Denize - Ensam morsa till E&E i Spanien - Foto

Ungefär såhär mycket har vi njutit idag...

Solen skiner, vi har haft fantastiskt väder och det skall bara bli varmare för varje dag som går den här veckan.  Tänk vad man blir lycklig enda in i själen när våren visar sig.
Jag passade på att sitta i solen på terassen tidigare medan Emilia var i plugget och Elian sov.  Jag bara satt där och stirrade ut över stan och medelhavet.  Min utsikt är underbar och jag ser fram emot att kunna spendera mer tid där ute på terassen.  Det har ju varit alldeles för kallt för det tidigare... men som sagt, våren är ju på g nu.

Efter skolan slösade vi inte på några soltimmar heller.  Vi hängde i parken en stund där Emilia träffade klasskompisar och Elian hittade en jämngammal polare som han sprang runt med en stund innan han satte sig i sin egen värld (som vanligt) under ett träd och pillade bland stenar och grus.  Mr Normal.

Så fort kameran åker fram så bjuder Emilia på sitt trevliga fake-smile.  Och Elian ser lika fundersam ut som alltid.

Godmorgon!

Nu är Emilias lilla "lov" över, vardagsrutiner är tillbaka och hon sitter återigen vid skolbänken.  Det känns nog både bra och skönt att få slippa mig och lillebrorsan lite.  Vi har haft en hel del konflikter på senaste tiden, men det beror antagligen på att hon behöver skolan om dagarna och har varit hemma så länge.

Men men, nu är vi i alla fall tillbaka till det gamla vanliga.
Elian sitter för tillfället och kollar barntv och härmar alla djurens ljud på tv, själv häller jag i mig kaffe och äter min goda frulle.  Frukost är viktigt, men jag kan bara äta det 1-2 timmar efter att jag har gått upp.  Så att käka frukost när jag jobbade var omöjligt.  Det enda som går ned sådär tidigt är kaffe.

Ha en fin dag.

Vi hade en liten play date i ett par timmar idag igen så barnen har fått leka och springa enda tills lillebror däckade precis som igår.

Elian blev lite mobbad idag.  Det var en liten flicka, ca 4-5 år, som följde efter honom, puttade bort honom, tog alla grejer som han var på väg mot osv.  Det är lite svårt att säga åt ett barn som pratar ett annat språk (jag tycker inte om att säga åt andras barn överhuvudtaget), men som tur var så hade jag ju en vän med mig som kunde hjälpa med att snacka lite spanska med henne.  Om någon förälder dök upp och undrade vad problemet var? Nope.  Om ungen lyssnade? Nope.
Hon fortsatte att skälla på barnen som lekte i parken och vara elak mot Elian.
Som tur var så är Elian så liten så han inte förstod ett smack.  Han undrade mest vad hon var för lustig typ som förföljde honom, haha.  Men att putta och slå mindre barn är ju inte ok ändå.

Hur som helst, Emilia var och lekte med sin kompis hela dagen... man hörde bara fnitter, skratt och lekröster då och då.  Även Elian lekte på bra, trots hans evil stalker.
Det är kul att se hur han utvecklas så fort.  För bara några veckor sedan så ville han mest stå och kramas bredvid mig utomhus, annars skulle jag vara precis bakom eller bredvid honom.
Nu springer han iväg i sin egna lilla värld, tills han kommer på sig själv och vänder tillbaka.  Han vågar ju inte springa HUR långt som helst ifrån mig.  Vilket bara är skönt!
När han skall upp på klätterställningarna så ber han dock fortfarande om sällskap.  Han är ju feg och försiktig av sig.  Även det är skönt!

Hur gör ni om ni stöter på 'elaka' barn i parken? Är det ok att säga åt någon annans barn?
Jag vet flera som blir skogstokiga om någon säger åt deras barn, så det är nog lite olika åsikter om det.
Om Emilia eller Elian hade slagit eller varit dum mot en unge i parken och jag mot all förmodan inte såg det så hade jag tyckt att det var helt ok om någon annan morsa sa ifrån.  Det behövs ju?
Jag har i alla fall jättesvårt för att hålla käften om något annat barn slåss eller beter sig elakt.  Men vid tidigare tillfällen så har alltid mamman/pappan sett vad som hänt och kunnat komma emellan.

