Mommo & Moffa
Det finns något jag verkligen ser fram emot, nästa vecka! Mina föräldrar kommer nämligen ut hit och sover över ett par nätter... jag träffar dom så sällan, så det skall bli jättetrevligt.
Dom ska hjälpa med att lämna och hämta på dagis eftersom jag börjar jobba så tidigt och Emilia skall få lite kortare dagar alt. höstlov. Jag ser fram emot att få äta min mammas mat (ja nu börjar tjatet om mat igen!) och självklart bara att få umgås. Emilia längtar efter att få visa hennes dagis och visa våran lägenhet förstås.
Nej nu skall jag nog krypa ned i en helt renbäddad och varm säng,
Flodhästen kräver sömn, en massa sömn känner jag just nu. Trötter!
Bilderna (klickbart): Endast för att göra morfar stolt! Den första är otroligt gammal, med gammal bloggstämpel. Men åh så fin hon är med halsduken! Snart skall en "född bajare" body köpas till liten. Då blir han fin!
Något utvilad
Det är otroligt hur vissa människor orkar lägga ned så mycket tid och ork på någon annans liv. Vad hände med att leva sitt eget? Har man förstört en gång måste man väl inte sitta kvar som en blodigel och försöka ännu mer? Ge fan i mitt så ger jag fan i ditt, eller ja, jag håller mig långt bort ifrån dig ändå... för du är inte värt det helt enkelt. Och om du nu tror att jag sitter kvar, bitter och blandar mig in i ditt liv? Då tror du verkligen fel (vissa sjunker inte så lågt). Som sagt, denna värld - bloggvärlden. Helt otrolig. Falskhet så man mår illa. Mer ärlighet åt folket!?
Have a nice day..!
Guardian angel
I will never let you fall
I'll stand up with you forever
I'll be there for you through it all
Even if saving you sends me to heaven
Ont i mammahjärtat
"Mamma.... i natt drömde jag att jag hade en jättedum farmor och pappa som slog mig och ville döda mig... och dom gjorde så jag inte fick träffa dig nå mer.... o det är så jobbigt, för jag tänker på det hela tiiiden...."
Synd att man inte kan skydda sina barn från mardrömmar....
Once upon a time....
Men tiden går så jäkla snabbt, alldeles för snabbt. Jag tänker att jag skall ta vara på varenda dag som går med henne men det räcker knappt.
Första bilden är från 2005, på nyårsafton... så hon är ett år och några månader. På andra bilden är hon bara några veckor gammal. Älskling!
Det vackraste jag vet
MOVING ON!
Känner mig starkare, beror det på sömnen?
Jag drömde en dröm, en värdelös dröm... jag drömde om er!
Nu vandrar jag vidare och vinkar farväl till detta minne,
för det är vad det är... ett minne!
Ett minne av att jag fick sanningen svart på vitt,
Att ni två är idioter, det är ni som får lida av det här.
So long, suckers!
Och räkna inte med att dem kommer stå för sina snedsteg,
dom är ju alldeles för duktiga för det!
I'm better off without you...
Mycket tankar fortfarande såklart. Från att bryta ihop ena sekunden till att sedan slå all sin ilska mot väggar och soffan, så jävla mycket ilska. Hata är ett starkt ord och jag gillar inte att använda det, men dom där två... fyfarao vad jag hatar dom! Jag hatar er och det kommer jag att göra tills dagen jag dör. Ni bör hata er själva också.
Men som rubriken lyder, I'm better off without you. Jag klarar mig bättre utan dig och din blodigel, för det är precis vad hon är... hon var på, på, på från dag ett och ville förstöra. Well, congrats!
Detta kommer inte försvinna över en natt men jag VET att det kommer gå över och den dagen kommer jag kunna se på er båda och skratta. Och så kan du fortsätta sitta och gråta över att du förlorat det enda du hade.
Bebisen sprattlar till och jag undrar hur fan du kunde kasta bort detta.
Burn!
Emilia säger:
Jag tror att hon umgås för mycket med hennes morfar..?
Min hjälte i vissa lägen
Många av hans låtar spelas på repeat och lugnar mig så fort allt är ett helvete.
I'm your number one fan ;)
My baby
Du ger mig ljus i allt mörker. Tack älskade du för att du finns, du gör mig stolt.
Dags att växa upp!
Det gäller er båda. Du är inte så mycket du heller, som ljuger och försöker få mig att försvara dig. När hon talade sanningen från början.
Jag är så trött på det här, trött på att hela Sverige tror att ni är två duktiga och oskyldiga människor.
Någon dag kommer folk öppna ögonen och inse... Lev i skam!
Thanks to you!
Du är död i mina ögon
Vad gjorde du samtidigt som jag låg hemma och grät pga dig? Du satte på en annan brud.
Pappan till mitt ofödda barn, mina damer och herrar.
Till min mamma:
Du har det inte alltid lätt men du finns alltid här för mig ändå. Även fast du själv kan må dåligt så kan jag ringa dig vilken tid som helst på dygnet och veta att du kommer orka lyssna och bry dig ändå. Du är inte bara världens bästa mamma utan min allra bästa vän (även fast du kan vara rätt tjatig!!!).
