Förberedelser och stranden
Morgonen började med lite förberedelser inför morgondagen. Emilia hade beställt kräftor till middag i morgon och det skulle hon prompt ha. Så vi vandrade till en supermarket där det möjligtvis kunde finnas, men självklart var den stängd idag (Söndag), så hon fick planera om sina mat-önskemål.
Jag fick gå till nästa affär och köpa kött, bakpotatis och så ville hon ha brunsås till. Sedan fixades även tårta.
Efter det var vi lagom svettiga så vi höll hus på stranden resten av dagen. Inget allt för ovanligt dvs, och man kan absolut inte klaga!
Nu skall jag slå in lite presenter.
Tänk att för 7 år sedan, idag, var Emilia beräknad. Om tiden går fort? Sjukligt!
Jag fick gå till nästa affär och köpa kött, bakpotatis och så ville hon ha brunsås till. Sedan fixades även tårta.
Efter det var vi lagom svettiga så vi höll hus på stranden resten av dagen. Inget allt för ovanligt dvs, och man kan absolut inte klaga!
Nu skall jag slå in lite presenter.
Tänk att för 7 år sedan, idag, var Emilia beräknad. Om tiden går fort? Sjukligt!
Fungus
I morse upptäckte jag hur det bokstavligen ploppade upp blåsa efter blåsa i Elians mun och på hela läpparna. Det spred sig fort från underläppen, till överläppen och sedan över hela tungan.
Han verkade klart besvärad av alla vita prickar så jag tog med mig honom ned till apoteket här runt hörnet och fick hjälp av världens trevligaste tjej som dessutom kunde engelska (ja, det är ovanligt här!).
Hon sa att "it's fungus, totally normal... don't even worry about it". Fungus? Snuskord. Men tur att det är ofarligt och "helt normalt". Så nu skall det smörjas i Elians mun med en salva två gånger om dagen.
Inte helt fel enligt honom, han älskade nämligen salvan och blir arg på mig när jag har smörjt in och sätter på korken igen!
Lilla svampmunnen kämpade på idag ändå. Förhoppningsvis mår han bättre i morgon!
Han verkade klart besvärad av alla vita prickar så jag tog med mig honom ned till apoteket här runt hörnet och fick hjälp av världens trevligaste tjej som dessutom kunde engelska (ja, det är ovanligt här!).
Hon sa att "it's fungus, totally normal... don't even worry about it". Fungus? Snuskord. Men tur att det är ofarligt och "helt normalt". Så nu skall det smörjas i Elians mun med en salva två gånger om dagen.
Inte helt fel enligt honom, han älskade nämligen salvan och blir arg på mig när jag har smörjt in och sätter på korken igen!
Lilla svampmunnen kämpade på idag ändå. Förhoppningsvis mår han bättre i morgon!
Galen marknad och Shopping
Idag har det varit fullt upp. Till Elians förtjusning har det bara shoppats hela dagen. Han har jublat, gjort vågen och gett ifrån sig härliga glädjetjut hela dagen lång. Jag hoppas att ni kände lukten av ironi där...
Vi började med marknaden i morse. Eller i förmiddags rättare sagt. Vi var där någon timme innan allt skulle stängas och det var proppfullt. Folk armbågade sig förbi, puttades och det var nästintill omöjligt att ta sig fram med barnvagn.
Svettiga gubbar gled förbi och lämnade avtryck på mina armar och på linnet (mums), tanter utan tålamod körde sina stora rullvagnar rakt på hälarna och puttades i hopp om att ta sig förbi och det hela var galet bara.
Pricken över i:et var nog att Elian ledsnade efter två minuter och varvade mellan att skrika och tjuta.
Det gick att muta med ett kex då och då, så det fick gå. Men ni vet ju hur stressad man blir när man är ute med vrålande ungar. Det går liksom inte att tänka på annat då.
Sedan hade jag Emilia, då. Hon var helt uppe i varv och skulle kolla på VARENDA stånd, minsta lilla krimskrams var helt underbart och hon fyndade någon Barbie kopia, en bikini (som visade sig ha den minsta underdelen jag någonsin sett - trots att det var storlek 8/10 år - den åkte liksom upp i rumpan som en stringbikini på henne.. sjukt!), ett armband, ett par solglasögon (Ray-Ban kopior = Ray Beti, haha), och antagligen fler saker som jag inte kommer ihåg just nu.
Jag själv lyckades dra åt mig fyra stycken linnen för 2 Euro styck medan Elian satt och tuggade på en kaka och det var lugnt en stund.
Sedan körde jag vagnen tillbaka hemåt i rallyfart för att lämna Emilia till mina föräldrar och dra med min brorsa till shoppingkomplexet. Där inhandlades lite presenter till Emilia och så åt vi på en Amerikansk restaurang medan Elian sov i vagnen.
Han vaknade lagom tills jag var halvklar med maten och roade sig sedan med att äta upp mina Baby back ribs och lite av brorsans kycklingfajitas.
Sedan gick vi i några affärer till och gick sedan över gatan till LIDL där vi handlade upp lite mat och ropade sedan på en taxi för att ta oss hem igen.
Väl hemma var det tomt. Mina föräldrar och Emilia satt på en restaurang nere vid stranden och att gå dit och göra dom sällskap en stund lät som en avslappnande ide. Men Emilia hade växtvärk i benet, så jag fick gå dit, vända och gå direkt hem igen.
Nu ligger ungarna helt utslagna i sängen och jag skall dricka upp mitt glas sangria och sedan lägga mig i min stenhårda bäddsoffa, njuta av total tystnad och ensamhet, dra på ACn och SOVA!
Vi började med marknaden i morse. Eller i förmiddags rättare sagt. Vi var där någon timme innan allt skulle stängas och det var proppfullt. Folk armbågade sig förbi, puttades och det var nästintill omöjligt att ta sig fram med barnvagn.
Svettiga gubbar gled förbi och lämnade avtryck på mina armar och på linnet (mums), tanter utan tålamod körde sina stora rullvagnar rakt på hälarna och puttades i hopp om att ta sig förbi och det hela var galet bara.
Pricken över i:et var nog att Elian ledsnade efter två minuter och varvade mellan att skrika och tjuta.
Det gick att muta med ett kex då och då, så det fick gå. Men ni vet ju hur stressad man blir när man är ute med vrålande ungar. Det går liksom inte att tänka på annat då.
Sedan hade jag Emilia, då. Hon var helt uppe i varv och skulle kolla på VARENDA stånd, minsta lilla krimskrams var helt underbart och hon fyndade någon Barbie kopia, en bikini (som visade sig ha den minsta underdelen jag någonsin sett - trots att det var storlek 8/10 år - den åkte liksom upp i rumpan som en stringbikini på henne.. sjukt!), ett armband, ett par solglasögon (Ray-Ban kopior = Ray Beti, haha), och antagligen fler saker som jag inte kommer ihåg just nu.
Jag själv lyckades dra åt mig fyra stycken linnen för 2 Euro styck medan Elian satt och tuggade på en kaka och det var lugnt en stund.
Sedan körde jag vagnen tillbaka hemåt i rallyfart för att lämna Emilia till mina föräldrar och dra med min brorsa till shoppingkomplexet. Där inhandlades lite presenter till Emilia och så åt vi på en Amerikansk restaurang medan Elian sov i vagnen.
Han vaknade lagom tills jag var halvklar med maten och roade sig sedan med att äta upp mina Baby back ribs och lite av brorsans kycklingfajitas.
Sedan gick vi i några affärer till och gick sedan över gatan till LIDL där vi handlade upp lite mat och ropade sedan på en taxi för att ta oss hem igen.
Väl hemma var det tomt. Mina föräldrar och Emilia satt på en restaurang nere vid stranden och att gå dit och göra dom sällskap en stund lät som en avslappnande ide. Men Emilia hade växtvärk i benet, så jag fick gå dit, vända och gå direkt hem igen.
Nu ligger ungarna helt utslagna i sängen och jag skall dricka upp mitt glas sangria och sedan lägga mig i min stenhårda bäddsoffa, njuta av total tystnad och ensamhet, dra på ACn och SOVA!
Underbart, oslagbart
Idag har vi haft en helt fantastisk dag på stranden. Ungarna har varit på strålande humör för det mesta och jag själv har känt mig pigg, utvilad, glad och rofylld i kroppen - trots en tidig morgon med båda barnen.
När jag promenerade längs strandpromenaden på eftermiddagen för att få Elian att somna i vagnen så lyssnade jag till havets susande ljud och tänkte bara att livet var hårt (eller inte!).
Varenda nerv i kroppen kändes lugn, den härliga känslan spred sig i hela kroppen längs ryggraden och samtidigt som jag såg min son slumra in så höll jag på att explodera av kärlek.
Sedan gick jag vidare mot stranden där Emilia redan var med min brorsa och möttes av ett underbart humör. Hon hoppade och sprang och flöt med vågorna in till strandkanten.
Allt kändes rätt. Oslagbart. För första gången på länge kände jag en obeskrivlig trygghet inom mig.
Ja, fantastisk dag var det. Min bror fick till och med beröm för "hans" fina ungar. En kvinna som hade flörtat lite med Elian under hela strandvistelsen kom till slut fram när vi klädde på oss och överröste min brorsa med beröm om hur fina och söta och underbara dom var.
Det är lite roligt faktiskt. Folk tar väl honom för att vara pappan och där ligger han på sin handduk med en öl i ena handen, cigg i den andra och musik i hörlurarna samtidigt som jag springer som en dåre upp och ned och fram och tillbaka efter Elian.
Ibland tittar han till och skrattar, ler, busar en stund och badar flera gånger med Emilia, men sedan ligger han där med ryggen mot med bärsen i högsta hugg.
Folk kastar blickar mot honom hela tiden och jag antar att de flesta tänker att han är en märklig farsa.
Ja, det är alltid roligt att iaktta människors blickar och spekulationer. Jag själv får ju en del konstiga blickar från äldre spanjorer och andra turister. Ung, blond och med två ungar som är överallt. Jag måste ju typ vara den svenska barnflickan? Eller? Hehe.
Hur som haver, Elian sover sedan några minuter tillbaka och snart skall även Emilia och jag i säng.
I morgon bitti skall jag försöka komma iväg så man hinner med fredagsmarknaden som är på förmiddagen mitt i stan.
Sedan skall jag iväg på lite hemliga uppdrag. En viss soon-to-be-sjuåring fyller ju år på Måndag!
När jag promenerade längs strandpromenaden på eftermiddagen för att få Elian att somna i vagnen så lyssnade jag till havets susande ljud och tänkte bara att livet var hårt (eller inte!).
Varenda nerv i kroppen kändes lugn, den härliga känslan spred sig i hela kroppen längs ryggraden och samtidigt som jag såg min son slumra in så höll jag på att explodera av kärlek.
