Denize - Ensam morsa till E&E i Spanien - Foto

Jag avslutar dagen med en bild på morsan igår.  Emilia höll på att fotografera Elian för fullt, men på den här bilden var han visst lite för snabb.  Man ser honom in action längst ned i kanten bara, hehe.

Nu skall jag kolla på BB och sedan sova... förhoppningsvis bra - peppar peppar.  Dagen har i alla fall gått bra.  Inga utbrott, inget bråk, inget trots (inte mer än vanligt i alla fall), glada barn, glad men trött mamma osv.  Kan inte klaga!

Ha en fin kväll.

Jag får en massa mail från tjejer som är gravida och ensamstående, som vill ha tips och råd och jag önskar att jag kunde svara på allt jag får så jag tänkte att jag kunde göra ett inlägg om det.  Varning för LÅNG text!

Det är ofta frågor om hur man får allt att gå ihop, hur man orkar, hur man har råd, vad barnen säger och OM det är jobbigt.  Självklart är det jobbigt, man får ju dra hela lasset själv.
Även om "vanliga" mammor som bor tillsammans med pappan oftast är själva om dagarna och säger att dom lever som ensamstående mammor så är deras män i alla fall hemma ibland, alla har ju lediga dagar och många är åtminstone hemma på kvällarna.  Den lilla tiden kan jag ibland drömma om.  Bara en timme till att lämna över barnen till en karl och säga "här får du" och sedan gå en promenad själv eller låsa in mig i ett rum en stund.  Eller att få lite avlastning någon morgon i veckan, någon som vill dela tiden.  Det hade varit fantastiskt skönt.  Bara att ha någon där som faktiskt vill vara med barnen, någon som längtar efter dom på dagen och som alltid delar tiden och hjälper till.
Nu är det ju inte så i ALLA förhållanden.  Som en vän sa till mig häromdagen: "Det måste vara enklare att vara helt ensamstående istället för att vara ensam i ett förhållande".  Många föräldrar tar ju tyvärr inte ansvar eller visar intresse även fast han/hon bor med barnen och är närvarande.  Det finns många komplicerade fall, men jag utgår från "vanliga" förhållanden och familjer.
Sedan kan man ju alltid tänka att alla barn är olika.  En ensamstående mamma kanske har ett "enkelt" barn som sover hela nätter, knappt skriker och äter bra medan en mamma och en pappa delar ansvaret över ett barn som aldrig sover, aldrig äter och är jätteoroligt.  Det är tufft att ha barn oavsett förhållande.

Men att vara en ensamstående mamma är ju ett heltidsjobb 24/7 utan en ledig dag.  Barnen skall skötas samtidigt som ett hem skall det, mat skall lagas, räkningar skall betalas, kläder skall handlas, det är utgifter, det är ansvar, det är tusen olika uppgifter och allt skall skötas på egen hand.

Det viktigaste för mig har varit stöd.  Vad hade jag gjort utan det? Från dag ett.  Med Emilia fick jag en massa avlastning, ett tag bodde hon hos mina föräldrar varannan helg och även min faster + familj var barnvakt.
Nu kanske det inte är lika enkelt, men det psykiska stödet är ändå viktigt.  Att ha någon att prata med, någon som vill lyssna när jag berättar om barnen med tanke på att jag inte delar alla fina stunder med pappan.
Någon som tar sig tiden att lyssna på detaljerade historier om sömnlösa nätter (känn er träffade nu, bloggläsare! haha), någon som intresserar sig för Elians första steg eller Emilias utveckling i skolan.  Eller någon som peppar och stödjer när jag känner mig ensam, svag och det har varit en dålig dag.  Man kommer behöva stöd och hjälp, både fysiskt och psykiskt.

Något mer som är viktigt att veta är väl att man vänjer sig.  Även om jag fortfarande ofta tänker på hur det hade varit eller hur det skulle kännas med hela mamma-pappa-barn grejen och ofta svär lite åt situationen när t ex båda barnen gråter samtidigt, tjaffsar eller bråkar en hel dag och jag tänker att "fan, vad lätt det hade varit om vi var två nu" så vet jag ju faktiskt inget annat.  Jag är van vid det här.
Man får göra det bästa av situationen, för det är såhär livet är.  Det är givetvis skittråkigt att det behövde bli som det är, man kanske kämpade för det motsatta, gjorde allt i sin makt för att få det att vara som det "skall" vara men funkar det inte, vill den andra inte, då får man öppna ögonen och inse att man får leva med det.
När jag blir bitter så behöver jag bara tänka något så larvigt som "more love for me".  Jag behöver bara titta på barnen så vet jag att dom är värda varenda kamp.

Och så den viktigaste frågan: Vad säger barnen? Vad känner dom?
Elian är ju så liten så han vet ju inte ens vad ordet pappa är för något men med Emilia har det varit väldigt blandat.  Än så länge 'lider' hon inte av det, men visst dyker det upp frågor.
Det började tidigt på dagis när kompisarna undrade varför hon aldrig hade en pappa som hämtade.  Sedan har frågorna växt med åren.  Varför? Vem är han? Varför är ni inte gifta? Var är han?
Men hon har fått se bilder, hon vet vad han heter, vi pratar öppet om tiden då han var med, hur han var (de bra delarna) och sådant som jag kan och vet.
Jag har givetvis inte berättat den hela sanningen.  Men vad jag har sagt eller vad hon har sagt om det hela håller jag privat, mest för Emilias skull.  Hon är ju bara ett barn och än så länge så nöjer hon sig med löst babbel men jag vet att hon någon dag kommer kräva ett ordentligt svar om VARFÖR han inte träffar henne.  Och den dagen längtar jag inte efter.  Såklart.

Båda mina barn har i alla fall två manliga favoriter: Morfar och morbror.  Elian är ju helt besatt av min storebror och Emilia har alltid varit moffas lilla flicka.  Det var ju det hon försvarade sig med på dagis när hon var liten "jag känner inte min pappa, men jag har MIN morfar".  Så någon "manlig förebild" har dom knappast gått miste om i alla fall.

Hur som helst, det känns som om jag har skrivit en hel bok.  Jag skulle kunna skriva i år och dagar om det här ämnet, men jag har nog fått med det viktigaste för mig.
Livet blir vad man gör det till och vill man så kan man.  Allt går!

Tack för svaren på inlägget om småbarn och sömn.  Det är så himla olika från barn till barn.  Det som funkar för vissa är helt omöjligt för andra.  Jag har i alla fall läst om era tips.  Jag har redan provat att göra vällingen "blaskig" eller bara ge vatten.  Det blir tredje världskriget då.
Grejen med Elian är att han ALDRIG ger sig, han är så himla envis och kan skrika i timmar utan att bli utmattad.  Andra barn somnar ju till slut om dom har skrikit för länge, men inte Elian.

Jag har försökt med avvänjning, det har bara resulterat i sömnlösa nätter för oss båda.  Och ärligt talat så ger jag hellre en vällingflaska så att han somnar snabbt än att bråka hela nätterna, flera nätter i rad utan resultat.
Jag MÅSTE sova, jag måste orka gå upp på morgonen, jag måste orka lämna och hämta Emilia, fixa med sysslor och annat.  Om jag bara hade Elian så hade jag förmodligen tänkt annorlunda, men jag har liksom inte tid med att vara dödstrött... om ni hajar?

Jag känner att Elian kommer sluta med nattmål när han är redo.  Han har ju faktiskt sovit några hela nätter utan en enda flaska tidigare, så det är inte långt bort.  Det måste vara någon knepig fas just nu bara och jag håller ut.
Jag håller ut så länge det inte går över gränsen.  Som i natt.  Ungen vaknade varje timme.  Han fick första flaskan mitt i natten, sedan vaknade han timmen efter och tyckte att det passade bra med en till.  Det tyckte inte jag.  Så därför skrek han enda till kl 7 då jag gav upp, värmde skiten och la mig för att sova i en halvtimme till.
Att äta varje timme på natten kan man göra när man är nyfödd, inte när man snart är 2 år.  Puh!

