Samtal med läraren
Nej då, det gick alldeles utmärkt. Rena motsatsen förstås! Hon utvecklas hur bra som helst, gör det hon skall, är snäll och omtänksam och hjälper till i klassen.
Hon verkar trivas med alla lärarna och känner sig trygg i sig själv och alla på plats. Härligt att höra! Jag hade ju dock inte räknat med så mycket annat, då hon inte är den som ställer till med bråk (bortsett från hemma då, men barn är ju barn).
Den här veckan i skolan jobbar dom med känslor fick jag höra. En pojke hade ställt sig framför klassen och berättat att han visste vad känslor var, att han hade det - han var ju nämligen kär i Emilia.
Stackars grabb, då Emilia inte känner samma sak... men det var ju lite gulligt i alla fall.
Hur som helst, Emilia är duktig i skolan och det glädjer mig. Tänk att man alltid blir så himla stolt...
Nu blev jag riktigt rädd, det första jag tänkte var att Emilia verkar inte vara sånn, och så läste jag vidare och pustade ut. :)
Stackars den lilla pojken då. :) Men det reder sig, det finns ju fler tjejer. ;)
haha, hon kommer nog krossa många hjärtan den där tjejen. så enormt charmig o gullig. kul att de går bra i skolan, verkligen!! förstår att du blir stolt, det är ju faktsikt tack vare dig som är den hon är o tänk att du lyckats skapa en sådan trygg o härlig unge trots alla omständigheter. Emilia kommer också vara stolt över dig en vacker dag :)
kram !
Jag förstår att du är stolt, njut av att Emilia trivs och är duktig i skolan. Om det låter så här bra nu, kommer det säkert att fortsätta så, och isåfall har du vunnit högsta vinsten! Inget är så hemskt som när ens barn blir mobbat. Kram från KAtinka på farmorsbloggen.se
Skönt att det gick så bra! Och vilken otroligt söt liten kille, jag minns SÅ väl hur det var i den där åldern hihi :D
Haha naaaw..
har en fråga som inte direkt har med det här inlägget att göra. Men hur klarar man allt ekonomiskt när man har barn och är ung?
Jag ska nämligen bli mamma inom en snar framtid och är bara sexton år :)
for en fantastisk fin datter du har! Hun slekter nok på sin mor:)
Vad härligt, klart du ska glädjas och vara stolt! Jag vet (tyvärr) hur det är att vara på utvecklingssamtal och höra motsatsen...eller inte motsatsen för min son är snäll i skolan/dagis och ställer inte till med problem men han har diagnosen ADHD/Autism och många lärare förstår inte att hans beteende beror på hans diagnos... Trots det är jag ju såklart galet stolt över honom men drömmen är ju att kunna gå från ett utvecklingssamtal efter att ha hört enbart positiva åsikter...undra när det ska hända?
Kram
MammaMorran- funderar på livet & Barn med ADHD/Autism