Sedan gick jag vidare mot stranden där Emilia redan var med min brorsa och möttes av ett underbart humör. Hon hoppade och sprang och flöt med vågorna in till strandkanten.
Allt kändes rätt. Oslagbart. För första gången på länge kände jag en obeskrivlig trygghet inom mig.
Ja, fantastisk dag var det. Min bror fick till och med beröm för "hans" fina ungar. En kvinna som hade flörtat lite med Elian under hela strandvistelsen kom till slut fram när vi klädde på oss och överröste min brorsa med beröm om hur fina och söta och underbara dom var.
Det är lite roligt faktiskt. Folk tar väl honom för att vara pappan och där ligger han på sin handduk med en öl i ena handen, cigg i den andra och musik i hörlurarna samtidigt som jag springer som en dåre upp och ned och fram och tillbaka efter Elian.
Ibland tittar han till och skrattar, ler, busar en stund och badar flera gånger med Emilia, men sedan ligger han där med ryggen mot med bärsen i högsta hugg.
Folk kastar blickar mot honom hela tiden och jag antar att de flesta tänker att han är en märklig farsa.
Ja, det är alltid roligt att iaktta människors blickar och spekulationer. Jag själv får ju en del konstiga blickar från äldre spanjorer och andra turister. Ung, blond och med två ungar som är överallt. Jag måste ju typ vara den svenska barnflickan? Eller? Hehe.
Hur som haver, Elian sover sedan några minuter tillbaka och snart skall även Emilia och jag i säng.
I morgon bitti skall jag försöka komma iväg så man hinner med fredagsmarknaden som är på förmiddagen mitt i stan.
Sedan skall jag iväg på lite hemliga uppdrag. En viss soon-to-be-sjuåring fyller ju år på Måndag!
Blandat från de senaste dagarna
Nya tänder i sandstormen
Idag var det ovanligt tomt på stranden. Antagligen för att det blåste storm, vågorna var enorma och strömmarna var starka. Tur det, för jag hann bara vara där i någon halvtimme medan Elian sov.
Han har varit lite kinkig det senaste dygnet. Tandsprickning på g, hela fyra stycken skall det ploppas upp nu. I natt skrek han som en stucken gris, sedan gnydde han större delen av dagen och nu framåt kvällen fick han alvedon och gel på tänderna och efter det fick han lite kraft och energi.
Hur som helst, det kändes onödigt att utsätta honom för sandstormen på stranden så vi lämnade de andra där och tog en egen promenad, handlade lite, käkade några spanska sockerbullar och gick sedan hemåt.
En lugn dag med andra ord.
I morgon skall jag gå tillbaka till den Skandinaviska gallerian efter ett tips om att välling visst finns där. Jag får väl fråga och i annat fall göra en beställning om det funkar så.
Annars hörde jag om någon "Svensk gata" här utanför stan som har både mataffär, korvmoja, blomsteraffär osv... så jag får väl ta en taxi och pröva lyckan där i värsta fall.
Nu skall jag varva ned, lägga ungar och läsa det sista ur min nuvarande bok "Elsas värld"... jag vill läsa men vill samtidigt inte att den skall ta slut. Åh, vilka problem och bekymmer man kan ha!
Haha, natti natti.
Han har varit lite kinkig det senaste dygnet. Tandsprickning på g, hela fyra stycken skall det ploppas upp nu. I natt skrek han som en stucken gris, sedan gnydde han större delen av dagen och nu framåt kvällen fick han alvedon och gel på tänderna och efter det fick han lite kraft och energi.
Hur som helst, det kändes onödigt att utsätta honom för sandstormen på stranden så vi lämnade de andra där och tog en egen promenad, handlade lite, käkade några spanska sockerbullar och gick sedan hemåt.
En lugn dag med andra ord.
I morgon skall jag gå tillbaka till den Skandinaviska gallerian efter ett tips om att välling visst finns där. Jag får väl fråga och i annat fall göra en beställning om det funkar så.
Annars hörde jag om någon "Svensk gata" här utanför stan som har både mataffär, korvmoja, blomsteraffär osv... så jag får väl ta en taxi och pröva lyckan där i värsta fall.
Nu skall jag varva ned, lägga ungar och läsa det sista ur min nuvarande bok "Elsas värld"... jag vill läsa men vill samtidigt inte att den skall ta slut. Åh, vilka problem och bekymmer man kan ha!
Haha, natti natti.
Barn och vatten
Häromdagen när vi var vid poolen låg Elian och sov sött i vagnen och jag tittade mig omkring. Jag la märke till en liten grabb, troligtvis något halvår äldre än Elian, som gick omkring och busade. Sedan gick han med trotsiga och bestämda steg mot poolen och tittade bakåt mot sin mamma efter minsta lilla steg. Mamman låg och läste under en palm, i en solbädd och tittade upp lite grann och log åt sin son.
Själv hade hönsmamman, Denize, sprungit ifatt om Elian hade befunnit sig inom tio meters avstånd från poolen på egen hand (haha). Det kan ju gå så jäkla fort, oavsett hur små dom är. Dom kan ju få rallyfart från ingenstans. Men ändå, hönsmamma var det ja, alla är olika.
Den lilla pojken gjorde ett litet stopp vid duscharna bredvid poolen och mamman tittade upp igen i samma veva och log ännu mer åt sin son som stod och bankade på duschen. Sedan tittade hon ned i sin bok och då såg han väl sin chans att fort som fan springa med klumpiga nybörjar-ben mot poolen.
Plötsligt stod han vid poolkanten, mamman läste vidare och ungen föll rakt ned i vattnet. Jag kastade mig upp från min solstol och var beredd på att flyga fram till det lilla barnet som vevade hysteriskt på armar och ben under vattnet.
Men en annan tjej som badade bredvid i poolen hann först och simmade fram till den lilla pojken och fick upp honom till ytan.
Mamman kom fram sekunderna efter, helt oförstående och tog sin son och skällde lite.
Den lilla pojken grät inte, var inte förtvivlad - som andra barn hade blivit. Han såg mest lite frågande ut som sin mamma och såg sig omkring.
Åh, det är så läskigt med djupt vatten och små barn. Det kan ju (återigen) gå så himla fort. I den åldern är ju barnen orädda, mest för att dom inte har någon aning om vad som komma skall hela tiden. Nu när Elian inte längre är feg för vattnet så har man ju ständigt ett klump av oro i magen, jag vill inte släppa honom med blicken - inte ens för en sekund.
Härligt med sand
Vi bor i en liten sandlåda. Man får verkligen med sig halva stranden när man går därifrån, oavsett hur mycket man skakar på allt och sköljer av sig i sista sekund vid duscharna.
Men barnen tycker att det är kul med sand. Elian blev lite förvånad när Emilia började gräva ned sig, men kröp snabbt dit för att "hjälpa" till genom att kasta lite sand på henne.
När hon skulle ge igen och gräva ned honom var det inte fullt lika roligt, då kröp han åt ett annat håll istället.
Hur som helst... idag har vi vandrat runt här i kvarteren lite. Jag läste om någon skandinavisk galleria här och hoppades på att hitta välling i någon av mataffärerna men icke. Jag var väl lite blåögd och trodde att det skulle vara enkelt att få tag på välling med tanke på turismen.
Men vi hittade bara en massa Findus och Felix, saltlakrits och annat, men ingen barnavdelning.
Så nu blir det att övergå till plan B: vänja Elian vid spaniens variant av välling (eller vad det nu är).
Vi får se hur det går. Jag skall försöka varva lite innan det sista Sempers-pulvret har tagit slut.
Efter våran promenix i den gassande solen gick vi med snabba steg hemåt igen, hämtade strandväskan och begav oss till stranden. Elian somnade på vägen så jag fick slappna av i någon timme innan det var fullt ös igen.
Det badades, grävdes i sanden, duschades vid "duschen" där, kastades snäckor, Elian flörtade med allt och alla (som vanligt), han lyckades välta vagnen över sig och blev hysterisk och där någonstans tog våran stranddag slut. Klockan hann bli 19.45, så vi fick njuta bra många timmar ändå.
Ljusblå plast
Elian behövde någon form av sandaler här i hettan och när vi var inne på någon Sko-outlet vid stranden plockade han snabbt åt sig ett par ljusblåa, plastiga crocs-kopior. Han ville absolut inte hänga tillbaka dom så kvinnan i butiken kom snabbt med en sax, klippte bort alla lappar och lät honom sätta på sig plastdojorna.
Han var och är stolt gånger tusen av sina nya, fina skor.
Våran strand
God förmiddag härifrån solen och värmen.
Jag sitter för tillfället och dricker lite kaffe på terassen utan några vidare planer för dagen. Det lär bli lite strandbad senare i eftermiddag. Nu under de hektiska semesterveckorna är det proppfullt på stranden under dagarna. Solbäddarna och parasollerna står i princip på varandra och människorna ligger och trängs.
Jag gillar inte sådant. Jag föredrar att hitta lite egna stränder, bort från turistfällorna... så därför brukar vi gå dit framåt eftermiddagen när alla solslavar börjar gå hemåt vid 15-16 tiden. Då är inte solen lika stark för barnen och man får lite mer utrymme.
Annars har jag ju en liten huligan som gärna sätter upp mål om att riva ned grannarnas saker, sno andra barns sandleksaker osv, haha.
Emilia bryr sig dock inte så mycket om hur packat det är. Hon vill mest ligga i vattnet och igår badade vi i säkert en halvtimme medan Elian sov i vagnen (sedan badade hon även med de andra ett par gånger).
Hon känner dock lite skräckblandad förtjusning i det hela. Samtidigt som hon blir lite rädd för de stora vågorna och starka strömmarna så tycker hon att det är riktigt skoj. Så länge man håller sig inom en meters avstånd från henne så att hon lätt kan lägga sig på ens rygg förstås.
Jag sitter för tillfället och dricker lite kaffe på terassen utan några vidare planer för dagen. Det lär bli lite strandbad senare i eftermiddag. Nu under de hektiska semesterveckorna är det proppfullt på stranden under dagarna. Solbäddarna och parasollerna står i princip på varandra och människorna ligger och trängs.
Jag gillar inte sådant. Jag föredrar att hitta lite egna stränder, bort från turistfällorna... så därför brukar vi gå dit framåt eftermiddagen när alla solslavar börjar gå hemåt vid 15-16 tiden. Då är inte solen lika stark för barnen och man får lite mer utrymme.
Annars har jag ju en liten huligan som gärna sätter upp mål om att riva ned grannarnas saker, sno andra barns sandleksaker osv, haha.
Emilia bryr sig dock inte så mycket om hur packat det är. Hon vill mest ligga i vattnet och igår badade vi i säkert en halvtimme medan Elian sov i vagnen (sedan badade hon även med de andra ett par gånger).