Vad har vi ätit ikväll då? Jo, fisk! Från aldrig till alltid.  Men utbudet är så jäkla stort här plus att det är billigt så det är väl lika bra att passa på.

Idag blev det svärdfisk.  En supergod sådan med mycket smak av chili och vitlök.  Till det gjorde jag potatis, morötter och andra grönsaker i ugn.  Plus en kall örtsås.

Emilia har nu fått en kalender i skolan där hon skall hålla koll på alla sina läxor.  Sedan måste jag skriva under när jag har sett att hon har gjort allt.  I helgen hade hon två sidor Engelska där dom för tillfället lär sig om olika djur.
Hon hade även matteläxa.  Hon skulle lära sig multiplikationstabellerna: 2, 3 och 4.  Det har varit lite knepigt och hon var måttligt nervös när hon gick tillbaka till skolan och behövde visa upp sina färdigheter.
Men hon kämpar på och så länge hon gör sitt bästa så är jag stolt över henne.
Det är lite svårt när hon kom från Sverige där dom nyligen hade introducerats till matten och knappt räknade 1+1 till att sedan få rätt svåra tal och dessutom få henne att sätta sig ned och PLUGGA på helgerna.  Det har krigats lite grann, det kan jag medge.  Men hon kommer vänja sig.

Idag är det i alla fall läxfritt så nu varvar hon pyssel med tv-tittande och lek med lillebroren.

Emilia kör Zara från topp till (nästan) tå idag.  Tygskorna är från H&M.  I fredags när vi köpte dom så var dom kritvita, idag är dom gråa.  Hon ville egentligen ha de ljusgröna (fanns i rosa, grönt, lila och grått) men dom var slut i hennes storlek.  Nåja, hon får nöja sig med vit-gråa nu!

Elian kör också på lite Zara idag.  Den skitsnygga tröjan hittade jag på rean för 3 Euro.

Och så morsan då.  I en enkel (bekväm) outfit.  Vad skulle jag göra utan leggings och Converse? En oversize tisha på det också så är jag nöjd.
Emilia har tagit bilderna på mig.  På andra bilden sa hon "gör såhär med armarna, mamma" och jag lyssnade.  Det blir nog en fotograf av henne någon dag...

Godmorgon!

Efter ytterligare en tråkig natt så lyckades jag i alla fall komma upp med hjälp av mina 140 larm, så nu är Emilia i plugget.  Själv tog jag ett halvambitiöst träningspass i morse och nu sitter jag och Elian och käkar kiii, blabaaa och gogugge.  Kiwi, banan och jordgubbar... det hajade ni väl? Haha.

Det känns som om jag har blivit slagen i skallen minst hundra gånger.  Jag har väl blivit bortskämd med bra sömn på senare dagar, så när Elian väl får sådana här skitnätter så orkar inte kroppen på samma sätt som förr.  Den vänjer sig antar jag.  Tidigare så kunde jag ju leva på 3-4 timmars sömn tack vare Elian (även om det blev super-mega-gnäll här i bloggen, hehe) men nu behöver jag mina 8.  Minst.  Så kära son, du får gärna skippa dina 3 vällingflaskor och 10 nappinstoppningar per natt.

Ni med barn 1-3 år, hur sover dom? Hela nätter och noll flaskor, hoppas jag?

Jag hittade en fin tisha på Zara till mig själv häromdagen.  Eller jag hittade egentligen flera hundra, skulle kunna köpa upp hela butiken.  Men denna fick följa med hem.  Längtar efter att kunna ha jeansshorts till.

Och till den som undrade så var Emilias nya bikini också därifrån.

I slutet av veckan kan jag få grejer från Sverige så idag satte jag mig och skrev en liten lista.  Det blev en sådan där jätterolig lista då allt kommer från Apoteket, haha.

Det jag har saknat mest av allt som inte finns här är nässpray till barn från 1 år.  Här finns det bara från 6 år.
Och sedan Alvedon suppar! Elian är rätt duktig på att ta flytande NÄR det passar honom, men många gånger har det spottats ut och så blir det bara kladd överallt.

Sedan minns ni väl när Elian var sådär jättedålig i magen i flera dagar och rumpan på honom försvann? Gud, vad jag hade önskat att jag hade Inotyol då.  Det enda som någonsin har funkat! Men sedan fick jag faktiskt en kommentar från någon i Spanien som berättade att det fanns något liknande här.  Men jag köper en "riktig" Inotyol ändå.  Just in case.

Och sist men inte minst; nappar till min nappgalna grabb.  MAM har jag ännu inte hittat här och Elian behöver en fräsch laddning.  Även om han "SKA" sluta snart.  Typ om två månader när han fyller 2 (eller nästa år... eller året efter det...).

Igårkväll tog nattningen av barn närmare tre timmar.  Sedan vaknade Elian konstant hela natten och i morse lyckades jag stänga av larmet i sömnen, så vi försov oss.  Lyckat!
Bättre start på veckan kunde man ha haft med andra ord, men förhoppningsvis blir det bättre ikväll.  Sådana där kvällar och nätter kommer sällan numera som tur är.

Barnen verkar glada idag.  Gladare än igårkväll i alla fall.  Så jag skall försöka skaka av mig all ångest efter allt som hände igårkväll och bara börja om.  Solen skiner (som vanligt), i natt behövde man inte ens ha elementet på, värmen verkar stanna och livet är ju egentligen rätt bra.  Jag önskar bara att jag hade mer tålamod och helst lite superkrafter för att palla med ALLT.

Ha en fin dag!

Emilia började dagen med att rita av sig själv och mamma på vattenlandet i somras.  Hon har nog en massa sommarkänslor då det är varmt här idag. 

Vi skall ta på oss badkläderna och bege oss till stranden.  Kanske är det tillräckligt varmt för att en viss brud skall ta ett premiärdopp med nya bikinin? Det återstår att se.

Ha en fin dag!

Det blev rätt sent igår, först för barnen och sedan för mig själv också.  Det premiärkollades på Melodifestivalen för i år när det visst gick att se live härifrån.  Det trodde jag inte.  Det är egentligen inte min grej alls och jag hade lika gärna kunnat vara utan men det blev en rätt skoj kväll ändå.  Emilia gillade "tjejen med gitarren" mest (Lisa Miskovsky) och Danny.  Första var lite otippat för att vara henne och det andra var väl lite mer uppenbart, hehe.

Men innan dess bjöd jag på middag. 
För några veckor sedan skrev jag att jag var skitdålig på fisk, att det sällan lagas... men nu har jag nog slagit rekord.  Tre gånger inom en månad! Kors i taket!
Det blev dessutom riktigt bra igår.  Så himla enkelt så att jag måste dela med mig.

- Fräs på valfri lök och vitlök i ett par minuter.
- Tillsätt hela tomater och vitt vin, lite buljong, dill, citronpeppar, hela pepparkorn, lagerblad och låt koka i 20 min.
- Häll i någon tesked honung för att dämpa den syrliga smaken lite.
- Skär fisk i småbitar och lägg i.  Låt puttra i några minuter.

Servera med potatis.  Jag föredrar potatismos.

Det blir en perfekt blandning mellan pepparstarkt och syrligt.  Det är enkelt att göra och går riktigt fort.

Jag hittar sällan något vettigt eller bra på rea men igår var nog min turdag.  Vi klev in i affär efter affär, hittade en massa fina grejer, kollade prislappar och det var nedsatt pris på i stort sett allt.  Barnen fick ett tiotals olika plagg som passar nu till våren - allt för en billig peng.
Det är så mycket roligare att shoppa när kontot fortfarande mår bra efteråt, hehe.

Pasta med tomatsås, ruccola, svarta oliver och parmesan.  Så enkelt men gott och passande till lunch!

