Upp och ned
Hej hej, Elian här igen. Allt känns upp och ned utan syrran hemma. Jag går och ropar på henne, går in till hennes rum och står bara och stirrar, sedan hämtar jag morsan och försöker få henne att förstå att jag vill att Emilia skall vara här. Varför får jag inte vara med henne i det där stora, roliga huset med alla barnen? Varför är hon så ledsen när hon skall gå dit? Varför tar inte mamma upp henne som hon gör med mig när jag gråter?
Hur länge skall det ta innan vi alla vänjer oss vid den nya situationen? Så fort Emilia är gladare i stora-barn-huset så har morsan lovat mig att få gå och leka med barn i min egen ålder. Jag vill ju leka!!!
Men nu säger mamsen att jag skall klä på mig en tröja, Emilia skall nämligen hämtas hem och äta lunch nu. Äntligen! Synd bara att jag kommer behöva sova under tiden. Vet ni hur trött jag är? Zzzz... det tar ju på mina krafter också att oroa mig för världens bästa syrra, behöva vakna tidigt och allt sådant där.
Hela familjen kämpar på!
Nä. Syrra-dags nu! "Baaaah byyyyye" som jag alltid säger.
Är dina föräldrar kvar med er i Spanien, eller har de åkt hem?
Klart det är tomt utan syrran. Dom har ju tillbringat dag och natt tillsammans i ett par månader. Gullen!
sv: Visst är det så.. Hon kanske har lagt sig annorlunda trots att jag vet att hon inte gjort det? haha! kram
1. förlåt för det tomma kommentaren jag skickade precis xD
2. Gud vilken gullunge! Förstår att det är en stor omställning för honom:)
Jag blir så inspirerad varje gång när jag läser i din blogg. Du skriver så bra, och man lever sig verkligen in i texten. Har följt dig sen du startade din första blogg. Du som ung mamma inspererar mig jätte mycket, och visar att med viljan klarar man allt! Ska själv få en liten i december och längtar bara ännu mer när jag läser om erat liv. Du är en toppen mamma :) Kram!
