Sova kan man göra i graven (!?)
Nehe, min kropp strejkar, den kastar in handduken, den vill fan inte vara med längre. Den har bara bestämt sig för att jag absolut inte skall få sova längre. Finns liksom inte på kartan, jag skall vara en vandrande zombie enda fram till förlossningen... och efter det blir det ju inte bättre?
Igår kväll gick jag och la mig barnsligt tidigt. Kunde inte somna. Var kissnödig gång på gång. När jag väl somnade så vaknade jag upp timmen efter och då var det kört. Jag låg i sängen och vände och vred i 2 timmar, kände den enda förvärken spänna till efter den andra tills jag tröttnade, gick upp och åt en banan och stirrade ut genom fönstret en stund. Gick sedan och la mig och låg vaken i ytterligare en timme.
Somnade till slut men vaknade strax därefter och var vadå? Kissnödig förstås.
När Emilia klev upp kände jag mig gråtfärdig, jag orkade inte med mig själv. Men konstigt nog sa hon inte ett pip till mig utan gick bara upp och satte sig och pysslade med sitt och vet ni vad? Jag somnade om och sov en timme innan jag vaknade av att hon satt och ritade precis utanför min sovrumsdörr.
Jag kan inte påstå att jag är utvilad tack vare den där timmen. Men jag kan säga att Emilia fick en fet puss och kram när jag steg upp. Hon måste ha känt på något sätt att jag var död? För hon går aaaldrig upp utan att få upp mig först.
På tal om Emilia måste jag bara berätta hur hon somnade igår. Hon fick stanna uppe och kika på Melodifestivalen med mig och mina föräldrar, även fast hon var hur trött som helst. Hon satt som förstenad i alla fall och ville se vem som vann. När Anna vann (den rätta personen att vinna, någonsin!?) blev min mother så rörd tydligen så hon började gråta. Emilia sprang och gömde sig i sitt rum och sedan började även hon grina... vi pratade med henne men hon vägrade förstå utan sa bara "jag blir ledsen när någon annan är leeeeedsen". Två minuter senare däckade hon i sin säng efter att ha sagt "mommo... mommoooo". He he, stackars skrutt... snacka om trött.
Igår kväll gick jag och la mig barnsligt tidigt. Kunde inte somna. Var kissnödig gång på gång. När jag väl somnade så vaknade jag upp timmen efter och då var det kört. Jag låg i sängen och vände och vred i 2 timmar, kände den enda förvärken spänna till efter den andra tills jag tröttnade, gick upp och åt en banan och stirrade ut genom fönstret en stund. Gick sedan och la mig och låg vaken i ytterligare en timme.
Somnade till slut men vaknade strax därefter och var vadå? Kissnödig förstås.
När Emilia klev upp kände jag mig gråtfärdig, jag orkade inte med mig själv. Men konstigt nog sa hon inte ett pip till mig utan gick bara upp och satte sig och pysslade med sitt och vet ni vad? Jag somnade om och sov en timme innan jag vaknade av att hon satt och ritade precis utanför min sovrumsdörr.
Jag kan inte påstå att jag är utvilad tack vare den där timmen. Men jag kan säga att Emilia fick en fet puss och kram när jag steg upp. Hon måste ha känt på något sätt att jag var död? För hon går aaaldrig upp utan att få upp mig först.
På tal om Emilia måste jag bara berätta hur hon somnade igår. Hon fick stanna uppe och kika på Melodifestivalen med mig och mina föräldrar, även fast hon var hur trött som helst. Hon satt som förstenad i alla fall och ville se vem som vann. När Anna vann (den rätta personen att vinna, någonsin!?) blev min mother så rörd tydligen så hon började gråta. Emilia sprang och gömde sig i sitt rum och sedan började även hon grina... vi pratade med henne men hon vägrade förstå utan sa bara "jag blir ledsen när någon annan är leeeeedsen". Två minuter senare däckade hon i sin säng efter att ha sagt "mommo... mommoooo". He he, stackars skrutt... snacka om trött.
Kommentarer
Postat av: S.
Haha naaw.. du får förklara att det var glädjetårar ju! ;D
Trackback