Ett par bilder på storasystern och den lilla lillebroren med den roliga frisyren.  Innan han klippte sig alltså.

Vi var tvungna att stanna upp och ta en extra titt på den här växten innan vi fortsatte våran promenad igår.  På avstånd såg den minst sagt märklig ut, hehe.

Idag har barnen aktiverats ordentligt.  Vi började med att bli bjudna på lunch, sedan satte vi oss i bilen och åkte mot en saltsjö.  Barnen har fått springa, cykla och leka massor.
Elian var så slut framåt eftermiddagen och orkade inte ens stå på benen så det fick bli att bära (vagnen lämnades hemma).  Sedan däckade han utan ett ljud så fort vi kom hem vid 16.45.  Trött grabb!

Här kommer ett ordentligt bildregn:

Jag känner mig pigg och utvilad för första gången på ett tag.  Både jag och Elian sov riktigt bra i natt, han vaknade bara en gång tidigt i morse för välling, annars har han sovit som en stock.  Likaså jag.
Så. Himla. Skönt.

Idag är Emilia som sagt ledig så vi tänkte snart bege oss ut på äventyr med vänner.  Hon har längtat efter att umgås med andra barn under sjukdomsveckan så hon är lyckligare än någonsin.

Ha en fin dag!

Tidigare ikväll när middagen var slut och kvällsrutinerna närmade sig så stod Emilia och packade i ordning sin skolväska och sorterade bland pennor och läxböcker när det plingade till i telefonen.
Med världens timing så fick jag ett sms om att ungarna är lediga från skolan i några dagar.  Tur att min fina vän berättade det, annars hade vi ju gått upp tidigt för att möta en tom skola.
Jag hade verkligen ingen aning om att det var något slags lov, för det är inga röda dagar enligt kalendern i alla fall.  Lite typiskt att det blir så just efter att Emilia har varit hemma sjuk i en vecka.  Både hon och jag hade längtat efter att skicka tillbaka henne, men nu blev det andra planer.

Hur som helst, Emilia (och jag) klagar inte på att få några extra sovmorgnar!
Nu sover huliganerna och jag skall andas av lite egentid innan jag tar mitt solbrända ansikte och nattar mig själv också.  Ha en fortsatt fin kväll!

Jag var bara tvungen.
Det här är varför jag ALDRIG nöjer mig med att ta en bild.  Jag har tar alltid minst 5 "likadana" bilder, just för att undvika ögon som stängs och knasiga miner.  Ibland är det charmigt... men ibland... ja... haha!

Igår hade jag vårkänslor, men idag dök sommarkänslorna upp istället.  Det var utan tvekan bikini-väder i den stekheta solen.  En massa människor badade, låg verkligen i och simmade runt.  Riktigt så galen var jag inte, men jag satt och svettades i alla fall och barnen doppade fötterna.

Att man sedan kom hem och kände sig sådär lagom trött efter att ha varit i solen OCH kände sig lite solbränd i ansiktet gjorde dagen ännu mer somrig.

God morgon Söndag! Lägenheten är fortfarande varm och behaglig, barnen sitter för tillfället och leker med lera, solen skiner där ute och nu sitter jag och funderar på om vi kanske skall ta några timmar på stranden senare när solen värmer som mest.  Det kan bli riktigt varmt och skönt.

Ha en fin dag!

I veckan när hyran skulle betalas så pratades det lite om hur kallt det är i lägenheten.  Jag förklarade att elementen som jag hade fått inte riktigt funkade och att jag ofta går runt i både tjocktröja och fleecejacka, att vi har levt i 12-15 grader inomhus, att barnen har varit sjuka och yada yada.
Dagen efter ringde hon och berättade att hon ville fixa värme.  Redan i morse kom det några gubbar och installerade ett riktigt AC-system i lägenheten så man kan få värme/kyla i alla rum.  Snällt? Ja.  Skönt? Ja.

Det var i alla fall fullt ös här inne med grejer överallt så det var lika bra att ta med sig ungarna och gå ut.  Vi började med frisören, sedan lekte barnen i x antal lekparker och sedan avslutade vi med strandpromenaden där vi lunchade i solen och tog en lång promenad hem.

Nu sover Elian fortfarande, Emilia pysslar och jag sitter här och njuter av att vi har 21 grader här inne!

