Denize - Ensam morsa till E&E i Spanien - Foto

Godmorgon, kräftan här.
Jag har precis druckit upp dagens kaffe, ungarna sitter och bråkar över någon leksak på golvet och Emilia slänger ifrån sig någon halvironisk kommentar om mitt ansikte då och då.  Hon tycker att jag ser rolig ut - minst sagt. 
I vanliga fall har jag rätt svårt för att få färg i ansiktet.  Jag brukar vara som en pepparkaka på kroppen, men ansiktet förblir nästintill albino.  Men nu har jag en totalt ojämn knallröd färg här och där.
Det märkliga är att det ser ut som om jag har solat med några små, runda solglasögon av något slag.  För färg runt ögonen, det är tydligen omöjligt att få.

Nä, idag blir det att smörja in fejjan ordentligt innan vi går ut.  Förmodligen med Elians 50-solkräm.

Vi hade en jättemysig dag på stranden idag igen.  Elian hade sovit rätt länge på dagen, var utvilad och trevlig och Emilia är sällan otrevlig sålänge hon får bada så där var det inga problem.
Hon sysselsatte sig med att vistas i vattnet hela dagen igen.  Idag var hon dessutom riktigt modig och simmade ut långt, fram och tillbaka, alldeles själv.  Annars vill hon gärna ha sällskap ut i vattnet.
Hon fick i alla fall sällis ett par gånger, jag premiärbadade för i år och även Linda var i ett tag.
Elian var dock inte så sugen på att bada.  Han satt mest på strandkanten som vanligt, plaskade och lekte med sina leksaker.
Jag försökte gå ut lite längre med honom för att se om han var intresserad, men om han fick vatten över knäna så protesterade han och ville gå tillbaka.
Skönt på ett sätt, då behöver jag ju inte oroa mig för att han skall dra rakt ut hur som helst.  Han väntar nog på att vattnet skall bli lite varmare, även om det faktiskt är rätt behagligt just nu vid den stranden (tack vare allt småbarnskiss? haha blä).

...Eller en Denize?


Hemkommen från stranden.  I mitt förra inlägg snackade jag ju om hur viktigt det är att smörja in kidsen.
Men shit, jag glömde mig själv.

Och det blir bättre.  Jag satt nämligen med ena sidan mot solen hela dagen, därför har jag fått en otroligt smickrande halv-feja-bränna.  Nice.

Ännu en dag med fantastiskt sommarväder! Det är svårt att sova om nätterna, man är varm och klibbig, Elian är besvärad MEN man får fasen inte klaga, man tar vara på det helt och hållet... för snart sitter vi här igen med flera dagars regn och mörker.

Elian somnade precis och sover förhoppningsvis en längre stund så han orkar med dagen (han sover bara en gång om dagen sedan några veckor tillbaka).  Jag skall sätta mig med en kopp kaffe och bok på balkongen, sedan skall jag fixa ihop någon lunch som vi kan ta med oss och äta ute när han har vaknat.  Idag har vi nämligen en strand-dejt igen! Emilia är lika taggad som vanligt.

Viktigt är det i alla fall att smörja in kidsen ordentligt, flera gånger om dagen.  Speciellt idag när vi kommer ut lite tidigare, annars brukar vi oftast vara ute i eftermiddags- och kvällssolen.

Idag har Emilia varit hos tandläkaren för första gången på ett bra tag.  Som tur var så gick allt fint och allt såg bra ut.  Tandläkaren fick förklara lite för henne hur viktigt det är att inte småäta, vilket passade bra med tanke på att Emilia gärna småäter mest hela tiden.
Jag har försökt med allt för att få henne att förstå hur mycket hon skadar tänderna genom att äta så fort hon får chansen eller har tråkigt - men tjatet fortsätter.  Vi har försökt med regeltavlor osv - men tjatet fortsätter.
Så det var ju perfekt att någon som jobbar med tandvård fick förklara det för henne.

Hur som haver, vi fick "beröm" för hur vi borstar tänderna.  För jag var nämligen tvungen att visa hur jag borstar dom, sedan förklarade hon att jag tydligen skall hjälpa med tandborstningen upp till 11 års åldern.  Det förvånade mig lite faktiskt.  Jag minns inte att mina föräldrar stod och borstade mig i truten när jag gick i 4an typ.
Men men, hon fick i alla fall med sig en tandborste och en tatuering hem.

Efter det packade vi ihop lite grejer och mötte upp Linda och Joline för lite eftermiddagsbad vid stranden.
Barnen lekte på lika fint som alltid, Emilia låg mest i vattnet och jag och Linda pratade om allt och inget.

Nu har kidsen nyligen ätit upp deras middag och Elian la sig precis i sängen, själv skall jag trycka i mig lite buffalo wings nu.  Ha en trevlig kväll!

Visst är det skönt att sommarvädret är tillbaka? Man får ta vara på det och njuta fullt ut.

Emilia har ju fått vara ute från morgon till kväll och det märks.  Hon är trött gånger tusen.  Det är väl så det skall vara efter en heldag ute på sjön?
Så fort dom hade kommit hem med båten så fick hon åka på nästa utflykt.

Nu skall hon duscha av sig och smörja in sig med lite aloe vera.  Hon verkar ha fått lite soleksem.
Sedan blir det sängen!

Emilia drog iväg tidigt i förmiddags för att åka ut på sjön.  Jag var måttligt avundsjuk när hon tog på sig badkläderna, gick ut i solen och blev upphämtad.
Jag passade i alla fall på att få lite sol på mig ute på balkongen medan Elian sov middag... sedan hade jag en massa ärenden att uträtta och ett möte att ta itu med (det gick hur bra som helst, igen!).
Elian hakade på som vanligt och skötte sig fint.  Sedan blev det en snabblunch på grillen och så handlade vi hem lite mat.

Nu skall jag nog blanda ihop en marinad, ikväll blir det grillning och kvällssol på stranden.


Elian "pratar i telefon" på bilden och har ett väldigt djupt samtal med sig själv som består av "däää... däää... bääää... hähä"

Här var vi ikväll.  Det var smultron överallt och barnen käkade som galningar.  Även jag fick smaka på en och en annan när jag inte plockade åt kidsen.
Elian ville inte krypa runt eller utforska stället som han brukar, han satt som fastklistrad på marken och sträckte sig åt alla röda, fina smultron överallt.  Det gick inte att få honom på andra tankar.  Alls.

Som tur var så sprack det i alla fall upp till slut.  Vädret har ju varit rätt skumt hela dagen.  Sol, moln, åskmoln, sol, regn och så sol igen till slut.

Hur som helst, nu har lillebror däckat, Emilia är på väg upp ur badet och skall strax sova hon med och jag skall kika på två nya "Pretty little liars" -avsnitt som jag såg hade kommit ut - tack vare er hjälp.

Hoppas att ni har haft en skön Söndag!

Emilia letar efter småkryp i det höga gräset.

Nu verkar sommarvädret vara på g tillbaka.  Det har vi längtat efter!

Emilia gick precis hemifrån, hon skall umgås med min faster idag.  Som hon har längtat!
Själv skall jag på seriejakt nu när Elian sover.  Jag har nämligen kollat klart på två hela serier (Greek och FNL) på ett par månader nu, och när mina "vanliga serier" har sommaruppehåll så måste jag hitta något nytt nu igen.  Någon bra serie som man har missat, helt enkelt.
Om ni har några bra tips så får ni gärna dela med er!

När Elian har vaknat så skall vi kanske ut med en båt och grilla med sällskap, men det beror på vädret - just nu är det ju halvsoligt... men förhoppningsvis blir det inte värre.
Annars har vi inte alltför mycket planerat idag.

Idag har vi för det mesta ägnat oss åt att återhämta oss och ta det lugnt.  Elian sov en längre stund på dagen, men är ändå trött just nu.  Det blir ju långa och ledsna nätter vid tandsprickning.
Men Emilia började i alla fall klättra på väggarna efter x antal timmars vila och avkoppling här inne.  Såklart.  Hon vågar ju inte riktigt leka ute själv även fast vi har balkong med utsikt över lekparken (jag kan alltså se och höra allt hon gör - men nix), men idag bestämde hon sig för att jobba på det.
Hon var ute i ca tio minuter själv (framsteg i alla fall!) medan Elian satt på balkongen och skrattade åt henne.  Sedan blev han också rastlös och förmodligen avis på Emilia så vi gjorde henne sällskap där ute i någon timme.
Elian älskar verkligen att krypa runt där ute, men idag passade inte det heller riktigt.  Jäkla tand!

