Denize - Ensam morsa till E&E i Spanien - Foto

Vi tillbringade några timmar i kvällssolen nere vid våran strand denna fredag.  Barnen fick leka, bada och göra av med energi och mamman fick njuta av den underbara utsikten.

Vi hade en trevlig förmiddag på marknaden idag.  Elian gick med på att sitta i vagnen om han blev mutad med frukt, kex och annat som han fick som "smakprov" från alla.  Vi handlade upp oliver, melon och så hittade vi till och med jordgubbar (!!!!) och var därför tvungna att köpa hela backen. 
Annars var största tjatobjektet från Emilias håll fiskar och sköldpaddor.  Jag blev rätt förvånad över att dom sålde "husdjur" på en marknad men Emilia var helt fast.  Behöver jag nämna att jag inte var speciellt populär när jag sa nej? Hehe.

När marknaden tog slut köpte vi med oss grillad kyckling därifrån och tog sedan en läsk på en svensk restaurang i närheten.  Ägarens barn var där; två grabbar på 6 och 8 år, så Emilia fick lite sällskap.  Grabbarna smörade och lånade gärna ut sina gameboy och vad det nu var mer för spel.  Emilia hajade ungefär noll men tackade och tog emot ändå.
Sedan ledsnade Elian och då blev han mutad med en klubba av servitrisen och sedan kom den 6-åriga killen och busade med honom.  Elian tjöt av skratt konstant.
En perfekt restaurang alltså.  Underhållning för båda barnens del! Och kul för Emilia att hon fixade lite nya vänner igen.

Fredagen är här och det innebär stormarknad här i stan.  Jag tror nog att vi skall bege oss dit och kika lite.
Elian delar dock inte mina planer, han blåser upp sina puffar och påstår att vi borde gå och bada istället...

Vad har Familjen Kaos sysslat med idag? Vi tog en lugn dag.  Det fanns inga måsten, inga möten, inga ärenden... bara tid.  All tid i världen.
Jag har fått mirakelpiller (penicillin) mot öra och bihålor, vi åt sedan lunch ute och gick sedan och handlade upp mat.  Eller det blev knappt någon mat, snarare basvaror som behövdes i kyl och skafferi.  Så det kommer krävas en mat-shoppingtur snart igen ändå.  Jag har sagt det förr men jag säger det igen: BIL! Jag vill ha en bil (och körkort).  Det måste jag våga ta tag i så fort storungen har kommit in i skolan och jag har lite mer tid över.
Om jag vågar.

Ikväll åt vi pannbiffar/köttfärsbiffar... vad man nu vill kalla det... till middag.  Till det hade vi makaroner, sås och babymorötter.  Enkelt, vanligt, gott.

I den här artikeln: http://www.aftonbladet.se/nyheter/article13692613.ab läste jag om att Spanien är ett av de bästa länderna att flytta till om man funderar på en utlandsflytt.
Som jag har skrivit förut så är det billigt att bo och billigt att leva, så det var inte helt oväntat att få det bekräftat.

I min senaste frågestund var det frågor om hur man skulle göra och om jag kunde ge tips på hur man går tillväga om man vill åka.  Men precis som det står i den här artikeln så beror det ju på människan/familjen i fråga, alla är olika och alla lever med olika kostnader.

Något jag känner att jag vill skriva igen är just om hur billigt det kan vara att bo här.  Jag vet flera som hyr ut sina bostäder hemma i andrahand, åker hit ett tag och lever bara på den hyran.  En småbarnsfamilj hyr t ex ut deras hus hemma och bor i ett ännu större hus här, med bättre läge (såklart) och egen pool för ett mycket bättre pris och kan fortfarande leva på pengarna som blir över, utan någon annan fast inkomst - bortsett från att ena föräldern frilansar som fotograf ibland.
Har du en bostad hemma med ett bra läge så skulle du enkelt kunna hyra ut den under tiden du vill åka och bo här för dom pengarna.  Visst låter det sjukt? Nu har ju inte jag ett sådant där superläge hemma så det är inget alternativ för mig, Nynäshamn är ju inte sådär superhett.  Men jag ville bara få er att förstå hur pass billigt det kan vara.

Anyway... Om det är enkelt eller svårt att flytta/åka under en längre period? Jaa ni, jag planerade det jag behövde, tog reda på ytlig information och bokade sedan biljetter... men jag har väl aldrig varit något planeringsfreak ändå, inte som många andra jag känner i alla fall (troligtvis normala människor, haha).
Och ja, det har varit billigt... jag har kunnat leva roligt med både aktiviteter, restaurangbesök osv i början när detta bara var "semester", men självklart tillkommer det kostnader nu i början, nu när vi skall skapa en vardag och ett vanligt liv.  Allt detta fix för att få in Emilia i skolan kostar, varenda papper kostar lite och alla småsummor adderas ju upp, så nej, det är absolut inte gratis att flytta.

Hur som helst så är det trevligt att veta att jag valde ett av de lättaste länderna att flytta till.  Det är alltså inte bara äldre människor som längtar bort från mörker och kyla (som det stod i artikeln), men även unga ensamstående morsor.  Jag känner äntligen att jag lever, inte bara för barnen, men även för mig själv.

Idag hade vi 28 grader i skuggan.  Det blir svalare, men det är ju knappast kallt.  Ändå gick jag och frös på promenaden till och från stan, samtidigt som jag svettades av solen och värmen.  Jag vet inte vad min kropp håller på med men jag mår inte sådär 100%.  Förhoppningsvis hjälper sömn och vila, så det blir en tidig kväll ikväll.

Här har ni dagens halvt sjuka och väldigt trötta morsa.

Advokatmöte avklarat, fixat och done.  Det sved när jag gick därifrån med en massiv faktura på en chockerande summa för en jävla översättning.  Jag gick och kände mig bitter över att folk inte vill prata engelska här, för engelska dokument går ju enkelt att begära i sverige.  Gratis.  Men det var ingen mening att sura, sånt är livet och så funkar det i vårat nya land.

Så vad gör man åt det? Man tar ut känslorna genom att tröstshoppa.  Nej nemen det gjorde jag faktiskt inte.  Eller jo, jag shoppade... men inte av tröst, utan av behov.
Elians tidigare crocs-kopior gick sönder efter någon vecka eller två och sedan har han bara haft sneakers att gå i.  Så jag gick in i en sportaffär och köpte nya.  Riktiga den här gången - förhoppningsvis håller dom lite längre.
Han var i alla fall måttligt stolt över sina nya skor och visade upp dom för alla som gick förbi.

Här tjaffsas det en del om Emilias plugg.  Hon är totalt omotiverad och det slutar oftast med kaos.  Jag förstår henne, mer än väl.  Jag tycker så synd om henne att hon skall behöva få hemundervisning istället för att gå i en vanlig skola.  Jag har sagt det förr men jag säger det igen: hon behöver börja i skolan.  Inte bara för att plugga och lära sig, för det gör hon ju här, men hon behöver träffa barn dagligen.  Hon behöver lärare som hon respekterar på ett annat sätt än sin morsa.  Hon skulle ju aldrig tjura över plugg och testa gränser i skolan.
MEN nu har vi kommit en bra bit på väg.  Idag har jag ett steg att utföra och sedan har vi (förhoppningsvis) bara en dag med möten och ärenden nästa vecka (Tisdag) och läkarbesök.  Sedan är hon klar för skolan.

Hur som helst, bortsett från det så känner sig morsan seg idag.  Jag är trött, snorig, har ont i örat och fryser och har därmed inget tålamod what-so-ever.  Men det är bara att bita ihop och ta sig i kragen.
Snart skall vi iväg och träffa advokaten och få våra efterlängtade och översatta dokument.  Snart, snart, snart är jag klar med detta.  Åh...
Men först skall jag in och se hur det går för min sura dotter med dagens uppgifter.  Ha en fin dag!

Igår skulle Emilia "vara fin", vilket jag tycker att hon alltid är och oftast utan fix och mojande.  Men Emilia är en riktig flick-flicka, hon kan stå i evigheter och borsta sitt hår om och om igen eller stå framför spegeln och dra i sina kläder.  Detta har hon inte fått från mig, jag är ingen girly-girl och jag var absolut inte det som liten.
Men Emilia var bestämd redan från start.  Hon var bara 3-4 år när hon vägrade byxor och bestämde sig för att bara ha kjol eller klänning - och inte vilka kjolar eller klänningar som helst.
Hon tycker om rosa, krimskrams, överdrivna klänningar och en massa ryschpysch.  Och skärp i midjan.  Jag vet inte om jag alltid förstår hennes stil eller hennes syn på vad som är fint (på barn).  Men alla får vara och tycka olika.  Nu går hon i alla fall med på shorts och jeansleggings, så det är ju en utveckling... men några andra byxor skulle hon kräkas på.  Hoppas hon växer ifrån det... hehe.

Gårkvällens Emilia.

Ikväll var Emilia bortbjuden så det var bara jag och lillskrutt flying solo.  Vad gjorde vi? Vi gick och kollade på leksaker i affären, köpte sedan pizza och gick hem och kladdade med det.  Eller ja, Elian kladdade... och jag åt.  Förstås.  Men på något sätt lyckades även Elian få i sig sina bitar och bli mätt i magen.

Sedan har vi lekt med en nyinköpt leksak och även dansat till en massa musik på youtube.  Jag måste återigen uttrycka befrielsen över att bara kunna gå in på youtube! Vilken grej! Det tyckte även Elian som har dansat till låt efter låt på högsta volym.

Men nu blir det snart läggdags för liten och jag får äntligen njuta av en massa bra serier! Tjoho! Ha en fin kväll.


Mamas pizza boy.  Finaste, kladdigaste, underbaraste lilla huligan. (Blixten på mammas iphone var tydligen rolig)

Här är en till tjej som är överlycklig över vårat nya internet.  Som hon har saknat alla sina program och spel på datorn, det var ju hennes kvällsrutin innan våran resa till Spanien började.  Hon satt alltid fastklistrad vid datorn på kvällarna och jag fick bokstavligen släpa bort henne därifrån för att få henne att gå och lägga sig.

För tillfället sitter hon och streamar Bolibompa, för att "komma ikapp".
Men annars har hon varit duktig och kollat en hel del på spanska barnprogram och så Disney Channel också, det är nämligen den enda kanalen som går att få på engelska.
Ja, om det finns något vi kan klaga över när det gäller vårat nya land så är det tvn.  Varför måste allt vara dubbat? Jag hatar dubbat.  Jag ryser! Det är ju töntigt och tråkigt och man förlorar all känsla i serier, filmer eller vad som helst.
Men man kan ju förstås köpa något dyrare så man får in engelska och även skandinaviska tvkanaler, men nu nöjer vi oss med internet.  Det blir så bra så!

