Det löser sig alltid
Varför? Älskar man sina barn mindre för att man erkänner att det är tufft?
Nä, cred till er som - liksom jag - vågar erkänna. Vi älskar att vara föräldrar, vi älskar våra barn, dom är söta, gosiga, charmiga och det allra bästa som kunnat hända oss men ibland..... ja, ni vet!
Med tanke på att jag har varit så pass trött har jag även varit totalt omotiverad till allt. Jag har inte orkat träna, inte haft något att skriva om (det finns en gräns till hur mycket bitterhet man orkar skriva av sig...), inte orkat höra av mig till någon, knappt orkat prata med dom här i min närhet, knappt orkat med mig själv.
Det är ju tur att vi är här just nu... Emilia kunde vara nere på bryggan med mina päron och jag kunde sitta här uppe i huset och tjura och tycka synd om mig själv.
Hehe ne, men jag har suttit här och catch:at up på The Hills avsnitt, inspirerats av olika inredningssidor, skrivit en mållista och bara varit ensam.
Ja, ensam med Elian förstås.
För han har knappt sovit nu på dagen heller. Han skiter i det där med att sova helt enkelt.
Efter regn kommer solsken, det vet jag.
I natt kanske blir bättre... vem vet? Hoppas! Godnatt på er.
Min lilleman sover som en kung, fram tills jag ska gå och lägga mig. Då är det entimmes intervaller som gäller hela natten lång. När min mamma kliver upp på morgonen får hon ta honom så jag får vila lite. Då sover han återigen som en kung... Det känns jävligt taskigt.
Om det är till någon tröst, så har min Oscar varit lite av en plåga ;)
Han är två v yngre än Elian, och han sov typ ingenting på nätterna. Jag skojar inte om jag säger att jag fick sova max 2-3 tim varje natt på sin höjd.
Nu finnde det förvisso en närvarande pappa som kan ta honom på nätterna. Problemet är bara att vi är sådana där fattiglappar som bor i lägenhet och har inte flera olika flyglar vi kan vara i ;)
Resultatet? Jo, Oscar hos pappa = skrik hela natten = en lika trött och sömnlös mamma endå ;)
Vet precis hur det är att vara så trött att man inte orkar bry sig om något alls ;)
Men min första, han var en riktigt mönsterbebis som sov nätterna igenom. kunde inte för allt i världen begripa vad det var alla menade med varningens ord om sömnlösa nätter. Men jag får väl igen nu ;)
Och nu är klockan 3 på naten och jag ska försöka sova lite. Har jag riktig tur sover Oscar i hela tre timmar nu. Hoppas du får dig en liten stund sömn i natt också.
Hej jag har ett litet tips till varför han skriker du har inte funderat på om han är lite hungrig? Pröva ge honom lite ersättning en timme efter du ammat och se om det hjälper. Har hört att det kan vara så när man amman att de får i sig den näring de behöver men inte blir riktigt mätta av brösmjölken. Så det kan ju vara värt att pröva iallafall en gång? krAM
Du kan alltid komma hit pa semester till Schweiz och andas lite alpluft :) Vi har ett gästrum och ja, vad för skillnad gör tva barn eller 4, hehe!
Hej Denize, känns lite konstigt att skriva till någon man inte känner men ja hade samma problem med sömnen för min yngsta son när han va liten.. Äter han ersättning? Va äter han för sort?? Problemet för oss va att vanlig ersättning är för hårtsmält för magen när dom är så små så barnen ska helst äta Lemolac som är samma typ av ersättning fast mer lättsmält för magen, de gav resultat direkt. Har du inte provat de så är de verkligen ett råd att göra, har funkat bra på andra som ja tipsat de om också om man inte har provat förut. Sempers Lemolac.
Jag måste bara säga att det inte är alla som utelämnar det jobbiga, trots att de inte klagar. Barn är helt enkelt olika. Vår dotter har till exempel alltid varit en extremt enkel bebis.
Hon är nu 15 månader, och hon började sova hela nätter från bara några veckors ålder. Vi hade inte gjort någonting alls och blev jätteförvånade när hon bara sov och sov, ibland vaknade man ju orolig mitt i nätterna. Vidare så har hon ALDRIG kräkts, inte ens en enda spya (förutom när hon hade magsjuka i vintras). Hon har i hela sitt liv bajsat endast en gång per dag, och aldrig så att det har läckt på kläderna. Hon är oftast väldigt nöjd och glad, och skriker väldigt lite. Hon äter allt och gärna, och slutade själv amma vid 9 månaders ålder (ingen kamp med det heller). Vad mer? Jag kommer inte på mer just nu, men hon har helt enkelt varit en extremt enkel bebis. Allt det där jobba man har hört talas om, det har liksom aldrig kommit... Utan att vi har gjort ett skit!
Varför säger jag då det här? Jo, för att det är minst lika provocerande för mig att få höra att man ljuger och förskönar bara för att man inte har ett så krävande barn, som det är för dig att läsa om "mirakelbebisar". Barn är olika! Så enkelt är det.
jag hoppas natten blev bra och att ni fick er lite sömn! Kram
Det är nog som du i ett senare inlägg verkat kommit på, alla barn&föräldrar är ju olika.
Jag skulle tippa på att min blogg hör till kategorin "possitiv icke-klagande". Men det handlar inte om att inte våga erkänna utan om att uppleva det precis så.
Vårt barn har alltid varit väldigt "lätt". Visserligen vaknade hon precis som Elian väldigt mycket men vi var två som turades om så jag upplevde det inte särskilt jobbigt. Men självklart är det skillnad att ta alla nätter&dagar själv, då hade jag antagligen också upplevt det annorlunda.
Hur som haver, jag förstår att du tycker det är piss ibland och jag tycker du verkar vara en fin&bra mamma till dina sötnosar:)
