Att få barn tidigt...
Att få barn tidigt verkar vara vanligt i min släkt. Min morfars mamma, alltså min mammas farmor var 16 när hon fick barn, min mormor var också 16 och min mamma var i min ålder... alltså 20. Jag slog dock rekordet och var 15 istället.
Det är väl kanske därför alla har varit emot det, eller var när jag blev gravid. Alla har ju sina erfarenheter.
Emilia däremot, hon skall inte fortsätta med släkttrenden. Även fast jag anser att man kan skapa sig ett vettigt liv oavsett barn eller inte så hoppas jag att hon skapar det stabila livet innan hon väljer att bilda familj.
Hon är speciell, hon är fullkomligt unik (jaaajaa jag vet att alla säger det om sina barn...) och jag vet att det kommer bli något stort av henne.
För mig vore det ett mardrömsscenario om hon kom hem som fjortonåring och berättade att hon är gravid och skulle behålla barnet. Är det hyckleri? När jag själv gör det? Kanske... men jag är erfaren och önskar ingen annan mina motgångar.
MEN att tvinga någon till abort funkar ju inte, jag skulle bara kunna berätta min historia - ur min synvinkel och hoppas att hon inte skulle vara lika naiv som jag.
Missförstå mig inte, min dotter är det absolut bästa som hänt mig, hon gör mig till den jag är, hon räddade mitt liv och jag ångrar inte en sekund. Jag "planerar" bara ett annat slags liv för hennes skull, en annan framtid.
Även fast jag själv är/var ung mamma så kan jag inte påstå att jag är för tonårsföräldrar. I alla fall inte så tidigt som i 14-15års åldern. Det finns så fruktansvärt mycket att lära sig, så många faser att ta sig igenom i livet, det finns så himla mycket man inte förstår sig på även fast man tror att man är världsvan och mogen.
Med rätt stöd däremot, så går det alltid att fixa. Jag ser det ju inte som en undergång för unga föräldrar, jag ser det bara som ett hinder. Man har ju hela livet framför sig.
Men som sagt, med rätt stöd kan man klara av vad som helst och det var det som räddade min situation - bra stöd. Jag har alltid haft någon att vända mig till och alla har faktiskt inte den turen.
Hur som helst, ämnet spårade ur lite grann. Det skulle ju bara handla om att vi har varit unga med att få barn i släkten för att någon bad mig förklara. Men tankarna började sväva lite...
Bjuder på en passande bild till ämnet, mitt lilla geni:
Visa tankar! Hoppas bara att du kommer vara lika stöttande mot E om hon en dag skulle komma hem och vara gravid så som dina föräldrar var mot dig! Klart att man önskar sina barn det "bästa"!
Absolut, jag skrev ju att med rätt stöd så kan man klara av vad som helst. Jag skulle som sagt bara berätta mitt ur egen erfarenhet men skulle hon fortfarande vilja ha barnet så kan jag inte göra annat än att stå bakom henne.
Det skall hon alltid veta, att jag finns och står bakom henne genom hela livet :)
Du verkar ha lyckats så himla bra med uppfostran av emilia, det är nog inte många tonårsföräldrar som gör det! Hon är den sötaste lilla tjej jag sett :)
Lite roligt att hon läste just "dotter önskas" på bilden :P Som förresten är en underbar bok =)
Hej Denize. Jag läser din blogg ibland men har aldrig kommenterat. Nu kände jag dock att jag bara måste, du är fasiken klok som en bok! Så vettigt du resonerar kring det svåra ämnet tonårsföräldrar utan att döma och dessutom med ödmjukhet inför ditt eget och dina familjemedlemmars val. Heja dig!
Min mamma fick barn när hon var 16år. Och hon har berättat hur hennes liv blev. Det blev som en grej för mig att inte få barn tidigt. Jag vill inte ha det som hon jag vill ta en sak i taget även om man som tur är i dagens läge fortfarande kan få utbildning trots barn i tidig ålder. Men jag vet inte det är nog viktigt att få höra och försöka sätta sig in i hur det är.
"Jag ser det ju inte som en undergång för unga föräldrar, jag ser det bara som ett hinder."
Det beror ju helt på vad de unga föräldrarna vill i livet, exempelvis jag och min pojkvän vi ville ha barn ungt och ser det verkligen INTE som ett hinder i vårt liv. Men jag förstår om man inte har velat haft barn ungt och bara blir gravid, då kanske de blir lite av ett "hinder" för att man måste planera om hela sitt liv mot vad man ville innan. Men däremot om man har planerat det, så blir ju det som sagt som "planerat" man planerar ju inget hinder :P
Intelligenta som vi,
är pupiluppan.
ok, mamma DZ är ju också smart.
men alla vi tillsammans,
lever, gror och lär.
Ett leverne i spanien skadar ej.
Är du ensamstående till bebisen i magen också? :)
Hej! ÄNTLIGEN har jag hittat din blogg igen:)Var lite småledsen när det blev lösen på den och sen så var den borta..
Men nu ska den följas:) Ja själv e gravid nu,ngt som ja inte var sista gången ja läste din blogg:)Så mera gravidinlägg om du vill,det uppskattas.
En sak till: Du är grym!Jag och förmodligen alla som läser din blogg är övertygade om att du kommer att klara av de här lika bra som allt annat;)
You go girl!
riktigt vettigt inlägg. om min dotter skulle komma hem som tonåring och säga att hon skulle bli mamma så skulle jag nog säga att jag, personligen, är klar med småbarnslivet.
skulle nog inte slänga ut min dotter (beror på ålder) men jag skulle nog hellre försöka hjälpa henne med lägenhet osv. många som får barn unga lämpar över mycket ansvar på deras egna föräldrar.
hoppas iaf att min dotter inte skaffar barn förrän hon själv är vuxen!
