Denize - Ensam morsa till E&E i Spanien - Foto

Detta är en bild från min synvinkel, halvliggandes i sängen.  Det är sällan man ser en helt rund och perfekt mage numera, nu är det mest konstiga former och oftast ligger han och trycker med vad jag tror är rumpan på höger sida.  Detta syns rätt bra på bilden, att något sticker upp där.  Och så blir den M-formad vid sammandragningar.

Jag har gått in i vecka 38 och bär nu på en fullgången bebis.  Galet va? Det han skall göra nu är att tjocka på sig lite men han kan fasen komma när som helst. 

Så, nu tycker jag att ni skall gissa datum så får vi se om någon har rätt! De olika datumen vi fått vid olika tillfällen är: 14 April, 31 Mars, 2 April och så 4 April som gäller.  Inte för att jag vill gå över tiden, men jag har 8e April på känn.  Då blir mina kids födelsedatum 040801 och 100408.  Passande va? Men helst av allt får han gärna bli en sen Mars bebis då jag har lessnat.... men vad tror ni,

Nu är det ca. tre veckor kvar till BF och det börjar kännas.  Jag är tuuung som tusan! Bara att kliva upp för trappstegen på bussen idag var en jäkla kamp, det gick inte så smidigt som jag hade räknat med.
Jag sväller upp ganska mycket överallt, värst är det på kvällarna men på kortet nedan så syns det hur jäkla svullen jag är i ansiktet och detta är något som kommit nu de senaste dagarna... känner mig ordentligt rund där.

Magen börjar nog sakta men säkert sjunka nedåt nu också för det känns liiite lättare att andas men lite till bör den nog sjunka.  Inte för att det är jättebekvämt med en hängmage, speciellt inte när man skall sitta ned... men hellre det än att inte kunna andas alls.
Jag kan även påpeka att första bristningen har dykt upp nu, det spricker upp där jag hade navelpiercingen men det är nog rätt vanligt.  Det börjar liksom bli en lila rand från hålet ned till naveln.  Inget hemskt, bara att den kliar som fasen! Vi får väl se om det dyker upp fler tigerränder sen...

Annars kan jag nog inte påpeka så mycket mer om graviditeten, det rullar på... även om det är segt.  Det känns att jag bär på en bebis nu, han börjar bli stor som en bebis skall vara, det är obehagligt när han rör sig mycket med tanke på att det är trångt för han... men snart, snart, snart har vi honom här utanför istället! 

God morgon!

I natt har jag sovit uruselt.  Jag vaknade från början varje timme av att jag var panikkissnödig.  Hur fasen då kan man undra, när jag inte dricker något på kvällarna? Det är väl all svullovätska i kroppen.
Sedan vid fyra vaknade jag av jordens märkligaste värk i magen... det tryckte nedåt så in i helvete och jag fick nästan krystimpulser.  Jag låg och spände mig och knep, för att sedan slappna av istället.  Jag testade allt medan min mage jobbade med förvärkar och trycket ökade.  Till slut var jag tvungen att gå upp och gå en stund, efter en kvart lättade det och jag kunde lägga mig och somna om igen.  Vad fasen var detta? Han låg väl och tryckte på någon extremt obehaglig nerv eller så kanske han fixerar sig... förhoppningsvis.

Men men, nu är det bättre även fast jag är trött.  Liten ligger och bankar på mina revben och hela magen rör sig från höger till vänster och upp och ned.
Idag blir det Ikea och shopping till honom!

Have a nice day...

Jag sitter här och kan knappt andas, det går inte att sitta eller ligga för då känns mina lungor näst intill obefintliga.  Det enda som funkar bra är att stå upp och det är ju skoj?
Dessutom har foglossningen kommit tillbaka nu, det blev ju bättre ett tag men fyfarao vad det ilar och låser sig nu.
Jag har även haft ordentliga förvärkar sen igår och dom är inte heller något att älska.  MEN man får tänka att livmodern tränar upp sig ordentligt nu och snart är det dags.  Snart blir förvärkar värkar istället.  Snart har vi en liten Liten här hos oss och jag börjar verkligen längta sådär larvigt mycket nu.  Han tar upp hela min tankekraft!

