Denize - Ensam morsa till E&E i Spanien - Foto

Då har jag äntligen kommit till den sista delen av min sammanfattning av året som varit.  Jag hoppas att ni tyckte att det var lika kul att kika tillbaka som jag gjorde.

November och December är ju i princip nutid så jag behöver inte göra något avancerat av det hela, men jag tar med lite grann för att kunna minnas.

November var i alla fall en rekordregnig månad.  Det kändes som om ett evigt grått täcke låg över oss.  Gatorna var helt översvämmade och det var inte direkt skoj att promenera hela dagarna fram och tillbaka till Emilias skola.


Vi var även ute och åt på restaurang en kväll och efter sommarens smått kaotiska restaurangbesök med Elian så blev denna en riktig hit.  Elian hade ro till att sitta still och äta.  När servitrisen sedan kom och hämtade alla tallrikar så var han inte sen med att hjälpa till, han gav henne grejer från bordet + hans flaska... den skulle väl också diskas tyckte han? Haha.


Såhär såg morsan ut den kvällen...

Jag utvecklade även ett nytt intresse till att fotografera natur och landskap istället för bara porträtt.  Costa Blanca inspirerade mig:




Vi hängde även en del i parkerna när solen sken.



Sedan kom December, julkalendrar och adventsljusstakar skapades, hela familjen var här och samlad och Julafton blev en succé.

Nu har vi nått årets sista dag.  Nyårsafton är här.  Det har städats, maten skall förberedas och sedan blir det fest här hemma.
Tack för året som har varit, fina läsare.  Tack för att ni kikar in här dagligen, lämnar kommentarer och gör bloggen till det den är.  Gott nytt år!

I september skrev jag att vi hade upplevt en av de varmaste dagarna.  35 grader, helt vindstilla och stekande sol.  Vi satt självklart parkerade på stranden och svalkade oss i havet.




I September flyttade vi även in i våran nuvarande lägenhet.

Och njöt av den fantastiska utsikten varenda kväll då det fortfarande var varmt och behagligt även på kvällstid.



Vid den här tidpunkten var det en massa fix och strul för att få in Emilia i skolan här.  Om det är lätt att skriva in sig i Spanien? Långt ifrån.
Mitt i allt fix tog jag och Emilia en mamma-dotter-dag och åkte till Alicante för att shoppa.

Jag fick även möjligheten att prova olika kameror från Kodak och fastnade för EasyShare Sport som vi filmade och fotade en del med under vattnet.



Efter mycket kämpande så blev alla papper klara och Emilia kom in på den skolan jag ville.  Det var tufft i början, hon var ledsen och nervös men så jäkla modig.  Jag är stolt över henne att hon fixade det så pass bra, att hon kom in i det så fort.

Och så kom Juli.  En av de största månaderna, den månaden då ALLT förändrades.  Biljetter bokades, väskor packades proppfulla, vi vinkade adjö till Sverige på ett tag och åkte till Spanien.


Det började med en riktig kaosresa.  Elian var åksjuk och kräktes, vi kom fram sent på kvällen, hade varken mat eller vatten, min dator försvann på vägen osv.  Men allt löste sig efter ett par dagar och sedan levde vi verkligen livet.
Vi åt på restaurang, tog "After beach" var och varannan dag, jag festade mer än vad jag någonsin har gjort, vi sov länge på morgarna, njöt av trettio grader och sol varenda dag, solade och badade och hade allt som en semester bör ha.  Paradise.


Augusti rullade in fortare än man kunde ana och Emilia fyllde 7 år.  Efter önskemål så spenderades hennes dag på vattenlandet här i krokarna.




I Augusti förstod även Elian äntligen grejen med att gå istället för att krypa.  Bättre sent än aldrig? Han lärde sig även att simma själv med puffar i poolen.

Sommarvärmen smög sig på Nynäshamn och självklart tillkom det bubblande och lyckliga känslor då.  Allt känns så mycket lättare på sommaren.  Solen och värme ger mig så himla mycket.



Vi var ute mycket, hängde en del med mammakompisar och deras barn, åt glass nere i hamnen och mådde allmänt bra.  Vi var även på besök inne i stan och på Berns på ett roligt event för barn:



Årets skolavslutning började närma sig och Emilia hittade sin fina drömklänning:


Och så blev det helt plötsligt Juni.  Vi fick många fina sommardagar, vi var en hel del på stränderna i närheten av där vi bodde.  Emilia badade för fullt även fast det fortfarande var kallt i vattnet och Elian hängde nere vid strandkanten och plaskade i evigheter.


Elian fick äntligen klippa sin roliga frilla.  Det var inte sådär jättepopulärt...


Lite fler somriga bilder från då:




Svenska sommaren är ju inte så dum.... när den väl bestämmer sig för att dyka upp dvs.

April var en gladare månad.  Temperaturen började bli behaglig, solen sken och det blev många utflykter till skog och sjö där man fick sätta sig och njuta av att solen äntligen värmde ansiktet lite.  Underbara vår!



Men Aprils största händelse var förstås att min lilla bebis fyllde ett år.  Ett helt år hade gått sedan han kom till världen efter en galet intensiv förlossning för både honom och för mig.
Han fick provsmaka tårta och så blev det ett besök på lekland som blev riktigt lyckat.

Och sedan kom påsken.  Elian förstod inte alls grejen med att klä ut sig, men Emilia var världens sötaste lilla påskkärring.

Elian hade nu börjat med hans eviga tjat med ordet "där".  I Mars lät han dock som ett litet lamm då ordet där blev "bäh".

"- Var är mamma?
- bäääääääääh
- Var är lampan?
- 'pekar upp mot lampan' bäääääh.
- Har du bajsat?
- bäääääääh."


Emilia hade övat på en egen dans i några veckor och sedan blev det uppvisning på fritids i Mars.

"Idag var Emilia lite "pirrig i magen" som hon själv kallar det.  Hon och hennes dansgrupp skall nämligen ha uppvisning för barnen på Fritids i eftermiddag på deras "månadsfest".
När jag lämnade henne i morse så fick hon en massa beröm av sin fröken.  Hon var så imponerad över Emilias förmåga att leda dansgruppen."



I Mars förlorade jag något som betydde väldigt mycket för mig.  En vän sedan barnsben.  Min lilla kisse Jenny som jag tjatade till mig när jag var liten.

Jag skrev ett inlägg en dag, "Min katt fyller 13 år i år och nu börjar det märkas.  Hon har alltid varit frisk, pigg, tjock och glad.  Men de senaste veckorna har hon bara rasat i vikt och det går läskigt snabbt."


Och fort gick det.  Jag hann inte med, jag hann inte ta vara på allt och förstå.  Bara några få veckor senare somnade hon in för alltid och smärtan var enorm.
Det är helt otroligt hur mycket ett djur kan betyda.  Jag saknar henne än idag även om jag är glad att det ändå gick fort, att hon slapp lida för länge, att hon fick hjälpen hon förtjänade.



Man fick dagarna att gå, även om det ofta var svårt.  Emilia grät mycket första dagen men blev besvärad senare och frågade "kommer du vara ledsen i morgon igen? Kommer du sakna Jenny i morgon fortfarande?".

Men tiden gick, snön försvann och våren närmade sig...

Elian mat- och vällingvägrade.  Han tyckte att ersättning var det enda han ville ha, han dissade all välling och bara spottade ut.  Barnmat fick han kväljningar av och även om jag hade förträngt (glömt) den här biten lite så var det riktigt jobbigt.  Man var beredd att dra ut varenda hårstrå på skallen för att ungen vägrade äta.  MEN... plockmat blev nödlösningen, det funkade ibland.  Det märkte jag efter att Elian började tigga av Emilia och hon gav honom små smulor.  Då åt han!

Februari månad var fortfarande en iskall månad, snön fortsatte att falla till och från hela tiden.  Som tur var så fick vi se solen en del ändå, så det blev några utflykter.



Annars så flöt vardagen på som vanligt med sömnlösa nätter, bitterhet och annat skoj.  Emilia gick i skolan som vanligt och en händelse som jag aldrig glömmer var när hennes lärare ringde mig och berättade att det hade brunnit i skolan.  Mitt hjärta flög runt i kroppen kändes det som, men läraren var snabb med att säga att allt hade gått bra.  Det visade sig att det var ett par klasskamrater som hade tänt eld på något papper i källaren.

Februari innebar även att Emilia äääntligen fick ta hål i öronen som hon länge hade tjatat om.



Elian var jobbig, det har ingen missat.  Någonsin, haha.  Men åh, så charmig han var (är).  Jag älskade dagarna med honom, det hände så mycket nytt och även om jag kunde vara helt slut och less så visste han exakt hur han skulle få mig att le, han kunde få mig att glömma min negativitet så lätt.



Och så några vackra bilder tagna i Februari på min skönhet:

Emilia har tappat sin första tand! Lite senare än många av hennes kompisar som tappade första för några år sedan, men hey... alla är olika.
Nu är den tappad och nu kan hon se lika rolig ut som sina vänner!
Det kändes i alla fall väldigt stort för henne som har inbillat sig i flera års tid att hon haft lösa tänder.

Jag tänkte göra som så många andra och skriva om år 2011 i flera inlägg och jag tar en månad i taget.  Vi börjar såklart med Januari.

När jag kikar tillbaka i arkivet så minns jag känslostormen inom mig så väl.  Lycklig, less, uppgiven, stark, trött, trött, trött.  Elian var vaken hela nätterna och jag sov i princip ingenting.  Jag förstår inte alls nu i efterhand hur jag orkade, hur jag ens stod på benen.  Men man får någon inre kraft som mamma, man vet ju att man måste?
Jag fick nog till slut och försökte med olika sömnmetoder, men det var inget som verkade bita på Elian.  Han var som han var helt enkelt.  Nu ett år senare kan han fortfarande vakna några gånger på nätterna, han får oftast två flaskor, men det är fan INGENTING i jämförelse med då.  Jag klarade bebistiden!

Bortsett från sömnen så mådde jag inte alltför bra psykiskt heller.  Det kunde ju ha något med sömnen att göra i och för sig, det brukar väl vara så.  Men jag kände mig ofta trasig och ensam, jag hade inte riktigt kommit över vissa saker i mitt liv och det hände en rad olika saker som gjorde så att jag blev påmind.  Januari var inte min starkaste månad helt enkelt.

Någon gång i Januari skrev jag en liten lista i bloggen:

Jag vill göra något (mycket) av mitt liv.
Jag vill också finna kärleken.  Äkta, ärlig kärlek.
Jag vill bli framgångsrik inom det jag älskar.
Jag vill ge mina barn allt dom vill ha.
Jag vill flytta så jag trivs.

Jag kan ju i alla fall bocka av sista punkten på listan? Jag lyckades flytta.  Till ett annat land dessutom som antagligen räknas som att göra något av sitt liv? Resten får jag se till att fixa det här kommande året.


Emilia utanför sin skola i Sverige...

Januari var en iskall månad.  Vi var ofta insnöade och jag minns ångesten varenda morgon när man skulle dra vagnen på gator och sedan skolgården som aldrig plogades.  Snö, snö, snö.
Jag skrev ofta om min vinterångest och om hur mycket jag längtade efter våren.  Vinter är inte min grej, så är det bara.  Därför var många av mina inlägg från då gnälliga och deprimerande.  För det var just så min vardag var.