Nu har mini huliganen somnat och snarkar så sött.  Skönt med lite tid för sig själv efter x antal kaotiska dygn.  Jag skall nog passa på att äta något onyttigt och titta på Jane by Design.  Någon ny halvtöntig (jättetöntig egentligen...) serie som jag har börjat följa.

Idag passade jag på att gå till fredagsmarknaden för att handla lite.  På listan stod bland annat en ny fleecetröja att värma sig i här i vårat kylskåp till lägenhet.  Jag lyckades hitta en i min storlek, för 1 Euro dessutom.  Inte illa.
Annars fick jag bara med mig ett kg jordgubbar och en grillad kyckling.
Jag hade egentligen tänkt att handla upp frukt och grönt ordentligt då det är så jäkla billigt, men det var alldeles för mycket folk... så det var omöjligt med vagnen.

Efter det gick jag förbi Skandinaviska affären och köpte Ballerinakakor som Emilia hade önskat och chips och dip.  Jag trodde aldrig att jag direkt skulle sakna svenska chips (jag har ju Lays salt & vinäger som är den absoluta favoriten här i spanska mataffärer), men det gör jag! Speciellt dippen.

Idag fyller barnens morfader 45 år.  Dom ville skicka en hälsning här också!

Hallå på er! Det blir en rätt sen uppdatering här inne idag.  Sjukstugan fortsätter, dock börjar det äntligen gå åt rätt håll - sakta men säkert.
Skönt nog har jag i alla fall fått komma ut en lite längre sväng idag.  Jag hade lite ärenden att uträtta + att jag verkligen behövde få promenera av mig, så jag fick lite hjälp och Emilia fick sällskap här hemma i ett par timmar.
Elian fick följa med morsan.

Jag tog den långa vägen längs hela strandpromenaden och där var det fullproppat med människor.  Det var länge sedan man hörde så mycket ljud i den här hålan.  Eller så har jag bara blivit störd av att vara instängd med sjuka barn lite för länge? Men ja ja, folk promenerade glatt i den värmande solen, uteserveringarna var fulla, barn lekte på stranden, folk gick med jackor och tjocktröjor över armen och en våg av vårkänslor spred sig inom mig.  Helt underbart.

På vägen hem stannade jag lite snabbt vid en sportbutik med stora REA-skyltar och köpte ett par nya sneakers till Liten.  Dom var väldigt lika hans gamla, men en annan färg och en storlek större.  Stolt och glad blev han efter att han hade provat dom och fick sitta och hålla i påsen hela vägen hem.

Här står det fortfarande still i sjukstugan.  Om det fortsätter så får det nog bli en resa till doktorn.  Febern går upp och ned (det blev ett par feberfria dagar, men det pendlar), dom sover dåligt, hade svårt för att somna igår, klagar på halsont och Emilia har ingen aptit alls.  Inte Elian heller direkt, men jag lyckades åtminstone lura i dom apelsin och kiwi tidigare.  Lite C-vitamin kan behövas!

Elian hade i alla fall tillräckligt med energi för att "hjälpa till" med storstädningen.  För några månader sedan var han livrädd för dammsugaren men nu kan han stå och tjata och gråta efter den i timmar innan den dras fram.  Han är som han är.
Efter att lägenheten var ren och fin igen så däckade han fort som fasen i vagnen, helt utmattad.

Ytterligare en dag precis som igår.  Sjuka, sega och gnälliga barn efter ännu en nästintill sömnlös natt.  Elian gick i alla fall med på att sova idag och ligger för tillfället i vagnen i den friska luften.  Storasystern ligger utslagen i soffan.
Själv klättrar jag på väggarna.  Jag är trött, men ändå rastlös.  Börjar bli knäpp av att sitta här inne och bara få barnen att vila och tänka på annat än att de små kropparna värker.  Dagarna blir lååånga.

Det blev en liten diskussion kring det där med Emilia, skola, Sverige vs Spanien osv.  Så jag tänkte att jag kunde skriva ett inlägg om det här för att få mitt sista om det sagt.