Jag roar mig med att läsa förlossningsberättelser i brist på annat att göra.  Så jag tänkte kolla med er om ni har tips på bra gravidbloggar? Gärna någon som har BF nu i Mars-April eller någon som redan fått sin bebis men har en bra gravidkategori med massa bilder och uppdateringar?

Som sagt, man börjar längta på ett töntigt sätt... man kan knappt tänka på annat.
Besatt gravid kvinna.  Check!

Var ett tag sedan jag la upp de gamla, vanliga fram- och sidobilderna tagna med mobilen.  Här är veckans! Man kan ju undra hur fasen jag skall kunna bli ÄNNU större!? Känner mig sprickfärdig redan nu...

Det sägs att man kan märka vad bebisen har för dygnsrytm nu och att dom oftast följer samma utanför magen med.  Då undrar jag: har Liten insomnia? För ärligt talat... han sover aldrig, han rör sig i stort sätt hela tiden!
Han har frispel när jag lägger mig på kvällen, varje gång jag går upp och kissar på natten, om jag är ute och handlar, om jag promenerar, om jag sitter här vid datorn... han rör sig jämt och ständigt. 
Är det The-ring-ungen-med-svarta-håret-varning på min bebis? Ni vet "she never sleeps..." fast nu "Liten never sleeps".  Weird i alla fall.  Eller så är han bara så pass aktiv att han rör sig i sömnen med.

Ja, lagom till detta ämne fick jag fyra ordentliga kickar rakt mot revbenen som på beställning.  Det är underbart med söndersparkade revben...
I och för sig är det inte sparkar längre, det finns faktiskt inte plats för det numera.  Han ligger snarare och tryyycker och liksom försöker sträcka på sig och den känslan är lite märklig.
Det ser dessutom ganska märkligt ut också.  En alien i magen som vänder och vrider.  Men min alien, min efterlängtade alien.

På tal om alien så är namnet bestämt nu.  Så länge han ser ut som det.
Det är bara en månad kvar nu.  Bara och bara, men det går snabbt.. eller?

Här är några av hans nya kläder.  Märks det att jag gillar stjärnmönster?

Nu går jag strax in i vecka 36 och det ligger en 2-2½ kilos klump i min mage och trycker på så in i helvete.  Jag kan inte andas, det är så extremt obehagligt.  Men livmodern "står" ju som högst nu i en vecka framöver och efter det brukar den sjunka.  Jag längtar efter den känslan, att i alla fall kunna äta och andas.

Annars rullar allt på med graviditeten och det börjar dra ihop sig.  Nu är det inte alls lång tid kvar tills vi får möta Liten!
I veckan skall jag försöka ta mig till lokalen där jag har alla Emilias gamla bebissaker och sedan blir det nog Ikea veckan efter för att undvika sportlovs-shoppare (de som inte åker skidor då...) men tiden får utvisa när jag kan få skjuts.
Jag längtar i alla fall massor efter att få "boa" nu och fixa. 

I morgon skall jag till barnmorskan igen och Emilia vill följa med.  Hon är helt till sig och har berättat för alla att hon skall vara ledig och lyssna på lillebror.

I natt drömde jag om Liten, jag fick se hans ansikte och allt och han var helt perfekt.  Jag var på väg från BB (behövde inte ens drömma om förlossningen... uuuunderbart!) och hoppade in i bilen med honom.  Jag satt bara och stirrade på honom men sedan väcktes jag av "mammaaaa... fruuuukossst!" så, så var det med det!

Nu går jag in i vecka 35 och jag blir bara klumpigare och klumpigare.  Det är en enda kamp att vända sig i sängen, SÅ tung är jag.  Jag ligger och peppar mig själv i flera minuter om att det kommer vara skönt när jag väl vänt mig, med tanke på att den sidan jag redan ligger på är bortdomnad... så efter ett tag tar jag sats och flåsar mig genom det halva varvet i sängen.  Dock känns det surt efter typ tre sekunder då även den sidan gör ont och jag vill vända mig igen, hehe!