"- Emilia har spenderat 6h i skolan som vanligt.  Check.
- Elian har gnällt satan, klättrat på mig, klängt.  Check.
- Emilia har lekt med brorsan.  Han blev asglad.  Check."

En text tagen från ett av inläggen.  Haha, jag kan inte låta bli att skratta åt mig själv nu.  Varför? För att det blir komiskt i efterhand.  Där och då mådde jag så ruttet.  Vintern, mörkret och kylan gjorde mig till en trist människa utan hopp.  Men jag är ändå glad att det någon gång gick över.  Att jag fortsatte att kämpa.

Annars då? Emilia började i skolan igen efter jullovet, jag själv hängde en del på Baby Cafe och öppna förskolan.  Man fick mammaledigheten att rulla så gott det gick och gjorde så mycket man pallade med med sömnlösa nätter och dagliga måsten.


Barnen för ett år sedan....


Nästa månad kommer inom kort.

Idag tog vi oss äntligen ut för att kolla om det var någon bra rea.  Den börjar dock inte förrän i Januari, vilket är motsvarigheten till Sveriges mellandagsrea.  Tjejen jag pratade med berättade att folk går helt crazy, men man kan ändå fynda en hel del bra saker.

Jag fick i alla fall med mig lite kläder till nyår, skor och locktång.  Efter det lunchade vi på Donken där jag även stötte på ytterligare en Svensk barnfamilj som bor här.  Kul med nya bekantskaper!
Efter att ha babblat om allt möjligt med dom medan barnen lekte i klätterställningen så begav vi oss till det stora varuhuset där jag passade på att handla upp inför Nyårsfesten.

Elian hoppade över sin dagsvila idag så han är trött gånger en miljon för tillfället.  Jag antar att han skall läggas strax och då blir det schlut på långa sovmorgnar.


iPhone bilder med brist på annat.

År 2011 bjuder på sina sista dagar nu och just den här dagen har varit seg.  Jag har haft en del känslor inom mig och ännu mer tankar.
För ett halvår sedan gjorde jag det jag länge längtat efter, jag packade våra väskor och åkte hit utan att veta hur länge vi skulle stanna.  Jag skulle gå på magkänslan, leva för dagen, ta en sak i taget.
Sommaren passerade i raketfart och plötsligt var det dags att bestämma sig.  Do or don't.  Stanna eller åka.  Emilia behövde börja i skolan och känslorna var blandade men efter en helt fantastisk sommar här i paradiset så bestämde jag mig för att stanna ett tag och ge vardagen en chans här.

Emilia började i en jättebra skola, jag är verkligen så innerligt glad över att jag fick chansen att sätta in Emilia där.  Den skolan har allt som jag saknade i Sverige.

Dagar blev till veckor och veckor blev till månader.  Nu har våran vistelse blivit ett halvår och jag är verkligen stolt över mig själv att jag har givit både mig själv och barnen den här upplevelsen.  Emilia har fått utvecklas på ett helt nytt plan, Elian har gått från en bebis till ett barn och jag själv har fått samla mig själv, stå på mina egna ben och känna mig levande.

Efter årsskiftet kommer allt förändras igen.  Då måste jag klippa banden mellan mig själv och Sverige.  Regler är regler.  Då måste jag bestämma mig för vad jag skall göra av min vardag.  Äntligen känner jag att Elian är redo för bli "bortlämnad" på dagtid, han har utvecklat sin förmåga att kommunicera och hans motorik.  Han skulle klara av en vardag utan att vara hemma med mamma.  Jag kommer inte vara mammaledig längre.
Det ger mig ångest, lite grann faktiskt.  Men jag längtar samtidigt ut, jag måste få göra något av mitt eget liv mer än att vara mamma.  Jag är mer än så, även om barnen betyder mest och kommer först.

Jag är även lite splittrad.  Jag har lite hemlängtan nu när saker och ting förändras, när tankar tar över och känslor bubblar upp.  Det finns en hel del som jag saknar som bara finns i Sverige.
Men å andra sidan har jag skapat ett liv här nu, både jag och barnen.  Att låta Emilia gå från denna superskola till den hon gick i hemma i Nynäs känns inte lockande alls.  Inte nu.

Hur som helst, jag satt bara och kikade tillbaka i arkivet och fick ett känslorus.  Snart ett halvår.  Tiden går fort, samtidigt som vissa dagar känns evighetslånga.
Jag har fortfarande ingen tidsplan.  Jag kan inte svara på vad framtiden har ett erbjuda, jag är bara glad att jag ändå fick den här möjligheten.  Att jag inte hade eller har något som hindrar mig, inget som håller mig kvar.  Jag har fått så mycket tid över till att hitta mig själv och även om jag ändå känner mig vilsen till och från så har jag en känsla av att år 2012 kommer bli ännu bättre.  Nu kan det bara gå uppåt, framåt, nu blir det bara ljusare.


Från i somras.

I år fick jag riktigt nödvändiga julklappar, bland annat varma kläder som jag hade önskat mig med tanke på att lägenheten här är iskall oavsett om det är sommarvärme på dagtid.  Jag fick tjocktröja, byxor och så en fleecetröja som jag har bott i de senaste dygnen.
Tidigare har jag förknippat fleece med dagisbarn eller skidkläder, det är med andra ord inte alls min stil... men fasen så skön den här tröjan är.  Och varm.  Och alldeles, alldeles underbar.

Men årets julklapp var ändå det jag fick av Emilia.  Hon hade valt ut och köpt ett armband till mig för sina egna pengar.  Jag blev rörd till tårar, just med tanke på att hon hade analyserat min smak och färgval.

Jag har hört att många har fått lite vårkänslor i slutet av December där hemma i Sverige? I natt var det till och med varmare i Stockholm än vad det var här hos oss.  8 grader här och 11 grader där.  Galet ju! Men som tur är så stiger våran temperatur bra mycket mer framåt förmiddagen.

Här har vi sovit till 12 idag, både jag och barnen.  Ännu mer galet! Men återigen så är dom ju uppe lite längre på kvällarna och det verkar funka bättre för Mr. Ellepelle.  Skönt är det i alla fall och man får njuta så länge det går, är det lov så är det!

Idag velar jag lite mellan att åka och shoppa eller inte åka och shoppa.  Det beror lite på om och när Elian skall sova middag med tanke på den överdrivna sovmorgonen.

Ha en fortsatt fin dag och stressa lugnt på mellandagsrean!


Tomten kom med en finfin tröja till mammas pojke.

Jag har suttit och kollat på alla hundratals bilder som togs på julafton och känner mig så glad.  Jag kan utan tvekan säga att det var den bästa julen någonsin, även om man räknar med mina egna från barndomen.
Jag kände mig rätt stressad innan, mest för att det kändes som om det var så mycket att göra och jag aldrig fann tiden att göra allt med sömnlösa nätter, eviga förkylningar och depp-humör.
Men efter att det mesta blev klart i Torsdags så kändes allt lättare.  Jag fann äntligen det där inre lugnet.

Julafton kom, barnen hade sovit gott, vi hjälptes åt här hemma, alla var glada, maten var riktigt god, vi spelade spel, Emilia bubblade över av lycka och Elian var tillräckligt stor för att förstå.  Man kan ju säga att det var hans första riktiga jul med tanke på att han bara var en bebbe förra året, dessutom sjuk och missade i stort sett allt då han låg och sov.
I år var han med (även om han ratade tomte-biten), han var fundersam men glad och det var underbart även där att få se lyckan när han öppnade paket efter paket och fann skojiga överraskningar där i.

Det är även kul att min bror har fått en så fin relation till barnen, det värmer lite att se hur mycket han bryr sig och älskar dom även om han påstår att han inte gillar barn.  Han skämde bort dom ordentligt med julklappar, byggde upp alla grejer utan att bli tillfrågad, han lekte med dom, skojade och busade och engagerade sig helt otroligt mycket.

Jag var bara tvungen att uttrycka glädjen jag upplevde i år och även önska er en god fortsättning!

Barnen har vänt lite på dygnet nu.  Dom lägger sig rätt sent och sover länge på morgnarna, precis som i somras.  Elian verkar trivas bättre med det då han sover hela nätterna i princip.  Men det funkar ju inte längden så snart får vi börja ställa om oss igen så det inte blir alltför jobbigt när Emilia börjar i skolan igen.

Igår åkte i alla fall favoriten hem till Sverige igen och det blev genast tomt.  Elian låg och sov under tiden och märkte ingenting men på kvällen gick han runt och ropade "Muppo, Muppo" och när det var läggdags gick han förbi soffan, där han brukade sitta med sin dator, och vinkade helt reflexmässigt.
Han brukade alltid säga godnatt genom att vinka, så det hade väl blivit en rutin.  Han blev förstås rätt snopen när soffan var tom och Morbror var borta.  Men han anpassar sig rätt fort får vi hoppas!

Hur som helst, idag har vi inte alltför mycket inplanerat.  Jag skall väl städa undan allt kaos från julen, men annars blir det ytterligare en lugn dag. 

Gårkvällens mama (och dotter).

Efter middagen gick Emilia och Mormor in i ett rum, stängde in sig och började kolla på Julkalendern.  Självklart dök ju tomten upp några minuter efter att dom hade stängt in sig, hehe.
Efter allt tjat så vågade hon inte ens öppna dörren, så det fick jag göra.  En blick på honom så var allt lugnt, jag tror att hon genomskådade allt där och då men hon var duktig på att spela med.  Hon ville ju så gärna!
En blick från Elians håll och han skrek hysteriskt.  Sprang fort från hallen in i vardagsrummet och tårarna sprutade åt alla håll.  Jag förstår honom, han är ju feg i vanliga fall och nu klev ett hårigt monster in i varån lägenhet.  Han hade ju verkligen skägg i hela ansiktet i år, haha! Han hade ju dessutom en läskig röst.  Monster som sagt!

Jag tror att det var första gången som han någonsin ville lämna mig.  Jag stod och skrattade (förlåt, men det är så jävla kul när barn blir rädda för tomten, jag är elak, ja), försökte säga att tomten är ju sååå snäll och tomten kommer ju med paket, koooom så hälsar vi på tomten.
Men Elian hängde över min axel och sträckte sig förtvivlat mot Morbror S som stod längst bak i rummet.  När han fick gå över till honom så slutade han gråta, men om S tog ett steg mot tomten så spände han sig så hårt som det bara gick och hjärtat bultade för fullt.
Vi försökte verkligen övertala honom om att tomten inte var farlig, men han litade inte på oss.

Emilia var i alla fall framme där, tog emot paket, kramades, babblade och skrattade.  Sedan gick tomten och Elian var på sin vakt.  Han ville inte ens öppna sina paket då han troligtvis förknippade det med tomten.
Jag fick gå en runda genom lägenheten med honom så att han blev övertygad om att Santa hade dragit.

Efter ett tag släppte skräcken, vi spelade charader om vem som fick öppna paket, Elian öppnade förstås i sin egen takt och barnen hade skitskoj.  Ni skulle ha sett lyckan i Emilia när hon öppnade allt som hon hade önskat sig.  Herregud, det var obeskrivligt.

Elian fick bland annat en eldriven bil.  Det var skoj att se den i lådan "oj, oj, oj, där, vrooom" sade han om och om igen.  Men när han väl satte sig på den och den började åka så skrek han "NEJ" och började gråta hysteriskt igen.  Den fega ungen var det, ja.  Men han var väl inte alls beredd på att den skulle åka och låta, hehe.
Det passade sedan bättre att gå bredvid den eller låta dockan åka på den.

