Denize - Ensam morsa till E&E i Spanien - Foto

Ibland är det så roligt att kolla på gamla bilder.  Jag satt och kikade på bilder från December förra året och såg dessa.  Känner ni igen den här tjockisen? Haha.  Han har verkligen förändrats utseendemässigt på det här året.
Men smultronmärket i pannan och de klarblåa ögonen avslöjar honom.  Lilla Ellepelle.

Och på tal om gamla bilder så var det ju någon som undrade hur jag sorterar mina bilder.
Med tanke på att jag fotar dagligen så blir det även dagliga mappar.  Nu förlorade jag dock alla bilder från det senaste halvåret när min externa hårddisk (har inte hittat någon som kan återställa bilderna än) gick sönder.
Så jäkla tråkigt, men jag kommer inte ge upp.  Någon kommer någon gång kunna få tillbaka bilderna!

Elians morgon börjar med det obligatoriska paketöppnandet som han endast gör tillsammans med Emilia.  På vardagarna får jag och Elian gå in och väcka henne, sedan tar hon ned Elians paket och tar bort tejpen innan hon tar ned sitt eget.
Vad som ligger i paketet struntar Elian fullständigt i, han tycker mest att det är en kul grej att det ligger något där i.  Därför köpte jag mest storpack av små badleksaker och andra "skitsaker" bara för att.

Efter det kommer nästa höjdpunkt.  Promenaden till och från Emilias skola.  Hans dag är räddad så länge han ser en gul bil, en buss, en ambulans eller bäst av allt: ett flygplan.  I morse fick han se TVÅ flygplan.  Lyckan var ju total då såklart.

Sedan går vi hem, om jag har tur så äter han något (han äter helst inget alls på morgnarna.  Jobbigt!) och så står barntv på i bakgrunden.  Hödpunkten här är reklam.  På barnkanalen här får dom ju visa reklam för leksaker och jösses så skoj Elian tycker att det är.  Han står bokstavligen och stirrar på tvn, helt förtrollad och inne i sin egen värld.
Sedan börjar något barnprogram och då drar han oftast där ifrån, hänger på mig, sparkar boll eller leker med någon leksak i ett par minuter.

Elian satt i mitt knä när jag surfade runt hos några storbloggare.  Plötsligt började han fnissa och puta med läpparna.  Det var en riktigt skojig blogg tyckte han.  Ser ni vem han imiterar?

Nu har han även lärt sig hennes namn.  Man behöver bara fråga: "Hur gör ------ på bilderna?" så putar han med läpparna.  Ibland hör han dock inte riktigt skillnaden mellan hennes namn och ett annat ord för 'katt', så då händer det att han säger 'mjaaau' istället, hehe.

Halvsover var tydligen fel ordval då Elian slocknade även på soffan.  Nu sover han djupt, skrattar och rycker till i sömnen och ser så galet fridfull ut.  Vad fasen hände med min huligan? Idag är han i alla fall en trött sådan.

Jag har lagt täcken och kuddar på hög nedanför soffan, livrädd för att han skall ramla ned.  Men risken att han skulle ha slagit sig är minimal ändå med tanke på att jag sitter och stirrar på honom som ett fån.  Helt redo för att hoppa upp och ta emot honom.

Sovande barn måste vara det vackraste i världen...

Min lilla Ellepelle hade lite svårt för att gå upp i morse.  Han grät vid frukostbordet, grät i vagnen, grät även fast han fick gå och ville bara att jag skulle bära och hålla.
Så fort vi kom innanför dörren igen så satte jag mig i soffan med honom för att kolla på tv.  Snuttekudden och nappen fick följa med och efter att jag hade letat fram rätt tvkanal så tittade jag ned på Liten som låg och snarkade på mig.
Mitt mammahjärta svämmade över med kärlek.  Jag struntade fullkomligt i att det var heeeelt fel tid för honom att sova, jag struntade i de vanliga sömnrutinerna, jag struntade i allt jag själv behövde göra... jag satt bara och andades in all kärlek.  Ibland måste man bara få njuta.
Åh, min lilla bebispojke... som egentligen inte alls är någon bebis... men som kändes som det idag.  Han kändes så liten, så ynklig, så hjälplös och så extremt oskyldig.  Det är fascinerande hur mycket man kan älska en människa.  Jag ville aldrig släppa taget, jag ville ha honom där för alltid.

