Ingen vill äta
Då börjar den här dagen äntligen närma sig ett slut och jag känner mig ganska färdig. Man känner ju sig ganska svag efter en magsjuka, som om man har spytt upp absolut alla krafter.
Men lite har jag fått gjort ändå. Slängde in en plåt scones som vi levde på idag, haft tvättstugan hela dagen, tog en snabbsväng till affären för att köpa lite nödvändigheter till Elian och sedan kämpat med honom. Han är fortfarande tokdålig i magen och matvägrar det mesta.
Jag är såå glad för att han är matglad i vanliga fall. Jag brukar intala mig själv att det finns dom som har såhär kräsna barn varje dag. Fyfarao vad hemskt det måste vara.
Nu är ju Elian en liten (stor) knubbis så jag är inte orolig över att han skall gå ned alltför mycket, men om det skulle vara såhär varje dag hade det varit en annan femma.
Hur som helst, nu skall jag strax kasta Emilia i säng och sedan ta en tidig kväll själv och hålla tummarna för att alla är pigga och glada i morgon och att sonen min känner för att äta lite.
Snapshot från videoklippet i morse. Älsklingar...
Men lite har jag fått gjort ändå. Slängde in en plåt scones som vi levde på idag, haft tvättstugan hela dagen, tog en snabbsväng till affären för att köpa lite nödvändigheter till Elian och sedan kämpat med honom. Han är fortfarande tokdålig i magen och matvägrar det mesta.
Jag är såå glad för att han är matglad i vanliga fall. Jag brukar intala mig själv att det finns dom som har såhär kräsna barn varje dag. Fyfarao vad hemskt det måste vara.
Nu är ju Elian en liten (stor) knubbis så jag är inte orolig över att han skall gå ned alltför mycket, men om det skulle vara såhär varje dag hade det varit en annan femma.
Hur som helst, nu skall jag strax kasta Emilia i säng och sedan ta en tidig kväll själv och hålla tummarna för att alla är pigga och glada i morgon och att sonen min känner för att äta lite.
Snapshot från videoklippet i morse. Älsklingar...
Tigga, skratta!
Emilia kom nyligen upp och kände precis som jag att magen sved och att hon var hungrig, dock var hon inte speciellt sugen på något så hon tog fram en brödbit bara.
Elian var snabb på att krypa dit, ställa sig vid henne och tigga.
Att dela en macka slutade med en skrattattack!
Fan, vad jag älskar dom där små monstrena...
Magsjuka
Igår smittades jag och Emilia av den underbara kräksjukan, så det får förklara min brist på uppdateringar igår.
Jag säger bara: FY HELVETE för magsjukor.
Emilia var inte hemma när det satte igång för hennes del. Hon hann spy i en bil och på gatan men sedan kom det inget mer. När hon kom hem var hon rätt pigg och betedde sig som vanligt en stund. Men framåt kvällen tog energin slut och så sa hon bara "jag är trött, jag vill sova". Det händer ju inte alltför ofta...
Hon hade i alla fall feber och somnade i soffan till slut.
Jag själv mådde också jättedåligt. Jag hade känt mig illamående hela morgonen, kunde inte sova när jag la Elian för förmiddagsvilan och sedan pangade det till slut igång.
Hur som helst... det började avta sent på kvällen och sedan somnade jag vid kl 23. Nu har jag avklarat det! Förhoppningsvis mår även Emilia lite bättre idag. Bara att hålla tummarna.
Måste tacka mina föräldrar för all hjälp med Elian igår när jag flyttade in i badrummet.
Jag vet inte hur jag skulle ha klarat det utan er.
Nu skall jag försöka få i mig en macka. Jag är vrålhungrig, det känns som om jag inte har ätit på tre år och så har jag dessutom "träningsvärk" i hela kroppen från att ha spytt så mycket. Hallelujah...
Jag säger bara: FY HELVETE för magsjukor.
Emilia var inte hemma när det satte igång för hennes del. Hon hann spy i en bil och på gatan men sedan kom det inget mer. När hon kom hem var hon rätt pigg och betedde sig som vanligt en stund. Men framåt kvällen tog energin slut och så sa hon bara "jag är trött, jag vill sova". Det händer ju inte alltför ofta...
Hon hade i alla fall feber och somnade i soffan till slut.
Jag själv mådde också jättedåligt. Jag hade känt mig illamående hela morgonen, kunde inte sova när jag la Elian för förmiddagsvilan och sedan pangade det till slut igång.
Hur som helst... det började avta sent på kvällen och sedan somnade jag vid kl 23. Nu har jag avklarat det! Förhoppningsvis mår även Emilia lite bättre idag. Bara att hålla tummarna.
Måste tacka mina föräldrar för all hjälp med Elian igår när jag flyttade in i badrummet.
Jag vet inte hur jag skulle ha klarat det utan er.
Nu skall jag försöka få i mig en macka. Jag är vrålhungrig, det känns som om jag inte har ätit på tre år och så har jag dessutom "träningsvärk" i hela kroppen från att ha spytt så mycket. Hallelujah...
Ut på äventyr!
Emilia gick precis iväg med min faster. Dom skulle ut på isen, grilla korv osv. Hon var taggad! Och skönt för henne att slippa sjukstugan här hemma och istället komma ut och njuta av vintersolen.
Hon avgudar verkligen min faster och mina kusiner så hon blir så himla lycklig varje gång hon får gå dit eller göra något med dom.
Själv skall jag försöka roa Elian en stund till (han är lite arg på att stora idolen bara drog iväg utan honom). Och efter det blir det nog vila för oss båda.
Hon avgudar verkligen min faster och mina kusiner så hon blir så himla lycklig varje gång hon får gå dit eller göra något med dom.
Själv skall jag försöka roa Elian en stund till (han är lite arg på att stora idolen bara drog iväg utan honom). Och efter det blir det nog vila för oss båda.
Min hängiga kille
Lillgrisen var så ynklig igår. Han körde slut på alla sina krafter efter fem minuter. Han ville verkligen leka, han orkade inte sitta still... men ändå kunde han inte. Det gick bara inte. Stackars!
Han somnade vid 18.30 igår och tog nog igen en massa sömn i natt. Han vaknade bara några få gånger och sov sedan vidare till 07.45.
Jag vet inte om jag kan säga att det är på väg åt rätt håll än. Han är fortfarande dålig i magen (men kräks inte längre), hängig och förkyld. Men ingen feber. Och så sov han i natt och det är framsteg efter några helvetesnätter.
Han har orkat leka på golvet ett bra tag nu och så kom även Emilia precis upp och då sken han verkligen upp. Nu följer han efter henne i hennes lek och undrar vad hon håller på med. Dockor och dockvagn är riktigt spännande!
Han somnade vid 18.30 igår och tog nog igen en massa sömn i natt. Han vaknade bara några få gånger och sov sedan vidare till 07.45.
Jag vet inte om jag kan säga att det är på väg åt rätt håll än. Han är fortfarande dålig i magen (men kräks inte längre), hängig och förkyld. Men ingen feber. Och så sov han i natt och det är framsteg efter några helvetesnätter.
Han har orkat leka på golvet ett bra tag nu och så kom även Emilia precis upp och då sken han verkligen upp. Nu följer han efter henne i hennes lek och undrar vad hon håller på med. Dockor och dockvagn är riktigt spännande!
Födelsedagsmums
Redan igårkväll bestämde sig Emilia för att hon skulle baka "Kärleksmums" idag. Hon hade som vanligt kikat på nätet efter recept.
I morse när hon tittade över receptet blev hon dock jätteledsen när det stod "15 msk kakao" och att vi inte riktigt hade så mycket hemma. Efter ett tag började jag reagera. Femton matskedar!? Det kunde ju knappast stämma.
Vi insåg att det skulle vara 1,5 msk såklart, men däremellan hade hon hunnit storgråta av besvikelse.
Hur som helst, hon fick baka det hon ville och blev så nöjd så.
Nu ikväll är hon på födelsedagsmiddag hemma hos min kusin och tog med sig en ruta till henne. En ruta kärleksmums med tårtljus och allt! Det var tydligen födelsedagsmums...
I morse när hon tittade över receptet blev hon dock jätteledsen när det stod "15 msk kakao" och att vi inte riktigt hade så mycket hemma. Efter ett tag började jag reagera. Femton matskedar!? Det kunde ju knappast stämma.
Vi insåg att det skulle vara 1,5 msk såklart, men däremellan hade hon hunnit storgråta av besvikelse.
Hur som helst, hon fick baka det hon ville och blev så nöjd så.
Nu ikväll är hon på födelsedagsmiddag hemma hos min kusin och tog med sig en ruta till henne. En ruta kärleksmums med tårtljus och allt! Det var tydligen födelsedagsmums...
Lördagens Emilia
Emilia har klarat sig från både förkylning och magsjuka och är lika pigg som vanligt. Hennes immunförsvar är bland det bästa (peppar peppar!) så det är lite ovant med en bebbe-Elian som åker på ALLT.
Hon har i alla fall haft bageri i köket idag som vanligt och nu är hon ute på äventyr!
Emilia i hennes nya snygga tröjor från Lindex (Heartquake).
Hon har i alla fall haft bageri i köket idag som vanligt och nu är hon ute på äventyr!
Emilia i hennes nya snygga tröjor från Lindex (Heartquake).
Han har det inte lätt
Det verkar som om min förkylda bebbe har fått kräksjukan. Jag kan fortfarande inte förstå hur en sådan stor spya kommer från en sådan liten grabb? Usch.
Jag laddar med vitpepparkorn för min del och hoppas på att inte bli smittad. Magsjuk med en magsjuk bebis? Nej tack, det får räcka med förkylning och noll sömn.
Jag håller även tummarna för att Emilia skall slippa, men hon verkar pigg och glad. Än så länge!
Jag laddar med vitpepparkorn för min del och hoppas på att inte bli smittad. Magsjuk med en magsjuk bebis? Nej tack, det får räcka med förkylning och noll sömn.
Jag håller även tummarna för att Emilia skall slippa, men hon verkar pigg och glad. Än så länge!
Bumped her head
Idag kom Emilia hem och sa "Mamma, idag har jag donkat huvudet på isen" och in kom hon med en färgglad bula på pannan. Inget mer med det. Hon ville helst inte prata om det eller förklara hur det gick till.
"Men vadå? Jag åkte på isen och ramlade på huvudet" sa hon efter lite tjat. Tydligen hade dom åkt på rumpan ned för en isig backe och så fick hon väl lite småpanik när hon märkte hur fort det gick och försökte stanna, men då gick det lite snett och hon föll framåt istället.
"Men vadå? Jag åkte på isen och ramlade på huvudet" sa hon efter lite tjat. Tydligen hade dom åkt på rumpan ned för en isig backe och så fick hon väl lite småpanik när hon märkte hur fort det gick och försökte stanna, men då gick det lite snett och hon föll framåt istället.
Världsrekord: tröttaste bebisen
Hejhopp! Jag sitter här med världens mest envisa och trötta Elian. Han snorar vidare och vägrar sova. Jag försökte lägga honom i evigheter men han hade bara bestämt sig för att det inte skulle ske. Sova? Oh no.
Att äta vägrade han till en början också. Gröt, frukt, välling, mat..? Det var verkligen inget som passade.
Men nu åt han skönt nog till slut! Desperat blev han väl...
Ikväll blir det kinamat och "fredagsmys". Förhoppningsvis har den här sega förkylningen blivit bättre till i natt så Elian i alla fall får sova lite (och jag, såklart!).
Att äta vägrade han till en början också. Gröt, frukt, välling, mat..? Det var verkligen inget som passade.
Men nu åt han skönt nog till slut! Desperat blev han väl...
Ikväll blir det kinamat och "fredagsmys". Förhoppningsvis har den här sega förkylningen blivit bättre till i natt så Elian i alla fall får sova lite (och jag, såklart!).
Familjen Kaos shoppade
Igår blev det en helkväll med shopping och mat. Jag tog kidsen och åkte efter att Emilia hade slutat skolan. Som tur var fick vi skjuts, så vi slapp hela grejen med pendeltåg.
Elian hade dock ännu inte sovit middag så han var TRÖTT när vi åkte. Konstigt nog satt han helt stilla i bilen och chillade (han hatar ju att åka bil) och somnade till sist fem minuter innan vi var framme.
Jag tänkte att jag lite smidigt skulle lyfta över honom från bilstolen till vagnen men icke. Han vaknade på en gång och väääägrade somna om. Fem minuters sömn istället för ca två timmars. Lyckat?
Ja ja, han var glad för att se annat än vardagsrummets fyra väggar så han gillade läget.
Jag och Emilia strosade runt i affärer, kikade på saker och fick en massa kvalitetstid tillsammans. Och för första gången på otroligt länge lyckades vi ha en riktigt rolig dag utan en enda konflikt, trotstimme eller tjaffs.
Hon var glad. Jag var glad. Lillebror gillade som sagt läget... hehe.
Någon gång mitt i det hela tänkte jag dock att jag behövde få lillebroren att somna. Han skulle ju aldrig orka vara vaken hela eftermiddagen - kvällen annars?
Haninge centrum fick lyssna på hans gallskrik i tjugo minuter innan jag gav upp och lät honom vara vaken istället.
När jag gick där och gungade med vagnen så tänkte jag "ge inte upp för fan, låt inte ungen vinna" MEN han skrek sig svettig, jag blev nervös, Emilia var uttråkad... så han fick sätta sig upp igen och käka majskrokar.
Det funkade. Inte ett surt pip från honom efter det.
Hur som helst, kidsen behövde tjocktröjor båda två och Elian behövde typ allt, så det blev en del inhandlat.
Vi avslutade med en donkenmiddag och sedan skjuts hem igen.
Väl hemma var vi alla helt slut. Elian somnade på en gång och Emilia strax efter.
Jag själv tog mig i kragen och gick och la mig tidigt. Men ungefär den sekunden vaknade Elian och har hållt mig vaken till och från hela natten.
Även Emilia kom upp och väckte mig ett par gånger, jag vaknade av att katten kräktes nedanför min säng, vaknade av minsta lilla ljud. Jag hann alltså aldrig somna in sådär djupt någon gång.
När vi skulle upp och lämna Emilia i morse orkade jag inte bry mig om mitt skrämmande yttre. Jag drog på mig ett par mjukisbyxor och en mössa över risbusken och sedan gick vi. Hot mama!
Nu är Elian skettrött efter gårdagen och helvetesnatten så jag skall proppa i honom lite gröt och sedan skall vi försöka catch up on några timmars sömn.
Bara för att jag säger så så lär vi sova typ en halvtimme, hehe.
Elian hade dock ännu inte sovit middag så han var TRÖTT när vi åkte. Konstigt nog satt han helt stilla i bilen och chillade (han hatar ju att åka bil) och somnade till sist fem minuter innan vi var framme.
Jag tänkte att jag lite smidigt skulle lyfta över honom från bilstolen till vagnen men icke. Han vaknade på en gång och väääägrade somna om. Fem minuters sömn istället för ca två timmars. Lyckat?
Ja ja, han var glad för att se annat än vardagsrummets fyra väggar så han gillade läget.
Jag och Emilia strosade runt i affärer, kikade på saker och fick en massa kvalitetstid tillsammans. Och för första gången på otroligt länge lyckades vi ha en riktigt rolig dag utan en enda konflikt, trotstimme eller tjaffs.
Hon var glad. Jag var glad. Lillebror gillade som sagt läget... hehe.
Någon gång mitt i det hela tänkte jag dock att jag behövde få lillebroren att somna. Han skulle ju aldrig orka vara vaken hela eftermiddagen - kvällen annars?
Haninge centrum fick lyssna på hans gallskrik i tjugo minuter innan jag gav upp och lät honom vara vaken istället.
