Underbara ålder
Hur som helst så började det redan när vi gick från dagis och jag upptäckte att hon tuggade tuggummi. Tydligen hade hon och ett par andra tjejer gjort det i smyg. Hon skämdes som bara den.
Sedan har det varit smågrejer. Som att vägra plocka undan efter sig, tugga med öppen mun vid matbordet, nonchalera när jag har sagt åt henne eller bett om saker och varit allmänt kaxig.
Till slut orkade jag inte med attityden och tålamodet tog slut så jag sa åt henne ordentligt och hon fattade vinken och efter det var hon ängeln själv igen. Hon hjälpte till med disken, hjälpte med att bada lillebror, pussades och kramades och bad om ursäkt för hennes tidigare dumheter.
Annars var resten av måndagen lika slö som första delen av den. Elian har varit lite kinkig men jag har försökt att roa både honom och systern så hon skulle sluta bråka.
Till slut fick det bli badet för lillebrorens del. Han älskar det och blir knäpptyst och bara njuuuter och storasyster tycker om att hjälpa till, så det kändes som en bra idé.
Sedan somnade Elian vid 21-tiden och Emilia håller på att somna nu. Vi får väl se om Liten sover vidare för natten nu eller om han bara tar sig en innan-natten-tupplur. Jag tänkte i alla fall passa på att njuta av tystnaden som uppstår alldeles för sällan här under mitt tak och se på något serieavsnitt eller i bästa fall bara sitta och stirra och faktiskt kunna höra mig själv tänka.
"Till mamma OCH lillebror"
Magkänslan säger magläge!
Detta hände såklart inte bara för det. Han somnade på mage igen och sov som en prins i fyra timmar och vaknade efter det var tredje timme för mat.
Vid åtta-tiden i morse när han tyckte att det var uppedags och Emilia skulle vakna och gå till dagis kände jag mig så gott som levande. Helt otroligt! Elian skall få sova på mage, jag får lita på min magkänsla helt enkelt.
Hur som helst, Emilia har varit på dagis som vanligt och jag och Liten har inte gjort något vettigt alls. Jag har suttit och slötittat på The Hills marathon hela dagen.
För tillfället sitter storasyster och pysslar och lillebror börjar gnälla här i min famn. Jag skall försöka få honom att sova en stund och sedan bör jag börja med maten. Det skall bli något med oxfilé, vad vet jag dock inte än. Inspirationen är lika med noll just nu, men det blir så ibland.
Bebis sover
Dock somnade han på mage. Är det därför han sover så bra, kanske? Med tanke på PSD-risken skall man ju inte låta dom sova på mage, men på dagtid kanske det är okej... så man kan ha koll på dom. Jag hönsar och går in och kollar honom var femte minut. Till och med Emilia har bett mig sitta still och låta honom sova i fred. Då är det illa.
Men men, han borde vakna när som helst ändå och vara hungrig. Sedan skall jag laga mat åt mig och Emilia med. Det får bli en lite senare middag, vi mår illa båda två efter dagens sockerchock.
Här är dagens bilder på dagens tjockis-Elian. Tänk att någon som skriker så mycket, håller en vaken hela nätterna och förstör ens rygg ännu mer kan vara så älskad. Tänk att någon som bajsar stup i kvart, kräks och pruttar konstant kan lukta så fruktansvärt gott...
Sockerkick på mammadagen!
Till en början försökte jag ha Elian i vagnen men icke det så det fick bli bärsele igen där han sov så snällt. Varför avskyr han vagnen? Han måste vara den enda bebisen som gör det. Unge!
Hur som helst, vi gick runt på marknaden i ett par timmar innan min ena kusin skulle åka jobba. Sedan fick jag skjuts hem och Emilia följde med min andra kusin upp till stallet.
Snart lär hon komma hem igen och då blir det middag. Jag la några kycklinglårfiléer i marinad i morse så vi får se vad det blir utav det.
Sedan skall jag även försöka dammsuga av här hemma. Jag är dock livrädd för att öppna städskåpet och finna myror som rymt ut ur dammsugaren från igår. Jäkla myror! Jag drömde mardrömmar om dom och flög upp ur sängen flera gånger under natten med panik för att det kliade på kroppen och jag fick för mig att det var myror överallt.
Mother's day
Sedan skall jag gå över till MIN mamma, världens bästa mamma. Om mina egna barn kommer älska mig hälften så mycket som jag dig så kommer jag vara jäkligt nöjd.
Du är min mamma men jag ser det mer som min bästa vän. Så fort något händer - bra som dåligt - så är det dig jag ringer på en gång. Det är dig jag pratar med först, dina råd jag tar åt mig av först och dina åsikter jag lyssnar på först.
Jag vill inte säga "Tack för att du finns" för att det finns inte ord som kan förklara hur pass tacksam jag är. Men tack ändå... tack för allt enda sedan dag ett.
Fullspäckat
Det har varit full rulle hela dagen för våran del. Vi kom i och för sig hem för några timmar sedan men efter middagen märkte vi att våran lägenhet hade blivit invaderad av myror, det verkligen kryllade överallt - så vi har haft fullt upp med att försöka ta död på varenda svarta, äckliga sak.
Dom kom nämligen in tack vare en jättestor utomhuskruka med jordgubbsplantor som vi skulle ha på balkongen. Den krukan stod i hallen i en timme kanske. Det var ett jäkla myrbo i den jäkla krukan i alla fall, hela hallgolvet var svart utan att överdriva och det vandrade myror på väggar, tak och in i hela vardagsrummet. Fyfarao! Nu känns det som om det kryper myror på hela kroppen.
Jag ringde mina föräldrar i panik och visste inte vad jag skulle göra och med tanke på vad klockan var fanns det inte så många alternativ. Jag saltade, hällde vitpeppar, sprayade med allt möjligt, trampade, slog och tog till slut dammsugaren på dom allra sista bara för att slippa se dom. Så jag har väl hela städskåpet fullt just nu, men det struntar vi i. Blä! Gift får fixas i morgon.
Innan myrkaoset var vi i alla fall ute för det mesta, trots vädret. Det var loppis runt om i hela nynäs idag så vi har åkt runt tillsammans med min faster och kusin och umgåtts.
Emilia hade med sig sina egna pengar och shoppade loss. Hon fick med sig kläder, leksaker, prydnadskatter osv för 50 kr. Jag själv hittade ett gammalt babygym till Elian som var i stort sett gratis. Perfekt ju.
Sedan var vi på skogsprommis med dom och deras hundar. Elian har jag haft i bärselen hela dagen och han har mer eller mindre sovit bort dagen. Vagnen går alltså fetbort, så länge han får vara nära är han världens snällaste. Skall man alltså utesluta magont osv nu? Bara en mamas boy helt enkelt... vem vet.
Nu är han piggelin med tanke på att han sovit hela dagen och storasyrran ligger och försöker somna för tillfället. Vi får väl se när jag själv - döda morsan - får sova.
Här är några bilder från dagen:
Godmorgon lördag
Vad hände med vädret? För någon timme sedan var det strålande sol men nu börjar det mörkna och blåsa. Förhoppningsvis håller sig regnet borta för vi har utomhusplaner hela dagen!
Gårdagen var trevlig. Efter att jag hade hämtat världens gladaste Emilia på dagis så smittade hennes humör av sig på mig och vi gick ned till några trevliga typer vid mitt förra hem! (Min faster och co). Där satt vi på deras altan och njöt av solen i flera timmar. Sedan blev det middag och vänner.
Emilia slocknade så skönt strax innan 23 när vi var ensamna hemma igen och jag och Elian somnade vid midnatt som vanligt.
Elian somnade om för ett par timmar sedan så nu sitter jag med det vanliga morgonkaffet - hallelujah! Jag slutade ju med det i ett par dagar för att se Elians reaktion - nothing! Jag har även försökt utesluta mjölkprodukter och tagit till mig av alla era tips förutom ersättning, men det är inget som funkar. (minifom kräktes han upp snabbt som fasen igår... tips på det?).
Men hur som helst, han ligger som sagt och sover och jag och prinsessan njuter av tystnad här i soffan. När han har vaknat skall vi bege oss ut på äventyr.
Ha en bra lördag
Jag erkänner: Även jag behöver hjälp!
Jag höll alltså på att dra ut mitt eget hår av frustration.
Men idag tvingar jag hit Elians papps, så får han roa surpuppan någon timme så jag kan få chansen att sätta mig och andas och höra mina egna tankar.
Elian är i och för sig helt godkänt snäll just för tillfället, men det brukar ju inte vara alltför länge. På tal om det, varför säger man "bebisen är snäll". Han är ju inte DUM för att han skriker? Ja ja.
Jag tänkte passa på att färga mitt hår (har aldrig tid för mig själv annars) och sedan städa undan här hemma. Ser verkligen förjävligt ut efter denna skrikvecka.
Ja, time's up. Nu har Liten fått nog!
Familjen Kaos skall ut och resa
Efter att jag hämtade upp dottern min promenerade vi in till Centrum för att småshoppa lite som skrivet tidigare. Vi hann inte med så mycket innan Elian - såklart - protesterade och blev tvärsur. Jag hann i alla fall handla det nödvändigaste, försökte amma i en park, Emilia tappade en glass och fick en ny, handlade mat med en gallskrikandes unge på armen och hmm... inte så mycket mer.
Samtidigt suckade och stirrade människor vart man än gick så man blev hyperstressad och vi begav oss hem istället och vad händer då? Han blir helnöjd.