Nu har vi äntligen fått internet installerat i lägenheten.  Vilken befrielse, vilken lättnad, vilken uuunderbar känsla.  Det låter så larvigt; bredband liksom? Det är väl inget att bli lycklig över.
Men när man har viktiga saker att sköta via datorn, plus bloggen, plus ett intresse av att följa vissa bloggar osv... då är det jobbigt att känna sig stressad över att pengarna dras för varje sekund som går.  Speciellt om man följer fotobloggar, som (såklart) har en massa bilder som (såklart) drar en massa pengar från kontantkortet.
Huuur som helst, nu funkar det.  Nu behöver jag inte känna mig stressad, nu kan jag streama och slösurfa hur jag vill.
Inte för tillfället dock, nu måste jag ut och fixa med viktiga saker.  Men ikväll - då väntar en seriemarathon!


En sådan här "fin" sak installerades utanför vårat vardagsrumsfönster.

När det promeneras mycket så förtjänar vi, framförallt Emilia, en break då och då.  Idag laddade vi batterierna på någon extremt fräsch glassbar.  Vi beställde in olika smoothies och min innehöll bland annat färska jordgubbar vilket är väldigt ovanligt i det här landet.

Om det finns mycket av något i våran stad så är det glasshak.  På strandpromenaden, på bakgator, uppe i stan, överallt! Det är ju rena rama himmelriket för mitt lilla glassmonster Emilia.

Nu är jag hemma igen efter en lång dag med en massa promenixande och fix.  Först och främst så behövde vi ta foton i passformat som behövdes för några papper, sedan gick vi vidare för att prata med tolken och fixa med andra papper, kopiera papper, kopiera pass osv.  Papper, papper, papper... ja, ni hajar.
Nu väntar jag bara (fortfarande) på svar från advokaten som översätter våra dokument och sedan blir det mera fix i morgon.  Men nu känns det i alla fall bra, nu går det framåt istället för känslan av att bara stå still och trampa på samma ruta.

Söndag kom och gick och vi tog en riktigt lugn dag.  Det brukar Söndagar i och för sig vara här, det är nästintill dött ute, allt är stängt, människor sitter inne och det är tyst ute.
Allt var tyst förutom terassen bredvid våran.  Våra grannar kom nämligen ned till Spanien igårkväll och har varit ute hela dagen - men lämnade hunden kvar hemma på terassen.  Den stackaren har stått och gråtit hela dagen.
Men bortsett från det så har det varit lika lugnt som vanligt.

Nu är barnen nattade och jag själv skall varva ned innan läggdags och ladda inför en tidig start i morgon.

Mammas älskade lilla kakmonster med sår lite här och där...

Och så var det Söndag igen.  En sista dag att andas innan en fullspäckad vecka drar igång.

- I morgon får jag äntligen ett ordentligt bredband installerat i lägenheten.  No more mobilt, no more kontantkort!
- Jag har lämnat in svenska dokument till en advokat som skall översätta.  Väntar bara på klartecken nu.
- Jag har anlitat en tolk som har hjälpt med pappersarbetet och som skall följa med till alla olika ställen och lämna in allt när vi väl har fått de första papperena från advokaten.
- Emilia måste ta "passfoton" inför registrering.  Jag med, förmodligen.
- När vi har lämnat in alla papper och fått klartecken därifrån skall Emilia gå till doktorn och göra en rutinkoll för att se till så att hon är frisk nog att gå i skolan.
- Tills dess fortsätter Emilia med hemundervisning.

Det låter inte alltför komplicerat, men believe me, det är det.  Till och med spanjorerna här erkänner att det till och med är komplicerat för dom.  Man behöver ett papper för att fixa ett annat papper osv, man behöer tillstånd för olika saker, man måste registreras här och man måste registreras där.
Så dom har full förståelse för att min hjärna säckar ihop efter ett tag.  Det är liksom hundra olika papper som skall lämnas in på hundra olika ställen och hundra olika saker som skall göras innan man kan fylla i allt.

Hur som helst, än så länge är det bara Söndag och dagens planer har jag däremot inte en aning om.
Jag tänkte bara påminna er (på tal om något helt annat) om att läsa mina frågor och svar, ni ställer nämligen frågor som besvarades där (och flera gånger tidigare) och efter ett tag går det inte riktigt att svara på samma fråga om och om igen.  Det förstår ni säkert.

I natt sov jag till ljudet av regn som smattrade på fönstret utanför och i morse vaknade vi till ett grått och tjockt täcke över oss.  Molnen kändes hotfulla, det kändes nästan höstlikt och en känsla av obehaglig ångest spred sig inom mig.  Jag har aldrig nämnt min höst- och vinterångest, va? Haha hmm.
Men jag klev upp, drog en kofta över mig och drack morgonkaffet i stormen.  Med tiden försvann molnen ett efter ett och strax efter lunch hade det hunnit spricka upp.

Så brukar det vara för det mesta här.  Visst får vi en dos av dåligt väder ibland, några moln här och där och sedan så hade vi ju den där helgen då det regnade en hel dag.  Men oftast håller det dåliga vädret i sig i någon timme eller så, sedan tränger sig solen fram och man får sig en dos av välbehövlig solsken.

Strax efter lunch tog vi vårat pick och pack och rörde oss ned mot stranden.  Elian sov ett bra tag, jag njöt av solens, fortfarande, varma och behagliga strålar.
Efter några timmar där tog vi ett sista dopp i poolen hemma hos oss, för Emilias skull.
Där var det dock kyligare, det blåste ordentligt och Elian var alldeles blå om läpparna efter badet.  Till och med hans "smultronmärke" i pannan fick en lila-blå ton.

Det är inte svårt att bli smått besatt av smycken här nere.  Det finns så mycket billigt (skit) på alla hörn som jag faller hårt för.  Egentligen har jag aldrig gillat smycken som är "over the top" eller drar för mycket uppmärksamhet, men jag är lite kär i alla färgglada armband, halsband och ringar ändå som man kan hitta på både marknader och affärer här.

Det går även försäljare på restauranger och barer som säljer just sådana smycken + solglasögon osv för någon euro och för det mesta tackar man snällt nej, med tanke på att man inte har någon större lust att shoppa när man sitter och äter middag.
Men igår kunde jag inte låta bli.  Jag tyckte lite synd om killen som var överhurtig och trevlig men som dagligen haltar omkring med kryckor och möts av "nej tack" av alla.  Så jag köpte ett svart och ett vitt armband och verkade göra hans dag.

Vi får väl se hur mycket smycken jag får ihop till min nya samling.

Igår gick jag ut och tog en barnfri kväll.  Emilia var rätt arg på mig hela dagen, hon tycker att det är helt onödigt att jag går ut då och då och gör något utan henne.  Många gånger ställer hon till en scen och man blir ju helt förvånad varenda gång.  Men jag antar att det blir så i längden, om barn inte är alltför vana vid att vara utan sina föräldrar (som det har blivit efter Elian kom).  Men det löste sig till slut, hon sa adjö med ett halvfalskt leende på läpparna och sedan hade allt gått jättebra.

Själv åt jag en supergod middag tillsammans med annat vuxet sällskap.  Vilket var helt underbart förstås.  Att bara kunna äta, höra sina egna tankar och inte göra sjuttioelva saker samtidigt som man skall försöka få i sig maten.
Sedan gick vi vidare till mitt och brorsans gamla stammishak från sommaren.  Personalen blev helt chockade när jag klev in där och frågade direkt varför jag hade varit borta så länge och var jag hade hållt hus.
Stället var dock helt annorlunda från när jag upplevde det för någon månad sedan.  Det var dött.  Bokstavligen.  Sist vi var där var det så proppat så man knappt kunde gå, men nu var det bara ett fåtal andra människor.
Stämningen var lite ledsam också, dom stänger nämligen för säsongen nästa vecka och all personal verkade halft deprimerade över det.  Men hur som helst, jag hade en trevlig kväll och när vi gick ropade alla att vi ses nästa år och nästa sommar igen, så det var skoj att kunna gå dit en sista gång.

Nu skall jag ut och jaga en tolk/översättare.  Jag måste nämligen se till så att vissa dokument från Sverige är översatta till Spanska innan jag kan gå vidare med annat.  Alla dessa evighetssteg...
Och jag som trodde att det bara var att visa upp ett hyreskontrakt och sedan skriva in ungen i skolan.  Det var i alla fall den informationen jag fick från början.  Men det visade sig vara väääldigt fel!

Hur som helst, Emilia skall få svara på sina frågor från frågestunden senare.  Så om ni har några fler frågor till henne, om Spanien eller vad som helst, så är det bara att fråga.  Hon har alltid gillat sina frågestunder av någon anledning.

Ha en fin dag! 


Mina två blondisar.

Ikväll åt vi en gryta som innehöll det mesta vi hade hemma och det blev riktigt gott.  Det har nästan känts för varmt för att laga och äta gryta här nere men nu var man riktigt sugen.  Dessutom brukar det kännas "jobbigt" att hålla på med grytor som innehåller kött som måste puttra i flera timmar.  Man vill liksom få middagen avklarad rätt fort, men egentligen är det ju inte SÅ himla jobbigt.  Så länge man ser till att börja i tid.

Grytbitar, lök, gul och röd paprika, broccoli, morötter, rödvin, grädde, soja, lagerblad, hel svartpeppar och salt var det i grytan idag.

- Stek köttbitarna och löken för att få en fin yta.
- Häll i vatten, soja, kryddor och rödvin och låt puttra så länge det krävs (beroende på köttet).  Idag tog det två timmar.
- Kasta sedan i morötterna, paprika och sist broccolin.
- Gör såsen lite tjockare med hjälp av lite matlagningsgrädde.

Att slänga ihop en gryta är ju ingen alltför komplicerad maträtt, speciellt inte om man har ett kylskåp med en massa grönsaker/rotsaker som håller på att bli gamla.  Kasta i allt du har hemma, så blir det säkert gott på ett eller annat sätt, hehe.

Idag har det mest blivit plugg för Emilias del.  Hon kämpar på med Spanska-sida efter sida och nu börjar det även bli dags för matte.
Bortsett från det sprang vi ut en snabbis och handlade skolmaterial, bland annat skrivblock, sudd, kritor osv som hon behöver.  Här behöver man nämligen köpa allt sådant själv... som pennor, olika block, böckerna osv.  Likadant var det när jag var liten i USA.