Jag är medveten om att jag tidigare har skrivit väldigt mycket negativt om Sverige, jag berättade att jag aldrig trivdes, att min dröm var att flytta utomlands osv. 
För att påminna lite så är jag uppväxt utomlands i flera olika länder.  Jag har bara positiva minnen från min barndom, att vi mådde bra, hur bra allt var i skolan och många fler saker.
När jag blev tonåring och flyttade till Sverige så vände allt.  Disciplinen i skolan var lika med noll, jag fick en chock men anpassade mig efter miljön och sedan blev allt kaos.
Därför hade jag väldigt lätt för att skylla allt på landet, att jag önskade att min familj aldrig hade flyttat dit och därav min stora dröm att flytta när jag själv kunde hantera det på egen hand.

Sagt och gjort.  Jag fick möjligheten och jag fixade det.  Min dröm blev till verklighet efter många års slit.  MEN! Om det var lika lätt som jag hade trott? Om alla pusselbitar föll på rätt plats? Inte direkt.
Jag fick uppleva utlandet ur ett vuxet perspektiv och det var väl det jag behövde.  Jag behövde jämföra Sverige med utlandet i dagsläget.  För att se de positiva bitarna av Sverige, för att kunna uppskatta det som faktiskt var bra där men som man ändå tog för givet.

Jag skulle kunna skriva en lång lista på för- och nackdelar när det gäller både Sverige och Spanien.  För så är det ju, det finns en hel del saker som är bra här, som Sverige är mindre bra på (enligt MIG) men det finns även saker som är mindre bra här som Sverige istället är mycket bättre på.  Det kommer alltid gå att jämföra, frågan är bara vad som väger mest.

Med tanke på att jag startade hela den här grejen med att prata om skolan så avslutar jag det även nu.  För 10e (?) gången: Jag dömer inte varenda skola i Sverige, jag går efter mina erfarenheter och den här skolan är så himla mycket bättre.  Det är disciplin som gäller och själv tycker jag att det är väldigt viktigt inom skolan.  Barnen skall ha respekt för sina lärare och göra det som krävs och att dom får betyg ser jag som något positivt.  Barnen blir mer motiverade och tar skolan på allvar.
Sedan har jag haft tur med att få in Emilia i en riktigt bra skola, för det finns ju sämre här.  I alla fall om man utgår efter vad man har fått höra.  I Emilias skola så har dom i alla fall enorma resurser, utbildningen är fantastisk.

Det som svider nu är att jag vet att jag inte kan stanna här för alltid.  Jag skulle inte kunna få vardagen att gå ihop pga x antal anledningar.  Som ensamstående blir det omöjligt i längden.  Det är nu man saknar Sveriges fritidsverksamhet, att dom får gå i skolan en hel dag utan långa avbrott, att det inte är komplicerat med dagis osv.
Det enda jag vill är att ge Emilia den bästa möjliga utbildningen och om jag (återigen) jämför med mina erfarenheter så vill jag absolut inte sätta henne i Sverige igen.  Jag skulle mer än gärna ta med mig hennes nuvarande skola till Sverige, då skulle mitt liv bli mycket enklare, haha.

För att avsluta så kan jag bara säga att det finns för- och nackdelar.  Jag saknar så himla mycket som finns i Sverige, men gällande skolan så vinner den här erfarenheten med hästlängder.

Men oavsett om detta bara varar i ett år av våra liv, eller hur långt det nu blir så är jag ändå glad att jag gjorde det.  Att jag gick på magkänslan och levde upp till mina drömmar.  Det fick mig att se så himla mycket på ett nytt sätt.  Det var och är en jättebra erfarenhet för både mig och Emilia, oavsett vad några av er tycker.

Söndagen börjar lida mot sitt slut och kidsen skall snart hoppa i säng.  Vad har vi gjort idag då? Barnen har legat i soffan för det mesta, ett par raringar var här och lämnade helgens läxor till Emilia + nässpray, vi tog en promenad i den friska luften för att köpa lite juice, jag har städat av och bäddat rent i sängarna med förhoppning om att vi ska bli friska fortare.  Önsketänkande.

Elian har varit super-duper-skit-trött hela dagen men vägrat sova ändå.  Jäkla snor och hosta! Så nu är det gnällfest på hög nivå.  Han sitter för tillfället här i mitt knä och försöker slå sönder datorn.  Bäst att jag vilseleder honom en stund så att han kan däcka och förhoppningsvis sova bättre i natt.

