Måste hon bli stor?
Men anyway, i morgon blir det dagis för hennes del och jag själv skall försöka få min far att skjutsa mig till Länna så jag kan köpa målarfärg. Jag har sagt att jag skall måla om i lägenheten enda sedan vi flyttade in hit men det har inte blivit av (mycket snack, liten verkstad).
Vi får dock se hur långt jag, handikappet, kommer med den saken...
Ett par mobilbilder på en sovande prinsessa. Första med bästa sovsällskapet.

Vecka 31
Hur som helst, några timmars sömn fick jag vilket var alldeles för lite, jag är verkligen onormalt beroende av sömn nu under graviditeten, om jag inte får tillräckligt så fungerar jag inte alls. Jag har gått runt som en zombie hela dagen men försökte småstäda lite ändå vilket behövdes och sedan åt vi födelsedagsmiddag hemma hos min kusin som har fyllt 18.
Nu orkar kroppen dock inte mycket mer och jag skall alldeles strax lägga mig.
Jag passar på att lägga upp veckans magbilder eftersom jag strax går in i vecka 32. Nu får tiden gärna gå lite fortare, jag börjar längta helt sanslöst mycket. Kanske för att det börjar kännas verkligt nu? Alla som varit gravida samtidigt av mina vänner och bekanta har fått sina bebisar och nu känns det som "min tur" även fast det är ett par månader kvar.

Gud ger, Gud tar..
Det har varit och är tufft mest för min mamma och det är svårt att veta hur man skall hantera hennes sorg. Man vill finnas och hjälpa till men inget räcker till och man är bara hjälplös.
Jag kan inte ens föreställa mig hur det är att förlora sin mamma. Men nu slipper min mormor ha ont och jag tvivlar inte på att hon har det bättre nu, var hon nu befinner sig.
m o r m o r . . .
Hon blundade och somnade in utan ett ljud,
Ett ljus slocknade och ett liv tog slut.
Vi kanske möts en dag, vi ses på andra sidan.
Nu slipper hon ha ont, nu behöver hon inte lida.
Ett hjärta slutade slå och hon tog sitt sista andetag,
Den tredje januari förblev hennes sista vakna dag.
Cancern tog över och gav oss sorg och smärta.
Men hon är inte borta, hon lever i våra hjärtan.
Dagen började i alla fall med förberedelser och så blev det stressigt i slutet. Jag hade valt ut en klänning så jag tog det lugnt tills jag skulle klä på mig och upptäckte att jag vara alldeles för fet för den klänningen. Värst var nog när "plan B klänningen" också var för liten, då var det bara att börja riva i garderoben och den ena klänningen efter den andra var alldeles för liten och till slut blev det bara ett långt svart linne.
Inte nog med det så blev jag även mobbad för att jag inte kunde knäppa vinterjackan. Nu är jag tjock och tung och jag undrar hur fan detta skall sluta!?
Men hur som haver, kläder fick jag på mig till slut, begravningen avklarades och så blev det middag ute.
Första bodyn

Mys med grodan
Men när tåget väl kom (hundra år för sent) åkte jag in till stan och plockade upp en present till Matildas lilla groda och passade på att äta lite med Caroline.
Efter det åkte jag till BB och satan vad söt han är, jag kunde inte slita blicken ifrån honom. Han ser ut som en liten groda och därav hans nya smeknamn!
Både mamma och pappa hans var så stolta över honom och kärleken bara lyste i hela rummet, det var helt otroligt fint att se på... självklart var kameran med så jag fick lite bevis på bild.
Jag fick hålla i det lilla underverket och Liten i magen fick frispel och började sparka på Grodan som låg så skönt över min mage. Hur som helst, mysigt var det och jag kan inte påstå att jag längtar mindre nu.
Jag kom hem jättesent på grund av ytterligare förseningar på ett par timmar (jävla snö, jävla SL) så nu är flodhästen trött som fasen! Men jag har lite grejer att fixa inför morgondagen innan jag lägger mig och däckar.

Tänk att om ca. 9 veckor kommer jag ha en sån här liten sak bredvid mig... Underbart..
Välkommen till världen
I morgon blir det i alla fall att hälsa på dom. Stort grattis till den nya familjen.
Bild på mig och Matilda för länge sedan.