Nu skall jag se om ett bad kanske passar, annars blir det sängen igen för hans del.
Ha en fortsatt skön kväll.


Mina finaste.

Det ryktades om att det skulle regna och bli skitväder över midsommar, så i år firade vi hemma hos mig.  Det stämde dock inte riktigt med vädret för solen sken och alla som skulle ut på sjön hade ju världens tur.

Vi var hemma hos min farmor och farfar ett tag och umgicks lite, vi var ute i solen och plockade blommor till kransen som Emilia sedan gjorde själv, vi handlade lite inför kvällen och sedan blev det en del stress för att lyckas hinna med allt.
Sedan bjöds det på middag.  Rökt lax, rökta räkor, köttbullar, prinskorv, grillad rostbiff, sill, potatis, skagenröra, aioli, inglad gurka, ägg osv.  I vanliga fall är jag inte så mycket för den traditionella maten men allt blev riktigt gott!
Elian ville dock inte vara med på kalas, eller han ville inte riktigt vara med överhuvudtaget.  Det är tandsprickning på g nu igen och han var allmänt missnöjd.
Han skickades i säng efter att ha försökt locka med det ena och det andra vid middagsbordet, men inget fungerade.
Han slocknade omedelbums och då kunde jag njuta av got mat och dryck på riktigt.

Efter det åt vi glass med jordgubbar och så spelade vi "Levande charader" för Emilias skull hela kvällen.

Emilia plockade sedan åt sig 7 olika blommor och la under kudden, sedan somnade hon strax innan midnatt utan ett pip.  Hon var trött, nöjd och glad!

Igår var jag rätt besviken över att ha kämpat arslet av mig med förberedelser inför mitt möte som inte blev av.  Jag kände att det var rätt typiskt mitt liv, att det alltid skulle skita sig i slutändan, att det var för bra för att vara sant och många liknande tankar.  Jag är van vid att bli besviken helt enkelt.
Sedan blev det av idag istället, helt i sista sekunden, och det gick hur bra som helst.
Steg ett avklarat.  Jag är så glad! Nu hoppas jag bara att de andra stegen flyter på lika lätt.

Hur som haver, annars har det varit en helt vanlig dag.  Vi har handlat upp inför Midsommarhelgen och Emilia hade en kompis här hela eftermiddagen.
Sedan åt vi lite rester till middag och nu skall jag fortsätta sväva på mina rosa små moln av glädje och njuta av tystnaden efter att Elian somnade helt problemfritt tidigare.  Skönt det!

Jag tror att jag och min familj har gått och blivit besatt av vattenmelon och jordgubbar.
Igår fick Emilia välja melon i affären och självklart valde hon den största.  Jag stod länge och undrade hur den skulle få plats i kylskåpet, men det funkade till slut.
Det går ju i alla fall åt här hemma då både jag, Emilia och Elian skulle kunna äta en hel vattenmelon var (typ).

Det är gott som "tillbehör" till frukosten, funkar som mellis för Emilia och det blir snacks för min del på kvällskvisten.  Jag kan nämligen inte se på mina serier utan att äta något (dålig vana).  Förut var det cola, chips, godis eller något annat onyttigt... men nu är det ju slut på sådant så melon och jordgubbar gör mig sällskap istället.

Jag funderar på att dra med Emilia och plocka jordgubbar någon dag.  Jag tror att det finns ett sådant ställe i närheten av Nynäs och det skulle vara rena drömmen för henne - äta och plocka så mycket hon orkar.

Ikväll blev det ju Indiskt till middag.  Jag körde på en sådan där färdig kryddmix - för jag har verkligen ingen koll på det Indiska köket själv.  Men det funkade faktiskt!

Jag har stressat enda sedan i morse för att få en massa gjort inför ett annorlunda slags möte.  Jag har dessutom haft en toktrött Elian hängandes i benen som har fått någon sömnångest och vägrar sova.  Det blev samma visa igår vid kvällsnattning, han fick komma upp, efter en skrikfest, i någon timme innan han gick med på att sova.
Sedan vägrade han förmiddagsvilan idag.  Han spänner hela kroppen i min famn så fort vi ens närmar oss sängen.  Så något jäkligt jobbigt är det med sängen nu.  Ja ja, det går nog över snart igen.
Hur som helst så stressade jag idag, ja.  Jag har sprungit runt som ett mähä överallt för att få en MASSA gjort, sedan slutade det med att det inte ens blir av idag.  Great.

Hur som haver så sover Pelleplutten nu i alla fall.  Helt fel tid, alldeles för sent.  Men när han ändå vrider på alla rutiner så kan han väl lika gärna göra det ordentligt? Hehe.
Jag skall fortsätta störa mig på de ändrade planerna för idag, sedan skall jag get it together och laga någon indisk maträtt till middag.

När Elian fyllde ett fick han en gummi-studs-häst (eller vad fasen man skall kalla det!?) i present av min faster.  Till en början var han rätt skeptisk mot den, han litade inte riktigt på den och höll sig för det mesta undan.
Men nu är den riktigt skoj - även om han fortfarande har stor respekt för den.  Den är ju lite smått vinglig och feg som han är så är han livrädd för allt som är lite "farligt".
Med hjälp av Emilia så leker han i alla fall glatt med den.  Han sitter på den och säger "hopp, hopp" eller ja, snarare oppopp, men han menar nog hoppla, hoppla - som jag eller Emilia säger, och Emilia är snabb med att fånga honom om hästen välter lite.

Det ser i alla fall rätt skoj ut när han hoppar som en tok och syrran hjälper till.  Observera även ridhjälmen som Emilia fixade åt honom på lilla bilden.

Idag var vi på en liten playdate hemma hos Linda. 
Joline, Elian och Emilia lekte fint, allihopa tillsammans.  Jag hade räknat med att Emilia skulle vara smått uttråkad, hon brukar ju i vanliga fall vara i skolan när vi har bebbeträffar osv, men nu med sommarlovet så fick hon hänga på såklart.
Hon nöjde sig i alla fall med Jolines grejer, även om det var bebisleksaker.  Så länge det är nytt så är det väl spännande antar jag.  Sedan är hon ju så snäll mot mindre barn, hon "tar hand om" små ettåringar, leker anpassade lekar, visar grejer osv.

Hur som helst, efter att ha blivit bjudna på jordgubbar med grädde och sedan en massa bus inomhus så gick vi ut för lite parklek och frisk luft.

Vi har haft hyffsat bra väder här i Nynäs hela dagen, solen har kikat fram till och från hela dagen.
Jag fick höra från min far att det åskar och regnar där inne i Stockholm - och då är ju inte avståndet SÅ himla långt mellan Nynäs och Sthlm.  Vädret kan vara rätt knäppt, detsamma gäller ju temperaturen.  Det kan vara 25 grader inne i stan men 15 här.

Anyway... barnen har fått göra av med en massa energi idag men ändå är det full rulle här i vardagsrummet för tillfället.  Dom leker en väldigt högljudd och hysterisk lek.  Puh! Men snart blir det middag och avkoppling så Elian varvar ned ordentligt och somnar i tid ikväll!

Syskonmys i soffan i morse.

God förmiddag!
Här har stora rutinändringar skett (som jag skrev igår) så jag känner mig lite märklig i kroppen. 
Jag skall dock ladda med lite mer kaffe nu lagom tills att Elian skall sova middag, sedan blir det playdate efter lunch.

Den svenska sommaren fortsätter med grått, blött och trist väder men förhoppningsvis kan vi få slippa regnet idag så barnen får göra av med lite energi i parken i eftermiddag.

Ha en underbar dag!

Elian har någon form av uppesittarkväll ikväll.
Han var världens tröttaste bebbe precis innan jag la ned honom i sängen, men han började ganska omedelbart skrika sig hes.
I vanliga fall är han väldigt enkel när det kommer till att natta.  Oftast behöver jag bara lägga ned honom, sedan ligger han och snackar för sig själv ett tag innan han somnar.

Annat var det ju ikväll.  Han skrek i någon halvtimme innan jag insåg att något var på tok och tog upp honom.
Sedan har han druckit en hel del vatten och nu är han på strålande humör och leker med Emilia.

Jahapp... ändring på tider och rutiner igen? Så tokigt det kan bli.