När jag gick där och gungade med vagnen så tänkte jag "ge inte upp för fan, låt inte ungen vinna" MEN han skrek sig svettig, jag blev nervös, Emilia var uttråkad... så han fick sätta sig upp igen och käka majskrokar.
Det funkade. Inte ett surt pip från honom efter det.
Hur som helst, kidsen behövde tjocktröjor båda två och Elian behövde typ allt, så det blev en del inhandlat.
Vi avslutade med en donkenmiddag och sedan skjuts hem igen.
Väl hemma var vi alla helt slut. Elian somnade på en gång och Emilia strax efter.
Jag själv tog mig i kragen och gick och la mig tidigt. Men ungefär den sekunden vaknade Elian och har hållt mig vaken till och från hela natten.
Även Emilia kom upp och väckte mig ett par gånger, jag vaknade av att katten kräktes nedanför min säng, vaknade av minsta lilla ljud. Jag hann alltså aldrig somna in sådär djupt någon gång.
När vi skulle upp och lämna Emilia i morse orkade jag inte bry mig om mitt skrämmande yttre. Jag drog på mig ett par mjukisbyxor och en mössa över risbusken och sedan gick vi. Hot mama!
Nu är Elian skettrött efter gårdagen och helvetesnatten så jag skall proppa i honom lite gröt och sedan skall vi försöka catch up on några timmars sömn.
Bara för att jag säger så så lär vi sova typ en halvtimme, hehe.
Ut en stund
Nu skall Emilia hämtas från skolan och sedan skall vi bege oss ut för lite shopping.
Ha en trevlig dag!
Ha en trevlig dag!
Vad mitt hjärta slår för
Liten bebis, stor bebis
Och så var det Torsdag..!
I natt har Elian fått vara en liten gris på riktigt. Han är ju bra på att imitera och göra grisminen men i natt var han så jäkla snorig så han lät som en liten gris hela natten lång.
Jag försökte med näsdroppar och sådant som man skall göra, men inte blev det bättre för det.
Han är lite seg av sig idag men annars är han lika glad och trevlig som vanligt. Skönt!
Jag satt och kikade igenom alla mina webcambilder på datorn och blev alldeles varm i kroppen.
Det är ju HELT sjukt att den lilla skrutten som låg på mitt bröst på bilden nedanför är samma Ellepelle som för tillfället ligger och bankar på ett piano och dessutom skäller på katten samtidigt.
När jag ser alla dessa bilder så önskar jag verkligen att jag kunde göra detsamma med Emilias bebisbilder. Jag vet att ni har bett om dom, att ni vill se... men dom ligger på en hårddisk som inte går att komma åt just nu.
Toklängtar verkligen efter dom.
I natt har Elian fått vara en liten gris på riktigt. Han är ju bra på att imitera och göra grisminen men i natt var han så jäkla snorig så han lät som en liten gris hela natten lång.
Jag försökte med näsdroppar och sådant som man skall göra, men inte blev det bättre för det.
Han är lite seg av sig idag men annars är han lika glad och trevlig som vanligt. Skönt!
Jag satt och kikade igenom alla mina webcambilder på datorn och blev alldeles varm i kroppen.
Det är ju HELT sjukt att den lilla skrutten som låg på mitt bröst på bilden nedanför är samma Ellepelle som för tillfället ligger och bankar på ett piano och dessutom skäller på katten samtidigt.
När jag ser alla dessa bilder så önskar jag verkligen att jag kunde göra detsamma med Emilias bebisbilder. Jag vet att ni har bett om dom, att ni vill se... men dom ligger på en hårddisk som inte går att komma åt just nu.
Toklängtar verkligen efter dom.
Pimpa prinsessrummet?
Idag drog Emilias simskola igång igen och det var väldigt uppskattat. Hon har tjatat om det enda sen en vecka tillbaka och sagt "vet du, nu är det baaaara sex dagar kvar", "veeeet du, nu är det BAAARA måndag, tisdag kvar och SEN får jag bada" osvosv.
Och today was the day och det var nog lika skoj som hon hade räknat med.
Hur som helst. Hon har även planer på att få en makeover i sitt rum. Hon brukar titta på något barnprogram där någon brud från Bolibompa kommer och pimpar ens barnrum.
Hon tyckte att det var en asbra ide och skrev ett eget brev idag. Det stod något i stil med:
"Hej Isabel,
Jag heter Emilia och är sex år. Min mamma tycker om att ha vitt överallt i vårat hem men det gör inte jag. Jag tycker om rosa. Kan du komma och hjälpa mig?"
Sedan ett kort på sig själv, adress, telefonnummer osv.
Sweet? Det roliga är bara att hennes rum redan är så rosa det bara kan bli. Visst, man skulle kunna måla om väggarna också. Men nu är dom ju vita med rosa blommor?
Hon tycker i alla fall inte att det kan bli FÖR mycket. Oh my...
Och today was the day och det var nog lika skoj som hon hade räknat med.
Hur som helst. Hon har även planer på att få en makeover i sitt rum. Hon brukar titta på något barnprogram där någon brud från Bolibompa kommer och pimpar ens barnrum.
Hon tyckte att det var en asbra ide och skrev ett eget brev idag. Det stod något i stil med:
"Hej Isabel,
Jag heter Emilia och är sex år. Min mamma tycker om att ha vitt överallt i vårat hem men det gör inte jag. Jag tycker om rosa. Kan du komma och hjälpa mig?"
Sedan ett kort på sig själv, adress, telefonnummer osv.
Sweet? Det roliga är bara att hennes rum redan är så rosa det bara kan bli. Visst, man skulle kunna måla om väggarna också. Men nu är dom ju vita med rosa blommor?
Hon tycker i alla fall inte att det kan bli FÖR mycket. Oh my...
Mac & Cheese
När jag var på ICA här i Nynäs så såg jag denna och kunde inte låta bli. Krafts egna! Smakar förmodligen skit, men jag kände mig tvungen att i alla fall prova.
Jag vet att jag har fått förfrågningar om recept på min variant av Mac n cheese. Det är hur lätt som helst men finns hundra olika sätt att tillaga och med hundra olika ingredienser.
Jag tycker att det är svårt att få till den riktiga, klassiska smaken då jag inte har funnit någon riktigt bra cheddarost här i Sverige. Men det blir ju alltid något...
Allt som krävs för den enklaste varianten är:
Pasta, cheddarost och möjligtvis ännu en ostsort som t ex mozzarella, smör, mjölk eller matgrädde, lite senap och salt + peppar, och maizena om du föredrar en tjockare sås.
Antingen rör du ned osten och det andra i kastrullen med kokt pasta, låter allt smälta samman och koka några minuter och äter bara sådär (funkar!)...
Eller så kokar du pastan, rör ihop en ostsås och slänger in allt i en form i ugnen på ca 175 grader och tar ut när såsen har stelnat och fått en fin färg.
Enkelt? Ja. Men den här maträtten klassas ju som snabb- eller skitmat i USA.
Men är det en klassiker så är det.
Nu skall jag nog gå och värma min halvfabrikat-variant till lunch!
Snorig och LÅNG bebbe
Godmorgon Onsdag.
I morse var det riktigt kallt ute. Men på något sätt var det skönt med en kylig energikick. Jag och Elian har sovit riktigt dåligt. Han har snorat och bökat och jag hade räknat med en dundersjuk Ellepelle idag, men han verkar lika glad som vanligt, skönt nog.
Det känns förövrigt som om han har växt en jäkla massa bara över en natt, typ som att armarna helt plötsligt har blivit dubbelt så långa. Ungen når ALLT!
Han hittade även upp till kattens gömställe tidigare. Han blev asglad. Kissen mindre... hehe.
Nu skall det ätas lite. Ha en skön dag i vintersolen.
I morse var det riktigt kallt ute. Men på något sätt var det skönt med en kylig energikick. Jag och Elian har sovit riktigt dåligt. Han har snorat och bökat och jag hade räknat med en dundersjuk Ellepelle idag, men han verkar lika glad som vanligt, skönt nog.
Det känns förövrigt som om han har växt en jäkla massa bara över en natt, typ som att armarna helt plötsligt har blivit dubbelt så långa. Ungen når ALLT!
Han hittade även upp till kattens gömställe tidigare. Han blev asglad. Kissen mindre... hehe.
Nu skall det ätas lite. Ha en skön dag i vintersolen.
Dansträning pågår
Jag skall få filma uppträdandet när allt är klart. Men det kommer tydligen krävas en massaaaa träning.
Att hon inte vågar visa dansen för sin mormor får mig att fundera på hur hon skall våga uppträda inför andra människor då? På scen? Hmm...
Det verkar i alla fall som om det är dags för danslektioner för hennes del. På riktigt. Hon skulle tycka att det var jättekul, så det får kanske bli nästa termin! Fritidsintressen börjar ju bli riktigt viktigt nu i skolåldern.
Jag hade planer på att hon skulle uppfylla mina gamla, krossade gymnastikdrömmar (om hon själv ville det)... men det finns inget sådant här ute i "skogen".
Lunch
Ellepelle matvraket åt som vanligt idag. Skönt! Nu ligger han utslagen i sängen för nap nr 2, morfar är och hämtar Emilia i skolan och jag själv skall trycka i mig lite lunch: en slice hemmagjord pizza från gårdagens middag.
Det blir även att kika på serier då ALLA sätter igång (i USA) den här veckan. SOM man har längtat!
Det blir även att kika på serier då ALLA sätter igång (i USA) den här veckan. SOM man har längtat!
Bara stå och glo...
Jag och Elian tog en riktigt lång och skön nap nu i förmiddags. I vanliga fall har jag så himla svårt för att somna in ordentligt på dagtid men idag sov jag djupt och drömde helskumt! Skönt med lite riktig vila i alla fall...
Elian har bara en sak för sig att göra när han är vaken: stå. Sitta/ligga och leka med leksaker? Hell no. Med undantag för om Emilia gör honom sällis, men annars nej.
Han ställer sig mot fönster, väggar, dörrar, möbler och mot mig. Det finns verkligen inget annat som är intressant just nu. Därför kan han inte sysselsätta sig själv för fem öre.
Men men, nu är det lunchdags för hans del... förhoppningsvis ÄTER han idag så han kan sova lite bättre i natt.
Elian har bara en sak för sig att göra när han är vaken: stå. Sitta/ligga och leka med leksaker? Hell no. Med undantag för om Emilia gör honom sällis, men annars nej.
Han ställer sig mot fönster, väggar, dörrar, möbler och mot mig. Det finns verkligen inget annat som är intressant just nu. Därför kan han inte sysselsätta sig själv för fem öre.
Men men, nu är det lunchdags för hans del... förhoppningsvis ÄTER han idag så han kan sova lite bättre i natt.
Emilia har startat ett band
Dagen har varit lång och lite seg. Elian har bland annat matvägrat det mesta och fått kväljningar så fort jag har erbjudit honom något.
Jag trodde inte att det vi hade hemma passade till en början så vi begav oss till affären för att handla annat, men han åt inte alltför gärna av det heller. Lite ovanligt med tanke på att han är ett matvrak annars!
Men förhoppningsvis har det gått över tills i morgon. Nu väntar jag mig en vaken och hungrig natt bara.
Annars hade Emilia haft det bra i skolan. Hon har tydligen startat en dansgrupp med några av hennes kompisar. Dom skall dansa och sjunga och sedan uppträda inför eleverna i skolan. Småstjärnorna-varning?
Hon var heltaggad inför den här nya gruppen... eller "bandet" som hon kallade det och var noga med att lägga fram "danskläder" till i morgon. Vad det nu innebär...
Hon gav ett litet smakprov på deras låt och det gick något i stil med "min kärlek, ahaaaa och jag gillar den". Vem vet, jag kanske får tillstånd att filma och visa er, hehe.
Jag trodde inte att det vi hade hemma passade till en början så vi begav oss till affären för att handla annat, men han åt inte alltför gärna av det heller. Lite ovanligt med tanke på att han är ett matvrak annars!
Men förhoppningsvis har det gått över tills i morgon. Nu väntar jag mig en vaken och hungrig natt bara.
Annars hade Emilia haft det bra i skolan. Hon har tydligen startat en dansgrupp med några av hennes kompisar. Dom skall dansa och sjunga och sedan uppträda inför eleverna i skolan. Småstjärnorna-varning?
Hon var heltaggad inför den här nya gruppen... eller "bandet" som hon kallade det och var noga med att lägga fram "danskläder" till i morgon. Vad det nu innebär...
Hon gav ett litet smakprov på deras låt och det gick något i stil med "min kärlek, ahaaaa och jag gillar den". Vem vet, jag kanske får tillstånd att filma och visa er, hehe.
Elian idag
Mammas gnälliga, tjockisbebbe. Om det ändå fanns ord till att beskriva hur mycket jag älskar dig...
En lite seg Måndagsmorgon
Måndag idag och ny vecka! Känns rätt skönt faktiskt... att komma tillbaka till det "gamla vanliga". Natten var dock lite krånglig och även Emilia var trött i morse när hon skulle upp till skolan. Men "måndagströtta" är vi nog alla rätt ofta?
Idag skulle jag och Elian egentligen ha gått på födelsedagskalas. En utav tjejerna från mammagängets bebbe fyller ett år idag. Ja, hon är väl inte mycket till bebis längre, hon är ju stora tjejen!
Men här är det hostigt, gnälligt och segt... så jag vågade inte riskera att smitta någon. Jättetråkigt!
Jag hoppas i alla fall att mammagänget har det trevligt och att födelsedagstjejen får en toppendag.
Hur som helst, gnälligt var det ja... Elian är allmänt less just nu, så jag skall köra helt slut på honom innan det är dags för förmiddagsvilan.
Idag skulle jag och Elian egentligen ha gått på födelsedagskalas. En utav tjejerna från mammagängets bebbe fyller ett år idag. Ja, hon är väl inte mycket till bebis längre, hon är ju stora tjejen!
Men här är det hostigt, gnälligt och segt... så jag vågade inte riskera att smitta någon. Jättetråkigt!
Jag hoppas i alla fall att mammagänget har det trevligt och att födelsedagstjejen får en toppendag.
Hur som helst, gnälligt var det ja... Elian är allmänt less just nu, så jag skall köra helt slut på honom innan det är dags för förmiddagsvilan.
Söndagens galna Emilia
Såhär ser det ut
Bebisfilmer och barnmusik
Godmorgon bloggers!
Jag och Elian har kollat på filmer på honom hela morgonen. Till en början var han helt fascinerad och satt som fastklistrad men sedan blev han rädd. Varje gång han pep till på filmen, sa något, skrattade eller lät överhuvudtaget så blev han hel bekymrad och gnällde till.
Men ändå kunde han inte släppa blicken...
Sedan tog filmerna slut och med tanke på att han strejkar och har totaldissat leksakerna för tillfället så blev det att sätta på barnmusik på Spotify och låta honom sitta och dansa och klappa händerna.
Och för en liten stund sedan kom storfavoriten Emilia upp, så nu är det fullt ös igen.
Ha en trevlig Söndag!
Jag och Elian har kollat på filmer på honom hela morgonen. Till en början var han helt fascinerad och satt som fastklistrad men sedan blev han rädd. Varje gång han pep till på filmen, sa något, skrattade eller lät överhuvudtaget så blev han hel bekymrad och gnällde till.
Men ändå kunde han inte släppa blicken...
Sedan tog filmerna slut och med tanke på att han strejkar och har totaldissat leksakerna för tillfället så blev det att sätta på barnmusik på Spotify och låta honom sitta och dansa och klappa händerna.
Och för en liten stund sedan kom storfavoriten Emilia upp, så nu är det fullt ös igen.
Ha en trevlig Söndag!
Leka leka leka
Det har varit en riktig slapparlördag här hos oss idag. Emilia och Elian har roat varandra hela dagen.
Emilia har bestämt lekar hela tiden men nu börjar Elian faktiskt säga ifrån när han inte tycker att det är kul längre. Emilia har lekt att dom skall ut på resor, klätt på mössor och halsdukar och ryggsäckar på Liten och han tröttnade till slut på att bli bollad med överallt, hehe.