Hon känner dock lite skräckblandad förtjusning i det hela. Samtidigt som hon blir lite rädd för de stora vågorna och starka strömmarna så tycker hon att det är riktigt skoj. Så länge man håller sig inom en meters avstånd från henne så att hon lätt kan lägga sig på ens rygg förstås.
Min tysta minut
En anledning till att man känner sig så himla låst och ensam utan internet är för att man på något sätt blir isolerad. Man har inte en aning om vad som sker runtomkring, för här finns det knappt ens tidningar att hitta. Man lever bara i den här soliga bubblan utan att veta om några bekymmer.
Men så fick vi hem en Norsk tidning från en skandinavisk restaurang här i området och så surfade man in på nyheterna nu och får nästan en chock. Är det på riktigt? VARFÖR!? Jag finner knappt ord till vad jag vill skriva, jag vill bara ägna en tanke åt alla människor som lever i det fruktansvärda som har hänt.
With love.
Men så fick vi hem en Norsk tidning från en skandinavisk restaurang här i området och så surfade man in på nyheterna nu och får nästan en chock. Är det på riktigt? VARFÖR!? Jag finner knappt ord till vad jag vill skriva, jag vill bara ägna en tanke åt alla människor som lever i det fruktansvärda som har hänt.
With love.
Åh, älskade internet
Ledsen för dålig uppdatering igen men kontantkortet till mitt mobila bredband här nere tog slut och det var lättare sagt än gjort att få tag i något nytt. Först och främst var det helt omöjligt att fylla på just det kortet, det fick man inte, och det kändes så jäkla surt att betala för ett helt nytt modem igen men så fick det bli idag.
Jag tog ett säkert kort och gick in på Vodafones butik så man inte skulle bli blåst på något skit igen. Den här gången såg jag dessutom till så att man enkelt kunde fylla på kortet.
Jag kan i alla fall säga att jag har haft lite blogg-abstinens här de senaste dagarna. Jag har på något sätt känt mig konstigt ensam och tom utan internet. Då är man verkligen beroende!
Nu skall jag passa på att ladda upp alla bilder från de senaste dagarna. Här är några från igårkväll:
Emilia går stolt runt med sin nya "handväska" som hon köpte för egna pengar.
De andra bilderna är tagna på kvällen. Elian bekantade sig med ett piano på en pub/restaurang och det var riktigt skoj.
Till en början kröp han bara runt på golvet och scenen men sedan kom en servitris och frågade vad han gjorde på golvet, sedan lyfte hon upp honom och så spelade dom piano tillsammans. Han satt mest som ett frågetecken över vem fasen hon var och vad fasen det var som lät.
Men när hon gick sin väg stod han och Emilia och plingade och dansade loss tillsammans.
Jag tog ett säkert kort och gick in på Vodafones butik så man inte skulle bli blåst på något skit igen. Den här gången såg jag dessutom till så att man enkelt kunde fylla på kortet.
Jag kan i alla fall säga att jag har haft lite blogg-abstinens här de senaste dagarna. Jag har på något sätt känt mig konstigt ensam och tom utan internet. Då är man verkligen beroende!
Nu skall jag passa på att ladda upp alla bilder från de senaste dagarna. Här är några från igårkväll:
Emilia går stolt runt med sin nya "handväska" som hon köpte för egna pengar.
De andra bilderna är tagna på kvällen. Elian bekantade sig med ett piano på en pub/restaurang och det var riktigt skoj.
Till en början kröp han bara runt på golvet och scenen men sedan kom en servitris och frågade vad han gjorde på golvet, sedan lyfte hon upp honom och så spelade dom piano tillsammans. Han satt mest som ett frågetecken över vem fasen hon var och vad fasen det var som lät.
Men när hon gick sin väg stod han och Emilia och plingade och dansade loss tillsammans.
My b-day
Igår fick jag bli lite bortskämd på salong. Det läskiga var bara att tjejerna som jobbade där inte kunde ett enda ord Engelska. Jag förklarade att jag ville klippa håret och så försökte jag visa hur mycket som skulle bort.
Först irriterade hon sig på hur slitet det var och stod och kammade håret helt frenetiskt samtidigt som hon suckade. Efter ett tag försökte jag visa att hon kunde klippa den längden och då viftade hon med armarna, böjde ned mitt huvud, tog tag i ALLT hår samtidigt och bara kapade av det.
Här var det inte att sätta upp lite och klippa lite i taget, inte. Jag fick dessutom stå upp och själva klippningen gick nog på ett par minuter. Max.
Men det var en spännande upplevelse. Jag stod och tänkte att "shit, nu ryker håret... jag kommer inte ha något kvar" men å andra sidan så kände jag ju att det skulle växa ut någon gång... så jag stod bara och tittade ned i golvet och hoppades på det bästa.
När hon hade klippt av tjocka buntar av hår sa hon "no, no, no" åt hårtorken och gick därifrån. Jahapp.
Med blött hår satte jag mig i stolen och då kom nästa tjej in. Jag hade nämligen bett om att färga ögonbrynen (trodde jag, ja). Jag satt och undrade en stund varför hon hade med sig en stor maskin som hon kopplade in i väggen men jag hann knappt reflektera över det innan hon beordrade mig att blunda och inte titta något mer.
Sedan kände jag något varmt kladd som stelnade och riiiiitsch så waxade hon mina bryn. Det var jag inte ens lite beredd på.
Det hela slutade inte fullt lika dramatiskt som jag upplevde det just då. Håret blev helt okej, lite ojämt förstås... men helt okej. Och ögonbrynen blev fina.
Jag skall nog boka en tid hos den svenska frissan här i stan och toppa håret lite extra för att få det jämt. Tur att det är billigt med sådant här!
Hur som helst, efter min timme på salongen blev jag bjuden på en barnfri middag ute av min bror. Jag åt babybläckfisk till förrätt och lamm till middag med ett glas sangria till. Sedan gick vi vidare till en mysig bar vid stranden och drack en drink innan vi begav oss tillbaka till lägenheten.
Jag somnade omedelbums, mätt och nöjd och fick sova hela natten innan Elian väckte mig.
Emilia vid strandpromenaden...
Först irriterade hon sig på hur slitet det var och stod och kammade håret helt frenetiskt samtidigt som hon suckade. Efter ett tag försökte jag visa att hon kunde klippa den längden och då viftade hon med armarna, böjde ned mitt huvud, tog tag i ALLT hår samtidigt och bara kapade av det.
Här var det inte att sätta upp lite och klippa lite i taget, inte. Jag fick dessutom stå upp och själva klippningen gick nog på ett par minuter. Max.
Men det var en spännande upplevelse. Jag stod och tänkte att "shit, nu ryker håret... jag kommer inte ha något kvar" men å andra sidan så kände jag ju att det skulle växa ut någon gång... så jag stod bara och tittade ned i golvet och hoppades på det bästa.
När hon hade klippt av tjocka buntar av hår sa hon "no, no, no" åt hårtorken och gick därifrån. Jahapp.
Med blött hår satte jag mig i stolen och då kom nästa tjej in. Jag hade nämligen bett om att färga ögonbrynen (trodde jag, ja). Jag satt och undrade en stund varför hon hade med sig en stor maskin som hon kopplade in i väggen men jag hann knappt reflektera över det innan hon beordrade mig att blunda och inte titta något mer.
Sedan kände jag något varmt kladd som stelnade och riiiiitsch så waxade hon mina bryn. Det var jag inte ens lite beredd på.
Det hela slutade inte fullt lika dramatiskt som jag upplevde det just då. Håret blev helt okej, lite ojämt förstås... men helt okej. Och ögonbrynen blev fina.
Jag skall nog boka en tid hos den svenska frissan här i stan och toppa håret lite extra för att få det jämt. Tur att det är billigt med sådant här!
Hur som helst, efter min timme på salongen blev jag bjuden på en barnfri middag ute av min bror. Jag åt babybläckfisk till förrätt och lamm till middag med ett glas sangria till. Sedan gick vi vidare till en mysig bar vid stranden och drack en drink innan vi begav oss tillbaka till lägenheten.
Jag somnade omedelbums, mätt och nöjd och fick sova hela natten innan Elian väckte mig.
Emilia vid strandpromenaden...
Idag är ingen vanlig dag...
För det är mammans födelsedag. Eller jo, den är faktiskt ganska vanlig ändå.
Elian grattade mig med en stor bajsblöja och gnäll hela morgonen och sedan har dagen fortsatt på det sättet. Men om jag känner min son rätt så får han lite mer energi snart och då kommer det härliga humöret fram igen.
Själv har jag ingen aning om vad den här dagen har att erbjuda. Det lär jag få se snart, det är tydligen hemligt.
Jag fick i alla fall en jättesöt teckning av Emilia. Det är en bild på mig, Elian, Emilia, min bror och mina föräldrar som badar i havet, med ballonger och grattis-text. Bättre kan det inte bli...
Elian grattade mig med en stor bajsblöja och gnäll hela morgonen och sedan har dagen fortsatt på det sättet. Men om jag känner min son rätt så får han lite mer energi snart och då kommer det härliga humöret fram igen.
Själv har jag ingen aning om vad den här dagen har att erbjuda. Det lär jag få se snart, det är tydligen hemligt.
Jag fick i alla fall en jättesöt teckning av Emilia. Det är en bild på mig, Elian, Emilia, min bror och mina föräldrar som badar i havet, med ballonger och grattis-text. Bättre kan det inte bli...
Trötta efter poolen
Det blev en lång dag vid poolen idag. Vi hittade en ny simring till att börja med och den var mycket bättre. Sitsen var högre upp och Elian såg faktiskt vad vi höll på med. Men den var ändå ingen större hit... roligast var att få bada tillsammans med morfar och ligga på hans rygg.
Framåt slutet av dagen blev Ellepelle dessutom kaxig och gick upp och ned för trapporna till poolen och kröp fram till poolkanten för att bara hoppa i, så nu blir det inte en lugn sekund vid poolområdet.
Annars har han ju haft respekt för vattnet och hållt sig vid kanten och det grunda. Men det är ju som med allt annat att dom vänjer sig... och det är ju bra, det är så det skall vara!
Nu har jag ett par trötta ungar här i lägenheten. Den lilla kryper bara omkring och grinar (det kan ju möjligtvis vara biverkningar från vaccinet på g) och den stora har bland annat gråtit för att jag fyller år i morgon (ingen hade sagt åt henne att gå till affären och köpa något, haha).
Nu skall vi strax äta en sen middag på terassen, sedan blir det sängen för ungarnas del.
Framåt slutet av dagen blev Ellepelle dessutom kaxig och gick upp och ned för trapporna till poolen och kröp fram till poolkanten för att bara hoppa i, så nu blir det inte en lugn sekund vid poolområdet.
