Sov så gott, kissen min...
Jag gick till veterinären med min gamla vän i hopp om att hon skulle få må bättre, för hopp - det hade jag.
Men sedan gick jag därifrån med en tom kattkorg. Jag gick därifrån utan henne.
För ett par veckor sedan skrev jag ett inlägg här i bloggen om att hon var gammal och började förändras. Men ni gav mig hopp och läxade upp mig om att hon inte var så gammal minsann.
Sedan gick det fort.
Från att äta allt som stod framme så åt hon ingenting, hon kelade inte längre, hon höll sig undan och avmagrade bara. Hon blev en helt annan katt. Från sprallig och social till... helt tom bara.
Hon var sjuk, väldigt sjuk fick vi bevisat.
Det fanns inget att göra... det fanns liksom inga val.
Sedan somnade hon in.
Tomheten är obeskrivlig, hela situationen är overklig.
Jag kan inte beskriva vad den här katten betyder/betydde för mig. Det är så många som avlivar och skaffar nya husdjur hur som helst, utan att fälla en tår eller visa en känsla. Men för mig blev hon en familjemedlem - och det finns inte ord för hur mycket jag kommer sakna henne.
Den värmen du spred, det kan ingen förstå.
Sedan barnsben var du med, i bra många år.
Du har givit så mycket glädje i livet.
Jag önskar att jag aldrig tog det för givet.
Usch jag vet precis hur det känns och jag lider med dig :( För två veckor sedan fick jag ta bort min katt Kajsa, hon var bara 7 år gammal. Gick också till veterinären med henne i hopp om att hon skulle bli bra, men det fanns inget att göra :( På sett och vis tror jag att kissen fortfarande finns kvar hos er, det är vad jag tror och ibland känner att Kajsa gör hos oss också.
Stor Kram!
Jag förstår dig fullt ut, mina katter (två stycken) dog med mindre än en veckas mellanrum i sommras pga att någon idiot lagt ut gift i området, det gick just från livliga och sociala till att de drog sig undan och åt sämre. Allt gick så fort, speciellt för vår ena katt som hittade död i vår tvättstuga och det var faktiskt värst, att hon fik lida utan att vi hann reagera så du har gjort helt rätt beslut idag du stoppade lidandent i tid vilket jag önskar att vi också kunnat gjort. När vi märkte att vår andra katt hade samma syptomer blev det ett smärtsam resa till vetrinären direkt. Styrkekramar
Hej, jag vet precis hur du känner, i fredags fick jag låta min älskade älskade hund somna in. Sorgen är obeskrivlig, situationen är overklig. Många tycker att "det är bara ett djur" men det är skit snack.. Jag känner med dej!! Kramar
De är inte bara djur, de är familjemedlemmar. Det är jättesvårt att låta ett djur somna in. Vi fick låta vår katt flytta för ett år sedan, jag hade haft honom i 8 år så det var riktigt svårt. Men för hans skull så behövde han flytta då våran son inte var snäll mot honom. Som tur är har han flyttat till min mammas hyresgäst så jag kan fortfarande träffa honom. Men jag förstår verkligen din saknad!
Jag sörjer med dig, har själv förlorat en älskad hund för några år sedan, som blev ihjälbiten av en annan hund. Det var otroligt smärtsamt och ledsamt ett bra tag! För mig har det tagit flera år och först nu känner jag mig redo att skaffa ett nytt husdjur i framtiden. Styrkekramar!
Usch så sorgligt. Kram!
Jag förstår dig. Jag har också en katt och jag kan inte tänka mig ett liv utan henne, för mig är det en familjemedlem och inte "bara en katt". Jag beklagar verkligen sorgen :(
Usch usch usch. Jag lider med dig! Har varit med om två kära husdjurs bortgång. Kan än idag bli ledsen över att inte ha de nära. :[
Styrkekram!
Styrkekram!
Fy! Detta är tufft! Jag körde för ett par år sedan min grannes katt in till veterinären då den var väldigt väldigt dålig. Precis så som du beskriver din. Jag var med när det satte nålen så den fick somna in. Fast det inte var min katt eller ens att jag hade känt katten var jag den som grät mest. Så hur ledsna skulle inte ägarna vara då? Men mitt i alltihopa minns jag det som ett värdigt slut ändå. Det plockade fram en gosig ullig matta som det fick välja färg på så han skulle ha det gott och hela alltet var så fint på något sätt. Men så sorgeligt när den bara somnade bort och det var liksom slut.