Jag vet att du läser det här, därför vill jag att du ska veta att jag tänker på dig och vet att du inte har det lätt i natt eller imorgon bitti. Jag hoppas allt går bra på sjukhuset och att det närmaste dygnet går snabbt för din skull!
Jag och mina fullt normala föräldrar för många år sedan. Ni är galna, men helt okej ändå!
What goes around, comes around!
Hela mitt inre blöder, jag vill gråta men jag kan inte... en tomhet ekar i min själ och jag väntar på att bli fylld av något, vad som helst igen. Jag försöker äta, men kommer på tanken av allt som hänt och kräks. Jag försöker känna efter om jag kanske är törstig, men jag mår illa av allt.
Jag kommer inte på andra tankar. Allt påminner mig, allt äcklar mig. Varför, snälla gud, varför?
Fortsätt med erat, lycka till
Jag ställer mig upp, alltid. Det skall ni veta... I slutändan står jag upp!
Jag klarar mig själv, det har jag alltid gjort. Jag fixar detta på egen hand. Ni gjorde mig en tjänst, ni gjorde min framtid så otroligt mycket lättare, för NI förstörde, ni försökte spräcka mitt skal. NI kommer aldrig att komma åt mig igen.
Det kan väl inte dröja så länge innan folk inser att du inte är den du försöker bevisa att du är. Du är ingen oskyldig, duktig människa som bara gör rätt. Du ljuger på din dotters bekostnad, du tar något så otroligt stort för givet och vet du vilka som kommer lida av det i slutändan? Du själv och din dotter.
Är det inte skrämmande?
Jag tackar högre makter för att ni gjorde såhär så pass tidigt. Och även fast det gör ont, så otroligt ont så kommer jag inte låta det ta sönder mig totalt. Varför? För att det inte är värt det, för att NI inte är värda den äran. Ni kommer aldrig få leva med att ni är stora människor. Ni är värdelösa och ganska tragiska faktiskt. Och någon vacker dag kommer ni vakna upp, förhoppningsvis friskna till och inse vad fan ni har gjort tidigare i era liv. Ni kommer att skämmas, ni kommer att äcklas - av er själva. Ingen kommer då tycka synd om er, ingen kommer då finnas att stötta, för då har ni motbevisat och folk har insett vad och vilka ni egentligen är.
Jag kan inte få bort samtalet, jag kan inte få bort all information... det sitter fastklistrat inne i huvudet på mig. Att någon tar mig för en idiot, att någon trodde att jag var så dum i huvudet? Get lost, du är inte värd det... du visar dig, mig och alla andra att jag är värd SÅ mycket bättre och att DU bara kan byta ned dig.
Du förstörde för dig själv, du förstörde alla dina möjligheter och jag är så jäkla glad och lättad över att jag slipper sitta och tjata, lära, försöka förändra.
Du och hon, ni är allt jag hatar hos människor. Ni är lögner, ni är falskhet... ja ni är tragiska helt enkelt. I hope you end up together, så som det skall vara.
I'm falling apart
Jag har krossats förr, jag trodde bara aldrig att det skulle hända med dig. Jag trodde inte att du var sån men ack så jävla fel man kan ha ibland!
Det tragiska är att ni förtjänar varandra, ni är pigs båda två och det skall ni få leva med resten av era liv.
Det borde målas med rött på era pannor, jävla grisar.
Jag sitter ännu en gång - ensam och gravid och jag fattar inte hur det här hände... det var inte såhär det skulle bli. Jag har suttit och skakat och spytt i omgångar sen kl två i natt när jag fick reda på allting.
Jag tror att tårarna har tagit slut nu, för det kommer inget mer. Jag är tom, tom på känslor.
Jag borde vara van, detta har hänt mig förr... detta händer ALLTID mig. Och jag trodde att det var mitt fel, att jag var dum som hade problem med tilliten, jag är glad att jag inte öppnade mig ännu mer.
Man kan väl inte krossa ett hjärta som inte var helt från början..?
Men jag känner mig så dum, så förnedrad och som sagt så jäkla tom. Allt togs ifrån mig på några timmar och efter det här kan jag med stolthet säga att jag aldrig tänker älska igen, jag tänker aldrig riskera att må såhär igen.
Jag älskar mina barn, jag lever för dem.
I walk alone.
Over
Det börjar nu
Vem är då jag? Jag är en sådan där totalstämplad "ung mamma" på 20 år till en otroligt charmig liten tös som faktiskt inte är så liten längre. Hon är tillräckligt stor för att kunna börja skolan om mindre än ett år och går alltså sitt sista år på ett fantastiskt dagis.
Hon är även tillräckligt stor för att få ett syskon nästa år, slutet av mars - början av april närmare bestämt.
Det här med syskon... det är en mysig grej men samtidigt skrämmer det skiten ur mig. Märkligt att känslor kan vara helt splittrade, verkligen svart på vitt men så är fallet.
På dagarna jobbar jag heltid inom restaurangbranschen. Det är ett tungt och tidskrävande jobb som sliter på en både psykiskt och fysiskt men man skall inte klaga, man HAR ju iaf ett jobb, det har ju inte alla.
Jag tror att det räcker såhär, bloggen är ju faktiskt skapad för de som känner mig egentligen och ni vet ju exakt vem jag är.
Over!