Annars har han ju haft respekt för vattnet och hållt sig vid kanten och det grunda. Men det är ju som med allt annat att dom vänjer sig... och det är ju bra, det är så det skall vara!
Nu har jag ett par trötta ungar här i lägenheten. Den lilla kryper bara omkring och grinar (det kan ju möjligtvis vara biverkningar från vaccinet på g) och den stora har bland annat gråtit för att jag fyller år i morgon (ingen hade sagt åt henne att gå till affären och köpa något, haha).
Nu skall vi strax äta en sen middag på terassen, sedan blir det sängen för ungarnas del.
Vi sover så gott
Denna utlandsresa gör underverk för Elians sömn precis som den förra. I natt sov han nämligen hela natten, precis som han gjorde när vi var på Malta. AC precis ovanför resesängen är bra grejer!
Han vaknade inte upp och ville ha välling förrän i morse vid kvart i åtta, sedan somnade han om och sov vidare. Han går ju förvisso och lägger sig ca tre timmar senare än "vanligt" nu med våra nya tider, men ja... skönt är det.
Idag skiner i alla fall solen som vanligt och det blir förmodligen lite poolbad om någon timme.
Först skall jag vandra ned mot stranden och affären och leta efter en ny simring till Elian. Den han har nu verkar ju vara alldeles för stor, även om storleken borde passa enligt hans vikt, han ser ju inte ens över kanten.
Så förhoppningsvis hittar jag något annat märke, så även Elian kan uppskatta poolen.
Han vaknade inte upp och ville ha välling förrän i morse vid kvart i åtta, sedan somnade han om och sov vidare. Han går ju förvisso och lägger sig ca tre timmar senare än "vanligt" nu med våra nya tider, men ja... skönt är det.
Idag skiner i alla fall solen som vanligt och det blir förmodligen lite poolbad om någon timme.
Först skall jag vandra ned mot stranden och affären och leta efter en ny simring till Elian. Den han har nu verkar ju vara alldeles för stor, även om storleken borde passa enligt hans vikt, han ser ju inte ens över kanten.
Så förhoppningsvis hittar jag något annat märke, så även Elian kan uppskatta poolen.
Framsteg i Spanien
Idag fick vi äntligen våra pengar växlade, efter ytterligare en maximal promenad. Vi lyckas alltid pricka in promenaderna när det är som varmast ute och solen bara steker på. Men Elian satt snällt i vagnen (som vanligt här nere) och Emilia kämpade på och vandrade i rask takt hela tiden.
Hon var lite fundersam över det här med pengar. Jag frågade ifall jag skulle ta hennes hundralappar som hon har sparat ihop så vi kunde växla dom. Hon undrade varför jag inte kunde "ta fram mer pengar" och göra till 'Spanska pengar'. Hon tyckte att jag bara skulle gå till bankomaten som vanligt och "ge henne lite mer". Jag försökte förklara allt om konton, att man måste jobba för pengar och att det inte går att ta ut hur mycket som helst och att man måste spara, därav att vi skulle börja med veckopeng för hennes del. Men jag tvivlar på att det gick in helt.
Hur som helst, efter promenaden fram och tillbaka som tog ett par timmar så somnade lillebror i vagnen och vi andra njöt av lite lunch på en uteservering vid havet (hallelujah att han äntligen sover gott i vagnen).
Efter det latade vi oss på stranden i ett par timmar och badade massor.
Idag hände även något stort. Något riktigt stort, något jag aldrig trodde skulle hända, eller åtminstone inte det här året. Elian har gått! Han har tagit tio steg idag - alldeles själv - och det bara bubblar av stolthet inom mig. Lite larvigt kanske (?)... jag menar, min skrutt är ju ändå 15 månader. Men ändå... bättre sent än aldrig och bättre att han väntar tills han är redo så man slipper en massa fall och slag. Det lär förmodligen dröja ett tag till tills han börjar gå ordentligt istället för att krypa, men nu tycker han i alla fall att det är skoj istället för läskigt. Och jag tycker att han är världens duktigaste lilla huligan.
Hon var lite fundersam över det här med pengar. Jag frågade ifall jag skulle ta hennes hundralappar som hon har sparat ihop så vi kunde växla dom. Hon undrade varför jag inte kunde "ta fram mer pengar" och göra till 'Spanska pengar'. Hon tyckte att jag bara skulle gå till bankomaten som vanligt och "ge henne lite mer". Jag försökte förklara allt om konton, att man måste jobba för pengar och att det inte går att ta ut hur mycket som helst och att man måste spara, därav att vi skulle börja med veckopeng för hennes del. Men jag tvivlar på att det gick in helt.
Hur som helst, efter promenaden fram och tillbaka som tog ett par timmar så somnade lillebror i vagnen och vi andra njöt av lite lunch på en uteservering vid havet (hallelujah att han äntligen sover gott i vagnen).
Efter det latade vi oss på stranden i ett par timmar och badade massor.
Idag hände även något stort. Något riktigt stort, något jag aldrig trodde skulle hända, eller åtminstone inte det här året. Elian har gått! Han har tagit tio steg idag - alldeles själv - och det bara bubblar av stolthet inom mig. Lite larvigt kanske (?)... jag menar, min skrutt är ju ändå 15 månader. Men ändå... bättre sent än aldrig och bättre att han väntar tills han är redo så man slipper en massa fall och slag. Det lär förmodligen dröja ett tag till tills han börjar gå ordentligt istället för att krypa, men nu tycker han i alla fall att det är skoj istället för läskigt. Och jag tycker att han är världens duktigaste lilla huligan.
Våran Måndag här
Idag har vi för det mesta promenerat hela dagen. Vi var på jakt efter något ställe som ville växla pengar. Jag skulle nämligen ha gjort det på Arlanda, men det blev ju som sagt riktigt stressigt så det hann jag inte. Det var i alla fall lättare sagt än gjort att hitta något sådant ställe.
På första banken tog dom emot max 500, oavsett om det gällde dollar, pund, kronor eller vad som helst. Lite märkligt egentligen med tanke på skillnaderna, men så var reglerna.
Sedan gick vi förbi några banker som inte växlade alls och efter några timmar hittade vi till slut ett ställe men där hade dom bara förmiddagsöppet så där var det också kört för idag.
Så i morgon blir det att vandra iväg och göra samma utflykt igen.
Efter våran stadspromenad i x antal timmar tog Emilia ett snabbt dopp i havet innan vi gick iväg och handlade mat.
Sedan kom dom äntligen och fixade vattenläckorna här i lägenheten, så nu slipper vi stå och moppa golvet frenetiskt för att undvika att vattnet rinner ut i resten av lägenheten. Skönt det!
Efter att vi hade suttit här och väntat på att dom skulle bli klara i ett par timmar hade klockan blivit mycket så det fick bli ett restaurangbesök till middagen. Elian var som vanligt uttråkad och less, så vi åt snabbt och promenerade sedan hemåt.
Nu sover han gott där inne i bastun till sovrummet och vilar upp sig inför morgondagens hetta.
Emilia är fortfarande vaken (vi har kommit in i lite knäppa tider och rutiner här nere). Hon sitter och hittar på någon lek ute på terrassen som resten av familjen måste vara med på.
Jag skall nog tvinga henne i säng snart, för jag själv känner mig helt slut. Värmen tar verkligen all ens energi och kraft. Man känner sig ständigt seg, men jag klagar absolut inte. Jag har hört att ni har lite otur där borta i Svealand med vädret.
På första banken tog dom emot max 500, oavsett om det gällde dollar, pund, kronor eller vad som helst. Lite märkligt egentligen med tanke på skillnaderna, men så var reglerna.
Sedan gick vi förbi några banker som inte växlade alls och efter några timmar hittade vi till slut ett ställe men där hade dom bara förmiddagsöppet så där var det också kört för idag.
Så i morgon blir det att vandra iväg och göra samma utflykt igen.
Efter våran stadspromenad i x antal timmar tog Emilia ett snabbt dopp i havet innan vi gick iväg och handlade mat.
Sedan kom dom äntligen och fixade vattenläckorna här i lägenheten, så nu slipper vi stå och moppa golvet frenetiskt för att undvika att vattnet rinner ut i resten av lägenheten. Skönt det!
Efter att vi hade suttit här och väntat på att dom skulle bli klara i ett par timmar hade klockan blivit mycket så det fick bli ett restaurangbesök till middagen. Elian var som vanligt uttråkad och less, så vi åt snabbt och promenerade sedan hemåt.
Nu sover han gott där inne i bastun till sovrummet och vilar upp sig inför morgondagens hetta.
Emilia är fortfarande vaken (vi har kommit in i lite knäppa tider och rutiner här nere). Hon sitter och hittar på någon lek ute på terrassen som resten av familjen måste vara med på.
Jag skall nog tvinga henne i säng snart, för jag själv känner mig helt slut. Värmen tar verkligen all ens energi och kraft. Man känner sig ständigt seg, men jag klagar absolut inte. Jag har hört att ni har lite otur där borta i Svealand med vädret.
Mat är blä i värmen
När det är över 30 grader och sol ute så tappar man nog aptiten rätt lätt. Elian tycker att det verkar helt värdelöst att äta. Han grimaserar så fort någon form av mat närmar sig munnen och skakar på huvudet.
Frukt och dricka går ned rätt lätt som tur är, men just mat är ingen större hit i hans lilla värld just nu.
Pooldag
Idag har vi hängt vid poolområdet hela dagen. Elian var lite skeptisk men Emilia bodde som vanligt i vattnet under hela vistelsen där.
Igår köpte jag en baby simring som jag tänkte att han kunde sitta i när man badar i poolen. Han höll inte riktigt med om att det var någon bra ide. Han var halvt rädd och halvt nyfiken, så han visste liksom inte om han skulle skratta eller gråta. Men han vänjer sig nog till slut, man måste ju alltid börja någonstans.
Han satt i alla fall i den några gånger om man kastade lite boll med honom, annars satt han på trapporna och plaskade lite.
Hur som helst, till svar på några frågor:
Jag vet inte exakt när vi åker hem till Sverige igen, jag har hyrt den här lägenheten till slutet av sommaren... så vi har en långsemester framför oss.
Och vi har hela min familj med oss för tillfället.
Igår köpte jag en baby simring som jag tänkte att han kunde sitta i när man badar i poolen. Han höll inte riktigt med om att det var någon bra ide. Han var halvt rädd och halvt nyfiken, så han visste liksom inte om han skulle skratta eller gråta. Men han vänjer sig nog till slut, man måste ju alltid börja någonstans.
Han satt i alla fall i den några gånger om man kastade lite boll med honom, annars satt han på trapporna och plaskade lite.
Hur som helst, till svar på några frågor:
Jag vet inte exakt när vi åker hem till Sverige igen, jag har hyrt den här lägenheten till slutet av sommaren... så vi har en långsemester framför oss.