Självklart blir ett djur en i familjen och ju längre ju svårare. Förstår inte heller det som avlivar och köper nytt osv...det är en individ man levt med och lärt känna om n det är ett litet djur.
Så jag lider med dig. Men nu är den i katthimlen och har det bra bland alla andra katter och slipper lida mer.
Åh! :( jag är ledsen, Denize! Vet hur mycket ett husdjur kan betyda, och att behöva avliva är det värsta som finns. Stora kramar till dig <3
Usch, får tårar i ögonen här! Förstår precis vad du går igenom. Min lilla 3-åriga kattflicka blev påkörd i höstas och det är så tomt utan henne här:(
Kramar till dig!!
Jag förstår dig precis. Hade också en kisse som jag växte upp med. Det är bara att inse, vänner kommer i alla dess former! <3
Nej, usch vad ledsen jag blir för din skull. :( Grät nästan när jag läste det. Du får gosa med dina underbara barn hela kvällen! Kram Maja
Kramar i massor! Vet precis hur du känner dig. 2006 tog jag bort en del av mitt hjärta, mitt liv, mitt allt! Saknar henne så än idag och får ångest när jag tänker på dagen då det skedde. Får även tårar när jag tänker på att min prins blir 6 år i år och kommer inte finnas så länge till =(
De är aldrig kul att behöva avliva sina djur :-(
Tänkte på den här texten som jag la ut på bloggen
http://jennyygutemyr.blogg.se/2011/january/hur-kunde-du.html#comment
Tänkte de du skrev att de finns djurägare som bara kan avliva sina djur utan att bry sig :-S
Det är hemskt att förlora ett husdjur.. min hund gick bort för 1,5 år sedan och jag saknar honom varje dag och varje gång jag kommer hem till min föräldrar så kollar jag omedvetet under trappan (där han hade sin bädd) och blir lika besviken varenda gång.. kramar till dig
usch ja, det är hemskt. Var tvungen att avliva min älskade hund för någon månad sen och det är jättetomt! <3
åh gud jag förstår hur jobbigt det är!! om du ändå går i tankar på att skaffa en ny kisse har jag nyligen fått två fina svarta kattungar som behöver ett bra hem :) KRAM
Tanker pa dig mkt Denize, jag hoppas och tror att tiden laker de flesta sar. Kramar
Vet hur du känner dig,den 28 december fick jag avliva min granddanois som var 11,5 år. Saknade är enorm,nu har vi kvar hennes son på 5,5 år och en katt på snart 1år, Djur är värdefullt. Kram på er
Jag beklagar verkligen sorgen. Kan inte ens föreställa mig hur det känns, bara tanken på att våra två kisar inte ska finnas för all evighet är hemsk. De är ju mina bebisar, mina pojkar. Jag är verkligen ledsen för din skull, stor kram till dig!
Det är hemskt när ens älskling lämnar jordelivet men hon kommer förevigt leva i ditt hjärta. <3 Jag är en kattmänniska och jag förstår, jag saknar min katt som spårlöst försvann i somras, jag tror inte att någon som inte är van vid katter kan förstå HUR mycket de kan betyda, jag älskar mina katter så högt att det nästan är läskigt! Sköt om dig och kom ihåg att hon mår bra där hon är nu! Massor med styrkekramar till dig Denize, fina mamma och matte som du är!
Det är alltid lika jobbigt när någon man älskar försvinner.. Brukar säga att det skulle vara den enda nackdelen med husdjur, att dom inte lever lika länge som vi.. Själv älskar jag mina djur mer än vad många nog skulle anse som "normalt" dom är mitt liv, min familj.. Men man får försöka minnas dom glada stunder man hade tillsammans innan ev. sjukdom osv. Många styrkekramar!