Nu somnade han nyss med en pyjamas i storlek 62, ser ut som han drunknar i den.. men vad skall man göra nu när 56 är för litet? Stora killen.
Men när vi kom hem bokades som sagt resan och jag är så himla glad! I September åker vi till Malta i tio dagar och hälsar på Amanda och Pontus som har lägenhet där. Grymt! September blir det för att det inte skall vara sådär stekhett och för att Elian är lite äldre och det blir lättare då. Perfekt sätt att avsluta sommaren, dessutom. Men nu är allt bokat och klart och det känns underbart, även fast det är flera månader kvar.
Det här blir utsikten från balkongen där vi skall bo (Bilden tillhör Pontus):
Idag är vi glada
Hur som helst så tänker vi positivt - han sov fyra timmar! Sweet.
Sedan somnade han om efter mat och sov till halv sju. Vid nio promenerade vi upp till dagis och när jag var hemma igen funderade jag på att sola en stund men däckade med Liten intill och sov ett par timmar.
Hm, jag kanske skall döpa om bloggen till sömnblogg eller något?
Jag kan berätta något roligare istället... efter att jag har hämtat Emilia idag skall jag se om hon vill hänga på och shoppa lite. Elian växer ur 56 (men 62 är på tok för stort!?), Emilia behöver lite småsaker osv... och sen när vi kommer hem skall en resa bokas! Jag och kidsen åker utomlands i September.
Bebis PÅ magen
Hur som helst så hann jag diska, förbereda maten och laga den... sedan somnade han där hängandes. Till middag fick det bli Cordon Bleu med potatismos.
Och till efterätt åt vi vattenmelon och nektariner.
Emilia tyckte för övrigt att det såg väldigt roligt ut när jag sprang runt i köket med lillebror på magen nu istället för i. Hon hämtade sedan min kamera och smygfotade. Det är något hon gillar att göra numera. Det gör mig väldigt nervös... hehe.
Nu sitter hon och fjantar sig och försöker få Elian att le. Underhållning på hög nivå!
Skrika och skita. Det kan han!
Hur som helst, han åt litegrann och vi sprang upp... samtidigt som han skrek för full hals. När jag väl hade lämnat av syrran och var tillbaka hemma lugnade han sig lite och vi la oss i sängen och sov i tre timmar. Skönt!? Oh yes. Det var en riktig hallelujah-moment att kolla på klockan efter den 'tuppluren'.
Sedan började det igen, det eviga skriket. Tills han rekordbajsade. Nu ligger han halvt nöjd här bredvid mig och snackar med ett par filtar. Jag antar att han har fått magknip igen, stackaren.
Jag kan även påpeka att han somnade kl 00.30 igår och tyckte att det var dags att vakna för dagen kl 04.23. Han somnade förstås om ett par timmar senare, men ändå. Han har väl varit trött också. Han har liksom inte förstått att han är 5 veckor gammal och att 5-veckors bebisar skall sova. Typ hela tiden.
Anyway, så har våran dag sett ut hittills. Emilia sitter och leker med hennes leklera som hon köpte igår och jag själv skall väl försöka laga lite mat innan Elian får ett frispel igen.
Världens duktigaste Emilia
Sedan var det Elians tur och han väger nu 4910 gr och är 56 cm lång. Han fick även träffa en läkare snabbt för att lyssna på lungorna. Han har nämligen varit jätte rosslig och haft lite andningssvårigheter efter förkylningen, men allt lät bra så det var inget att oroa sig för.
Efter Bvc hade jag ju lovat Emilia shopping och självklart gick hon raka vägen till leksaksaffären. Efter det handlade vi lite mat och promenixade hem igen i regnet. Otroligt härligt väder, inte sant? Emilia hoppade i alla fall i varenda vattenpöl och var hur lycklig som helst.
Nu somnade kinkbebis så jag skall passa på att trycka i mig middag snabbt som fan. Emilia åt redan för en timme sedan men Elian har velat vara på, på, på och då är det inte så lätt att äta. Han nöjer sig inte ens med att jag sitter still.
Men ja, äta var det! Trevlig kväll.
Hej regniga tisdag
Hon är hur peppad som helst över att hon skall få spruta... det är snarare jag som är nervös för hennes skull. Hon gråter för minsta lilla, så det skall bli intressant att se hur hon tacklar detta. Men som sagt, hon är peppad och har varit medveten om det i flera veckor nu. Hon vet dessutom att hon får shoppa valfri sak i valfri affär efteråt... OM hon är duktig. Kanske det som gör det så himla skoj?
Hur som haver, vädret är grått och blött idag, precis som väntat. Med tanke på att det var så mörkt bestämde sig Emilia för att stanna kvar i sängen lite längre än vanligt och gav morsan sovmorgon. Jag tackar, för det behövdes verkligen. Dessutom sov Liten hyffsat bra i natt, så jag känner mig mer levande om man jämför med gårdagen.
Han var dock lite kinkig på morgonkvisten men tystnade återigen när han fick sitta i babysittern framför tvn. Detta tyckte Emilia var hysteriskt kul. Hon skrattade och sa flera gånger "jag och lillebror ser på bolibompaaaa".
Nu somnade han nyss här i soffan, lär bara vara en powernap med tanke på att han somnade själv. Storasyster målar med fingerfärg och det är kladd i stort sett överallt. Underbart!
Jag själv skall värma på lite lunch åt oss strax innan vi beger oss ut i regnet och ned mot centrum och Bvc.
Ytligt babbel och fina presenter
Men för att hitta något positivt så har jag i alla fall fått en minimal dos färg på överkroppen tack vare någon timme då och då på balkongen. Jag är egentligen van vid att sola solarium hela vintrarna och vara någorlunda brun vid den här tidpunkten för att sedan bli pepparkaksfin i Juni-Juli men tack vare att jag blev prego (kändes inte okej för min del att sola solarium) lär det inte ske i år. Så man nöjer sig med den lilla färgen man får till.
Men jaja, intresset brinner? Extrem oviktig information.
Istället kan jag berätta att jag har hämtat ut ett par roligare paket:
Detta fick Elian från milkmilla.se. En Katvig body (Dom har för tillfället rea på alla Katvigs sommarkläder, dessutom) och napp från Elodie details. Bodyn är i storlek 62 och ser helt enorm ut bredvid min spinkiga Elian, helt sanslöst att det är hans nästa storlek... men hur som helst, jag får visa bild när han har den på sig när han har tjockat på sig lite.
Fick även hem en massa produkter från dermoshop.com. Bland annat tvålar, peeling, smink, ansiktscremer osv. Det behövdes verkligen, så det passade perfekt! Tack!
Nu skall båda barnen badas och göras i ordning för natten.
Queen E talar igen
Hennes svar var: "Asså, jag ser inte vilka det är... jag har ju jättemånga kompisar". Då frågade jag om dom gick på hennes dagis och hon sa: "Ne, men jag känner ju annat folk. Eller dom känner mig i alla fall..."
Hon är inte kaxig. Nope, inte alls.
Måndagens förmiddag:
Hur som helst, nu vaknade Liten till liv och nu skall vi gå upp och hämta storasystern. Sedan blir det nog en sväng till parken eller annat för att döda lite tid med Emilia.
Måste väl njuta av solen lite då det sägs bli regn nu några dagar framöver.
She's back!
Dom hade i alla fall köpt med sig lite mat och ett stort glasspaket till mig och Emilia som vi delade på medan hon berättade vad hon hade haft för sig i helgen hos mormor och morfar.
Sedan krockade det lite med nattningar. Elian somnade en halvtimme innan Emilia började göra sig i ordning - vilket jag trodde han gjorde "för natten" då men vaknade precis när hon höll på att somna och då blev det lite liv i luckan från bådas håll.
Emilia var helt utmattad och somnade till slut ändå när jag tryckte in tutten i truten på Elian som ljuddämpare och nu håller även barn nummer två på att däcka - ännu en gång.
När han väl är out skall jag själv hoppa i säng också.
I morgon blir det dagis och vanliga "rutiner".
Söndagskänslor...
Allt har sin mening, det tror jag verkligen. Allt måste hända av en anledning. Jag kan erkänna att jag var skeptisk under många veckor av min graviditet med Elian. Jag förstod inte varför "gud" ville mig så illa, varför det hände just mig, varför jag var tvungen att göra det jag gjorde - leva livet jag levde.
Men nu förstår jag. Nu fattar jag verkligen...
Elian, mammas Elian. Jag älskar honom så jag går sönder.
Jag har skrivit det förut... han var den sista pusselbiten som saknades i mitt liv. Nu är jag hel... och det kan inget eller ingen ändra på.
Nu kan systern komma hem så jag får pussa sönder henne också.
Amningshormoner? Nördmorsa-varning? Eller bara ren lycka. You tell me.
Mitt liv är tufft, det är svårt... men helt klart bäst.
Trevligt sällskap
Igår fick jag och Elian besök av Matilda och Alexander. Vi mötte upp dom vid tåget på eftermiddagen för att sedan promenixa runt nynäs, handla och sedan bege oss hem till mig där vi lagade middag och pratade i flera timmar. Elian var fortfarande surpuppa och skrek för fulla muggar för det mesta.
Han somnade dock in hårt vid 22-tiden och sov otroligt bra. Sedan verkar han ta igen lite idag för han har sovit hur mycket som helst idag med.