Och vi har hela min familj med oss för tillfället.
Elians Baby Jogger City Mini
Elian softar/sover i sin nya Baby jogger City Mini...
När jag packade upp vagnen hemma i Sverige så förvånades jag lite över hur jäkla hög vagnen var. Det kändes inte riktigt som om den var gjord för en kortis till mama.
Men det gick över snabbt, man vänjer sig. Elian älskar dessutom vagnen, han sitter still genom alla (långa) promenader, sover (!) och sitter halvt bakåtlutad och tar det lugnt bara.
I våran Teutonia kan han sitta i max fem minuter och sova finns liksom inte ens.
Det känns med andra ord väldigt bra att vi hann få hem den innan vi åkte hemifrån i Onsdags. Det var den perfekta resevagnen. Den är dessutom riktigt enkel att fälla ihop, det gör man på en sekund med en hand.
Såhär bor vi
Första dagarna
Lite bilder från både stora kameran och mobilen.
Emilia sover på flyget, Elian kollar läget på flygplatsen, Spanien ovanifrån, Sovande Elian i min famn, Emilia öppnar grinden till vårat bostadsområde och ungarna på en restaurang ikväll.
Jag har varit lite dålig på att fota än så länge, det har ju hänt en hel del... men från och med nu följer kameran med överallt igen.
Vi lever
Nu har jag äntligen möjlighet att uppdatera. Jag kan säga att våran resa hit blev allt annat än fridfull och lugn. Men nu är vi här i alla fall, i den extrema värmen.
Först och främst så blev det kaos när vi skulle in till Arlanda. Saker och ting körde ihop sig, vi fick förhinder och jag tvivlade starkt på om vi ens skulle hinna med flyget.
Men med några minuters marginal hann vi precis i tid. Varenda väska var förstås 6-8 kg för tung, så det blev att försöka packa om för att sedan bara betala (de jättedyra) avgifterna.
Själva flyget gick dock smidigt. Elian asgarvade när planet lyfte och sedan busade han lite och båda ungarna hann sova en stund (skönt!).
Framme i Spanien skulle vi med en anslutande buss från flygplatsen, men väskorna var sena och därmed missade vi den bussen. Det enda alternativet då var att boka taxi, även om det var en bra bit från flygplatsen till vårat område.
Elian var trött och sliten och blev till sist riktigt åksjuk. Han kräktes i omgångar och var så himla ledsen. Jag fick fullt upp med att först och främst bekymra mig för honom, för fyfarao vad ont det gör i mammahjärtat när man ser paniken i hans ögon. Men sedan blev jag nervös för hur chauffören skulle reagera, så jag satt med båda händerna framför munnen på honom och försökte fånga upp allt. Mindre trevligt, men vad skall man göra?
Detta hände "som tur var" ca fem minuter innan vi var framme, så när vi väl klev ut var jag så sjukt stressad. Jag ville bara få ut Elian i friska luften och få bort våra kläder som han hade spytt ned. Jag hade alltså ingen koll alls på vad för väskor som togs ut ur bilen.
Väl ute ur bilen fick vi hämta ut nycklar till våran lägenhet och sedan åka vidare. Vi möttes av en lägenhet som var mycket mindre än vad som hade sagts, med mögel och översvämning inne i badrummet och visst fanns det AC som hade lovats men det var bara i vardagsrummet.
Så i den vevan var jag rätt trött.... men vänta, det blir bättre...
Nästa dag tänkte jag att jag skulle ta upp datorn och förbereda några blogginlägg. Jag och de andra letade för fullt i hela lägenheten, men nä, min väska var borta. Vi letade i varenda hörn och minsta lilla garderob, men den fanns inte.
Då började vi tänka efter. Var såg vi den sist? Vem bar den? osv och jag kom på att jag hade haft den bredvid mig och barnen i våran taxi, men att den föll ned framför Emilias fötter efter halva resan. Sedan kom jag inte ihåg något efter att Elian blev åksjuk.
Jag var nära på att bryta ihop. Min dator, min externa hårddisk, viktiga papper, viktiga saker förövrigt. Allt. Borta.
Då var det bara att gå tillbaka till kontoret där vi fick nycklarna och se om hon visste något. Hon var snäll nog att ringa runt och fråga (engelska verkar inte vara populärt här). På första stället visste dom inget och hoppet dog ordentligt.
Sedan ringde hon vidare och sa att väskan hade lämnats in hos polisen. Det var såååå skönt att höra. Jag kan inte beskriva lättnaden. Jag hade verkligen tur att våran chaufför var så pass gullig. Först och främst brydde han sig mest om Elian när han blev dålig och brydde sig inte alls om bilen. Han frågade flera gånger hur det var med honom och när vi klev ur ville jag hjälpa till att torka men han viftade bara bort mig och sa att allt var lugnt, att bebisar är bebisar osv.
Så idag var det bara att sätta sig på en (evighetslång) buss och bege oss tillbaka mot flygplatsen. Jag fick prata med en jättesnäll polis, lämna in pass och svara på några frågor. Sedan gick han bak och tog fram min väska. Åh, min fina väska. Jag lovade mig själv i samma sekund att aldrig någonsin lägga ifrån mig den och speciellt inte nere på golvet i någon bil. Aldrig mer.
Hur som helst, det är så våran semester har sett ut hittills. Sedan hann jag bara springa in en snabbis och köpa ett kontantkort till ett mobilt bredband, så nu kan jag uppdatera lite innan vi fixar något bättre bredband.
Förhoppningsvis börjar semestern ordentligt i morgon. Jag ser fram emot stranden och poolen.
Att gå på restaurang är dock kört, det har jag fått inse. Elian totaldissade det - både igår och ikväll, haha. Så nu blir det att köpa hem och laga själv, för här verkar han trivas. Emilia med.
(Jag återkommer igen med lite bilder)
Det går alltid lika bra
Nu skapar 'Familjen Kaos' kaos på riktigt. Våra saker får inte plats i väskorna, väskorna är redan för tunga, kl är halv elva och inte ens hälften är gjort. Kaos. Ändå tycker jag att jag har planerat i tid, försökt få saker gjort så det skulle slippa bli sådant här kaos i sista sekunden. Men ja, vi kallas ju Familjen Kaos av en anledning.
Jag känner att ordet kaos användes för många gånger i dessa få meningar.
Hur som helst, vi var ju på BVC tidigare idag och det gick superbra. Elian reagerade inte ens på sprutan. Han satt och lekte med en leksak och helt plötsligt sa hon "sådärja, klart" och då hade jag väntat mig gap och skrik, i alla fall en tår eller åtsminstone att han skulle rycka till. Vad som helst, någonting, men nej.
Nu får vi hoppas att det fortsätter så smidigt och att han slipper biverkningarna som kan komma om någon vecka.
Nu bör jag få det sista (halvt omöjliga) gjort.
I morgon åker vi. I morgon väntar lugn och ro. Det finns inte ord för hur mycket jag längtar just nu.
Jag känner att ordet kaos användes för många gånger i dessa få meningar.
Hur som helst, vi var ju på BVC tidigare idag och det gick superbra. Elian reagerade inte ens på sprutan. Han satt och lekte med en leksak och helt plötsligt sa hon "sådärja, klart" och då hade jag väntat mig gap och skrik, i alla fall en tår eller åtsminstone att han skulle rycka till. Vad som helst, någonting, men nej.
Nu får vi hoppas att det fortsätter så smidigt och att han slipper biverkningarna som kan komma om någon vecka.
Nu bör jag få det sista (halvt omöjliga) gjort.
I morgon åker vi. I morgon väntar lugn och ro. Det finns inte ord för hur mycket jag längtar just nu.
Välling utomlands
Nu har vi packat på oss lite välling. Jag vet att välling är en Svensk (eller Nordisk) grej, så jag har försökt ta reda på om vi kommer hitta det i Spanien. Vissa påstår att det finns att köpa på tex Apotek men jag funderar på om det inte är ersättning dom menar då.
Jag kollade lite på Spaniens Nestle sida och där såg jag något som verkar likna välling i alla fall, men det återstår att se.
Jag plockade i alla fall på mig några paket av hans favvovälling och så var det extrapris på en platta färdigblandad.
Det kommer räcka i ett par veckor i alla fall (Elian dricker stora flaskor - och ofta). Sedan får han väl klara sig på vad vi hittar där nere. Något måste det ju finnas... jag menar, det finns ju barn där med!?
Jag kollade lite på Spaniens Nestle sida och där såg jag något som verkar likna välling i alla fall, men det återstår att se.
Jag plockade i alla fall på mig några paket av hans favvovälling och så var det extrapris på en platta färdigblandad.
Det kommer räcka i ett par veckor i alla fall (Elian dricker stora flaskor - och ofta). Sedan får han väl klara sig på vad vi hittar där nere. Något måste det ju finnas... jag menar, det finns ju barn där med!?
Vi väntar på en ny vagn
Förra veckan skulle jag ha fått hem en ny vagn, jag väntade på leveransen i flera dagar men den dök inte upp. Idag fick jag ringa och spåra paketet och den hade tydligen "fastnat" någonstans i Stockholm sedan flera dagar tillbaka och det var riktigt bökigt att hitta den. Jag fick stå i x antal telefonköer och ringa till ett par olika nummer innan en gubbe svarade tjurigt att vagnen mycket riktigt var där och att den "förhoppningsvis skulle nå mig i morgon".
Det är i alla fall en Baby Jogger City Mini som Elian skall få åka runt i från och med nu.
Jag hoppas att både han och jag skall trivas med den.
MPR Vaccin - Biverkningar?
Som tur var så kunde BVC klämma in en liten spruta för Elians del i morgon. Det känns skönt att han hinner få den innan vi åker, även om sköterskan var noga med att varna om biverkningar som extrem feber och utslag någon vecka - tio dagar senare.
Det känns ju såklart ordentligt i mammahjärtat när det är dags för sprutor. Jag avskyr nålar och jag mår illa av tanken av de sista gångerna han har fått sprutor; panik och ångest i blickan och alla tårar... men det är ju sådant som måste göras.
Har era barn blivit riktigt dåliga av 18-månaders vaccinet? Eller finns det en liiiiten chans att ungarna slipper?
(Jag har försökt minnas hur Emilia blev efteråt, men det var ju några år sedan... jag antar att man förtränger)
Det känns ju såklart ordentligt i mammahjärtat när det är dags för sprutor. Jag avskyr nålar och jag mår illa av tanken av de sista gångerna han har fått sprutor; panik och ångest i blickan och alla tårar... men det är ju sådant som måste göras.
Har era barn blivit riktigt dåliga av 18-månaders vaccinet? Eller finns det en liiiiten chans att ungarna slipper?