Dagens i-landsproblem
Ja, dagens bekymmer... vilka hemska problem!
Hur som helst, plötsligt blev det snöstorm. Det blåser så det låter som om fönstrena skall ramla in, det var extremt halt ute på vägarna idag och snön yr som jag vet inte vad.
Jag är glad över att jag fick skjuts när jag skulle hämta Emilia och att jag slipper gå ut mer idag. Satans snöoväder! Våren - du är välkommen!
Nej nu skall jag nog sätta fast elektroder på kroppen och umgås med min vän TENSen och läsa ut boken jag lånade på bibblan för några dagar sedan.
Jag läser Sophie Kinsellas "En shopaholic i väntans tider". Jag älskar hennes böcker, hon skriver underhållande med så mycket humor... nackdelen blir ju dock då att man läser ut den för snabbt och blir besviken när böckerna är slut.
Ja återigen, vilka jäkla bekymmer, eller hur? Hehe.
Nya cravings
Tårtan här nedanför skulle sitta väldigt fint just nu... åååh...

Konstiga drömmar och sånt
För ett tag sedan drömde jag till exempel att bebisen växte i en vagn och inte i magen, han försökte ta sig ut ur vagnen hela tiden så det var bara att hålla emot så han skulle "stanna kvar så länge som möjligt". Så jag låg inne på förlossningen med den där jäkla vagnen och försökte ha kvar honom där. Hehe, ja det sägs att man drömmer lite märkligt när man är gravid och det stämmer!
Jag är inte den enda som drömmer konstigt. I natt krånglade Emilia massor och drömde en del mardrömmar. Hon grät till och från, skrek och pratade osammanhängande. Sedan satte hon sig upp och började slå på kudden och sedan började hon spotta på kudden (!?!). Då kände jag mig rätt tvungen att väcka henne, så jag la henne ned och skakade lite på henne och då sa hon bara "jaja jag drööömmer!".
Huur som helst, nu har jag snart fått ännu en dag att gå. Jag fortsatte med mina mesförsök till att städa... drog sopborsten lite här och där (dammsugaren från 1400-talet är för tung), bäddade sängar, vikte i ordning kläder i garderoben och sedan tog det stopp igen.
Orkade även ringa och fixa en ny tid hos sjukgymnasten. Jag har mått alldeles för kasst för att orka ta mig in till henne i Sthlm på sistone men nu känner jag att jag inte har något val. Behöver akupunktur!
Nu skall snart barnet mitt hämtas och sedan får vi se om det händer något mer intressant. Jag vill nog åka och hyra "Flickan som lekte med elden", filmen igår var ju grym!
Anyway, nu blev det långt om allt och inget... mest inget då? Här får ni en söt bild på Emilia tagen för två år sedan. Var fan tar tiden vägen egentligen!?

Bättre sent än aldrig
Emilia hade haft en jätterolig dag igår och hade hur mycket som helst att berätta om på kvällen. Höjdpunkten var att hon hade fått mina kusiners gamla skidor och nu kan hon ju åka tillsammans med sin morfar!
Hon var ute nu en sväng och provade dom igen efter att vi kom hem från dagis. Det var dock lite för mycket snö så vi får ta oss till något ordentligt spår någon dag. Stolt är hon i alla fall!
Jag själv har fixat med tråkigt pappersarbete för att sedan få skjuts till biblioteket och ta kopior på allt och lägga på lådan. Annars har jag inte gjort så mycket bortsett från ett mesigt försök till att städa innan kroppen sa ifrån.
För tillfället sitter jag här fastkopplad till TENS apparaten och slöar.
Jag lånade (hyrde?) även "Män som hatar kvinnor" på bibblan idag. Skandal att jag inte sett den än? Förmodligen... men bättre sent än aldrig! Är den så bra som det sägs? Hoppas det!
Nu väntar en tacosmiddag.
Stort grattis igen till dig, min fina vän Caroline som fyller 21 år idag.
Tyst här hemma
Eller okej, hon kidnappades väl inte. Emilia har dock pratat om henne ett bra tag nu och berättat att hon längtar efter henne, ritat teckningar och skrivit brev till henne, och i morse ringde hon och Emilia fick hänga med henne!
Jag längtar bort från den här graviditeten och all värk som hör till. Jag längtar efter att bli smal, kunna röra mig ordentligt... eller ja, kunna röra mig över huvud taget och bli en rolig morsa igen! Inte för att saker kommer bli som vanligt när Liten är född - långt ifrån - men då kan jag i alla fall vara rolig att ha att göra med. Kanske.
Men hur som helst, Emilia kommer nog hem alldeles strax och jag ser fram emot att höra om dagens alla händelser!