Men hur som helst, Matuldan och Alexander lånade Emilias tomma rum och sov över.
Idag har ju vädret varit ett skämt, så vi började dagen med kaffe och film. Äntligen har jag nu sett Avatar! Sedan var det dags för dom två att åka hemåt och jag och Liten har bara legat här och vilat oss.
Jag försökte roa mig själv med att sätta på New Moon och se för femtioelfte gången, men jag tröttnade. Sedan gav jag mig på serier, men kom inte till ro då heller. Så nu sitter jag mest och stirrar på Elian och sedan klockan och väntar på att dagen skall gå.
Jag vill ha tillbaka vädret plus humöret.
Bildbevis: Han kan!
Bara jag och sonen...
Emilia åkte till mina föräldrar på ön igår och jag kan inte ens beskriva tomheten. Jag har inte varit ifrån henne sedan början av min graviditet med Elian (bortsett från BB förstås) och det är verkligen svårt. Jag var tvungen att stänga igen dörren till hennes rum för att undvika att bemöta tomheten.
Hej, nördmorsa.
Nej, men hon har det asbra och jag behöver min tid ifrån också. Tror jag. Hon kommer i alla fall hem i morgon så jag bör stå ut.
Jag tar vara på lite kvalitetstid med min fina son som faktiskt LOG för första gången igår, lagom till hans 5-veckors dag! Han log fleeera gånger och tårarna sprutade på mig.
Idag har jag suttit med kameran i högsta hugg för att fånga bildbevis. Tror ni att han ens är nära på att le då? Icke. Surpuppa rakt igenom.
Hur som helst, nu skall jag hälla i mig lite mer kaffe och göra något av den här helgen.
Glad lördag.
Solen skiner! Sluta tjura.
Jag har försökt få honom att somna hela morgonen, men icke. Sedan tog jag ut honom på balkongen med babysitter och parasoll och skuggplats och hela kitet... samtidigt tänkte jag avnjuta några koppar kaffe i det fina vädret. Men icke det heller.
Vagga, vyjssa, gunga, sjunga... nope. Inget passar mannen.
Nu ligger han i alla fall hyffsat nöjd här bredvid mig och suger frenetiskt på nappen. Det gör han nämligen precis innan ett utbrott... det är som att han laddar med att attackera napp.
Och japp, där kom det. Hallelujah.
Bjuder istället på en bild på en gladare unge....
Oh happy day...
Vi kom in strax innan nio, sedan skulle hon nattas och nu är det snart Elians tur.
Underbara väder. Ta aldrig slut!
Runt halsen:
Nu kan jag bära mina hjärtan med mig överallt. Jag fick inte nämna i bloggen vem jag fick halsbandet av, personen trodde att folk skulle börja spekulera om onödiga saker, jag vet inte om jag höll med, men visst är det fint? Man kan ju alltid visa tacksamhet ändå....
Svälter barnet?
Sedan satte hon sig på golvet för att snacka med lillebror i babysittern. När jag tittar ned ser jag att hon tuggar på något.
"Men Emilia vad äter du på?" undrar man förstås. "Jag hittade spaghetti på golvet..." säger hon och ser överlycklig ut.
Man skulle kunna tro att hon aldrig får mat hemma. Vem plockar upp ett gammalt, torkat spaghettistrå från gårdagens middag, tänker 'gott' och trycker i sig? Som sagt, om det inte vore för att vi äter gott och mycket hela veckorna (jag har väl nämnt att jag prioriterar god mat framför annat..?) så hade jag undrat vad jag är för fattiglapp-morsa som inte har råd att göda ungen...
Hon är speciell.
Balkong, biltur och husdjur...
Nästa punkt på min to-do-lista här i livet blir alltså att fixa ordentliga möbler till balkongen... och lite annat kraffs. (Det lär väl alltså ske lagom till nästa sommar om jag känner mig själv rätt. Ja, med tanke på att jag har bott här i nästan ett år men invigde balkongen idag...)
Men men, efter någon timme gick solen i moln och då åkte jag och storhandlade istället. Elian tokälskar bilen och somnar så fort man sätter ned honom i stolen. Han är nog inte den enda ungen i världen som gör det, de flesta älskar det... men Emilia avskydde att åka bil, enda sedan dag ett. Så alla är olika.
Efter det hämtades Emilia på dagis och sedan har det inte hänt alltför mycket mer. Hon var nere vid sjön en sväng och plockade upp lite "husdjur" som hon kallar det. Hon fick med sig två 'räkor' i miniformat som hon har placerat i en plastbytta ute på balkongen. Dom roar hon sig med för fullt just nu... den ena har tydligen damp och simmar för fullt och den andra sover på en sten. Allt enligt henne...
Den här tisdagen
Det blir ju förstås jobbigt för henne som blir jättetrött dagen efter med tanke på att sova ut inte verkar finnas i hennes värld längre. Sedan blir ju mamman också trött såklart med två barn som tycker om att vakna i omgångar. Men jag börjar faktiskt vänja mig, man gör det till slut som tur är.
Efter samtalet på dagis idag gick Emilia till min faster för att leka lite med henne. Med tanke på sommarvädret hade dom varit ute och Emilia har till och med premiärbadat för i år. Helt galet! Jag frös bara hon berättade för mig... och hon lär väl inte bli mindre snorig nu direkt. Men enligt henne var det jäääätteskönt i vattnet och hon hade legat i länge. Hon slog i alla fall mitt rekord... förra året låg jag i havet och badade sista maj. Men då hade det ju varit varmt ett tag innan!
Hur som haver, strax skriker Elian efter mat och efter det blir det sovdags!
Skoldags... redan!?
Nu finns dock chansen att byta till den andra skolan, det finns alltså en öppen plats. Det verkar ju bäst att göra det lite lättare för Emilia och låta henne gå med hennes nuvarande kompisar, om chansen nu finns. Även fast det är lite längre ifrån.
Det är bara jobbigt när man hoppar från det ena beslutet till det andra och ställer in Emilia på olika saker var och varannan dag. Det är svårt att veta vilket beslut som är bäst ibland.
Jag skall i alla fall ringa runt till skolorna i morgon och se vad som går att fixa. Om hon inte byter och går kvar på den nuvarande så är "första dagen" på torsdag. Då skall hon få träffa sina klasskompisar och lärare och hänga där en timme på förmiddagen.
Fan. Det börjar nu. Det är på riktigt. Hon är stor.
Man har ju liksom gått och sagt att hon börjar skolan snart, att hon växer och att det går undan men ändå har det känts så långt bort... man har trott att man haft all tid i världen på sig.
Men nu är det verkligen dags... hon skall bli ett skolbarn. NU! Gah...
Hur som haver, så är läget här. En massa skoltankar! Annars har det inte hänt så mycket, vädret har varit underbart... jag svettades som en sate när jag promenixade upp och ned till dagis. Eller ja, ditvägen var väl ingen promenad... jag SPRANG upp för backarna.
Elian somnade självklart strax innan vi skulle gå. Själv dessutom. Hur ofta händer det!? Så jag satt och väntade för länge på att han skulle vakna så jag skulle hinna amma honom, men det hände aldrig. Så det var bara att rycka upp honom i sista sekund och springa. Jag kom tre minuter för sent, men fick ett bra träningspass i alla fall.
Min stora lilla son
Men så går man in och tittar till Elian när han sover och inser att: okej, han är väl inte så stor då. Han ser ut som en liten prick i den stooora spjällsängen.
Jag är bra för att......?
Idag blev jag nyfiken och undrade varför.
Hon blev ställd. Hon hade verkligen INGET att säga. "Eeeh, jag vet inte... du bara ÄR bäst". Jag tjatade och tjatade och ville ärligt talat veta varför jag är så bra som hon säger.
Det slutliga svaret blev till slut: "För att jag får coca-cola på lördagar".
Jahapp.
Video: Han vill ju snacka
Han har dessutom börjat visa intresse för att "prata" och man ser verkligen hur han kämpar med att få ut ljud. På dessa videoklipp hör man några frampressade ljud.
Tydligen har lillebroren blöta händer och stora öron också... Enligt Emilia då...
Suga snor och fel grillplats
Hur som helst, det går som sagt åt rätt håll nu. Det är ju helt underbart väder ute men jag håller mig inne någon dag till så Elian får bli helt frisk.
Jag har dessutom själv ont i hals och kropp, men man proppar i sig lite alvedon. Så länge kidsen är friska så struntar jag fullkomligt i en förkylning för egen del.
Emilia klarade sig i alla fall bra. Hon blev snorig och hostig men höll sig pigg och slapp febern.
Bjuder på några bilder från när vi var ute och grillade för ett par dagar sedan med mina föräldrar. Vi hittade väl inte den bästa platsen i Nynäs direkt. Tanken var att vi skulle grilla vid en viss strand, men där var det ockuperat så vi tog första "bästa" ställe i närheten. Självklart stötte min farsa på både den ena och den andra (typiskt) och vi fick höra bland annat "vafan grillar ni här för?" och "ja, annars brukar ju polackerna hänga här..." vad det nu innebär. Äh, vi hade i alla fall tur med vädret, även om vi satt nära pendeln, en gångväg, en parkering, båtplatser OCH gata. Det var liksom alla fel man kunde hitta... och man bor nära hav, sjö och grönområden? Ja ja, som sagt... vädret var fint, maten var god och ungarna nöjda!