Ett par bilder från friska och glada dagar...

Här står det still i sjukstugan.  Elian mår sämre, Emilia mår likadant och mamman är trött.  Mini E sov så dåligt i natt, stackaren.  Att andas genom näsan var omöjligt och att sova utan napp är ännu mer omöjligt... så han ville bara ligga och gråta i min famn.

Dagarna har gått ut på att ligga i soffan, glo på tv och så turas barnen om att gråta hos mig.  Eller turas om gör dom väl inte, det är en ständig kamp om min uppmärksamhet och det tar förstås på krafterna.
Men jag försöker räcka till, finnas där för båda och tänka positivt.  Om några dagar är detta över och jag längtar efter att få tillbaka mina friska, glada ungar.

Gårkvällen blev inte fullt lika mysig som våra vanliga fredagar.  Emilia mådde riktigt ruttet, sedan blev Elian jättedålig på några sekunder efter sin dagsvila.  Han föll bara ihop i soffan och låg på samma ställe i ett par timmar framöver.  Sedan började han kräkas i omgångar och febern var hög.
För första gången på länge så kände jag mig verkligen otillräcklig.  Båda barnen grät och ropade mamma... vem tar man? Vem går man till först? Jag fick en våg av jobbiga minnen från Elians spädbarnstid då Emilia var svartsjuk och allt kändes hopplöst.  Detta var något liknande.
Jag försökte sätta mig mellan barnen, prata med dom samtidigt, hålla bådas händer... men Elian kräktes och behövdes lyftas in i badrummet för att duscha av sig och Emilia grät hysteriskt.  Fy farao säger jag bara, som jag led med mina ungar.
Att vara ensam om två barn är oftast vardagsgrejer för mig, jag är van, men HELVETE vad svårt det är när det väl är svårt.

Hur som haver, jag klagar inte nu, jag säger bara som det är.  Jag uppelvde det som jobbigt, det är bara för att ni skall inse att jag är mänsklig.  Jag har inte superkrafter och jag tacklar inte alla motgångar utan att blinka.

Barnen somnade i alla fall tidigt igår och jag fick en massa "me-time" att få andas ut.  Sedan vaknade Emilia ett par gånger efter någon timme men somnade om fort.
Elian sov så gott som hela natten fram till kl 5 och somnade sedan om i min säng.  Han var kokhet, feberyrade och betedde sig jättemärkligt i ett par minuter men sov sedan vidare.  I 6 timmar till.
Nu har han fått alvedon och sover återigen i soffan.
Emilia verkar piggare idag, gråter inte och har inte feber.  Så det är skönt att det går åt rätt håll för henne i alla fall.

Den här veckan försvann fort och nu är helgen redan här igen.  Det känns skönt! Vi har tagit en riktigt lugn förmiddag med sovmorgon.  Emilia somnade hur fort som helst igår och laddade verkligen batterierna.  Idag är hon fortfarande rätt slö och har lite ont i halsen, men hon har i alla fall kraft till att äta, dricka och leka lite.

Men självklart skall hon smittas lite också.  Elian har hostat hela natten och nu börjar min hals ge upp.  Ja ja, skönt att det är helg så att man kan få vila ordentligt.

Efter skolan idag hade vi en fikadejt.  Jag skulle nämligen få smaka på stans godaste kaffe.  Väl där festade vi till det med någon spansk bulle och juice till ungarna.  Gottigt!
Någon timme senare så skulle kiddosarna få springa av sig i parken en stund, men vi hann bara åka dit och vända i princip.  Emilia bröt ihop och berättade att hon hade ont i halsen.  Kokhet var hon dessutom, så det var bara att sätta oss i bilen igen och åka mot apoteket istället.  Där fick vi lite alvedon och hostmedicin och nu ligger hon nedbäddad i soffan med en kopp te.

Så fort vi kom hem så grät ungarna samtidigt.  Emilia pga värk förstås och Elian för att han absolut inte ville gå hem.  Han ville ju vara med vårt sällskap.  Men efter lite kakor och annan vilseledning så har han nu gett upp att tjata på Emilia om att leka och sitter och roar sig själv med sin bilbana.

Jag hann i alla fall knäppa tre bilder på huliganen ute i kvällsljuset...