Elian vaknade upp från sin "dagsvila" klockan 18.40.  Eller då väckte Emilia honom rättare sagt.  Så för honom blev det bara att byta om och sätta sig direkt vid bordet där julmiddagen dukades fram.
Vi körde på ett enkelt julbord då ägg och räkor, köttbullar, skinka, revbensspjäll, röbetssallad och potatisgratäng är i princip det enda som uppskattas av min familj.
Båda barnen proppade i sig maten fort som fasen och sedan var det spring och hopp i väntan på tomten återigen.

Dagen började som sagt med paketöppning och julstrumpor och spänningen byggdes upp ordentligt där och då för Emilia.  Hon såg alla paket under granen och kunde liksom inte slita blicken ifrån dom.
Vi kollade på julfilm efter det och sedan begav vi oss till stranden, där en viss galning badade i havet.  Morfadern, alltså.

Efter att vi hade varit där en stund och kikat så blev det sovdags för Elian.  Senare än vanligt med tanke på att han sov så länge igår morse.  Men det fick funka ändå!

Därefter var det ett evigt tjat från Emilia om att öppna paket och "NÄR kommer tomten!?".  Hon for runt som en studsboll, exalterad till max och ivrig... precis som ett barn skall vara på julafton.

Barnen har tydligen varit snälla i år.  Tomten har ju varit här i natt och lämnat en massa paket till dom både under granen och i strumporna.
I strumporna låg dagens juloutfits och lite andra småsaker.  Nöjda barn!

Morgonen kunde inte ha börjat bättre, vi fick en brutal sovmorgon.  Inte på tio minuter, en kvart eller så.  Ungarna sov till kvart i elva.  Helt galet! Jag hade ju liksom räknat med att Emilia skulle komma och väcka mig innan solen hade gått upp i morse.

Hur som helst, jag ville bara önska er alla en riktigt god jul tillsammans med era nära och kära!

Barnen har fått klä granen, Emilia har rullat köttbullar, vi har provsmakat skinkan, Emilia sysslar för tillfället med "hemligheter" inne i ett rum, sedan skall hon se dagens julkalender och efter det blir det hopp i säng.
Sedan får vi se om tomten har varit här med paket tills i morgon.  Jag räknar med att bli väckt långt innan solen går upp.

Julafton är ju en enda lång väntan för barnens del.  Dom går ju bara och väntar hela dagen på att tomten skall komma på besök.  Roligt skall det bli att se hur fegisen Elian reagerar.
När Emilia var i hans ålder så blev hon livrädd.  Hon stod bara och skrek "nneeeej totten... neeej totten" och backade mot oss samtidigt som hon sa "mamma, mommo, mobbo, maaauu" (katten där i slutet).
Åh, tiden går så snabbt.

Jag gissar att de flesta, liksom jag, fixar det sista inför julafton idag?
Själv har jag varit ute och uträttat några sista ärenden, köpt paketpapper, julkulor och annat till granen och lite andra småsaker.

Julkänslan är ju lite knäpp när man promenerar ute i sommarväder som det har varit både igår och idag.  Över 20 grader, strålande sol och helt vindstilla.
När jag gick strandpromenaden hem så solades och badades det på stranden.  Underbart!

Nej, nu skall jag bege mig ut igen och trängas bland människor i mataffären.

Stressa lugnt!

Tack vare ett tips här från en läsare så är dammsugaren Elians nya kompis.  Okej, han vill helst inte att den skall sättas på, då backar han.  Men det första han ber om på morgonen är dammsugaren.  Han leker mer än gärna med den så länge den är avstängd.
Vad hjälpte? Jo, något jag mest skrattade åt.  Det var någon som skrev att jag skulle sjunga för den och klappa på den tillsammans med Elian.  Jag var mest sarkastisk, gick fram till dammsugaren, började sjunga och klappa lite på den.  Sedan gjorde mormor samma sak och sedan var det fixat och klart.
Det blev en ny favvo-leksak och med tanke på att den verkar vara hundra år gammal så är jag lite rädd för att den skall gå sönder.  Men hey, så länge han inte är rädd så!
Hans ord för dammsugare är "dsäääää".  Så kan man också säga...

Hur som haver.  Dagen före julafton idag.  Det kan jag knappast ha missat med tanke på att Emilia har laddat i flera månader nu, tjatat, undrat, bekymrat sig osv.  Hon har full koll på minsta lilla detalj och det skall bli spännande att se hur fasen hon somnar ikväll och hur tidigt hon sedan vaknar i morgon bitti.

Julklapparna är i alla fall inhandlade nu.  Det gick super igår.  Elian hade varit hur snäll som helst, inte gnällt eller skrikit något alls.  Han undrade väl lite var jag var och ropade på mig några gånger men det gick att vilseleda.
Jag gick nämligen direkt efter att han hade somnat på dagen.  Jag tänkte att det vore smidigast.  Ett: för att jag aldrig hade kunnat gå om han hade skrikit och gråtit efter mig vid dörren och Två: för att jag misstänkte att det skulle bli KAOS om jag var borta, så jag kände att det var lika bra att passa på att handla så mycket som möjligt själv under tiden han sov.
Så jag gick mest och väntade på ett samtal från mina föräldrar om att "det gååååår inte, nu får du komma hem", men icke det!
Jag strosade runt i affärer i lugn och ro, klämde och kände på minsta lilla.  Det var SÅ satans jävla skönt att få vara barnfri på dagtid.  Att bara få shoppa i min egen takt, höra mina egna tankar och koppla av.
Mitt shoppingsällskap tröttnade dock fort på min seghet, gick och satte sig i baren och drack öl under tiden, haha.  Men det var skönt ändå.  Att bara få vara helt själv.  Alldeles ensam.

Nu skall jag snart lämna kaosbarnen hemma och dra iväg på shoppingäventyr.  Förhoppningsvis är det inte allt för mycket folk ute! Men nu är det ju siesta och då är spanjorerna hemma och äter lunch med familjen och sover en stund.  Värre blir det efter kl 17.

Vem är jag utan mitt morgonkaffe? Inte någon att vilja känna i alla fall.  Jag behöver kaffet, jag funkar inte utan, det går bara inte.
I morse låg jag och drog mig länge i sängen efter en riktigt bra natt.  Så det var ju tur att jag kände mig pigg och utvilad för när jag väl klev upp och gjorde i ordning kaffet så insåg jag att mjölken var gammal och luktade apa.
Jag älskar kaffe, med en viss mängd mjölk... men aldrig svart.
Jag fick i alla fall kasta innehållet i min stora mugg, hälla på nytt kaffe och sedan funderade jag på om jag skulle dricka det svart eller hitta någon lösning till mitt extrema i-lands problem.
Lösningen fick bli världens tjockaste matlagningsgrädde.  Gott? Nja, stora klumpar samlades i min mun, jag äcklades och slutade dricka skiten.

Ja ja, nu har ni fått höra om min mycket spännande historia om morgonkaffet, haha.
Nu får jag hoppas att jag blir lite klar i huvudet utan kaffe (neeeever gonna happen), sedan skall jag hoppa i duschen och så väntar en dag fylld av julshopping.  Utan barn.

Elian kollade på solnedgången tidigare ikväll....

Här har vi sjukstuga igen.  Eller jag vet inte om jag bör säga fortfarande istället? Vi har varit förkylda i omgångar, flera veckor i rad nu.  Elian har varit snorig och hostig i flera veckor nu men sover i alla fall bättre på nätterna så där går det förhoppningsvis åt rätt håll igen.
Men Emilia hann bara gå tillbaka till skolan för att bli sjuk på nytt, så hon får jullov redan nu.  Det är hostigt, snorigt och hängigt.  Precis innan jul vilket är rätt typiskt men förhoppningsvis mår vi bättre allihopa tills dess.
Det krävdes i alla fall en hel del för henne att erkänna att hon inte mådde speciellt bra.  Hon är duktig på att spela glad och frisk oavsett hur sjuk hon är, den lilla tjejen.
Idag sa hon att hon kände sig hängig men att hon så gärna vill må bra, just med tanke på julen och allt fix.

Annars då? Det har städats här hemma idag och nu är det rent och fint och vi är redo att fylla ett litet hörn i vardagsrummet med en plastgran i morgon.
På kvällen blev det hämtmat till middag.  En massa olika maträtter från en svensk restaurang som ligger i vårat kvarter.  Och vet ni? Jag fick lite barnledigt under tiden dom var och handlade mat.
Elian gick faktiskt med på att följa med morfar och morbror ut... utan mamma! Tidigare har han inte ens vågat gå med morfar själv för att hämta posten nere i receptionen, den lilla mammagrisen.
Förhoppningsvis går det lika bra i morgon då jag skall iväg och handla julklappar.  Det återstår att se.

Halva Emilia och hela Elian får plats i sina nya julstrumpor.  Nu har dom åkt upp på väggen!

Den här bilden berättar så himla mycket om mina ungar, haha.  Elian är såååå jäkla feg när det gäller allt.  Det kan väl vara bra i vissa situationer, jag blir liksom lugnare.  Men att vara rädd för dammsugaren t ex? Jag förstår inte.  Han har bara sett och hört den i över 1,5 år men den är lika läskig varje gång vi drar fram den.
Han får panikångest, skriker, gråter och gör allt för att gömma sig.  Skitläskigt, verkligen!

Men hur som helst, även fast han är feg så är han ändå nyfiken på det han är rädd för.  Han vill gärna hänga efter Emilia var hon än går och vad hon än gör.  Han härmar och vill vara likadan.
Han säger "mm" när hon frågar om dom skall göra si eller så men ångrar sig troligtvis direkt efter.  Titta bara på bilden, haha.

Min lilla unge skriver finare än mig, helt klart.
För några månader sedan kunde hon inte ens skriva små bokstäver, hon hade bara lärt sig de stora och var förvisso väldigt duktig på det.  Men idag skriver hon med skrivstil utan problem, hon håller alla bokstäver innanför linjerna och får det att se snyggt och prydligt ut.  Ibland kan jag dock fundera på varför det är så viktigt med skrivstil, varför dom är så hårda på det här.
Men det är olika överallt och är det ett måste så är det.

Jag behövde bara, återigen, skryta lite med stolthet.

Jag kom att tänka på att ni har varit flera som har bett om bilder på hur vi bor.  Därför vill jag påminna er om den här videon från när jag filmade hela lägenheten några dagar efter att vi hade flyttat in:

Oavsett hur trött jag än var i morse så kände jag mig tvungen att bege mig ut och handla lite efter att jag hade lämnat Emilia i skolan.
Jag och Elian drog iväg och stod och hängde på låset till shoppingcentret.  Resultatet blev ett par mjuka klappar och en tröja till mig själv som jag tänkte ha på julafton.

Elian hatar ju att gå i affärer, men jag ville mest åka dit för att se vad som fanns.  Jag skall tillbaka på Torsdag eller Fredag när jag kan få lite barnvakt och då kan jag handla ordentligt.  Utan Elian och vagn och med taxi sedan så att jag faktiskt får med mig något därifrån.
Nu vet jag i alla fall vad jag skall köpa till barnen.  Det är enkelt! Svårare blir det till resten av min familj...