Behöver jag säga att jag längtar helt obeskrivligt mycket nu? Älskade Liten...

Jag var helt slut igår efter allt som hände så jag somnade strax efter Emilia på kvällen och har sovit till och från i tio timmar.  Dock väcktes jag av sammandragningar titt som tätt så jag känner mig trött idag med.
Det är så typiskt för senast 3-4 dagar sedan förklarade jag för min mamma att jag började känna mig bättre och piggare men bara för det skall detta hända.  Det är alltid något! Men men, nu är det inte alls lång tid kvar så det är bara att bita ihop och få de sista veckorna att gå.

Igår när jag låg inne på förlossningen och läkaren utförde gynundersökningen och grävde i mig med div. metallföremål (med risk för att låta grov) slog det mig att jag skall föda barn, på riktigt, utan någon utväg och där och då drabbades jag av en liten lätt panikkänsla.  När läkaren gjorde det hon behövde påmindes jag av den brutala smärtan av att föda barn... den brinnande smärtan när man krystar ut ungen, de kräkframkallande värkarna i öppningsskedet.  Halle-fucking-lujah! Jag har hittills bara längtat efter förlossningen, att få göra det igen, uppleva det finaste man kan och ja, visst, smärtan försvinner så fort man får upp ens barn på bröstet MEN det gör jävligt ont innan dess.  Jävligt ont!
Jag satt där inne och hörde en kvinnas vrål, en annans gråt "jag ooooorkar inte mer" men även ett nyfött barns skrik.  Ja, detta är lite blandat... jag längtar efter Liten, jag längtar efter första värken så man fattar att det är på g... men sedan kan vi väl snabbspola fram tills att barnmorskan lyfter upp honom på mitt bröst och gratulerar?

Hur som helst, som ni märker har jag en massa funderingar kring förlossningen just nu och det är väl inget annat än naturligt.
Här nedanför bjuder jag på bilder från igår.  Premiärbilden med nya mobilen var på alla vackra slangar inne på rummet och sedan en otroligt vacker bild på mig... ehh... nja, mest för att ha ett minne från just den dagen - oavsett hur trött och slut jag var. 

Och för att besvara något som går mig på nerverna, jag förstår att ni är nyfikna osv, men jag har valt att inte skriva om Andreas längre.  Ni behöver inte vara oroliga för något, vi har kontakt när det gäller barnet och självklart visste han var jag befann mig igår.  Hur pass delaktig han är och kommer vara stannar mellan oss! Vi alla vet att han gjorde bort sig ordentligt och valde lite fel saker men nu är det enda viktiga att både han och jag vill Litens bästa.  Så vi låter det vara så.  Hoppas att ni kan respektera det och sluta ställa frågor... 

Oj vilken dag! Jag börjar med att säga att allt är okej och det var ingen förlossning på g som tur är.  Jag blev hur lättad som helst när dom sa att jag fick åka hem igen.

Dagen började tidigt i morse med (varning för otrevlig info!!!) blod och annat slem och ja, en hel del otrevligheter down south.  Sedan började magen dra ihop sig och jag hade sammandragningar i stort sätt hela tiden som strålade och kändes som mensvärk.
Då var det bara att ringa in till förlossningen och dom bad mig komma in på en gång.
Jag var skitnervös och samtidigt försökte jag packa någon slags väska om jag skulle behöva stanna kvar.

Till slut kom vi iväg och hamnade på SöS.  Jag fick ett rum och kopplades till CTG och fick ligga med den i en halvtimme.  Liten fick som vanligt frispel och for omkring där inne och försökte gömma sig.  Han har liksom inte hajat att det är trångt där inne nu och att bebisar brukar lugna sig vid den här tidpunkten.  Nix, han kämpar för att fäktas och ha sig.
Hur som helst, kurvan såg bra ut och hans hjärtljud låg på allt mellan 120 och 160.
Sedan gjordes ultraljud och Liten fick vinka lite.  Även där såg allting bra ut och bebisen mådde bra.  Barnmorskan sa "oj vad söt den är" när vi fick se från en klockren profilvinkel. 
Efter det blev det den underbara gyn undersökningen och jag hade som tur var inte öppnat mig alls så det fanns inga tecken på förlossning.