Fullt upp här idag igen.  Med tanke på vädret så blir det ju en del hemmapyssel.  Idag fick jag roa mig med att sortera ur våran enorma klädkammare. 
En enorm klädkammare, eller walk-in-closet om ni föredrar det, är en dröm för de flesta och det var det för mig med när jag flyttade hit.
Men nu inser jag mardrömmen av det hela.  Jag proppar in så jäkla mycket skit där, gömmer undan - helt utan ordning... bara in med skiten liksom. 
Men idag kände jag mig tvungen att bita i det sura äpplet och ta tag i det hela och:  f y f a r a o  säger jag bara!
Tre sopsäckar med skit som skall kastas blev det till slut.  Helt onödiga, trasiga och oviktiga saker låg där inne och samlade damm på de översta hyllorna.
Sedan kom jag till kläderna och det är helt sinnessjukt hur mycket kläder vi har.  Nu har jag shoppingförbud ett bra tag framöver, kan jag lova er!
Mycket vill jag spara såklart, men det blev en hel del som vi aldrig använder eller som barnen t ex har växt ur.
Jag skall ta tag i det någon dag också och sälja sådant som är i bra skick men som inte används här - och ge bort det som är i mindre bra skick men ändå användbart.  Jag får verkligen ångest över att kasta kläder, det känns fel.

Jag önskar att jag kunde beskriva känslan av att se på och lyssna medan Elian tokskrattar åt sin syster.  Att se hur Emilia gör allt i sin makt för att få honom att le, hon spexar, gör roliga ljud, hoppar upp och ned och är överallt och Elian tjuter av skratt.
Jag önskar att jag kunde beskriva känslan jag får inom mig när Elian kryper fram till sin storasyster och ger henne en puss eller en kram.

Att se dom tillsammans, att bevittna den villkorslösa kärleken mellan storasyster och lillebror varenda dag - det är allt jag behöver för att överleva.
Jag behöver bara stanna upp en sekund och titta på dom så inser jag hur mycket jag har lyckats i livet.  Jag har allt jag behöver och kommer se till så att dom har allt dom behöver.  Nu och föralltid.

Just den här kärleken är så häftig.  Så som dom känner för varandra, så som jag känner för dom.  Som sagt, jag önskar verkligen att jag kunde finna orden men det är obeskrivligt.

Vi tre.

Med det här skitvädret så blir det ju inga dagar på stranden, men barnen gjorde det bästa av det och badade tillsammans i badkaret nu framåt kvällen.  Det fick bli Söndagsnöjet!
Emilia är dock lite "våldsam" och simmar fram och tillbaka, dyker under och leker tittut med Elian.  Han är såklart road av hennes spexande, men hänger med i vissa strömmar och får sig en och en annan kallsup.
Ibland glömmer storasyster bort att Ellepelle är rätt liten.  Men hon är ju ändå stora idolen i hans ögon så han repar sig fort och skrattar vidare, även om han blir livrädd emellanåt, hehe.

Jag inser att jag har lite bloggtorka just nu.  Men såhär är det; alla mina tankar kretsar kring en stor nyhet i mitt liv.  Och än så länge kan jag att inte blogga detaljerat om det. 
Det är stort.  För mig är det stort, viktigt, spännande och underbart.  Mitt liv har tagit en enorm vändning.  Jag kommer äntligen lyckas med att få många pusselbitar att falla på rätt plats.
Och jag längtar efter att kunna dela med mig av detta.

I natt sov Elian bra, så idag är jag piggare och mycket gladare.  Igårkväll ville jag inte gå och lägga mig, jag hade en så fruktansvärd ångest inför natten.  Jag minns att jag upplevde samma ångest när Elian var nyfödd - några månader och när han aldrig sov.  Jag ville aldrig att kvällen och natten skulle komma.
Igår kände jag samma sak.  Jag drog ut på det hela, la mig lite senare än vanligt och låg bara och skruvade på mig när jag väl hade lagt mig.  Jag tänkte väl att han lär vakna och vråla snart ändå.
Men icke! Han sov ju riktigt bra.  Tack tack, sonen min!

Regnet öser dock ned idag igen.  Jag har väl ingen större lust att gå ut, men Elian delar inte samma åsikter om det.
Bland det första han gjorde i morse var att krypa ut till hallen, sedan in hit till vardagsrummet med en sko.  Sedan satt han länge och försökte få på sig skon samtidigt som han tittade på mig och försökte få mig att fatta.
Jag fattade såklart.  Jag förstår det mesta av hans egna språk med tanke på att han inte pratar med ord ännu, men jag spelade dum.  Jag vågade inte använda mig av ordet "ut" för då hade det varit kört.

Ha en fin Söndag!

Det tråkiga vädret fortsätter än idag så nu börjar det kännas som en äkta Svensk sommar. 
I natt bjöd Elian på tre timmars sömn sammanlagt så jag har ingen större lust att göra något alltför avancerat ändå.  Jag har dock fått sova lite nu på dagen, så jag känner mig piggare än vad jag gjorde tidigt i morse, så jag skall inte klaga.

Jag bjuder på ett par regniga bilder som passar in bra på hur jag känner mig och med tanke på vädret här idag.

Här har det regnat från morgon till kväll.  Det har varit grått, mörkt och trist.  Typisk film-mys-fredag kanske? Men med två rastlösa barn så blir det inga filmdagar.
Vi har varit och handlat lite, bland annat en ny mugg och nya bestick till Ellepelle och lite godis inför helgen till Emilia.

Sedan kände jag att jag inte orkade med ungar som klättrar på väggar och framför allt inte Elian som bara skriker när han är uttråkad, så det var bara att kasta på dom galonisar och gå ut.
Dom gungade, lekte i vattenpölar och sedan kom Emilia på den otroligt mysiga ideen att göra geggamoja.  Elian hakade såklart på och dom hade förmodligen lekt resten av kvällen om jag inte hade stoppat dom.
Men jag mådde till slut lite illa av att se på, så dom tvingades in och kastades i badet.

Elian bjöd på skrikfest tidigt i morse och ville inte sluta, så jag är en seg mama idag.  Jag förstår bara inte varför detta går bakåt, han sover bara sämre och sämre, äter mer på nätterna, vaknar tidigare och tidigare.  Skall han bli en bebis igen? Det verkar så.  Men jag håller ut.  Fas, fas, fas! Även om jag skall vara ärlig om att jag blir trött på att "hålla ut", tålamodet är nästintill obefintligt.  MEN klarade jag hans första år utan sömn så klarar jag lite till.
Man är väl bara lite smått bitter över att han faktiskt "lärde sig" att sova bättre där ett tag, han sov nästan hela nätter med en flaska sent på kvällen och en flaska tidigt på morgonen och somnade oftast om utan problem.
Så man blir väl frustrerad för att man faktiskt VET att det kan vara bättre.  Haha, går det att förstå mitt svammel?
Hur som helst, vi väntar på bättre tider.  För dom kommer!

Med en ordentligt god frukost och någon kanna kaffe så känner jag mig levande igen.

Idag har vi varit väldigt effektiva.  Det har storstädats, tvättats, storhandlats, bäddats rent och så sorterade vi ur Emilias rum och fyllde två sopsäckar med grejer som aldrig används och skall kastas.
Hela hennes rum har bara stått och samlat damm på sistone med tanke på att hon typ aldrig är där inne och aldrig leker med leksakerna.  Så nu känns det bra! Rent och fint.
Vi avslutade dagen med middag från grillen och nu står det x antal IKEA-kassar fyllda med tvätt som väntar på att vikas, men om jag känner mig själv rätt så lär allt ligga kvar länge till.  För nu är jag helt slut och tänkte avrunda kvällen med ett par "Friday Night Lights" -avsnitt.

Igår skrev jag ju om min och Emilias oslagbara dag tillsammans.  Men Elian fick ju också en rätt så intressant dag.  Han har nog inte varit utan mig (och Emilia) en HEL dag så många gånger, oftast bara kortare stunder och på kvällstid när han ändå har sovit.
Jag langade över honom till mormor och morfar när han skulle sova middag och då passade vi på att smita ut.  Han hade sovit ett par timmar, sedan vaknat upp och varit en ängel resten av dagen.  Han hade ätit bra, lekt med en tom burk såpbubblor halva dagen (haha, lättroad?), varit på Coop med morfar och sedan tittat på videoklipp framåt kvällen med mormor innan dom nattade honom.
Vid 22.30-tiden vaknade han inne i sovrummet, jag gick in för att kolla läget och då stod han upp i sängen och sträckte ut armarna så fort han fick syn på mig, sedan vägrade han släppa taget.  Gosen!
Vi pussades och kramades onödigt länge, sedan fick han välling och somnade om så gott.