(Jag har försökt minnas hur Emilia blev efteråt, men det var ju några år sedan... jag antar att man förtränger)
En apa i bur
Nu är byggsnubbarna färdiga med ena sidan av huset (yes, jag får ha mitt sovrum i fred!) och har nu flyttat till andra sidan; samma sida som vårat vardagsrum med balkong.
Elian är fascinerad av deras ställningsbygge. Dom vrålar, bankar, borrar och jobbar på och så får dom dessutom publik. För Elian sitter fastklistrad och glor och ger ifrån sig några glädjetjut till och från och säger ett och ett annat ord på hans språk till dom.
Ibland går det förbi en granne eller två och då passar han på att snacka lite med dom också.
Min son ser för tillfället ut som en apa i bur. Han sitter dessutom på samma sätt när Emilia är ute på gården och leker med sin kompis. Det är också skoj att hålla koll på.
Elian är fascinerad av deras ställningsbygge. Dom vrålar, bankar, borrar och jobbar på och så får dom dessutom publik. För Elian sitter fastklistrad och glor och ger ifrån sig några glädjetjut till och från och säger ett och ett annat ord på hans språk till dom.
Ibland går det förbi en granne eller två och då passar han på att snacka lite med dom också.
Min son ser för tillfället ut som en apa i bur. Han sitter dessutom på samma sätt när Emilia är ute på gården och leker med sin kompis. Det är också skoj att hålla koll på.
Det finns inget bättre
Ibland är jag frustrerad och irriterad. Ibland försvinner tålamodet lika fort som ni hinner blinka, ibland är jag orättvis och trött och ibland önskar jag bara att jag orkade mer än vad jag orkar.
Men känslorna svämmar över varenda kväll som jag lägger mig i min säng. Oavsett skrikiga Elian-nätter eller trotsiga Emilia-dagar. Min stolthet och min enorma kärlek svämmar över på exakt samma sätt varje dag, varje kväll.
Jag förstår inte hur man någonsin skulle kunna välja något annat framför er. Jag skulle aldrig klara mig utan er och jag lever för att ge er det bästa ni kan få.
Förberedelser
Jag har fullt upp nu med att stressa ihjäl. Städa, tvätta, vika, städa, tvätta igen, vika, packa, sortera, fixa, förbereda, planera, packa and so on lagom till avresa nu i veckan. Bara ett par dagar kvar. Jag vet inte hur jag skall hinna, det finns SÅ mycket jag behöver göra och just vid den här tidpunkten är Elian helt rastlös och vill absolut inte vara hemma (han har ju vant sig vid heldagar utomhus), så han står mest och drar i mina ben och pekar på ytterdörren.
Emilia kan skönt nog sysselsätta sig själv lite grann och så var hon ute på gården med en kompis en stund idag.
I morgon måste jag ringa till BVC. Jag har läst runt lite och de flesta vill ge 18-månaders vaccinet lite tidigare om man skall åka utomlands, så jag måste höra med Elians sköterska och se vad hon tycker. Om hon inte har gått på semester redan. Gah.
Hur som helst, jag skulle mest skriva lite och förklara min dåliga uppdatering. Stress.
Jag längtar efter att få uppdatera från Spanien och förklara hur lugnt, skönt och bra vi har det. Jag längtar efter att fota sådana här bilder, fast på Spaniens stränder och vid våran pool. Åh, så jag längtar.
Emilia kan skönt nog sysselsätta sig själv lite grann och så var hon ute på gården med en kompis en stund idag.
I morgon måste jag ringa till BVC. Jag har läst runt lite och de flesta vill ge 18-månaders vaccinet lite tidigare om man skall åka utomlands, så jag måste höra med Elians sköterska och se vad hon tycker. Om hon inte har gått på semester redan. Gah.
Hur som helst, jag skulle mest skriva lite och förklara min dåliga uppdatering. Stress.
Jag längtar efter att få uppdatera från Spanien och förklara hur lugnt, skönt och bra vi har det. Jag längtar efter att fota sådana här bilder, fast på Spaniens stränder och vid våran pool. Åh, så jag längtar.
Make up
Denna förmiddag har jag roat mig med att sortera ut smink, kasta och spara. Jag hatar att slänga smink. Jag vet inte varför, jag har haft så jäkla mycket onödigt som jag bokstavligen aldrig använder, men det känns liksom fel att kasta det.
Jag har haft så många (fula) vågade, märkliga, annorlunda ögonskuggor i wild and crazy färger, mascaror från tusen olika märken, foundations i x antal nyanser osv osv.
Jag har till och med sparat smink från mina år i USA, dvs bland det första jag någonsin köpte. Jag har alltså samlat på mig ögonskuggor osv som är närmare 10 år gamla.
Men idag tog jag mig i kragen och kastade motvilligt sådant som är gammalt och oanvändbart. Jag kastade även sådant som jag aldrig någonsin har använt eller kommer använda.
Det känns bra. Nu skulle jag kunna uppdatera och fylla på sminkväskan lite utan att få ångest.
Jag har haft så många (fula) vågade, märkliga, annorlunda ögonskuggor i wild and crazy färger, mascaror från tusen olika märken, foundations i x antal nyanser osv osv.
Jag har till och med sparat smink från mina år i USA, dvs bland det första jag någonsin köpte. Jag har alltså samlat på mig ögonskuggor osv som är närmare 10 år gamla.
Men idag tog jag mig i kragen och kastade motvilligt sådant som är gammalt och oanvändbart. Jag kastade även sådant som jag aldrig någonsin har använt eller kommer använda.
Det känns bra. Nu skulle jag kunna uppdatera och fylla på sminkväskan lite utan att få ångest.
Oväntad utflykt
Idag fick det bli en liten spontan havsutflykt. Det började med att bara Emilia skulle åka, men när min faster kom förbi och hämtade upp Emilia i morse så blev Elian helt förkrossad. Tårarna bara rann när dom åkte iväg med bilen, så efter en kvarts gallskrik och tårfors så ringde jag snabbt upp henne och frågade om dom hade åkt än.
Som tur var så var dom precis på väg, då var det bara att packa ihop våran strandväska, leta efter Elians flytväst och springa ned till båten.
Egentligen kände jag att jag absolut inte hade tid att dra iväg på en heldag idag. Jag hade som sagt en jäkla massa en fixa och ta tag i, men jag skall försöka få allt gjort under morgondagen istället.
Vi åkte i alla fall till en egen liten ö med sandstrand där Elian hängde hela dagen. Systern hans hängde mest i havet och badade för fullt.
Vi grillade till lunch och Elian SOV faktiskt utomhus. Jag var smått nervös för hur det skulle gå med hans sömn med tanke på att vi åkte redan i morse innan hans obligatoriska nap.
Men han somnade så fint hos min faster och sov i en timme. Ett mirakel!
Hur som helst, vi hade tur med vädret och fick en riktigt mysig dag. Nu lär vi sova gott i natt.
Som tur var så var dom precis på väg, då var det bara att packa ihop våran strandväska, leta efter Elians flytväst och springa ned till båten.
Egentligen kände jag att jag absolut inte hade tid att dra iväg på en heldag idag. Jag hade som sagt en jäkla massa en fixa och ta tag i, men jag skall försöka få allt gjort under morgondagen istället.
Vi åkte i alla fall till en egen liten ö med sandstrand där Elian hängde hela dagen. Systern hans hängde mest i havet och badade för fullt.
Vi grillade till lunch och Elian SOV faktiskt utomhus. Jag var smått nervös för hur det skulle gå med hans sömn med tanke på att vi åkte redan i morse innan hans obligatoriska nap.
Men han somnade så fint hos min faster och sov i en timme. Ett mirakel!
Hur som helst, vi hade tur med vädret och fick en riktigt mysig dag. Nu lär vi sova gott i natt.
Idag är vi ute på sjön. Elian skrattade he...
Idag är vi ute på sjön. Elian skrattade hela båtresan och nu badar kidsen.
Fredag här
Elian var ju en liten goding i morse, men det förändrades snabbt efter att han vaknade upp efter sin middagslur alldeles för tidigt och var därmed alldeles för sur. Han vägrade förstås somna om också.
Jag har haft en massa saker att ta itu med och fixa, så det var bara att gilla läget och stå ut med gnäll. Han fick i alla fall komma ut en gång på dagen när jag fick "barnvakt" i någon halvtimme inför ett litet 'möte'.
Emilia hängde med en kompis på gården en stund, annars har hon försökt hålla Elian sällskap.
Framåt kvällen gick vi ut på en promenad innan middagen, plockade blåbär och körsbär och gungade en stund.
Till middag åt vi hel kyckling i ugn med ris och curry och det kan vara Elians nya favorit. Han åt två stora portioner och tillät även mig att mata honom emellanåt (jag har inte fått mata honom på god knows hur länge och han har alltid totalratat ris innan idag).
Även Emilia tryckte i sig tre portioner, så det var en uppskattad måltid.
Sedan gick det inte att vilseleda Elian något mer, så han somnade lite för tidigt och sover nu gott.
Nu skall jag kika på lite serieavsnitt innan en tidig kväll och ytterligare en dag med en massa "to-do's" väntar.
Mina fina ungar med frukostsmoothies...
Jag har haft en massa saker att ta itu med och fixa, så det var bara att gilla läget och stå ut med gnäll. Han fick i alla fall komma ut en gång på dagen när jag fick "barnvakt" i någon halvtimme inför ett litet 'möte'.
Emilia hängde med en kompis på gården en stund, annars har hon försökt hålla Elian sällskap.
Framåt kvällen gick vi ut på en promenad innan middagen, plockade blåbär och körsbär och gungade en stund.
Till middag åt vi hel kyckling i ugn med ris och curry och det kan vara Elians nya favorit. Han åt två stora portioner och tillät även mig att mata honom emellanåt (jag har inte fått mata honom på god knows hur länge och han har alltid totalratat ris innan idag).
Även Emilia tryckte i sig tre portioner, så det var en uppskattad måltid.
Sedan gick det inte att vilseleda Elian något mer, så han somnade lite för tidigt och sover nu gott.
Nu skall jag kika på lite serieavsnitt innan en tidig kväll och ytterligare en dag med en massa "to-do's" väntar.
Mina fina ungar med frukostsmoothies...
Bebis glad = mamma glad
Idag vaknade Elian upp på helt rätt sida och var världens solstråle. Annars verkar han ha fått mitt ocharmiga morgonhumör och är hyffsat tjurig i ett par timmar på morgonen.
Idag skrek han inte och gapade när han vaknade, han öppnade bara ögonen, tittade åt mitt håll och log (jag var redan vaken - även det är ovanligt). Sedan babblade han på, skrattade åt mig, skrattade åt sig själv och nu sysselsätter han sig själv jättebra.
Emilia sover fortfarande och han har inte gått iväg en enda gång för att banka på hennes dörr eller liknande.
Ytterligare en ovanlig sak.
