där en gång i tiden och jag begick många misstag då som jag inte förstår mig på nu.
Ibland är det dock inte så konstigt att människor skapar så starka fördomar mot unga föräldrar. Titta bara vad media ger ut om "oss". Folk tror ju automatiskt att alla unga mammor är knäppa och instabila. Men å andra sidan, dom är ju smarta som väljer ut rätt tjejer. Det kommer ju alltid vara så att det är roligare att se på ett program med en massa drama och händelser istället för något vanligt vardags-blaha med normala och skötsamma familjer.
Har ni sett Teen Mom?
Danne & Bleckan
Plötsligt fick jag en enorm lust att tatuera mig och det finns bara en person som får rita min tatuering. Jag är fast.
Igårkväll fick jag tipset om den korta dokumentären "Danne & Bleckan" på SVT Play. Eller vinjetten egentligen, som skulle vara bra gjord. Jag fascinerades över introt och började sedan mest slötitta på programmet, men jag blev kär på en gång.
Vilka underbart härliga människor. Så lättsamma, jordnära och sköna. När den ena pratade om sin lilla dotter så smälte mitt hjärta lite grann. Jag tror att jag automatiskt har skapat fördomar mot farsor, mest för att jag är övertygad om att dom kan strunta i allt ansvar så fort det passar (jag vet, jag skall absolut inte dra alla över en kam, men ni förstår?). Så när jag tittade på framför allt ett av avsnitten brände det till inom mig. Med ömhet tror jag. Det kändes så fint.
Men hur som haver, programmet går ju inte direkt ut på att vara pappa, jag hade bara lite svårt för att släppa den fina biten.
Har ni sett det här programmet som handlar om Danne & Bleckans "Salong Betong"? Jag älskar att lyssna på människor som står med båda fötterna på jorden, som har gått igenom allt skit och lite till men fortfarande har ett hjärta till att skämta, som ändå har en vilja att skapa. Jag fascineras över människor som har haft en hård uppväxt, men ändå tar sig framåt och lyckas. Men ändå inte får något behov av att skryta, som återigen bara står med båda fötterna på jorden och är sig själva.
Det är i alla fall den uppfattningen jag får när jag får följa dom i ca 14 minuter per avsnitt.
Igårkväll fick jag tipset om den korta dokumentären "Danne & Bleckan" på SVT Play. Eller vinjetten egentligen, som skulle vara bra gjord. Jag fascinerades över introt och började sedan mest slötitta på programmet, men jag blev kär på en gång.
Vilka underbart härliga människor. Så lättsamma, jordnära och sköna. När den ena pratade om sin lilla dotter så smälte mitt hjärta lite grann. Jag tror att jag automatiskt har skapat fördomar mot farsor, mest för att jag är övertygad om att dom kan strunta i allt ansvar så fort det passar (jag vet, jag skall absolut inte dra alla över en kam, men ni förstår?). Så när jag tittade på framför allt ett av avsnitten brände det till inom mig. Med ömhet tror jag. Det kändes så fint.
Men hur som haver, programmet går ju inte direkt ut på att vara pappa, jag hade bara lite svårt för att släppa den fina biten.
Har ni sett det här programmet som handlar om Danne & Bleckans "Salong Betong"? Jag älskar att lyssna på människor som står med båda fötterna på jorden, som har gått igenom allt skit och lite till men fortfarande har ett hjärta till att skämta, som ändå har en vilja att skapa. Jag fascineras över människor som har haft en hård uppväxt, men ändå tar sig framåt och lyckas. Men ändå inte får något behov av att skryta, som återigen bara står med båda fötterna på jorden och är sig själva.
Det är i alla fall den uppfattningen jag får när jag får följa dom i ca 14 minuter per avsnitt.
Revenge
Tack, du fina läsare som tipsade mig om serien 'Revenge'. Jag blev helt besatt, kunde inte sluta kolla, stannade uppe för sent och kollade avsnitt efter avsnitt.
Jag älskar känslan av att börja på en ny serie som man älskar och veta att man har en massa osedda avsnitt att plöja igenom. När man sedan bara har två kvar, då känns det lite tråkigare. Varför var jag tvungen att se på så många?
Jag vet att det har blivit lite väl många serie-blogginlägg på sistone, men uppenbarligen är jag inte ensam om att vara en liten serienörd. Så dagens tittar-tips är lätt "Revenge", för er som inte kollar på det.
"Centers on a young woman who is welcomed into a community filled with people who don't know she's only there to exact revenge on those who had destroyed her family."
Jag älskar känslan av att börja på en ny serie som man älskar och veta att man har en massa osedda avsnitt att plöja igenom. När man sedan bara har två kvar, då känns det lite tråkigare. Varför var jag tvungen att se på så många?
Jag vet att det har blivit lite väl många serie-blogginlägg på sistone, men uppenbarligen är jag inte ensam om att vara en liten serienörd. Så dagens tittar-tips är lätt "Revenge", för er som inte kollar på det.
"Centers on a young woman who is welcomed into a community filled with people who don't know she's only there to exact revenge on those who had destroyed her family."
Serietips igen
I vanliga fall så faller jag främst för dramaserier. Riktiga "tjejserier" med bland annat tonårsdrama, kärlek, tårar och känslor. Men så började jag först kolla på 'Ringer' och föll lite för "Mystery" - temat.
Sedan började jag kolla på 'Once upon a time' som jag skrev om i helgen och nu har jag kikat lite på denna: American horror story.
"A family of three move from Boston to Los Angeles as a means of reconciling their past anguish. They move to a restored mansion, unaware that the home is haunted."
Inte ALLS vad jag brukar tycka är underhållande, men jag kan inte låta bli. Jag är fast.
Vissa scener är helt sjuka, så jag blundar ibland - det erkänner jag. Men jag fastnade för den ändå, man vill bara veta mer och mer och har jag börjat kolla på något så har jag svårt för att släppa det.
Det finns 7 avsnitt ute än så länge.
Jag fick även lite serietips av er förut som jag skall ta tag i och kolla på. Hart of Dixie och Revenge kommer först.
Serietips
Nu med serieuppehåll på många av mina vanliga serier så letade jag efter nytt för att döda lite ensamtid med.
Jag hade absolut inga förväntningar när det gäller denna serie, ärligt talat så kändes det lite överkurs och larvigt med personer som Snövit i en serie. Det kändes barnsligt och extremt töntigt men efter många bra recensioner så gav jag den en chans ändå.
"Centers on a woman with a troubled past who is drawn into a small town in Maine where the magic and mystery of Fairy Tales just may be real."
Så beskrivs serien på IMDb.
Än så länge finns det fyra avsnitt att kolla på och jag har hunnit se 3 sedan igårkväll och medan Elian sov middag idag. Mycket beroendeframkallande och helt klart en serie som jag kommer fortsätta följa.