Sedan var vi uppe rätt tidigt i morse, men Emilia tog skönt nog sovmorgon.  Det behövde hon efter den sena kvällen igår!
Sedan har det ätits pannkaksfrulle och busats en hel del.
Kidsen roade sig med att leka med Emilias första (och rätt fula?) solglasögon.  Elian satt bara och skrattade när han fick på sig dom och skrattade lika mycket åt Emilia som spexade.


Åh, vad jag älskar er mina knäppa ungar!

Vi har haft en helt fantastisk dag.  Bästa dagen på länge, faktiskt! Det var så himla skönt att bara få umgås med Emilia, ge henne min odelade uppmärksamhet och kunna lyssna på varenda sak hon hade att säga utan att en liten huligan kom emellan.  Den här kvalitetstiden behövdes verkligen.  Missförstå mig inte, ni vet att jag avgudar min son och älskar att njuta av varenda minut med honom.  Men mor och dotter behöver egentid tillsammans, precis som mamman behöver egentid helt ensam på kvällar osv.

Hur som helst, oslagbart var det! Vi tog en heldag på Gröna Lund och Emilia log nog från att vi stod på Djurgårdsfärjan tills vi åkte hem måååånga timmar senare.  Lyckan i hennes ögon går fan inte att beskriva, det var underbart.  Hon skrattade sig igenom varenda karusell och kramades efter varenda en.
Sedan är hon en riktig hejare på att stå i kö.  Vissa kötider var ju inte att leka med, speciellt till den nya bergodalbanan.  Men hon stod så fint och väntade, bortsett från när hon kramade om min arm och skrek "det ska bli så kuuuul".
När jag var barn stod jag mest och gnällde hela kötiden och frågade min pappa när det var vår tur att åka.  Men min skrutta förvånade verkligen med hennes tålamod och iver.  Stolt mamma? Ja.

Hon fick välja precis vad vi skulle åka och hur många gånger hon ville åka.  Hon hade svårt för att bestämma sig om någon favorit, hon "gillade alla precis lika mycket", men "Lustiga Huset" var tokskoj, "Flygande mattan" kittlade skönt i magen, "Kvasten" och "Vilda musen" gick snabbt och var spännande.  Men som jag citerade, hon tyckte tydligen om alla lika mycket ändå.
Hon var smått besviken över att inte få åka allt, hon hade gärna gett sig på Fritt Fall och de störra bergodalbanorna om hon fick.  Men hon får snällt vänta ett par år till.

Men hur som helst, jag minns inte ens hur många karuseller vi har åkt och hur många gånger, men roligt hade vi.  Vi åt även mat och så fick hon avsluta med en stor Slush innan vi begav oss mot färjan, tunnelbana och tåg hemåt.

Nu är hon så trött så hon lär somna på två sekunder.  Hon sitter här redo med pyjamas och väntar på att bli nattad, så jag skall kasta henne i säng!

Idag väntar en heldag för mig och Emilia, bara vi två.  Det var riktigt länge sedan, så det känns välbehövligt. 
Hon är taggad till tusen och sitter och hoppar av förväntan - bokstavligen.  Så det är nog bäst att jag packar ihop mina grejer så vi kan röra oss snart.

Ha en fin dag!

Emilia står med cyklop ute på balkongen och blåser bubblor, och Elian står på insidan och tittar på.

Jaha, det var det sommarvädret, det.  Nu skall det ju regna ett bra tag framöver.  Men ja, som jag nämnde igår så skall man väl inte lita helt på dom.  Men dom hade i alla fall rätt om dagen, för här är det mulet och svalare.

Idag är en perfekt ta-tag-i-ALLT-utan-att-komma-på-några-ursäkter-dag.  Tidigare har jag kunnat skylla på att det är alldeles för fint väder för att sitta inne och fixa.
Men jag har verkligen en hel del att ta tag i.  Jag har planer och drömmar som kan gå i uppfyllelse om jag bara sliter lite.
Jag är inte mammaledig alltför länge till och då måste mycket vara på plats.
Jag vet inte hur länge jag har snackat om vissa saker, planerat och pratat - utan att något faktiskt har hänt.  Men nu får det inte vara snack längre, nu börjar det bli bråttom.  Elian är ingen bebbe längre, jag måste leva i nuet och njuta av varenda sekund - men jag måste även tänka på framtiden.

Framtiden är ljus, även om en tuff och slitsam period väntar till en början.

I morse klev jag upp och fann Emilia med raggsockor på fötterna.  Mitt i sommaren.  Själv blir jag alldeles obekväm om jag klär på mig något annat än shorts här i den här värmen.  Våran lägenhet är ju verkligen en bastu nu.

Men Emilia slutar aldrig att förvåna, hehe.

Efter många om och men så hann vi vara ute en stund i alla fall.  Det blåste storm som vanligt så det blev att leta strand i hela jäkla Nynäs innan vi gav upp och satte oss på första, bästa, vindstilla ställe (mitt bland alla båtar) och käkade våran middag.
Det var jättetorrt i gräset, Elian kunde därför inte krypa runt så han stod bara på alla fyra, helt förtvivlad och försökte röra sig.  Men det gjorde ju alldeles för ont i knäna förstås.  Synd att han fortfarande inte vill gå, annars hade det ju varit lättare för honom.
Ja, som ni hör så blev det ännu en kaosdag.  Det känns som om "Familjen Kaos" skapar mer och mer kaos nuförtiden.  Det verkar inte riktigt gå så bra för oss alla gånger.  Men äh, vi kom ju ut och fick lite frisk luft ett tag i alla fall! Det kunde ha varit värre.

Jag sitter för tillfället och funderar på vad vi skall göra av resten av dagen.  Emilia vill förstås bada, så det lutar åt ett par timmar i kvällssolen.  Jag avvaktar dock ett tag till för att hålla koll på Elian.  Han verkar nämligen hängig och då är väl inte bad på stranden det allra bästa om han skall bli sjuk.
Det var ju så himla länge sedan han var det, så det är väl på tiden.  En hel vecka har det nog gått sedan sist.  Han har verkligen otur, blir smittad av allt och lyckas bli sjuk jämt.  Dagistiden lär ju bli en kamp?
Hur som helst, förhoppningsvis är han bara trött efter en skriknatt.  Vi får hålla tummarna och se!

Äta middag utomhus skall vi i alla fall se till att göra, det sägs ju att det skall bli lite sämre väder framöver.  Men å andra sidan så kan man inte riktigt lita på "dom".  När det sägs att det skall bli sol så kan det regna och tvärtom.

Hoppas att ni får en fortsatt trevlig eftermiddag!

Vi startade dagen med en lite sen frukost, så snarare brunch bestående av "Fattiga riddare".

1 dl mjöl
2 ägg
5 dl mjölk
socker och kanel efter smak
och brödskivor (ca 8 st).

Blanda ihop mjöl och ägg och häll sedan i mjölken lite i taget, tillsätt eventuellt socker och kanel (jag har rätt mycket kanel och lite mindre socker), rör ihop ordentligt, doppa sedan brödskivorna i smeten och stek i smör.

Emilia äter dessa med sylt och/eller färska bär, och jag föredrar med lönnsirap.

I köttdisken häromdagen fann jag något jag inte hade sett förut; nötkarré.  Så jag var såklart tvungen att testa.
Det var helt ok, även fast jag stekte köttbitarna istället för att grilla - som jag egentligen hade tänkt göra. 
Till det hade jag färskpotatis, pepparrotssmör och en fräsch sallad.

Jag hittade ytterligare en bild på mig från tiden i Kanada.  En liten, snorig Denize i ishallen vid typ klockan 6 på morgonen.  Min brorsa spelade nämligen hockey och det var bland det tråkigaste jag visste.  Jag satt och gnällde och tjatade om att åka hem konstant.  Traumatiska minnen med tanke på att jag fortfarande minns hur satans uttråkad jag var? Hehe.


Elian är nog lite lik mig trotsallt...

Förra sommaren fick Elian ett Sverige-set av Libero, men han var ju bara en liten bebbe då så dräkten passar bättre nu i sommar istället.  Det ser rätt passande ut i alla fall när han går klädd såhär och leker med fotbollen.

Såhär såg jag ut när vi kalasade igår.  Klänning från Lindex, skor och skärp från H&M.
Klänningen skall nog vara i knähöjd egentligen men när man är typ en meter kort så blir det till långklänningar istället, hehe.