Det enda oroväckande är blodet och det andra färgade och det finns ingen förklaring till varför det är så så man blir ju såklart lite nojig när man går runt helt ovetande.
Men huvudsaken är att Liten mår bra och att han vill stanna kvar ett tag till.

Nu bråkar Liten. 
In till förlossningen!

I morse väcktes jag av en Emilia som var på myshumör och låg och kramades och klappade på magen.  Precis då fick Liten sitt vanliga frispel på morgonen.  Det är ju för trångt för honom att slå kullerbyttor och sparkas ordentligt nu men det hindrar inte honom från att i alla fall försöka sträcka på sig och skruva på sig... i en jäkla fart dessutom!
Emilia blev helt till sig och sken upp "JAG KÄNDE! Igen... igen... en gång till... nu kände jag igen!" osv osv.
Nu börjar hon bli ganska otålig och längtar mer och mer.  Hon frågar jämt och ständigt om lillebror och berättar om vilka leksaker hon ska ge till honom och att hon måste slå in allt så han får paket, att hon ska dra honom i pulkan när han blir större, att hon kan mata honom och mycket mer.
Dessutom börjar hon bli ganska orolig över att jag inte köpt saker och fixat inför hans ankomst.  Hon tycker att han borde ha en säng i alla fall och i morse sa hon "Men mamma, han har ju inga nappflaskor.. han kan ju inte ta den jag har till dockorna, det är bara en låtsas!".

Idag var jag hos barnmorskan och håll i er nu... vet ni hur mycket jag har gått upp? 6 kg på en månad.  SEX KILO! Det är kanske inte så konstigt med tanke på mina äckelcravings och brist på motion med tanke på att jag är heltidssjukskriven och beordrad att sitta eller ligga still dag ut och dag in.  Men ändå, 6 kg på ca 30 dagar.  Jesus christ!
Jag borde väl lyssna på vad min BM och alla andra har att säga, att jag är gravid och får inte göra ett skit i princip... jag borde unna mig att äta det jag är sugen på, att blunda inför vikten för mat och sug är väl det enda "jag har" just nu och jag lovar, jag skall inte börja fixera mig vid viktuppgång och extra kilon men man blir så klart liiiite paff när man går upp hysteriskt mycket på bara en månad.  Men det är bara att acceptera, för dessa sug och cravings går inte att ignorera, är man sugen då ÄR jag sugen!
Så länge vikten inte blir ett problem förstås! Just nu tyckte i alla fall barnmorskan att min vikt var helt normal, jag är i v. 33 och har gått upp 11 kg totalt.

Huuuur som helst, nog om det! Allt var bra med älskade Liten, han har växt och tjockat på sig ordentligt nu och ligger fint strax under medelkurvan och ligger med huvudet nedåt.
Hjärtljuden låg på 144 idag.  Han var dock inte generös med att låta oss lyssna, han skruvade på sig och sparkade hej vilt och bara totalprotesterade, så det tog ett tag.

Järnvärdet var hur lågt som helst igen så nu är det bara att börja stoppa i sig tabletter.  Kanske inte så konstigt att jag varit seg och hängig på sistone då.  Förhoppningsvis hjälper dom!

Skönt i alla fall att han inte längre ligger under hela kurvan och att allt var bra.  Nu blir det tätare besök med tanke på att jag har passerat v. 30 så nästa besök är redan om två veckor.

För övrigt är det fortfarande segt och hängigt här hemma men Emilia mår mycket bättre.  Hallelujah för penicillin! Hon hängde med mormor och morfar medan jag var på Mvc och hon har såklart varit lite slow i kroppen men öronvärken är borta och hon börjar i alla fall likna sig själv igen.