Synd om Liten
Det blir noll sömn och minimal vila. Stackars min bebis, man känner sig så hjälplös.
Jag återkommer när han mår bättre och jag har tid över.
Dessa idéer...
Sedan försvann hon och kom tillbaka helt tårögd. Då hade hon stoppat upp en pappersbit i näsan som hon inte fick ut, hon stod och snöt och snöt helt frenetiskt men inte fick hon ut den.
"Men jag skulle bara träna, så skulle du undra vart jag hade trollat bort den..." var hennes uppgivna anledning till att stoppa upp små pappersbitar i näsborren.
När jag var i hennes ålder gjorde jag något liknande. Jag tyckte att det var en skitbra idé att stoppa in leklera i örat. Det gick förstås inte att få ut så morsan min fick ta mig till farbror doktorn och det var en långt ifrån rolig procedur att få ut den där gröna jäkla leran.
Emilia hade i alla fall en anledning till att stoppa upp pappersbiten i näsan. Hon skulle ju trolla... men vad fasen var min anledning? Snacka om bored.
Vi fick hur som helst ut pappersbiten till slut, så det gick bra. Samtidigt som jag tokletade efter en pincett (varför går sådant aldrig att hitta JUST när man måste ha det!?) så fortsatte hon att snyta sig och till slut tog hon i tillräckligt hårt!
Hon skämmer bort mig...
Snorungarna
Elian är också snorig och hängig och har bara sovit och sovit sedan igårkväll, bortsett från amningsuppvak och några skrikattacker och korta vakna stunder då han varit väldigt grinig, stackaren. Jag skall försöka med näsdroppar och se om han kan andas lättare.
Sedan är hans torsk i munnen kvar så jag penslar med vichyvatten för fullt, vilket han faktiskt älskar. Vichy och kli på tungan är bra grejer! Han blir verkligen helt nöjd, ligger och gapar och hummar 'aaah, aaaah' samtidigt som jag rör runt med topsen på tungan, hehe.
Nu får mina två snorungar ta och krya på sig.
Familjen KAOS
Först hittade vi converse till Emilia - men inte i hennes storlek. Sedan ett par adidas sneakers - ingen storlek. Sedan blev det skopunkten för att hitta något random crap (hade ju lovat Emilia att hon skulle få ett par pjuck) men ingen jäkla storlek där heller. Som tur var blev inte Emilia alltför besviken, så vi lämnade storstan glada ändå... det får bli skoshopping via nätet istället!
Och vi lämnade staden med en jäkla fart också. Vi lämnade det sista fiket 20 minuter innan tåget skulle gå... gott om tid tänkte jag. Nästa gång jag kollade på klockan hade vi fem minuter på oss. Hur hände det!? Jag gapade på Emilia att springa och sedan sprang vi - familjen kaos - med full fart mot centralstation och hann precis lagom till att dörrarna stängdes. ALLT tar hundra år extra med två barn upptäckte jag idag!
Att Elian sedan skrek hela vägen hem är en annan femma. Hem kom vi och jag har nog aldrig älskat mitt hem så mycket som nu. Home sweet home!
Emilia uppskattade i alla fall dagen och det var nog bra för mig med att komma ut härifrån och framför allt att träffa människor igen! Jag behöver bara träna lite på att få läget helt under kontroll som tvåbarnsmorsa.
Rekord!
Medan han har sovit så har jag kikat igenom min externa hårddisk och tittat på gamla mobilbilder. Jag hittade dessa på mig och prinsessan. Hon såg så liten och busig ut. Gamla, goda tider:
Skynda, skynda
I morse gjorde mina ungar morgon långt innan kl 7. Det kändes sådär efter att Elian inte somnade förrän strax efter midnatt, för att sedan käka 4 gånger på natten och vara vaken där emellan och skrika.
Jag ville inte gå upp. Jag ville ärligt talat ingenting just då. Jag försökte få båda att somna om, men det passade inte för någon av dom, så det var bara att fixa frulle till storbarnet och se glad ut.
Sedan var ju Emilias dagis stängt idag, så dagen kändes därmed ännu längre.
Elian har vägrat sova, inte ens i min famn. Bara någon powernap då och då. Nu i skrivande stund ligger han och sover däremot... dock skriver jag detta i rallyfart, med tanke på att jag vet att det snart är kört, jag har nog två minuter på mig. Härligt!
Till middag blir det kinamat. Förmodligen dagens höjdpunkt?
I morgon skall jag ta med mig mina kids och göra stan. Om affärer ens har öppet? Det återstår att se. Emilia behöver i alla fall skor, Elian behöver en massa och jag behöver... säkert något.
Det skall i alla fall bli skönt att komma ut härifrån och träffa vänner.
Men nu skall jag andas i en minut innan min son skriker efter mig.
Nästa inlägg blir mer positivt. Jag lovar.
Många svar!
Nu har jag suttit sedan tidigt i eftermiddags och svarat på frågor och fixat med det här inlägget. Med många olika uppehåll förstås, nu är jag dock sjukt trött och less på frågor så jag orkar inte ens dubbelkolla alla svaren. Förhoppningsvis är det inte för många stavfel och förhoppningsvis har det inte kommit in fler frågor.
Nu skall jag göra min son sällskap och lägga mig och sova.
kan man läsa din gamla blogg någonstans?
Nej, den är tyvärr låst och stängd av olika anledningar.
Min fråga är har du några hobbies? Vad tycker du om för musik?
Foto är väl min största passion och hobby. Fota, redigera och fixa.
Musik är väldigt olika. Beror på tid och framför allt humör. Allt från Rnb och hiphop till amerikansk "college rock" till house till lugna ballader. Allätare helt enkelt.
Vad har du för vagn?
En rock star baby. Bon Jovi design
Undrar bara om du läser några bloggar? Vilka isf?
Det finns ingen jag följer slaviskt just nu, men Katrin Z, Alex Schulman och mina vänners.
hur uttalas elian? som elias fast med n på slutet istället för s?
Nej. Ellian - Ellijann.
Är lite nyfiken på vad Emilia vägde när hon föddes, hur lång hon var och om hon föddes innan eller efter beräknat datum.
Emilia vägde 3645 gr och var 51 cm lång. Värkarna satte igång på BF och hon föddes dagen efter.
Vilken inställning på kameran använder du dig mest av, någon favorit?
Det beror ju helt på ljusförhållanden men jag fotar helst utan blixt med Av inställningar eller manuellt. Som sagt, svårt att svara på... beror på ljus, objektiv och vad jag fotar :)
Vad har du för kamerautrustning?
En gammal hederlig Canon 400d, två teleobjektiv, kitobjektiv, två fasta 50 mm och två vanliga zoom. Mina fasta 50 mm används oftast. Sedan har jag blixt, fjärrutlösare, div. stativ och filter.
Jag undrar vad du tycker om tjejer som bär slöja?
Vad tycker du om burka-ban som har skett i belgien?
Så länge tjejen i fråga bestämmer själv så tycker jag inget särskilt om det. Det gäller både slöja och burka. Att någon blir tvingad att bära något tycker jag är extremt fel. Man skall bestämma över sig själv.
Umgås du fortfarande med din kompis Rebecca?
Vi har sporadisk kontakt till och från, men nej det var många år sedan vi umgicks.
Hur reagerade dina nära och kära, speciellt dina föräldrar när de fick reda på att du var gravid första gången, med tanke på att du var så ung?
Mina föräldrar var knappast överlyckliga. Dom försökte övertala mig till att abort var det bästa beslutet för framtidens skull. Men när dom insåg att det inte gick att rubba mitt beslut hade dom inget annat val än att stötta mig och det gör dom än idag.
Och när det gäller andra nära och kära var det likadant där, de flesta var skeptiska, till en början hade jag ingen på min sida förutom fåtal vänner... men när nyheten lagt sig lite och magen växte så växte även stödet från alla olika håll.
vad är ditt fullständiga namn?
Sara Denize Östman
2. dina barns.. och varför dem heter så..
Emilia Sara Nova (Sara: släktnamn och de andra för att vi tyckte dom var fina helt enkelt)
Elian Alvar Sebastian (Sebastian efter min bror och Alvar tack vare min farsa. Från början var vi inne på Kelian, men det kändes inte rätt så bort med K:et och så blev det Elian, vilket klingade bra)
3.vart i usa bodde du? och hur va de? skulle du kunna flytta dit med barnen?
I Boca Raton, Florida... ca 40 minuter utanför Miami. Det var helt underbart, men verkligen annorlunda från Sverige och hur man lever här. Nej, jag skulle inte kunna flytta med barnen med tanke på att Elians pappa bor här, men jag kommer helt klart åka på semester dit... många gånger.
om ni skulle behöva flytta någon gång, vart skulle det vara om du fick välja? & jag vet att jag frågat det förut, men det skulle vara så himlans kul att få se bilder på hur ni bor!
Ja, om man bara skall drömma så vill jag ju flytta utomlands... men nu funkar det inte så om vi pratar om att flytta från Nynäshamn så skulle det vara tillbaka till Södermalm.
Bilder på hemmet kommer... någon gång. Ni är många som har bett om det, det är jag som är seg bara.
Hur träffade du Emilias pappa?
Genom playahead. För nästan 7 år sedan, men känns som en annan livstid.
hur låmg är Emilia nu? tycker att hon har blivit så stor nu på sista tiden
Jag vet inte exakt, men hon har växt ur 116 i kläder, så där omkring. Hon har verkligen blivit stor! Hon skall på en sista koll på BVC om ett par veckor, så jag skriver efter det exakt hur lång hon är.