Det känns skönt att jag i alla fall har börjat nu.  Jag såg även att dom rear ut plastgranar så det får nog bli en sådan i år ändå.  Vi klär granen dagen innan julafton, så no stress.
Sedan så har jag skickat iväg min far och bror till svenska gallerian med en lapp på olika grejer som behövs till julmaten.  Så länge det finns skinka kvar så har det mesta börjat lösa sig.

Emilia var inte sådär jättetaggad på att gå till plugget i morse efter långhelgen.  Hon verkar allmänt trött och behöver nog sitt jullov snart.
Även om hon fick en kortare termin än andra så har den varit intensiv.  Inte bara med tanke på att hon har fått lära sig ett helt främmande språk, men även för att dom är så före i skolan här.  Dom håller liksom på med sådant som dom i mellanstadiet gör hemma i Sverige.  Ni kan ju tänka er vilket kaos det blir i en sjuårings hjärna då?
Hon har i alla fall fixat detta riktigt bra.  Hon lär sig, skaffar vänner, gör som hon skall och tycker oftast att det är skoj, om man bortser från frusna och trötta Måndagsmorgnar som i morse då förstås.

Emilia vill gärna göra en video inom kort så hon får visa er att hon kan Spanska och så att hon kan berätta lite med egna ord om skolan.  Det skall vi försöka ta tag i så fort vi får tid över.

Idag har vi fått uppleva den kallaste dagen här.  I morse var det bara fem grader när vi klev utanför dörren och jag och Emilia höll på att frysa ihjäl.  Herregud, det är ju Svenskt väder!? Som tur var så gick det snabbt upp till 14 grader och efter lunchtid värmde solen, men ändå.
Ungarna behöver i alla fall varmare jackor till morgnarna.  För även om vintern inte är lika lång här så lär det vara kallt på morgonen ett bra tag framöver.

Jag skall nog bege mig ut till mellandagarna när dom rear ut alla vinterkläder ändå.
Annars var dessa fina från ZARA.  Då kan barnen nästan matcha:

Om man stirrar på bilden tillräckligt länge så kanske man får lite julkänslor?
Förhoppningsvis får vi en friskare och lugnare vecka så att jag kan ta tag i allt som har med julen att göra.  Klappar, gran, mat, bak, mer pynt... det är en hel del som måste fixas.  Jag försöker att inte stressa upp mig, försöker tänka på att julen inte handlar om det materiella, att det är viktigast att vi är här allihopa och mår bra.
Men min 7-åring har höga förväntningar.  Precis som jag när jag var liten och därför känner jag mig dubbelt så stressad.  Jag vill leva upp till allt hon önskar och förväntar sig.  Julen är ju ändå barnens tid, eller hur?

Elian är fortfarande sjuk.  Den här förkylningen verkar vara evighetslång.  Han sover dåligt, gnäller och matvägrade i flera dagar fram tills idag då han premiäråt soppa för första gången i sitt liv.  Det gick ned. 
Soppa till en liten som knappt äter själv kändes som ett hopplöst projekt, men han fixade det någorlunda.
Jag minns när Emilia var ett år och började på dagis.  Då åt dom soppa varje fredag och jag undrade bara hur fasen det skulle gå.  Men dom lär sig.

Hur som helst, med förkylningen så blir dagarna sega.  Man vill bara att det skall gå över och att han skall bli frisk någon gång.
Den enda händelsen idag var väl att jag tänkte webshoppa lite julklappar, satt och surfade runt, lade saker i varukorgen för att sedan gå till kassan och betala.  Vad händer då? Jag får att meddelande om att just dom varorna typiskt nog hann ta slut.  Någon hann före mig och det handlade om sekunder.

Lyckat.  Det mesta går alltså riktigt bra för tillfället... Eller inte.


Elian innan sin dagsvila med snuttekudden under näsan i vanlig ordning.  Lillegos.

Mina kids är riktiga suckers för såpbubblor.  Vad är grejen med det, egentligen? Dom kan stå i en evighet, blåsa och jaga de små bubblorna över hela terassen.  Dom springer runt med ett ekande skratt, en frihet och en glädje som bara barn kan uttrycka.
Tänk om världen blev en lyckligare och vackrare plats bara av att få se bubblor.  Tänk om man var lika lättroad.
Hehe, bubblor var i alla fall en perfekt present i julkalendern.

Det blev inte sådär jättemycket Xmas-shopping igår.  Det blev sent och en massa strul men viktigast var i alla fall fler småpaket från tomtenissarna till kalendern.  (Ha lite överseende med att jag ibland skriver i gåtor, men min stora lilla dotter går in på min blogg för att titta på bilderna ibland och jag är rädd för att hon ibland läser! Oftast gör hon dock inte det om det är längre texter... haha).
Hur som helst.  Jag plockade på mig lite grejer och lade det mesta i säker förvaring när jag kom innanför dörren igårkväll.  Sedan satte vi oss för att käka hämtmat till middag och så fick Emilia hjälpa morfar att packa upp varorna från storhandlingen.
Efter ett tag kommer hon ut till mig och säger "åh, är dom här till mig?" med ett stort leende.  "Eeeeh.... jaaa... varsågod" säger jag och försöker allt vad jag kan för att inte skratta.  Jag hade visst glömt lite grejer i påsarna.
Sedan undrade hon varför jag log sådär och då insåg hon att hon hade hittat julklappar.  Smarto.
Några småpaket gone alltså.

Sedan blir det ännu bättre.  Ungarna satt och kollade på tv och vi andra satt och pratade lite om julen när vi var små.  Smart som någon av oss var så glömdes det helt och hållet bort att Emilia är stor nog att förstå vuxna konversationer och det avslöjades en hel del om julkalendern.
Emilia låtsades nog som om hon inte hörde något, men den ungen hör ALLT.  Hon kan liksom sitta och vara helt inne i sin lek, verka som om hon befinner sig i en bubbla men ändå hör hon vad vi andra säger och kan säga från ingenstans "men vadå?" osv.  Man är aldrig hemlig i hennes närvaro och man får aaaldrig ha en konversation för sig själv.

Men jag har ju nämnt tidigare att Emilia inte riktigt tror på tomten längre.  Hon undrade varför tomten lät som morfar, varför tomten kom juuuust när morfar gick ut, varför tomten ser annorlunda ut varje år, varför han låter annorlunda och yadayada.  Men det är just den där viljan att tro på det som är magisk.  Jag ville fan tro på tomten enda tills jag var 15, hehe.  Nej, men jag minns det så väl.  Julen var en fantastisk tid, allt var underbart och vackert, det var spännande och man var förväntansfull... även om man egentligen visste sanningen innerst inne.
Fram tills i år har hon ju i alla fall gått på 'min sanning': Varför tomten ser annorlunda ut varje år? Vem gör inte det, alla förändras.  Varför han låter annorlunda? Han börjar bli gammal och trött.  Och självklart var det synd för morfar att han inte hann träffa tomten, men han behövde verkligen ge sig iväg och uträtta ett viktigt ärende.

Elian har nu sovit i två timmar skönt nedbäddad i vagnen ute på terassen i den friska luften.  Skönt för honom som har en massa sömn att ta igen.
Så fort han har vaknat så skall vi ta en taxi till köpcentret, storhandla och uträtten vissa December-ärenden.
Emilia får hänga med morbror och mormor medan.  Om hon är bitter? Lite smått.

Hur som helst, nu börjar Liten ropa där ute så vi skall sätta lite fart.
Ha en fortsatt trevlig fredagseftermiddag.

Oskärpa och överexponerat.  Så "fel" en bild kan bli, men jag gillar det.

Nya eller gamla.  Roliga, sorgliga, läskiga, spännande... vad som helst.  Vilka är era favoritfilmer?

En galet tuff natt har passerat.  Elian sov halva natten i min säng och som jag har nämnt tidigare så går det inte särskilt bra, han är som en jäkla propeller som snurrar runt, runt i hela sängen.
Jag vill dessutom absolut inte vänja honom vid att sova hos mig med tanke på att han alltid har sovit själv.  Om man bortser från nyfödd-tiden förstås.
Men i natt orkade jag bara inte.  Jag vet inte hur länge jag har gått utan sömn nu, jag klarade inte av att stå på benen så jag tog upp honom och lade honom bredvid mig.  Han vägrade dock somna om han inte fick ligga på.

Några vällingflaskor, sång och kämpande med att få honom att somna om i sin egen säng senare så tjöt larmet.  Jag klev upp och väckte Emilia som inte verkade må så bra.  Hon hade ont i kroppen och var snorig.  Igen.
Så det blev en hemmadag.
Elian verkar må lite bättre idag (peppar peppar), så Emilias sjukdag kanske kan ge mig en anledning till att smita iväg en stund och uträtta lite "ärenden" om ni förstår?
Hon är ändå medveten om att jag måste åka och storhandla idag.

Elian kan verkligen inte sova med den här förkylningen.  Det blev en repris av gårdagens tupplur, eller skall jag säga obefintliga tupplur? Han somnade på några sekunder men vaknade upp bara några minuter senare av snor och hosta.
I samma veva så upptäckte jag även att nässprayen som vi tagit med från Sverige var slut så jag tänkte att det var lika bra att gå till apoteket och köpa en ny + hostmedicin om det fanns något.

Han som jobbade där blev nästintill hysterisk och tyckte att jag borde ta Elian till doktorn omedelbums.  Jag tyckte förstås att det kändes lite överdrivet med tanke på att Elian har haft tremiljoner förkylningar genom sin livstid.  Det är ju inget ovanligt direkt.
Men här ville dom inte ge någon avsvällande spray eller hostmedicin utan att ha träffat en läkare först. 
Fortsätter det såhär så får jag förstås ta Elian till doktorn.  Han behöver ju något som hjälper honom med att kunna andas + få bort den där dumma hostan lite grann.

Jag fick dock något som ser ut som hårspray som kunde "rengöra" snoret i näsan.  Jahapp.  'Juuuuuust for cleaning!' skrek han åt mig ungefär 10 gånger inom loppet av en minut.  Haha, dom verkar smått hysteriska när det kommer till barn här.  Snuva är livsfarligt! Men tänk så många ungar det skulle springa hos läkaren om ALLA gick dit när barnen började snora lite? Herre min skapare.

Ibland är det så roligt att kolla på gamla bilder.  Jag satt och kikade på bilder från December förra året och såg dessa.  Känner ni igen den här tjockisen? Haha.  Han har verkligen förändrats utseendemässigt på det här året.
Men smultronmärket i pannan och de klarblåa ögonen avslöjar honom.  Lilla Ellepelle.

Och på tal om gamla bilder så var det ju någon som undrade hur jag sorterar mina bilder.
Med tanke på att jag fotar dagligen så blir det även dagliga mappar.  Nu förlorade jag dock alla bilder från det senaste halvåret när min externa hårddisk (har inte hittat någon som kan återställa bilderna än) gick sönder.
Så jäkla tråkigt, men jag kommer inte ge upp.  Någon kommer någon gång kunna få tillbaka bilderna!

Elians morgon börjar med det obligatoriska paketöppnandet som han endast gör tillsammans med Emilia.  På vardagarna får jag och Elian gå in och väcka henne, sedan tar hon ned Elians paket och tar bort tejpen innan hon tar ned sitt eget.
Vad som ligger i paketet struntar Elian fullständigt i, han tycker mest att det är en kul grej att det ligger något där i.  Därför köpte jag mest storpack av små badleksaker och andra "skitsaker" bara för att.