Igår var vi bortbjudna på födelsedags-grillfest.  Den årliga festen har tagits över av en massa ungar nu, det var fullt av krypande, gående, springande, skrikande och lekande barn var man än tittade.  Kul för oss, mindre kul för dom utan barn, hehe.
Det var i alla fall jättetrevligt även fast det blev en hel del spring för min del.  Elian hade två mål; antingen att hoppa ned för ett stort berg, eller krypa till framsidan av huset och hoppa ned för en mur.  Man kunde alltså inte släppa honom med blicken, inte ens för en sekund.
Emilia var i alla fall världens snällaste som vanligt och lekte fint med alla småbarn, visade saker, kramades och blev lite av en idol.

Vid 20.30-tiden började Elians små ögon gå i kors - en timme efter hans vanliga sovtid, så då packade jag ihop och tackade för mig.
Emilia valde att stanna kvar en timme till för att äta efterrätt och sedan följde min kusin henne hem.
OM hon var trött när hon klev innanför porten? Hon somnade nog sekunden innan hon la huvudet på kudden.
Slitsamt att kalasa!

5 dl mjöl
2,5 dl strösocker
4 msk kakao
2,5 tsk vaniljsocker
1,5 tsk bakpulver
0,5 tsk salt
2,5 dl mjölk
1 ägg
150 g smält smör
Dumle

Blanda ihop alla torra ingredienser, blanda sedan i mjölk, ägg och smält smör.
Häll sedan över till en muffinsplåt, tryck ned en dumlekola i varje, in i ugnen på 200 grader i 20 minuter.
Ta sedan ut och låt svalna innan man tillsätter frostingen.

Frosting:
60 g rumsvarmt smör
5 dl florsocker
1 tsk vaniljsocker
1 msk färskpressad citronsaft
100 g Philadelphiaost
Karamellfärg

Blanda smör, florsocker, vaniljsocker och citron.
Blanda sedan i philadelphian och häll i några droppar karamellfärg.

Kleta på frostingen och dekorera med strössel om man vill, och låt stelna.  Jag tyckte att dom var som godast dagen efter när dom hade fått stelna ordentligt i kylen över natten.
Sedan kommer jag nog skippa dumlen till nästa gång.  Det blev lite kaka på kaka.

Vi orkade till slut ta oss ut och äta lite kebab och ta ett par timmar på stranden.  Båda barnen kämpade på även fast dom var riktigt trötta.  Även jag uppskattade att komma ut en stund, man fick lite mer energi just då i alla fall.  Lite luft var alltså välbehövligt!
Jag förstår dock inte hur Emilia kan ligga i och bada hur länge som helst, eller hur Elian kan sitta vid strandkanten och plaska, plaska, plaska... det är ju fortfarande iskallt i vattnet!? Men barn är ju barn.

Byggsnubbarna börjar banka och vråla vid 20 över 6 på morgonen.  Jag tvivlar på att dom ens får det? Men det gör dom.  Det är intressant hur dom verkligen måste skrika till varandra när dom pratar, även fast den andra står en meter bort.
Sovrumsfönstret är helt inplastat så man får inte in någon luft, det var en stor fest igårkväll så det ekade över hela området, och så har Elian sovit som en kratta på sistone som ni vet och det där med sömn känns väldigt långt bort just nu.  Jag funderar på att ta ut varenda krona på mitt sparkonto och ta in på hotell med AC, mörker och tystnad så mina ungar (och jag!) får sova någon gång.

Men äh, om några veckor är dom där byggnissarna klara (även fast några veckor känns som några år), då går det att ha vidöppna fönster dag och natt och då lär vi förhoppningsvis sova lite bättre i alla fall.

Hur som helst, det var gnällfesten det.
För tillfället sitter mina kiddos och leker med någon slemmig leksaksgroda som fastnar i väggar och tak om man kastar den och Emilia försöker tjata lite fint på mig om Gröna Lund.  Jag lovade ju henne att ta det någon gång efter avslutningen så självklart skulle det börjas idag.
Undrar vilken dag i veckan det är bäst att gå dit? Det återstår att se.

Nu är nog Emilia nöjd med dagen.  Vi hade fullt upp med att baka hela dagen och sedan kom gästerna.  Emilia fick fina blommor i present.  Hon fick även 300 kronor sammanlagt och sprang runt och skrek "jag är rik, jag är riiiiiiik!".  Ja, tänk om jag också kunde känna mig rik med trehundra spänn!

Elian har bara sovit tjugo minuter (!!!!!) på hela dagen.  Han var helt slut efter skolavslutningen i förmiddags, somnade omedelbums men blev väckt tjugo min senare av byggjobbarna utanför fönstret (suck).
Han har dock orkat vara vaken, trevlig och glad ändå.  Visst har han varit trött.  Sjukligt trött.  Men han har charmat alla och blev bästis med tant Anne.  Han bara satt i hennes knä, mös och blev matad med smörgåstårta och sedan pannkakstårtan.  Han som har totalvägrat att bli matad sedan flera månader tillbaka.  Den där faster Anne har någon mirakelenergi helt enkelt... det finns inte en unge i världen som inte dras till henne!

Och vet ni vad? Huliganen är fortfarande vaken.  Han blev lite besviken när alla gäster hade gått och han inte fick följa med ut, men sedan röjde han vidare och står för tillfället och dansar till musik från Emilias dator.  Fest.

Nu har Emilia sommarlov! Skolavslutningen gick jättebra och dom fixade sången fint (dom sjöng i en stor grupp).
Det var flera uppträdanden, musik och dans.  Elian var lite road till en början men ville snabbt ned på marken och absolut inte sitta i vagnen så då var det bara att vandra bakåt med vagnen och släppa ned huliganen.
 
Emilia och hennes klasskompisar fick till sist ge rosor till niorna som går ut grundskolan, sedan var det slut och dags att gå hemåt.
Nu skall det bakas och fixas i ordning här inför Emilias lilla avslutningskalas!

Emilia är måttligt pirrig inför morgondagen.  Hår skulle tvättas noggrant, naglar skulle målas med helst två lager, planer skulle läggas upp vid nattning och så är hon hyffsat nervös inför att hon skall sjunga på scen.  Fast hon är mer nervös på ett bra sätt, för att sjunga; det älskar hon.  Hon sjunger från morgon till kväll.  Bokstavligen.  Hon sjunger vid matbordet, hon sjunger med tandborsten i munnen.  Hon sjunger så att öronen blöder framåt kvällskvisten.  Så just sången blir nog inga problem.  Den kan hon utan till vid det här laget.  Hell, både jag och lillebror lär kunna den utantill efter att ha lyssnat i flera veckor nu.

Men ja, pirr i magen var det i alla fall.  Klänningen hängde hon upp på garderobsdörren och hon var noggran om att välja ut vilka skor hon skall ha till.  Hon är redo för sommaren!

Gah, vad dagarna blir knäppa när Elian sover såhär dåligt och vänder på alla rutiner.  Det känns som om det borde vara mitt i natten vid det här laget.
Ändå har vi inte gjort så mycket mer än att storhandla mat och lite ingredienser till Emilias avslutningsfika i morgon.

Nu sover i alla fall mini, Emilia skall fixas i ordning inför kvällen strax och sedan skall jag njuta av lite egentid innan jag tar en tidig kväll och laddar inför vad jag tror kan bli ytterligare ett kaosdygn.

Efter de kokheta nudlarna till lunch var jag absolut inte sugen på någon varm mat, därför fick det bli en riktigt maffig sallad med en MASSA tonfiskröra till middag.
Det kändes somrigt och fräscht i alla fall.

Vila blev det aldrig.  Puh, vilken förmiddag vi har haft här! När jag skrev det tidigare inlägget så var Elian dödstrött, han gnuggade sig i ögonen som gick i kors och gnällde oavsett vad jag gjorde för att underhålla honom.
Jag tänkte att han förmodligen skulle somna på två sekunder, men det tog istället timmar.  Han somnade inte förrän efter kl 13 någon gång.  Jag vet inte om det är någon ny anti-sova-fas han har kommit in i!? För som sagt, trött var han ju.  Jättetrött!

Men men, förhoppningsvis sover han bra länge nu och vaknar upp piggare och gladare senare.

Jag har precis ätit en exklusiv lunch och nu skall jag sitta still och inte göra något annat än att glo innan Emilia kommer hem.