När kommer din bok ut?
Den är så gott som klar men ligger på en kraschad dator. Måste ordna med hårddisken, sedan skall den finslipas. Exakt när det blir av vet jag alltså inte, tyvärr. Den skulle ha varit färdig nu om det inte var för just den datorn.
hur readerade DU när du blev gravid med Emilia? Och hur kom på du att du var gravid?
Jag var i chock och har nog förträngt det mesta från den första tiden för jag minns inte mer än att jag slängde gravtestet in i väggen och försökte sedan ha sönder det. Men det dröjde inte länge innan jag var glad och lycklig över det... snarare timmar än dagar!
Mina första symtom då var illamående, kräktes till och från hela tiden och trodde att jag var magsjuk väldigt länge innan min mamma tvingade mig att köpa ett test.
Jag undrar vad de var som hände med din rygg? Du gick i gymnastik va?
Ja precis. Jag har ett ryggmärgsbråck från grunden och sedan lite (snarare mycket) överansträngning på det. Det blev för mycket och den gick sönder.
Jag undrar hur många timmar Emila får gå på dagis, där vi bor är det nämligen 15timmars gräns för syskon men har fått en känsla av att ni får ha fler timmar i sthlm?
I våran kommun är det 30 timmar som gäller. Perfekt när man har en unge som älskar att gå på dagis! :)
Tycker Emila om att "leka" med Elian?
Gud ja. Hon är superintresserad och vill vara med hela tiden. Hon är verkligen en helt underbar och duktig storasyster.
Har du en possitv eller negativ syn på livet och tror du ditt liv har formats på ett visst sätt på grund av det?
Ja, inte har jag en negativ syn på livet i alla fall. Jag älskar mitt liv oavsett vad jag har tvingats gå igenom. Det finns tillfällen jag hamnat i "mörka hål" och depressioner... men jag har alltid lyckats ta mig igenom dom. Värsta tiden var precis innan jag blev gravid med Emilia... då kan jag väl säga att jag hatade mitt liv och inte ville leva... men så blev jag plötsligt gravid och hon räddade mig. Men jag tror att jag är positiv och den jag är idag tack vare alla mina hinder och motgångar tidigare i mitt liv och att jag har formats av det. Det som inte dödar en gör en starkare.
Sverige eller USA :) Vilket land gillar du mest att leva i?
Usa. Men om jag aldrig hade flyttat hit hade jag inte haft mina underbara barn!
Hur länge bodde du i USA (vilken ålder)?
Jag flyttade till Sverige när jag var 13.
Känner du dig "lite amerikansk"?
Absolut, på många olika sätt.
Lär du Emilia engelska?
Ja, lite grann... måste bli bättre på att öva.
skulle du vela flytta dit ngn gång senare i livet?
Som skrivet tidigare, absolut... men det funkar ju inte riktigt. I alla fall inte inom snar framtid.
-Skriv gärna ett inlägg och berätta om hur det är att bo i USA!
Det kan jag ordna! :)
Jag undrar vad du tänker göra efter mamma ledigheten?
Förmodligen fortsätta jobba, men jag vill plugga vidare och har planer på att göra det... vi får se om jag kan fortsätta att kombinera båda delar. Vi får se hur länge mammaledigheten varar först.
Träffar emilia någonsin sin pappa/kommer hon få möjlighet att göra det när hon blir stor?
Nej, det gör hon inte. Ja du, jag vet inte ens om människan lever med tanke på att han bara drog så om hon kommer få möjlighet att göra det senare i livet kan jag inte besvara.
Vad hade du för symptom på graviditet precis i början, alltså de första dagarna in i graviditeten, innan du var 100% säker?
Med Emilia var det illamående och med Elian så kom illamåendet senare, det var snarare att jag kände av mina tidigare obefintliga taxöron till bröst, dom ömmade en del.
Tror du din graviditet hade varit lättare att ta sig igenom om du inte varit själv om allt?
Ja, absolut! Jag hade en enormt fysiskt påfrestande graviditet, att slippa det psykiska hade hjälpt bara det. Men som tur var så hade jag mina föräldrar som hjälpte mig med mycket praktiska saker, även fast det inte alls var deras ansvar.
har inte riktigt förståt, har emilia och elian samma pappa
Icke.
är du hel svensk? du ser väldigt osvensk ut, emilia lika så (fast det är kanske för att hon har en pappa med utländsk bakgrund?) du är himla snygg måste jag säga, gravid eller ej! hur gammal är emilia nu? finns det några planer, eller framtids"drömmar" om att du och Emilia, Elian, Elians pappa och andra halvsyrra kommer kunna umgås alla tillsammans nångång? för Elians skull typ? Har du fått någon uppfattning och Emelie (wilmas mamma) - fanns det svartsjuka där känner du när du var tillsammans med Andreas, och med tanke på att Wilma och Emilia, har jag för mig, gillade varandra rätt mycket? Du behöver inte svara på frågorna om det är för personliga! Jag respekterar det! En sista frågis, vart köper du oftast kläder till dig själv, och till dina barn?
Nej, jag är inte helsvensk... men jag kommer ju inte från något "exotiskt" land, känner mig rätt medelsvensson till utseende ändå? Hehe. Och Emilia är därmed inte heller helt svensk.
Emilia är 5, fyller 6 om ett par månader.
Ja, Elians pappa och halvsyrra träffar Elian och därför umgås vi tillsammans redan nu.
Ang. Wilmas mor så kan jag säga att jag inte känner henne så jag kan inte ha någon uppfattning om henne personligen. Dock var hon en del av anledningen till att en del av mitt liv förstördes rejält och jag kommer förmodligen aldrig respektera henne efter vad hon gjorde mot mig och alla barn inblandade, men jag har och kommer aldrig ha med henne att göra så det är tur det. Som sagt, jag känner inte henne. Och ja, Emilia och Wilma hade en väldigt varm och fin vänskap innan somliga förstörde det för dom.
Och ang. var jag handlar kläder så blir det oftast på HM. Det känns som evigheter sedan jag shoppade till mig själv (bortsett från gravidkläder) men ja HM och Zara både till mig själv och barnen.
Jag undrar om Elian skall döpas och vem som kommer bli gudföräldrar i sådana fall?
Nej, det blir inget dop. Men ett "namnkalas".
Önskar du att det gick att få ihop allt mellan dig och Andreas när det gäller barnen och så, tror han gillar dig fortfarande i alla fall.
Om jag nu skall önska så kan jag väl lika gärna önska att han inte gjorde allt han gjorde istället? "För barnen och så". Enligt mig gör man inte de sakerna han gjorde om man älskar/gillar någon.
Om vi säger att du har ont om tid och skall slänga ihop en snabb middag. vad skulle du då laga?
Oj, svårt... finns ju en del som går hyffsat snabbt. Jag försöker undvika halvfabrikat i alla fall. Men olika pastasåser brukar det lätt bli, bara att kasta i en massa ingredienser och röra ihop går ju snabbt. Annars är ju stroganoff enkelt och går snabbt.
Vad använder du dig av när du gör sådär fina texter och ramar till bilderna`??????
Photoshop.
Hur tror du att ditt liv hade varit om du inte fått Emilia och elian?
Om jag inte hade fått Emilia vågar jag knappt tänka på. Jag vet ärligt talat inte om jag ens hade funnits kvar då. Jag var inget stort fan av livet då. Jag ser verkligen på Emilia som min skyddsängel.
Och om jag inte hade fått Elian hade jag förmodligen levt som precis innan med heltidsjobb och distansplugg. Samtidigt som allt skulle skötas här hemma och skämt bort Emilia som vanligt.
Vem var svårast av dina föräldrar att prata med när du berättade att du va gravid första gången? Mamma eller pappa, & vad sa dem och hur var deras reaktion på det hela.
Min pappa, utan tvekan! Det var ju snarare min mamma som visste att jag var gravid, innan naiva jag själv. Jag minns att min pappas första ord var "Jaja, men sådant löser sig..." han syftade alltså på att jag klockrent skulle göra abort. Sedan försökte dom som sagt övertala mig till det, att jag var alldeles för ung för att skaffa barn, att jag förstörde mitt liv osv. Jag vet dock att dom tycker annat idag. Emilia förändrade mycket för många av oss.
Det måste vara ansträngande att vara en ung ensamstående mamma till två små barn även fast de säkert är det bästa som har hänt dig. Får du mycket hjälp av din omgivning (familj, släkt, vänner osv)?
Självklart är det tufft, men man gör det bästa av det hela. Har man något annat val? Men ja, jag har både föräldrar och släkt som verkligen hjälper mig.
1) Drömyrke?
Jag vill läsa bildjournalistik på högskola och senare jobba med båda delar. Alltså kombinera foto med journalistik.
2) Matbudget/-kostnader
Alldeles för många tusenlappar i månaden. Men jag äter inte billigt om man säger så, jag älskar mat och väljer att lägga lite extra på det. Och undviker halvfabrikat, vilket då kan bli dyrare.
Du skrev att du gör allt du kan för Wilmas skull med och det jag undrar är brukar hon vara där mycket eller vad? för när man läser A´s blogg så låter det som att han inte träffar sin son så ofta
Hon följer med när hennes far kommer hit, ja. Jag gör det jag kan så hon skall få växa upp och känna sin bror. Att hon inte får vara lika delaktig som Emilia kan hon i alla fall inte skylla på mig för i framtiden. Jag gör det JAG kan. Men sedan är hon lite yngre än Emilia också och visar inte intresse på samma sätt. I alla fall inte här.