Efter en halvtimmes mys och gos så fick jag dock kramp, haha.  Då lyfte jag över honom till sängen där han sov vidare i några minuter, sedan vaknade han och nu ligger han och halvsover till barntv i soffan.


Världens bästa känsla! Det lär ju typ ALDRIG hända igen.  Tur att jag fick bildbevis på att min rutinberoende lilla son som BARA skall somna i vagn/själv i sängen faktiskt däckade på ett par sekunder på mig.

Idag har vi haft som sensommarvärme hos oss.  Det var varmt, strålande sol och helt vindstilla.  Se bara hur Elian njöt av eftermiddagssolen som ändå värmde behagligt.  Jacka och mössa fick ligga kvar i vagnen.

Mitt lilla hjärta betedde sig lite oroligt igår.  Han sov dåligt på dagen när han i vanliga fall sover mååånga timmar då på helgerna.  Sedan var det gnälligt på kvällskvisten och så vägrade han somna själv när det var läggdags.
När jag äntligen hade fått honom att somna så sov han i prick en timme för att sedan vakna och vara hysterisk.  Han skrek som en stucken gris och tog sig på benet.  Jag provade att massera lite ifall det kunde vara växtvärk och då lugnade han sig i någon minut men sedan dög det inte heller.
En alvedon och vyjssande i famnen i en halvtimme senare så slocknade han.  Lilla älsklingen.  Han fortsatte att sova oroligt, men skrek inte sådär hysteriskt fler gånger i alla fall.

Jag hade räknat med att han skulle sova lite längre i morse, men icke det.  Idag är han gladare igen, men superdupertrött vilket inte är så konstigt.

För tillfället sitter han och kollar på Bolibompa introt på youtube och har gjort det minst 100 gånger i rad.  Han tröttnar aldrig, sitter och dansar till musiken och säger "boooppa".

Emilia har stängt in sig på sitt rum, spelar datorspel och vill inte vara i närheten av sin uppmärksamhetsberoende lillebror, haha.

Lilla hjärtat ligger i sängen och kollar på skidskytte på webtv och är gaaalet fascinerad.  "Där, där, där!" ropar han och pekar på skärmen.
Teletubbies och Disney Junior för all del, men bil eller motorcykelrace eller nyfunna favoriten skidskytte är tydligen bra mycket roligare.

Min son är ett märkligt barn.

Elian har faktiskt lekt idag! Själv.  En liten stund i alla fall.  I morse grävde han lite i leksakslådorna, körde runt på en liten bil, störde hela grannskapet med en sjungande bil, tittade lite i boken och hittade sedan ett objektivskydd/lock.  Det var skoj.  Antagligen för att jag inte ville tappa bort det och frågade om och om igen om jag kunde få tillbaka den.  "Nääää" svarade han bara då och skrattade.
På tal om nä så används det ordet nästan lika mycket som där nu. 
Är du hungrig, Elian? NÄÄÄÄ.  Har du bajsat? NÄÄÄÄ.  Är du glad? NÄÄÄÄ.  Är du ledsen? NÄÄÄÄ.  Allt är nä.
Kan du säga: ja? NÄÄÄÄÄÄ!

Jag har funderat lite på julklappar till Elian.  Jag vill ge honom något som han verkligen kommer tycka är kul.
Jag har köpt alla möjliga olika leksaker till honom som för tillfället bara ligger i hörnet här och samlar damm.  Det är inget som är roligt.  Alls.  Det enda han gillar är väl att sparka boll och läsa bok, men det krävs ju sällskap för det och ärligt talat så har jag inte alltid lust att sparka en boll fram och tillbaka i 12 timmar.

Nu snackas det alltså om grejer han kan göra inomhus, för så länge han är ute kan han sysselsätta sig själv hur fint som helst.  Men han behöver något skoj till hemmet.

Vad leker era 1-2 åringar med? Leker dom själva?

Det finns så många knäppa bilder på Elian.  Han är proffs på det här med minspel.  Den här bilden var ju bara för fulsöt!
När Elian fick se den så började han skratta och sa "muuuu".
Jag satt faktiskt och funderade på om han kanske lät som grisen alt. kossan på den här bilden.  Då gör han den där minen.

Annars ser det ut som om han luktar på handen och tycker att den luktar illa, hehe.