Tydligen skulle dom "resa till Amsterdam" och han behövde ha ordentligt med kläder på sig. Även fast dom skulle dit för att sola och bada! Hehe, jaja... det är ju tur att hon har fantasin med sig i alla fall!
Bild från i morse, när första leken satte igång.
Emilia har bestämt lekar hela tiden men nu börjar Elian faktiskt säga ifrån när han inte tycker att det är kul längre. Emilia har lekt att dom skall ut på resor, klätt på mössor och halsdukar och ryggsäckar på Liten och han tröttnade till slut på att bli bollad med överallt, hehe.
Tydligen skulle dom "resa till Amsterdam" och han behövde ha ordentligt med kläder på sig. Även fast dom skulle dit för att sola och bada! Hehe, jaja... det är ju tur att hon har fantasin med sig i alla fall!
Bild från i morse, när första leken satte igång.
Baka dumlekaka
Idag bestämde sig Emilia för att baka dumlekakorna som hon blev tipsad om. Hon har ännu inte smakat dom... men jag tror nog att hon kommer tycka om dom!
Hon var i alla fall superduktig och fixade i ordning allt själv även den här gången.
Hon var i alla fall superduktig och fixade i ordning allt själv även den här gången.
Önskeinlägg: Redigera ögon?
Jag undrar om du kan förklara i ett inlägg hur du redigerar ögonen på Emilia eller/och på Elian. Hur du får dom så starka, glänsiga, skärpiga?
Oftast redigerar jag dom inte allt för mycket. Jag fotar porträtt och "närbilder" med fokuspunkten på ögonen, därför blir det en fin och markerad skärpa just där.
Sedan blir dom som finast med dagsljus. T ex utomhus eller vid ett stort fönster, därmed ljus och glans.
Sedan kan jag lägga till lite extra skärpa med "sharpen tool" i photoshop. Men då drar jag ned "strength" till ca 20% för att inte få en alldeles för överdriven skärpa.
Morgon i vardagsrummet
Solen skiner in här i vardagsrummet, ungarna leker och har hysteriskt kul. Lycka är verkligen att höra dom skratta, att se när dom ler. Helt fantastiskt hur levande jag kan känna mig, tack vare två små liv.
Emilia såg (ironiskt nog) ett program tidigare om ungdomar som ljugit. Hon är ju en riktig hejare på att se på barnserier på nätet. Hur som helst, det hade med lögner att göra i alla fall och då frågade jag "Vad tycker vi om folk som ljuger?"
Och hon svarade tillbaka att det är "fult och dumt... och att man får sitta på sitt rum om man gör det".
Sedan bytte hon snabbt samtalsämne och pratade om bakning. Idag vill hon baka efter ett recept hon fick av en av mina bloggläsare. Vi får väl se om det blir av. Hon tyckte i alla fall att det var skoj att någon hade tipsat henne och att så många tyckte att hon var duktig. Stoltheten gick inte att missa!
Emilia såg (ironiskt nog) ett program tidigare om ungdomar som ljugit. Hon är ju en riktig hejare på att se på barnserier på nätet. Hur som helst, det hade med lögner att göra i alla fall och då frågade jag "Vad tycker vi om folk som ljuger?"
Och hon svarade tillbaka att det är "fult och dumt... och att man får sitta på sitt rum om man gör det".
Sedan bytte hon snabbt samtalsämne och pratade om bakning. Idag vill hon baka efter ett recept hon fick av en av mina bloggläsare. Vi får väl se om det blir av. Hon tyckte i alla fall att det var skoj att någon hade tipsat henne och att så många tyckte att hon var duktig. Stoltheten gick inte att missa!
Kidsen är allt
Jag vet inte när jag lyckades somna i natt men sent (tidigt?) var det i alla fall. Elian sov hyffsat, men ville upp tidigt och det sved väl till lite efter natten. Men det var bara att tända lampan och mötas av en solstråle som sa "maaa...." och vinkade med jordens största smile. Gos! Vad skulle jag göra utan honom?
Jag har kommit fram till att inte lägga ned energi på fel saker/personer just nu. Folk kan prata hur mycket dom vill, det viktigaste är att jag vet och att dom vet sanningen. Skall dom fortsätta att ljuga för alltid så kommer det som sagt slå tillbaka. Jävligt hårt dessutom! Och jag har alltid möjligheten att spy ur mig ALLT när som helst. Varenda detalj av sanningen.
Men viktigast är barnen. Mina underbart fina barn som JAG och ingen annan tar hand om 24/7. Jag måste se deras bästa framför mitt (med tanke på att andra har svårt för att göra det).
Nu skall jag roa en redan trött och uttråkad grabb. Älskade, älskade...
Jag har kommit fram till att inte lägga ned energi på fel saker/personer just nu. Folk kan prata hur mycket dom vill, det viktigaste är att jag vet och att dom vet sanningen. Skall dom fortsätta att ljuga för alltid så kommer det som sagt slå tillbaka. Jävligt hårt dessutom! Och jag har alltid möjligheten att spy ur mig ALLT när som helst. Varenda detalj av sanningen.
Men viktigast är barnen. Mina underbart fina barn som JAG och ingen annan tar hand om 24/7. Jag måste se deras bästa framför mitt (med tanke på att andra har svårt för att göra det).
Nu skall jag roa en redan trött och uttråkad grabb. Älskade, älskade...
Karma
Det här har varit en otroligt tuff och omtumlande dag. Jag har blivit påmind om något jag har lagt bakom mig, som verkligen har tagit tid och fortfarande kommer ta tid att verkligen bearbeta.
Jag skall sova på saken och fundera på hur jag skall göra med sanningen, med alla bevis, med allt som egentligen borde komma fram. Jag måste fundera på ifall jag kommer må bättre och bli lyckligare av att veta att resten av världen kan få reda på det? Grejen är nog bara att jag vill få tyst på dom som pratar skit, som fortfarande ljuger. För livet är hårt, men livet blir ÄNNU hårdare när man ljuger och inte vågar stå för sanningen. För believe me, det slår ALLTID tillbaka. Karma.
Jag har två föräldrar som bryr sig om mig. Och när skitsnacket går för långt så är jag glad för att dom har min rygg och försvarar mig när jag själv bryter ihop.
Det skall och BÖR dom aldrig få skit för.
Nu skall jag få slut på mina snurrande tankar, inte låta lögner ta över mitt inre och lägga den här dagen bakom mig.
Jag kommer i alla fall aldrig sjunka lika lågt som vissa andra. Jag är så mycket bättre än det här.
Jag är starkare.
Mitt liv fortsätter nu från där jag skall vara och ÄR, inte från där jag var för ett år sedan.
Återigen, tack för allt underbart stöd jag får av er. Jag blir rörd av varenda kommentar.
Jag skall sova på saken och fundera på hur jag skall göra med sanningen, med alla bevis, med allt som egentligen borde komma fram. Jag måste fundera på ifall jag kommer må bättre och bli lyckligare av att veta att resten av världen kan få reda på det? Grejen är nog bara att jag vill få tyst på dom som pratar skit, som fortfarande ljuger. För livet är hårt, men livet blir ÄNNU hårdare när man ljuger och inte vågar stå för sanningen. För believe me, det slår ALLTID tillbaka. Karma.
Jag har två föräldrar som bryr sig om mig. Och när skitsnacket går för långt så är jag glad för att dom har min rygg och försvarar mig när jag själv bryter ihop.
Det skall och BÖR dom aldrig få skit för.
Nu skall jag få slut på mina snurrande tankar, inte låta lögner ta över mitt inre och lägga den här dagen bakom mig.
Jag kommer i alla fall aldrig sjunka lika lågt som vissa andra. Jag är så mycket bättre än det här.
Jag är starkare.
Mitt liv fortsätter nu från där jag skall vara och ÄR, inte från där jag var för ett år sedan.
Återigen, tack för allt underbart stöd jag får av er. Jag blir rörd av varenda kommentar.
Happy friday
Nu skall jag avnjuta en fredagskväll med min familj. Jag har allt och det kommer ingen kunna ta ifrån mig.
Tack underbara läsare för allt dagligt stöd, ni ger mig så himla mycket! PUSS på er.
Tack underbara läsare för allt dagligt stöd, ni ger mig så himla mycket! PUSS på er.
Äckliga mytomaner
På något sätt har jag lyckats gå tillbaka i tiden och riva upp gamla, äckliga minnen.
Jag skulle kunna blotta hela sanningen för er nu. Jag är så förbannad och extremt sårad och känner inget behov ALLS att skydda och respektera människor som förtjänar den totala motsatsen.
Sanningen kommer alltid fram, det vet jag... att vissa människor fortfarande ljuger och förskönar sig själva, det får mig att vilja spy... men kanske dags att den NAKNA sanningen kommer fram i min blogg då, trotsallt?
Från dag ett. Tills nu.
Svin!
Jag skulle kunna blotta hela sanningen för er nu. Jag är så förbannad och extremt sårad och känner inget behov ALLS att skydda och respektera människor som förtjänar den totala motsatsen.
Sanningen kommer alltid fram, det vet jag... att vissa människor fortfarande ljuger och förskönar sig själva, det får mig att vilja spy... men kanske dags att den NAKNA sanningen kommer fram i min blogg då, trotsallt?
Från dag ett. Tills nu.
Svin!
Fredagens Emilia
Idag kom Emilia hem med en present till mig. Hon hade gjort ett par örhängen till mig i skolan. Själva "dekorationen" på örhänget var blå lera som hade fått "stelna i ugnen" och hon valde blå för att det är min favoritfärg. Visst är hon snäll, min brud?
Hon kom även hem med ett stukat finger. Hon hade gjort sig illa i pulkabacken och hade fått lite omplåstring. Plåstret och bomullstussen kastades dock i sopen nu, så jag tror inte att det var någon större fara. Hon verkar rätt oberörd.
För tillfället sitter hon och äter upp chokladbollarna som hon fixade i ordning själv igårkväll och undrar hur många hon får äta... hon har ju "bara" ätit fem stycken än så länge.
Att jag innan dess sa att det räcker med en eller två innan maten, det spelade ingen roll... en eller fem?
Hon kom även hem med ett stukat finger. Hon hade gjort sig illa i pulkabacken och hade fått lite omplåstring. Plåstret och bomullstussen kastades dock i sopen nu, så jag tror inte att det var någon större fara. Hon verkar rätt oberörd.
För tillfället sitter hon och äter upp chokladbollarna som hon fixade i ordning själv igårkväll och undrar hur många hon får äta... hon har ju "bara" ätit fem stycken än så länge.
Att jag innan dess sa att det räcker med en eller två innan maten, det spelade ingen roll... en eller fem?
Uppdatera garderoberna?
Idag vaknade jag med världens shoppingbegär... "vill ha, vill ha, vill ha". Ni vet säkert vad jag menar? Men någon shopping blir det tyvärr inte. Jag har mest slösurfat runt lite och hittat inspiration. Allra roligast är att titta på och handla kläder till kidsen. Speciellt Emilia, då även hon är extremt klädintresserad (redan). Elian är ju förstås lite liten för det, än så länge... men ändå.
Jag tänkte nog försöka ta en runda i helgen någon dag, någonstans.
Nedanför hittade jag lite fint till lillbruden som troligtvis faller oss båda i smaken. Jag gillar Lindex barnkläder! Och KappAhl... och Zara... och H&M... hmm... shoopppa!?
Förresten så har ni bett om dagens outfit från mig. Jag skall fundera på saken.
Men Emilia har mycket sötare kläder och är mycket sötare - hela hon. Så det fortsätter med dagens Emilia!
Visst ser kläderna ut att passa... eh.. mig med? Jag och Emilia kanske kan matcha! Hehe, nej det är hennes storlekar.
Jag tänkte nog försöka ta en runda i helgen någon dag, någonstans.
Nedanför hittade jag lite fint till lillbruden som troligtvis faller oss båda i smaken. Jag gillar Lindex barnkläder! Och KappAhl... och Zara... och H&M... hmm... shoopppa!?
Förresten så har ni bett om dagens outfit från mig. Jag skall fundera på saken.
Men Emilia har mycket sötare kläder och är mycket sötare - hela hon. Så det fortsätter med dagens Emilia!
Visst ser kläderna ut att passa... eh.. mig med? Jag och Emilia kanske kan matcha! Hehe, nej det är hennes storlekar.
Önskeinlägg: Om jag var "större"...
Tack för att ni kom med en massa bra förslag och idéer när ni fick chansen att önska ett inlägg. Det kom några frågor, så jag tänkte att jag svarar på en i taget!
Om du hade sätt ut som som du gjorde sista delen av graviditeten precis nu, vad skulle du gjort, hade du känt som du skrev i förra inlägget om att det är hysteri med mammakilona?
Det handlar inte om hysteri kring mammakilon, utan om vikt från första början. En massa unga tjejer följer fotspår av storbloggarna och hetsbantar, vilket är ohälsosamt och jävligt sjukt. Skall man som ung och normalsmal tro att man är fet och börja äta barnmatsburkar?
Eller köpa illegala bantningspiller från utlandet?
Eller ens behöva få höra att om man är överviktig så förtjänar man inte att få ett jobb i Sverige?
Eller börja med läskiga bantningsmetoder och dieter överhuvudtaget?
Jag säger såhär. Att om jag såg ut som då, så JA, jag hade fortfarande känt såhär. Att dagens vikthysteri börjar gå över gränsen. Men jag skrev även att man skall äta och träna hälsosamt.
Vilket jag hade fortsatt med att göra om jag var lite "knubbigare". För att gå ned så hade jag ägnat lite mer tid åt att äta rätt och träna bra.
Självklart skall man inte glömma bort sig själv, bara för att man är mamma. Även om jag anser att man skall hetsa lite mindre om vikten och ägna lite mer tid åt att njuta av miraklet som nyss kommit: barnet.
Men som sagt, att glömma bort sig själv är jättefel... därför, återigen: ät och träna. Lev livet och njut!
Jag tycker inte att jag har världens mest smickrande kropp. Jag känner tvärtom och vill inte vara såhär smal, jag tycker att det är fruktansvärt oattraktivt, men varför haka upp sig? Jag får acceptera min kropp och mig själv och lägga energi på att jag har fått något vackert: mina barn.
Komplex lär vi alla ha. Och jag säger inte att jag inte förstår mig på dom som vill gå ned i vikt. Jag menar bara på att hela våra liv inte bör kretsa kring vårat yttre och att behöva gå så långt som att leva ohälsosamt pga det.
Störda lögner om en mamma
Elian har faktiskt sovit hyffsat bra i två nätter i rad nu. Bara vaknat för att äta en gång på kvällen och en gång på natten, däremellan ett par småuppvak men då har det räckt med nappen. Skönt? Hell to the yes. Men sedan finns det andra fuckups som skall förstöra min sömn.
Igår fick jag reda på något egentligen rätt komiskt. Jag fick höra vissa påhitt om mig som fick mig att brusa upp ordentligt. Mest för att människan som hittar på det är en öm punkt, som en gång i tiden förstörde mitt jäkla liv i princip och skapade hela situationen jag lever i åt mig.
Tydligen kontaktar jag människor för att slå ned honom, har förhållanden med vissa bara för att göra han arg och att jag själv är ute efter att ha det såhär.
Öh?
Jag är ledsen, men i vanliga fall är du den personen som är i mina tankar minst. Jag respekterar inte dig för fem öre, du äcklar mig, den personen du är - det du gör och säger - det äcklar mig, hela du SKRÄMMER mig, din psykiska förmåga att ljuga ihop vad som helst - på vilken människas som helst bekostad, det skrämmer mig. Att du svär på dina barn när du ljuger, det får mig att må illa. Men istället för att jämt gå runt och vara arg på grund av ALLT du har gjort så lägger jag energi på dom som förtjänar det. Jag blundar för det som har hänt, jag lägger det bakom mig och hoppas på att allt är på väg åt rätt håll. Det är därför jag stör mig på att du kom åt mig nu.