Hur har din kropp förändrats efter förlossningarna?
Tuttar blev till taxöron efter Emilia. Därför "njuter" jag nu av att ens ha några, även om dom är mjökfyllda, hehe. Men annars kan jag inte påpeka så mycket annat. Nu är magen förstås riktigt degig, men det har ju inte ens gått 4 veckor... och så fort jag får så skall jag träna och jag skall ha tillbaka mitt 6-pack! Sedan fick man väl lite bristningar här och där...
Jag undrar hur om du alltid varit ensamstående mamma eller har det någon gång varit två om att ta hand om barnet?
Emilias pappa fanns med till en början, de första veckorna var han faktiskt en riktigt bra pappa (det gör det mer ofattbart för mig att han bara kunde dra och skita i henne...).
Jag undrar varför lämnade pappan till dina barn dej ? träffar emilia sin pappa ?
Ja du, det undrar jag med. Du får fråga dom istället. Och återigen, nej... det gör hon inte.
1. Vad pluggar du för något?
2. Vad vill du bli då du blir "stor"?:)
3. Är du emot abort, isådannafall varför?
4. Vill du gifta dig?
5. Ska du, Emilia och Elian skaffa ett husdjur någon gång?
1. Fullständig gymnasiekompetens så jag kan komma in på den utbildningen jag vill.
2. Som skrivet tidigare, jag vill arbeta inom foto och journalistik.
3. Nej, jag är inte emot abort, jag tycker att det är bra att det finns. Dock skulle jag själv aldrig kunna göra abort... det är inte rätt för just mig. Abort som preventivmedel däremot, det är jag emot.
4. Om jag träffar den rätta, så ja.
5. Vi har haft/har katt... mer än så blir det nog inte.
jag undrar lite hur ni bor och ifall du kanske vill lägga ut lite bilder på det?
Vi bor i en trea på närmare 80 kvm. Emilia har eget rum, Elian sover hos mig och vi har ett extremt stort vardagsrum som kan delas av när Elian behöver eget. Bilder kommer!
Jag undrar lite om du jobbar eller om du pluggar eller hur du försörjer dig och dina barn?
Ja, båda delar. Nu är jag dock mammaledig. Men jag har ju en fast inkomst, därmed en fungerande föräldrapenning.
Jag har frågat det förr, om det var du som var med i detdär teveprogrammet för några år sen?
Jag var med i Raggadish på SVT när Emilia var bebis.
jag vill veta mer om din graviditet med emilia,
hur var det?
Alldeles underbart. Jag var helt genomlycklig och harmonisk under hela tiden. Jag hade förstås ryggproblem, småkomplikationer och för tidiga värkar, men att ta sig ur den depressionen jag befann mig i innan och växa så pass mycket som människa som jag gjorde så mådde jag faktiskt riktigt bra.
Tycker du det är skillnad på när du fick Emilia jämfört med Elian, med tanke på åldern? Hur du blivit bemött både från barnmorska, andra föräldrar,dina föräldrar, osv?
Gud ja. Första gången var jag totalt utstirrad och utstött. Nu andra gången har alla blivit glada, gratulerat och respekterat det. Dock kan jag säga att min underbara barnmorska var snäll och stöttande med Emilia också. Hon var verkligen hur bra som helst - båda gångerna.
Vad tycker du är det viktigaste att tänka på när man planerar barn?
Fast bostad, fast relation och fast inkomst är sådant som underlättar.
Var granis med på förlossningen?
Nej.
Hej! Om du är villig att prata med en utav dina läsare
Det går att maila mig. denize.eastman@hotmail.com
Om du skulle få ett tredje barn skulle han/hon också heta något på E i stil med Emilia och Elian, typ emil, elin, elvira?
Nej, det är inte helt säkert :)
Vad är det bästa med livet efter din familj & vänner?
Måste erkänna att det tog ett tag för mig att komma på något vettigt svar till denna fråga. Då det känns som hela mitt liv ÄR min familj och sedan mina vänner. Mina barn gör mig till den jag är, så utan dom finns det inte mycket kvar. Men att fotografera är en enorm passion, även resa och hitta på saker utomhus i ett varmt klimat (eller sommartid).
Vad tycker du är jobbigast med att vara 2 barnsmor?
Att känna sig otillräcklig när svartsjuka uppstår. Att känna att man ägnar mer tid åt den ena. Eller nätter då båda barnen är vakna, men vaknar i omgångar.
Är 2 barnslivet som du föreställt dig? Finns det några skillnader med vad du trodde medan Elian låg i magen?
Ja, faktiskt. Jag hade förberett mig på "det värsta". Det enda är väl att jag undrade om jag skulle kunna älska någon på samma sätt som jag älskade Emilia, jag tvivlade faktiskt på det och var rädd att min son inte skulle få samma känslor. Men jag älskar dom, båda två, helt sanslöst mycket... och nu är jag knappast rädd för att Elian skall känna sig oälskad.
Var det någon skillnad på dina graviditeter?
Med Emilia var allt rosa fluff-fluff, jag bodde dessutom hemma och hade pojkvän och fick hjälp med allt. Med Elian mådde jag piss både fysiskt och psykiskt för det mesta, bodde själv och gjorde allt själv (men mina föräldrar var ett enormt stöd igen - måste säga det igen!).
Hur tror du ditt liv hade sett ut om du inte blivit mamma? och tror du att du kommer göra saker som du antagligen hade gjort utan barn senare i livet?
Det jag hade gjort utan barn är väl att fly utomlands och det är väl i sådana fall det jag kommer kunna göra senare (mycket sent) i livet. Annars ser jag inga hinder, jag kan göra allt jag vill och ville göra även med barn. Dvs skaffa den utbildningen jag vill osv.
och sist men absolut inte minst, hur mår du? Lätt att man glömmer den som står bakom allt jobb, slit och uppfostran :)
Visst är det lätt att man glömmer det? Framför allt är det lätt att man glömmer bort SIG SJÄLV. Men tack, jag mår bra. Hade inte velat vara någon annan eller någon annanstans :)
vill du ha flera barn eller kommer det räcka med Elian och Emilia?
Som det känns nu räcker det gott och väl. Jag har alltid sagt att jag vill ha 3 barn... men efter omständigheterna måste jag nog säga att jag har ändrat mig. Två blir bra, en av varje dessutom!
1. hur ofta träffar elian sin pappa?
Så ofta det passar...
2.vad har du för planer inför framtiden?
Plugga och jobba. Bli en framgångsrik fotograf, ge mina barn allt dom behöver och leva lyckliga i alla våra dagar. Nej men just nu anser jag att man får ta en dag i taget, inget verkar bli som planerat ändå.
Har ni delad vårnad? Tänkte bara se eftersom ibland hade varit skönt med "ensamtid" för man blir trött i huvudet över att ha 2 barn....
Ja, Elian är hos sin pappa varannan vecka? Hehe nej, någon ensamtid blir det inte... Elian är bara 3 veckor gammal och i behov av sin mamma. Han bor hos mig, jag tar hand om honom ensam och hans pappa kommer och hälsar på när det passar (hans val).
Kanske blir det annorlunda med "vårdnaden" i framtiden. Det får vi se då. Som sagt, han är bara tre veckor gammal och hans pappa har gjort och gör sina val själv. Jag får göra det bästa av allt och ta ansvaret för min son, även om JAG inte bestämde att jag skulle bli ensam. Men jag hoppas att han alltid kommer ha sin pappa i sitt liv, jag gör och kommer alltid göra det jag kan för att se till så att det blir så.
Men jag undrar om du och Anderas har något uppgjort om Elian? Jag menar hjälper han dig? Kommer han till dig och tar hand om Elian så att du kan få tid för dig själv en stund eller ge Emilia lite extra uppmärksamhet.
Då man läser era bloggar så framgår det inte något direkt att han är hos er. Men det kanske han är.
Hjälper och hjälper. Han kommer hit en stund på dagtid (Emilia är på dagis) ibland och träffar Elian, dvs tittar och klappar lite. Under den tiden kan jag ju göra vad jag vill, men det har inte blivit att jag gjort något annat än att vara nära till hands. Vilket Elian faktiskt har krävt dom gångerna. Som sagt, detta är sådant som kanske förändras senare i livet. Just nu finns ingen sådan hjälp, utan jag sköter allt ensam.
Kom även ihåg att allt inte skrivs i våra bloggar.
1. Vad har du för kamera?
2. Är den ny? Är den bra och så? :D
3. Finns det nån annan du rekommenderar?
En Canon 400d, den är alltså inte ny alls, nej. Men den funkar bra just nu, även om jag jättegärna skulle vilja ha en ny. Jag suktar efter en Canon 5D mark II, men dom pengarna har inte ens jag, inte just nu i livet i alla fall. Mina kids är för dyra, hehe.
Du snackade om att redigerade dina bilder i photoshop CS3, köpte du det i butik eller laddade du hem det på nätet?
Det är inte nedladdat. Jag fick det och har skivan :)
Hur är relationen mellan dig och dina barns pappor idag?