Idag mår jag bättre än igår, mycket bättre, så bra så att jag snörade på mig träningsskorna i morse och planerade att gå så länge Elian orkade.
Jag orkade bara gå fem meter innan det började trycka och krampa i magen.  Två minuter senare hade Elian redan ledsnat på vagnen.  Det var alltså bara att sakta ned tempot och gå hemåt.
Jag mår bra så länge jag tar det lugnt, så det är väl bara att lyssna på kroppen!

Annars så är det Emilias sista skoldag idag innan avslutningen i morgon.  Hon var inte riktigt så jättesugen på att gå dit efter gårdagen, hon sa att hon lika gärna kunde vara ledig.  Men jag vet att hon hade ångrat sig om jag inte hade pushat henne lite.  Hon behöver ta vara på de sista dagarna och umgås med sina vänner och när hon väl var där så gick det ju jättebra.

Hur som helst, jag och Elian skall i alla fall njuta av "lugnet" och lägga oss och vila alldeles strax.  Om det går.  Dom håller fortfarande på med fasaden och det bankas och skrapas konstant utanför sovrumsfönstret.


Min huligan med ett pendlande humör...

Jag har haft det rätt jobbigt inatt och i morse.  Jag vaknade upp mitt i natten av att jag hade så jäkla ont i magen och mådde så illa så jag inte visste vad jag skulle göra.
Lagom till den panikattacken började Elian också vakna.  Det var mitt i natten och han vägrade verkligen somna om.  Så hans morgon började då.  Jag krigade ett tag med att få honom att somna om samtidigt som det kändes som om min mage vred och slets sönder och samman.
Efter ett par timmar fick jag gå upp och kräkas, sedan var jag så slut så jag kunde bara lägga mig i sängen och höra på Elians gnäll.  Jag orkade inte röra mig eller ställa mig upp, men försökte prata med honom och klappa honom så han inte trodde att jag sket fullständigt i honom.

Sedan gick det som tur var att ordna så någon kunde gå med Emilia till skolan och passa Elian några timmar på morgonen.
Vid nio kom Elian tillbaka och då somnade han äntligen om efter många om och men.
Vi sov i ett par timmar och nu mår jag lite bättre.  Bara lite magkatarrskänsla och extrem trötthet.  Men men, förhoppningsvis är det över nu i alla fall, vad det nu var.

Emilia var i alla fall glad över att få gå tillbaka till skolan, även fast hennes bästis hade hittat en ny bästis och hennes kille hade dumpat henne.  Hela familjen, vi alla tre, verkar ha lite problem nu alltså...

Tur att det är sommar i alla fall (man måste ju vara lite positiv mitt i allt elände).

Det blev lite strandbyte idag igen för att det blåste rakt in vid första stranden.  Så det var bara att röra oss vidare till nästa ställe, vi fick gå genom skogen ett bra tag innan vi hittade nästa sandstrand.
Det blåste ganska ordentligt där med, men efter den långa promenaden så fick vi gilla läget.
Barnen lekte och badade rätt länge ändå.  Det var snarare jag som satt och frös rumpan av mig i solstolen.

När det blev skugga på stranden gick vi inåt skogen igen och hittade en stor äng och grillade på grusvägen bredvid.  Där var det i alla fall vindstilla, varmt och skönt!
Folk måste ju ha trott att vi var knäppa som satt mitt på grusvägen och käkade grillad oxfilé, men äh; det funkade för oss i alla fall!

Elian var helt slut och satt mest och stirrade på hemvägen, nu sussar han sött och jag skall även få storasyster att lägga sig snart.  I morgon är det ju upp tidigt igen som gäller och tillbaka till skolan ett par dagar innan det är dags för avslutning och sommarlov.

Nu blir det en eftermiddag och kväll på stranden.  Ha en trevlig Sverige-dag!

Elian har kommit upp i den åldern då vagnen är det tråkigaste som finns.  Emilia bestämde sig för det redan när hon var yttepytte, sedan gick hon bredvid vagnen vid 1-års åldern.
Men Elian har alltid tyckt att vagnen är ganska så helt ok (bortsett från när han skulle sova då).  Om han har varit gnällig och grinig så har man alltid kunnat stoppa ned honom i vagnen och dra ut på promenix.
Nu på sistone har det funkat med ca en halvtimme, sedan får han psykbryt.

Igår tvärvägrade han.  Han hängde ned och sträckte ut armarna mot marken och skrek så argt till och från hela tiden.
Så när vi nästan var hemma släpptes han ned och han fick krypa bredvid vagnen på gångvägen.  Sedan kröp han runt på hela gården, lekte ett tag i parken och promenerade en stund med hjälp av vagnen.
Sedan kröp han till fel port och tittade på mig med förtvivlan när jag inte gick för att öppna.
När han väl hade hittat rätt port så fortsatte han med "kan själv" och kröp/gick upp för alla trappor själv upp till våran ytterdörr.

Bye bye långpromenader... 

En ny favorit hos Elian.  Panerade små kycklingfiléer.

- Dela vanliga filéer till tunna småbitar eller köp innerfiléer.
- Panera i mjöl och sedan ströbröd kryddat med: citronpeppar, salt, vitlökspulver och grillkrydda.
- Stek (nästan fritera) i olja, ca 5 min på varje sida.

Tomatsås:
- Fräs röd- eller gullök och vitlök i lite olivolja.
- Tillsätt tomater och låt koka ett tag.
- Krydda med basilika, oregano, timjan, salt, peppar, cayenne och citronpeppar.
- Häll i lite citronsaft.
- Hällde nog i någon skvätt worcestersås också.
- Tillsätt en minimal skvätt matgrädde.
- Låt puttra så länge som möjligt.

Serveras med ris.

Emilia är borta på äventyr idag, Elian har gjort om sina rutiner och sovit bort hela dagen, nu skall det städas och sedan skall jag och Elian ut på promenad.  Jag måste nämligen köpa hem mer jordgubbar så jag kan chokladdoppa dom ikväll igen.  Beroendeframkallande och läskigt gott!

Solen verkar dessutom ha kikat fram nu, så vi får nog lite soltimmar idag igen!
Ha en skön eftermiddag.

För fyra år och någon vecka sedan flyttade jag hemifrån.  Har det bara gått fyra år?
Det var inte bara jag som skulle flytta, mina föräldrar skulle också rulla vidare i livet.  Så där stod vi, hela familjen, på gatan med en stor lastbil full av grejer - och vet ni? Ingen hade ens någonstans att ta vägen.  Min farsa var galen och hann sälja våran lägenhet på Söder innan dom ens hade hittat något annat.
Jag visste bara att jag ville flytta hemifrån, inget annat.  Jag var ung, jag var naiv.  Men jag var bestämd.

Vi började med att bo på ett vandrarhem några nätter, även på Söder, innan mina föräldrar fick tillgång till deras hus som dom skulle flytta till.
Sedan tog våra nätter där slut, mina föräldrar började flytta och jag letade vidare.
Min och Emilias resa fortsatte då till Vanadishotellet.  Förmodligen det bästa valet jag kunde ha gjort.  Hotellet har ju ett litet vattenland med rutschkanor, pool osv.  Just veckan vi anlände dit kom sommaren snabbt till Stockholm, så vi hade verkligen tur.
Det var början av Juni, solen stekte, vi hade vattenlandet mer eller mindre för oss själva, bortsett från när mina vänner kom och hälsade på och gjorde oss sällskap.
Hotellrummet var väl inte mycket att hurra för, det fanns inte ens fönster.  Men vi gjorde nog inget mer än att sova där ändå.  Annars var vi ute på vift, åt middag på restauranger i närheten och njöt av sommarvärmen.

Efter lite mer än en vecka där spenderade vi ett par nätter i mina föräldrars nya hus, sedan åkte jag båten över till fastlandet för att få nycklarna till min första egna lägenhet.  Det var andrahand och bara över sommaren, men ändå; den var min.
Då började det riktiga livet.  Vardagslivet som ensamstående mamma.  Jag insåg hur ensam jag kände mig, hur mycket jag saknade mina föräldrar (även om jag absolut inte ville erkänna det då), vilken stor omställning det var att flytta från storfamilj till total ensamhet.  Ja, bortsett från Emilia då.
Dagtid var helt ok, vi var sysselsatta, det var sommar, det fanns saker att göra.  Men nätterna åt upp mig inifrån.  Så många nätter som jag grät mig igenom, så hjälp- och värdelös jag kände mig.  Den där enorma ensamheten är svår att glömma, även om jag kom över det... man vänjer ju sig, men det är ändå en känsla som kommer hänga kvar inom mig.

