Tankar i v. 29
Snart går jag in i vecka 30 och då börjar det nästan kännas nära. Om man bortser från värken så börjar det bli svårt att röra sig annars också, magen är liksom i vägen. Som att förflytta sig från sitt- eller liggläge till stående, ta sig ur badkaret, sätta på sig skorna osv... sådant börjar bli lite krångligt nu.
Tankarna har även börjat fladdra en del den senaste veckan och jag drömmer helkonstigt. Om jag skall vara ärlig har det verkligen varit en skräck-blandad-förtjusning än så länge och efter allt hände har jag haft lite svårt att tänka positivt, jag har varit rädd och ganska negativ inför det kommande lilla livet och inför hur komplicerat livet blev. Ett val jag inte begick själv, men som man fick acceptera och göra till sitt liv helt enkelt.
Jag har inte känt dessa "ååååh gos, gos" -känslor på sistone, jag har bara sett graviditeten som en enda värk och börda och att det kommer 'förstöra' min framtid. Egentligen är det nog ganska vanligt, jag har hört från många omföderskor att dom har tänkt "hur fan kunde jag välja att göra detta igen!?" men sedan vändes ju allt upp och ned ordentligt i Oktober och jag skyller nog mina tankar på det.
Hur som helst, dessa negativa tankar och panikkänslor inför bebisen börjar försvinna. Jag har läst lite gravidtidningar, kollat på bebisbilder och så börjar det faktiskt kännas rätt mysigt igen.
Jag skall få en son och Emilia kommer bli en superb storasyster. Att få barn är verkligen en gåva, det är ett mirakel, det är helt fascinerande i mina ögon och jag skall se mig själv som lyckligt lottad.
Det blev långt ifrån hur jag hade väntat mig och planerat men det löser sig. Jag har hört det så mycket de sista månaderna "det ordnar sig, det fixar sig, det löser sig..." och jag lärde mig fan att hata orden för jag såg bara framtiden som mörk, förstörd och komplicerad men nu börjar jag istället lita på orden.
Jag kan inte intala mig själv att det kommer bli lätt för så naiv är jag inte. Men jag kommer att lösa detta, det kommer att ordna sig.
Jag väntar, jag längtar efter dig Lillebror.
Vilken fin mage du har :) inga "fula" märken alls ju, var glad för det! :)
Det är bra tankar de där. Förstår att det har känns jobbigt med alla tankar du har haft men tror att du är på väg åt rätt håll..Du kommer få en underbar son sen och en underbar lillebror åt Emilia. Allt kommer lösa sig.Så snart kommer du ha två underbara barn hos dig.Kram
Förstår dina tankegångar, jag har hamnat i samma situation, ÅTER!
Väldigt vacker mage! :) att du blir så stor, stor bebis :D
tankarna är ju vanliga, man är ingen dålig mamma för att man tänker så, det ingår i den där graviditets deppritionen man kan få som du vet. andra graviditeten är aldrig den första lik. :) snart har du honom och smärtan kanske försvinner på direkten och magen likaså. :) kram
Jättefin mage och dotter!
Lycka till med liten i magen, jag väntar själv en liten pojke med bf 20 mars :D
Kram
Åh, du verkar vara en så otroligt fin person Denize. Jag tror att du kommer klara dig bra, trots att det inte blivit som du hoppats. Du kan ju utan tvekan känna dig stolt över det du redan åstadkommit(själv) - en fantastiskt söt dotter, som du verkar ha uppfostrat till att bli en jätte fin människa. Och för att "bara" vara 20 år är det faktiskt en otroligt fin merit att ha i sitt personliga cv. (Ursäkta för min dåliga metafor ;))
Lycka till nu, jag tror att ni kommer klara er superfint. Jag ska i alla fall fortsätta titta in här om du fortsätter blogga efter att lillebror är född? :)
Det är inte alls konstigt med dina tankar och känlsor, särskilt inte efter allt som hänt. Med din styrka och vilja kommer allt att bli bra Denize! Finns ingen med samma styrka och vilja som dig. Jag tror på dig och vet att det kommer att bli bra:) Kram
aaw vilken fin mage du har ! =)
Men, först måste jag ju säga att jisses vilken söt dotter du har! Hon ser verkligen ut som en liten sagoprinsessa.
Förstår dina tankar då du är själv speciellt, jag och min sambo väntar våran första nu äntligen efter ett års försökande, och nu går tankarna mest åt till att nojja sig för att någonting ska vara fel, att den lille inte ska vara vid liv sen vid ultraljudet. T.ex.
Jag tror jag fastnar lite för din blogg, ett, tu, tre sparad bland favoriterna :)
du kommer bli en underbar mamma till lillkillen :) man ser hur duktig emilia är och kommer bli i framtiden.. och det är ju tack vare dig! var stark allt kommer gå bra.. vet att du hör det ofta men efter regn kommer solsken och du är värd hur mycket solsken som helst.
Ta hand om er :) trevlig helg.
min bror och hans sambo väntar sitt andra barn nu, ooch hon har haft samma tankar som dig, hon har också haft en jobbig graviditet och legat med dropp. Hon har haft stunder där hon känt att hon ångrar det och sådär! och jag kan förstå dom känslorna när man dels har ett till barn och sen har en jobbig graviditet. Ni är så starka!
Superfin mage du har! Jag tror nog att du kommer klara det jättebra, du verkar vara så stark. Jag tycker om hur du skriver om allt och inte bara det rosenskimrande som många andra, det är både tufft och underbart att vara förälder!
