Tillbaka till vårat
Nu sover mina två hjärtan sedan ett tag tillbaka. Elian tvärdäckade i sin säng utan minsta lilla pip och sedan satt jag hos Emilia tills hon somnade.
Innan dess packade vi som sagt upp och sedan öppnade vi paketen. Jag försökte montera ihop vagnen men lessnade... var alldeles för trött, så fixar det i morgon. Fin är den i alla fall och jag ääälskar liften med mönstret.
Emilia tyckte mest om de stora lådorna som allt kom i. Hon byggde en koja av allt mitt på vardagsrumsgolvet och när hon skulle lägga sig frågade jag ifall vi skulle hjälpas åt med att riva ned den och platta till kartongerna.
Hon tittade på mig som att jag var dum i huvudet... "vadå riva? Är den inte fin? Har jag gjort en ful koja? Jag vill ju ha den här... föralltid". Jahapp, jag har en stor kartonghög mitt i vardagsrummet forever.
Haha, nä då, hon lär ha tröttnat på den inom ett dygn.
Vi hann proppa i oss lite middag och vi pratade om hur tomt och tyst allt kändes. Emilia påpekade att hon saknade hennes mormor och morfar jättemycket och frågade ifall vi skulle åka tillbaka snart.
Vi var ju ändå där i en månad, man vänjer sig vid sällskapet och någon att prata med när som helst.
Men men, vi kommer nog in i våra egna rutiner snart igen.
Innan storbarnet däckade fick hon sina mediciner och örondroppar och lite alvedon i hopp om att hon får sova hela natten utan smärta. Öroninflammation är ju fan bland det värsta som finns...
Men men, nu skall jag sluta mitt babbel om allt och inget, stänga av tv och dator och lägga mig i min säng.
Om ni bara visste hur läskigt mycket jag älskar er. Utan er är jag ingenting. Fina barn.
Innan dess packade vi som sagt upp och sedan öppnade vi paketen. Jag försökte montera ihop vagnen men lessnade... var alldeles för trött, så fixar det i morgon. Fin är den i alla fall och jag ääälskar liften med mönstret.
Emilia tyckte mest om de stora lådorna som allt kom i. Hon byggde en koja av allt mitt på vardagsrumsgolvet och när hon skulle lägga sig frågade jag ifall vi skulle hjälpas åt med att riva ned den och platta till kartongerna.
Hon tittade på mig som att jag var dum i huvudet... "vadå riva? Är den inte fin? Har jag gjort en ful koja? Jag vill ju ha den här... föralltid". Jahapp, jag har en stor kartonghög mitt i vardagsrummet forever.
Haha, nä då, hon lär ha tröttnat på den inom ett dygn.
Vi hann proppa i oss lite middag och vi pratade om hur tomt och tyst allt kändes. Emilia påpekade att hon saknade hennes mormor och morfar jättemycket och frågade ifall vi skulle åka tillbaka snart.
Vi var ju ändå där i en månad, man vänjer sig vid sällskapet och någon att prata med när som helst.
Men men, vi kommer nog in i våra egna rutiner snart igen.
Innan storbarnet däckade fick hon sina mediciner och örondroppar och lite alvedon i hopp om att hon får sova hela natten utan smärta. Öroninflammation är ju fan bland det värsta som finns...
Men men, nu skall jag sluta mitt babbel om allt och inget, stänga av tv och dator och lägga mig i min säng.
Om ni bara visste hur läskigt mycket jag älskar er. Utan er är jag ingenting. Fina barn.
Kommentarer
Postat av: Linnea - Mamma till Matheus
Super söta barn du har ^^
Postat av: klara, en av alla andra
usch för öroninflammation. Hoppas hon mår bättre snart!
Postat av: Carroooo
Hej mitt hjärta!!! Hur känns de o vara hemma igen?? Kul med massa paket iaf:) ska ja komma o hjälpa dig med allting när vi kommer hem igen?:)
krama emilia massor från oss, stackarn öroninflammation är ju jätte obehagligt och gör svin ont!!
saknar er!! pusspuss!
Postat av: Sandra Ackefjord
Fina barn du har :)
Trackback