Vi har handlat upp en massa mat, tagit en prommis förbi stranden och nu sover lilla liten - förhoppningsvis.  Han var lite trög att lägga idag, även fast han var superdupertrött.
Men så fort jag är övertygad om att han sover hårt så skall jag sätta mig på andra balkongen och njuta av solen.

Godmorgon!

Jag hade tänkt handla lite mat efter shoppingkomplexet igår men orkade bara inte, köpte med mig snabbmat och tog en taxi hem.  Gårdagens lathet gjorde så att jag inte fick någon mjölk till kaffet i morse och det enda jag hade hemma var sådan där färdigvispad grädde.  Men det smakar faktiskt helt ok ändå, men jag föredrar mjölk.

Hur som helst, lördag idag.  Emilia sitter och gör helgens läxor och Elian glider runt i en sparkdräkt.  Ja, jag kallar dom för det... men en sådan där one piece som jag hittade på rea igår.  På barn är det faktiskt rätt gulligt. 
Gårdagen var för övrigt världens bästa shoppingdag.  Elian var SÅ snäll (enda gången i sitt liv - han har ju hatat att shoppa), vi hittade en massa fint och det var trevliga priser.

Men nu skall jag svepa grädd-kaffet, klä på mig, gå ut och handla och sedan får det nog bli stranden eller åtminstone sitta i solen någonstans.  Sommarvärme + solsken.  Det kan bli en riktigt bra helg...

I helgen skall det vara sommarväder igen så jag tänkte nog ta en sväng till shoppingcentret efter skolan och se om vi kan hitta någon ny bikini till Emilia innan alla hinner ta slut.  Utbudet är ju inte alltför stort här, så det gäller att vara ute i tid.
Emilia gillar den prickiga från H&M så vi får se om vi har turen på vår sida i år.  Hennes badkläder från förra året är alldeles för slitna och förstörda så hon är verkligen i behov av lite nytt.

När Elian går ut så får spanjorerna alltid ett gott skratt.  Inte bara för att han ser rolig ut, men för att han är Kiss- och Bajsmannen här nere.
Såhär är det; Elian är ett kakmonster.  Han skulle enkelt kunna leva på kakor, det är det bästa han vet.  När han blir uttråkad så ber han om kaka, när han är hungrig så ber han om kaka, när vi går ut och han inte har något annat att säga så ber han om kaka.  Hans uttal är "kackaaa" (samma uttal som bajs på spanska).
Något annat som är roligt att säga är fågel.  Fåglar finns det ju överallt så då är han snabb med att berätta att han har sett en pippifågel (uttal = piiiiii-piiiii = samma uttal som kiss på spanska).

Han går alltså runt och säger "kaka, pippi, kaka, pippi" men spanjorerna hör "bajs, kiss, bajs, kiss".
Andra barn tycker förstås att detta är hysteriskt roligt, så var vi än går så blir vi smått omringade av fnitter och skratt... mest av barn, men många gånger vuxna också.

Tänk att det kan vara så jäkla kul med bajs och kiss, haha!

Vi har haft en rätt märklig och kort vecka med tanke på att skolan var stängd i början av veckan, sedan kom Emilia hem tidigare igår osv.  Men nu är hon där som vanligt och i eftermiddag tar vi helg.  Igen.

Elian lagar för tillfället mat åt mig i sitt kök och kommer sedan och matar mig.  Lyx.  Barntvn spelar de vanliga hurtiga melodierna som alla andra morgnar, kaffet är nästan uppdrucket, solen skiner, värmen stiger idag igen, det är fredag... det finns alltså inget att klaga på idag.

Lite toabesök och en siesta tidigare idag var allt som behövdes för Emilias del.  Hon sov i ca tjugo minuter och sedan vaknade hon upp pigg och glad igen.  Skönt det!

Själv har jag njutit av solen idag igen.  Jag parkerade mig i solstolen så fort Elian hade somnat, tog med mig datorn och kikade på Big Brother.  Kunde inte låta bli att börja följa det i år igen när jag såg att man enkelt kunde se det på nätet via play.

Nu sover huliganerna och jag skall göra kväll med något serieavsnitt i vanlig ordning.  OTH blir det nog.
Ha en fortsatt fin kväll!

Bilder från igår i parken...

I förmiddags ringde dom från skolan och sa att dotter min hade ont i magen och behövde gå hem.  Det var bara att sätta Elian i vagnen och springa dit.  Väl där fick jag ringa på porttelefonen (låsta grindar ju) och snacka med någon som inte kunde ett ord engelska.  Det var en intressant och smått pinsam upplevelse, men jag snackade på med min knackiga spanska (högröd i ansiktet) tills han förstod vad jag menade, släppte in mig och hämtade Emilia från klassrummet.  Tur att man kan göra sig förstådd nu i alla fall... även om man känner sig som ett pucko när man står där och stammar och gissar sig fram med olika ord och meningar!

Såhär ser det ut när Elian försvinner i sin egen värld, i sin lilla bubbla.  Han kan sitta länge, länge och pilla bland stenar, grus och gräs.  Mycket roligt tydligen...

Ungefär såhär mycket har vi njutit idag...

Solen skiner, vi har haft fantastiskt väder och det skall bara bli varmare för varje dag som går den här veckan.  Tänk vad man blir lycklig enda in i själen när våren visar sig.
Jag passade på att sitta i solen på terassen tidigare medan Emilia var i plugget och Elian sov.  Jag bara satt där och stirrade ut över stan och medelhavet.  Min utsikt är underbar och jag ser fram emot att kunna spendera mer tid där ute på terassen.  Det har ju varit alldeles för kallt för det tidigare... men som sagt, våren är ju på g nu.

Efter skolan slösade vi inte på några soltimmar heller.  Vi hängde i parken en stund där Emilia träffade klasskompisar och Elian hittade en jämngammal polare som han sprang runt med en stund innan han satte sig i sin egen värld (som vanligt) under ett träd och pillade bland stenar och grus.  Mr Normal.

Så fort kameran åker fram så bjuder Emilia på sitt trevliga fake-smile.  Och Elian ser lika fundersam ut som alltid.

Godmorgon!

Nu är Emilias lilla "lov" över, vardagsrutiner är tillbaka och hon sitter återigen vid skolbänken.  Det känns nog både bra och skönt att få slippa mig och lillebrorsan lite.  Vi har haft en hel del konflikter på senaste tiden, men det beror antagligen på att hon behöver skolan om dagarna och har varit hemma så länge.

Men men, nu är vi i alla fall tillbaka till det gamla vanliga.
Elian sitter för tillfället och kollar barntv och härmar alla djurens ljud på tv, själv häller jag i mig kaffe och äter min goda frulle.  Frukost är viktigt, men jag kan bara äta det 1-2 timmar efter att jag har gått upp.  Så att käka frukost när jag jobbade var omöjligt.  Det enda som går ned sådär tidigt är kaffe.

Ha en fin dag.

Vi hade en liten play date i ett par timmar idag igen så barnen har fått leka och springa enda tills lillebror däckade precis som igår.

Elian blev lite mobbad idag.  Det var en liten flicka, ca 4-5 år, som följde efter honom, puttade bort honom, tog alla grejer som han var på väg mot osv.  Det är lite svårt att säga åt ett barn som pratar ett annat språk (jag tycker inte om att säga åt andras barn överhuvudtaget), men som tur var så hade jag ju en vän med mig som kunde hjälpa med att snacka lite spanska med henne.  Om någon förälder dök upp och undrade vad problemet var? Nope.  Om ungen lyssnade? Nope.
Hon fortsatte att skälla på barnen som lekte i parken och vara elak mot Elian.
Som tur var så är Elian så liten så han inte förstod ett smack.  Han undrade mest vad hon var för lustig typ som förföljde honom, haha.  Men att putta och slå mindre barn är ju inte ok ändå.

