Tre månader kvar
Ja då har ännu en vecka passerat och nu går jag in i vecka 28. Bjuder alltså på veckans magbilder lite sent, men what the hell. När jag jämför magen på bild vecka för vecka ser jag inte så stor skillnad, men i verkligheten märker jag skillnad bara från dag till dag. Den ändrar verkligen form och blir större högre upp med tanke på att Liten växer som fasen just nu och tjockar på sig ordentligt. För tillfället väger han ca 1 kg och är 35 cm lång.
Dessa förvärkar är inte att leka med, jag får jordens sammandragningar som gör ont om jag bara pratar för fort eller skrattar för mycket. Schysst? Vad vill han liksom... att jag skall sitta still, vara tyst och tjura? Verkar nästan så.
Han har även börjat skruva på sig och lärt sig att sparka mot revbenen. Det är jättehärligt, man tappar andan och känner sig blåslagen inifrån och så vet man samtidigt att sparkarna bara kommer bli kraftigare desto större han blir.
Dessutom funderar jag på när fasen han sover!? Han är igång dygnet runt, spelar ingen roll vad jag gör... han flyger och far och hickar konstant. Men hellre det än att bära på en lugn bebis, man skulle nog oroa sig en hel del då. Nu oroar jag liksom mig de fem minuter han är stilla på dygnet!
Sväller upp gör jag också, fötterna och vaderna är pinsamt stora, nästan dubbelt så stora som i vanliga fall på kvällarna om jag inte har haft möjlighet att ligga och vila på dagen.
Brösten spänner och läcker som jag vet inte vad, mjölkkossa! Dessutom undrar jag när dom skall sluta växa? Från ett par obefintliga trötta taxöron till en snart urväxt D-kupa som liknar ett par sprängfyllda sillisar! Ja, jag klagar ju inte direkt, kommer snarare vara väldigt deprimerad när dom försvinner... hehe!
Ja, nu fick jag nog med allt som händer och sker för tillfället. Jag bär alltså på en galning med insomnia som ser till så att jag sitter still, sover dåligt och är grinig. Men han är helt okej ändå...
Dessa förvärkar är inte att leka med, jag får jordens sammandragningar som gör ont om jag bara pratar för fort eller skrattar för mycket. Schysst? Vad vill han liksom... att jag skall sitta still, vara tyst och tjura? Verkar nästan så.
Han har även börjat skruva på sig och lärt sig att sparka mot revbenen. Det är jättehärligt, man tappar andan och känner sig blåslagen inifrån och så vet man samtidigt att sparkarna bara kommer bli kraftigare desto större han blir.
Dessutom funderar jag på när fasen han sover!? Han är igång dygnet runt, spelar ingen roll vad jag gör... han flyger och far och hickar konstant. Men hellre det än att bära på en lugn bebis, man skulle nog oroa sig en hel del då. Nu oroar jag liksom mig de fem minuter han är stilla på dygnet!
Sväller upp gör jag också, fötterna och vaderna är pinsamt stora, nästan dubbelt så stora som i vanliga fall på kvällarna om jag inte har haft möjlighet att ligga och vila på dagen.
Brösten spänner och läcker som jag vet inte vad, mjölkkossa! Dessutom undrar jag när dom skall sluta växa? Från ett par obefintliga trötta taxöron till en snart urväxt D-kupa som liknar ett par sprängfyllda sillisar! Ja, jag klagar ju inte direkt, kommer snarare vara väldigt deprimerad när dom försvinner... hehe!
Ja, nu fick jag nog med allt som händer och sker för tillfället. Jag bär alltså på en galning med insomnia som ser till så att jag sitter still, sover dåligt och är grinig. Men han är helt okej ändå...
Kommentarer
Postat av: linda
hade oxå förvärkar som bara den trots att de snart är 5 år sen så kommer man ihåg dom så väl.
Postat av: S
Mysmage:) har du bestämt vad lillen skall heta?:)
Postat av: Diana
Graviditeter är inte så rosen skimrade som det lätt framställs. Har två väninnor som drabbats av "allt" under sina graviditeter. Lider med dig och lider med dem! Kram
Postat av: Judit
vilken otroligt fin mage :D men jobbigtmed alla biverkningar dessvärre
Postat av: S.
Åh! :) men att han rör på sig är ju ett bra tecken på att lillprinsen är frisk! :D
Postat av: Mother, Married & Twenty
Min son var också en liten vilding när han låg i magen. Det sägs ju att de är ungefär likadana när de fötts sedan och för mig stämde det, sonen är fortfarane helvild. Men som sagt, hellre det än att den ligger sitll hel atiden, då hade man orat sig ännu mer än vad man redan gör.
Trackback