Min lilla busunge.
Idag skrek han inte och gapade när han vaknade, han öppnade bara ögonen, tittade åt mitt håll och log (jag var redan vaken - även det är ovanligt). Sedan babblade han på, skrattade åt mig, skrattade åt sig själv och nu sysselsätter han sig själv jättebra.
Emilia sover fortfarande och han har inte gått iväg en enda gång för att banka på hennes dörr eller liknande.
Ytterligare en ovanlig sak.
Min lilla busunge.
Glittrig iphone
Idag hittade jag det här söta och väldigt flickiga iPhone skalet i brevlådan från CaseStore.se...
Emilia blev lite kär och tyckte att "det glittrar så himla fint här i solljuset", hehe.
Nästa vecka
Nästa vecka åker vi till Spanien. Jag är otålig, ivrig men stressad. Det har varit lite klurigt att hitta något prisvärt boende såhär i sista minuten. Vi åker ju under högsäsong och semestertider, det är ju klart att det mesta har varit fullbokat just dom här veckorna sedan en lååång tid tillbaka.
Men häromdagen hittade jag det perfekta stället, det var barnvänligt med en stor pool, nära till stranden, centrum och allt man behöver.
Men så kände jag mig till slut tvungen att fråga om AC. Man är ju van vid att det bara finns när man är utomlands, men det var nog smart att fråga ändå.
När jag sedan läste mailet om "Nej, tyvärr" så bröt jag nästan ihop, haha. Det kändes så hjärtkrossande, när man hade hittat det perfekta boende utöver det. Det kändes liksom fel att börja titta på andra ställen då, som att jag var otrogen mot mitt boende (ja, jag är smått dramatisk).
Men jag letade vidare med världens sämsta humör innan det plingade till i inkorgen igen, då samma person skrev igen och ursäktade sig över att det VISST fanns AC. Jag hoppade upp och ned och skrek rakt ut. Lycka.
Nu är allt bokat och klart, och självklart bloggar jag som vanligt därifrån också!
Men det är ju några dagar kvar tills vi åker och jag har en hel del att göra innan vi drar iväg på semester.
Men häromdagen hittade jag det perfekta stället, det var barnvänligt med en stor pool, nära till stranden, centrum och allt man behöver.
Men så kände jag mig till slut tvungen att fråga om AC. Man är ju van vid att det bara finns när man är utomlands, men det var nog smart att fråga ändå.
När jag sedan läste mailet om "Nej, tyvärr" så bröt jag nästan ihop, haha. Det kändes så hjärtkrossande, när man hade hittat det perfekta boende utöver det. Det kändes liksom fel att börja titta på andra ställen då, som att jag var otrogen mot mitt boende (ja, jag är smått dramatisk).
Men jag letade vidare med världens sämsta humör innan det plingade till i inkorgen igen, då samma person skrev igen och ursäktade sig över att det VISST fanns AC. Jag hoppade upp och ned och skrek rakt ut. Lycka.
Nu är allt bokat och klart, och självklart bloggar jag som vanligt därifrån också!
Men det är ju några dagar kvar tills vi åker och jag har en hel del att göra innan vi drar iväg på semester.
Strandhäng igen
Idag har vi hängt på stranden för det mesta. Elian har tränat massor på att ställa sig upp och stå upp själv, han tycker själv att han är superduktig och skrattar och spexar när han står och speciellt när han sätter sig ned efteråt. Han verkar dessutom lite sugen på att ta några steg, men han avvaktar lite till. Men ett litet steg tog han idag (omedvetet men ändå)!
Emilia var som vanligt jättegullig med Alexander och busade massor med honom tills en klasskompis till henne dök upp bredvid oss, då passade hon på att hänga lite med henne.
Efter flera timmar på stranden begav vi oss hem till mig där det har varit full rulle. Barnen har skrattat, skrikit, busat och haft sig och så åt vi middag tillsammans hela bunten.
Dom gick härifrån vid 20-tiden och Elian somnade några sekunder senare. Nu skall jag andas ut!
Emilia var som vanligt jättegullig med Alexander och busade massor med honom tills en klasskompis till henne dök upp bredvid oss, då passade hon på att hänga lite med henne.
Efter flera timmar på stranden begav vi oss hem till mig där det har varit full rulle. Barnen har skrattat, skrikit, busat och haft sig och så åt vi middag tillsammans hela bunten.
Dom gick härifrån vid 20-tiden och Elian somnade några sekunder senare. Nu skall jag andas ut!
Förmiddag här
Jag sitter och avnjuter morgonens (förmiddagens?) sista kaffe och håller tummarna för att min son skall somna där inne i sovrummet. Om ett par timmar skall vi nämligen ut och träffa Matilda & co.
Vid 10-tiden var Elian jättetrött, satt bara och gnuggade sig i ögonen och sa "mmm" när jag frågade om han ville gå och lägga sig. Jag räknade ju då med att han skulle somna omedelbums, men icke. Jag har hört honom snacka och sjunga för sig själv genom babymonitorn i femtio minuter nu.
Ja ja, jag skall nog fortsätta med att läsa lite och bara hålla tummarna som sagt.
Ha en fin dag.
Vid 10-tiden var Elian jättetrött, satt bara och gnuggade sig i ögonen och sa "mmm" när jag frågade om han ville gå och lägga sig. Jag räknade ju då med att han skulle somna omedelbums, men icke. Jag har hört honom snacka och sjunga för sig själv genom babymonitorn i femtio minuter nu.
Ja ja, jag skall nog fortsätta med att läsa lite och bara hålla tummarna som sagt.
Ha en fin dag.
Familjen Kaos ska ut och resa igen
Igår bokade jag biljetter. Snart åker vi utomlands. Glad, glad, glad!
Sist vi flög var Elian bara 4-5 månader och då var det relativt "enkelt" att flyga med honom. Visst var det jobbigt att bära i bersele + ha ansvar för Emilia + få med sig resväskor, vagn osv. MEN på själva flyget så låg han ju mest i min famn... han kunde ju inte gå någonstans direkt.
Annat kommer det bli nu den här gången, när man har en galen liten huligan på strax 15 månader att underhålla.
Framme på Malta. Jag minns att jag höll på att dö av värme i den där tjocktröjan, men man orkade inte få bort bebben, bärsele och allt bara för att ta av sig.
Sist vi flög var Elian bara 4-5 månader och då var det relativt "enkelt" att flyga med honom. Visst var det jobbigt att bära i bersele + ha ansvar för Emilia + få med sig resväskor, vagn osv. MEN på själva flyget så låg han ju mest i min famn... han kunde ju inte gå någonstans direkt.
Annat kommer det bli nu den här gången, när man har en galen liten huligan på strax 15 månader att underhålla.
Framme på Malta. Jag minns att jag höll på att dö av värme i den där tjocktröjan, men man orkade inte få bort bebben, bärsele och allt bara för att ta av sig.
Odd Dolly
Emilia fick en jättesöt Odd Molly docka idag = Odd Dolly. Den heter tydligen "Rebecka"...
Mysdag utomhus
Idag har vi umgåtts nästan hela dagen med Amanda. Jag fick ju träffa henne redan i Torsdags efter hennes USA-vistelse, men sist hon träffade kidsen var när vi åkte från Malta i September, så det var ju ett tag sedan.
Vi lunchade, promenerade, pratade massor, åt mjuk- och isglass, lekte i parken och så fick vi dessutom en massa presenter att öppna.
Amanda kom hem och det blev som julafton för Familjen Östman, haha. Jag fick en Victorias Secret påse fylld av en massa fina saker - blev verkligen superglad, Emilia fick också jättefina grejer och Elian fick ju kepsarna som jag visade häromdagen (fan, vad jag också skulle vilja shoppa i USA!).
Det sprack ju upp till slut så även vädret hade vi med oss.
Vi lunchade, promenerade, pratade massor, åt mjuk- och isglass, lekte i parken och så fick vi dessutom en massa presenter att öppna.
Amanda kom hem och det blev som julafton för Familjen Östman, haha. Jag fick en Victorias Secret påse fylld av en massa fina saker - blev verkligen superglad, Emilia fick också jättefina grejer och Elian fick ju kepsarna som jag visade häromdagen (fan, vad jag också skulle vilja shoppa i USA!).
Det sprack ju upp till slut så även vädret hade vi med oss.
Fixar
Gårdagen gick mest ut på att planera, fixa, ordna med papper, vänta på viktiga mail och planera lite till. Jag längtar tills allt är klart, tills vi kan ha sommar och semester på riktigt. Men snart är vi där! Idag väntar jag på ytterligare ett mail, men jag klarar inte av att sitta och uppdatera min inkorg helt frenetiskt.
Framåt eftermiddagen får vi besök. Det lär få mig på andra tankar en stund i alla fall.
För övrigt så skulle det ju bli finare väder idag. Vad hände med det, undrar jag? Här är det grått och blött från nattens ösregn.
Men vi får väl se om det spricker upp. Tills dess skall jag fortsätta hinka kaffe i hopp om att någon gång vakna till liv. Det enda som sker dock är att jag mår tokilla av alldeles för mycket koffein.
Jag känner att det här inlägget blev väldigt mycket allt och inget; mest inget, hehe!
Ha en fin dag.
Framåt eftermiddagen får vi besök. Det lär få mig på andra tankar en stund i alla fall.
För övrigt så skulle det ju bli finare väder idag. Vad hände med det, undrar jag? Här är det grått och blött från nattens ösregn.
Men vi får väl se om det spricker upp. Tills dess skall jag fortsätta hinka kaffe i hopp om att någon gång vakna till liv. Det enda som sker dock är att jag mår tokilla av alldeles för mycket koffein.
Jag känner att det här inlägget blev väldigt mycket allt och inget; mest inget, hehe!
Ha en fin dag.
It must be my lucky day
Jag hittade ett litet fyrklöver när vi var ute tidigare. Det vore ju inte helt fel med lite extra tur eller lycka eller vad det nu sägs att man får om man hittar ett.
"Du måste dansaaa"
Elian vaknade lite på fel sida när han blev väckt av byggarbetarna strax innan sju i morse, så jag och Emilia har varit bjudna på gnällfest med andra ord. Vi har i alla fall gjort allt för att få honom på andra tankar och här (videon nedan) försöker Emilia få honom att dansa till hans favvo låt. Men han kände mest för att gräva ned sig i soffan... eller något? Haha, det var tydligen kul i alla fall...
"Elian, kan du stå upp?"
"Näääeee..."
Dåligt väder är lika med:
Vi hade inte en enda plan när vi klev upp i morse och dagen fortsatte även så. Med tanke på skitvädret så kändes det logiskt att passa på att städa undan här hemma (inte speciellt lockande att storstäda när det är 31 grader i lägenheten, som igår) och sedan tog vi en snabb promenix ned till affären.