Hur som helst, Emilia var och lekte med sin kompis hela dagen... man hörde bara fnitter, skratt och lekröster då och då.  Även Elian lekte på bra, trots hans evil stalker.
Det är kul att se hur han utvecklas så fort.  För bara några veckor sedan så ville han mest stå och kramas bredvid mig utomhus, annars skulle jag vara precis bakom eller bredvid honom.
Nu springer han iväg i sin egna lilla värld, tills han kommer på sig själv och vänder tillbaka.  Han vågar ju inte springa HUR långt som helst ifrån mig.  Vilket bara är skönt!
När han skall upp på klätterställningarna så ber han dock fortfarande om sällskap.  Han är ju feg och försiktig av sig.  Även det är skönt!

Hur gör ni om ni stöter på 'elaka' barn i parken? Är det ok att säga åt någon annans barn?
Jag vet flera som blir skogstokiga om någon säger åt deras barn, så det är nog lite olika åsikter om det.
Om Emilia eller Elian hade slagit eller varit dum mot en unge i parken och jag mot all förmodan inte såg det så hade jag tyckt att det var helt ok om någon annan morsa sa ifrån.  Det behövs ju?
Jag har i alla fall jättesvårt för att hålla käften om något annat barn slåss eller beter sig elakt.  Men vid tidigare tillfällen så har alltid mamman/pappan sett vad som hänt och kunnat komma emellan.

Ett par bilder på storasystern och den lilla lillebroren med den roliga frisyren.  Innan han klippte sig alltså.

Vi var tvungna att stanna upp och ta en extra titt på den här växten innan vi fortsatte våran promenad igår.  På avstånd såg den minst sagt märklig ut, hehe.

Idag har barnen aktiverats ordentligt.  Vi började med att bli bjudna på lunch, sedan satte vi oss i bilen och åkte mot en saltsjö.  Barnen har fått springa, cykla och leka massor.
Elian var så slut framåt eftermiddagen och orkade inte ens stå på benen så det fick bli att bära (vagnen lämnades hemma).  Sedan däckade han utan ett ljud så fort vi kom hem vid 16.45.  Trött grabb!

Här kommer ett ordentligt bildregn:

Jag känner mig pigg och utvilad för första gången på ett tag.  Både jag och Elian sov riktigt bra i natt, han vaknade bara en gång tidigt i morse för välling, annars har han sovit som en stock.  Likaså jag.
Så. Himla. Skönt.

Idag är Emilia som sagt ledig så vi tänkte snart bege oss ut på äventyr med vänner.  Hon har längtat efter att umgås med andra barn under sjukdomsveckan så hon är lyckligare än någonsin.

Ha en fin dag!

Tidigare ikväll när middagen var slut och kvällsrutinerna närmade sig så stod Emilia och packade i ordning sin skolväska och sorterade bland pennor och läxböcker när det plingade till i telefonen.
Med världens timing så fick jag ett sms om att ungarna är lediga från skolan i några dagar.  Tur att min fina vän berättade det, annars hade vi ju gått upp tidigt för att möta en tom skola.
Jag hade verkligen ingen aning om att det var något slags lov, för det är inga röda dagar enligt kalendern i alla fall.  Lite typiskt att det blir så just efter att Emilia har varit hemma sjuk i en vecka.  Både hon och jag hade längtat efter att skicka tillbaka henne, men nu blev det andra planer.

Hur som helst, Emilia (och jag) klagar inte på att få några extra sovmorgnar!
Nu sover huliganerna och jag skall andas av lite egentid innan jag tar mitt solbrända ansikte och nattar mig själv också.  Ha en fortsatt fin kväll!

Jag var bara tvungen.
Det här är varför jag ALDRIG nöjer mig med att ta en bild.  Jag har tar alltid minst 5 "likadana" bilder, just för att undvika ögon som stängs och knasiga miner.  Ibland är det charmigt... men ibland... ja... haha!

Igår hade jag vårkänslor, men idag dök sommarkänslorna upp istället.  Det var utan tvekan bikini-väder i den stekheta solen.  En massa människor badade, låg verkligen i och simmade runt.  Riktigt så galen var jag inte, men jag satt och svettades i alla fall och barnen doppade fötterna.

Att man sedan kom hem och kände sig sådär lagom trött efter att ha varit i solen OCH kände sig lite solbränd i ansiktet gjorde dagen ännu mer somrig.

God morgon Söndag! Lägenheten är fortfarande varm och behaglig, barnen sitter för tillfället och leker med lera, solen skiner där ute och nu sitter jag och funderar på om vi kanske skall ta några timmar på stranden senare när solen värmer som mest.  Det kan bli riktigt varmt och skönt.

Ha en fin dag!

Två timmars sömn och en lördagsgodisbit senare... vem blir inte glad av det?

Japp, jag är en sådan där hemsk morsa som bjuder min (soon-to-be) 2-åring på en godisbit eller två då och då.  Det har liksom inte gått att undvika med en storasyrra som får lördagsgodis.  Till en början gick det bra med annat, men nu skall han ha det hon får.  Om det inte var för det så hade jag gärna väntat med att introducera sådant.  Det är ju onödigt helt enkelt.
Får era små äta socker?

I veckan när hyran skulle betalas så pratades det lite om hur kallt det är i lägenheten.  Jag förklarade att elementen som jag hade fått inte riktigt funkade och att jag ofta går runt i både tjocktröja och fleecejacka, att vi har levt i 12-15 grader inomhus, att barnen har varit sjuka och yada yada.
Dagen efter ringde hon och berättade att hon ville fixa värme.  Redan i morse kom det några gubbar och installerade ett riktigt AC-system i lägenheten så man kan få värme/kyla i alla rum.  Snällt? Ja.  Skönt? Ja.

Det var i alla fall fullt ös här inne med grejer överallt så det var lika bra att ta med sig ungarna och gå ut.  Vi började med frisören, sedan lekte barnen i x antal lekparker och sedan avslutade vi med strandpromenaden där vi lunchade i solen och tog en lång promenad hem.

Nu sover Elian fortfarande, Emilia pysslar och jag sitter här och njuter av att vi har 21 grader här inne!

Idag fick Elian äntligen klippa av sig sin ojämna hockeyfrilla.  Det var verkligen på tiden! Han var hur duktig som helst där han satt still, tittade upp, ned eller åt sidan beroende på vad frisören bad om. 
Efteråt ville han dock dra på sig kepsen fort som attan och vägrade låta mig fotografera. 
Väl hemma så skulle jag vara snabb med att knäppa några bilder, men det gick ju asbra... se själva.  Haha, han var jättetrött så han ville hellre gå och lägga sig än att titta in i kameran.

Själva frisyren är väl inte ojämn.  Tjejen som klippte honom verkade lite nervös och darrig, vilket är fullt förståeligt.  Jag skulle inte vilja klippa en sådan där liten unge som kan hoppa till när som helst.  Men håret är bra mycket snyggare nu än innan, så jag är nöjd.

"Oj, hur ska vi kunna äta upp dom jordgubbarna!? Eller ja, du älskar ju jordgubbar så det blir nog inte så svårt."
-Emilia

Nu har mini huliganen somnat och snarkar så sött.  Skönt med lite tid för sig själv efter x antal kaotiska dygn.  Jag skall nog passa på att äta något onyttigt och titta på Jane by Design.  Någon ny halvtöntig (jättetöntig egentligen...) serie som jag har börjat följa.

Idag passade jag på att gå till fredagsmarknaden för att handla lite.  På listan stod bland annat en ny fleecetröja att värma sig i här i vårat kylskåp till lägenhet.  Jag lyckades hitta en i min storlek, för 1 Euro dessutom.  Inte illa.
Annars fick jag bara med mig ett kg jordgubbar och en grillad kyckling.
Jag hade egentligen tänkt att handla upp frukt och grönt ordentligt då det är så jäkla billigt, men det var alldeles för mycket folk... så det var omöjligt med vagnen.

Efter det gick jag förbi Skandinaviska affären och köpte Ballerinakakor som Emilia hade önskat och chips och dip.  Jag trodde aldrig att jag direkt skulle sakna svenska chips (jag har ju Lays salt & vinäger som är den absoluta favoriten här i spanska mataffärer), men det gör jag! Speciellt dippen.