Ikväll kommer i alla fall det där papperet som jag skrev om tidigare, som jag behöver för att fortsätta med registreringen till spanska skolan här.
Så jag kan med andra ord fortsätta med nästa steg i morgon.  Skönt, det går sakta men säkert framåt! Även om det känns som man har tusen saker kvar att göra.

Nu tror jag att jag har lyckats svara på alla frågor.  Frågorna som ställdes direkt till Emilia kommer i ett eget inlägg sen.

Hur länge tror du att du blir där, på ett ungefär?
Det beror på hur det går för Emilia i skolan här, vi får se vad framtiden har att erbjuda.  Men vi tar den här terminen till att börja med, en dag i taget.

Vad är det bästa / sämsta med Spanien?
Nu har vi ju bara varit här över sommaren och som jag känner nu så älskar jag Spanien med tanke på vädret och solen.  Plus att människorna är lättsamma och trevliga, det känns som en trygg plats att bo på och det är billigt att bo.
Jag har lite svårt för att uttala mig om något som skulle vara dåligt och sämst med landet, med tanke på att vi inte har varit här SÅ himla länge än.  Men det skulle väl hittills vara att det är så krångligt med alla steg inför att få Emilia skolklar.  Jag tror dock inte att det bara har med Spanien att göra, det är ju bökigt att flytta utomlands och fixa med papper oavsett vad, även om Spanien är känt för att vara lite extra krångligt.

Saknar du något/någon hemma i Sverige?
Självklart saknar jag alla mina vänner! Och min säng!

Vart i Spanien är ni?
Söder om Alicante.

Hur många grader är det där på "vintern"
Oktober, November och December mellan 21 och 27 grader.  Sedan kan det bli några grader kallare i Januari och Februari.

Hej, jag undrar varför det blev just Spanien du valde att flytta till?
Närmare 360 soldagar per år här ;)

Är det hotell ni bor på? Hur har ni råd att bo där så länge?
Nej, vi bor inte på hotell.

Tog ni med er kläder för att kunna bo där eller bara för nån vecka? Har ni köpt mycket kläder i spanien isf. Några favoritaffärer till Emilia?
Vi tog med oss våran sommargarderob (allt som fick plats).  Det var ju planerat att vi skulle stanna till slutet av sommaren.
Favoritaffärer till Emilia är nog Zara och H&M.  Hemma i Sverige blev det mycket från Lindex och Kappahl också, men det finns inte här.

Hur lyckades du flytta utomlands?
Jag fick allt att gå ihop med ekonomin, jag hade fortfarande föräldraledighet att ta ut, sedan tog jag mig i kragen, bokade en bostad i sista sekund, bokade biljetter och sa adjö till Sverige på ett tag.

Jag är dock nyfiken på vad du kommer att arbeta med eller sysselsätta dig med och ska Elian börja på dagis?
Jag har fått ett erbjudande om att extrajobba på en svensk restaurang dom dagarna/timmarna jag inte tar ut någon föräldrapenning.  Jag vill även försöka starta upp mitt företag här och fota lite.
Elian kommer inte gå på dagis, jag funderar på en barnflicka/barnvakt under de få timmarna jag kommer jobba.

Varför valde ni en spansk skola åt emilia istället för en svensk?
Den svenska kostar otroligt mycket.  Sedan fick jag höra att de spanska skolorna är riktigt bra och att det även går svenska barn i de flesta.

När ni åkte till Spanien, var det tänkt redan då att ni skulle stanna där?
Jag hade hyrt bostad till slutet av sommaren.  Sedan blev det lite en-dag-i-taget-tänkande.

Har ni kvar eran lägenhet och era saker i Sverige?
Japp.

Skall Elian börja dagis nere i Spanien, är det jätte dyrt som i ex. USA?
Han skall troligtvis inte gå på dagis, nej.  Det är väl inte jättedyrt, men det beror på om man väljer ett privat dagis eller ej.

Vad är det du inte gillar med Sverige, är du inte hemmakär, vill ha dina rutiner osv.?
Sverige har sina för- och nackdelar, men jag är rastlös helt enkelt.  Plus att jag inte trivs i det evigt gråa mörkret.
Självklart gillar jag rutiner, i alla fall för barnens del - men rutiner kan man skapa på andra ställen också.

vad är din inkomst just nu, mammapenningen och hur lång tid sträcker den sig?
Det beror på hur många dagar jag tar ut per månad.  Men jag kan få den att räcka ett bra tag till.

Blev lite nyfiken när jag såg en bokhylla på en bild du tagit. Med massa svenska böcker. Hur fick ni med er allt sånt från Sverige?
Det är mest Norska böcker och dom stod kvar från tidigare hyresgäster.

finns det gott om jobb?
Jag är inte så insatt.  Men "gott om" tror jag nog inte, det beror väl på var man bor och vad man vill jobba med.

bor ni i ett sk svenskt ställe?
Det är väldigt skandinaviskt.

Firar nu julen där?
Vem vet, det vore ju inte helt fel i alla fall.

vilka råd skulle du ge till mig tex, som är en fegis... tre ungar, en karl..var börjar man nysta?? hur går man till väga?
Det är ju svårt att säga, det beror på vad ni har för ekonomi, om ni ska jobba, om ni är föräldralediga, hur ni skall bo, om ni har möjlighet att hyra ut eran bostad i Sverige osv.

Vilka spanska ord/meningar tycker du är finast (och varför)?
Jag återkommer när jag kan mer Spanska ;)

Hur stort sparkapital tycker du man behöver ha för att flytta utomlands, om man inte har något jobb eller boende när man kommer ner utan ska leta på plats?
Det beror ju helt på hur många ni är, hur ni lever, hur ni äter osv.  Det är väl olika för alla.

Hur länge går man i skolan varje dag i Spanien?
Börjar 9 och slutar mellan 13-15.

Skolan som Emilia kommer gå i, kommer allt vara på spanska eller kommer det finns någon slags hjälp på svenska för henne där?
Dom kommer hjälpa henne, men prata på Spanska.  Flera svenska barn har lärt sig språket inom ett par månader, så det skall nog gå bra!

Har du sparat länge för att detta ska gå ihop, om du har det - har du några tips på bra sätt att spara på? Hur lyckas man?
Jag funderar på att skriva ett eget inlägg om detta.  Om hur man kan göra och olika tips.  Håll utkik!

Du skrev något om att ta körkort, är det billigare att ta där än i Sverige?
Yes, det verkar så.

Vad ska du göra när ni kommer tillbaka till Sverige?
Det vill jag inte ens tänka på.  Jag har för mycket att tänka på när det gäller nutid ;) Men jag har flera alternativ.

Måste man skaffa tillstånd för att kunna hyra lägenhet där nere?
Nej, du får hyra vad och var du vill.

Vilka är de absolut största skillnaderna (förutom språk o värme) om man jämför Sverige med Spanien?
Den första månaden här var bara semester då min bror var här, vi åt på restaurang och hade det bra och sedan drog allt fix igång för att få Emilia skolklar, så jag har inte levt en ordentlig vardag i det här landet än för att kunna uttala mig om några skillnader.  Det märker vi med tiden!

vad tycker du om spanien? om stället du bor på, människorna
Än så länge tycker jag att allt är helt underbart!

Hej, jag har lite frågor kring er bekantskapskrets i Spanien. Har du lyckats hitta några nya vänner eller grannar som ni umgås med? Har ni träffat på många andra svenskar som är bofasta i området?
Oh ja, det finns gott om svenskar.  Men det lär bli mer umgänge när vardagen drar igång på ett annat sätt.

Sen undrar jag även vilka fritidsintressen Emilias har? Är hon intresserad av någon speciel sport eller annan aktivitet? Vilka aktiviteter tror du att hon kommer prova på under de närmaste åren?
Hon älskar att dansa, så jag skall försöka hitta något sådant åt henne här.  Hon påstår även att hon vill börja med cheerleading, men jag är lite osäker på om det finns i närheten.

Om inte dina föräldrar skulle bo i Spanien nu med, skulle du ändå vilja flyttat dit då? Tänker att det hade blivit mycket mer ensamt då? Alltså, inget som rör dina föräldrar i sig, utan hur DITT val hade sett ut i en sådan situation?:)
Att leva utomlands har varit MIN dröm i många år nu, så självklart.  Men som jag har nämnt tidigare så står vi varandra väldigt nära så jag tvivlar inte på att dom fortfarande skulle kunna vara här och hälsa på då och då, som det är nu.

Saknar du dina vänner och så i Sverige? Vi planerar nämligen en långresa på nästan ett år och jag är orolig för att båda jag och våran dotter ska sakna våra vänner alltför mycket.
Självklart saknar man sina vänner, men man skapar nya bekantskaper och får möjligheten till att träffa nytt folk.  Ens riktiga vänner finns ju alltid kvar där hemma, eller hur?

Förstår om det är för privat,men har Eilians pappa ingen kontakt alls med sin son?Det går inte att förstå hur en pappa kan välja bort sitt barn??!!Han har ju ett barn redan,som verkar vara hans allt.Mycket märkligt.
Som jag har skrivit tidigare så har han inte haft kontakt med honom på över ett år, nej.
Men han har sagt att han kanske vill komma hit och hälsa på någon gång i framtiden.

Va hände med granis? Svara om du vill:) super bra blogg, första jag kollar på morgonen typ haha. Ha det så bra där nere!
Tack, vad roligt =) Angående frågan så har jag redan skrivit om det för länge sedan och det är inget jag vill ta upp i min blogg igen.  Det känns som ett helt annat liv!

Hur mnga läsare har du?Tjänar du mycketpå din blogg?
Ca 2500 underbara läsare.
Jag tjänar inte tillräckligt ;)

jag vet att du tidigare har sagt att du tycker att du är för smal. det förstår jag inte, tycker att du ser jättefin ut, absolut inte för smal! :) (menar på det snällaste finaste sättet)
Jag blev äckligt smal ett tag och kunde inte gå upp.  Men helt plötsligt pangade det till och sedan gick jag upp x antal kilo ;) Nu påstår jag absolut inte att jag är för smal.  Men tack! =)

vilket program redigerar du dina bilder i?
Photoshop CS5

Redigerar du ALLA bilder du lägger ut på bloggen?
Inte alla, nej.  Men jag föredrar att fixa ljus och kontrast på en grå-aktig RAW-bild, vilket oftast behövs.

Saknar du inte ett "socialt nätverk" nu när du inte bor i sverige.
Det är bara att nätverka här med ;) Bättre lär det bli när skola och vardag drar igång.

Är det lätt att få fotojobb i spaninen?
Jag återkommer när jag vet.