Med Emilias farsa finns förstås ingen kontakt. Med Elians är det som det är. Vi pratar om honom och jag gör det för Elians skull, för att jag vill hans bästa och min son har rätt till sin far, även om fadern i sig tyvärr valde bort en rad olika saker, bland annat ett liv tillsammans med oss. Och jag får väl erkänna att det är mycket som fortfarande måste bearbetas, han gjorde mig enormt illa och skapade livslånga ärr. Men relationen fungerar, det är huvudsaken. Även om han gjorde så det inte blev som planerat från början så gör vi det som är bäst för Elian.
Vad har ni för planer till sommaren?:)
Njuta fullt ut! Vi har inga resor eller liknande inplanerade tyvärr... men skärgården här ute passar fint ändå, så det blir nog en hel del båtturer så länge vädret tillåter. Även njuta av en sista sommar med Emilia som dagisunge, för till hösten börjar hon skolan. Sjukt!
Vad hände med dig och Emilias pappa? Han var väll med i början men försvann sen, vad hände?
Ja, han hade kontakt med Emilia ett tag innan han försvann utan förklaring och hörde aldrig mer av sig. Inte ett födelsedagskort - ingenting. Jag försökte ett bra tag, skickade sedan julkort varje år men icke. Han ville inte. Sedan hörde han av sig för ett par år sedan och ville helt plötsligt ha kontakt igen och sa att han skitit i henne innan för hennes egen skull. Vi bestämde att vi skulle träffas och prata så Emilia fick ha sin pappa i sitt liv, då bestämde han sig för att inte dyka upp eller höra av sig - återigen utan förklaring.
Har A betalat någonting av det du köpt till Elian?
Vill han hjälpa till?
Ja då, han har hjälpt till ekonomiskt.
Kan man hitta klippet där du var med på en intevju i TV när du var gravid med Emilia?
Tyvärr tror jag inte det, det var nog lite för länge sedan.
Fiskar och kantareller..?
Sedan fortsatte det på dagen, ville inte riktigt äta, kunde inte sova ordentligt och har varit allmänt bekymrad. Bortsett från när han fick bada... för det älskar han verkligen!
Hur som helst så har jag lagt märke till en vit beläggning på tungan och nu kommit fram till att han fått torsk, alltså en svampinfektion. Det är hur vanligt som helst och jag hade nästan räknat med det med tanke på att jag ätit penicillin. Det bör gå över av sig själv, men det kan vara svårt för honom att äta... och tydligen kan man pensla tungan med lite vischyvatten för att påskynda att det försvinner, så jag får köpa det i morgon och prova.
Men måste allt låta så himla snuskigt? Torsk. Svamp. Jag föreställer mig fiskar och kantareller som växer på tungan. Mums! Kan i vilket fall som helst inte vara kul så hoppas att det går över snart så han kan bli sig själv igen.
Men men. I morgon väntar veckans andra och sista dag på dagis för Emilias del. Sedan är det planeringsdag, röd dag och klämdag så det blir ledigt. Då skall hon förmodligen åka ut till ön till mina päron och hänga ett par dagar.
Frågestunden är igång så länge jag får in frågor, men skall besvara dom inom ett par dagar i alla fall.
Frågestund
Mina två teens?
Elian har alltså fått hormonprickar i hela ansiktet, vissa ser verkligen ut som stora, ömmande finnar. Och äcklig som man är så får man stor lust att klämma varenda en. Jag skall väl påpeka att jag självklart inte gör det... men jag är kanske inte den enda som får lust att göra så när man ser stora röda/vita/grönaktiga prickar i ett ansikte. Finnar på mig själv sprängs på en gång, de få gångerna jag får någon förstås.
Men ja, han ser alltså ut som en riktig tonåring med hans salamifejja och Emilia kan trotsa och käfta emot precis som en jobbig fjortis. "Spilla" ut salladen över hela golvet för att slippa käka den var tydligen en jäkligt bra ide idag också. Hon är ju inte dum om man säger så...
Men annars har den här helgen passerat smärtfritt och helt utan utbrott. Emilia har varit lite rastlös till och från med tanke på det trista vädret, men hon har varit duktig och hållt sig sysselsatt ändå.
Jag har dessutom fått sova helt okej (vakna var 2,5-3:e timme). Elian sover verkligen mycket bättre sen vi började med magdropparna. I alla fall på nätterna... på dagarna sitter han fastklistrad på bröstet (se bilder i inlägget nedan) men på nätterna sover han snällt bredvid mig i min säng.
Sedan vaknar han vid 5-6 på morgonen, är uppe en stund men blir trött snabbt och då är det bara bröstet/magen som gäller. Märkligt...
Nu sussar storbarnet, så det blir lite mys med en ilsken Liten innan han somnar.
Såhär sover man som bäst!
Syskon emellan...
Det är inte alla som har turen att ha världens finaste och bästa storasyster...
Min kärlek... mitt allt... och lite till.
Presenter passar bra idag
Något roligare är att vi har fått hem paket och presenter. Vi har fått en massa fint! Jag fick bland annat hem tre amningsbehåar från märket Swegmark och har hunnit prova en utav dom och jag älskar den! Otroligt smidig och skön, speciellt om man jämför med till exempel Lindex och HMs "billiga" varianter.
Sedan fick Elian superfina kläder från Busfrön i födelsedagspresent och så var dom snälla och skickade med ett diadem till Emilia i storasyster present som hon tyckte om skarpt! Tackar så mycket.
Sedan fick Emilia även en låda med olika Mumin prylar. Muggen har hon hunnit dricka ur, lådan har hon fyllt med div småsaker och pennan är vässad och klar. Sedan fick hon även några magneter som sitter fint på kylskåpet.
Nu väntar en lugn lördagskväll. Emilia har redan hunnit proppa i sig några glassar + milkshake + godis och mycket, mycket mer (hej tandtroll). Sedan skall hon väl badas och sedan väntar sängen för hennes del.
Jag själv skall väl försöka sysselsätta mig med lite serieavsnitt och se om min son vill vakna till liv någon gång inom snar framtid så han inte får för sig att vara vaken hela natten istället.
I morgon har jag beställt finare väder. Man kan ju hoppas i alla fall.
Fredag och bärsjal fråga!
Men upp gick vi till slut, en kanna kaffe senare så var morsan på g ändå. En småbarnsmammas drog? Möjligtvis!
Emilia hängde i alla fall på dagis som vanligt och jag och Elian var ju som skrivet tidigare på Bvc. Efter det tog jag en snabb runda i centrum och köpte lite nödvändigheter till pysselbruden Emilia... b la ritpapper, målarfärg och penslar och annat som var slut i hennes pyssellåda. Hon är nämligen mycket för att pyssla och mindre för att leka.
Sedan blev det fajitasmiddag, lite soffhäng och fredagsmys innan hon nu är på väg att däcka för natten. Och lillebroren istället vaknar efter en heldagslur.
Nu sitter jag och kikar på bärsjalar på nätet, som så många av er tipsat om. Vilken är bäst? Var har ni köpt era? Kom med tips, för nu vill jag skaffa en sådan! Måste ju vara smidigt som faen med en maghängare till son. Och tydligen verkar dom smidigare än en vanlig bärsele?
Elian 3 veckor idag
Det är nu man börjar komma in i det hela, man har landat och lärt känna den nya familjemedlemmen och nu kan jag säga att jag verkligen älskar honom. Jag älskar allt som har med honom att göra, varenda blick och vartenda ljud han ger ifrån sig. Min son är fantastisk. Jag är lyckligt lottad som fått två perfekta, fullt friska, fina barn.
Idag har vi varit på BVC och han ökar fint i vikt och väger nu 4300 gr och är 54 cm lång. Huvudomfången var lite över medelkurvan på 38,5 cm... min big head! Men annars låg han exakt på mitten.
Slappt med sömn!
Idag har jag inte fått mycket vettigt gjort alls. Elian har sovit i stort sett hela dagen, dock på mig... så fort jag har lagt ned honom (oavsett värme och alla knep) så har han vaknat. Till slut gav jag upp och lät honom sova på mitt bröst och så har vi legat hela dagen. Jag fick då äntligen min chans att se på serier, som jag egentligen skulle ha gjort förra veckan (?). Men två avsnitt såg jag innan det var dags för fröken storasyster att komma hem...
I samma veva vaknade Elian och har varit lite tjurig efter det... men nu har han ju tagit igen lite förlorad sömn så det är bara att stå ut.
Nu skall jag snart fixa middag. Och även mata Elian med semperdropparna, eller skall vi kalla dom mirakeldroppar eller kanske sömndroppar? Jag skall väl inte ropa hej än, bara för att dom funkade över ett dygn (om det nu var dom)... men jag väljer att tro på att dom funkar!
Killen i mitt liv i morse, innan han däckade för dagen:
Svartsjuka + Sömnbrist = Svårt
Hur som helst så knäckte Emilias svartsjuka mig, jag försökte göra allt för att ge henne den uppmärksamheten hon ville ha just då, jag gjorde som hon sa, allt efter hennes begäran... även fast hon tjöt till sig det och jag verkligen inte klarar av sådant i vanliga fall. Mina barn skall inte gråta till sig det dom vill ha. Never. MEN det är jobbigt för Emilia nu, hon mår inte alltid bra... och jag tänkte göra det för hennes bästa.
