Denize - Ensam morsa till E&E i Spanien - Foto

Jag tror att Elian börjar bli frustrerad på sig själv.  Det sägs ju att dom blir extra gnälliga och kinkiga precis innan dom skall lära sig något nytt och med tanke på hans utveckling så är han ju på väg att lära sig en massa saker.
Han kan inte uttrycka sig i ord, bara på sitt eget språk... och det märks att han gärna vill prata, han försöker, men det blir liksom fel.
Sedan har jag ju sett att han kan gå.  Men han väljer bara att inte träna mer på det.  Han är så himla rädd och på helspänn så han föredrar att krypa.
Men jag tror ändå att han blir frustrerad.  Han vill, men vågar inte.  Han har så mycket att berätta, att säga, att förklara, att göra... men det funkar inte som han vill.

Han har varit så himla grinig på senaste tiden.  Jag har varit nära bristningsgränsen flertal gånger.  Det har varit gnäll dagarna och nätterna igenom, ingenting har funkat, ingenting har passat, allt har bara varit "wäää".
Det kan ju bero på tänder också, han har många tänder på sidorna på g.  Men man tycker ju synd om honom när man märker att något är riktigt fel och han inte kan berätta vad det är.

I natt sov han i alla fall mycket bättre och tog en rejäl sovmorgon i morse så jag känner mig lite mer levande idag.  Jag vill bara att den här perioden skall passera, både för min egen och Elians skull.


På dessa bilder märker man dock inte av något tjurigt humör.  Min lilla spexare.  Jag älskar dig.