Elian har fått lite hemmaångest.  Han skulle mer än gärna vara ute och promenera hela dagarna, det spelar ingen roll var... så länge han slipper vagnen och att vara hemma.  I morse spenderade vi någon timme i parken, det uppskattas högt. 
Stackaren blir ju lite understimulerad.  Jag skulle vilja ta honom till olika lekgrupper som finns här, jag har hittat både norska och engelska toddler groups men dom ligger en bit utanför våran stad och med tanke på att Emilia måste hämtas hem under dagarna så hinner vi inte åka någonstans.
Men Emilia kommer nog gå lite längre dagar i skolan snart, hon skall få gå kvar över lunchrasten och äta i skolan och då kommer det bli lättare för mig att göra saker med Elian också.
Jag ville dock vänta med det ett tag så hon kommer in i hela skolgrejen och trivs med vänner och personal, vilket hon nu verkligen gör.  Hennes allra "bästa vänner" går kvar hela dagarna så det kommer nog inte bli några problem... men vi får se när det blir av.

Elian behöver ju också träffa andra barn, hitta på saker, aktiveras och ha skoj.  Så jag förstår verkligen hans ångest.

Jag satt precis och klickade bort alla mappar från dagens bilder men kunde inte låta bli att kolla på denna bild.
Elian ser ut som en liten vampyr nu när tänderna håller på och tittar fram + fotovinkeln.  Att han sedan gapar och ser helt crazy ut var ju bara en bonus.
Jag tror nog att jag bad honom skratta där.  Fint skratt, jepp, hehe.

När vi åkte till Spanien för 4 månader sedan i tron om att åka på en sommarsemester så stod inte strumpor högst upp på packningslistan (inte för att jag någonsin har ägt en sådan lista, men ni fattar).  Jag hade med mig två par olika till Elian och dom har inte använts alls förrän nu de senaste dagarna då det är för kallt för att gå barfota på golvet.  Igårkväll låg ena paret i tvätten och de andra blev sandiga och blöta från vistelsen på stranden på kvällen.
Som tur var hade jag lyckats packa med ett par av Emilias som är alldeles för små.  Lustigt att dom ens packades ned, men dom fick i alla fall Elian idag.  Han gillar kossorna på dom och säger "muuu" åt sina egna fötter.

Men det får nog bli lite shopping i helgen igen.  Mer strumpor till grabben och även fler pyjamaser som jag äntligen fick honom att gå med på att ha på sig om nätterna.  Minns ni att jag skrev att det var omöjligt? Jo, det var en kamp men jag vann till slut.  Han insåg väl säkert att han frös annars.
Strumpor var också ett hatobjekt när jag precis började med dom igen.  Efter en lång sommar barfota så var strumporna verkligen hemska i hans ögon.  Men med lite envishet så vann jag även den kampen också.

Igår kom vårat paket från Kidsbrandstore.se! Emilia var på lite instabilt morgonhumör i morse så jag hann inte knäppa någon bild på henne.  Men hon var givetvis snabb med att inviga sin nya tjocktröja.
Även Elian tog gärna på sig sitt nya Adidas-set.  Kläderna var lite stora, men det hade jag räknat med.  Hellre för stort än för litet.

Första bilden är egentligen riktigt dålig om man tänker på kvaliten.  Jag hade precis fotat landskap med lång slutartid och lagt ned kameran i väskan.  Men där satt Ellepelle på bron och såg så oskyldig ut, så jag var tvungen att slita upp kameran fort och knäppa en bild innan han försvann därifrån.

Självaste leksakslådan! Den sätter han sig i, använder som fotbollsmål, drar runt lägenheten, lyfter upp och ned osv.

Bild två är så jäkla ful-söt.  Jag frågade om han kunde ge mig en puss och då gjorde han den där minen.  Det är hans charmiga pussmun.  Min lilla gris!

Elian fick en tid hos frisören idag och till en början var han taggad.  Han satt och väntade ivrigt på att få sätta sig i stolen som såg ut som en bil.  Så fort frisören var färdig med kvinnan innan oss och vinkade över Elian så sprang han med full fart mot den efterlängtade bilen.
Han lyftes upp av en kille och två andra tjejer stod bredvid, gullade och nöp i kinderna samtidigt som alla sa i kör "guapoooo" i omgångar. 
Elian tittade upp på mig - skräckslagen - och bröt till slut ihop.  Han kunde inte fokusera på bilen, han insåg helt plötsligt att han var i centrum och att han inte kände människorna som klappade hans år, borstade osv.
Lilla skrutten, han är så nervös och blyg.
Men det gick bra.  Jag stod och höll honom i handen, försökte få honom på andra tankar och pratade med honom.  Så efter många om och men kapades det långa håret och nu är han kortklippt.  Skönt för han!