Men seriöst? Skall jag ha haft Elian i ena armen och telefonen i andra handen och ringt runt till folk för att leta efter någon som vill slå ned pappan till min son? (Varför?)
Jag förstår inte ens hur man har fantasi till att komma på något sådant. Det låter som ett jag är en fjortonårig kickersbrud eller inblandad i någon jävla maffia. Vad är det frågan om!?
Nej, som jag skrev... jag lägger energi på annat istället (sådant och sådana som betyder något för mig). I önskeinläggen så bad några av er att jag skall skriva mer om mig själv, hur jag känner, tänker osv. Men varje gång jag gör det så uppfattar många av er att jag tycker synd om mig själv.
Här finns ingen självömkan. Jag har gått igenom crap, det är bara så det är. Kan jag inte få skriva av mig då?
När jag är arg, JÄVLIGT arg, skall jag inte få skriva det i min egen blogg?
Jag undviker att hänga ut människor, jag har inte ork till att ta konsekvenserna och oavsett vad så är jag faktiskt ingen elak människa. Men ibland... GAH! Fyfan vad man har lust att skrika ut till hela världen vad man har gått igenom och går igenom. Bara få människor att inse att situationen är så fucked up och totalt skruvad så att det inte finns någon enkel lösning.
Nej nu skall jag ta hand om min son. Inte planera någon misshandel, ha ha ha...?
Igår fick jag reda på något egentligen rätt komiskt. Jag fick höra vissa påhitt om mig som fick mig att brusa upp ordentligt. Mest för att människan som hittar på det är en öm punkt, som en gång i tiden förstörde mitt jäkla liv i princip och skapade hela situationen jag lever i åt mig.
Tydligen kontaktar jag människor för att slå ned honom, har förhållanden med vissa bara för att göra han arg och att jag själv är ute efter att ha det såhär.
Öh?
Jag är ledsen, men i vanliga fall är du den personen som är i mina tankar minst. Jag respekterar inte dig för fem öre, du äcklar mig, den personen du är - det du gör och säger - det äcklar mig, hela du SKRÄMMER mig, din psykiska förmåga att ljuga ihop vad som helst - på vilken människas som helst bekostad, det skrämmer mig. Att du svär på dina barn när du ljuger, det får mig att må illa. Men istället för att jämt gå runt och vara arg på grund av ALLT du har gjort så lägger jag energi på dom som förtjänar det. Jag blundar för det som har hänt, jag lägger det bakom mig och hoppas på att allt är på väg åt rätt håll. Det är därför jag stör mig på att du kom åt mig nu.
Men seriöst? Skall jag ha haft Elian i ena armen och telefonen i andra handen och ringt runt till folk för att leta efter någon som vill slå ned pappan till min son? (Varför?)
Jag förstår inte ens hur man har fantasi till att komma på något sådant. Det låter som ett jag är en fjortonårig kickersbrud eller inblandad i någon jävla maffia. Vad är det frågan om!?
Nej, som jag skrev... jag lägger energi på annat istället (sådant och sådana som betyder något för mig). I önskeinläggen så bad några av er att jag skall skriva mer om mig själv, hur jag känner, tänker osv. Men varje gång jag gör det så uppfattar många av er att jag tycker synd om mig själv.
Här finns ingen självömkan. Jag har gått igenom crap, det är bara så det är. Kan jag inte få skriva av mig då?
När jag är arg, JÄVLIGT arg, skall jag inte få skriva det i min egen blogg?
Jag undviker att hänga ut människor, jag har inte ork till att ta konsekvenserna och oavsett vad så är jag faktiskt ingen elak människa. Men ibland... GAH! Fyfan vad man har lust att skrika ut till hela världen vad man har gått igenom och går igenom. Bara få människor att inse att situationen är så fucked up och totalt skruvad så att det inte finns någon enkel lösning.
Nej nu skall jag ta hand om min son. Inte planera någon misshandel, ha ha ha...?
Wok med nudlar
Ikväll blev det en väldigt enkel wok. Men det är gott, enkelt och går hyffsat fort. Jag brukar variera mina wokrätter ganska mycket, man kan få till så många olika, roliga smaker.
Men idag blev det väldigt enkelt pga trötthet, lathet, huvudvärk och tidsbrist. Men gott ändå!
Jag stekte kyckling i sesamolja, kokade under tiden nudlarna med några droppar sesamolja och fixade i ordning med broccoli, minimajs, vattenkastanjer och bambuskott.
När kycklingbitarna var färdiga tog jag ut dom och wokade sedan grönsakerna och nudlarna.
Hällde i lite teriyakisås, hoisinsås, oystersås, soya och vitlök + salt, peppar och rödcurry.
Jag tillsatte även lite vatten för att få lite sås av det hela.
Ingefära och chili hade passat utmärkt till just den här smaken om jag hade haft det hemma. Och lite mer färgglada grönsaker, men som sagt... jag kände för att vara lite lat idag.
Hej, titta på mig!
Först stod han i trehundra år vid Emilias dator och försökte fånga hennes uppmärksamhet, när han sedan insåg att jag stod och plåtade så blev det full fart framåt och upp och klättra på mig istället.
Så har han varit mest hela dagen. Leksakerna är tråkiga och suger, bara sällskap som gäller!
Rent och fint
Här har det storstädats hela dagen. Det behövdes verkligen och det är ju SÅ skönt när det är sådär kliniskt rent och framför allt LUKTAR rent!
Emilia har varit på skridskoutflykt med plugget och hade haft det bra, nu har hon påbörjat ytterligare ett projekt i köket (hmm) och jag själv skall proppa i Elian lite middag nu och sedan slänga ihop våran mat.
Emilia har varit på skridskoutflykt med plugget och hade haft det bra, nu har hon påbörjat ytterligare ett projekt i köket (hmm) och jag själv skall proppa i Elian lite middag nu och sedan slänga ihop våran mat.
Önskeinlägg: "Papporna"
Jag börjar första delen av era önskeinlägg med att besvara frågan om mina barns såkallade farsor. Med tanke på att ingen utav dom finns i våra liv så känns det otroligt onödigt att blanda in dom i våra vardagsinlägg.
Angående Emilias pappa (som jag tydligen inte har skrivit om?) så är det såhär: Sist han träffade Emilia var för ca 5 och någonting år sedan. Han drog utan att höra av sig, jag försökte få kontakt men han nekade.
Sedan hörde han av sig när Emilia var runt 3 år gammal och tyckte att det var dags att vara delaktig igen. Vi bestämde att vi skulle ses och prata och planera först. Han dök aldrig upp och hörde aldrig av sig igen efter det.
När vi pratade där vid treårsåldern så sa han att han hade dragit för Emilias skull, att han inte hade något att ge henne. Och jag antar att han fortfarande anser att det är för det bästa, för han var långt ifrån världens bästa pappa när han väl fanns med i bilden.
Självklart är det tråkigt för mina barns skull att det har blivit såhär. Jag har försökt reparera båda situationer så gott jag har kunnat.
Oftast krävs det två personer för att skapa problem. Man kan sällan skylla på en ensam person. Jag vet att jag är långt ifrån perfekt och har fel och brister som alla andra människor. MEN i dessa fall så har jag som sagt gjort det JAG har kunnat. Resten får dom skulden för, och det är inget dom själva kan förneka.
(Angående Elians pappa så är det fortfarande alldeles för personligt. Det har hänt SÅ himla mycket, det är äckligt ofattbart... så innan ni börjar spekulera så kan ni väl bara respektera att ni inte vet allt - inte ens i närheten.)
Vad som sker i framtiden återstår att se. Men tills dess så ser jag till att barnen har det bra och får allt dom behöver.
Ett barn bör ha en mamma och en pappa. Men jag kan inte trolla fram ansvarstagande pappor åt dom, jag kan inte få vissa val ogjorda, jag kan inte klappa händerna och få allt att vara som det "skall vara".
Hur som helst, nu vet ni hur det ligger till. Dom är inte delaktiga. Och någon dag kanske det förändras, förhoppningsvis... och då lovar jag att säga till. Eller ja, skriva om det.
Angående Emilias pappa (som jag tydligen inte har skrivit om?) så är det såhär: Sist han träffade Emilia var för ca 5 och någonting år sedan. Han drog utan att höra av sig, jag försökte få kontakt men han nekade.
Sedan hörde han av sig när Emilia var runt 3 år gammal och tyckte att det var dags att vara delaktig igen. Vi bestämde att vi skulle ses och prata och planera först. Han dök aldrig upp och hörde aldrig av sig igen efter det.
När vi pratade där vid treårsåldern så sa han att han hade dragit för Emilias skull, att han inte hade något att ge henne. Och jag antar att han fortfarande anser att det är för det bästa, för han var långt ifrån världens bästa pappa när han väl fanns med i bilden.
Självklart är det tråkigt för mina barns skull att det har blivit såhär. Jag har försökt reparera båda situationer så gott jag har kunnat.
Oftast krävs det två personer för att skapa problem. Man kan sällan skylla på en ensam person. Jag vet att jag är långt ifrån perfekt och har fel och brister som alla andra människor. MEN i dessa fall så har jag som sagt gjort det JAG har kunnat. Resten får dom skulden för, och det är inget dom själva kan förneka.
(Angående Elians pappa så är det fortfarande alldeles för personligt. Det har hänt SÅ himla mycket, det är äckligt ofattbart... så innan ni börjar spekulera så kan ni väl bara respektera att ni inte vet allt - inte ens i närheten.)
Vad som sker i framtiden återstår att se. Men tills dess så ser jag till att barnen har det bra och får allt dom behöver.
Ett barn bör ha en mamma och en pappa. Men jag kan inte trolla fram ansvarstagande pappor åt dom, jag kan inte få vissa val ogjorda, jag kan inte klappa händerna och få allt att vara som det "skall vara".
Hur som helst, nu vet ni hur det ligger till. Dom är inte delaktiga. Och någon dag kanske det förändras, förhoppningsvis... och då lovar jag att säga till. Eller ja, skriva om det.
Önska ett inlägg
Jag känner att min inspiration börjar komma tillbaka. Jag känner mig peppad till att leva, att blogga, att fota... att göra det jag gör.
Så jag undrar då, om du fick önska ett inlägg; finns det något speciellt då? Något som du önskar att jag skrev om, eller skrev mer om? Eller kanske någon bild, någon film, något helt annat, vad som helst.
Detta frågade jag förut, för länge sedan. Då var det att berätta om mitt liv i USA, mer recept, mer bilder. Jag tycker att jag har levt upp till dom önskemålen. Eller?
Omelett
Emilia blev lite besviken igår efter hennes bakförsök. Hon hade räknat med typ en maräng-tårtbotten men det blev något helt annat.
Nämligen en sockeromelett. Toppen smakade socker och innehållet såg ut som en genomskinlig geleklump som smakade ägg och endast ägg.
Men hon fick såklart en massa beröm för att hon försökte och sedan insåg hon att man ibland måste misslyckas för att sedan kunna lära sig.
Hon lär väl prova på något annat snart igen, kan jag tro!
Nämligen en sockeromelett. Toppen smakade socker och innehållet såg ut som en genomskinlig geleklump som smakade ägg och endast ägg.
Men hon fick såklart en massa beröm för att hon försökte och sedan insåg hon att man ibland måste misslyckas för att sedan kunna lära sig.
Hon lär väl prova på något annat snart igen, kan jag tro!
Kvällens middag
Ikväll åt vi schnitzel. En mycket underskattad maträtt enligt mig. Lätt och går snabbt att panera och att fixa i ordning mos är inte svårt heller och väldigt gott förstås med en massa vitpeppar!
Serverades sedan med citron! Mums.
Bilden är verkligen inte den bästa, det är mycket godare än vad det ser ut!
Serverades sedan med citron! Mums.
Bilden är verkligen inte den bästa, det är mycket godare än vad det ser ut!
Emilia i köket igen
Idag har Emilia surfat efter nya recept igen. Hon försvann ut i köket utan att jag visste vad hon höll på med, sedan insåg jag att hon hade påbörjat ett projekt ala egna maränger. Det var dock mycket lättare sagt än gjort. Tusen gånger svårare än hennes energikakor i alla fall. För det vispades och vispades men ändå blev det inte rätt och sedan tröttnade hon till slut och projektet övergavs.
Nu står det någon slags marängsmet i kakform i ugnen. Men men, hon försökte i alla fall!
Nu står det någon slags marängsmet i kakform i ugnen. Men men, hon försökte i alla fall!
Äta tills han kräks!
Har en riktigt trött grabb här hemma idag. Inte så konstigt med tanke på att han är uppe och röjer hela nätterna och håller igång när han väl är vaken.
Han sover för andra gången idag just nu och gången innan dess sov han i 2,5h. Inte illa. Tråkigt bara att han tycker att han skall vända på dygnet. Nattugglan Ellepelle...
Idag kör jag även ett projekt. Nämligen att proppa i så mycket mat det bara går i hans lilla (eh, stora) mage. Han skall få äta så mycket så att han kräks idag (inte riktigt... men ni hajar), så skall vi se om han skippar några flaskor till natten.
Jag tvivlar på att det kommer hjälpa. Flaskan är som skrivet tidigare hans trygghet, jag tror verkligen inte att det handlar om hunger. Men det skadar inte att testa.
Äntligen! Han vill mysa!
Efter en energifylld morgon med en massa lek, lite gröt och macka med mjukost i magen så satte sig Elian och chillade lite i mitt knä. Detta händer aldrig. Han klättrar och klänger, men han kan inte sitta still i famnen, han måste pilla på mina ögonfransar, dra i mitt hår, lägga sig upp och ned, banka på min arm och sådana saker. Sitta still och mysa, vad fan är det liksom!?
Men nu kröp han upp, lutade huvudet mot mig och satt still i typ fem minuter. Gos! Ögonen gick i kors på honom så jag gick nyss och la honom i sängen.
Jag hör dock en livlig konversation mellan honom och sig själv via babymonitorn just nu. "AH... ba... ahbaba... ma... mamma... öh... nä... öh" osv. Vi får väl se när han somnar. Då skall även jag passa på att vila.
Ja, han hade pyjamas på sig under overallen på morgonpromenaden till skolan i morse. Det fanns ingen tid över till att klä om och sedan såg det så mysigt ut. Så han får ha den ett par timmar till! Slappt...
Men nu kröp han upp, lutade huvudet mot mig och satt still i typ fem minuter. Gos! Ögonen gick i kors på honom så jag gick nyss och la honom i sängen.
Jag hör dock en livlig konversation mellan honom och sig själv via babymonitorn just nu. "AH... ba... ahbaba... ma... mamma... öh... nä... öh" osv. Vi får väl se när han somnar. Då skall även jag passa på att vila.
Ja, han hade pyjamas på sig under overallen på morgonpromenaden till skolan i morse. Det fanns ingen tid över till att klä om och sedan såg det så mysigt ut. Så han får ha den ett par timmar till! Slappt...
Full rulle
Elian har varit uppe och härjat i natt och vaknade sedan tidigt. Men han är lika galen ändå! Det är fullt ös och har varit i många timmar nu.
Förresten, på tal om galet. Jag har inte hunnit/orkat läsa klart Anna W's bok. Det känns som om det inte är någon metod som passar oss.
Tack vare 5 minuters metoden så KAN Elian somna själv på kvällarna. Jag lägger ned honom i sängen, går in och lägger honom till rätta ett par gånger men till slut så somnar han utan hjälp.
Problemet är bara nattetid. Då somnar han inte om själv och inte utan flaskan.
Men med tanke på att han faktiskt kan somna själv från början så passar inte "Sova hela natten" grejen. Jag tror snarare att jag bara behöver vara hård och VÄGRA flaskan ett par nätter och sedan kommer han sluta med den vanan.
