En sjuk utgång
Jag har fortfarande minimalt med internetåtkomst, så det blir sparsamt med uppdateringar en liten stund. Men strax är jag tillbaka, precis som vanligt igen.
Hur som haver, dagarna passerar i rallyfart. Solen skiner, stranden står kvar varenda dag, barnen sover, äter, gnäller, skrattar, skriker, ler, bråkar, retas, trotsar, kramas, driver mig till vansinne och bjuder på några känslorus. Allt är som vanligt dvs, men allt är ändå helt annorlunda.
Det var några dagar då jag kände mig totalt låg. Jag vet inte vad det var med mig men jag kände en enorm tomhet inom mig, som om jag inte hittar det jag söker efter. Allt kändes orättvist, fel, onaturligt och jag kände bara en stor längtan efter mitt hem. Efter att få vara själv i mitt sovrum, sova ordentligt, få vara hemma bara.
Men dessa märkliga känslor försvann rätt fort. Det krävdes någon dags down-time... sedan var jag med igen.
Igårkväll fick jag komma bort från våran smått panikframkallande, minimala lägenhet och gå ut igen.
Jag vet inte när jag njöt så pass mycket av egentid som jag gjorde då. Det var precis vad jag behövde efter mina låga dagar. Vi träffade en massa trevligt folk, drack gott, lyssnade på bra musik och hade det allmänt bra bara.
Sedan slutade kvällen mycket märkligt. Det var läskigt, jag var så himla rädd att allt skulle gå fel (svårt att skriva mer när jag inte riktigt kan berätta exakt vad som hände), men vi hade tur och kom hem hela - efter mycket om och men.
I morse var jag trött som vanligt och jag önskar att vi hade gått hem igår när första stället stängde istället för att gå vidare (då hade vi sluppit en hel del), men man överlever en dags trötthet.
För att avrunda det hela så hade vi det bra för det mesta i alla fall, vi hade jätteskoj. Sedan slutade det lite olyckligt, men det kunde ha gått mycket värre, så man får se det positiva i det hela!
Ni ber om bilder på mig, då får ni (lite halvt oseriösa) bilder på mig... hehe. En väldigt avslappnad klädsel innan gårkvällens utgång.
Hur som haver, dagarna passerar i rallyfart. Solen skiner, stranden står kvar varenda dag, barnen sover, äter, gnäller, skrattar, skriker, ler, bråkar, retas, trotsar, kramas, driver mig till vansinne och bjuder på några känslorus. Allt är som vanligt dvs, men allt är ändå helt annorlunda.
Det var några dagar då jag kände mig totalt låg. Jag vet inte vad det var med mig men jag kände en enorm tomhet inom mig, som om jag inte hittar det jag söker efter. Allt kändes orättvist, fel, onaturligt och jag kände bara en stor längtan efter mitt hem. Efter att få vara själv i mitt sovrum, sova ordentligt, få vara hemma bara.
Men dessa märkliga känslor försvann rätt fort. Det krävdes någon dags down-time... sedan var jag med igen.
Igårkväll fick jag komma bort från våran smått panikframkallande, minimala lägenhet och gå ut igen.
Jag vet inte när jag njöt så pass mycket av egentid som jag gjorde då. Det var precis vad jag behövde efter mina låga dagar. Vi träffade en massa trevligt folk, drack gott, lyssnade på bra musik och hade det allmänt bra bara.
Sedan slutade kvällen mycket märkligt. Det var läskigt, jag var så himla rädd att allt skulle gå fel (svårt att skriva mer när jag inte riktigt kan berätta exakt vad som hände), men vi hade tur och kom hem hela - efter mycket om och men.
I morse var jag trött som vanligt och jag önskar att vi hade gått hem igår när första stället stängde istället för att gå vidare (då hade vi sluppit en hel del), men man överlever en dags trötthet.
För att avrunda det hela så hade vi det bra för det mesta i alla fall, vi hade jätteskoj. Sedan slutade det lite olyckligt, men det kunde ha gått mycket värre, så man får se det positiva i det hela!
Ni ber om bilder på mig, då får ni (lite halvt oseriösa) bilder på mig... hehe. En väldigt avslappnad klädsel innan gårkvällens utgång.
Kommentarer
Postat av: nathalie
snygging!
Postat av:
vackra du!
Trackback