Det är inte konstigt att jag plötsligt känner mig onormalt tung, osmidig och rent ut sagt FET! Titta bara på bilderna och jämför.  Den första är tagen för exakt en månad sedan... snacka om att jag har blivit rundare på så kort tid.  Jag förstår verkligen inte hur fasen jag skall kunna bli ÄNNU större.
Nu måste verkligen Liten ha fettat på sig och om vi inte ligger på medelkurvan nästa gång hos barnmorskan så kommer jag verkligen bli förvånad.

Annars rullar graviditeten på precis som den ska.  Nu är det bara åtta fredagar kvar innan BF.  Om man tänker så så känns det ju jättenära, speciellt om veckorna fortsätter flyga förbi i denna fart.

Jag försökte filma lite när Liten knuffades vid läggdags igår.  I början ser man när han drar en armbåge eller liknande vid naveln, sedan fick jag med några småknuffar, men självklart slutar han så fort man skall filma.  Men jag gjorde ett försök....
Sedan har jag även massa sammandragningar samtidigt, därav miffoformen på magen!

Nu är det ju ganska exakt två månader kvar tills jag äntligen får pussa på min son.  Längtan är stor och obeskrivlig och den här delen av sista trimestern går väl ut på att bara vänta, vänta och åter vänta.
Man går ju självklart och funderar på hur han ser ut och vilket namn kommer passa.

Det här med namn är ju jättesvårt.  Med Emilia var vi bara bombsäkra på vad hon skulle heta, namnet kändes helt rätt från första sekund, så länge hon skulle se ut som en Emilia förstås.
Men den här gången är det rena motsatsen.  Jag hör en massa namn som låter jättefina men inget känns liksom helt rätt, det är inget som fastnar helt.

Det som har funderats på mest är namnet Milan och sedan Nathaniel.  Sedan har Amadeus och Liam funnits i tankarna men de känns så himla vanliga och det känns lite sådär.  Kelian och Kian har varit två andra alternativ som är jättefina men jag vet inte, dom känns inte heller rätt helt enkelt.
Nu de senaste veckorna har jag dock tänkt på att om man tar bort K:et från Kelian och istället har Elian? Det klingar på något sätt, det fastnade! MEN är det bara jag som förknippar det med 'Alien'? Alltså Elian och Alien... det låter liiiite likt.  Hur som helst, namnet är fint ändå... vi får se vad Liten ser ut som.

Vad tycker ni? Kom gärna med nya förslag också om ni kommer på något.
Mjuka och hyffsat ovanliga får dom vara.

Jag är helt seg och därför blir bloggen lidande.  Igår hade jag egentligen tänkt att lägga mig i tid men det slutade med att natten blev till kaos här i mitt hus och slutade med ett polisdrama. 
Hur som helst, några timmars sömn fick jag vilket var alldeles för lite, jag är verkligen onormalt beroende av sömn nu under graviditeten, om jag inte får tillräckligt så fungerar jag inte alls.  Jag har gått runt som en zombie hela dagen men försökte småstäda lite ändå vilket behövdes och sedan åt vi födelsedagsmiddag hemma hos min kusin som har fyllt 18.
Nu orkar kroppen dock inte mycket mer och jag skall alldeles strax lägga mig. 

Jag passar på att lägga upp veckans magbilder eftersom jag strax går in i vecka 32.  Nu får tiden gärna gå lite fortare, jag börjar längta helt sanslöst mycket.  Kanske för att det börjar kännas verkligt nu? Alla som varit gravida samtidigt av mina vänner och bekanta har fått sina bebisar och nu känns det som "min tur" även fast det är ett par månader kvar.

Igår köpte jag det allra första plagget till Liten.  Väldigt passande ju!

De senaste veckorna har jag haft lite konstiga cravings, bland annat prinsesstårta... men för tillfället är det frysta bär och 'Mums Mums' som gäller.  Bären går jättebra att äta frysta.  Hallon gick ned först men nu har jag hittat några riktigt goda jordgubbar.  Ja, undra hur länge dessa sug håller i sig?

Tårtan här nedanför skulle sitta väldigt fint just nu... åååh...