Tröttnat igen
En lugn lördag
Dom kom och gick och var så jäkla intensiva, till slut var jag tvungen att gå och lägga mig i badkaret med duschstrålen på magen. Jag började klocka förvärkarna just in case... men efter någon halvtimme i badet gav dom med sig lite och jag la mig ned i sängen igen.
Hur som helst, efter natten/morgonen var jag helt slut så vi har inte gjort ett smack idag. Emilia har spelat datorspel, kollat på serieavsnitt, lekt massor, ätit någon glass för mycket och sysselsatt sig själv så gott det gick. Men barn behöver ju lugna dagar ibland med så hon överlevde.
För tillfället glor hon på Bolibompa och efter det blir det en lite senare middag som består av porterstek.
Ha en trevlig lördagskväll!
Veckan försvann
Min mormors begravning är om en vecka och mina föräldrar lär väl ta sig hemåt efter det... då blir det ju ännu mindre att göra som får tiden att gå.
Men men, vad helgen har att bjuda på får vi se. Emilia skall kanske leka med en kompis i morgon annars har jag funderat på att gå på 3D bio med henne eller i alla fall hitta på något.
Det beror dock på ryggen och hur mycket jag orkar, men det känns som om man vill passa på att ha lite kvalitetstid med Emilia innan Liten kommer... då blir det ju svårt att ta med Emilia på bio och göra sådana saker.
Hur som helst, fredag igen och dags för fredagsmys!
Jag köpte ett par hörlurar till mig själv idag så jag kan se på serier samtidigt som Emilia ser på tv eller tvärtom... dom tog hon dock snabbt ifrån mig. Såhär ser hon ut med dom och med koncentrationsnivån på topp!

Syskonmagen v. 30

I brist på annat att göra så plåtade jag ett par roligare magbilder den här veckan... istället för de vanliga fram- och sidbilderna med mobilkameran. Mammas hjärta, pojken i mitt liv!
Serier igen!
Anyway, innan det var det begravningsplanering här hemma och efter det en sen middag.
I morgon är det pyjamasparty på dagis och Emilia är taggad! Hon har varit lite bekymrad över exakt vilken pyjamas hon skall ha... men just nu lutar det åt ett nattlinne med Pippi på, vi får se hur många gånger hon hinner ändra sig i morgon bitti!
Nu tänkte jag lägga mig i tid för första gången på länge. Det har varit en lång dag.
Bjuder på ännu en gammal bild på mig och skrutt. Två år, busig och söt!

Läkarbesök
Hur som helst - liggläge i ett par månader framöver. Så tipset var att hyra massa filmer och vila upp mig ordentligt nu. Lättare sagt än gjort..? Nja, jag får sysselsätta mig själv på något sätt...
Bortsett från det gjorde vi även en gynkoll med tanke på att det har kommit lite blod då och då. Jag hade i alla fall inte börjat öppna mig - tack och lov!
Nu är jag ju i vecka 30... samma vecka som Emilia försökte komma ut första gången när jag väntade henne. Därför var man ju lite nervös när hon ville göra en koll men allt såg bra ut.
Vintersport
Efter det åkte vi till samma ställe som i helgen så hon fick åka. Hon lär sig snabbt men hon är lite FÖR ivrig, idag blev hon sur för att hon inte kunde åka snabbt. Tur att hon är ambitiös i alla fall!
Dom skulle förmodligen åka i morgon igen med dagis, så Emilia är nöjd.

Snart dags... Eh nja..