Men å andra sidan så är det förmodligen en fas som han växer ur när han är redo.
Det handlar bara om att flaskan har blivit hans trygghet och det är därför han vägrar somna om utan den...
Hur som helst, oavsett vad jag gör så kommer han lära sig att sova till slut ändå. Bara att hålla ut!
Nu kommer Elian med bollen. Han tycker alltså att jag har suttit här lite väl länge nu och kräver lite lek och uppmärksamhet. Ha en skön förmiddag!
Inte som planerat...
Idag hade jag planerat en viss maträtt som skulle ätas till kvällen. Vi var och storhandlade men jag glömde förstås en viktig ingrediens så det blev att sista-sekunden leta efter något nytt att äta som jag hade hemma.
Köttfärs fanns i kylen så istället för en vanlig tacomiddag blev det pitabröd med texmex inspirerad köttfärsröra i.
Köttfärs, salsa, Heinz chili sauce, lök, vitlök, spiskummin, ancho chili och cayenne.
Sedan vanliga tacostillbehör och det fick funka. I alla fall för att vara en panikmiddag i besvikelse.
Dagens Emilia
Queen E är på sitt underbara 6-årstrots-humör idag. Om ni bara visste vad hon kan hitta på...
Energikakorna
- 4 dl Havregryn
- 4 msk Kokos
- 1½ tsk Bakpulver
- 2½ msk Mjöl
- Kanel (saknades mått?)
- 4 msk Flytande honung
- 100 gr Smält smör
- 2 Äggvitor
- ½ dl Varmt vatten
"Lägg smeten i en form. In i ugnen, 175 grader, femton minuter ungefär"
Dessa "Energikakor" smakade havregrynsgröt. Men själva grejen var ju att hon gjorde ALLT själv. Enda från att söka på nätet och skriva av receptet.
Emilia tog över
Emilia skrev av ett recept från nätet tidigare och bakade helt på egen hand. Hon blandade ihop sin smet, fixade i ordning och fick sedan hjälp att ställa i ugnen förstås... men annars har hon tagit över köket för första gången i sitt liv - alldeles ensam. Inte illa!
Hon är även extremt stolt över att det inte var något socker i och upprepar "dom är både goda OCH nyttiga".
Babycafé
Idag har jag och Elian varit på babycafe. Huliganen fick lite blandade känslor angående det. Till en början var han lika mesig som vanligt och grät för minsta lilla och stod mest och klättrade på mig.
Men efter sångstund, lite mat i magen och inte lika mycket folk på golvet så visade han sitt riktiga jag, var helt galen och lekte på precis som vanligt.
Vi kom hem för en liten stund sedan och han ligger däckad i sängen, helt utmattad efter dagen.
Men efter sångstund, lite mat i magen och inte lika mycket folk på golvet så visade han sitt riktiga jag, var helt galen och lekte på precis som vanligt.
Vi kom hem för en liten stund sedan och han ligger däckad i sängen, helt utmattad efter dagen.
En mamma - En klätterställning
Såhär står Elian 90% av tiden jag sitter här och bloggar. Han hänger på soffkanten och klättrar upp på mina ben. Om han är ett bekräftelse- och uppmärksamhetsfreak? Kanske.
"Hej, har du glömt mig? Du har inte tittat på mig på ca tio sekunder. Mammaaaa, leeeek med miiiiig!"
"Hej, har du glömt mig? Du har inte tittat på mig på ca tio sekunder. Mammaaaa, leeeek med miiiiig!"
Slaskiga Måndag
Gårdagen och kvällen var lugn och seg. Jag städade av lite hemma, gjorde sådant som var nödvändigt, slängde ihop någon snabb pastarätt till middag och sedan kastade jag ungarna i säng och såg på Solsidan.
Idag är det Måndag igen och Emilia är tillbaka i skolan. Att lämna henne i morse var inga problem, så jag hoppas att resten av dagen flyter på lika lätt för hennes del.
Förra veckan var ju som sagt väldigt laddad, känslomässigt, för henne... så vi får hoppas att hennes långhelg gav henne en massa ny energi till att orka.
Idag är det Måndag igen och Emilia är tillbaka i skolan. Att lämna henne i morse var inga problem, så jag hoppas att resten av dagen flyter på lika lätt för hennes del.
Förra veckan var ju som sagt väldigt laddad, känslomässigt, för henne... så vi får hoppas att hennes långhelg gav henne en massa ny energi till att orka.
Syrran är skoj!
Barnmat, LCHF eller bantningspiller!?
Då och då är det någon som frågar mig vad jag har gjort för att lyckas gå ned i vikt, vilken bantningsmetod jag har använt eller hur jag tränar.
Och jag är fruktansvärt dålig på att svara på detta. Men såhär är det... 90% av bloggvärlden nojar över sin vikt, skriver helt besatt om olika metoder för att bli smalare, vad man bör äta eller hur man skall göra och framför allt; hur man SKALL se ut. Och ärligt talat så intresserar det inte mig, jag tycker snarare SNARK om viktnojan.
Jag delar inte barnmatsburkar med Elian för att gå ned i vikt (den nya trenden, enligt bloggerskor!?), jag kör inte någon märklig LCHF-diet, jag tränar inga maniska träningspass, jag äter inga olagliga bantningspiller och jag räknar inte kalorier.
Jag proppar i mig vad jag vill: chipspåsar, godis, mat i mängder och vad jag än känner för (utan att spy upp det), jag rör inte ovanligt mycket på mig och ärligt talat så tänker jag inte på min vikt. Alls.
Jag gick upp runt 25 pannor när jag väntade Elian och har gått ned ca 30 (förmodligen mer). Och det är inte något jag tycker om. Många nojar över att gå ned i vikt, snarare hetsar och är besatta. Och sedan finns det dom som inte KAN gå upp, som får leva med att vara plankor.
Jag tycker att former och kurvor är attraktivt och därför trivs jag inte alls i min pinnkropp. Så det finns för- och nackdelar till allt. När tiden räcker till senare så vet jag dock att gymmet kan hjälpa mig. Inget annat.
Ät hälsosamt och träna hälsosamt, lev livet och ha kul. Dagens vikthysteri oroar mig...
Bild från ett äldre inlägg, för tre månader sedan.
Och jag är fruktansvärt dålig på att svara på detta. Men såhär är det... 90% av bloggvärlden nojar över sin vikt, skriver helt besatt om olika metoder för att bli smalare, vad man bör äta eller hur man skall göra och framför allt; hur man SKALL se ut. Och ärligt talat så intresserar det inte mig, jag tycker snarare SNARK om viktnojan.
Jag delar inte barnmatsburkar med Elian för att gå ned i vikt (den nya trenden, enligt bloggerskor!?), jag kör inte någon märklig LCHF-diet, jag tränar inga maniska träningspass, jag äter inga olagliga bantningspiller och jag räknar inte kalorier.
Jag proppar i mig vad jag vill: chipspåsar, godis, mat i mängder och vad jag än känner för (utan att spy upp det), jag rör inte ovanligt mycket på mig och ärligt talat så tänker jag inte på min vikt. Alls.
Jag gick upp runt 25 pannor när jag väntade Elian och har gått ned ca 30 (förmodligen mer). Och det är inte något jag tycker om. Många nojar över att gå ned i vikt, snarare hetsar och är besatta. Och sedan finns det dom som inte KAN gå upp, som får leva med att vara plankor.
Jag tycker att former och kurvor är attraktivt och därför trivs jag inte alls i min pinnkropp. Så det finns för- och nackdelar till allt. När tiden räcker till senare så vet jag dock att gymmet kan hjälpa mig. Inget annat.
Ät hälsosamt och träna hälsosamt, lev livet och ha kul. Dagens vikthysteri oroar mig...
Bild från ett äldre inlägg, för tre månader sedan.
Elian nio månader
Tiden fortsätter att rusa iväg och nu är du hela nio månader. Du har blivit så stor och så egen. Jag ser fram emot varenda dag med dig för att jag vet att jag kommer få se eller uppleva något nytt. Du utvecklas med stormsteg och jag är så himla stolt över dig, min älskling.
Hel kyckling
Ikväll gjorde jag en hel, fylld kyckling i ugn med ris och sås.
Fågeln fylldes med lök, äpple och citron och så marinerades den på en marinad som egentligen bör klassas som HELT fel då jag hade i i princip allt jag kunde tänka mig. Man skall ju hålla sig till en viss "smak" men jag kunde inte bestämma mig.
Det blev olja, soya, vitt vin, citronsaft, vit balsamvinäger, en skvätt ketchup, vitlök, timjan, rosmarin, oregano och salt och peppar. Men den blev faktiskt riktigt lyckad.
Såsen gjordes på en del av marinaden, skyn från kycklingen, vin, samma örter som i marinaden och lite matlagningsgrädde.
Nu är vi riktigt mätta och glada!
Frisk luft
Pyjamasbarn
Kidsen har lekt hela morgonen. Fullt ös minst sagt! Tydligen leker dom mamma, pappa, barn just nu. Ja, enligt Emilia förstås. Hon är mamma och Elian är barnet. Hon försöker få honom att somna, men han vill inte. Konstigt? Han har sömnångest redan från början och så skall han LEKA att han sover också.
Men han asgarvar ändå, Emilia vrålar och låter, det ligger leksaker ÖVERALLT och det är allmänt kaos.
En helt vanlig förmiddag hos oss då...
Köttbullar på IKEA
Godmorgon bloggers.
Igår var vi ju inne i Stockholm av lite olika anledningar och saker som skulle göras.
Emilia har sovit lite dåligt och haft en tuff skolstartsvecka med mycket tårar på skolan och längtan efter mamma så hon fick vara ledig igår. Hon behövde sova ut på morgonen och få en lugn-långhelg.
På måndag lär hon vara back on track med en massa ny energi och vilja!
Hur som helst, planen var att hon skulle få hinna ta sina efterlängtade hål i öronen men tiden räckte inte till, tyvärr. Istället hann vi (som sagt) sitta i bilen i trehundra år, äta middag på IKEA och ta oss en liten runda där.
Elian har drömt en massa mardrömmar igårkväll och i natt. Undra om det var från alla främmande ansikten som poppade upp framför honom igår? Folk kan ju inte låta bli att prata, gulla och besvara hans ögonkontakt... även om han inte längre flirtar utan bara stirrar ut människor på sitt skeptiska vis.
Annars hade han the time of his life där. Både mormor och morfar var med så han satt i kundvagnen och blev busad med konstant medan maman och Emilia sprang runt och letade efter saker.
Igår var vi ju inne i Stockholm av lite olika anledningar och saker som skulle göras.
Emilia har sovit lite dåligt och haft en tuff skolstartsvecka med mycket tårar på skolan och längtan efter mamma så hon fick vara ledig igår. Hon behövde sova ut på morgonen och få en lugn-långhelg.
På måndag lär hon vara back on track med en massa ny energi och vilja!
Hur som helst, planen var att hon skulle få hinna ta sina efterlängtade hål i öronen men tiden räckte inte till, tyvärr. Istället hann vi (som sagt) sitta i bilen i trehundra år, äta middag på IKEA och ta oss en liten runda där.
Elian har drömt en massa mardrömmar igårkväll och i natt. Undra om det var från alla främmande ansikten som poppade upp framför honom igår? Folk kan ju inte låta bli att prata, gulla och besvara hans ögonkontakt... även om han inte längre flirtar utan bara stirrar ut människor på sitt skeptiska vis.
Annars hade han the time of his life där. Både mormor och morfar var med så han satt i kundvagnen och blev busad med konstant medan maman och Emilia sprang runt och letade efter saker.
Barn ska ju tycka om att åka bil?
Mina barn känner nog att dom har suttit i bilen HELA dagen idag. Just för att båda två avskyr att åka bil.
Emilia har hatat bilen enda sedan hon föddes. Hon gallskrek sig igenom sin första bilresa på väg hem från BB ett par dagar efter förlossningen. Och sedan dess har det varit ett helvete.
Långa bilresor till tex Norrland eller Halmstad har varit rena mardrömmen. Det har gått att vilseleda en stund med leksaker, godisaskar, musik, tidningar och annat... men för det mesta har det varit tårar och gallskrik.
Nu när hon är äldre går det förstås att prata, förklara och ja... tvinga. Utan tårar. Men hon sitter som ett mähä om det blir lite "längre" resor och gnäller och tycker att livet suger ändå.
Elian tyckte om bilen från början. Hans första dygn på BB skrek han som en tok, jag kunde inte lägga ned honom utan att han skrek, han var som fastklistrad på min tutte.
Men så kom min skjuts och så fort jag satte på honom overallen och placerade honom i babyskyddet så tystnade han.
Detta fortsatte de första veckorna. Han älskade det och somnade på en gång.
Men sedan blev det rena rama motsatsen. Så fort han SER barnstolen så får han ångest.
Jag har mutat med mat, frukt, majskrokar och lekar och ramsor.
Till sist lyckades jag få honom att sova hans middagslur i bilen (efter många om och men). Jag la min sjal över ögonen på honom och fick en chock när han till slut somnade.
För tillfället är vi ute på äventyr! Vi be...
För tillfället är vi ute på äventyr! Vi befinner oss på andra sidan stan och uträttar ärenden. Snart blir det lite shopping om vi hinner! Ha en fortsatt trevlig fredag.
"Sova hela natten"
Igår lånade jag Anna Wahlgrens omtalade bok "Sova hela natten". Jag kunde förstås inte slita mig från att börja läsa på en gång och kände mig SÅ peppad till att göra vad som helst som stod i boken - så länge min unge lär sig att sova.
Jag har dock inte hunnit komma så mycket längre än första beskrivningen av "kuren" så vi hann inte börja igår. Men jag skall förhoppningsvis kunna läsa ut den tills ikväll!
I boken skriver hon om bland annat vargen och överlevnadsångest. Jag skall erkänna att jag skrattade till en början och för er som inte läst den så låter nog "vargar och vargen" rätt knäppt i en sömnmetod bok, eller? Men hon vet vad hon snackar om. Hon har lyckats hitta en riktigt bra beskrivning bara.
Varje gång Elian skrek i natt så kunde jag inte låta bli att föreställa mig en massa vargar runt hans säng, dock. Det är tydligen därför han skriker. Han är rädd för att dö, mer eller mindre.
Och efter att ha börjat på den här boken så känns "fem minuters metoden" plötsligt väldigt elak. (Och då har ändå JAG utfört den en gång tidigare på Elian.)
Ja ja, vi får väl se om detta funkar för oss.
Inspiration från det Grekiska köket
Idag var jag så himla sugen på tzatziki så jag inspirerades av det grekiska köket och gjorde något liknande.
Jag marinerade köttbitar i en marinad på: olja, soya, citronsaft, vitlök, vitt vin, orgenano, salt och peppar. (Rosmarin hade passat väldigt bra till också).
Köttet fick ligga och dra i någon timme medan jag förberedde resten.
Min tzatziki-variant gjordes enkelt på matyoghurt, gurka, vitlök och kryddor.
På med grönsaker och kött på spetten och in i ugnen tillsammans med potatisklyftorna.
Sedan gjorde jag en tomatröra på en burk krossade tomater, en skvätt grädde, massa basilika, oregano och timjan, lök, vitlök och en skvätt worcestershire sås och citron och salt och peppar.
Det tog väl sin lilla tid med alla olika moment, men gott var det!
Avlastning is the shit
Jag fick sova länge tidigare. Först sov Elian i ca två timmar, men när han vaknade så var mina föräldrar här och tog upp honom... vilket jag, helt stendöd, faktiskt sov igenom. Så själv fick jag sova tre timmar och det var SÅ skönt och verkligen välbehövligt.
Elian hade tydligen bajsat när han vaknade också och jag fick nästan en chock när mina föräldrar berättade att dom bytte blöjan på honom så jag kunde få sova.