Vad har du för kamerautrustning utöver din canon
Jag använder bara två objektiv för tillfället: mitt  canon 50mm f/1,4 och Tamron 28-75mm f/2,8

Denna fråga har väl inte med spanien att göra men kom att tänka på det när jag läste inlägget med dagens emila.
Hon var ju på en modellargentur och fotades, har hon fått några jobb ännu?
Det blev inte så mycket av det, tyvärr.

Igår köpte jag en stor låda med lego till Elian.  Jag tänkte att han kunde behöva något nytt att sysselsätta sig med.  Han har alltid varit svår när det har kommit till leksaker, det enda som har funkat är bollar, bilar och böcker.  Men på sistone har han börjat bygga torn med olika grejer och "packa väskor" med leksaker (och annat).
Så jag misstänkte att duplolego kunde vara något.

Det slutade med att det var Emilia som nappade.  Det var några år sedan hon lekte med lego men nu var det tydligen jättekul igen.
Elian tyckte mest att det var skoj att riva hennes byggen eller hälla legolådan upp och ned, för att sedan stoppa tillbaka alla bitar.

Jag sitter och läser igenom de frågorna som jag hittills har fått på frågestunden.  Jag tänkte svara i morgon eller när det inte kommer in fler frågor.  Meningen var ju att det skulle handla om Spanien, men jag fick några extra i samma veva antar jag.  Kul att ni intresserar er för mig och mitt liv och Emilia tycker alltid att det är kul att få svara på lite frågor också, så hon är taggad.

Hur som helst, nu skall jag njuta av lite välbehövlig tid för mig själv.  Godnatt bloggers!

Jag befinner mig i något slags mellanläge när det gäller allt pappersarbete inför skolan.  Jag väntar nämligen på ett viktigt papper från Sverige som borde vara framme i morgon, sedan är det bara att fortsätta med nästa steg.
Men med tanke på att det inte fanns så mycket som kunde göras idag så blev det en utflykt istället.  Jag skulle ju shoppa lite shorts och några reor fanns det (förstås) inte, men jag hittade ett par svarta jeansshorts och en jeanskjol ändå, även fast de flesta affärerna var proppade med fuskpäls, vinterjackor, overaller till barnen osv.

Elian var hur snäll som helst ett bra tag, sedan ledsnade han och ville ut ur vagnen.  Han sprang runt komplexet och raggade till sist upp en tjej.  Hon satte sig ned på huk för att hälsa lite och sa om och om igen "oooh guapo", sedan gick han rakt fram till henne och kramade henne. 
Chocken växte förstås inom mig med tanke på att han är reserverad och blyg när det kommer till främlingar.  Att flirta på avstånd brukar ju vara skoj, men att komma för nära har aldrig varit någon hit.  Denna tjejen var tydligen ett kap i alla fall! Hon blev ungefär lika chockad som jag, men föll pladask och gick runt med honom hand i hand ett tag.

Hur som helst, efter shoppingen fick ungarna leka på några olika lekplatser.  Typ som klätterställningar som finns på lekland i Sverige.  Båda ungarna var helt vilda, tjoade, skrattade och sprang runt som ett par galningar.
Hönsmamman Denize var såklart precis bakom Elian konstant, rädd för att han skulle falla eller göra sig illa på något sätt (klätterställningarna är ju höga).  Inte ens rutschkanan fick han åka själv.  Det skulle han aldrig klara utan mig - i mina ögon alltså (hehe).
Så efter att jag var lagom svettig efter marathon-följa-Elian placerade jag honom i vagnen vilket han inte riktigt gick med på utan att protestera, och så gick vi och köpte med oss KFC, tog en taxi hem och åt på terassen.

Dessa stackars shorts lever jag i nuförtiden.  Jag hade ju inte sådär jäääättemycket kläder med mig hit, det mesta fick inte ens plats och då hade vi ändå typ 10 kg övervikt på alla resväskor, hehe.
Därför skall jag nu ut och göra ett försök till att hitta ett nytt par som kan passa.  Jag är kräsen - men shorts är det mest behagliga, så nu är det dags att fylla på.  Förhoppningsvis hittar jag någon form av sommar-rea.
Även fast sommaren fortsätter här, så kommer ju höstkläder in i butikerna ändå.  Det känns ju rätt lustigt att gå omkring i 30-graders hetta och se dunjackor, mössor osv i affärerna.  Men någon gång blir det väl "vinter" här med.

Jag satt och kollade igenom bilder från dagen och insåg att jag hade tagit två på Elian, två stycken och han gråter på båda.
Det har varit en jävla-skit-dag enligt mister huligan.  I alla fall om man utgår från hur less han har varit.  Det har varit häng och kläng på mamma hela dagen, gnäll oavsett vad - bortsett från när han sov i två timmar.
Jag har en känsla av att han håller på att bli sjuk (bara för att jag skrev om det tidigare, ja!) - peppar peppar - men det kan lika gärna vara en dålig dag bara - hoppas hoppas.

Titta så glad och charmig prinskorven har varit idag, haha.

Det var flera månader sedan vi körde en "Dagens Emilia", så här kommer hon.  Outfit väljer hon själv numera, jag minns faktiskt inte sist jag fick lägga fram kläder åt henne.
Men det är klart att jag har fått säga ifrån då och då.  Någon kväll skulle vi ut och äta på restaurang och hon kom ut ur sitt sovrum med en balklänning (typ) på sig.  Någon gräns måste det väl få finnas? Haha.

Nu kan ni ställa era frågor som har med Spanien att göra.  Jag svarar på det som har med oss att göra (mig själv och mina barn).

Nu har jag äntligen klippt ihop en film på hur vi bor här.  Det mesta är med förutom badrum och våran "extra våning" som inte är inredd.  Detta visar i alla fall på ett ungefär hur våran lägenhet ser ut.

Här har vi ytterligare en riktigt lugn dag.  Jag börjar känna en förkylning komma smygandes, så det är rätt segt.  Det typiska är att jag tänkte senast igår att det var lustigt att det var så länge sedan vi var sjuka.  Innan vi åkte så var ju både jag och Elian sjuka koooonstant kändes det som.
Men bara för att man började tänka i dom banorna skall vi såklart bli sjuka nu? Förhoppningsvis är det bara något litet som går över fort.

Hur som helst så fick jag en barnledig timme i förmiddags.  Den utnyttjade jag med att städa våra 154 kvm och ta en dusch.  Att duscha ensam var länge sedan man fick göra.
Jag har en viss liten huligan som gärna smyger in i duschen tillsammans med mig, så det började jag vänja mig vid, hehe.  Men det var skönt att duscha av sig utan publik, i alla fall en gång.

Mycket mer än så har det inte blivit.  Elian sover i vagnen ute på terassen och jag låg och solade där ett tag idag igen.  Annars har Emilia läst och pluggat som vanligt och även jag har lärt mig hennes kapitel och läst lite ur en egen bok som jag hittade på bokhandeln.

Jag sitter förtillfället och surfar runt på nätet, frågan är bara hur? För två veckor sedan fick jag upp ett meddelande om att jag hade använt 80% av mitt kontantkort och att det var dags för påfyllning.
Jag blev smått irriterad, med tanke på att jag precis hade fyllt på det dagarna innan.  Sedan har det bara funkat och det fortsätter.  Igår fick jag dock upp ett sådant där 80% meddelande igen, så det måste ha blivit något fel och uppkopplingen lär väl dö när som helst.  Men jag gillar läget så länge det funkar!

Hur som helst, nog om mina nät-bekymmer.  För ja, det verkar vara mitt största bekymmer idag, haha.
Söndag, solen skiner, det är 30 grader ute som vanligt, barnen tar det lugnt i soffan framför Spansk barntv och jag sitter som sagt här.

Mina goa ungar i tvsoffan.  När ni sitter sådär och bara myser istället för att retas med varandra, skrika på varann, sno leksaker från varann osvosv... då smälter mitt hjärta lite grann.  Finaste, finaste ni.

Och så har ytterligare en dag passerat - och vad har vi gjort? Vi började med att ta en lugn och lång morgon och förmiddag.  Sedan blev det promenix i den stekheta solen för att storhandla.  Med risk för extremt viktig information så heter våran mataffär här "Consum".  Dit går vi var och varannan dag för att handla upp.  Utan bil blir det ju en hel del spring, speciellt när det behövs så mycket dricka och framför allt vatten varje dag.

Hur som haver, efter matshoppingen drog vi oss hemåt, åt lunch och sedan har det bara varit lugnt.  Framåt eftermiddagen la jag mig på en av solsängarna på terassen för att vila kroppen en stund innan jag räknade med att Elian skulle terrorisera mig och vilja gå ut och sova i vagnen.  Men det hände aldrig.  Han var på strålande humör, lekte själv, fixade och donade och kom fram till mig då och då för att pussas, kramas eller bara säga hej.  Sedan gick han vidare och ordnade med sitt.
Jag hann till och med ta fram en bok och läsa ett kapitel.  Den ni!

Emilia har bara suttit med Spanskaböckerna framför näsan och läst och skrivit, då och då har hon ropat på hjälp men nu har hon en hel del ord att sätta på hjärnan och komma ihåg tills det är dags för förhör i morgon igen.

Framåt kvällen gick vi ned och tog ett snabbt kvällsdopp i poolen innan vi gick upp och åt fajitas till middag.  Sedan blev det det obligatoriska lördagsgodiset och nu sover kidsen.

Elian sov bra och mycket bättre i natt och i morse så förhoppningsvis är han på bättre humör idag än vad han var igår.  Han bjöd nämligen på skrik- och gnällfest större delen av eftermiddagen och kvällen.  Men idag känner vi oss utvilade och good to go!

Dagens planer är lite oklara, för tillfället sitter jag bara och dricker mitt kaffe, Emilia pluggar och Elian har inte så mycket bättre för sig än att gå runt med sopborsten och hålla rent efter oss.  Städa är skoj - enligt honom alltså.

Emilia har fått en massa lära-sig-spanska-böcker och en matte- och aktivitetsbok på Spanska.  Här pågår alltså hemundervisning en stund framöver och Emilia pluggar för fullt.  Hon kommer lära sig sitt nya språk på nolltid!
Förhoppningsvis har hon en massa basord och meningar i huvudet tills det är dags för skolstart.  Det vore ju skönt om hon kunde några ord - i alla fall de viktigaste.

Nu behöver hon hjälp, men inom snar framtid lär hon vara den som hjälper mig med Spanskan.  Häftigt!

Elian vaknade väldigt tidigt i morse så vi hann springa ut redan i morse och hela förmiddagen för att uträtta lite grejer inne i stan. 
Det är väldigt varmt här idag så vi svettades tillräckligt mycket för att Emilia skulle kunna övertala mig att stanna vid ett cafe och äta glass.  Vi åt olika sorbetsorter och Elian smakade glatt på allt.
Sedan tog vi strandpromenaden hem för att lämna lite grejer här.  Nu skall vi nog äta något lite snabbt, sedan skall Elian sussa och jag och Emilia antagligen slappa på stranden en stund.