Efter det kommer nästa höjdpunkt.  Promenaden till och från Emilias skola.  Hans dag är räddad så länge han ser en gul bil, en buss, en ambulans eller bäst av allt: ett flygplan.  I morse fick han se TVÅ flygplan.  Lyckan var ju total då såklart.

Sedan går vi hem, om jag har tur så äter han något (han äter helst inget alls på morgnarna.  Jobbigt!) och så står barntv på i bakgrunden.  Hödpunkten här är reklam.  På barnkanalen här får dom ju visa reklam för leksaker och jösses så skoj Elian tycker att det är.  Han står bokstavligen och stirrar på tvn, helt förtrollad och inne i sin egen värld.
Sedan börjar något barnprogram och då drar han oftast där ifrån, hänger på mig, sparkar boll eller leker med någon leksak i ett par minuter.

Som ni märker så är bloggen inte riktigt sig lik just nu.  Jag hoppas verkligen att ni har förståelse och överseende med detta.  Snart är jag tillbaka till det vanliga, jag lovar!

Idag har vi inte gjort något speciellt.  Bror min verkar vara här på lite rehab.  Han pluggar hårt och festar en del, så nu tar han igen lite sömn.  Emilia har frågat några gånger "men mamma, varför sover S hela tiden?".  Och Elian springer runt och skriker "muppo, muppo".  Hans ord för morbror alltså.  Mycket passande tycker jag, haha.

Nu sover Elian i alla fall sött, Emilia kikar på julkalendern och skall strax i säng och jag skall kolla på någon film och sedan lägga mig i tid för att få så mycket sömn som möjligt.
Någon sömn blev det förresten inte tidigare idag då Elian snorade och hostade så mycket så att han inte kunde sova ordentligt, stackaren.

Ha en fin kväll!

Vi har någon envis förkylning här hemma som inte riktigt verkar vilja ge med sig.  Det fortsätter natt och dag.  I natt sov vi alla tre riktigt dåligt.  Om det inte var Emilia som väckte mig, så var det Elian och om det inte var någon av barnen så var det jag själv som inte kunde somna.

Jag skall i alla fall lägga Elian för sin nap snart och då skall jag nog passa på att vila lite samtidigt.  Min fader skall ändå lämna Emilia, så jag har någon timme extra att döda här hemma och då kan jag lika gärna sova en stund.  Förhoppningsvis.

Värmen är i alla fall behaglig här idag.  Tur för somliga gäster, så dom inte hade haft oturen att komma hit till regn och rusk som vi fick uppleva en hel del i November.
Solen sken här hela morgonen och förmiddagen.  Nu ligger det dock ett tunt täcke av soldis över himlen, men det är runt tjugo grader ändå och det är ju bättre än Sveriges gråa kyla med slask.  Huvudsaken verkar ju vara att det är skönt att få se lite ljus och få lite längre dagar.
Jag saknar verkligen INTE det där oändliga mörkret som Sveriges vinter bjuder på.  Hua...

Hur som haver, nu skall jag försöka locka min övertrötta son med snuttekudden och nappen.
Ha en fin dag.


Bilder som inte har ett smack med inlägget att göra, men ändå....

För tillfället pågår ett väldigt viktigt projekt här hos oss.  Barnen är mitt uppe i "Projekt: vinna morbrors uppmärksamhet".  Dom krigar om den.  Elian spexar som aldrig förr, kommer med fotbollar för att spela, visar leksaker och böcker och är allmänt på... samtidigt som Emilia ropar hans namn om och om igen, har visat alla sina skolböcker, läxpapper, ritat teckningar och skall lära honom Spanska ord.

Morbror S tog med sig sin öl ut på balkongen för att njuta av dagens sista sol och se solnedgången.  Men barnen tänkte liksom att "går du, så går jag" och satt som ett par svansar precis bakom honom där ute.

Världens finaste Lucia förra året...

Jag såg i min kalender här att det står "Santa Lucia" på dagens datum, men det verkar inte firas på något märkvärdigt sätt som i Sverige.  Här har dom ju istället sina egna lite större 'högtider' som i förra veckan.  Vad det nu än var, hehe.

Emilia har i alla fall sett fram emot den här dagen i flera veckor nu.  Den trettonde December är inte direkt Lucia, bara dagen då alla är här igen.  One big family...
Hon har städat fint i sitt rum och gjort plats åt sin morbror som skall sova i extrasängen där inne.

Det känns helt galet att julen närmar sig med stormsteg.  Jag är inte redo, det finns så mycket att göra.  Jag skulle behöva handla julklappar, men jag vet inte hur jag skall lösa det... Elian är så grymt mammig just nu, han skulle bli hysterisk om jag lämnade ifrån mig honom (fan, fan, fan... jag hade dessutom hoppats på att få lite barnvakt nu och kunna gå ut någon kväll - på tal om barnvakt alltså).
Jag behöver till och med köpa fler paket till julkalendern (hänger ju bara fåtal i taget så det spelade ingen roll att jag inte blev klar på en gång).
Jag behöver lösa det där med julmat och se vad som finns här.  Men det svåraste kommer vara att lösa jultomten.  Emilia är helt sjukt skeptisk i år, jag tror inte att hon tror på det hela... hon vill snarare tro bara.

Gah.  Alltid denna julstress.

Att en sådan liten människa kan sprida så grymt mycket kärlek och glädje...

Vad händer hos oss? Emilia är i skolan och skall hämtas alldeles strax, Elian sover och jag kämpar emot mina tunga ögonlock som mer än gärna skulle vilja stängas och låta mig somna sittandes här på min pinnstol.
Jag har försökt städa undan lite här hemma och sedan skall jag nog fiska efter kraft till att orka gå och handla mat.
I morgon blir det ju folksamling här igen, hela familjen samlas mellan 13-25 Dec.

Ha en fortsatt trevlig eftermiddag.

Ni är min styrka, min livskraft, min glädje, min vilja, min kärlek.... Ni är mitt allt.  Jag andas för er, jag orkar för er, jag står upp för er, jag kämpar för er... Allt jag gör, är endast tack vare er.

I natt sov jag lite.  Inte speciellt mycket och i många omgångar, men det blev i alla fall sömn.  Jag behövde tanka lite energi, oavsett hur lite det än var.
Det fick mig att orka ställa mig på benen, göra Emilia klar för dagen och sedan gå och lämna henne.

För tillfället håller jag i en liten leksakskossa.  Elian leker med sin bondgård och jag måste självklart vara med.  Även om det bara innebär att den lilla kossan är här hos mig.
Men han brukar alltid lacka till slut, ta kossan och banka den mot mig så att jag skall förstå att jag faktiskt måste göra något också.  Min son är basen.

Jag kände inte för att uppdatera bloggen alls idag.  Ärligt talat så kände jag inte för något alls till en början.  Jag skrev ju bara för några dagar sedan om hur jag vill hålla mitt privatliv utanför bloggen, men det kan kännas så falskt att uppdatera bloggen utan att förmedla mina känslor för tillfället.  Varför måste allt jämt verka perfekt? Varför skall det alltid vara underbart? Varför skall jag hävda mig oavsett vad det än gäller? Varför känner jag plötsligt ett behov av att få varenda dag att verka mysig och felfri? Oftast tänker jag positivt, men ibland mår jag såhär... och då är det bara så.
Vem vet, det kanske känns lättare om jag för första gången på länge skriver.  Det VAR länge sedan jag mådde såhär, riktigt länge sedan.  Jag har mått bra, jag har känt mig stark, jag har varit nöjd och lycklig men ibland rivs alla väggar ned runt omkring mig.
Jag har ett tungt bagage att leva med.  Mitt förflutna trycker på ömma punkter ibland, väldigt sällan förvisso, men idag är en sådan dag.
Jag kunde inte sova i natt.  Jag låg och vände och vred, en ångest spred sig inom mig och hur mycket jag än försökte förtränga alla tankar så åt dom upp mig inifrån.
Vad jag tänkte var oväsentligt, ibland behöver det inte ens vara något speciellt... jag får bara en känsla av obehag.  Jag kan känna mig värdelös, orkeslös, jag kan tvivla på mig själv, jag kan ifrågesätta mig själv.  Jag är bara mänsklig.  Jag har känslor och ibland kan dom liksom ta över, då jag alltid har varit extremt känslig.  Jag överanalyserar saker, jag bryts ned av minsta lilla och jag är inte stålmorsan som är superstark 24/7.  Även jag är svag ibland.

Jag vet att detta bara är en dålig dag.  I morgon är en ny dag och då tar jag nya tag, men ibland måste jag bara få känna det jag känner.  Ibland måste jag släppa ut allt.

Sjukstugan fortsätter här än idag.  Det är snorigt, hostigt och sömnigt, så vi håller tummarna för lite kryare dagar snart.
Idag har jag i alla fall ställt in ett element i mitt och Elians sovrum.  Det är det kallaste rummet i hela lägenheten.  Sängarna och kläderna blir liksom fuktiga av kylan på kvällarna och nätterna.  Det är väl kanske inte det mest hälsosamma om man redan har en påbörjad förkylning, så vi hoppas på det bästa.

Vi har med andra ord bara tagit det lugnt idag.  Vi var ute en sväng tidigare och besökte skandinaviska mataffären för att köpa lördagsgodis.  (Där såg jag även att dom hade julskinka, så nu är julmaten räddad!)
Men bortsett från det så har vi kikat på filmer, Elian har sovit en del och för tillfället är Emilia 'sugar high' efter lösgodiset och läsken till middagen.  Puh! Hon är som en levande studsboll som är överallt.
Nu skall hon dock bäddas ned och titta på julkalendern, sedan blir det läggdags för henne.

Ha en trevlig lördagskväll, mina fina!

Elian satt i mitt knä när jag surfade runt hos några storbloggare.  Plötsligt började han fnissa och puta med läpparna.  Det var en riktigt skojig blogg tyckte han.  Ser ni vem han imiterar?

Nu har han även lärt sig hennes namn.  Man behöver bara fråga: "Hur gör ------ på bilderna?" så putar han med läpparna.  Ibland hör han dock inte riktigt skillnaden mellan hennes namn och ett annat ord för 'katt', så då händer det att han säger 'mjaaau' istället, hehe.

Plötsligt fick jag en enorm lust att tatuera mig och det finns bara en person som får rita min tatuering.  Jag är fast.

Igårkväll fick jag tipset om den korta dokumentären "Danne & Bleckan" på SVT Play.  Eller vinjetten egentligen, som skulle vara bra gjord.  Jag fascinerades över introt och började sedan mest slötitta på programmet, men jag blev kär på en gång.
Vilka underbart härliga människor.  Så lättsamma, jordnära och sköna.  När den ena pratade om sin lilla dotter så smälte mitt hjärta lite grann.  Jag tror att jag automatiskt har skapat fördomar mot farsor, mest för att jag är övertygad om att dom kan strunta i allt ansvar så fort det passar (jag vet, jag skall absolut inte dra alla över en kam, men ni förstår?).  Så när jag tittade på framför allt ett av avsnitten brände det till inom mig.  Med ömhet tror jag.  Det kändes så fint.
Men hur som haver, programmet går ju inte direkt ut på att vara pappa, jag hade bara lite svårt för att släppa den fina biten.