Men inget passade ändå, hon tjöt och vrålade och jag kände att mitt sömnlösa tålamod började försvinna. Mitt i allt vaknar förstås Elian upp och gallskriker för att han är hungrig. Jag försöker prata med Emilia ändå och få henne att lugna ned sig, samtidigt som jag försöker lugna Liten och få fram patten åt honom... men han strular och blir frustrerad. Inte så konstigt med tredje världskriget här hemma!? Amma i lugn och ro? Inte det lättaste med en övertrött, svartsjuk soon to be 6-åring och ett nervvrak till morsa.
Det slutade i alla fall med att Elian sög fast sig i tutten efter många om och men och Emilia somnade bredvid mig, snyftandes.
När båda väl hade somnat så brast det för mig. Det började med att tårar rann, men sedan grät jag. Verkligen grät. På riktigt... hulkade och snorade. Allt kändes hopplöst, jag kände mig otillräcklig och oduglig och sämst i hela världen. Återigen, man blir KNÄPP!
Men vet ni? Sedan sov Elian... han SOV! Vaknade bara var tredje (2½) timme och ville ha mat men somnade om utan problem. Jag har fått sova! Nåja, sova och sova... men jag slapp vakna varje timme om inte mer och jag känner mig helt harmonisk och lycklig idag. Gårdagens bekymmer känns alltså väldigt långt borta!
Emilia är snäll. Hon vill ingen illa, hon gör inte något för att jävlas, hon är inget "svårt barn"... men hon är bortskämd när det gäller uppmärksamhet. Yngst i hela släkten, det har alltid varit "all eyes on Emilia" och detta är en stor förändring för henne.
Jag är bara glad att hon är snäll mot lillebror och inte känner agg mot honom. Hon är verkligen SNÄLL! Men svartsjuk? Oh yes. Såhär ser mina bilder oftast ut nuförtiden... Emilia dyker upp framför kameran så fort Elian skall plåtas, hehe...
Våran onsdag
Han älskar överdriven värme och att ligga trångt (vilket kanske är självklart?). Så fort man klär på overallen innan man går ut så somnar han. Det är väl bara att ta på overallen innan man skall sova för natten då? Hehe.
I vagnen, bilen och på bröstet sover han som bäst i alla fall.
Men men, för tillfället sitter jag och Emilia och tittar på Unga mödrar på tv och Elian sover fortfarande efter vagnpromenaden. Skönt!
Emilia har däremot haft lite magknip och bajsbekymmer. Igår var hon ju hemma hos en kompis och hennes lillasyster hade blivit magsjuk på dagis idag, så nu sitter jag och håller alla tummar för att Emilia skall slippa bli smittad. Vi har fullt upp här hemma redan nu.
Nu vill dottern min ha uppmärksamhet. Hon tycker att det är sjukt orättvist att lillebror får ligga på min mage och "kramas" hela dagarna och inte hon. Så nu blir det kramkalas medan han sover! Jag har ett plåster på mig dygnet runt... om det inte är den ena så är det den andra. Magnetmorsan...
Snabba ryck
Sedan skulle jag bädda rent i sängen efter tvättstugan och fasen, jag blir imponerad... jag har aldrig fixat en amerikansk king size säng så snabbt som idag! Bäddmadrasser, underlakan, påslakan och massa örngott. Fixat och klart!
Jag far runt och plockar och fixar som en jäkla orkan. I vanliga fall skulle jag bli stressad av mig själv, jag AVSKYR stressiga och hetsiga människor... de skrämmer mig verkligen men nu har jag blivit sådan själv och ja, jag har väl inte tid att bry mig om det. Man vet ju att om man vill få något gjort så måste man skynda!
Jag måste dock säga att Elian har varit snäll och nöjd nu sedan han somnade när jag skrev det sista inlägget. Då sov han faktiskt ett bra tag och vaknade när han var hungrig, sedan badade han, bajsade i badet, bajsade igen när vi hade torkat och satt på torr blöja och ren pyjamas och har efter det legat nöjd bredvid mig på soffan.
Bara för det väntar väl en helvetes natt, men jag är tacksam för de snälla timmarna han har erbjudit mig nu.
Fortsätter hans humör skall jag dock testa dessa semperdroppar som några av er har tipsat om. Det verkar ju vara värsta mirakelkuren!?
Nu somnade hur som helst storasyster nyligen efter att ha klagat på ont i benet, så one down and one to go! Och sedan mig själv, förstås.
Tur att han är söt!
Idag har han i alla fall vägrat sova totalt. Hans ögon har gått i kors, men han har verkligen kämpat för att hålla sig vaken (tänk om han missar något liksom!?)... och han somnade för första gången nu för någon kvart sedan. Förhoppningsvis kan han sova ett tag nu, han behöver ju det.
Han verkar inte ha ont någonstans direkt heller, som när han hade magknip. För han är nöjd så länge han är uppe och får vara med, dvs ligga i min famn eller på mitt bröst... men så fort man lägger ned honom så protesterar han. Sedan somnar han vid tutten efter käk, men samma sak där - vaknar om jag lägger ned honom.
Hur som helst, jag vet hur snabbt den här tiden går... snart är den bortblåst, så även om man blir knäpp utan sömn så tar jag vara på allt, njuter av varenda minut och suger i mig allt som hör bebistiden till.
Dagen har även bestått av tvättstugan och städ... men det fick jag som tur är hjälp med av mina föräldrar. Det var smutsigt och äckligt i varenda hörn och tvätthögen var inte att leka med, så nu är det mesta skönt nog fixat.
Emilia är för tillfället hos en kompis och har varit där hela eftermiddagen, men morfar är på väg och skall hämta henne därifrån nu.
Päronen har även tjatat till sig mina buffalo wings till middag, så det blir att ställa sig i köket strax och fixa det. Sedan vaknar väl min ilskna Liten snart och skall ha mat, sedan kan vi hoppas på ett mirakel och att han bestämmer sig för att sova i alla fall två timmar i rad i natt. Så liten, men såå envis... precis som storasyster. Mina ungar hatar att sova helt enkelt!
Fullt upp med liten!
Det blev alltså minimalt (typ noll timmar!?) med sömn i natt och även Emilia sov oroligt så vi är trötta hela bunten.
Det var inte förrän jag bäddade ned Elian i vagnen tidigare i eftermiddags och promenerade upp till dagis som han somnade in ordentligt och har nu sovit i ett par timmar. Jag och Emilia passade då på att njuta av tystnaden och tog en extra promenix till stranden där hon fick leka och prata ostört med mig en stund.
Men nu börjar en ilsken Elian vakna till liv igen. Det brakade precis till i blöjan och så är han förmodligen hungrig. Skrika, äta, skrika, bajsa, skrika, bajsa, äta, skrika, sova = bebisliv.
Bjuder istället på ett par gladare bilder på en gladare Emilia från igår:
Söndagen
Vi begav oss dit strax innan lunch och satte oss på deras altan där det bjöds på grillade hamburgare och glass till efterrätt. Elian sov nöjt i vagnen i stort sett hela tiden.
När han började vakna på eftermiddagen begav jag mig hemåt med honom och syrran stannade kvar.
Eftersom hon var sysselsatt resten av dagen passade jag på att sova tillsammans med Elian nu på eftermiddagen och det behövdes verkligen. Nu känner jag mig nästan levande igen!
Men nu vill stora barnet bada, så mamma och lilla barnet får titta på.
Ha en fortsatt trevlig söndagskväll.
Våran lördag
Elian ville dessutom inte riktigt sova i natt. Han vaknade klockan 03 av att han sket och efter det tyckte han att det var ett perfekt läge att gå upp och vara vaken. Att släcka lampan fanns inte på kartan enligt honom, han blev verkligen helt förtvivlad. Samma sak om jag blundade och försökte sova, så tänkte jag att han kunde ligga där och glo för sig själv.. men icke det. Bestämd är vad han är. Så fort jag tände och stirrade på honom var han hur nöjd som helst däremot.
Han tröttnade väl efter någon timme men skulle då absolut inte sova själv utan var bara nöjd om han fick ligga på min mage... och det fortsatte resten av natten och morgonen. Och även nu på dagen.
Jag tycker att han är för liten för att snacka om att skämma bort. Vill han sova på min mage och ingen annanstans så får han som han vill. Tyvärr. Just nu i alla fall. (Att jag som gravid var heeelt bestämd om att han skulle sova själv redan från början och att samsova var mitt största no-no behöver vi absolut inte tänka på...)
Hur som helst... bortsett från att slappa idag har Emilia varit ute en sväng med sin sparkcykel och jag har tagit tag i mig själv och färgat håret och brynen.
Nu är det tvsoffan som gäller... fram tills vi däckar.
Kameran var även framme en del idag:
Snuskigt värre?
Något annat är att man plötsligt blottar hela sin kropp utan att tänka efter. Att hålla något privat? Nej det finns inte just nu. Jag pratar med min mamma om olika "besvär" i underlivet efter förlossningen... sår, utslag, stygn osv. Hur ofta pratar man annars om sin härlighet bara sådär? Med sina föräldrar dessutom!? Nja, sällan alltså!
Eller tuttarna. Nu när man ammar är det ju naturligt att dom visas, även om man inte måste sitta med dom i vädret om man inte känner för det... men man känner inget behov av att "gömma" dom.
Annars är man väldigt noga med att hålla dom för sig själv, skämmas för urringning osv. Men inte nu inte... nu får dom gärna luftas och jag har inga problem med att dela med mig av mystiska utslag lite här och där.
Ja, detta hör till min roll som nybliven bebismamma som sagt... detta växer man ifrån.
Snart blir man nog normal och fräsch igen. Snart...
