Denize - Ensam morsa till E&E i Spanien - Foto

Idag har Emilia haft tillräckligt med energi för att både göra sina läxor som hon har samlat på sig under tiden hon har varit sjuk OCH orkat leka skola.

Den här dockan med tillbehör stod högst upp på önskelisten och självklart kom tomten med den.  Om den är välanvänd? Nja, typ 2 gånger och sedan har den legat och samlat damm i garderoben.
Men nu passar det igen.  Hon gör läxor åt "eleven", rättar prov och yada yada.  Mycket roligt.  Sedan har dom dessutom matchande glajjor.

Emilia har fått ett par "kompisarmband" av klasskamrater här i Spanien.  Hon är förstås super-duper-mega-stolt över detta.
Jag tycker att det är så kul att höra om hur hon har haft det i skolan om dagarna.  När hon berättar om sina vänner, lektionerna och framför allt rasterna då hon faktiskt leker och kommunicerar med dom andra.

Hon är rätt häftig min stora unge...

Jag har fått en liten samling av gamla bilder skickade till mig, så jag tänkte att jag kunde dela med mig.  Min stora Emilia som inte var så himla stor då... Åh, HUR söt!? Tiden går så himla fort.

Detta kom Emilia utspringandes med från skolan idag.
Dom har en liten trädgård där dom får plantera, odla, fixa och dona.  Idag var det hennes klass tur och det hade varit skoj.  Hon skall äta båda till middag ikväll.  Såklart.

Då har veckans andra skoldag passerat för Emilias del.  Tisdagar och Fredagar är bäst, för då har hon engelska berättade hon idag.  Engelska-lektionerna är roligast.  Mest för att just den läraren är så snäll och glad men även för att dom gör roliga saker, lär sig på ett skojigt sätt och får pyssla och fixa en del.
Idag kom hon hem med en liten bok som dom hade gjort med fåtal engelska meningar.

På vägen hem från skolan så skuttade hon fram som vanligt och sa "åh, det luktar sommar... och blommor... och groda!".  Ibland kan jag inte låta bli att skratta, hon säger så lustiga saker.  Groda!? Jag tror nog att hon förknippar sommarvärme med grodor då hon brukade leka med paddor osv hemma hos sin mormor och morfar.

Emilia längtar du inte alls hem till Nynäshamn? :)

"Ehhm, jag längtar inte till hemmet i Nynäs, men jag längtar efter alla som finns där... Anne och mina kompisar och så"

(Anne är Emilias gammelfaster)

Nu har Emilia tappat sin andra tand.  Hon satt i soffan och sa att den var lös och några minuter senare kom hon fram till mig med tanden i handen.  Det gick undan!
Nu har hon lagt tanden i ett glas så lär tandfen komma i natt och lämna en peng - precis som efter tand nr 1. 

Hon kommer bara se roligare och roligare ut nu, hehe.

Emilia har tappat sin första tand! Lite senare än många av hennes kompisar som tappade första för några år sedan, men hey... alla är olika.
Nu är den tappad och nu kan hon se lika rolig ut som sina vänner!
Det kändes i alla fall väldigt stort för henne som har inbillat sig i flera års tid att hon haft lösa tänder.

Min lilla unge skriver finare än mig, helt klart.
För några månader sedan kunde hon inte ens skriva små bokstäver, hon hade bara lärt sig de stora och var förvisso väldigt duktig på det.  Men idag skriver hon med skrivstil utan problem, hon håller alla bokstäver innanför linjerna och får det att se snyggt och prydligt ut.  Ibland kan jag dock fundera på varför det är så viktigt med skrivstil, varför dom är så hårda på det här.
Men det är olika överallt och är det ett måste så är det.

Jag behövde bara, återigen, skryta lite med stolthet.

Emilia sitter och pluggar för fullt här hemma.  I morgon har hon sitt livs första prov.  Hon visste inte ens vad ordet "prov" innebar när jag fick hem lappen om det, haha.  Det är Engelska hon skall kunna, så hon sitter och läser högt med sin härliga Svengelska här ur böckerna.
Det ser i alla fall ljust ut då hon verkar ha fått kläm på det mesta ur kapitlet, så det lär gå hur bra som helst!