Har ni sett det här programmet som handlar om Danne & Bleckans "Salong Betong"? Jag älskar att lyssna på människor som står med båda fötterna på jorden, som har gått igenom allt skit och lite till men fortfarande har ett hjärta till att skämta, som ändå har en vilja att skapa.  Jag fascineras över människor som har haft en hård uppväxt, men ändå tar sig framåt och lyckas.  Men ändå inte får något behov av att skryta, som återigen bara står med båda fötterna på jorden och är sig själva.
Det är i alla fall den uppfattningen jag får när jag får följa dom i ca 14 minuter per avsnitt.

För lite mer än 6 år sedan tog cancern min morfar alldeles för tidigt.  Idag skulle han ha fyllt 66 år så därför vill jag avsluta den här dagen med att tillägna det här inlägget till honom.  Till dig, världens bästa morfar.  Vi tänker på dig hela tiden.
Mina fina barndomsminnen tillsammans med dig kommer aldrig blekna.  Jag känner fortfarande doften av din lägenhet, av sängen jag sov så många nätter i när vi hälsade på i Sverige på somrarna, jag hör din röst när du pratar och skrattar.  Du var tillbakadragen och tyst, men ändå förstod vi varandra.
Du var speciell på så många olika sätt, du var unik och inte som någon annan och du är så himla saknad.  Det finns ingen människa i hela världen som någonsin kommer kunna ta din plats.
Du lever vidare någon annanstans - utan smärta och utan bekymmer - du lever vidare på en bättre plats, men ändå känner jag dig här ibland.  Jag får känslan av din värme när jag befinner mig i tuffa situationer och du ger mig olika tecken när jag undrar hur du har det.
Du känns så nära, när du i själva verket är så långt bort.  Men borta föralltid kommer du aldrig vara, för du lever alltid vidare i mitt hjärta.

En temp på 39 grader och en stor spya i vagnen senare så förstod jag Elians konstiga beteende i morse.  Lilleskrutt är ju sjuk! Förhoppningsvis kräktes han av febern och inte någon magsjuka, men det återstår att se.

Nu är Emilia i alla fall klar med sin skoldag.  Hon hoppar sista timmen idag då även hon är lite hängig, snorig och hostig.  Provet hade hon fixat utan problem och fått alla rätt på.  Stolt morsa? Japp! Det hade varken varit nervöst eller svårt... hon kunde alla frågor utan problem, även den muntliga biten.

Halvsover var tydligen fel ordval då Elian slocknade även på soffan.  Nu sover han djupt, skrattar och rycker till i sömnen och ser så galet fridfull ut.  Vad fasen hände med min huligan? Idag är han i alla fall en trött sådan.

Jag har lagt täcken och kuddar på hög nedanför soffan, livrädd för att han skall ramla ned.  Men risken att han skulle ha slagit sig är minimal ändå med tanke på att jag sitter och stirrar på honom som ett fån.  Helt redo för att hoppa upp och ta emot honom.

Sovande barn måste vara det vackraste i världen...

Min lilla Ellepelle hade lite svårt för att gå upp i morse.  Han grät vid frukostbordet, grät i vagnen, grät även fast han fick gå och ville bara att jag skulle bära och hålla.
Så fort vi kom innanför dörren igen så satte jag mig i soffan med honom för att kolla på tv.  Snuttekudden och nappen fick följa med och efter att jag hade letat fram rätt tvkanal så tittade jag ned på Liten som låg och snarkade på mig.
Mitt mammahjärta svämmade över med kärlek.  Jag struntade fullkomligt i att det var heeeelt fel tid för honom att sova, jag struntade i de vanliga sömnrutinerna, jag struntade i allt jag själv behövde göra... jag satt bara och andades in all kärlek.  Ibland måste man bara få njuta.
Åh, min lilla bebispojke... som egentligen inte alls är någon bebis... men som kändes som det idag.  Han kändes så liten, så ynklig, så hjälplös och så extremt oskyldig.  Det är fascinerande hur mycket man kan älska en människa.  Jag ville aldrig släppa taget, jag ville ha honom där för alltid.

Efter en halvtimmes mys och gos så fick jag dock kramp, haha.  Då lyfte jag över honom till sängen där han sov vidare i några minuter, sedan vaknade han och nu ligger han och halvsover till barntv i soffan.


Världens bästa känsla! Det lär ju typ ALDRIG hända igen.  Tur att jag fick bildbevis på att min rutinberoende lilla son som BARA skall somna i vagn/själv i sängen faktiskt däckade på ett par sekunder på mig.

Vi hade några trevliga timmar i parken tidigare med både Svenska och Norska barn med mammor.  Storungarna sprang runt och lekte för fullt, en liten grabb spexade inför Emilia och ropade efter henne hela tiden och Elian började med att iaktta allihopa innan han vågade sig in i leken.
Sedan blev det kyligt så fort solen gick ned så vi fick skönt nog skjuts hem igen.

Framåt kvällen fick Emilia plugga lite till och nu verkar hela ordlistan sitta fastklistrad i hjärnan.  Förhoppningsvis går det bra på provet.  Det är väldigt ovant att behöva sitta och plugga med sin sjuåriga dotter inför ett prov som hon skall få betyg på! Hon känns ju så galet stor då.  Speciellt om man jämför med när man får betyg i Sverige.
Men å andra sidan fick jag betyg från att jag var i hennes ålder när jag var barn också och jag dog inte av det.

Efter lite plugg och middag i magen så kollade hon på julkalendern i vanlig ordning och i den vevan kändes det som nyårsafton här.  Det har ju varit någon slags helgdag idag och dom sköt upp fyrverkerier i flera minuter.
Emilia var helt ointresserad och blev lack för att det störde hennes avsnitt och Elian blev livrädd.  Mina ungar alltså.... hehe.
Nej men att man hör fyrverkerier är inget ovanligt här då det smäller till och från var och varannan kväll men just ikväll var det verkligen vackert.  Det höll i sig så himla länge och hela himlen glittrade bakom de enorma rökmolnen.
Jag hann aldrig hämta kameran då jag stod och tänkte att 'nu slutar det.... nu slutar det...' men icke.

Hur som helst, nu känns det verkligen som en Söndag för mig med tanke på våra lediga dagar som har passerat.  Skönt nog har vi bara en vardag sedan är det helg igen.  Lyx!
Ha en fortsatt mysig kväll.

I morse blev det ingen större sovmorgon för min och Elians del så idag somnade han på dagen precis som vanligt.  Trött var bara förnamnet.  Skönt! Det kändes inte alls rätt att han redan skulle sluta sova middag då det känns som om han vaknar alldeles för ofta på nätterna för det.

Nu ligger han i alla fall och snarkar så sött, jag skall förhöra Emilia lite så hon är redo inför morgondagen och sedan har vi en play date i parken i eftermiddag.

Ha en fin dag!

Emilia sitter och pluggar för fullt här hemma.  I morgon har hon sitt livs första prov.  Hon visste inte ens vad ordet "prov" innebar när jag fick hem lappen om det, haha.  Det är Engelska hon skall kunna, så hon sitter och läser högt med sin härliga Svengelska här ur böckerna.
Det ser i alla fall ljust ut då hon verkar ha fått kläm på det mesta ur kapitlet, så det lär gå hur bra som helst!

Jag undrar lite om hur DU mår? Du skriver oftast om dina barn och allt som hör där till och det är så kul att läsa om. Men jag bryr mig om dig också. Hur mår du på riktigt (utan att avslöja något privat såklart? Har du bearbetat allt som hände dig? Hur känner du om att du tvingas vara ensam med dina barn?

Det är svårt att skriva om sig själv om man bortser från mammalivet när man är en ensamstående morsa 24/7.  Men jag förstår hur du menar och jag skall försöka skriva mer om mig själv.

Tack som frågar och tack för att du bryr dig.  Jag mår bra!
De senaste åren har varit tuffa, det var en enorm kamp och jag skall inte dölja att jag hatade det mesta.  Det kändes som om jag var fast i ett djupt hål och med allt som hände dagligen så föll jag bara längre ner.
Allt kändes så orättvist.  Jag förstod inte varför vissa människor som inte alls förtjänade det fick det så lätt.

Men ja, jag kan nog säga att jag har fått bearbeta allt som hände.  Jag har fått lära mig en massa av de tuffa tiderna, allt gjorde mig bara starkare och jag har lärt mig hur man lever och är självständig.  Jag är inte bitter längre, inte arg och inte heller ledsen.  Det känns som om det är ett avslutat kapitel för länge sedan.  Jag vände blad och gick vidare, även om det var svårt.

Detta är mitt liv nu.  Jag är van vid att vara ensam om mina två barn, jag vet ju liksom inget annat.  Men jag är nöjd.  Jag har hittat delar av mig själv som jag tappade bort ett tag, jag har fått svar på många frågor, jag ser det positiva i livet och jag är äntligen hel.
Jag tror att "everything happens for a reason" och idag kan jag förstå varför.

(Självklart kommer det dagar då man tänker 'fan, fan faaaaan för att vara ensam om detta' när barnen har sovit dåligt eller varit extremt bråkiga och trotsiga.  Men vilken förälder tänker inte 'fan, fan, fan' ibland oavsett vad? Man älskar sina ungar villkorslöst, men det är ju ingen dans på rosor att uppfostra barn och vara en förälder.)

Här har vi haft en riktigt varm och skön dag.  Solen stekte på ordentligt på balkongen, så vi parkerade oss där ute i ett par timmar.  Morsan kunde ligga och njuta och läsa lite och kidsen lekte bredvid med hundra olika grejer.

Elian ville inte sova middag idag heller.  Han kan väl inte redan vara tillräckligt stor för att skippa middagsvila? Det känns ju helt galet.  Jag tror snarare att det beror på att han sovit länge på morgnarna och att han därför har svårt för att somna.
För han är ju inte helt pigg och glad.  Han var trött både igår och även idag, men att somna var omöjligt för honom.

Han fick ett enormt utbrott idag då han skrek, ylade, grät och kastade sig ned på golvet som en galning men efter att han hade fått middag i magen så blev han glader igen.
För tillfället sitter han och leker med en liten bil, utan att säga ett pip och snart är det läggdags.  Så vi avklarade alltså ytterligare en dag utan sömn.

I morse fick jag en ordentlig sovmorgon och det var SÅ himla skönt att få ta igen lite sömn.  Elian vaknade såklart på natten några gånger och fick två vällingflaskor i vanlig ordning... men sedan sov vi till nio.
Emilia höll väl på att spricka av förväntan hela morgonen med tanke på julkalendern.  Hon har gjort det till en rutin att hon hämtar Elian och dom öppnar tillsammans.  Sötungen satt alltså uppe och väntade med att ta ned paketen tills Elian hade kommit upp.

Annars har jag suttit och kollat igenom alla bilder från gårkvällen.  Vissa var rätt söta ändå:

Elian satt bara och sa "OJ! OJ! OJ!" åt den här bilden innan han gick och lade sig.  Tre små tomtenisse-Emilior på en och samma bild.  Galet tyckte han.

Kvällen gick faktiskt riktigt bra om man tänker på att Elian inte sov under dagen.  Han åt middag som en häst, lekte sedan en hel del själv, satt i mitt knä och sjöng lite... lite halvt i koma förvisso, men inget gnäll eller gråt.
Han protesterade sedan inte ens när Emilia stängde in sig för att se på julkalendern på Play, inte heller när det var dags för tandborstning och inte vid städning eller nattning.  Mirakelkväll? I think so.