Väl tillbaka vid gården fanns det en massa smultron som Emilia ville plocka med sig hem.
Elian var rätt snabb med att haka på in i skogen och det höga gräset. Han tog "stöd" av några grässtrån ibland och ställde sig upp. Jag bara väntade på att han skulle ta några steg och börja gå, men nä... inte än.
Undra om han har slagit något slags rekord för att vara sen med att gå. Han är ju ändå snart 15 månader, hehe. Men när han väl vågar, då kommer det gå undan (tålamod, morsan... tålamod).
Väl hemma åt vi pizza till middag, sedan badade kidsen i badkaret och så har dom tryckt i sig jordgubbar och smultron i mängder.
Väl tillbaka vid gården fanns det en massa smultron som Emilia ville plocka med sig hem.
Elian var rätt snabb med att haka på in i skogen och det höga gräset. Han tog "stöd" av några grässtrån ibland och ställde sig upp. Jag bara väntade på att han skulle ta några steg och börja gå, men nä... inte än.
Undra om han har slagit något slags rekord för att vara sen med att gå. Han är ju ändå snart 15 månader, hehe. Men när han väl vågar, då kommer det gå undan (tålamod, morsan... tålamod).
Väl hemma åt vi pizza till middag, sedan badade kidsen i badkaret och så har dom tryckt i sig jordgubbar och smultron i mängder.
Står på stranden
Igår och i natt har det varit SÅ sjukt varmt. Vi spenderade större delen av dagen nere på stranden igår... det hade ju inte gått att göra något annat. Barnen satt/låg i vattnet 95% av tiden och det var nog bra.
Elian vågade till och med "bada" lite mer än vanligt. Han kröp ut någon meter i vattnet, sedan tillbaka, ut och in. Sedan gick han även med på att gå ut i vattnet med mig. Det har aldrig varit godkänt förut.
På tal om Elian så börjar han intressera sig mer och mer för att gå nu. Han går hyffsat stadigt när jag håller honom i en hand och så har han dessutom ställt sig upp från sittande helt själv ett par gånger nu. Båda gångerna på stranden. Första gången var det helt omedvetet, han stod och höll i mina händer och gnällde, sedan blundade han och då passade jag på att släppa taget. Han stod hur stadigt som helst i tio sekunder, sedan öppnade han ögonen, såg sig omkring, blev asrädd men vågade inte sätta sig ned själv.
Igår var det däremot lite mer medvetet. Då skulle han krypa upp från sanden till gräset och i början av gräsmattan är det rätt högt gräs och det hatar han att krypa i, så helt plötsligt ställde han sig bara upp och stod och tittade på oss. Jag och Emilia gapade i mun på varandra "men tittaaaaa", "jaaa jag seeer" hehe.
Det krävs ju vilja från hans håll, jag kan ju inte tvinga honom även fast jag vet att han egentligen kan både stå och gå själv. Men han är rädd och det måste han få överkomma. Jag får fortsätta peppa honom med att hjälpa till bara.
Hur som helst, vid 18-tiden begav vi oss hemåt, åt lite middag (matlusten är dock som bortblåst i värmen - för oss alla tre), sedan stod ungarna och dansade och spexade till musik på Emilias dator innan Elian däckade vid kl åtta igårkväll.
Elian vågade till och med "bada" lite mer än vanligt. Han kröp ut någon meter i vattnet, sedan tillbaka, ut och in. Sedan gick han även med på att gå ut i vattnet med mig. Det har aldrig varit godkänt förut.
På tal om Elian så börjar han intressera sig mer och mer för att gå nu. Han går hyffsat stadigt när jag håller honom i en hand och så har han dessutom ställt sig upp från sittande helt själv ett par gånger nu. Båda gångerna på stranden. Första gången var det helt omedvetet, han stod och höll i mina händer och gnällde, sedan blundade han och då passade jag på att släppa taget. Han stod hur stadigt som helst i tio sekunder, sedan öppnade han ögonen, såg sig omkring, blev asrädd men vågade inte sätta sig ned själv.
Igår var det däremot lite mer medvetet. Då skulle han krypa upp från sanden till gräset och i början av gräsmattan är det rätt högt gräs och det hatar han att krypa i, så helt plötsligt ställde han sig bara upp och stod och tittade på oss. Jag och Emilia gapade i mun på varandra "men tittaaaaa", "jaaa jag seeer" hehe.
Det krävs ju vilja från hans håll, jag kan ju inte tvinga honom även fast jag vet att han egentligen kan både stå och gå själv. Men han är rädd och det måste han få överkomma. Jag får fortsätta peppa honom med att hjälpa till bara.
Hur som helst, vid 18-tiden begav vi oss hemåt, åt lite middag (matlusten är dock som bortblåst i värmen - för oss alla tre), sedan stod ungarna och dansade och spexade till musik på Emilias dator innan Elian däckade vid kl åtta igårkväll.
Perfekt present
Amanda köpte med sig ett par kepsar från Staterna när hon kom hem. Jag älskar kepsar... till killar alltså, inte till mig själv, jag ser ut som ett mähä i keps. Men ja, hur som helst. Kepsar till Elian var det ja. Jag satsar på en kepssamling till honom.
Yankee-kepsen var dessvärre lite för liten (även om den skall passa 2-åringar!?), men den kommer ju passa fint i våran samling i alla fall!
Elian har provat dom några gånger och vill gärna ha båda på sig samtidigt. Jag tror inte att han ser att dom är nya och fina, han vet bara att keps = vi går ut och leker. Så han blir ju asglad varje gång han får på sig en, då kryper han snabbt fram till mig och visar klart och tydligt att vi borde gå till ytterdörren och dra.
Jag överlevde
Jag var så jäkla seg igår och mådde inte alls bra. På något sett lyckades jag i alla fall ta mig igenom hela dagen och somnade sedan inom loppet av en minut när jag väl hade nattat Elian och Emilia.
Sedan bjöd Elian på en hyffsad natt men ville upp tidigt i morse.
Jag känner mig lite piggare, i alla fall om man jämför med gårdagen. Men jag känner dock att jag börjar bli sjuk. Har sådär irriterande ont i halsen och huvudet. Men förhoppningsvis blir det inte så mycket mer med det.
Jag började dagen med att baka lite scones och sedan hälla i mig kaffe för att på något sett vakna till liv.
Det sägs att det skall bli godkänt väder senare och jag vill gärna orka ta vara på det.
Jag hoppas att ni alla får en underbar dag!
Sedan bjöd Elian på en hyffsad natt men ville upp tidigt i morse.
Jag känner mig lite piggare, i alla fall om man jämför med gårdagen. Men jag känner dock att jag börjar bli sjuk. Har sådär irriterande ont i halsen och huvudet. Men förhoppningsvis blir det inte så mycket mer med det.
Jag började dagen med att baka lite scones och sedan hälla i mig kaffe för att på något sett vakna till liv.
Det sägs att det skall bli godkänt väder senare och jag vill gärna orka ta vara på det.
Jag hoppas att ni alla får en underbar dag!
Barnfri Torsdagskväll
Dagen blev rätt knäpp igår. Vi skulle till en början till stranden med några vänner, men Elian skulle i vanlig ordning sova middag först. Han tvärvägrade dock och skrek som en galning.
Jag började känna mig stressad när klockan tickade och det blev senare och senare. Jag skulle nämligen in till Stockholm på kvällen och jag ville gärna hinna vara ute en stund med barnen innan dess.
Efter ca 1,5h gav jag upp och vi begav oss bort mot stranden även fast Elian inte hade sovit. Det gick sådär. Han var förstås jättetrött och gnällig, men vi hann vara ute i ett par timmar i alla fall.
Sedan sprang vi hemåt, Elian somnade så fort han la sig ned och jag passade på att göra mig i ordning inför kvällen.
Min fina vän Amanda som har befunnit sig i USA det senaste halvåret är äntligen i Sverige igen så vi skulle ses ett gäng på Berns uteservering.
När jag var framme i Sthlm hände något märkligt. Jag ramlade mitt inne i stan INNAN jag ens hade druckit alkohol, haha. Jag vet verkligen inte vad som hände men benen bara vek sig och jag föll ihop utanför Gallerian. Pinsamt? Öh ja. Men folk gick runt och över mig som ingenting.
Jag ställde mig till slut upp lite fint och gick vidare som ingenting, jag med.
Det rann dock blod på knäna och fötterna och folk måste ju ha undrat vad i helvete jag höll på med.
Hur som helst, jag överlevde pinsamheten. Väl framme vid Berns Bistro hade dom redan tagit ett bord där vi drack rosé och pratade och hade det trevligt.
Jag hade tänkt att vara duktig och bege mig hemåt i god tid så att jag inte skulle vara så jäkla trött idag. Men så blev det förstås inte. Efter några timmar lämnade vi uteserveringen och gick in istället.
Där drack vi en drink var, sedan fick jag skynda till tåget som gick vid midnatt.
Det var en helt klart lyckad kväll och att jag känner mig som ett vrak idag, det får det vara värt!
Jag började känna mig stressad när klockan tickade och det blev senare och senare. Jag skulle nämligen in till Stockholm på kvällen och jag ville gärna hinna vara ute en stund med barnen innan dess.
Efter ca 1,5h gav jag upp och vi begav oss bort mot stranden även fast Elian inte hade sovit. Det gick sådär. Han var förstås jättetrött och gnällig, men vi hann vara ute i ett par timmar i alla fall.
Sedan sprang vi hemåt, Elian somnade så fort han la sig ned och jag passade på att göra mig i ordning inför kvällen.
Min fina vän Amanda som har befunnit sig i USA det senaste halvåret är äntligen i Sverige igen så vi skulle ses ett gäng på Berns uteservering.
När jag var framme i Sthlm hände något märkligt. Jag ramlade mitt inne i stan INNAN jag ens hade druckit alkohol, haha. Jag vet verkligen inte vad som hände men benen bara vek sig och jag föll ihop utanför Gallerian. Pinsamt? Öh ja. Men folk gick runt och över mig som ingenting.
Jag ställde mig till slut upp lite fint och gick vidare som ingenting, jag med.
Det rann dock blod på knäna och fötterna och folk måste ju ha undrat vad i helvete jag höll på med.
Hur som helst, jag överlevde pinsamheten. Väl framme vid Berns Bistro hade dom redan tagit ett bord där vi drack rosé och pratade och hade det trevligt.
Jag hade tänkt att vara duktig och bege mig hemåt i god tid så att jag inte skulle vara så jäkla trött idag. Men så blev det förstås inte. Efter några timmar lämnade vi uteserveringen och gick in istället.
Där drack vi en drink var, sedan fick jag skynda till tåget som gick vid midnatt.
Det var en helt klart lyckad kväll och att jag känner mig som ett vrak idag, det får det vara värt!