Ha en skön Fredag!

Nu har vi nog gjort allt som vi har kunnat för den här veckan.  Emilia skall börja i spansk skola, men jag har fortfarande några steg att uträtta innan hon börjar - och förhoppningsvis får hon en plats i den skolan jag har önskat.
Den ligger hyffsat nära, ungefär samma avstånd som till skolan i Sverige, men det går ändå skolbussar om man önskar.  Då lämnar man henne vid bussen på morgonen och hämtar henne där igen på eftermiddagen och hållplatsen ligger i princip utanför vårat hus... men det känns rätt larvigt att göra så med tanke på att det bara tar ca en kvart att gå (om hon nu får plats där).
Det var lite roligt att veta bara, man blev lite nostalgisk... jag åkte ju själv skolbuss till skolan som liten.

Hur som helst, eftermiddagen och kvällen blev en repris från igår: Stranden medan Elian sov och sedan poolen på kvällen.
Till en början var det bara en pappa med sin son där.  Grabben var i Elians ålder så dom lekte lite i poolen.  Dom hoppade, plaskade, simmade och härmade varandra.  Det var rätt kul att se faktiskt med tanke på att han tidigare har visat noll intresse för andra barn, i sådana fall har han mest varit rädd för dom.  Bortsett från Emilia då.  Men idag "lekte" han fint med den andra pojken och var väldigt imponerad över hur duktig han var på att hoppa och bada, så han ville ju självklart göra likadant.
Sedan gick dom i alla fall och då fick vi hela poolområdet för oss själva.  Det kändes lite lyxigt.

Alla tusen måsten och ärenden fortsätter idag och även i morgon och tråkigt nog antagligen nästa vecka med.  Det uppstår bara mer "problem" och hinder.  Jag önskar att man fick en samlad klump med information från början på något sätt, om hur man skall gå tillväga med allt.  Men nu skall man flyga från ena sidan stan till andra, för att bara få reda på nya och fler saker som skall göras.  Puh, detta är inte lätt!
Man önskar att man hade kunnat börja med detta tidigare, men det hade inte gått ändå.  Jag började så tidigt som möjligt, men hade verkligen inte räknat med denna miljon-stegs-process.
Och jag är i alla fall väldigt tacksam för att jag får hjälp med alla olika steg, jag hade förmodligen känt mig helt vilsen annars.

Men ju jobbigare det är, desto mer kommer man uppskatta allt när det är klart.  Eller något, hehe.
Nu har jag slängt iväg lite viktiga mail, sedan skall jag ut och springa igen.  Ha en fin dag!


Tur att barnen slappar i alla fall...

Det märks att de Spanska semestertiderna börjar lida mot sitt slut nu.  Det känns lite lustigt att tänka på att hösten är på g, när vi fortfarande har 30 grader och stekhet sol på dagtid.
Men dom har tagit bort trampbåtarna från stranden, kioskerna stänger i dagarna, det är nästintill tomt med människor och allt börjar kännas höst-aktigt, vilket återigen är knäppt med tanke på vädret och värmen.  Men jag gillar det - jag som inte är något fan av höst eller vinter överhuvudtaget
Jag trivs i solen, i värmen, att slippa klä på ungar tusen lager kläder innan man skall ut och leka, eller bara ut och promenera till affären, jag trivs med ljuset - att slippa det där höstiga mörkret som så många tycker är "mysigt".  För mig är det bara deprimerande - så jag är som gjord för att bo här... även om semesterstaden dör ut och blir tyst, det är snarare mysigt - i mina ögon alltså.  Visst blir det mörkare även här, men man har i alla fall solen på dagtid och det är guldvärt.  Dagarna kommer på något sätt kännas längre ändå.

Ja ja hur som haver, här har jag precis blivit bjuden på middag, nu kollas det på fotboll, Emilia leker och Elian borstar tänderna stolt med sin nyinköpta tandborste.  En helt lugn och vanlig kväll.


Jag älskar er, mina galna ungar.

Efter några ärenden i morse fick det bli bad framåt eftermiddagen-kvällen igen.  Vi började med att gå till stranden medan Elian sov en sen middagslur.  Det stormade dock ganska rejält så när han vaknade gick vi vidare till poolen istället.  Det är ju inte så trevligt med sandstorm för Elians del som för det mesta springer och kryper omkring så nära marken.
Jag fick även pluspoäng från Emilia då med tanke på att hon föredrar poolen framför en blåsig strand.
Det var i alla fall skönt att varva ned efter dagens stress med lite poolhäng.  Ungarna fick göra av med en massa energi och jag fick se på.  Inte illa. 

Även fast livet är lite smått kaotiskt och stressigt nu innan Emilias skolstart så kan jag inte klaga, jag mår bra på en helt annan nivå här även om mycket är jobbigt till och från.  Men man hanterar jobbiga situationer på ett bättre sätt om man är riktigt lycklig inombords - och det är jag nog.  Jag trivs, jag känner mig som hemma även fast jag är långt, långt hemifrån.

Här är några bilder på dagens badungar...

Jag tror att Emilia håller på att bli smått galen utan skola.  Jag vet att hon har haft en fantastisk sommar, att hon har uppskattat all sol och bad, utflykter och äventyr.  Men en sjuåring kan inte leva på sådant i evigheter.  Sommarlov är bra ett tag, man får umgås hela familjen, man får vila kroppen och hjärnan, man får njuta av värme och bad och man får bara vara.
Men sooner or later så behöver dom en annan slags stimulering.  Dom behöver lära sig nya saker, leva med lite disciplin och använda hjärnan på ett annat sätt.  Och oavsett om jag skulle vilja så kan jag absolut inte erbjuda henne det (skolplikt med för den delen). 
Hon behöver träffa barn dagligen, hon behöver använda fantasin och vara ett barn.
Hon är lite avundsjuk på att skolan har börjat i Sverige men inte här och ärligt talat så är även jag det.  Men det hade inte spelat så stor roll, med tanke på att vi har tiotusen papper och saker att göra först.
Men hur som helst... min sjuåriga, alldeles för kloka för sitt eget bästa, lilla unge längtar efter sitt kommande äventyr: att börja skolan i Spanien.

Det skall även bli spännande för min del, att se skillnaderna mellan Sverige och Spanien.  Väga för- och nackdelar och antagligen få uppleva en hel del nya saker.  Än så länge har jag bara hört positivt om den spanska skolan och även fast jag antar att det kommer vara lite sisådär för Emilia i början med alla omställningar så tvivlar jag inte på att hon kommer komma in i det fort.

Förhoppningsvis hinner hon inte bli totalt crazy innan skolstart.  Men jo, det är jobbigt här ibland.  För oss båda.

Efter en väldigt hektisk och tröttsam dag så bestämde jag mig för att ta med mig ungarna till poolen och ta ett kvällsdopp.

Hela dagen har för det mesta gått åt helvete.  Det var samma visa idag, vi gick först till skolan där rektorn satt och jobbade, men blev sedan skickad till andra ställen för att fixa ytterligare en hel del grejer.  Så man känner sig rätt trött i huvudet och i kroppen.  Jag vill bara ha allt gjort, jag vill kunna slappna av och inte stressa runt som en studsboll genom hela staden, fram och tillbaka, utan att riktigt förstå... men ändå anstränga sig för att förstå.
Ja, att fixa in Emilia i skolan i tid är bra mycket svårare än vad man hade kunnat föreställa sig.  Men så är det att bosätta sig på ett nytt ställe.  Det är bara att bita ihop och hålla ut.  Snart är vi klara och snart går hon i skolan!

Under dagens fram-och-tillbaka-marathon så försökte jag få Elian att sova middag vilket självklart även det skulle gå åt skogen.  Han totalvägrade. 
Efter att vi hade kommit hem och han hade fått springa av sig en stund så var det bara att ge sig på det igen, men icke det.  Han skrek och skrek och skrek och jag lovade mig själv att inte ge upp, men på bristningsgränsen tog jag upp honom ur vagnen och lät jordens tröttaste unge vara vaken.

Självklart fortsatte gnället, så att gå ned till poolen passade bra (världens bästa lösning).  Han och Emilia badade, lekte och simmade runt i 1,5 timme innan båda två var helt slut.  Nu blir det middag, sedan lär det bli en tidig kväll för båda två.  Och mig.  Puh!

Hej från ett lite svalare Spanien.  I natt var det måttligt kyligt här, man fick till och med dra ett lakan över sig... så pass kallt var det.  Jag skall medge att det var rätt skönt med lite frisk luft, för jag är en sådan som gärna sover svalt, eller rättare sagt iskallt.  Jag älskar att ha tjocka täcken och/eller filtar när man sover och samtidigt andas in kall och frisk luft.  Så nu blev jag lite glad när jag fick dra något över mig.  Annars är det alldeles för varmt, i alla fall nu när vi inte använder AC.

Även dagsluften känns några grader svalare än så länge.  Men det kan vara skönt när man måste promenera runt en hel dag.  Att slippa 35 grader och sol är inget problem då.  Sådana dagar vill vi ha när vi inte har något annat viktigt för oss.

Hur som helst, en dag med en massa måsten att uträtta väntar, men först skall jag få i mig resten av mitt förmiddagskaffe och äta något.  Ha en fin dag!

I eftermiddags tog morfar med sig Emilia för att bada.  Elian hade dock inte sovit och det var sent så jag bestämde mig för att stanna hemma och låta honom sova i lugn och ro ute på terassen.
Typiskt nog sov han i två timmar och med tanke på att klockan var så mycket fick jag till slut väcka honom.  Om han var glad? Mja, inte direkt.  Han skrek, grät, skrek, grät och gnällde lite efter det.  Man vet ju själv hur jobbigt det är att bli väckt.
Men efter en banan och dricka fick han lite kraft.  Han roade sig med att hänga på stora terassen ett tag innan jag snodde hans napp och det är ju inte populärt.
Då bestämde han sig för att göra en utflykt till andra sidan lägenheten och lilla balkongen med utsikt över poolen.  Där tittade vi på Emilia en stund innan jag fick panik och tog in honom.
Vi har nämligen inte hunnit få upp nätet på den balkongen än, så det känns inte helt lugnt att vara där.  Alls.