Titta, nissarna var inne i mitt sovrum och lämnade en kalender också! Nej då, det var min dotra som hängde upp den med stolthet och förklarade att 'mamma måste ju också få en kalender'.  Ja, det vore ju orättvist annars!
Hon har pysslat och kämpat med denna rätt länge och har klistrat fast små svarta tejpbitar så att jag enkelt kan öppna mina luckor.
I första luckan gömde sig godis.  Tack, tack!

När Emilia började i skolan här så började jag titta efter något litet som hon kunde få, en slags symbol som skall påminna henne om hur stark och duktig hon har varit.  Något som kan förbli ett minne.
Nu har hon fått en söt liten skyddsängel som hon kan bära i skolan.  Något som kan ge henne hopp i svåra, tuffa eller nya situationer.  Nu kommer hon alltid bli påmind om hur jäkla stolt hennes mamma är över henne som fixar en Spansk skola exemplariskt.

Det fina smycket kommer från Butik Stylish, som har en massa fina silverhängen, berlocker och mycket annat.

...The whole world stops and stares for a while.

Jag tänkte uppdatera lite om hur det går för Emilia i skolan här i Spanien.
Jag kan inte säga något annat än att det går bra.  Förra veckan hade jag ett litet möte med hennes lärare, men hon kan ju ingen engelska alls så skolans engelskalärare var med och agerade tolk.
Dom berättade att hon hade utvecklats enormt, hon leker med barnen, är en del av gruppen och verkar trygg.  Men läraren ville förstås veta hur Emilia kände och hon känner ju bara likadant.  Hon trivs.

Först och främst så får hon privata spanskalektioner på plats. Hon har en helt egen lärare som sitter bredvid henne och ger henne uppgifter och hjälp.  Bara den saken är ju helt underbar.
Sedan är det två andra barn i skolan som inte har lärt sig spanska än så idag hade dom fått en lektion, alla tre, tillsammans.  Att det finns sådana resurser är ju helt fantastiskt.
Dessa "privata" lektioner ger väldigt mycket.  Emilia har t ex lärt sig att räkna till 100 på spanska på en dag.  Hon kan en massa olika ord, det nödvändigaste i skolan och man ser att förståelsen bara blir större.

Man märker att barnen börjar i skolan flera år tidigare här än i Sverige då dom är väldigt före i alla ämnen. Emilia satt mest som ett frågetecken de första dagarna, men hon har gjort så himla mycket framsteg och hänger med fortare än jag kunde ana.
Det största problemet nu är väl att hon inte kan språket helt och hållet.  Men med skolans resurser och om hon fortsätter utvecklas lika fort så kommer det vara fixat och klart snart.

Det är i alla fall underbart att lämna sin dotter på skolan och se henne omfamnas av klasskamrater, se henne skratta tillsammans med sina vänner, höra att hon tycker att det är roligt, att hon inte längre är nervös och att hon känner att det går bra.
Det är även underbart att se stoltheten i hennes ögon när hon berättar om sina framsteg, om allt hon har lärt sig under dagen och vad hon har fått göra och säga.
Det bästa är att hon tycker att det är kul att lära sig nya saker igen.

Matsnack nr 1 med Emilia igår:
Vi gick från skolan och pratade om olika maträtter till lunch.  Hon säger "bläckfiskringar är vanligt här, det kan vi äta någon dag".  Jag svarade att vi inte skulle äta det just idag men jag kan göra det någon annan dag.

Matsnack nr 2 igår:
"Vad blir det till middag, mamma?".  Jag berättade att det skulle bli Chili con carne och hon svarade med "ååååh vad gott!".

Vid middagsbordet senare samma kväll: "Jag tycker inte om chili con carne..."

Vid lunchbordet idag: Jag började fixa i ordning bläckfiskringar till barnet och så säger hon "Men jag tycker ju inte om bläckfiskringar, kan vi äta något annat?".

Aaaarrgghhhh! Tålamodet sprack där och då.
Ena SEKUNDEN älskar hon något, nästa sekund avskyr hon det.  Hur kan man ändra sig så snabbt? Det vet bara Emilia. 