Föreställ dig att du får ett riktigt bra erbjudande om att få göra det du verkligen brinner för. Det lovas guld och gröna skogar, en rad olika dörrar som skall öppnas, stora möjligheter och flera andra löften.
Du tar beslutet att gå med på erbjudandet, du behöver ju inte direkt fundera länge på saken.  Det finns någon där ute som tror på det du sysslar med, som vill stötta dig och hjälpa dig.  Du får verkligen känslan av att vara värdefull, hörd och respekterad.

Till en början är det spännande. Du är ivrig och förväntansfull över vad som kan hända under resans gång.
Men tiden går och du börjar känna att det bara var tomma löften.  Du börjar snarare inse att du har blivit totalt lurad och utnyttjad. 
Du kämpar, sliter och ger och ger men du verkar aldrig få speciellt mycket tillbaka.  Dom där dörrarna som skulle öppnas står fortfarande stängda och det där guldet ekar lika tomt som innan.

Du känner dig till slut riktigt uppgiven och besviken. MEN, jobbet är ändå något som betalar dina räkningar och kläder på kroppen.  Så, vad gör du? Man kan stanna kvar och trotsa magkänslan - just för att man faktiskt behöver sin inkomst.  Eller så kan man ta ett annat erbjudande som inte ger lika mycket i lön, men som kan få en att må bättre inombords?
Lyckan eller pengarna? Lycka hade jag givetvis sagt, men samtidigt måste man ju alltid vara realistisk.  Alla behöver pengar för att överleva.
Detta är bara en helt allmän fundering.  Vad hade du gjort?

Idag har Emilia haft tillräckligt med energi för att både göra sina läxor som hon har samlat på sig under tiden hon har varit sjuk OCH orkat leka skola.

Den här dockan med tillbehör stod högst upp på önskelisten och självklart kom tomten med den.  Om den är välanvänd? Nja, typ 2 gånger och sedan har den legat och samlat damm i garderoben.
Men nu passar det igen.  Hon gör läxor åt "eleven", rättar prov och yada yada.  Mycket roligt.  Sedan har dom dessutom matchande glajjor.

Idag fyller barnens morfader 45 år.  Dom ville skicka en hälsning här också!

Elian sov hela natten helt utan gnäll, han bjöd på en faaaantastisk sovmorgon och vaknade upp pigg och glad.  Han har liksom bara sprungit runt och skrattat och trallat, lekt med leksaker och varit så himla charmig.  Han har varit på så strålande humör så man hör lite hallelujah-musik efter honom var han än går.  Rosa freakin' fluff!

HA! I wish.... Jag saknar MIN son.


Ingen feber, snoret börjar lätta, han hostade inte alls lika mycket i natt.  Fan, jag hoppades på att få träffa min glader idag igen.  Men vi verkar inte riiiiktigt vara där än.  Snart, snart, snart....

Fiskgratäng gjord på någon okänd fisk, räkor, dill, vitt vin och egen fond gjord på bland annat räkskal och rom.

Jag har inte hittat färsk dill här än så det fick bli torkad från Skandinaviska mataffären och så fick jag dekorera med någon annan ört.

Gott var det!

Hallå på er! Det blir en rätt sen uppdatering här inne idag.  Sjukstugan fortsätter, dock börjar det äntligen gå åt rätt håll - sakta men säkert.
Skönt nog har jag i alla fall fått komma ut en lite längre sväng idag.  Jag hade lite ärenden att uträtta + att jag verkligen behövde få promenera av mig, så jag fick lite hjälp och Emilia fick sällskap här hemma i ett par timmar.
Elian fick följa med morsan.

Jag tog den långa vägen längs hela strandpromenaden och där var det fullproppat med människor.  Det var länge sedan man hörde så mycket ljud i den här hålan.  Eller så har jag bara blivit störd av att vara instängd med sjuka barn lite för länge? Men ja ja, folk promenerade glatt i den värmande solen, uteserveringarna var fulla, barn lekte på stranden, folk gick med jackor och tjocktröjor över armen och en våg av vårkänslor spred sig inom mig.  Helt underbart.

På vägen hem stannade jag lite snabbt vid en sportbutik med stora REA-skyltar och köpte ett par nya sneakers till Liten.  Dom var väldigt lika hans gamla, men en annan färg och en storlek större.  Stolt och glad blev han efter att han hade provat dom och fick sitta och hålla i påsen hela vägen hem.

Jag hoppas att ni alla har haft en jättemysig dag, fylld med kärlek både från stora, små, nära och kära.  Jag ville avsluta den här dagen med att tacka er ALLA för att ni tittar in här dagligen, lämnar söta och stöttande ord efter er, mailar långa och fantastiska mail och bara tar er tiden att läsa om mig.  Om oss.

Här står det fortfarande still i sjukstugan.  Om det fortsätter så får det nog bli en resa till doktorn.  Febern går upp och ned (det blev ett par feberfria dagar, men det pendlar), dom sover dåligt, hade svårt för att somna igår, klagar på halsont och Emilia har ingen aptit alls.  Inte Elian heller direkt, men jag lyckades åtminstone lura i dom apelsin och kiwi tidigare.  Lite C-vitamin kan behövas!

Elian hade i alla fall tillräckligt med energi för att "hjälpa till" med storstädningen.  För några månader sedan var han livrädd för dammsugaren men nu kan han stå och tjata och gråta efter den i timmar innan den dras fram.  Han är som han är.
Efter att lägenheten var ren och fin igen så däckade han fort som fasen i vagnen, helt utmattad.

Ytterligare en dag precis som igår.  Sjuka, sega och gnälliga barn efter ännu en nästintill sömnlös natt.  Elian gick i alla fall med på att sova idag och ligger för tillfället i vagnen i den friska luften.  Storasystern ligger utslagen i soffan.
Själv klättrar jag på väggarna.  Jag är trött, men ändå rastlös.  Börjar bli knäpp av att sitta här inne och bara få barnen att vila och tänka på annat än att de små kropparna värker.  Dagarna blir lååånga.

Det blev en liten diskussion kring det där med Emilia, skola, Sverige vs Spanien osv.  Så jag tänkte att jag kunde skriva ett inlägg om det här för att få mitt sista om det sagt.

Jag är medveten om att jag tidigare har skrivit väldigt mycket negativt om Sverige, jag berättade att jag aldrig trivdes, att min dröm var att flytta utomlands osv. 
För att påminna lite så är jag uppväxt utomlands i flera olika länder.  Jag har bara positiva minnen från min barndom, att vi mådde bra, hur bra allt var i skolan och många fler saker.
När jag blev tonåring och flyttade till Sverige så vände allt.  Disciplinen i skolan var lika med noll, jag fick en chock men anpassade mig efter miljön och sedan blev allt kaos.
Därför hade jag väldigt lätt för att skylla allt på landet, att jag önskade att min familj aldrig hade flyttat dit och därav min stora dröm att flytta när jag själv kunde hantera det på egen hand.

Sagt och gjort.  Jag fick möjligheten och jag fixade det.  Min dröm blev till verklighet efter många års slit.  MEN! Om det var lika lätt som jag hade trott? Om alla pusselbitar föll på rätt plats? Inte direkt.
Jag fick uppleva utlandet ur ett vuxet perspektiv och det var väl det jag behövde.  Jag behövde jämföra Sverige med utlandet i dagsläget.  För att se de positiva bitarna av Sverige, för att kunna uppskatta det som faktiskt var bra där men som man ändå tog för givet.

Jag skulle kunna skriva en lång lista på för- och nackdelar när det gäller både Sverige och Spanien.  För så är det ju, det finns en hel del saker som är bra här, som Sverige är mindre bra på (enligt MIG) men det finns även saker som är mindre bra här som Sverige istället är mycket bättre på.  Det kommer alltid gå att jämföra, frågan är bara vad som väger mest.