Det går inte att säga emot att det inte kan vara lätt att vara liten.  Ibland funderar jag på vad Elian tänker, vad han tror, hur han uppfattar allt omkring sig.  Han är ju ingen bebis längre, han är stor nog att förstå en hel del och ibland ser man hur tankarna verkligen snurrar i huvudet på honom.
Hela det här äventyret i Spanien, den stora omställningen, alla nya intryck, alla nya rutiner.  Tänk vilken ny värld det bara öppnade sig för min lille prinskorv.

Som ni vet så har han alltid varit lite speciell av sig, envis och krävande av exakta rutiner.  Om en tid ändrades så visste man att resten av dagen var körd.  Man behövde göra allt en viss tid och man behövde göra det på precis samma sätt varenda dag.
Men gud, vilken förmåga han har fått att anpassa sig efter att vi åkte hit.
Visst, han är bestämd... på dagtid skall han BARA sova i vagnen, absolut inte i sägen (förr var det tvärtom).  Men sängen går bra när det är mörkt ute och han vet att han skall sova för natten.
Men om man bortser från sådana saker.  Ta bara flytten mellan dessa tvä lägenheter här i Spanien.  Det var inga problem alls.  Han hängde i mina ben lite i början och vågade inte riktigt utforska lägenheten på egenhand.  Men om man bortser från att han är extremt mammig så är jag så imponerad över honom.
Han finner sig var vi än är, han hänger bara med, somnar och sover så länge han har sin säng och vagn (och mig, haha), han äter mat så länge vi är samlade runt bordet hemma, han hittar saker att göra... ja, återigen så hänger han med bara.
Jag hade aldrig kunnat föreställa mig att det skulle gå såhär bra, att han bara anpassar sig och känner sig trygg och kommer in i nya tider och rutiner hur som helst.
Men känslorna kanske smittar av sig.  Jag känner mig lugn och lycklig och en glad mamma är väl en bra mamma? Det sägs att barnen känner på sig vad mamman känner och det kanske stämmer.

Jag tycker bara att det är häftigt att min envisa huligan har tagit och tar vårat äventyr så bra.  Att han glatt hänger på och uppskattar det mesta.  Att han sover (för det mesta) om nätterna, att det går att ha med honom på utflykter, att det går att flytta, att det går att ställa om tider.  Allt.  Det finns så mycket.

Puh, återigen så är det lättare sagt än gjort att få saker avklarade här.  Idag har det verkligen varit kaotiskt.  Vi tog en taxi till ett ställe där vi hade blivit tillsagda att åka för att fylla i papper, men då var det tydligen inte ens rätt ställe så det var bara att promenera vidare till ett annat ställe, för att sedan promenera vidare igen och igen till rätt ställe.
Alla säger olika, så det är lite knepigt att få information.
Sedan är det ju en ordentlig utmaning att få allt att gå rätt till med tanke på att ingen pratar engelska (återigen).
Hur som helst så har jag en miljon papper (tyyyyp) att fylla i nu.  Jag hajar inte sådär jättemycket av vad något innebär så förhoppningsvis kunde våran hyresvärd snällt nog komma ned och hjälpa till lite senare.
Åh, vad jag längtar efter en ordentlig Spanska-kurs.  Det finns inte ord för hur gärna jag vill lära mig.  Men men, snart så... först skall jag få alla miljoner steg avklarade, Emilias skolgång är prio ett.

I morgon skall jag gå upp till skolan (telefontider existerar inte) som jag tror och hoppas på att Emilia tillhör och förhoppningsvis har jag rätt papper med mig inför registrering. 

Nu har vi äntligen flyttat klart.  Allt är borta från den gamla lägenheten och nycklarna skall lämnas tillbaka i morgon.  Det känns sååå skönt! Nu är det bara fix med den nya, vi skall få ordning på allt, sedan skall jag skrapa ihop en video så ni får se hur vi bor.

I morgon har vi en hel del annat att göra.  Det är en massa som måste fixas innan Emilias skolstart, så jag skall försöka hinna med allt på en gång.
Det känns nog bra för både mig och Emilia när det gäller skolstart.  Hon har ju haft sommarlov länge nu och är i stort behov av skola och allt som hör till.  Visst är det pirrigt när det kan vara så annorlunda och så nytt.  Men det kommer gå bra.  Alla som vi har pratat med säger bara hur fort de svenska barnen här kommer in i skolan och språket, så det skall bli spännande.

Elian fick för sig att han skulle klä på sig själv.  Han hittade dock lite fel och satte på sig mitt linne från VS.  Han fick dessutom till det på ett snyggt sätt där på sidan (linnet fastnade i blöjan, haha).

Att klä på sig själv är skoj, men ibland blir det lite tokigt.  Kalsonger och blöjor blir mössar på huvudet osv...
Han är rolig, han.

Det känns helt sjukt att det redan har gått tio år sedan USA förändrades mitt framför näsan på mig.  Det känns inte som igår längre, men det går inte att glömma och det känns absolut inte som om det var hela tio år sedan.
Jag minns detaljer så väl, även om minnesluckorna är fler.  Jag ryser till och vill nästan skaka av mig minnena som lever kvar.
Det här datumet kommer alltid bära en känsla av obehag, det tvivlar jag inte på.

All kärlek till dom som drabbades, till människorna jag hade i mitt liv då som förlorade föräldrar och familjemedlemmar, till dom som försökte rädda någons familjemedlem men dog som hjälte, till alla som var där, till alla som kände någon som var där, till alla andra som ägnar sina tankar åt denna dag.

Tio år.

Ikväll blev det rätt "Svenskt" till middag.  Jag handlade nämligen bearnaisesås på den skandinaviska mataffären i morse.  Det är ju Emilias absolut favoritsås, den slår alla andra - utan tvekan.  Så det är väl det enda hon saknar i de vanliga affärerna här.
Bearnaisesås är för den delen den enda goda pulversåsen enligt mig.  Så det fick funka idag! Till såsen hade vi någon form av kött, skivad potatis och tomatsallad.

Till efterrätt frossade vi i en stor godispåse, även den från Skandinaviska affären.  Vi plockade och shoppade loss och köpte till slut godis som skulle kunna räcka till en hel skolklass.
På tal om godis så är det något jag alltid saknade när man reste och bodde utomlands.  Svenskt godis är ju oslagbart.  Men här behöver man verkligen inte sakna något - allt går att hitta.  Lite dyrare är det förstås, men huvudsaken är att det finns om man blir desperat.

Det blev en hel del att göra igår med kontraktskrivning, packning, flytt och en hel del annat.

Först och främst så skrev vi kontrakt, vilket gick smidigt.  Vi hade tusen frågor om allt och lite till, men sedan fick vi nycklarna, hon vinkade och lämnade oss till våran nya lägenhet.  Lyckorus.
Enda tills Elian klev ut på den stora terassen och gick fram till kanten.  Jag kände mig smått spyfärdig när jag såg hans lilla kropp där, 12 våningar upp, tittandes ned på gatan på alla bilar och motorcyklar, tjoande och skrattande.
Gud, så han älskar bilar, tåg, motorcyklar och allt sådant... så detta var rena himmelriket för honom.
Men det såg läskigt ut.  Åh, så läskigt.

Prio ett blev alltså att gå ut och köpa hönsnät av något slag, så man kan känna sig lugnare där ute.  Vi hittade dock inget nät så jag köpte 100 meter rep och snörade in det "svarvade räcket" eller vad man nu skall kalla det, med tusen varv.
Våran hyresvärd skall dock komma ned och sätta upp ordentligt nät åt oss snart, men repet var i alla fall en nödlösning så Elian inte skulle kunna få ut huvudet, eller någon annan kroppsdel.  Hua.

Hur som helst, vi var klara för dagen rätt sent igår, Elian hade inte sovit på dagen och Emilia var också måttligt utmattad så båda barnen somnade hyffsat tidigt.
Själv satt jag ute större delen av kvällen och bara njöt.  Sedan prövade vi tvn och typiskt nog verkar det Skandivanska tv-kortet ha gått ut just igår, för det funkade nämligen dagen innan det.  Så nu blir det nog att fixa ett nytt sådant kort och även något vettigare internet än mitt mobila med kontantkort.

Innan dess skall vi tillbaka till den gamla lägenheten och packa ihop det som är kvar.  Igår hann vi bara ta med oss det viktigaste.

Här är lite bilder från gårkvällen.  Första från när jag höll på att snöra in räcket.

Inom snar framtid, efter flytt och allt fix, så skall jag ha en frågestund om Spanien för eran skull (så fort allt lugnar sig).  Jag märker att det kommer in fler och fler frågor nuförtiden... men jag börjar med dessa.

Först och främst är det frågor om nya lägenheten och om priser.  Den kostar ungefär lika mycket som min lilla trea i Nynäs, så den känns väldigt prisvärd.  7200 kr får vi ge för den i månaden.  Inte illa va? Och då kan man ju mäta alla skillnader mellan lägenheterna.  Hemma har jag inga 154 kvm, ingen terass, inte ens min balkong är lika stor som den "lilla" balkongen här, ingen pool, inte lika nära till stranden osv osv... ja, ni fattar.
Sedan, återigen, känner jag inget tvång om att svara på hur jag har råd.  Men nu är vi ju flera som delar på hyran osv.

Sedan frågas det om Elians pappa.  Jag vill inte smutskasta eller kasta skit, detta skriver jag på ett vänligt sätt.  Han har inte varit delaktig i Elians liv på över ett år, så att jag bestämde mig för att åka till Spanien är väl inte så konstigt om inte någon/något höll mig/oss kvar?
Han har alltid haft chansen och kommer alltid fortfarande ha chansen och möjligheter till att träffa Elian (detta vet han om, så ni behöver inte oroa er), men förhoppningsvis är han åtminstone glad för Elians skull, att han får leva det här livet och att han har det bra.  Det tror jag att han är.

Vi bestämde oss för den stora lägenheten på 12:e våningen med jätteterassen idag.  Eller vi bestämde oss nog så fort vi klev in där första gången.  Det var som om det klickade och kändes rätt från första stund.
I morgon skall vi skriva kontrakt och så får vi tillgång till nycklarna.  Vi skulle egentligen inte flytta förrän på Söndag då vårat nuvarande kontrakt tar slut, men nä... vi vill in i den nya så fort som möjligt.
Inte för att det är något större fel på den här, den är bara väldigt liten och instängd och har framförallt ingen utsikt.
Nu får vi 154 kvm utrymme, plus ytterligare en våning (om vi vill) men som inte är inredd.

Kvinnan som hyr ut lägenheten bor i samma hus.  Hon bor med sin familj uppe i "Penthouse" -lägenheten som är dubbelt så stor.  Sedan har hon den lägenheten vi skall hyra + en likadan.  Dom köpte hon nämligen till sina barn så dom skall få tillgång till om några år när dom är äldre.  Så kan man också göra, haha.

