Gud ger, Gud tar..
Idag var min mormors begravning och vi tog ett sista farväl. Fina låtar spelades, min dikt lästes högt och allt var fint, så som det skall vara.
Det har varit och är tufft mest för min mamma och det är svårt att veta hur man skall hantera hennes sorg. Man vill finnas och hjälpa till men inget räcker till och man är bara hjälplös.
Jag kan inte ens föreställa mig hur det är att förlora sin mamma. Men nu slipper min mormor ha ont och jag tvivlar inte på att hon har det bättre nu, var hon nu befinner sig.
m o r m o r . . .
Hon blundade och somnade in utan ett ljud,
Ett ljus slocknade och ett liv tog slut.
Vi kanske möts en dag, vi ses på andra sidan.
Nu slipper hon ha ont, nu behöver hon inte lida.
Ett hjärta slutade slå och hon tog sitt sista andetag,
Den tredje januari förblev hennes sista vakna dag.
Cancern tog över och gav oss sorg och smärta.
Men hon är inte borta, hon lever i våra hjärtan.
Dagen började i alla fall med förberedelser och så blev det stressigt i slutet. Jag hade valt ut en klänning så jag tog det lugnt tills jag skulle klä på mig och upptäckte att jag vara alldeles för fet för den klänningen. Värst var nog när "plan B klänningen" också var för liten, då var det bara att börja riva i garderoben och den ena klänningen efter den andra var alldeles för liten och till slut blev det bara ett långt svart linne.
Inte nog med det så blev jag även mobbad för att jag inte kunde knäppa vinterjackan. Nu är jag tjock och tung och jag undrar hur fan detta skall sluta!?
Men hur som haver, kläder fick jag på mig till slut, begravningen avklarades och så blev det middag ute.
Det har varit och är tufft mest för min mamma och det är svårt att veta hur man skall hantera hennes sorg. Man vill finnas och hjälpa till men inget räcker till och man är bara hjälplös.
Jag kan inte ens föreställa mig hur det är att förlora sin mamma. Men nu slipper min mormor ha ont och jag tvivlar inte på att hon har det bättre nu, var hon nu befinner sig.
m o r m o r . . .
Hon blundade och somnade in utan ett ljud,
Ett ljus slocknade och ett liv tog slut.
Vi kanske möts en dag, vi ses på andra sidan.
Nu slipper hon ha ont, nu behöver hon inte lida.
Ett hjärta slutade slå och hon tog sitt sista andetag,
Den tredje januari förblev hennes sista vakna dag.
Cancern tog över och gav oss sorg och smärta.
Men hon är inte borta, hon lever i våra hjärtan.
Dagen började i alla fall med förberedelser och så blev det stressigt i slutet. Jag hade valt ut en klänning så jag tog det lugnt tills jag skulle klä på mig och upptäckte att jag vara alldeles för fet för den klänningen. Värst var nog när "plan B klänningen" också var för liten, då var det bara att börja riva i garderoben och den ena klänningen efter den andra var alldeles för liten och till slut blev det bara ett långt svart linne.
Inte nog med det så blev jag även mobbad för att jag inte kunde knäppa vinterjackan. Nu är jag tjock och tung och jag undrar hur fan detta skall sluta!?
Men hur som haver, kläder fick jag på mig till slut, begravningen avklarades och så blev det middag ute.
Kommentarer
Postat av:
fin dikt :)
Postat av: Sanja
Hej! Ville bara säga att jag hittade till din blogg idag av en slump och har verkligen suttit och sträckläst den exakt hela min lördag idag, inte rört mig från din blogg...
Har sådan stark längtan själv efter barn och blir alldeles varm inombords av att läsa din blogg och följa dig och Emilias liv. Vissa inlägg har berört mig långt in i själen.
Lycka till med lilleman nu som kommer! :) Håller tummar och tår för dig och du är stark, det märker jag tydligt! Tvekar inte en sekund på att du klara dig alldeles utmärkt!
Kram Sanja
Postat av: madelene
jättefin dikt och beklagar sorgen
Trackback