Ha en fin kväll.

Den här dagen har varit helknäpp.  Elian var ju trött redan i morse, men har han sovit middag idag? Nej.  Jag försökte två gånger men huliganen tvärvägrade bara.  Det var lite märkligt med tanke på att han brukar älska att få lägga sig i vagnen med snuttekudden och nappen.  Idag var det dock annat som gällde.
Till slut blev det för sent för någon tupplur ändå, så det blev projekt: Hålla Elian vaken och nöjd.

Jag kom på den extremt bra idéen att gå ut och fota årets julkort en halvtimme innan solen skulle gå ned.  Vi hade alltså en halvtimme på oss att fånga en bra bild med fint ljus.  Att fota porträtt med en trött unge - som dessutom inte ens gillar att bli fotograferad? Inte det lättaste.
Men vi kom i alla fall ut och höll oss sysselsatta en stund.  Vi ger oss på nästa försök när Elian är mätt och utvilad någon dag istället.


En tomtenisse i solnedgången...

Ungarna är redan uttråkade här hemma.  Emilia tjatar på mig om att smsa och få med oss sällskap ut i parken idag och Elian är konstigt nog trött, går runt och gnäller och väntar mest på att få vila.
Själv känner jag mig snorig och hostig och skulle mest vilja lägga mig under täcket och blunda resten av dagen.  Det är ju inte hållbart förstås, så vi får se vad vi gör av denna soliga och lediga Tisdag.
Först och främst blir det i alla fall lunch och sedan sömn för Elians del.


Kidsen leker så fint med varandra i parken...

God förmiddag på er!
Natten blev bättre.  Jag lade mig i tid och Elian vaknade ungefär lika många gånger som i vanliga fall.  Mycket skönare det än två timmars sömn på en natt.  Jag var verkligen ett vandrande lik igår.

Här har vi bara njutit av ledigheten.  Barnen sov hyffsat länge i morse, sedan låg jag och drog mig i sängen medan dom öppnade paket från julkalendern och sedan har det bara varit soffmys.

Emilia sitter för tillfället och skriver på en önskelista.  Hon var dock lite skeptisk till det då jag gjorde bort mig totalt förra året.  Hon skrev nämligen en önskelista, lade ned den i ett kuvert och bad mig skicka till tomten.
En dag när jag skulle åka in till stan för att julshoppa så hade jag med mig önskelistan och lade den under vagnen när jag var klar.  Om jag kom ihåg att ta ut önskelistan därifrån sedan? Nej.  Om Emilia var den som hittade den? Ja.
Jag berättade något halvluddigt om att jag hade mött tomten, att han tittade på den, hade jättebra minne och att jag fick behålla den istället.
Så i år sa Emilia "jag kan skriva listan, men då skall JAG skicka själv".

Idag har vi haft som sensommarvärme hos oss.  Det var varmt, strålande sol och helt vindstilla.  Se bara hur Elian njöt av eftermiddagssolen som ändå värmde behagligt.  Jacka och mössa fick ligga kvar i vagnen.

Jag skrev visst lite fel info i tidigare inlägg.  Emilia går inte i skolan på Onsdag.  Hon är ledig fram tills på Fredag.  Skönt kan jag tycka med tanke på hur död jag känner mig idag, men förjävligt med tanke på att jag sket i mataffären i morse.  Det mesta är ju stängt på röda dagar, så nu blir det att bege sig ut igen.  Skoj!

Annars har dagen varit.... intressant.  Det började ju med allt knas i morse, sedan hämtade jag hem Emilia utan problem, förberedde lunch och satte mig vid bordet.
Ungarna åt något eget men jag tog resterna från igår.  Jag började sleva i mig tills jag fick syn på något på tallriken, hoppade upp, skrek så högt jag bara kunde och sedan minns jag inte så mycket mer efter det.  Vad jag såg i min mat? En fet jävla kackerlacka.
Kinamat? ALDRIG MER! Fy farao, jag mår fortfarande illa.

Shoppingcentret var inte det enda jag inte orkade i morse.  Jag sket i mataffären också.  Jag skyller på att jag "glömde" min plånbok hemma, men det gjorde jag nog medvetet ändå.
Kyl, frys och skafferiet ekar tomt.  Elian fick tortillabröd till frukost och lite flingor utan mjölk.  Själv nöjer jag mig med äckligt knäckebröd-liknande-saker med svindyr kaviar på från svennebutiken.
När jag hade förberett frullen ställde jag in brödet i kylen och kaviartuben i skafferiet.  Visst sa vi att man blir knäpp utan sömn? Haha.

God morgon! Jag vill börja med att tacka min underbara son för de två timmarna jag fick sova i natt.  Tack tack, mamma är jättepigg idag! Om det inte var för att du var så söt och underbart jäkla gosig så hade jag blivit knäpp.

Vi är alltså inte speciellt med här idag.  Varken jag eller Elian.  Jag vet inte vad det är med min skruttunge men ont hade han i natt också.  Han skrek helt förtvivlat, pekade på munnen och fick lite teething gel på en vass tagg som spruckit igenom.
Sedan somnade han i min säng och jag orkade inte bära över honom.  Men han är ju fasen värre än Emilia att dela säng med.  Han satte sig upp i sömnen, lade sig vid fotändan, snurrade runt osv och jag kunde verkligen inte somna.  Jag var livrädd för att han skulle trilla ur sängen så efter ett par timmar fick jag bära över honom till hans säng igen.  Men det var ingen större hit, så då blev det skrikfest igen.

Ja ja, nog om det.  Jag överlevde hans första (och nästintill sömnlösa) år så jag tror nog att vi kommer övervinna den här fasen också.  Mest synd är det ju faktiskt om huliganen.

Idag är det Måndag och jag hade egentligen planerat att gå till shoppingcentret direkt efter att jag hade lämnat Emilia i skolan.
I lördags när vi var där så hittade Emilia en julklänning på ZARA.  Hon började nästan gråta för att hon så gärna ville ha den men det är nästan tradition att tomten lämnar dagens julkläder i strumpan på morgonen så jag kunde bara inte köpa den.
Därför tänkte jag vara ute i god tid och fixa hem den idag med tanke på att sådant brukar försvinna fort.  Förra året fick ju en bloggläsare köpa och skicka julklänningen med tanke på att den var slut i Sthlm, haha.
Och det var ändå Stockholm.  Nu bor vi i en liten håla med jordens minsta utbud.  Men jag håller tummarna för att den finns kvar senare.  Annars kommer jag strypa mig själv för att jag inte hade kraft till att gå i morse.

Annars då? Det blir en rätt knäpp vecka för oss.  Emilia är i skolan idag, ledig i morgon, skolan på Onsdag och ledig igen på Torsdag.  Vad det är för röda dagar har jag inte en aning om, men stängt är allt i alla fall.

Nu blev detta ett sådant där långt allt-och-inget-inlägg så jag avrundar här.  Ha en fin dag!

Vi har haft en riktigt segar-dag idag.  Så himla skönt! Vi har stannat hemma, julpyntat lite, Emilia har läst en massa läxor, Elian har chillat och sedan tände vi andra ljuset och åt lite kinakäk till middag.
Nu ligger barnen i sängarna sedan ett tag tillbaka.  Elian ligger dock och snackar för sig själv där inne.  Mest påhittade ord och ljud men med lite "mammaaaa, mommooo, oj" då och då.  Jag kan inte låta bli att skratta, men han är ju för go ibland.
Förhoppningsvis fortsätter han lika sött tills han somnar så han slipper bli lika övertrött och hysterisk som igår.

När han blir tyst där inne så skall jag dra på mig hörlurarna och kika på film här i vårat juliga vardagsrum.
Ha en fortsatt mysig Söndagskväll, mina fina!

Jag har letat efter en exakt sådan här tröja i evigheter nu.  Jag föredrar lite större och slappare tröjor, förmodligen för att jag är bredaxlad och har breda armar (mina muskulösa armar har följt med genom alla år) och trivs därför inte i något tajtare.  Men jag tycker även att den formen på tröjor är snyggast och inte bara skönast.

Så när jag snubblade över denna på H&M här i våran byhåla med minimalt utbud så slog jag till och köpte en tidig julklapp till mig själv.

(PS ja, jag skippade klackarna eller snyggskorna på outfitbilden och strosar istället runt i mina fulsöta tofflor)

Idag hängde vi upp lite pynt, ställde fram en tomte och tog fram en julstjärna.  Stämningen kryper närmare inpå och nu börjar det faktiskt kännas lite mysigt. 
I veckan skall jag ut och inhandla någon ljusslinga, röda blockljus och lite glitter.  Sedan blir det att leta saffran, baka lussebullar och lösa hela julgransprojektet.

Ikväll tänder vi även andra ljuset när solen har gått ned.  Tiden springer ifrån en...

Jag tänkte att jag skulle skriva lite om Photoshop nu efter alla önskemål om det.  Jag kan börja med att säga att Photoshop kan vara ett evighetsprojekt, det finns SÅ himla mycket man kan göra och så länge man övar så ofta det går så kommer man lära sig något nytt varenda dag.  Prova er fram bara! Lek med en bild och testa allt du kan.  Slutresultatet kommer förmodligen bli helt galet, men man lär sig i alla fall något av alla olika steg.

När jag redigerar mina bilder så använder jag mig dock inte av så himla mycket avancerat.  Jag fotar alltid i RAW och då blir bilden automatiskt rätt "naken" så självklart behövs det lite touch-ups ändå.

Här är lite tips och olika steg som jag oftast använder mig av.

1.  Viktigast av allt: arbeta i lager.  Då kan du enkelt förändra eller ta bort något om det behövs, istället för att behöva börja om från början.

2. Jag använder mig alltid av "Brightness/Contrast" för att få lite liv i den bleka bilden.

3. "Curves" använder jag för att få ljusare bilder eller lägga till/ta bort skuggor.  Man kan även ändra färger i bilden och få till en "vintage-effekt" med curves.  Men det är oviktigt just nu.

4. "Selective Color" använder jag för att förstärka en viss färg.  Exempelvis himlen eller gräs på landskapsbilder eller vissa delar av en maträtt på mina matbilder.

5. Ibland kan jag använda "Photo filter" för att få en varmare alternativt kallare ton på ett snabbt sätt.

Dessa steg är mina vanligaste.  Oftast känner jag mig nöjd med en bild efter bara Contrast och Curves.  Sedan gör jag bilden lite skarpare genom att gå in  på Filter - Sharpen - Unsharp mask med Amount 10-12.

Ibland kan en bild behövas retuscheras lite mer.  Jag använder sällan dessa kommande steg på barnporträtt då jag inte gillar att "göra om" barn.  Ibland blir det dock missfärgningar eller fläckar och då kan dessa vara bra att använda:

6. "Spot Healing Brush" Tar enkelt bort finnar, fläckar eller annat som "stör" bilden.

7. "Clone Stamp Tool" Om det blir knasigt med ovanstående (vilket det ofta blir) så kan man använda denna för att klona en viss del av bilden och sedan ersätta det över den tråkiga delen av bilden.
Jag kan t ex klona en fin del av hyn för att måla över finnar.

Vissa bilder kräver mer redigering än andra men jag fotar alltid för att få bäst resultat redan i kameran med ljus och färger för att slippa sitta i Photoshop.  Men bara dessa grunder kan kräva timmar för att få det exakt rätta ljuset efteråt.  Ha tålamod och öva, öva, öva!

