Tänd ett ljus...
Jag vet att han ser, jag vet att han är stolt. Gud tar dom bästa, det tvivlar jag inte en sekund på. Men han tog honom alldeles för tidigt, han var alldeles för ung. Men han lever vidare, alltid, i våra hjärtan.
Självklart tändes även ett ljus för min mormor och var dom än är nu, så vet jag att dom har det bra.
Det var packat vid alla gravar, vid minneslunden och överallt. Det kryllade av människor som var där för att hedra sina bortgångna och älskade. Ljusen lös fint överallt och Elian tittade sig omkring storögt på den annars mörka kyrkogården.
Väl hemma så somnade han på en gång och jag känner mig helt utmattad på alla sätt. Den här dagen kom och nu får den gärna gå. I morgon är en ny dag och då börjar vi om.
Rest in peace...
Har följt din blogg ända från början men har nog aldrig tidigare lämnat en kommentar. Men måste få säga att du är som en slags förebild för mig. Du är en otroligt stark tjej med två underbara barn. Jag hoppas att jag blir lika stark och kärleksfull mot mitt/mina framtida barn! Man kan inget annat än att älska din blogg helt enkelt. Tack för bra uppdatering och läsning. Take care!
SV: Då får jag allt boka in ett bio besök snart och titta på den tillsammans med mitt lilla bustroll.
Kram Sanna
Hej Denize, nu förstår jag lite bättre varför du verkar så klok och mogen för att vara så ung. Allt du har varit med om har gjort dig till en stark, enastående mamma. Inget ont som inte har något gott med sig. Kram Katinka på Farmorsbloggen.se
Jes. 41:13
Jag är helt övertygad om att livet inte tar slut bara för att man dör. Jag tänker på döden som en ny början och att de nära och kära som vi har förlorat inte helt lämnar oss. Utan beskyddar och vägleder oss lika mycket som de gjorde i livet, fast bara på ett annorlunda sätt.
Jag önskar dig och dina barn all kärlek och lycka. Kram.