Med tanke på att jag startade hela den här grejen med att prata om skolan så avslutar jag det även nu.  För 10e (?) gången: Jag dömer inte varenda skola i Sverige, jag går efter mina erfarenheter och den här skolan är så himla mycket bättre.  Det är disciplin som gäller och själv tycker jag att det är väldigt viktigt inom skolan.  Barnen skall ha respekt för sina lärare och göra det som krävs och att dom får betyg ser jag som något positivt.  Barnen blir mer motiverade och tar skolan på allvar.
Sedan har jag haft tur med att få in Emilia i en riktigt bra skola, för det finns ju sämre här.  I alla fall om man utgår efter vad man har fått höra.  I Emilias skola så har dom i alla fall enorma resurser, utbildningen är fantastisk.

Det som svider nu är att jag vet att jag inte kan stanna här för alltid.  Jag skulle inte kunna få vardagen att gå ihop pga x antal anledningar.  Som ensamstående blir det omöjligt i längden.  Det är nu man saknar Sveriges fritidsverksamhet, att dom får gå i skolan en hel dag utan långa avbrott, att det inte är komplicerat med dagis osv.
Det enda jag vill är att ge Emilia den bästa möjliga utbildningen och om jag (återigen) jämför med mina erfarenheter så vill jag absolut inte sätta henne i Sverige igen.  Jag skulle mer än gärna ta med mig hennes nuvarande skola till Sverige, då skulle mitt liv bli mycket enklare, haha.

För att avsluta så kan jag bara säga att det finns för- och nackdelar.  Jag saknar så himla mycket som finns i Sverige, men gällande skolan så vinner den här erfarenheten med hästlängder.

Men oavsett om detta bara varar i ett år av våra liv, eller hur långt det nu blir så är jag ändå glad att jag gjorde det.  Att jag gick på magkänslan och levde upp till mina drömmar.  Det fick mig att se så himla mycket på ett nytt sätt.  Det var och är en jättebra erfarenhet för både mig och Emilia, oavsett vad några av er tycker.

Söndagen börjar lida mot sitt slut och kidsen skall snart hoppa i säng.  Vad har vi gjort idag då? Barnen har legat i soffan för det mesta, ett par raringar var här och lämnade helgens läxor till Emilia + nässpray, vi tog en promenad i den friska luften för att köpa lite juice, jag har städat av och bäddat rent i sängarna med förhoppning om att vi ska bli friska fortare.  Önsketänkande.

Elian har varit super-duper-skit-trött hela dagen men vägrat sova ändå.  Jäkla snor och hosta! Så nu är det gnällfest på hög nivå.  Han sitter för tillfället här i mitt knä och försöker slå sönder datorn.  Bäst att jag vilseleder honom en stund så att han kan däcka och förhoppningsvis sova bättre i natt.

Ett par bilder från friska och glada dagar...

Här står det still i sjukstugan.  Elian mår sämre, Emilia mår likadant och mamman är trött.  Mini E sov så dåligt i natt, stackaren.  Att andas genom näsan var omöjligt och att sova utan napp är ännu mer omöjligt... så han ville bara ligga och gråta i min famn.

Dagarna har gått ut på att ligga i soffan, glo på tv och så turas barnen om att gråta hos mig.  Eller turas om gör dom väl inte, det är en ständig kamp om min uppmärksamhet och det tar förstås på krafterna.
Men jag försöker räcka till, finnas där för båda och tänka positivt.  Om några dagar är detta över och jag längtar efter att få tillbaka mina friska, glada ungar.

känns som att du ratar skolan helt i sverige baraför att din dotter är sååå duktig och lär sig allt jättefort i spanska skolan?? ehhh... ok.
håller inte med!

Nej, det gör jag inte.  Det finns för- och nackdelar med spanska skolan.  Men om jag jämför med MINA tidigare erfarenheter så tycker jag att den här skolan är bra mycket bättre.  Det betyder inte att jag dömer varenda skola som finns i Sverige, för det är ju förstås omöjligt för mig att veta?

Sedan är det väl inte så konstigt att jag är stolt över min egen dotter och tycker att hon är duktig? Vem är inte stolt över sina barn?
Jag tycker att hon är grymt duktig som anpassar sig efter en helt ny miljö, med tusen nya regler, ett nytt språk och helt annorlunda rutiner jämfört med skolan i Sverige.

Gårkvällen blev inte fullt lika mysig som våra vanliga fredagar.  Emilia mådde riktigt ruttet, sedan blev Elian jättedålig på några sekunder efter sin dagsvila.  Han föll bara ihop i soffan och låg på samma ställe i ett par timmar framöver.  Sedan började han kräkas i omgångar och febern var hög.
För första gången på länge så kände jag mig verkligen otillräcklig.  Båda barnen grät och ropade mamma... vem tar man? Vem går man till först? Jag fick en våg av jobbiga minnen från Elians spädbarnstid då Emilia var svartsjuk och allt kändes hopplöst.  Detta var något liknande.
Jag försökte sätta mig mellan barnen, prata med dom samtidigt, hålla bådas händer... men Elian kräktes och behövdes lyftas in i badrummet för att duscha av sig och Emilia grät hysteriskt.  Fy farao säger jag bara, som jag led med mina ungar.
Att vara ensam om två barn är oftast vardagsgrejer för mig, jag är van, men HELVETE vad svårt det är när det väl är svårt.

Hur som haver, jag klagar inte nu, jag säger bara som det är.  Jag uppelvde det som jobbigt, det är bara för att ni skall inse att jag är mänsklig.  Jag har inte superkrafter och jag tacklar inte alla motgångar utan att blinka.

Barnen somnade i alla fall tidigt igår och jag fick en massa "me-time" att få andas ut.  Sedan vaknade Emilia ett par gånger efter någon timme men somnade om fort.
Elian sov så gott som hela natten fram till kl 5 och somnade sedan om i min säng.  Han var kokhet, feberyrade och betedde sig jättemärkligt i ett par minuter men sov sedan vidare.  I 6 timmar till.
Nu har han fått alvedon och sover återigen i soffan.
Emilia verkar piggare idag, gråter inte och har inte feber.  Så det är skönt att det går åt rätt håll för henne i alla fall.

Den här veckan försvann fort och nu är helgen redan här igen.  Det känns skönt! Vi har tagit en riktigt lugn förmiddag med sovmorgon.  Emilia somnade hur fort som helst igår och laddade verkligen batterierna.  Idag är hon fortfarande rätt slö och har lite ont i halsen, men hon har i alla fall kraft till att äta, dricka och leka lite.

Men självklart skall hon smittas lite också.  Elian har hostat hela natten och nu börjar min hals ge upp.  Ja ja, skönt att det är helg så att man kan få vila ordentligt.

Jag avslutar den här dagen med ett litet videoklipp på huliganen på väg till Emilias skola idag.  Hon hade glömt sin rosa necessär som hon skall ha till gympan, men Elian bar stolt omkring på den.  Om han tyckte att det var roligt att lämna över den sedan? Nja.  Han vill nog ha en likadan.

Efter skolan idag hade vi en fikadejt.  Jag skulle nämligen få smaka på stans godaste kaffe.  Väl där festade vi till det med någon spansk bulle och juice till ungarna.  Gottigt!
Någon timme senare så skulle kiddosarna få springa av sig i parken en stund, men vi hann bara åka dit och vända i princip.  Emilia bröt ihop och berättade att hon hade ont i halsen.  Kokhet var hon dessutom, så det var bara att sätta oss i bilen igen och åka mot apoteket istället.  Där fick vi lite alvedon och hostmedicin och nu ligger hon nedbäddad i soffan med en kopp te.

Så fort vi kom hem så grät ungarna samtidigt.  Emilia pga värk förstås och Elian för att han absolut inte ville gå hem.  Han ville ju vara med vårt sällskap.  Men efter lite kakor och annan vilseledning så har han nu gett upp att tjata på Emilia om att leka och sitter och roar sig själv med sin bilbana.

