In loving memory...
Jenny har fått vita rosor som blommar så fint.
Bredvid står ett gammalt foto på en ung Denize med en ung Jenny, julafton för 12 år (?) sedan.
Bilden i sig är inte alltför smickrande, men det känns som en klassiker - typiskt Jenny.
Vi sitter med tomteluvor båda två och jag minns än idag hur hon låg i famnen och bara spann.
"I carry the things that remind me of you
In loving memory of
The one that was so true
You were as kind as you could be
And even though you're gone
You still mean the world to me"
Vi har en "minnesplats" i fönstret till vår katt. Vi har ett foto i en guldram och ett ljus och en sten där det står: "saknar dig". Det var viktigt fr oss att ha en plats till vår älsklingskatt, min dotter går ofta och sätter sig där och tänder ett ljus. Min dotter är 12 år och katten fanns med nästan hela hennes liv. Det är trots allt en familjemedlem som går bort. Sorgen är ofattbar, men det blir lättare med tiden. Vår katt dog för 9 månader sen och jag blir fortfarande ledsen och gråter, fast inte lika ofta. Men saknade är lika stor nu som då.
jag brukar lyssna på den låten när jag tänker på min mormor som gick bort för snart 4 månader sen. jättefin är den. beklagar iallafall, hemskt att förlora ett djur som har funnits med så länge, och varit en del av ens familj.
Finaste låten, har "in loving memory" tatuerat på armen..
Min Oliver blev 15 år och gick bort den 14 oktober förra året. Jag älskade honom mer än vad jag älskar någon människa, han fanns där sedan jag var 5 och betydde så otroligt mycket för mig. Gråter väldigt ofta när jag tänker på honom, började böla nu, haha. Beklagar.
