Elian vs. Emilia
Jag minns måååånga dagar efter dagis då man var trött, hon var dubbelt så trött och man bara ville sätta ned henne i vagnen och ta sig hemåt. Men ändå envisades hon med att hon skulle gå själv och försökte jag lyfta bort henne och ned i vagnen så kastade hon sig ned på marken och vrålade rakt ut.
Nu när jag har börjat tänka efter så ser jag många likheter personlighetsmässigt mellan Elian och Emilia.
Elian är ju ett riktigt charmtroll som gärna gör vad fasen som helst för att få alla att skratta... oavsett om det är hemma eller på bussen. Han flörtar hej vilt med alla.
Emilia var likadan. Jag minns första veckorna på dagis då man hämtade och personalen skrattade samtidigt som dom berättade om hur hon höll på att knasa och larva sig vid lunchbordet och ALLA garvade. Både stora och småbarn + personal.
Hon gjorde grimaser åt främlingar på bussen och det var sällan någon kunde gå förbi utan att le.
Men den stora skillnaden är att Emilia ville bli stor och självständig fort. Och Elian är så grymt jäkla feg av sig.
Hur som helst så lär han väl börja gå när han är typ tre år. Om ens då. För nu tvärvägrar han verkligen.
Det funkar om han får bestämma själv, t ex som på videon igår då han gav Emilia skjuts... och så går han runt soffbordet och mellan möbler. Men att hålla mig i handen och gå är han riktigt rädd för.
Hur som helst... det är roligt att tänka tillbaka och försöka minnas Emilias första år i livet. Man glömmer så lätt, tro mig... jag tror att det är naturligt för människan att "förtränga" allt det negativa och nästintill bara minnas det underbara, skojiga eller annorlunda. För jag kommer knappt ihåg Emilias helvetesnätter och första trotsåldrar. Jag minns inte hur många gånger per natt hon vaknade, jag minns inte hur hon lät eller hur hon reagerade när hon fick tänder. Sådana jobbiga saker försvinner nog ur minnet av en anledning.
Det är därför jag gärna noterar Elians utveckling nu, för att kunna läsa senare i livet och inte undra.
Men bara för att jag är ärlig så menar jag inte att jag hatar mitt liv, jag menar inte på att jag försöker klaga eller gnälla. Jag skriver bara som det är, för att jag gärna vill kunna läsa om det senare. Även om det känns nu som att jag ALDRIG skulle kunna glömma detaljer. Men man gör ju det.
En liten Emilia-skrutt, 1 år och 4 månader (ungefär):
Hon var så söööt!
Det är så olika från barn till barn när de börjar gå. Min syster var 1 år och jag var 1.5 år. Det kommer, tro mig; du får bara ha tålamod;)
hihi påminner om min prins här hemma han är idag 15mån och VÄGRAR gå,han kan men vägrar, han går på knäna eller kryper =) äta själv?vad är det? hålla i nappflaskan själv?? nej nej
medans de andra två åt själva med bestick,drack ur glas,höll i sina nappflaskor solokvist from i princip den dagen sakerna introducerades =)
men men det kommer =))
är så himla olika med barn... jag gick jättebra vid 9 månader, och trodde att det skulle bli samma för dottern - men icke.. hon gick i 2 dagar vid 10 månader och sen dess totalvägrar hon! Så fort hon får stå själv får hon spagettiben och sätter sig! Riktigt mesig är vad hon är! Nu är hon snart 13 månader och går fortfarande bara utmed möbler!
Det syns verkligen att Emilia och Elian är syskon. På den här bilden är de väldigt lika varandra.
Kul att det kan vara så tydligt trots att de inte har samma pappa.
Söt. Kul med äldre bilder på tösen oxå. Ser ut som att dina barn har samma form på ögonen.
Finns inte det massa om Emilia i din gamla blogg då? har du helt tagit bort den eller finns den fortfarande, fast låst?
Finns inte det massa om Emilia i din gamla blogg då? har du helt tagit bort den eller finns den fortfarande, fast låst?
Ja det finns kvar =) Men det är från när hon var i 2-3års åldern och fram.