Den sommaren var en enorm prövning i mitt liv.  Jag mådde verkligen inte bra, jag var en förvirrad och ensam tonåring men jag var även en mamma som behövde sätta sitt barn i förstahand.  Jag var splittrad mellan två olika världar och det tog tid innan jag kom in i rutiner och kände mig hemma i mitt eget liv.

Jag och Emilia har gått igenom så mycket tillsammans, hon har hängt med i svängarna och varit min livskraft.  Hon har alltid varit trygg i alla situationer och skrattat tillräckligt för oss båda.
Efter varje ensam och svår natt så vaknade jag sedan upp till att se henne ligga bredvid mig och stirra på mig med sina enorma bruna ögon - och så fick livet återigen sin mening.

Ja ni, livet passerar fort och förändras ännu fortare.

Det är rätt underhållande att titta på Elian när han utforskar stranden.  Han rör sig sakta och försiktigt.  Han påminner om något djur, men jag kommer inte på vilket.  Kul ser det ut i alla fall! Men undrar varför han inte bara ställer sig upp och GÅR istället!?

Nu skall jag varva ned med chokladdoppade jordgubbar och maränger och en jordgubbscider på det, efter en lång och hektisk dag.  Ha en trevlig kväll!

Idag fick vi uppleva en klassisk "Familjen Kaos" -dag.  Vi skulle bege oss ut och sola och bada idag igen och Emilia var taggad till tusen. 
Jag började med att fixa i ordning en marinad till middagens grillning.  När jag sedan skulle lägga i kycklingen så insåg jag att lårfiléerna luktade bajs.  Underbart.  Dom var gamla och det var bara att kasta och åka och köpa nytt.
Senare väl framme vid stranden blåste det storm, men jag bestämde mig för att stanna ändå.  Vi hann så mycket som att sätta ned Elian på gräset och Emilia hann doppa fötterna innan vi insåg att det var omöjligt att stanna; det blåste verkligen iskallt.
Så det var bara att samla ihop all packning och röra oss vidare mot nästa ställe.  Elian var heeelt förtvivlad.  Han trodde ju att det var dagens utflykt (2 min på gräset) och att det nu var dags att gå hem.

Framme vid strand nummer två så var det varmt och skönt.  Emilia hann bada ett bra tag innan vinden vände och det stormade där med.
Grillen gjordes i ordning fort som fasen så vi i alla fall skulle kunna äta.  Det gick sådär.  Kycklingen var rå första gången vi dukade upp och nästa gång var dom helt brända utanpå.
Att det sedan var myror överallt var bara pricken över i:et.

Men men, det fick duga som dagens utflykt i alla fall.

Emilia har en vän som hon avgudar, hon är lite äldre och är som en idol för henne.  Till en början brukade dom leka rätt mycket här utanför på gården.  "L" brukade komma förbi, plinga på dörren och så gick dom ut och lekte i flera timmar.
Senare fann L en annan, jämngammal polare som hon började hänga med varje dag (varför kan inte småflickor leka tre!?).  L lovade Emilia i skolan att hon skulle komma och plinga på men varenda dag blev en besvikelse.
Emilia har struntat i att göra annat bara "ifall att L kommer hit", L fortsatte att lova men dök inte upp.
Jag kan förstå denna L... Emilia är ju yngre, får inte gå speciellt långt, är lite rädd av sig osv.  Det är inte konstigt om hon vill hänga med någon i sin ålder.  Men ändå så önskar man ju att hon inte skulle lova Emilia en massa, som lojalt tror på minsta lilla ord.

Hur som helst... igår på stranden var ju en klasskompis där.  Han flyttade till Sverige för mindre än ett år sedan och kan inte så mycket svenska.  Men Emilia skuttade fram till honom och dom lekte SÅ himla fint tillsammans.  Den här lilla pojken härmade varenda ord som Emilia sa.  Det är ju ett fantastiskt sätt för barn att lära sig nya språk!
I timmar lekte dom, simmade, byggde i sanden, åt mat och skrattade ihop.
Sedan dök "L" upp med ett par kompisar.  Jag misstänkte på en gång att Emilia skulle dissa hennes klasskompis om hon fick hänga med tjejerna.  Men icke det.
Tjejerna bjöd in Emilia i leken, L frågade en massa och verkade uppriktigt intresserad av att fånga Emilias uppmärksamhet och av att få leka med henne.  Och Emilia var trevlig tillbaka, ställde upp på deras lekar men pratade med pojken hela tiden, fick honom att vara med och gjorde allt så han inte skulle känna sig utanför, "eller hur M?", "vad tycker du M?" osv.

En sådan här liten sak gör en stolt, kan jag säga.  För barn är barn - och barn kan vara jävligt elaka.  Så att Emilia inte struntade i pojken när de "coola tjejerna" kom värmer lite.  Speciellt när tjejerna visade öppet att dom inte var intresserade av att låta killen vara med i leken.  Hon stod upp för honom och hade hans rygg.  Det kallar jag vänskap.

Elian sov dåligt inatt (jag gissar på att värmen har med det att göra) men sov länge i morse, Emilia väckte inte oss, solen skiner, barnen leker och skrattar tillsammans för tillfället och det är helt tokvarmt ute.
En bra start på dagen...

Det blev stranden till slut.  Och många timmar väl där.  Emilia hittade en klasskamrat som hon lekte så fint med hela tiden.
Elian fick bekanta sig med sjön för första gången.  Det var konstigt... "vad är det här för stort badkar?" undrade han nog "och VARFÖR har du hällt i så jäkla kallt vatten, morsan!?".  Han kröp nedåt och efter Emilia utan att tänka, men när han insåg att det var iskallt fick han lite av en chock, stelnade, tittade på mig och gnydde högt.  Jag fick lyfta upp honom till strandkanten igen och efter det lärde han sig nog en läxa.  Han kröp fram och tillbaka, plaskade, kastade småsten och pinnar och hade sig väldigt länge.  Men utåt kröp han inte igen!

Vi njöt även av kvällssolen och grillade där till middag, sedan kröp Elian runt ett tag till innan han bröt ihop av trötthet och höll på att somna i min solstol.
Emilia var inte alls taggad på att gå upp ur vattnet och gå hem vid 19.30-tiden och tyckte att vi gott och väl kunde stanna ett tag till.  Men med tanke på att det var bed time för Elian så fick hon gilla läget.
Förhoppningsvis fortsätter det härliga sommarvädret nu framöver så vi får några fler dagar på stranden.

Här har det solats idag, druckits mycket kaffe, fått avboka ett roligt projekt - vilket var tråkigt förstås och så har jag klippt lugg.
Nu sitter jag och funderar på eftermiddagens planer... om det blir parklek och glass i hamnen eller om det blir en tur till stranden.  Emilia vill nämligen ta årets andra dopp idag.  Galning!


Nä, jag skoja bara.  Om luggen alltså.  Babyfjunen lägger sig så "fint" när jag fönar håret.

Fredag? Lördag? Söndag? Det känns helt klockrent som en Söndag här i alla fall.  Man tappar all koll på dagarna när det blir långhelger, klämdagar, extra ledighet osv.  Men det ÄR ju Fredag.

För tillfället sitter Emilia och ritar en STOR bild av Gröna Lund.  Igår var jag så dum så jag visade henne hemsidan med alla filmer på alla olika grejer där.
Varför? Jag vet inte.  Annars vet jag så väl att man inte berättar saker för henne förrän den dagen det kommer ske för att undvika tjat.  För believe me, att tjata - det är hon proffs på.
Jag vet som sagt inte varför jag öppnade den förbjudna dörren, när jag egentligen visste vad jag gav mig in på.  Men jag ville väl att hon skulle ha något att se fram emot.
Nu är det bara det att hon tjatade hela dagen igår, hela kvällen, vid nattning och så var det det första hon yttrade sig om i morse.  Awesome.
Hur som helst, vi gör nog ett besök där dagarna efter hennes skolavslutning.

Istället för att sola så har jag ägnat mig åt att komma åt min gamla bloggs bildarkiv.  Jag har fortfarande inte tillgång till min hårddisk med alla miljontals bilder från Emilias graviditet och första år men här är i alla fall några som fanns lagrade på nätet.