Jag hann i alla fall knäppa tre bilder på huliganen ute i kvällsljuset...

Om ord bara kunde beskriva hur JÄKLA mycket du betyder för mig.  Finaste Elian Alvar Sebastian, I love you.

Vi sitter för tillfället och lunchar här hemma.  "Grilled tuna" som är Emilias favvolunch.

Det blev lite senare idag då jag hade ett möte med hennes lärare efter skolan.  Allt gick toppen, bara en massa beröm igen om hur duktig hon är och om hur bra det går med både spanska och matten.  Dom är imponerade över hur fort hon har lärt sig med tanke på att dom är så 'efter' i Sverige.  Stolt mamma.

Men nu skall jag kasta i mig resten av maten och vila upp mig lite innan vi återvänder till skolan igen.

Tre bilder till på min stora fina unge...

Här pågår läxläsning för tillfället.  Emilia har haft en massa läxor på sistone och det är fasen riktigt svåra grejer.  För en 7-åring alltså.  Men Emilia kämpar på bra och hon hade fått alla rätt på gårdagens matteläxa.
Elian sitter i alla fall bredvid och gör likadant.  Tycker han, ja.  Han sitter och kladdar lite i en målarbok och räknar precis som syrran.  Härmapa.

Snart ropar sängarna på kidsen och då skall jag luta mig tillbaka i soffan med en fet skål jordgubbar + grädde och avnjuta serier. 
Jag var faktiskt duktig och gick och la mig i tid igår, så jag har känt mig näst intill levande idag och kunnat städa, tvätta, handla osv.  Men först skall tvätten hängas, sedan är ALLT gjort.  Score.

Ha en fin Onsdagskväll.

För ett tag sedan flyttade min sjukt snygga pojkvän hit till Spanien till mig.  Det långa avståndet mellan oss var alldeles för svårt att hantera, så han packade ihop det han hade och bosatte sig i min lägenhet.
En morgon när vi vaknade så var jag plötsligt höggravid.  Vad fan hände liksom? Men lika glada var vi för det.  Det var en enda love story, det var rosa fluff, mycket skratt och riktigt mysiga tider.
Plötsligt blev det dock dags för förlossning.  Vi sprang (!?) till sjukhuset, jag krystade lite och sedan fick jag upp en svart katt i famnen.  Min pojkvän var helt vansinnig och påstod att jag hade varit otrogen, sedan började vi gråta båda två.
...Och så vaknade jag.

Det drömde jag i natt.  Drömmen sitter fortfarande fast i huvudet på mig, helt detaljerat och kristallklart.  Vad FAN var det för jävla dröm egentligen? Vem drömmer sådant? Jo, jag uppenbarligen... men vad var meningen? Det skall ju gå att tyda drömmar.  Föda fram svarta katter liksom? Ja ja... jag är som jag är.


Elian var måttligt road när jag tog dessa bilder.  Han stod och gapskrattade och sa "mamma booooolll" och "tittut boll" när jag lämnade tillbaka badbollen.

Jag trodde att jag hade ett paket vanlig "lövbiff" i kylen så jag planerade till slut att jag skulle slänga ihop lite Biff Stroganoff.  När jag tog ut köttet så insåg jag att jag hade köpt kalvfilé (inte så konstigt att det blev lite dyrare än väntat när jag handlade häromdagen).
Så change of plans.  Verkade liksom taskigt att strimla köttet då.  Det fick bli med rödvinssås, champinjoner och potatis istället.  Helt ok.

Jag känner mig som ett vrak idag.  Jag vågade inte ens gå hem efter att jag hade lämnat Emilia i skolan efter lunchen med risk för att somna när jag väl kom innanför dörren.  Så jag skippade hemmet, lät Elian sova vidare i vagnen och tog en promenad i stormen.  Tur att solen sken i alla fall.  Inte för att den värmde något, men man kan ju inte bli annat än glad när solen skiner.  Plus att man inte känner av tröttheten på samma sätt om man är ute i friska luften och rör på fläsket.

Nu känner jag mig dock inte lika pigg och hurtig som då.  Jag skall kasta ihop någon snabb middag (pizza... snälla? haha nej då), lägga barn, se på veckans Gossip Girl och sedan lägga mig I TID.
Så säger jag i och för sig varenda dag.  Jag vandrar runt som en zombie hela dagarna och svär åt mig själv som lägger mig för sent på kvällarna och lovar att jag skall ändra på det.  Sedan lyckas jag få någon slags energi lagom tills ungarna skall somna och så är jag uppe några timmar för länge ändå.  Suck.

Ja ja, nu skall jag gå och rota lite i köket efter lämpliga ingredienser till någon middag.  Nix, inspirationen är fortfarande inte tillbaka.

God morgon Tisdag.

Här har vi storm idag.  Det blåser så kraftigt så det känns som om huset skall rasa.  Lite läskigt här uppe på 12:e våningen. 
Att promenera var en intressant upplevelse.  Emilia blåste bokstavligen omkull, så Elian stoppades ned i vagnen trots protester.  Det vore ju liksom synd om han blåste bort.  Han var i alla fall riktigt less på mig när han inte fick gå hem från skolan i vanlig ordning, stackaren.

Ja ja, nu har han glömt bort det och förlåtit mig.  Han går för tillfället runt och säger "dann juu, bahh baj" (thank you, bye bye) med handen vid örat.  Mitt internet var nämligen nere sedan igårkväll så jag ringde i morse och pratade lite med internetnissen.  Han löste problemet fort, sedan tackade jag, sa hej då och lade på.  Mycket trevligt att härma tyckte Ellepelle.

En ny besatthet.  Typ i alla fall.  Det började med att jag köpte en pizza med sådant på, sedan var jag fast.  Jag blev sugen på pizza bara pga detta, köpte hem lite för ofta och skulle lätt kunna äta den pizzan varje dag i veckan.  Men sedan såg jag att det var extrapris på kronärtskocka i affären så jag köpte hem något kilo.
Jag köpte även hem en burk... bara för att prova om det var lika gott.  Det var det givetvis inte, men ändå.
Nu har jag ätit kronärtskocka så att jag kan spy.  Lyckat.

Två pyjamasklädda ungar "dansar".  Emilia leder, Elian härmar.  Precis som det alltid är när det gäller det mesta.

Och så har vi en ny vecka igen.  Februari får gärna flyga förbi då det är vintermånaden här.  Efter det sägs det bli bättre och då har vi sommarväder att vänta igen.  Längtar så himla mycket! Obs: jag klagar inte.  Jag är SÅÅÅ glad att jag är här och inte i -20 grader & snö.  Men ändå, det är jobbigt att det är så satans iskallt inomhus.  Den råa kylan går inte att få bort.  Men det är bara att ha värmefläkten på max, dricka varmt och värma sig i den älskade fleecetröjan som jag fick i julklapp.  Den verkar dock redan rätt sliten.  Inte så konstigt med tanke på att jag bär den dygnet runt, men ja ja.  Vad skulle jag göra utan den!?

Medan Elian låg och sov så fixade Emilia ihop en koja till honom.  Pysseltjejen numero 1! Ett eget litet hus med fönster, dörr, postlåda och hylla till leksaker.  Om Elian blev glad när jag väckte honom (idag igen)? Oooh ja.  Han stirrade storögt på syrrans kreation och kröp in så fort han kunde.  Tänk vilken skojig syster man kan ha!

Sedan satt han där inne, alldeles nyvaken med napp i mun och levde livet.  En bra sysselsättning denna gråa Söndag!

Kidsen framför värmefläkten i morse med jordgubbsfrulle...

God förmiddag på er! Vi sitter här i 13 graders "värme" inomhus.  Fleece, raggsockor, filtar, värmefläkt + element - Check! Men det är alltid mysigt... eller något.