Det blev att sätta sig på stranden tidigare i eftermiddags i väntan på svar.  Tråkigt nog varnade dom för maneter så jag ville inte riskera att låta ungarna bada, även om några andra lät deras ungar simma.  Det kändes inte värt det, stranden står ju kvar i morgon och alla dagar efter det med.  Emilia tjurade en stund, det gick över lika fort och sedan fick dom springa av sig på sanden istället.  Dom hade kryp-race (eller något), sprang upp och ned och hoppade från höger till vänster.  Eller ja, Emilia gjorde det sistnämnda... Elian är inte riktigt tillräckligt säker för att kunna hoppa än, såklart.

Vi gick hem efter att solen försvann bakom stadens hus och nu blir det strax middag.

Idag skall vi ta ett beslut om var vi skall flytta på Söndag.  Det är nervöst, spännande och smått kaotiskt.  Det är ändå så annorlunda det bara kan bli om man jämför med att flytta i Stockholm.  Hur mycket finns det att hitta inom några dagar där? Hell, jag var glad när jag hittade en bostad efter 3 års letande.
Här ser man uthyres-skyltar på var och varannan byggnad man går förbi, så man har ju mycket att välja mellan.  Men mycket som vi har ringt till har bara varit ett par veckor åt gången.
Hur som helst, mycket är annorlunda och detta är ju ingen storstad som Stockholm... så jag inser skillnaden, men det känns rätt lustigt att kunna välja exakt vad man vill ha istället för att tvingas ta första bästa.

Ja ja, om några timmar vet vi förhoppningsvis var vi skall bo.  Sedan börjar skolorna nästa vecka och då förändras allt igen.  I alla fall på förmiddag-dagen (då Emilia i vanliga fall sover numera, haha).  Men efter skolan har vi ju bara några meter till stranden eller en hiss-resa ned till poolområdet.
Det skall i alla fall bli spännande.  Alltihopa.  Flytt och skolstart och planer för min egen del.  Snart börjar vårat nya liv...

Idag hann vi med lite eftermiddags-/kvällssol på stranden.  Emilia badade som vanligt för det mesta och jag satt och slappade medan Elian tog sin dagslur.  Jag slogs över hur lite folk det är numera och över hur mycket det är som har förändrats.  Över hela sommaren har det mest varit spanjorer som har semestrat här.
Men nu ser man mer och mer Skandinaver, Engelsmän osv.  Det är nu dom återvänder, dom som är bosatta här.  Dom har väl varit och hälsat på hemma i Sverige, Norge, England osv över sommaren men nu tog semestern slut och då är dom tillbaka.
Jag hann prata med två svenska grupper idag bara på stranden.  Det är mycket om man jämför med tidigare, då har det mest varit Spanska tjejer, killar och damer som har kommit fram och tagit för givet att man förstår. (Fan vad jag måste och vill lära mig det här språket flytande)

Hur som helst, efter stranden kände vi oss rätt sega så vi köpte med oss pizza och kebab hem.
Nu skall vi göra kväll i vårat hem.  I morgon väntar nya stora planer.

För ett par månader sedan, precis innan vi åkte till Spanien så fick jag ju hem en ny vagn: Elians Baby Jogger City Mini, och efter att ha använt den dagligen sedan dess känner jag att jag måste berömma vagnen ytterligare en gång.

Det är egentligen den första vagnen som Elian trivs i, han både sitter snällt och sover i den och för er som har följt oss länge vet att det var nästintill ett mirakel med tanke på att han aldrig sov i vagnen annars.

Hur som helst så har den funkat utmärkt som en "resevagn" med tanke på att man fäller ihop den med en hand, på bara en sekund.  Den blir liten och smidig och lätt att bära.
Men den funkar även hur bra som helst som en vanlig "vardagsvagn".  Den är otroligt lätt att köra, även i våran Spanska stad upp och ned över höga och besvärliga trottoarkanter och konstig mark.
Den är lätt att ha med sig vid olika shoppingäventyr då den återigen är smidig och lätt att svänga och även om den är lite bredare än vad jag är van vid (om man jämför med min Teutonia Fun) så funkar den i lite mindre affärer och utrymmen ändå, så det är inget jag stör mig på.

Min första tanke när jag fick vagnen var att den var otroligt hög och att det kunde bli en nackdel med tanke på att det inte gick att höja eller sänka handtaget, jag är ju trotsallt rätt kort.
Men efter en dag hann jag vänja mig och det såg jag inte längre som någon nackdel.
Även familjemedlemmar (som är längre än mig, haha) har kört vagnen och kan inte ge något annat än beröm.

Så med detta sagt kan jag inte annat än att tipsa er som är ute i barnvagnsdjungeln om denna vagn.

Jag vill börja med att tacka er läsare återigen för alla stöttande ord både här men även på mail.  Jag har fått så många mail från singeltjejer som är bosatta i utlandet, från familjer i utlandet och från tjejer som har blivit inspirerade och vill ha tips till att bosätta sig i utlandet.  Jag tycker att det är så himla roligt.  Det har aldrig varit min mening att inspirera andra till detta men framför allt absolut inte att klanka ned på andra.
Jag skriver bara om mitt liv, jag ser inte ned på någon, jag vill inte vara elak mot någon, återigen... jag skriver bara om mig, om hur jag tänker och hur jag lever.

Detta har varit en av mina allra största drömmar i flera år nu.  Det har känts långt bort, omöjligt, svårt och... som en dröm bara.  Det tog tid, det var inte lätt, men till slut fick jag allt att gå ihop, till sist lyckades jag och till slut gick min dröm i uppfyllelse.  Jag tror absolut att "vill man, så kan man" och det gäller inte bara det här.
Alla är olika, det är inte alla som vill leva som jag, det är inte alla som drömmar om att befinna sig utomlands.  Det finns dom som drömmer om att renovera sitt nyinköpta hus och det finns dom som drömmer om att jobba på en specifik plats, det finns dom som drömmer om HELT andra grejer än vad jag drömmer om och jag ser inte ned på dom, återigen så är vi olika och jag tror bara på att vi alla kan få drömmar att gå i uppfyllelse.  Med rätt planering, med rätt vilja och med rätt tålamod.  Och så får man vara realistisk förstås (det beror ju alltid på vad man drömmer om).

Här händer det inte så mycket idag.  Vi har beslutsångest när det gäller lägenheter, vi tänker och funderar.  Jag har en massa att få gjort men det går inte fullt lika fort som jag önskar.  I det här landet är tio minuter oftast tjugo minuter, idag betyder oftast i morgon (eller nästa vecka) och när jag vill få något gjort så vill jag få det gjort omgående.  Men jag måste lugna ned mitt tempo, komma in i "mañana mañana" -livet.

Klockan är efter tre, det är 33 grader och strålande sol ute och nu verkar vi inte bli klokare av något så det är väl dags att gå ut kanske?

Jaha, då har ytterligare en dag gått... dom springer förbi precis lika fort som alltid, bortsett från den dagen det regnade, den kändes evighetslång.  Börjar man bli bortskämd med fint väder nu? Nä, inte alls.
Jag har mest drömt om den där fina lägenheten som vi tittade på idag.  Den kändes liksom rätt, helt perfekt, fin, rymlig och återigen perfekt.
Egentligen hade vi tänkt titta på en ny lägenhet in mot stan, lite mer centralt.  Men det känns rätt onödigt ändå, jag/vi är inte i behov av liv och rörelse.  Visst är det trevligt med öppna restauranger och att se lite folk nu när säsongen börjar dö ut och man märker att fler och fler människor återvänder hem.  Vi hade inte alls tänkt bo kvar i det här området, men det är nära till det viktigaste, framförallt skola.
Men vem vet vad som händer.  Vi har tittat på lite annat, men det mesta känns tråkigt i jämförelse med den idag.

Annars har dagen varit lugn.  Elian har varit en liten ängel från morgon till kväll (bortsett från när jag lagade mat, det är ingen hit).
Jag har ju skrivit tidigare om att han har börjat skippa hans dagslur vissa dagar och det hände idag igen.  Men inget gnäll, han har roat sig med sina grejer, lekt i sin säng (jätteskoj tydligen), lekt med Emilia, suttit snällt i vagnen när vi var på visningen, suttit snällt i vagnen när han var ute och handlade vatten med morfar och Emilia, sedan åt han en massa mat + efterrätt och somnade omedelbums vid nattning.  Sköönt!


Jag hittade den här bilden från stranden igår och kunde inte låta bli att le.  Det Emilia gör - Det gör Elian också.  Oj, så han iakttar henne nuförtiden och härmar minsta lilla rörelse.

Idag har vi varit på lägenhetsvisning.  En 4:a på 154 kvm, med två badrum, stort kök, en normalstor balkong, en enorm terass med dusch, tillhörande pool + barnpool + jacuzzi, Svenska tvkanaler, internet, vakt, 24h service i lobbyn osv.

Vi skall kolla runt lite till, men om en vecka skall vi flytta någonstans och denna är ledig från och med nu.  Den är i alla fall väldigt fin, fullt möblerad och med en fantastisk utsikt över medelhavet, hela stan och bergen.

Mitt liv började på samma ställe som jag nu bor på i Sverige.  I samma lägenhetshus i Nynäs, bara ett par portar ned.  Där bodde mina då 20-21 åriga föräldrar med min 2,5-åriga genomgalna storebror.
Min pappa fick precis en befordran från verkstadsgolvet och skulle gå en kurs till att bli mjukvarutekniker på Ericsson.  På Irland.  Resan skulle ha startat en vecka efter att jag hade fötts om man hade gått efter ultraljudsdatumet.  Men min mamma var bestämd om att hon hade ett eget datum att gå efter och visst hade hon rätt, jag föddes två veckor innan BF enligt ultraljudet.

Jag var alltså tre veckor gammal när mina föräldrar lämnade Sverige bakom sig och skapade nya äventyr.  Min mamma gick på lägsta föräldrapenning och min pappa var som sagt bara trainee än så länge, utan någon större eller märkvärdig inkomst.

Vi bilade genom Sverige och stannade i Göteborg, sedan fortsatte resan med båt över till England och sedan vidare till Irland.  Den båtresan var tydligen ett helvete, det var gungigt och vågigt och att ha mig i vagnen gick inte och min storebror kunde inte heller röra sig så mina föräldrar satte sig bara på golvet och lutade sig mot väggen med mig i famnen och tjuvhållandes min energiska bror.
Folk spydde från höger till vänster och jag blir äcklad bara av att höra på det.