Åh nej, det är verkligen något av det västa som finns! När djuren har funnits med så länge och så plötsligt finns de inte där längre... Jag fick ta bort min barndomskatt 2007 och min häst 2008, det går inte en dag utan att jag tänker på dem och minns dem trots att det var så längesen... Dock är det, enligt mig, så att ju längre tid som går desto fler positiva minnen minns man. I början är det bara hemskt och sorgligt, men sedan blir man mest påmind om de positiva sakerna. Jag kan till exempel fortfarande inte öppna en tonfiskburk utan att tänka på katten som var galen i tonfisk och varje gång jag äter tonfisk blir jag glad eftersom jag tänker på henne. Jag tror att de finns kvar någonstans och vakar över oss, alla de djur och människor vi har förlorat, och en dag kommer vi att träffas igen. Man kan ju inte mer än hoppas på att det blir så... Så även om det känns hemskt nu kommer det att bli bättre och ni kommer snart att minnas allt det positiva med katten. Glöm inte bort att det är okej och fullt naturligt att sörja djur, många tycker att ett djur bara är ett djur men de är så mycket mer... Styrkekramar
GUD VILKEN FIN BLOGG!!!!!!!!!!!!! en av dom finaste och bästaste jag sett :)
Förstår dig fullt ut. Det är ett par år sedan vi avlivade våran katt, men det gör fortfarande ont när jag tänker på henne. Hon hängde med i 14 år, och som du säger, så var hon en familjemedlem. Vi skaffade en hund samtidigt som vi hade katt. Smulan (katten) var alltid kaxig mot Cazzius (hunden) och klappade till honom när hon gick förbi - fräste när han rörde sig osv. och än idag kan han titta oroligt som om Smulan går förbi! Jag kan även se henne ligga i våran (hennes :P) gamla fåtölj ibland :) Hoppas att erat hjärta läker! Kram på er
Jag beklagar... Det blir en grym saknad efter ett djur man haft i så många år! Tänker på dig!! Kram
Hej!
Jag vill bara säga att jag vet exakt vad du menar. De människor som inte har haft djur vet inte, och kan inte förstå vad vi menar. Min älskade katt, min kära , underbara mest älskade vän dog i från mej i vintras. Jag klarade inte av att se hennes favoritplats. Jag kunde inte ens gå på en affär o se kattmat utan att gråta. Det svider, värker och gör riktigt förbannat ont. Det måste gråtas ut, man måste tillåta sig själv att gråta hjärtat ur kroppen. Jag vet hur det är då barnen ropar efter kissen, att se de andra katterna ( I alla fall hos mej) leta efter sin vän.
Det är fruktansvärt. Jag bifogar länken till min blogg. Om du får tid o ork, läs då det jagf skrev om min katt, det hjälpte mej lite att skriva om henne.
Jag tänker på dej gumman.
Kram
Vad tråkigt att höra :( sörjer med dig! Många kramar!
Har tararna rinnande. For fyra ar sedan avlivades min alskade katt - han var sjutton ar och mitt allt sedan jag var sju ar gammal.
Jag kan fortfarande kanna varmen fran hans kropp da han kurade upp bredvid mig.
Kanner med er.
Vill skicka en tröstande kram. Jag vet själv hur det är att förlora ett husdjur. Man går in på djursjukhuset och man kommer ut med en tomhet som inte går att fatta. Allt går så snabbt och plötsligt står man där, utan djur. Har upptäckt att det är mest djurägare (eller forna djurägare) som har förståelse för hur man känner, men det är viktigt att få vara ledsen hur mycket man än behöver. Man ska inte behöva bita ihop.
Usch vad jobbigt! Själv sitter jag med min inte alls gamla Golden Retriever som har knölar som ständigt återkommer. Cancer mest troligt. Dessutom har hon artros och dåliga höfter. Sitter hela tiden och tänker att "en månad till håller hon nog, en månad till". Skulle lika gärna kunna bli fem år, men jag har insett att det är bättre att se varje dag som en extra bonus.
Nej fy vad tråkigt!
Tyvärr vet jag precis hur det är att låta sitt allra minsta hjärta få somna in, hemskt är det..
Kram på dig!
Jag beklagar sorgen.
Sitter och gråter stört floder, tänker på min egen älskade pisse som blir 10 i sommar. Ett liv utan honom känns otänkbart. Det har varit han och jag mot världen.