Morgonen började med att jag flög upp ur sängen.  Emilia vrålade och grät inne i sitt rum och sa sedan att hon mådde illa.  Men kräkas ville hon inte, sedan var det bara magont och någon timme senare hade det gått över.
Märkligt.
Jag känner mig lite seg efter chockuppvaket och Emilia verkar också vara trött, så det får nog bli en lugn dag idag utan planer.  Skönt det med tanke på att det ändå är kallt och förmodligen skall regna en del idag.

Mysdagar är bra dagar.  Min kära son lär dock inte hålla med, hehe.  Men man får dra fram målarfärg, play doh osvosv hela dagen!

Det verkar vara kyligt överallt i Europa för tillfället? Här har vi haft några ordentliga vinternätter.  I förmiddags när jag skulle duscha så var det inte alltför lyckat.  Vi har ju duschrummet ute på terassen och där ute är det alltid dubbelt så kallt som ute på gatan.  Hur som helst så ställde jag mig under den varma vattenstrålen, skulle ta schampo som vanligt men det kom inte ut något.  Alla flaskor hade fryst till is.  Lyckat.
Jag fick lägga alla flaskor under det brännheta vattnet i ett par minuter så dom fick tina.  Haha, ja det märks ju att vi bor i en solig del av Spanien? Burr.

Nu sitter jag och värmer mig under mitt täcke och försöker inbilla mig själv att det är lika varmt som på denna bilden.  Tänk att den är tagen för några veckor sedan bara.  Helt galet hur mycket temperaturen stiger och sjunker dagligen.  Ja ja, jag får i alla fall trösta mig med att det skall bli 17-20 grader om ett par dagar igen.

"Let go of the past and go for the future. Go confidently in the direction of your dreams. Live the life you imagined."

“The only thing that will stop you from fulfilling your dreams is you.”

Lite självporträtt i bländande ljus.  Smått överexponerat.

Elian väcktes helt utan problem och var på strålande humör.  Det händer typ... aldrig.  Han är inte en sådan där som klarar av att bli väckt och kan lika gärna skrika enda fram till nattning efter att ha blivit väckt på dagen.  Men icke nu.

Det var full fart på en gång.  Emilia drog upp honom, dom spelade "teater" med skuggorna från den starka solen bakom gardinen, dom har byggt koja, lekt bebis och flera andra saker.  Bara på den här korta stunden.  Jag blir trött bara av att se på dom! Men nu skall jag ställa mig i köket och förbereda lite inför denna fredagskväll.

Segt med uppdatering här inne idag.  Förlåt för det, men nu är jag på benen igen.  Jag fick ett sådant där äckligt migränanfall i natt, sov dåligt och kräktes en del.  När klockan sedan ringde i morse, det blåste storm ute och det var minusgrader ute så hade jag fortfarande alldeles för ont i huvudet för att gå upp och ut.
Emilia fick alltså sova vidare och ta helg tidigare och sedan somnade jag själv om en stund innan Elian vaknade.

Efter några timmar började jag känna mig levande igen.  Vi tog en promenad ute i den iskalla luften, handlade inför helgen och nu skall jag väcka en Ellepelle som har sovit alldeles för länge (över tre timmar).  Ha en fin fredag!

Emilia har fått ett par "kompisarmband" av klasskamrater här i Spanien.  Hon är förstås super-duper-mega-stolt över detta.
Jag tycker att det är så kul att höra om hur hon har haft det i skolan om dagarna.  När hon berättar om sina vänner, lektionerna och framför allt rasterna då hon faktiskt leker och kommunicerar med dom andra.

Hon är rätt häftig min stora unge...

...med "vind" i håret.

Jag sitter för tillfället och skruvar på mig inför kvällens middag.  Jag har ingen aning om vad jag skall laga.  Jag hatar detta! Jag önskar att jag var duktig och kunde skriva en veckolista som så många andra.  Men är jag inte sugen på något, då kan jag verkligen inte äta det så det är svårt att planera långt innan.
Ja ja, det brukar ju lösa sig så något skall det nog kunna bli.  Jag längtar efter att få min inspiration tillbaka, jag tycker ju egentligen att det är kul att laga mat.

Hur som haver, barnen sitter för tillfället och målar tavlor (läs: Emilia målar tavla, Elian målar bord, stolar, väggar och sig själv).
Sedan blir det (oklar) middag, lek, nattning och sedan One Tree Hill för min del.

lite iPhonebilder från dagen...

Regnet öser ned här idag och temperaturen sjönk ordentligt över natten.  Ni har det väl iskallt hemma i Sverige också? Här skall det gå ned mot minusgrader på morgonkvisten i helgen.  Woho.  Men det kan lika gärna vara tomma "hot", det har det varit förr så jag håller tummarna för det.

Hur som helst.  Jag sitter för tillfället och njuter av lugnet här hemma.  Elian somnade precis, Emilia är hemma över lunchen och har parkerat sig framför datorn.  Själv skall jag bara lägga mig raklång en stund, stirra och inte göra ett smack!

Jag sitter för tillfället och smälter maten, inväntar nattning av barn alldeles strax och stirrar samtidigt på dom där dom sitter och leker och skrattar tillsammans.  Det finns inget vackrare.  Dom kan vara hopplösa och tuffa att ha att göra med ibland om dagarna, men fy satan så jag älskar dom.  Det finns inte ord, det finns inget som kan beskriva det jag känner när jag ser på dom och känner stoltheten bubbla över inom mig.

Man skall aldrig någonsin ta något för givet i livet, man skall inte räkna med något, känna att man förtjänar något, tro att allt kan finnas kvar... för en dag kan allt vara borta, en dag kan allt vara för sent.
Jag njuter av varenda minut (ja men nästan!?) med dom.  Jag ser på medan dom växer och förändras för varje dag som går och skulle aldrig vilja vara någon annanstans.  Dom gör mig till den jag är, allt jag någonsin har gjort är för dom och så skall det alltid förbli.

Jag behövde bara skriva några rader, tömma mig på känslomässiga ord och uttrycka den enorma kärlek jag bär på.  Det finns inget/ingen som är viktigare än mina barn.  Att folk kan sätta annat framför sina små... det kan och kommer jag aldrig förstå.
Jag är stolt över den rollen jag har, det jag alltid har offrat och gjort för dom.  Jag är tacksam över hjälpande händer som finns och över dom fina människorna som finns i min tillvaro och i mitt liv.

Nu skall jag plocka undan lite och sedan skicka barnen i säng.

Jag bjuder på ytterligare en morgonbild på mig och Elian.  Riktigt taskig kvalite, men jag älskar den ändå.

Jag har fått en liten samling av gamla bilder skickade till mig, så jag tänkte att jag kunde dela med mig.  Min stora Emilia som inte var så himla stor då... Åh, HUR söt!? Tiden går så himla fort.

En väldigt viktig person för mig har varit sjuk ett tag och ligger nu på sjukhus.  Jag vill bara tillägna ett inlägg med alla mina tankar och all min kärlek till DIG.

I natt sov Elian en hel natt utan välling.  För första gången i sitt liv.  Det är stort, mest för min del... men ändå! I vanliga fall får han två flaskor per natt och så blir det minst två blöjbyten och x antal nappinstoppningar.
Men i morse vaknade jag tio minuter innan larmet och fick en chock när jag kollade på klockan.  Ellepelle låg fortfarande och sov, samma ställning som när han somnade, med nappen kvar och såg allmänt fridfull ut.
Helt. Galet. Skönt!

Det var en hungrig grabb här i morse med tanke på att han struntade i nattmål.  Han är egentligen ingen frukostmänniska, precis som sin syster och precis som mamman.  Frukost är inte vår grej helt enkelt.
Men han lyckades peta i sig några jordgubbar och flingor.
När vi sedan hade lämnat Emilia i skolan och var hemma igen vid 9.30 så skrek han efter lunch.  Om och om igen.  Sagt och gjort, grabben fick käka kyckling och ris tiiiidigt som fasen.


Elian äter frukost.... eh, lunch..!