Väl framme på Irland hade mina föräldrar inga planer alls om var dom skulle bo under deras vistelse där.  Så om jag kallar mig själv och mina barn för Familjen Kaos idag så var mina föräldrar med deras barn (ja, jag och min bror förstås) Familjen MEGA-Kaos.
Hur som helst så fick vi börja med hotellboende på Grand Hotel som Ericsson stod för.
Mina föräldrar hade aldrig bott på något liknande ställe förr.  Dom hade som max åkt på några charterresor eller bussresor hit eller dit, men detta var något utöver det vanliga.  För dom.
Gården såg ut att tillhöra ett slott, buskar var finklippta, gräsmattan var trimmad, det fanns fontäner och för två unga föräldrar som inte hade sett så mycket av världen så var detta stort.
Men större blev det.  Nämligen när dom insåg innebörden av "Room Service".  Hur häftigt var det inte att kunna ringa ned och så kom maten upp, inrullandes på en söt liten vagn?
Nu hade ju inte mina föräldrar någon märkvärdig ekonomi så allt dom hade råd med när dom skulle beställa upp mat var pommes frites.  Så detta blev till en tradition; varje kväll när vi barn sov ringde dom och bad om pommes som kvälls-/nattsnacks.

Min far var ju på jobbet på dagarna (och kvällarna tydligen) så min mamma fick roa sig på egen hand med ett spädbarn och en (återigen) överenergisk och galen soon-to-be-treåring.
Hotellet bjöd på Afternoon tea där äldre damer satt och smuttade och talade med varandra.  Dit sprang min brorsa in som en virvelvind, snodde åt sig några scones och min mamma gjorde allt för att hinna med med hennes alldeles för stora Brio-vagn, parkera den och sedan springa efter honom som en galning.
Fy, så jag känner för henne när jag får höra om våran barndom.  Idag kan man inte tro att min bror har varit sådan.  Han är så lugn, blyg och stabil och då, ja då var det annorlunda, hehe.

Hur som helst, efter ett par veckor på lyxhotell fick mina föräldrar en liten lägenhet och där bodde vi i några månader innan vi återvände till Sverige ett kort tag innan nästa flytt till England väntade då min pappa fick sitt första riktiga jobb efter utbildningen.

Mina föräldrar var alltså något-några år yngre än mig när dom bestämde sig för att upptäcka världen, min mamma hade ingen inkomst (bortsett från lägsta FP), min pappa var under utbildning och dom hade två barn - varav en var nyfödd.
Planer hade dom inte.  Dom kunde inte och har aldrig kunnat planera - men ändå har både jag och min bror klarat oss genom alla utlandsflyttar, gott och väl.  Vill man, så kan man... allt löser sig.
Dom säger som jag tänker idag; det gäller att prioritera.  Mina vänner väljer att köpa radhus, renovera, köpa en ny soffa och bokhylla - men jag skippade min nya soffa, jag skippade mina ha-begär (för det mesta i alla fall, haha) och prioriterade att kunna resa.  Mina föräldrar gjorde likadant. 
Visst säger dom att det var svårt ibland, mycket var jobbigt och annorlunda utomlands men i det stora hela, nu när man blickar tillbaka så ångrar dom inget alls.  Dom ser så mycket positivt i det hela och det gör jag med.  Av det jag minns förstås.  Här var jag ju bara ett spädbarn så jag har inga minnen från utlandet förrän flera år framåt.

Idag blåste det rätt mycket på stranden men Elian envisades med att bada ändå.  Vågorna sköljde rakt över honom och han grät samtidigt som han skrattade så det var väldigt mycket blandade känslor.  Men som sagt, är man envis så är man!
Annars stekte solen på rätt skönt, Emilia hade ett litet gympapass och övade på att stå på händer osv, annars blev det solande och bad precis som vanligt.

Nu skall jag duscha av mig salt och sand och sedan blir det middag och efterrätt.
I morgon har jag en hel del att börja ta tag i, så nästa vecka börjar "allvaret" i Spanien!
Ha en skön kväll.

Idag har det handlats på förmiddagen.  Mataffären här i närheten har öppet på förmiddagar på Söndagar, men annars är allt annat stängt.  Söndagar är verkligen heliga och lediga.
Hur som helst så är det mycket roligare att handla mat i det här landet, man får SÅ mycket mer för pengarna.  Kyckling och kött är hur billigt som helst, sedan finns det även en fisk- och skaldjursavdelning - både färskt och fryst och även det är jättebilligt här.

Jag minns att ni var några som undrade över maten och råvarorna här, så jag kan bara säga att utbudet är stort och man kommer verkligen billigt undan om man handlar upp och lagar och äter hemma.
Så det ger även er som undrade om hur jag har råd att bo på hotell och äta ute varje dag ett svar.  Jag bor alltså i lägenhet och vi äter mat hemma som återigen är mycket billigare än i Sverige.

Det finns alltid för- och nackdelar till att leva i och upptäcka nya länder.  Vissa saker är billigare här och vissa inte.
Men maten har jag sparat in en massa pengar på i det här landet i alla fall.

Nu skall vi ut och njuta av vädret.  Ha en skön Söndag!


Bjuder på en Emilia-bild i brist på annat ("vattenfallet" på hennes födelsedag).

Solsken blev till regn och ett väldigt märkligt ljus.

Solen skiner igen, värmen är tillbaka, styrkan finns, livet känns underbart och oslagbart.  Ha en fin Lördag!

Eftermiddagsnöjet här idag är att leka med regnet ute på balkongen.  Elian var lite skeptisk till en början och undrade vad fasen det var för vatten som föll från himlen.  Det var ju ett tag sedan han såg regn, haha.
Men sedan joinade han Emilia i hennes samla-regn-i-en-kopp-lek.

Efter att ha besvarat en kommentar i förmiddags om min ekonomi så satte det fart på tankarna lite.  Varför tycker människor idag att det är ok att lägga sig i andras sätt att hantera pengar? Är inte det personligt och väldigt privat? Är inte min ekonomi något som angår mig själv och ingen annan?
Varför är det ok för främmande människor att snoka i vad som ligger i mitt bankkonto?

Jag blev anklagad för att leva på mina föräldrar och att jag lurar er läsare.
Ibland läser jag kommentarer som inte stämmer och i flesta fall är dom rätt komiska, som man utan problem kan skratta bort eller besvara utan att fundera mer på saken, varför ta åt sig om det inte är sant?
Men när det gäller privata saker så kan jag inte låta bli att störa mig.

Det är väl en sak att fråga och undra, det har ni all rätt till.  Men att säga hur det är och att anklaga mig för något, det är fel.  Skall man anklaga någon för något så är det väl rätt viktigt att ta reda på fakta först istället för att anta och tro att man vet precis allt utan att ha en blekaste aning?

Jag är uppfostrad till att ta ansvar för mitt, jag är vuxen, jag har mina egna inkomster och sköter allt som har med mig eller mina barn att göra själv.  Jag skulle aldrig, och då menar jag aldrig, påstå det om det inte vore sant.  Varför skulle jag lura omvärlden?
Fick jag allt serverat, fick jag pengar av mina föräldrar så skulle jag lätt tacka och ta emot och berätta det glatt.
Men återigen så vore det fel.  Jag är som sagt vuxen, jag har valt att skaffa barn - inte mina föräldrar.  Mitt liv är mitt ansvar och inte deras.
Men sedan är jag väldigt nära med min familj, vi hjälps åt nu när vi bor tillsammans, dom har en nära relation till mina barn och har alltid haft det.  Men när det gäller det ekonomiska så sköter jag det själv.

Nu blev det snarare ett försvarsinlägg, det inser jag.  Men jag blev så paff över att människor ens kunde tänka så.
Tanken från början med inlägget var bara att det är helt sjukt i mina ögon hur främmande människor kan tro att dom har något med saken att göra.
Självfallet har ni rätt till åsikter, ni kan tänka och spekulera, jag älskar att få lite feedback här, alla frågor och alla funderingar... jag tycker att det är kul att ni är intresserade av mitt liv.  Men återigen så är min ekonomi privat och så kommer det förbli.
Det finns alltid en gräns mellan en personlig blogg och privat.  Jag håller mig till det personliga.

Idag sitter vi hemma.  Regnet öser nämligen ned, det åskar och det blixtrar och det hela känns bara overkligt.  Vi tyckte att det var märkligt med en molnig dag men detta... Ja, då kom hösten till oss också.  Vi har 25 grader, mörker och regn och vi fryser.
Hösten varar dock bara idag och i morgon och sedan sägs det att det skall bli över 30 grader och sol igen.

Vi hann i alla fall ut till marknaden i morse innan ovädret nådde stan.
Jag hittade ett par nya flip-flops till stranden, en väska och solglasögen och Emilia fick ett par nya sandaler.  Allt under 5 Euro.
Sedan köpte vi även lite oliver och frukt som vanligt innan vi begav oss därifrån.

Någon timme efter att vi kom hem var det sovdags för Elian och jag tänkte att han kunde få sova i sin säng nu under dagen men det sa han hell no till.  Han har ju vant sig vid att sova i vagnen på dagtid nu så han tvärvägrade.
Men det var bara att lägga honom i vagnen så somnade han här inne efter någon minut.

Idag har vi haft 35 grader och sol.  Varmt? Jo, något.  Detta var i alla fall den varmaste dagen sedan vi åkte hit för nästan två månader sedan, så någon första-höst-dag har vi inte upplevt här.
Det märks dock att det börjar bli lite svalare på kvällarna-nätterna så "hösten" kommer sakta men säkert hit med.  Haha, det kändes rätt komiskt att skriva det... med tanke på att kvällstemperaturen har gått ned från 30 till typ 28.  Inte mycket till höst, men ändå... en förändring är ju en förändring.

Vi hade i alla fall en underbar dag vid havet.  Elian simmade som en galning med sina puffar, enda tills han blev så trött så att han inte kunde andas.
Han använder ju helt nya muskler och det blir som ett gympapass för honom att ligga i och simma i evigheter.

Nu lär vi förhoppningsvis sova gott i natt.  Jag skall roa mig med några serieavsnitt som min bror skickade i ett usb-minne från Sverige.  Mycket uppskattat!

Idag skall vi få lite information om lägenheter.  Om mindre än två veckor skall vi flytta ut ur denna och in till en ny.  Vi har lite mer krav den här gången och förhoppningsvis hittar vi någon som passar oss alla, men viktigast är väl att den ligger i närheten av Emilias skola och inte så långt ifrån allt annat.

Sedan blir det stranden (det blev aldrig av igår).  Det sägs bli åsk-regn-och-skit-väder över helgen så det gäller väl att passa på nu.

Hoppas att ni har en fin första-höst-dag i Sverige! Första September redan... tiden går undan.  Som vanligt!