Att slippa byta EN bajsblöja är ju rena lyxet för en ensamstående. Visst är jag helt van vid att byta blöjor nu, det är liksom det mina dagar består av... inga konstigheter. Men ändå!
Hur som helst, när jag gick upp började Elian genast gnälla och klättra på mig. Innan dess hade han varit jätteglad och snäll. Så det är väl någon separationsskit, eller i alla fall mammagris-ålder!
Det är tydligen obligatoriskt att gnälla när man ser morsan så hon tar upp en.
Undra om jag skall boka en spa-weekend någonstans och dra? Ungen verkar ju vara trevligare utan mig ändå, hehe.
Nu sover han i alla fall igen (inte så konstigt att han är trött efter natten som var), min pappa är och hämtar Emilia och jag borde vika tvätt... men jag njuter nog av lugnet istället.
Innan Elian somnade så var han ute på promenad. Han börjar bli riktigt duktig på att gå med stöd:
Elian hade tydligen bajsat när han vaknade också och jag fick nästan en chock när mina föräldrar berättade att dom bytte blöjan på honom så jag kunde få sova.
Att slippa byta EN bajsblöja är ju rena lyxet för en ensamstående. Visst är jag helt van vid att byta blöjor nu, det är liksom det mina dagar består av... inga konstigheter. Men ändå!
Hur som helst, när jag gick upp började Elian genast gnälla och klättra på mig. Innan dess hade han varit jätteglad och snäll. Så det är väl någon separationsskit, eller i alla fall mammagris-ålder!
Det är tydligen obligatoriskt att gnälla när man ser morsan så hon tar upp en.
Undra om jag skall boka en spa-weekend någonstans och dra? Ungen verkar ju vara trevligare utan mig ändå, hehe.
Nu sover han i alla fall igen (inte så konstigt att han är trött efter natten som var), min pappa är och hämtar Emilia och jag borde vika tvätt... men jag njuter nog av lugnet istället.
Innan Elian somnade så var han ute på promenad. Han börjar bli riktigt duktig på att gå med stöd:
Min son är arg
Jag vet inte om Elian skall få ytterligare en tand eller något, för i natt har det varit hysteriskt.
Både han och jag var helt utmattade när vi lämnade Emilia i skolan. Han satt och höll på att somna i vagnen och jag gick i en helt annan värld och kunde inte sluta fantisera om sömn.
(På tal om sömn - TACK, för era tips och erfarenheter angående detta.)
Väl hemma fick han dock lite extra energi och har nu lekt med sina grejer i någon timme.
Jag själv sitter och funderar på om jag skall vara äcklig och äta rester från middagen igår till frukost... eh brunch? Jag är så sjukt sugen på enchiladas och jag kan nog inte hålla mig till lunchen.
Men nu börjar Ellepelle klättra på mig igen så det är nog grötdags för hans del och sedan sovdags för oss båda.
Snälla, snälla, snälla unge... sov i typ tre dygn!? Hehe. Nej men en powernap kommer sitta fint.
Både han och jag var helt utmattade när vi lämnade Emilia i skolan. Han satt och höll på att somna i vagnen och jag gick i en helt annan värld och kunde inte sluta fantisera om sömn.
(På tal om sömn - TACK, för era tips och erfarenheter angående detta.)
Väl hemma fick han dock lite extra energi och har nu lekt med sina grejer i någon timme.
Jag själv sitter och funderar på om jag skall vara äcklig och äta rester från middagen igår till frukost... eh brunch? Jag är så sjukt sugen på enchiladas och jag kan nog inte hålla mig till lunchen.
Men nu börjar Ellepelle klättra på mig igen så det är nog grötdags för hans del och sedan sovdags för oss båda.
Snälla, snälla, snälla unge... sov i typ tre dygn!? Hehe. Nej men en powernap kommer sitta fint.
Nu: egentid!
Maten är uppäten, kidsen sover... eller Elian gör det och Emilia är på g att somna, jag har vikt fram kläder och fixat matlåda till morgondagens utflykt för Emilias del.
Och nu tänkte jag slå mig ned i soffan med en skål jordgubbar och se på gammalt Oth. Good shit!
Ha en trevlig kväll mina fina!
Och nu tänkte jag slå mig ned i soffan med en skål jordgubbar och se på gammalt Oth. Good shit!
Ha en trevlig kväll mina fina!
Enchiladas till middag
Idag blev det kycklingenchiladas (texmex, ovanligt va?). Det blev riktigt gott faktiskt!
Några kycklingfiléer, Paprika, lök, squash, en burk salsa, tortillabröd och riven ost är det som behövs.
Först stektes en strimlad paprika, två gula lökar och en skalad squash lite hastigt. När grönsaksblandningen fick färg hälldes det över i en gryta tillsammans med salsan.
Därefter steker man strimlad kyckling och häller i det i samma gryta som grönsakerna och låter puttra i ca fem minuter med valfria kryddor (salt, cayenne, spiskummin och paprikakrydda).
Sedan fyllde jag bröden med kycklingröran, vek ihop och toppade med en påse riven ost.
In i ugnen (250 grader) i ca 10 min.
Enkelt, eller hur? Och gott!
Onsdag här
- Emilia har spenderat 6h i skolan som vanligt. Check.
- Elian har gnällt satan, klättrat på mig, klängt. Check.
- Emilia har lekt med brorsan. Han blev asglad. Check.
Roligare än så blir det inte.
Nu skall vi åka och handla ingredienser till kvällens middag.
Här är dagens mama. Check.
- Elian har gnällt satan, klättrat på mig, klängt. Check.
- Emilia har lekt med brorsan. Han blev asglad. Check.
Roligare än så blir det inte.
Nu skall vi åka och handla ingredienser till kvällens middag.
Här är dagens mama. Check.
Sova? Det finns inte i våran familj
Idag gick det bättre för Emilia att bli lämnad. Hon var lite nervös till en början, men när hennes fröken mötte henne vid dörren till klassrummet så gav hon mig en kram, vinkade lite och sprang in och satte sig. Skönt!
Elian fortsätter att vara en djävulsbebis på nätterna. Det börjar gå utför, seriöst. Det blir bara värre! Han vaknar oftare och skall äta oftare. Han skall inte ens äta ALLS på natten. Gah!
Idag skall jag se om jag kan ta mig till bibblan eller bokhandeln och kika på böckerna ni har tipsat om. Det värsta är ju att om detta är "separationsfasen" så fungerar inte sömnmetoder.
Sedan känns det rätt så jävla IG att börja med en metod igen. Jag haaaar redan kämpat med det förr, och visserligen fungerade det, han började sova hela nätter mer eller mindre, men sedan kom tänderna och fuckade upp hans humör och rutiner... och nu verkar inget funka.
Hur som haver, nu står han vid soffkanten, gnäller och försöker klättra upp på mig.
Dags att roa en djävulsbebbe...
Elian fortsätter att vara en djävulsbebis på nätterna. Det börjar gå utför, seriöst. Det blir bara värre! Han vaknar oftare och skall äta oftare. Han skall inte ens äta ALLS på natten. Gah!
Idag skall jag se om jag kan ta mig till bibblan eller bokhandeln och kika på böckerna ni har tipsat om. Det värsta är ju att om detta är "separationsfasen" så fungerar inte sömnmetoder.
Sedan känns det rätt så jävla IG att börja med en metod igen. Jag haaaar redan kämpat med det förr, och visserligen fungerade det, han började sova hela nätter mer eller mindre, men sedan kom tänderna och fuckade upp hans humör och rutiner... och nu verkar inget funka.
Hur som haver, nu står han vid soffkanten, gnäller och försöker klättra upp på mig.
Dags att roa en djävulsbebbe...
Schliten sexåring
Emilia är en trött brud idag. Sådär jobbigt, obeskrivligt trött. Hon har redan hunnit skälla på mig med tiotusen olika anledningar. Det märks även att det kryper i kroppen på henne, hon har svårt för att sitta still och vrålar så fort det inte går som hon vill. Man vet ju själv hur det är...
Så nu skall vi snart proppa i oss middag och sedan blir det hopp i säng för hennes del! Och så kommer hon nog in i vanliga rutiner med tider tills i morgon. Om hon nu däckar ikväll som jag tror.
Det hade i alla fall gått bra i skolan till slut som jag egentligen visste. Även fast hon var tröttast i världen.
Så nu skall vi snart proppa i oss middag och sedan blir det hopp i säng för hennes del! Och så kommer hon nog in i vanliga rutiner med tider tills i morgon. Om hon nu däckar ikväll som jag tror.
Det hade i alla fall gått bra i skolan till slut som jag egentligen visste. Även fast hon var tröttast i världen.
Mamma- och bebbeträff
Idag har jag och Elian varit på fika hemma hos Linda och Joline med en del av mammagänget. Alla kunde tyvärr inte komma idag, men det var trevligt ändå. Det var jättelänge sedan man såg dom och bebbarna hade blivit stora och lärt sig en massa nytt.
Man ser inte riktigt på ens egen hur mycket han växer med tanke på att man spenderar varenda dag med honom. Men när man inte träffar andra bebisar på några månader så ser man den häftiga utvecklingen helt klockrent.
Elian har dock blivit riktigt skeptisk mot annat folk så han ville inte riktigt vara med. Han grät och blev rädd för minsta lilla ljud eller om någon annan rörde honom och stod mest och klättrade på mig till slut.
Men han hann utforska lite nya leksaker och smygtitta på de andra barnen ändå. Han var helt slut efteråt och sover för tillfället gott i sin säng.
Älskade lilla skeptiska, mesbebis...
Man ser inte riktigt på ens egen hur mycket han växer med tanke på att man spenderar varenda dag med honom. Men när man inte träffar andra bebisar på några månader så ser man den häftiga utvecklingen helt klockrent.
Elian har dock blivit riktigt skeptisk mot annat folk så han ville inte riktigt vara med. Han grät och blev rädd för minsta lilla ljud eller om någon annan rörde honom och stod mest och klättrade på mig till slut.
Men han hann utforska lite nya leksaker och smygtitta på de andra barnen ändå. Han var helt slut efteråt och sover för tillfället gott i sin säng.
Älskade lilla skeptiska, mesbebis...
Skolstart igen var jobbigt
Det var segt att få Emilia att somna igår, men det gick mycket bättre än förväntat i alla fall. Sedan var det inga problem att få upp henne i morse, även fast påsarna under ögonen hängde ned till fötterna. Hon var trött och därmed sjukt grinig och trotsig, men det var bara att svälja det.
Väl framme på skolan blev hon gladare, för att sedan bryta ihop när hon skulle in i klassrummet. Det var ju ändå ett bra tag sedan hon var där sist så jag förstår henne.
Vi kramades länge innan hennes fröknar kom och tog hand om henne. Hon torkade tårarna men tittade ändå helt bekymrat på mig. Usch, det är verkligen aldrig kul att gå därifrån om hon är ledsen.
Jag känner igen känslan från när hon var pyttepytte och skulle lämnas på dagis. Då blev hon ofta förtvivlad på morgnarna. Och även fast personalen sa att det gick över efter en-två minuter och att hon hade jätteroligt hela dagarna så gick man ändå med en klump i magen resten av dagen, med minnet av hennes tårar i huvudet.
Men jag vet ju att det är sant. Det krävs bara några minuter så kommer dom in i det hela. Hon älskar ju verkligen skolan, precis som hon egentligen alltid älskat dagis.
Hur som helst så stod jag kvar ett tag för att försäkra mig om att det var ok, sedan stängde dom dörren till klassrummet (efter att hennes fröken sagt åt mig att jag kunde gå typ tremiljoner gånger).
Väl framme på skolan blev hon gladare, för att sedan bryta ihop när hon skulle in i klassrummet. Det var ju ändå ett bra tag sedan hon var där sist så jag förstår henne.
Vi kramades länge innan hennes fröknar kom och tog hand om henne. Hon torkade tårarna men tittade ändå helt bekymrat på mig. Usch, det är verkligen aldrig kul att gå därifrån om hon är ledsen.
Jag känner igen känslan från när hon var pyttepytte och skulle lämnas på dagis. Då blev hon ofta förtvivlad på morgnarna. Och även fast personalen sa att det gick över efter en-två minuter och att hon hade jätteroligt hela dagarna så gick man ändå med en klump i magen resten av dagen, med minnet av hennes tårar i huvudet.
Men jag vet ju att det är sant. Det krävs bara några minuter så kommer dom in i det hela. Hon älskar ju verkligen skolan, precis som hon egentligen alltid älskat dagis.
Hur som helst så stod jag kvar ett tag för att försäkra mig om att det var ok, sedan stängde dom dörren till klassrummet (efter att hennes fröken sagt åt mig att jag kunde gå typ tremiljoner gånger).
När dom skäms över sanningen
Jag har fått höra saker som har fått mig att fundera lite. Hur långt kan människor gå för att skydda sina nära? Oavsett om dom vet sanningen själva och har all information svart på vitt så skäms dom så innerligt och ljuger folk rakt upp i ansiktet för att få deras att se bättre ut.
Vuxna människor handlar det om också. Vuxna människor som sprider rykten om den oskyldige, just för att dom är fast med den skyldige. Jag förstår hur och var det kommer ifrån. Det kan inte vara lätt att vara fast med en sådan, som man skäms så otroligt över, som har förstört så många liv - inklusive ens eget, kan jag tänka mig.
Det kan inte vara lätt att veta att man själv är orsaken till att så mycket har blivit fel men ändå aldrig gjort något för att rädda situationen eller ställa något till rätta. Utan bara gömt sig bakom det hela, tittat förbi verkligheten och låtsats som ingenting.
Jag antar att man försvarar sina nära och kära - oavsett vad dom gör. Man stöttar dom, finns där och hjälper till... det är väl det man är till för som närstående.
Fast ändå... nä... hade min familjemedlem/vän/whatever-the-fuck-det-kan-vara gjort extremt sjuka saker, rent förjävligt oförlåtligt och psykopatiska saker, onormalt vrickade, äckliga och framför allt otänkbara saker så kan jag inte påstå att jag hade försvarat honom/henne. Jag hade stått för min åsikt och sagt att det inte är ok och sedan funnits där för människan genom att föreslå hjälp (ordentlig vård).
Varför denna falskhet bland människor? Ett leende utåt, vissa ord till somliga och den rena motsatsen till andra. Varför är det så JÄVLA svårt att stå för sanningen? Oavsett vem eller vad det handlar om?
Men som jag har påstått flera gånger förr: sanningen kommer till slut alltid fram.
Det viktigaste är väl nu att man själv och dom själva vet sanningen - innerst inne. Sedan löser sig resten!
(Sprid rykten, ge fel person skulden, ljug ihop era lögner. Men skäms ni inte lite över er själva till slut..?)
Vuxna människor handlar det om också. Vuxna människor som sprider rykten om den oskyldige, just för att dom är fast med den skyldige. Jag förstår hur och var det kommer ifrån. Det kan inte vara lätt att vara fast med en sådan, som man skäms så otroligt över, som har förstört så många liv - inklusive ens eget, kan jag tänka mig.
Det kan inte vara lätt att veta att man själv är orsaken till att så mycket har blivit fel men ändå aldrig gjort något för att rädda situationen eller ställa något till rätta. Utan bara gömt sig bakom det hela, tittat förbi verkligheten och låtsats som ingenting.
Jag antar att man försvarar sina nära och kära - oavsett vad dom gör. Man stöttar dom, finns där och hjälper till... det är väl det man är till för som närstående.
Fast ändå... nä... hade min familjemedlem/vän/whatever-the-fuck-det-kan-vara gjort extremt sjuka saker, rent förjävligt oförlåtligt och psykopatiska saker, onormalt vrickade, äckliga och framför allt otänkbara saker så kan jag inte påstå att jag hade försvarat honom/henne. Jag hade stått för min åsikt och sagt att det inte är ok och sedan funnits där för människan genom att föreslå hjälp (ordentlig vård).