Det känns som ett helt annat liv.  Var jag verkligen FJORTON år och gravid? Femton år och mamma!?  Det låter helt absurt i mina öron nu.  Ett barn som får barn.  Jag tänker inte på mig själv som en stämplad "ung mamma" längre, snarare en vanlig mamma bara.
När jag tittar tillbaka på bilderna och framförallt tänker tillbaka så är jag stolt över mig själv idag.  Att jag klarade allt, tog mig igenom allt, växte upp och skapade en stabil tillvaro.  Ensam - men med hjälp av mina nära.


Finaste prinsessan, var tog tiden vägen?

Nu har vi en långhelg framför oss med en massa lediga dagar.  Emilia började med att ta en sovmorgon medan Elian strulade framåt småtimmarna och höll äntligen på att somna om vid 8-tiden när syster klev upp, men när han hörde henne var det förstås omöjligt att sova, så det var bara att kliva upp med Mr. Tröttast.

Sedan har vi ätit amerikanska pannkakor till frulle, barnen har lekt och bråkat och nu sover Ellepelle igen.
Jag hade tänkt njuta av några soltimmar på balkongen medan, men lagom till hans nap nu så gick även solen i moln.

Jag skall i alla fall njuta av tystnaden, sedan får vi se vad resten av dagen har att erbjuda.


Emilia skulle visa upp dagens outfit med sina nya "sommarleggings" (tunna med spets) från H&M och linne från Zara.
Elian stod och garvade åt henne medan hon poserade och bjöd på grimaser.

Idag njöt vi av eftermiddagssolen på min fasters tomt.  Emilia hoppade på studsmattan och Elian kröp runt överallt och var mest intresserad av att krypa ned för ett berg, vilket han såklart inte fick och blev därför rätt bitter på mig.  Men annars fick han en massa pussar av deras hund, lekte med hundens boll, plockade pinnar och hittade en liten sandlåda.
Sedan blev det matdags för huliganen så vi begav oss hemåt och Emilia valde att stanna kvar och äta grillat med dom istället.

En skön eftermiddag med andra ord, med rejäl sommarvärme!

Som ni vet så är det inte bara USA jag har bott i utan även England, Irland, Malaysia, Kanada och Nya Zeeland.

Jag bodde i Kanada från när jag var ca 3-6 år.  Mina minnen är rätt bleka, jag var ju så himla liten... men jag har tagit hjälp av min mamma och fiskat upp information för att kunna berätta lite.

Till en början var jag hemma med min mamma medan farsan jobbade.  Jag och mamsen roade oss med att hänga på "The Y" varenda vardag där hon tränade ett par timmar och jag hängde vid barnpassningen.  Det var aldrig några problem att lämna över mig, jag gick så glatt över till andra sidan disken och lekte med de andra barnen medan mamma tränade som en tok.
När hon var klar brukade vi bada i de enorma bassängerna och jag har faktiskt några detaljlösa minnen från ett par gånger då jag fick följa med henne in och träna istället för att hänga med barnen.

Något år senare var jag tillräckligt stor för att börja på Montissori, något jag fann vara otroligt roligt.
Höjdpunkt 1: man fick SOVA där!
Jag älskade att sova, det var liksom himmelriket för mig.
Men sedan var det ju även ett privat montissori som riktade in sig på varje individ där.  Det passade ju bra för en kreativ, lite udda brud med en jäkla fantasi.
Jag blev i alla fall upphämtad av en liten minivariant av de klassiska gula skolbussarna på morgnarna, lekte (och sov!) hela dagarna och åkte sedan hem igen med minibussen.

Jag började även sysselsätta mig på fritiden (innan mina gymnastikår) med en blandning av dans och aerobics. 

Hur som helst så var det så mitt liv såg ut då.
Vi bodde i Montreal, Kanada på en medelstor villagata med flera andra barnfamiljer.
Vi hade ett trevåningshus med gott om plats och utrymme.  Hela källarvåningen användes som lekrum till mig och min brorsa.  Vi hade grejer ÖVERALLT och fick göra precis som vi ville - det var ju våran våning.
Gatan där vi bodde var säker, där barnen släpptes ut utan problem.  Släpptes ut? Det lät som om jag pratar om hundar, men ni fattar nog.
Vi lekte i alla fall, alla barn, ute på gatan eller så sprang vi mellan våra hus och lekte på bakgårdarna.
Väl på den här gatan fann jag mitt livs första, riktiga bästavän som hette Jennifer.  Hon bodde ett par hus ifrån oss, var Svensk och hade rika föräldrar.  Även där har jag några bleka minnen från att beundra hennes enorma pool på deras baksida och hennes föräldrar som hängde på golfklubben.
Jag minns även barnvarianten av ångest när vi flyttade från Kanada och jag skulle lämna henne.  Så på så sätt menade jag att hon var den första riktiga vännen, när man är tillräckligt stor för att förstå och uppskatta.

Anyway, där vi bodde var vädret rätt fascinerande.  Det fanns inte direkt fyra årstider utan snarare två.  På vintern var det VINTER och iskallt, det kunde komma en meter snö på en kort stund och det bara vräkte ned konstant.
Något jag ofta får höra om är Kanadas läskiga isregn.  Det kunde komma utan förvarning och jag kan tänka mig hur läskigt det måste ha varit att köra i det.  Vi kunde åka ca tio meter, sedan var det bara att stanna och hacka bort is från hela rutan, sedan köra fort som attan igen innan det var dags att stanna och hacka igen.
Så vintern var verkligen överdriven vinter, skolorna blev ofta insnöade, folk kunde inte ta sig någonstans och det var allmänt jäkla iskallt.
Sedan kom sommaren och då blev det SOMMAR.  Varmt och skönt, många soldagar, simbassänger lite här och där och trevlig stämning.  Det var väl då vi ungar kunde "släppas ut" ordentligt och gå mellan husen och leka, på vintern var det ju lite svårare förstås.

Annars reste vi väldigt mycket (som vanligt).  Vi bilade genom Kanada och även flera gånger under den tiden ned till USA och gjorde de norra staterna där och framförallt för att shoppa i de enorma gallerionerna (Malls).
Vi åkte även utomlands då med och en nämnvärd utlandsresa på den tiden var till Dominikanska Republiken.  Där har jag faktiskt lite minnen ifrån, så det var en häftig resa.

Här nedanför är i alla fall lite bilder från Kanada-tiden.  Det är ju tråkigt att bildkvaliten suger och de flesta bilderna man hittar är kassa, men det är såklart bättre än ingenting.

Jag satt och rotade bland gamla bilder för att börja skriva om min barndom igen och hittade min "Mitt första år" -bok och tänkte att det skulle kunna finnas något kul där.
Jag hann vända en sida där det stod namn, vikt, längd osv och sedan var nästa sida om vad som hände samma dag som förlossningen.

Det märks att min mamma hade en GALEN treåring när jag föddes.  Hon hann bara skriva en mening, haha:

Jag finner det rätt smickrande att ni ville veta mer om mig.  Jag har inte tänkt så mycket på det, men har lite lätt låtit mina barn ta över min blogg.  Mest för att jag tycker att deras utveckling och bilder av dom är lite roligare och mer spännande än om mig själv.
Men som någon så fint påpekade; jag är mer än bara mamma-Denize.
Jag tror dock att det har blivit som det har blivit med tanke på att jag är mammaledig.  Jag är mamma ensam, 24/7 och har liksom tänkt att jag inte har tid att vara något annat.
Men ju mer jag tänker på det, desto mer inser jag hur fel det är.  Man får aldrig glömma bort sig själv, man är alltid en egen person - även om barnen alltid kommer i första hand.

Så det skall jag göra nu; hitta mig själv.  Med hjälp av er och min blogg.
För innerst inne är jag en driven, målmedveten och självständig person.  Jag planerar, analyserar och fokuserar på minsta lilla.  Men på sistone har jag insett att jag blir frustrerad av alla mina mål när jag bara går hemma.  Just nu går det inte att få något "gjort", därför har jag lärt mig att leva i nuet och bara ta dagarna som dom kommer.
Och framförallt avguda varenda sekund av att vara hemma med Elian, med tanke på att tiden bara springer iväg och att han tids nog kommer gå på dagis och jag då kommer ha all tid i världen till att bara vara Denize.

Men hur som helst, jag skall tänka på detta.
Det är väl självklart att man vill ha en lite mer personlig inblick av själva personen som skriver bloggen.

Och jag skall även gräva fram fler bilder från min barndom utomlands, så fort jag får tillgång till fler!