"Jag längtar tills i morgon så jag får gå till skolan!" sa Emilia för första gången igårkväll.  Jag var ju medveten om att hon var modig och duktig men jag trodde att det skulle dröja innan hon faktiskt ville gå dit.  Men nu så!
Igår när jag hämtade henne för dagen så skuttade hon ut från skolan med ett brett leende.  Hon hade precis haft datorlektion och det var en riktig hit!
Hon berättade med stolthet om vad dom hade lärt sig, om vilka som hade hjälpt henne, att dom hade fått spela datorspel osvosv.
Allt verkar bara flyta på.  Hon umgås med de andra barnen även om hon inte förstår vad dom säger, hon är glad när hon går dit och glad när hon kommer hem, hon gör sina läxor, hon har lärt sig en massa matte och även att skriva skrivstil som man tydligen måste göra här.
Hon pratar varmt om sina dagar i skolan och det är skönt att se henne lycklig, (även om hon förvandlas till ett trotsmonster med en attityd som en 14-åring väl hemma igen.)

Jag visste att detta skulle vara bra för henne.  Hon har alltid varit blyg, lite reserverad och feg när det kommer till det mesta.  Detta har fått henne att tuffa till sig lite, våga mer och jag är övertygad om att vi kommer se fler positiva förändringar med tiden.

Med svart och rött smink så döpte vi detta till "The princess of darkness".

Nu har Emilia gjort ytterligare en skoldag.  Idag har hon bland annat fått kompisar, vågat gå in utan mig - bara tagit en kompis i handen och gått i väg.
Än så länge får hon inte samma uppgifter som resten av barnen.  Det verkar som om dom håller på och testar hennes kunskaper och med tanke på att dom börjar skolan när dom är 3 år här så är dom lite före.
Men Emilia pluggar på och lär sig riktigt fort.  Det är till och med så att jag blir förvånad över den dagliga utvecklingen.
Kul att se är det i alla fall.  Det känns bra att det går åt rätt håll... och så fort!

Jag vet inte vad dom hällde i för mirakelmedel i Emilias penicillin.  Så fort hon tar sina mediciner (som hon förövrigt är grymt duktig på att göra!) så är hon överallt och gör allt! Det är som om hon får dubbelt så mycket energi än vad hon har i vanliga fall.  Eller har hon fått lyckopiller?
Jag får säga åt henne att lugna sig, sitta still, ta det lugnt "du är ju faktiskt sjuk, Emilia", men hon springer omkring som en virvelvind och studsar från höger till vänster som en studsboll.
Hon har hunnit göra tremiljoner saker denna lördagen.  Bytt om flera gånger, ritat, gjort en bok, kollat på tv, kollat på film, lekt med nya dockan, lekt med gamla dockan, busat med Elian, fixat med sin dator, klätt ut sig till en "disco-tjej" (se bilder nedan), men chocken kom nog när hon sa "nä, nu ska jag räkna matte" och tassade ut på terassen med sin mattebok.
W - T - F!? Min dotter gör inte sådant självmant.  Man får tjata, gnälla och bråka fram plugget.  "Vem är DU och vad fasen har du gjort med MIN dotter?" tänkte jag medan hon satt i lugn och ro och räknade på nya sätt som hon hade lärt sig i skolan.  Mm, jag visste det... jag visste väl hur viktigt det var med en riktig skola och inte hemundervisning. Jag visste att det skulle bli en lösning till många problem här hemma.
Det krävdes två dagar i en riktig skola så fann hon sin vanliga inspiration till att lära sig nya saker.
Stolt mamma punkt com!

Blir ni förvånade över Emilias färgval?

Emilia bestämde sig för att skriva en bok i morse.  Hon ville gärna att vi skulle dela med oss av den till er.
(Jag kopierar hennes stavning.  Charmigt!)


FLIKAN SOM PLOKADE MASA EPLEN av Emilia Östman

Sida 1: Det var en flika som vile ploka eplen o hon hemta en stege.
(Bild på äppelträdet, en stege, en flicka och en vovve som säger: "vof".)

Sida 2: Hon burja kletra o hon hemta en korj o hunden ramla ner från trädet men som tur så va det gräs under.
(Bild på trädet, hunden som ramlar ned, flickan som säger "Hopsan", hund som gråter)

Sida 3: Hon va redan halvs väg up o hunden somna med flikan fortsette att kletra.
(Bild på flickan som klättrar och hunden som ligger under)

Sida 4: Hon va snart upe i trädet o nu vakna hunden o burja busa med sin bol.
(Bild på hunden som leker med bollen och flickan)

Sida 5: Nu va hon upe i trädet!!!
Sida 6: Hura! Hon har plokat 2 korjar  Mums!
(Färgglad bild på trädet, äpplen, flickan med en prinsesskrona, hunden och ännu mer äpplen!