Mitt lilla hjärta betedde sig lite oroligt igår.  Han sov dåligt på dagen när han i vanliga fall sover mååånga timmar då på helgerna.  Sedan var det gnälligt på kvällskvisten och så vägrade han somna själv när det var läggdags.
När jag äntligen hade fått honom att somna så sov han i prick en timme för att sedan vakna och vara hysterisk.  Han skrek som en stucken gris och tog sig på benet.  Jag provade att massera lite ifall det kunde vara växtvärk och då lugnade han sig i någon minut men sedan dög det inte heller.
En alvedon och vyjssande i famnen i en halvtimme senare så slocknade han.  Lilla älsklingen.  Han fortsatte att sova oroligt, men skrek inte sådär hysteriskt fler gånger i alla fall.

Jag hade räknat med att han skulle sova lite längre i morse, men icke det.  Idag är han gladare igen, men superdupertrött vilket inte är så konstigt.

För tillfället sitter han och kollar på Bolibompa introt på youtube och har gjort det minst 100 gånger i rad.  Han tröttnar aldrig, sitter och dansar till musiken och säger "boooppa".

Emilia har stängt in sig på sitt rum, spelar datorspel och vill inte vara i närheten av sin uppmärksamhetsberoende lillebror, haha.

Detta åt vi ikväll.  Kycklingen marinerades med denna marinad över dagen.  Sedan kastade jag in kycklingen i ugnen, gjorde klyftpotatis till och lät det sköta sig själv i ugnen på 220 grader i ca 35 min.
Sedan blev det en annorlunda tzatziki till då det inte var vanlig matyoghurt som jag brukar använda.  Jag tror att det var något kesoliknande, men det funkade ändå.

Vi hittade en hel del julpynt.  Emilia var helt uppe i varv, sprang runt i butik efter butik och plockade mer än gärna på sig små tomtar, snöflingor och stjärnor.  I morgon skall vi pynta lite så vi kommer in i stämningen lite mer.

Vi tittade även på olika julgrans-alternativ då jag inte har någon aning om dom ens tar hit riktiga granar.  Plastgranar fanns det i alla fall gott om i tusen olika varianter, men jösses så dyra dom var.  Det kändes helt galet.  Jag har aldrig haft plastgran förut, men brukar en medelstor (typ 140 cm) kosta runt 700 kr hemma i Sverige? Ja ja, det löser sig.

Vi fick bland annat med oss denna söta sak från Zara Home.

Det blev en liten segstart här hos oss idag.  Jag låg och drog mig i sängen i några minuter efter att ungarna klev upp.  Sedan lackade Elian, drog bort täcket och puttade upp mig.  Like a boss.
Efter det har det inte hänt så mycket.  Mitt internet har varit nere hela kvällen igår fram till i förmiddags, så jag försökte sysselsätta mig med att kolla på film en stund.  Det var dock lättare sagt än gjort (såklart).

Nu har vi precis lunchat, duschat och gjort oss i ordning och Ellepelle skall läggas i vagnen.  Under tiden han sover så skall jag försöka uträtta lite grejer.  Bland annat ta en sväng genom shoppingcentret, köpa ett nytt täcke till honom och lite julpynt.

Ha en fortsatt trevlig Lördag!

Emilia sitter och kollar på årets julkalender på SVT Play, vi äter veckans rester till fredagsmiddag och helgkänslan är total. 
Ikväll skall jag äntligen se Breaking Dawn part 1.  Det bor nog en liten Twilightnörd inom mig också.  Jag sträckläste böckerna inom loppet av ett par veckor, såg de tidigare delarna av filmerna nästan vid premiären och nu har jag bara gått och längtat efter att få möjligheten att se den här filmen!

Ha en mysig Fredagskväll, mina fina.

Det finns en hel del saker som är annorlunda här i Spanien om man jämför med Sverige.  Många saker är bra men något som jag ännu inte har vant mig vid är att dom inte tror på datorer och internet.
Allt som har med pengar att göra skall skötas med kontanter.  Hyran betalas i cash, likaså räkningar och även löner betalas ut i kontantform.
Jag kan verkligen sakna internetbanken som gör det väldigt enkelt för en att föra över pengar eller betala räkningar.  Som tur är så kan jag betala alla mina svenska räkningar via e-faktura.
Men här i Spanien (i alla fall där vi bor) finns inte sådant.  En gång i månaden skall man betala flera hundratals Euro i cash.  Det känns mycket tråkigare att betala på det sättet, då blir det liksom lite mer uppenbart att man "förlorar" så mycket pengar när man ser alla sedlar ligga framför en, haha.
När man skall betala räkningar så får man gå till banken och göra det men gud, så smidigt det hade varit om man fick någon internetbank här också.

Elian har gått från att ha varit en galen liten vilding till att vara rätt lugn av sig.  Han är en grabb med ett hett temperament och uppskattar inte när jag säger åt honom vad han skall göra, han svarar då med "nä" och diverse olika sätt att protestera men utomhus är han en ängel.
Han springer inte åt vilket håll som helst, han springer inte alls.  Han föredrar att hålla mig i handen när vi går, det är nästan ett måste för honom och släpper vi taget så vet jag att han går fot med mig.
Går jag en meter i förväg så ropar han högt som attan på mig så att jag stannar och väntar in honom.

Det är väl fördelen med att ha en ettåring som är rädd av sig.  Man behöver inte oroa sig lika mycket, man vet exakt var man har honom för han vill ju befinna sig inom en meters avstånd från mamma.

Videon nedanför är filmad med iPhone åt fel håll, så ni får ursäkta den lilla bilden när jag vred på filmen.

Åh, tack så himla mycket till er som kommenterade mitt tidigare inlägg.  Ibland kan det vara skönt med lite uppskattning efter all tid man lägger ned på att uppfylla olika 'krav' här varje dag.  Jag tog åt mig av varenda ord ni kände för att dela med er av och allt träffade mig rakt i hjärtat.
Självklart skall jag tänka på era önskemål och försöka uppfylla dom.  Det verkar som om Photoshop var ett hett ämne, så jag skall försöka bjuda på lite PS-tips snarast.

Har ni något mer att tillägga, berätta eller önska så tar jag emot alla ord med öppna armar.  Jag ser ju via min statistik att över 2000 människor kikar in här dagligen, men ibland kan det vara skönt att få bevis på att ni faktiskt finns här och läser i form av en kommentar.  Även om det bara är ett hej.

Men hur som helst.  Fredagen är kommen och det känns skönt (som vanligt).  Jag ser fram emot lite vila och lugn och ro.  Än så länge har vi inga större planer, vi får ta dagarna som dom kommer.
Nu skall jag mysa lite med min supertrötta son.  Ha en fortsatt fin fredagsförmiddag!

Jag lägger ned flera timmar om dagen på den här bloggen.  Jag är noggran med att undvika bildlösa inlägg och fokuserar på att använda mig av systemkameran för att foto är något viktigt för mig och jag delar gärna med mig av min passion.  Jag tänker även på vad jag skriver för text... jag är diskret om privatlivet och människor i min närhet, undviker att skriva något som mina barn kan tycka är jobbigt men ljuger ändå inte om något.  Jag är öppen när det gäller det mesta, jag skriver inte att allt är bra när det i själva verket är dåligt, men jag har blivit bättre på att ventilera och skriva av mig mina innersta känslor på andra ställen än på en öppen blogg som några tusen personer läser per dag.
Jag vet att min blogg har förändrats mycket för er som har följt min livsresa i flera år nu.  Förr i tiden kunde jag spy galla över vem som helst, klaga på minsta lilla, skriva om känslor och sorg utan att blinka och delade mer än gärna med mig av mitt privatliv.  Men med åren så har det blivit svårare, jag har växt en hel del och insett skillnaden mellan personlig och privat.
Jag har inte blivit kall, jag är inte totalt ensam och isolerad, jag är inte skadad och förstörd... jag tänker bara lite mer på innehållet här och på alla konsekvenser.  Men jag står ändå för allt jag gör och har gjort.  Jag är den jag är och är stolt över både min blogg och mig själv.

Till en början skrev jag här endast för min egen skull.  Jag ville göra just det jag undviker nu: skriva av mig om allt.  Läsarantalet var inget speciellt och jag kände att allt jag skrev om var för att jag själv skulle minnas.
Idag skriver jag fortfarande för min egen skull, jag lägger upp dagliga minnen som ligger mig varmt om hjärtat men bloggen har även blivit som ett socialt nätverk som har öppnat många dörrar för mig.
Jag bryr mig om mina läsare, jag ligger ofta på kvällarna och funderar på vad jag skall bjuda på nästa dag, vad ni kan tycka är intressant och jag intalar mig själv varenda dag att inte överdriva med texter om sömnbrist och bajsblöjor... även om det är en småbarnsmammas vardag.
Det kan bli en enorm press till och från när man känner att 'nä, nu måste jag verkligen uppdatera... men om VAD!?' medan man sitter och stirrar på en tom ruta där det i själva verket borde finnas text.  Men att känna så är nog naturligt till och från för en bloggerska som uppdaterar flera gånger om dagen.  Ibland känns allt så ointressant och det är frustrerande när inspirationen är på noll.
Men ändå älskar jag detta.  Jag älskar er för att ni läser, jag älskar era fantastiska mail och kommentarer och jag avgudar all feedback man kan få.

Därför undrar jag nu:
Vad gillar du med min blogg? Ja, alltså varför läser du?
Och om du fick chansen, vad skulle du förändra? Eller vad skulle du vilja se mer eller mindre av?

Titta, nissarna var inne i mitt sovrum och lämnade en kalender också! Nej då, det var min dotra som hängde upp den med stolthet och förklarade att 'mamma måste ju också få en kalender'.  Ja, det vore ju orättvist annars!
Hon har pysslat och kämpat med denna rätt länge och har klistrat fast små svarta tejpbitar så att jag enkelt kan öppna mina luckor.
I första luckan gömde sig godis.  Tack, tack!

Första December innebar mösspremiär för Elians del.  I morse hade vi runt 10 grader, så det blir ju kyligare och kyligare... men tur att temperaturen stiger snabbt samtidigt som solen stiger högre upp.  Mössan kunde han dumpa någon timme efter att vi hade gått ut och framåt lunchtid har vi nog tjugo grader igen.

Han tyckte i alla fall att mössa var ett konstigt 'plagg' som han hellre hade skippat.  Men han vänjer sig vid det också, precis som vid pyjamas, långbyxor och strumpor som vi har övat in här hela hösten.

Äntligen var det dags för paketkalendern i morse.  Emilia var helt uppe i varv, fylld av förväntan, iver och spänning och Elian gick mest efter henne som ett frågetecken.
Tomtenissarna hade lämnat en lapp där dom förklarade att dom bara hänger upp något paket per dag till snälla barnen Östman i år.  Tomten hade tydligen jättemycket att göra!
Men jag tror att han bara tänkte på mamma Denize och lille Elian.  Det är ju inte lätt för en ettåring att förstå att han bara får ett paket när det hänger 23 fina paket kvar.  Det hade nog kunnat bli en massa tjaffs.  Så vi tackar tomten och nissarna (och en bloggläsare som lämnade tipset) för det, hehe.

Nedräkningen har börjat...