Emilia & katten
Våra helvetesnätter fortsätter. Jag försökte inatt - verkligen... men nej, inga framsteg.
Nu har Emilia en vecka kvar av sitt jullov. Nu kan jag som vanligt tjata om hur fort tiden går. Det här jullovet har väl dock inte varit det enklaste... lillebrorsan har ju haft det jobbigt och därmed har morsan varit trött.
Men jag skall se till så att vi får lite roligare saker gjorda innan veckan är över. Oavsett hur trött man är.
Jag är så less på att Emilia skall drabbas av mitt och Elians kassa humör. Men ibland finns det inte alltför mycket man kan göra åt saken. Hon förstår... även fast hon inte gör det. Hon är stor, även fast hon inte vill vara det.
På tal om Emilia och apropå knäppa saker tidigare; titta hur Emilia och katten lekte igår. Jag vet inte vad det är för fel på den där kissen... men något allvarligt är det.
När jag var liten la jag henne i dockvagnar med dockkläder på och hon bara fann sig i det hela och låg kvar.
Förmodligen jordens snällaste katt. Och även fast jag i princip terroriserade henne som barn så har hon alltid gått till mig, föredragit att sova i min säng osv.
Nu börjar hon dock byta bort mig mot Emilia. Hon kanske dras till barn ändå?
"Serverad stekt katt, någon..?"
Haha, härlig bild!
Men usch, jag lider med dig. Jag ska verkligen inte klaga, vi har haft det väldigt lätt med båda barnen, men jag vet ju hur trött jag är när jag varit vaken mycket med någon utav dem. Jag kan knappt föreställa mig hur du känner dig som har det så konstant. Önskar jag kunde säga något uppmuntrande, men jag vet inte vad. Det enda jag vet är att det blir bättre, förr eller senare. Kram
Vilken fin blogg, mycket intressant att läsa med :D
Dom sa på BVC att det inte var någon idé att hålla på med sovmetoder och sömnträning när barnen går igenom separationsfasen.. det är bara att hålla ut!! :(
Usch det där med nätterna alltså... Min yngsta är 9 månader och han sover verkligen urkasst. Ska amma hela nätterna igenom i princip. Jag körde stenhårt med att amningsvägra i två veckor men INGENTING blev bättre! Inte alls som de säger att de ska vänja sig fort, han vande sig aldrig, utan skrek bara mer och mer. Så till slut fick jag ge upp och ammar nu hela nätterna igen. Han vaknar kanske tio gånger en normalnatt. En jobbigare natt kan han vakna uppemot tjugo gånger :( Och jag har en 3 åring också att ta hand om, och är ensamstående. Jag försöker trösta mig med att de snart är 15 och sjusovare....
idag är det tisdag! :) då ska man vara glad! ifrågasätti nte varför det är bara hälsosamt att vara det (A'
oj. hur gammal är katten!?