Varför denna falskhet bland människor? Ett leende utåt, vissa ord till somliga och den rena motsatsen till andra. Varför är det så JÄVLA svårt att stå för sanningen? Oavsett vem eller vad det handlar om?
Men som jag har påstått flera gånger förr: sanningen kommer till slut alltid fram.
Det viktigaste är väl nu att man själv och dom själva vet sanningen - innerst inne. Sedan löser sig resten!
(Sprid rykten, ge fel person skulden, ljug ihop era lögner. Men skäms ni inte lite över er själva till slut..?)
Hej då julen
(Obs: den lilla tomtenissen vid leksakslådan städades inte undan.)
Jag lessnade på alla tomtar, glitter, röda saker och annat tjaffs och städade bort julen idag. Även granen och allt barr över hela lägenheten åkte ut och det känns hur skönt som helst!
Det är väl inte så vanligt att man väntar tills "man skall" städa bort den nuförtiden. Det verkar som om de flesta städade ut allt typ dagarna efter julafton (?) men jag orkade hålla mig så här länge i alla fall.
Han är glad och visar det!
Hej Måndag!
Idag är sista lovdagen, för i morgon börjar skolan igen för Emilias del. Hon toklängtar verkligen skönt nog. Värre blir det att ställa om alla tider, framför allt för Emilia. Jag försökte få henne i säng tidigt igår och tjatade om varför det var viktigt... men det var lättare sagt än gjort.
Jag och Elian har suttit och lekt sedan halv sju med bollen. Eller okej, jag har tvingat honom.... han lär sig verkligen inte att rulla bollen fram och tillbaka, utan ger den till mig. Jag har försökt med ALLT. Ja ja, handboll istället då?
Jag rullar i alla fall bollen till honom, han ger tillbaka den och klappar sedan händerna helt överlycklig.
Det får väl duga...
Nu börjar han bli trötter igen, precis som igår. Inte så konstigt när man lägger sig sent, är vaken hela nätterna, för att sedan stiga upp tidigt som fan. Jag förstår inte hur han orkar.
Men men, äta lite, sova någon timme och sedan dra upp Emilia ur sängen är mina planer just nu.
Jag och Elian har suttit och lekt sedan halv sju med bollen. Eller okej, jag har tvingat honom.... han lär sig verkligen inte att rulla bollen fram och tillbaka, utan ger den till mig. Jag har försökt med ALLT. Ja ja, handboll istället då?
Jag rullar i alla fall bollen till honom, han ger tillbaka den och klappar sedan händerna helt överlycklig.
Det får väl duga...
Nu börjar han bli trötter igen, precis som igår. Inte så konstigt när man lägger sig sent, är vaken hela nätterna, för att sedan stiga upp tidigt som fan. Jag förstår inte hur han orkar.
Men men, äta lite, sova någon timme och sedan dra upp Emilia ur sängen är mina planer just nu.
Syster eller barnvakt?
Elian var totaldöd i morse så han gick och la sig för sin förmiddagsnap redan vid nio. Dvs några timmar tidigare än i vanliga fall.
Det kändes dock helt ok för min del efter natten jag har haft, men jag hade självklart problem med att somna (som alltid) och somnade ca tio min innan Elian vaknade. Ni kan ju tänka er frustrationen när man hörde hans pip? Inte på honom såklart, men på en själv.
Men då kom min räddare i nöden. Emilia kom in och tände lampan och började snacka med Elian, han sken förstås upp och hon visade leksak efter leksak i fyrtiofem minuter medan jag låg kvar och halvsov. Guldvärt!
Världens bästa storasyster...
Det kändes dock helt ok för min del efter natten jag har haft, men jag hade självklart problem med att somna (som alltid) och somnade ca tio min innan Elian vaknade. Ni kan ju tänka er frustrationen när man hörde hans pip? Inte på honom såklart, men på en själv.
Men då kom min räddare i nöden. Emilia kom in och tände lampan och började snacka med Elian, han sken förstås upp och hon visade leksak efter leksak i fyrtiofem minuter medan jag låg kvar och halvsov. Guldvärt!
Världens bästa storasyster...
People always leave
Dom man litar på som mest är dom man bör lita på minst. Uppenbarligen. Fan, vad jag hatar att bry mig när jag verkligen inte borde göra det.
Kaos i skallen = kaosheader!
Jo just det, jag lekte lite i photoshop CS5 tidigare och till slut blev det en ny header. Den är egentligen alldeles för rörig för min smak. I vanliga fall gillar jag stilrent och enkelt... men ibland får man väl ta och testa något nytt?
Whooooa vågat! Haha, nej men den får vara kvar ett tag i alla fall. Tills jag lessnar igen.
Whooooa vågat! Haha, nej men den får vara kvar ett tag i alla fall. Tills jag lessnar igen.
Vintern gör inte saken bättre
Nätterna blir inte alltför mycket bättre här, snarare tvärtom. Nu har dessutom Emilia blivit krånglig vid läggdags så kvällar och nätter är en enda ångest just nu bara.
Så inspirationsbristen fortsätter. Jag har ingen aning om vad jag skall skriva, tycka eller tänka. Det enda jag faktiskt KAN skriva är "fyfan vad jag är trött... trettio års sömn vore inte helt fel nu". Men... även fast det är så jag känner så förstår jag hur ointressant det är.
Dessutom river den här vintern sönder mitt psyke. Jag visste att det skulle bli såhär i höstas... varenda vinter är likadan. Kylan, mörkret, tristessen... det är inte konstigt att man deppar ihop till och från. Men det eviga mörkret är nog det som är värst. Jag kan inte låta bli att längta bort härifrån, till solen. Jag kan åka var som helst, så länge det är ljust... så länge det är varmt. För visst är det inte så konstigt att man känner sig som mest ensam under vinterhalvåret när man faktiskt är ensam? Resten av året är helt ok, solen och värmen värmer hela min själ... men ju kallare det blir, desto kyligare känner jag mig inombords. Går det ihop?
Man försöker tänka positivt, men när till och med Emilia ratar snön, pulka osv... då har vintern gått över gränsen.
Hur som helst, jag nöjer mig med att kolla på sommarbilder och drömma om nästa resa. När den nu blir av...
Så inspirationsbristen fortsätter. Jag har ingen aning om vad jag skall skriva, tycka eller tänka. Det enda jag faktiskt KAN skriva är "fyfan vad jag är trött... trettio års sömn vore inte helt fel nu". Men... även fast det är så jag känner så förstår jag hur ointressant det är.
Dessutom river den här vintern sönder mitt psyke. Jag visste att det skulle bli såhär i höstas... varenda vinter är likadan. Kylan, mörkret, tristessen... det är inte konstigt att man deppar ihop till och från. Men det eviga mörkret är nog det som är värst. Jag kan inte låta bli att längta bort härifrån, till solen. Jag kan åka var som helst, så länge det är ljust... så länge det är varmt. För visst är det inte så konstigt att man känner sig som mest ensam under vinterhalvåret när man faktiskt är ensam? Resten av året är helt ok, solen och värmen värmer hela min själ... men ju kallare det blir, desto kyligare känner jag mig inombords. Går det ihop?
Man försöker tänka positivt, men när till och med Emilia ratar snön, pulka osv... då har vintern gått över gränsen.
Hur som helst, jag nöjer mig med att kolla på sommarbilder och drömma om nästa resa. När den nu blir av...
Simhallen
I eftermiddags tog jag med mig kidsen till simhallen. Emilia behövde göra något och jag behövde se henne hitta på något. Att bada är ju bland det bästa hon vet så det passade bra.
Även Elian fick premiärbada i badhuset... han tyckte dock att det var mindre kul. Tur att morfar var med och kunde hålla i honom medan jag och Emilia simmade sen då.
Men jag blev lite förvånad faktiskt. Han älskar ju att bada annars... i vilken temperatur som helst så jag trodde att han skulle tycka om det. Men det ekade för fullt från de andra barnen så han blev nog lite rädd.
Hur som helst... att bada med en förkylning var nog inte det smartaste känner jag nu i efterhand. Men som sagt, Emilia behövde verkligen aktiveras! Nu blir det en slö kväll med en massa vila (hoppas jag).
Även Elian fick premiärbada i badhuset... han tyckte dock att det var mindre kul. Tur att morfar var med och kunde hålla i honom medan jag och Emilia simmade sen då.
Men jag blev lite förvånad faktiskt. Han älskar ju att bada annars... i vilken temperatur som helst så jag trodde att han skulle tycka om det. Men det ekade för fullt från de andra barnen så han blev nog lite rädd.
Hur som helst... att bada med en förkylning var nog inte det smartaste känner jag nu i efterhand. Men som sagt, Emilia behövde verkligen aktiveras! Nu blir det en slö kväll med en massa vila (hoppas jag).
Mina skyddsänglar
Även fast allt kan kännas jobbigt och hopplöst så är jag så otroligt glad för att jag har mina kids som lyser upp allt mörker. Visserligen sover Emilia bort hela dagarna och går mig på nerverna till max när hon är vaken och Elian gnäller satan och håller mig vaken hela nätterna... MEN... dom sysselsätter mig, dom får mig på andra tankar, dom får mig att kämpa även fast det känns som om jag inte har något att kämpa för ibland. Dom ger mig den styrkan och kraften som krävs för att orka bära mina egna ben.
Jag förstår inte hur jag har orkat mitt liv ibland. Jag tänker tillbaka och häpnas. Jag frågar mig själv så många gånger "how in the hell klarade jag av allt!?". Varenda plan, varenda förväntning... det har gått åt helvete.
Varenda människa jag verkligen har litat på har krossat mig och svikit mig.
Jag står här ensam idag efter så jäkla mycket som har hänt. Både innan och efter min älskade Emilia föddes.
Men visst finns det en mening bakom allt? Allt som sker - det har någon slags betydelse.
Everything happens for a reason.
Båda mina barn räddade mig på två olika sätt. Emilia räddade mitt liv bokstavligen och Elian har förändrat mig till det bättre. Jag är evigt tacksam för att dom kom in i mitt liv även fast det känns som om man vill hänga sig i taket ibland pga allt dom ställer till med. Sömnbristen, trotsåldrar, gap och skrik och gnäll... men SÅ mycket kärlek. Emilias underbart varma och omtänksamma personlighet gör mig verkligen hel.
Elian sysselsätter mig med hans snabba utveckling i livet. Han har blivit ett litet charmtroll som försöker få alla att skratta. Alla han känner förstås... för främlingar är han väldigt skeptisk mot.
Han låtsas att skratta, ropar heeeej, lipar, ler och har sig när han söker någons uppmärksamhet.
Och oavsett hur less jag är och hur dåligt jag mår så kan man ju inte låta bli att smälta. Han hjälper mig.
Han lär sig nya saker varenda dag och har nya saker för sig. Nu kan han klappa händerna och räcker ut tungan och ser JÄTTEknäpp ut titt som tätt. Han spänner liksom tungan uppåt. Minspel är han duktig på i alla fall.
Jag förstår inte hur jag har orkat mitt liv ibland. Jag tänker tillbaka och häpnas. Jag frågar mig själv så många gånger "how in the hell klarade jag av allt!?". Varenda plan, varenda förväntning... det har gått åt helvete.
Varenda människa jag verkligen har litat på har krossat mig och svikit mig.
Jag står här ensam idag efter så jäkla mycket som har hänt. Både innan och efter min älskade Emilia föddes.
Men visst finns det en mening bakom allt? Allt som sker - det har någon slags betydelse.
Everything happens for a reason.
Båda mina barn räddade mig på två olika sätt. Emilia räddade mitt liv bokstavligen och Elian har förändrat mig till det bättre. Jag är evigt tacksam för att dom kom in i mitt liv även fast det känns som om man vill hänga sig i taket ibland pga allt dom ställer till med. Sömnbristen, trotsåldrar, gap och skrik och gnäll... men SÅ mycket kärlek. Emilias underbart varma och omtänksamma personlighet gör mig verkligen hel.
Elian sysselsätter mig med hans snabba utveckling i livet. Han har blivit ett litet charmtroll som försöker få alla att skratta. Alla han känner förstås... för främlingar är han väldigt skeptisk mot.
Han låtsas att skratta, ropar heeeej, lipar, ler och har sig när han söker någons uppmärksamhet.
Och oavsett hur less jag är och hur dåligt jag mår så kan man ju inte låta bli att smälta. Han hjälper mig.
Han lär sig nya saker varenda dag och har nya saker för sig. Nu kan han klappa händerna och räcker ut tungan och ser JÄTTEknäpp ut titt som tätt. Han spänner liksom tungan uppåt. Minspel är han duktig på i alla fall.
En ensam mammas mardrömmar
I natt drömde jag helt sjuka mardrömmar. Dom var så intensiva och påfrestande så att jag liksom visste att jag drömde. Jag försökte att inte beröras, med tanke på att jag visste att det var på låtsas... men ändå gick det inte att vakna upp ur skiten. Jag känner mig illamående fortfarande, för att det var så verkligt. Läskigt verkligt!
Men sanningen är nog att verkligheten inte var så mycket bättre att vakna upp till idag.
Det är som ni påpekade i mitt tidigare inlägg om inspiration. Jag känner som jag gör pga sömnbristen... allt blir så mycket värre och jobbigare av det. Och så är det. Jag är trött... så satans in i helvete trött. Trött på att vara trött! Och dessutom trött på att jämt behöva tjata om att jag är trött.
Ensamheten blir tydligare, man blir känsligare, man mår sämre... man blir knäpp helt enkelt. Jag saknar mitt gamla jag. Att vara stark, skaka av mig småsaker och leva mitt liv utan bekymmer.
Men nu känner jag som jag gör. Och jag vet att det blir bättre. Bra mycket bättre. Sen...
För att göra allt ännu värre så börjar jag bli sjuk igen. Jag orkar inte vara det när jag redan är såhär less och slut! Men så länge Elian kan hålla sig frisk så skall jag nog palla.
Och än så länge verkar han vara pigg. Han ligger och kastar en bröstpumpsdel (favvoleksak typ) till ena sidan av rummet, kryper dit och hämtar den och kastar bort den igen. Lättroad...
Men sanningen är nog att verkligheten inte var så mycket bättre att vakna upp till idag.
Det är som ni påpekade i mitt tidigare inlägg om inspiration. Jag känner som jag gör pga sömnbristen... allt blir så mycket värre och jobbigare av det. Och så är det. Jag är trött... så satans in i helvete trött. Trött på att vara trött! Och dessutom trött på att jämt behöva tjata om att jag är trött.
Ensamheten blir tydligare, man blir känsligare, man mår sämre... man blir knäpp helt enkelt. Jag saknar mitt gamla jag. Att vara stark, skaka av mig småsaker och leva mitt liv utan bekymmer.
Men nu känner jag som jag gör. Och jag vet att det blir bättre. Bra mycket bättre. Sen...
För att göra allt ännu värre så börjar jag bli sjuk igen. Jag orkar inte vara det när jag redan är såhär less och slut! Men så länge Elian kan hålla sig frisk så skall jag nog palla.
Och än så länge verkar han vara pigg. Han ligger och kastar en bröstpumpsdel (favvoleksak typ) till ena sidan av rummet, kryper dit och hämtar den och kastar bort den igen. Lättroad...
Baka baka havrekaka
Idag bakade vi bland det enklaste som finns: havreflarn. Vi blev klara på en halvtimme, så det var ju inte världens tidsfördriv direkt.
Men goda blev dom. Ca trettio havreflarn blev det och varenda en är slut nu. Det gick snabbt...
Snöstormen fortsätter
Har ni också snöstorm hos er idag? Här är vi glada för att vi har sluppit att gå ut. Det är inte alltför kallt ute men blåser och snöar så in i helvete. Usch. Har vi inte gjort vintern nu? Jag längtar verkligen så innerligt efter våren, det där första vårtecknet. Det är jag nog inte ensam om.
