Denize - Ensam morsa till E&E i Spanien - Foto

Nu har vi varit här i ca en månad och det börjar kännas.  Nya rutiner har skapats, nya vanor, nya dagar, nya sysslor, nytt, nytt, nytt.  Vi har det bra, det kan jag inte säga något annat om.  Jag hade längtat så himla länge efter att bara få fly, komma bort, lämna allt i ett annat land och bara vara.  Bara göra något för mig för engångsskull, för min familjs skull, för att få lite lugn... för att få lite ro.  Bokstavligen - enda in i min själ.
Men ibland känner man ett litet hugg av hemlängtan.  Efter vad vet jag inte riktigt.  Men jag hade byggt upp ett hem, en trygghet, en bostad, en säkerhet på egen hand för mig och mina barn.  Och så saknar man materiella och praktiska saker där borta och framförallt vännerna.  Att kunna prata och umgås när det passade.
Men allt det kommer stå kvar, allt finns där när vi återvänder... så jag kopplar bort allt sådant och njuter av var vi befinner oss nu.  Jag lever livet och tar dagarna som dom kommer.

Jag vet fortfarande inte när vi kommer hem, inget är bokat än.
Elian kommer i alla fall missa sin dagisinskolning.  Ibland blir inte allt riktigt som man hade tänkt sig.  Jag om någon vet ju det.  Men återigen så lever jag i nuet och tar det som det kommer.  Vi har några veckor kvar i den här lilla lägenheten, sedan får vi se.
Det känns inte så himla hemskt att skippa dagisstart just nu och ta ut lite mer föräldraledighet ändå.  Elian känns fortfarande som en bebis för mig.  Han utvecklas ju lite i sin egen takt och det känns inte bra att lämna ifrån mig en "bebis" som inte kan kommunicera eller ens gå riktigt ordentligt än.
Det är väl ödet som bestämmer att vi behöver lite mer tid på oss.  Båda två.
Det enda riktigt viktiga är ju Emilias skola som börjar om några veckor, men det finns alltid lösningar.  Tillfälliga lösningar.

Hur som helst, nu vet ni lite hur det ligger till.  Ni blev alltså inte klokare av det här inlägget, för kort och gott så: jag veeet inte.  Jag vet inte hur länge till vi stannar, jag vet inte vilken dag exakt som vi kommer hem.
Jag vet bara att vi är så jäkla värda den här "friheten", att kunna njuta av livet och att jag till slut fick möjligheten att göra detta.


En glad Ellepelleprutt med vällingflarran.  Även han är en riktig livsnjutare här nere.