Hur som helst, vi skall baka lite nu för att få tiden att gå. Sedan blir det att klura på vad man kan äta till kvällen. På tal om inspirationsbrist tidigare så har vi ätit: Nachos, fajitas och chili den här veckan. Texmex tema kan vi skylla på!?
Nu är båda barnen uttråkade så det blir rumflytt till köket och fram med bakingredienser!
Hur som helst, vi skall baka lite nu för att få tiden att gå. Sedan blir det att klura på vad man kan äta till kvällen. På tal om inspirationsbrist tidigare så har vi ätit: Nachos, fajitas och chili den här veckan. Texmex tema kan vi skylla på!?
Nu är båda barnen uttråkade så det blir rumflytt till köket och fram med bakingredienser!
Jag har mål, men ingen inspiration
Jag vet att det ekar rätt tomt här nuförtiden. Det känns som om min inspiration är rätt död för tillfället. Då menar jag inte bara inför bloggen, utan rätt allmänt.
Förr hade jag känslor, åsikter, ambitioner... och jag var inte rädd för att dela med mig av allt. Nu känner jag mig bara tom. Jag har ingen aning om vad jag känner, jag orkar inte ha åsikter och visst har jag ambitioner och mål... men utan inspiration är det ju rätt svårt att göra något av det.
Jag känner en sak. Det finns en enda sak som jag verkligen vet och det är hur pass stark kärleken till mina barn är. Jag vaknar upp varenda dag och spenderar mina timmar med dom, överöser dom med kärlek och hoppas på att dom skall få en så bra barndom som möjligt.
Men kan det vara det enda jag är, det enda jag har?
Jag är stabil. Jag mår bra. Jag har det jag behöver... men ändå känner jag mig tom på något sätt.
Jag vill skriva något vettigt, något som betyder något, något som folk vill läsa... men ändå är det bara en massa 'yada yada, bla bla bla'.
Varför? Varför kan jag inte öppna mig?
Jag antar att jag har varit ensam så länge nu. Jag har lärt mig att stå på mina egna två ben och fixa allt som behövs runt omkring mig. Jag litar endast på mig själv och jag antar att man på något sätt stänger in sig då.
Jag vill göra något (mycket) av mitt liv.
Jag vill också finna kärleken. Äkta, ärlig kärlek.
Jag vill bli framgångsrik inom det jag älskar.
Jag vill ge mina barn allt dom vill ha.
Jag vill flytta så jag trivs.
Listan kan göras bra mycket längre. Ingenting är omöjligt...
Förr hade jag känslor, åsikter, ambitioner... och jag var inte rädd för att dela med mig av allt. Nu känner jag mig bara tom. Jag har ingen aning om vad jag känner, jag orkar inte ha åsikter och visst har jag ambitioner och mål... men utan inspiration är det ju rätt svårt att göra något av det.
Jag känner en sak. Det finns en enda sak som jag verkligen vet och det är hur pass stark kärleken till mina barn är. Jag vaknar upp varenda dag och spenderar mina timmar med dom, överöser dom med kärlek och hoppas på att dom skall få en så bra barndom som möjligt.
Men kan det vara det enda jag är, det enda jag har?
Jag är stabil. Jag mår bra. Jag har det jag behöver... men ändå känner jag mig tom på något sätt.
Jag vill skriva något vettigt, något som betyder något, något som folk vill läsa... men ändå är det bara en massa 'yada yada, bla bla bla'.
Varför? Varför kan jag inte öppna mig?
Jag antar att jag har varit ensam så länge nu. Jag har lärt mig att stå på mina egna två ben och fixa allt som behövs runt omkring mig. Jag litar endast på mig själv och jag antar att man på något sätt stänger in sig då.
Jag vill göra något (mycket) av mitt liv.
Jag vill också finna kärleken. Äkta, ärlig kärlek.
Jag vill bli framgångsrik inom det jag älskar.
Jag vill ge mina barn allt dom vill ha.
Jag vill flytta så jag trivs.
Listan kan göras bra mycket längre. Ingenting är omöjligt...
Zebra-pojken
Elian lever i sin zebrarandiga pyjamas idag. Vi är ändå insnöade, så vad gör det?
Emilia lyckades i alla fall ta sig ut och promenera över backen till min faster och kusiner och skulle hänga med dom idag. Skönt för henne.
Godmorgon Onsdag!
Vi åt frukost för en stund sedan och nu väntar jag bara på att han skall bli sovtrött igen så jag kan lägga mig i sängen och däcka. Jag behöver någon timmes sömn till, sedan en liter kaffe och sedan är jag nog good to go!
Ha en fin dag...
En lugn dag
Och så har ytterligare en dag passerat. Jag och Emilia satt och pratade om de sista dagarna av hennes jullov, om vad hon skulle vilja göra och nu har vi några ideer. Det skall dessvärre bli snöoväder nu i dagarna, men vi får hoppas på det bästa!
Mitt i planeringen ringde hennes polare på dörren och sedan var hon borta resten av dagen.
För min och Elians del har det varit lugnt. Enda gången vi gick utanför dörren var när vi åkte till affären och handlade lite.
Annars har vi tagit det lugnt hemma. Jag satt i evigheter på golvet och försökte lära honom att "spela boll" med mig. Dvs rulla den fram och tillbaka mellan oss. Han hajade dock inte riktigt och sträckte istället fram handen varje gång och gav mig den. Ja ja, bättre än ingenting!
Nu blir det film. Trevlig kväll!
Mitt i planeringen ringde hennes polare på dörren och sedan var hon borta resten av dagen.
För min och Elians del har det varit lugnt. Enda gången vi gick utanför dörren var när vi åkte till affären och handlade lite.
Annars har vi tagit det lugnt hemma. Jag satt i evigheter på golvet och försökte lära honom att "spela boll" med mig. Dvs rulla den fram och tillbaka mellan oss. Han hajade dock inte riktigt och sträckte istället fram handen varje gång och gav mig den. Ja ja, bättre än ingenting!
Nu blir det film. Trevlig kväll!
Emilia & katten
God förmiddag bloggers,
Våra helvetesnätter fortsätter. Jag försökte inatt - verkligen... men nej, inga framsteg.
Nu har Emilia en vecka kvar av sitt jullov. Nu kan jag som vanligt tjata om hur fort tiden går. Det här jullovet har väl dock inte varit det enklaste... lillebrorsan har ju haft det jobbigt och därmed har morsan varit trött.
Men jag skall se till så att vi får lite roligare saker gjorda innan veckan är över. Oavsett hur trött man är.
Jag är så less på att Emilia skall drabbas av mitt och Elians kassa humör. Men ibland finns det inte alltför mycket man kan göra åt saken. Hon förstår... även fast hon inte gör det. Hon är stor, även fast hon inte vill vara det.
På tal om Emilia och apropå knäppa saker tidigare; titta hur Emilia och katten lekte igår. Jag vet inte vad det är för fel på den där kissen... men något allvarligt är det.
När jag var liten la jag henne i dockvagnar med dockkläder på och hon bara fann sig i det hela och låg kvar.
Förmodligen jordens snällaste katt. Och även fast jag i princip terroriserade henne som barn så har hon alltid gått till mig, föredragit att sova i min säng osv.
Nu börjar hon dock byta bort mig mot Emilia. Hon kanske dras till barn ändå?
"Serverad stekt katt, någon..?"
Våra helvetesnätter fortsätter. Jag försökte inatt - verkligen... men nej, inga framsteg.
Nu har Emilia en vecka kvar av sitt jullov. Nu kan jag som vanligt tjata om hur fort tiden går. Det här jullovet har väl dock inte varit det enklaste... lillebrorsan har ju haft det jobbigt och därmed har morsan varit trött.
Men jag skall se till så att vi får lite roligare saker gjorda innan veckan är över. Oavsett hur trött man är.
Jag är så less på att Emilia skall drabbas av mitt och Elians kassa humör. Men ibland finns det inte alltför mycket man kan göra åt saken. Hon förstår... även fast hon inte gör det. Hon är stor, även fast hon inte vill vara det.
På tal om Emilia och apropå knäppa saker tidigare; titta hur Emilia och katten lekte igår. Jag vet inte vad det är för fel på den där kissen... men något allvarligt är det.
När jag var liten la jag henne i dockvagnar med dockkläder på och hon bara fann sig i det hela och låg kvar.
Förmodligen jordens snällaste katt. Och även fast jag i princip terroriserade henne som barn så har hon alltid gått till mig, föredragit att sova i min säng osv.
Nu börjar hon dock byta bort mig mot Emilia. Hon kanske dras till barn ändå?
"Serverad stekt katt, någon..?"
Mer knäpp bebis!
Det var ungefär detta man fick se i videon nedanför. Grisansiktet och hans lite annorlunda "ställningar" är hans nya grejer att syssla med!
Om Elian är knäpp..?
Separationsfas och syskonkärlek
Emilia vaknade inte förrän vid halv tolv idag... det har blivit jullovets nya vana. Det kommer bli sjukt svårt att vänja om henne vid rätt tider senare. Men den dagen, det bekymret!
Elian är tydligen inne i en "separationsfas" just nu (enligt google-sökning) och sover dåligt igen. Egentligen fuckades allt efter att hans andra tand visade sig. Då var han ju dålig i magen, skrikig och allmänt less och därmed rubbades varenda lilla rutin.
Och efter det har det bara gått utför. Visst är han piggare och gladare nu och det är sååå skönt att tanden äntligen sprack upp, men jag saknar de gamla stenhårda rutinerna. Nu vaknar han som en nyfödd bebbe varannan - var tredje timme och skall äta. Det spelar ingen roll hur mycket han har ätit på dagen (mer än tillräckligt), han måste ändå ha flaskan hela nätterna.
Jag försöker att låta bli, låta honom skrika och förhoppningsvis somna om men han är SÅ envis... han vet precis vad han vill. Sedan får man ju prioritera lite... ge flaskan på natten och låta honom somna om snabbt = hyffsat pigg dagen efter... ELLER: vägra flaskan, lyssna på skrik och gap = totalt död dagen efter.
Det sägs ju att det bara krävs några nätter med det gapet och sedan sover dom hela natten. Men hon/han som sa det var inte ensamstående i alla fall. Jag har ju ytterligare ett barn att tänka på på dagtid också... annars hade det ju varit en annan sak.
Men hur som helst, jag skall försöka vara hårdare i natt. Även fast det är lättare sagt än gjort.
Nu sitter Elian och Emilia och leker på vardagsrumsgolvet. Det är så kul att se hur fascinerad Elian är av syster. Kärleken växer nog för varenda dag. Hon är ju skitskoj! När hon går ut ur rummet och stänger dörren efter sig så blir han helt hysterisk och skriker efter henne. Hehe, Emilia tycker om Elian också... väldigt mycket.. men önskar nog att hon fick ha sina saker i fred, bara ibland.
Elian är tydligen inne i en "separationsfas" just nu (enligt google-sökning) och sover dåligt igen. Egentligen fuckades allt efter att hans andra tand visade sig. Då var han ju dålig i magen, skrikig och allmänt less och därmed rubbades varenda lilla rutin.
Och efter det har det bara gått utför. Visst är han piggare och gladare nu och det är sååå skönt att tanden äntligen sprack upp, men jag saknar de gamla stenhårda rutinerna. Nu vaknar han som en nyfödd bebbe varannan - var tredje timme och skall äta. Det spelar ingen roll hur mycket han har ätit på dagen (mer än tillräckligt), han måste ändå ha flaskan hela nätterna.
Jag försöker att låta bli, låta honom skrika och förhoppningsvis somna om men han är SÅ envis... han vet precis vad han vill. Sedan får man ju prioritera lite... ge flaskan på natten och låta honom somna om snabbt = hyffsat pigg dagen efter... ELLER: vägra flaskan, lyssna på skrik och gap = totalt död dagen efter.
Det sägs ju att det bara krävs några nätter med det gapet och sedan sover dom hela natten. Men hon/han som sa det var inte ensamstående i alla fall. Jag har ju ytterligare ett barn att tänka på på dagtid också... annars hade det ju varit en annan sak.
Men hur som helst, jag skall försöka vara hårdare i natt. Även fast det är lättare sagt än gjort.
Nu sitter Elian och Emilia och leker på vardagsrumsgolvet. Det är så kul att se hur fascinerad Elian är av syster. Kärleken växer nog för varenda dag. Hon är ju skitskoj! När hon går ut ur rummet och stänger dörren efter sig så blir han helt hysterisk och skriker efter henne. Hehe, Emilia tycker om Elian också... väldigt mycket.. men önskar nog att hon fick ha sina saker i fred, bara ibland.
Pulka
Idag tog vi en snabbsväng förbi pulkabacken. Elian fick åka med Emilia i backe för första gången. En väldigt liten backe förstås, men kul tyckte han att det var!
Bada bubbelbad
Nytt år, nytt kapitel
Godmorgon, god förmiddag, god dag!? Jag har ingen koll alls på vad det är eller bör vara. Jag hann knappt gå och lägga mig innan det var dags att kliva upp och sedan har Elian inte sovit middag än... så om jag i vanliga fall är död om dagarna så är jag stendöd nu. Men det var värt det...
I vanliga fall är jag inget fan av nyår. Det är överskattat och händer alldeles för mycket skit just den kvällen, man brukar bli besviken på alla möjliga plan pga onödiga förväntningar. Men i år (öh, förra året?) tog jag det som vilken kväll som helst och det blev riktigt mysigt och trevligt!
Det blev middag till en början med hela gänget hos mig. Bortsett från Elian då, för han hann somna innan allt "började". Men till middag hade jag fixat skaldjursbuffé. Hummer, krabba, kräftor, rökta räkor osv stod framdukat och Emilia åt som en tok! Vi andra med förstås.
Efter middagen kom även M hit för att fira in det nya året med oss. Han spelade spel med Emilia i timmar och busade med henne. Sedan kollades det på hockeymatchen, det skålades för fullt vid tolvslaget och sedan satt vi uppe och pratade alldeles för länge.
Nu är det i alla fall år 2011. Känns väldigt märkligt att skriva det... men jag känner på mig att 2011 kommer bli ett riktigt bra år. Mitt år faktiskt!
Jag hoppas att ni fick en trevlig kväll/natt och hade det skoj med era nära och kära.
Nu skall Elian luncha och sedan skall han slängas i säng en stund. Ikväll blir det mera god mat på oxfilén som aldrig tillagades igår, men annars blir det lugna puckar och en TIDIG kväll!
I vanliga fall är jag inget fan av nyår. Det är överskattat och händer alldeles för mycket skit just den kvällen, man brukar bli besviken på alla möjliga plan pga onödiga förväntningar. Men i år (öh, förra året?) tog jag det som vilken kväll som helst och det blev riktigt mysigt och trevligt!
Det blev middag till en början med hela gänget hos mig. Bortsett från Elian då, för han hann somna innan allt "började". Men till middag hade jag fixat skaldjursbuffé. Hummer, krabba, kräftor, rökta räkor osv stod framdukat och Emilia åt som en tok! Vi andra med förstås.
Efter middagen kom även M hit för att fira in det nya året med oss. Han spelade spel med Emilia i timmar och busade med henne. Sedan kollades det på hockeymatchen, det skålades för fullt vid tolvslaget och sedan satt vi uppe och pratade alldeles för länge.
Nu är det i alla fall år 2011. Känns väldigt märkligt att skriva det... men jag känner på mig att 2011 kommer bli ett riktigt bra år. Mitt år faktiskt!
Jag hoppas att ni fick en trevlig kväll/natt och hade det skoj med era nära och kära.
Nu skall Elian luncha och sedan skall han slängas i säng en stund. Ikväll blir det mera god mat på oxfilén som aldrig tillagades igår, men annars blir det lugna puckar och en TIDIG kväll!