Jag skulle kunna flytta in i mitt badkar. Enda gången det känns 'okej' i kroppen är när jag ligger i ett kokhett bad, men då måste det verkligen vara kokhett också.
Jobbigt blir det ju efteråt när man toksvettas bara. Igår hade jag nästan maxvärme på vattnet och det fick jag ångra efteråt... jag fick öppna balkongdörr och fönster efteråt för att inte spy av värmeslag.
Hur som helst, nu måste det verkligen hända grejer med Liten, hoppas att han tjockar på sig så som han behöver. Folk börjar nämligen påpeka magens storlek och igår fick jag frågan "oj, är det dags snart eller?" men när jag berättade att det faktiskt var åtminstone 2½ månader kvar fick hon en chock.
Och ja, jag känner mig stor och klumpig men Ähh! Jag ser ju fortfarande mina fötter... det är bevis på att jag har mycket kvar. Jag har egentligen fotfobi (fötter är äääckliga), men jag minns att jag saknade att i alla fall kunna se mina egna när jag väntade Emilia, hehe.
Elaka kids
Jag känner mig helt slut! Tråkigt att energin inte riktigt räcker till när man är på smällen... man blir bara trött och andfådd oavsett vad man än gör. Men matlagningen får jag ju hjälp med nu när mina päron är här och sedan är min farsa min personliga diskmaskin så det är ju perfekt!
Emilia var ju på skridskoutflykt med dagis idag och hon hade haft superkul. Personalen sa att alla ungar hade varit hur duktiga som helst och det hade inte varit några sura miner alls.
Emilia berättade däremot att två killar hade retat henne och kallat henne ful med hennes cykelhjälm. Barn kan vara så otroligt elaka så himla tidigt. Jag började koka lite grann när hon berättade det och visste inte riktigt vad jag skulle göra. Jag skall nog ta upp det med hennes fröknar i morgon ändå, hon är ju för snäll och vågar inte säga något själv.
Det är tråkigt att det skall vara så - man får inte vara annorlunda, inte sticka ut på något sätt för då jäklar finns det någon snorunge som skall mobba. Jag menar, herregud - en hjälm!? Vad spelar det för roll, hjälm som hjälm... men icke, man måste vara som alla andra.
Jag sa i alla fall åt henne att strunta i dom och att hon visste själv att hennes hjälm var skitcool, då nickade hon bara och började prata om något annat.
Jag blev alltså mest upprörd i sådana fall... men det blir väl så när ens bebis utsätts för något.
Träffade frisören

My figure skater
Hon var lite nojig över att hon inte hade någon 'riktig' hjälm och behövde välja mellan rid- eller cykelhjälmen men det gick över snabbt och de tankarna försvann. Vi får väl se om vi kan införskaffa oss en sådan hjälm tills på måndag då dom skall på skridsko-utflykt med dagis.
Konståkning kanske blir en del av Emilias framtid..?

Tankar i v. 29

Snart går jag in i vecka 30 och då börjar det nästan kännas nära. Om man bortser från värken så börjar det bli svårt att röra sig annars också, magen är liksom i vägen. Som att förflytta sig från sitt- eller liggläge till stående, ta sig ur badkaret, sätta på sig skorna osv... sådant börjar bli lite krångligt nu.
Tankarna har även börjat fladdra en del den senaste veckan och jag drömmer helkonstigt. Om jag skall vara ärlig har det verkligen varit en skräck-blandad-förtjusning än så länge och efter allt hände har jag haft lite svårt att tänka positivt, jag har varit rädd och ganska negativ inför det kommande lilla livet och inför hur komplicerat livet blev. Ett val jag inte begick själv, men som man fick acceptera och göra till sitt liv helt enkelt.
Jag har inte känt dessa "ååååh gos, gos" -känslor på sistone, jag har bara sett graviditeten som en enda värk och börda och att det kommer 'förstöra' min framtid. Egentligen är det nog ganska vanligt, jag har hört från många omföderskor att dom har tänkt "hur fan kunde jag välja att göra detta igen!?" men sedan vändes ju allt upp och ned ordentligt i Oktober och jag skyller nog mina tankar på det.
Hur som helst, dessa negativa tankar och panikkänslor inför bebisen börjar försvinna. Jag har läst lite gravidtidningar, kollat på bebisbilder och så börjar det faktiskt kännas rätt mysigt igen.
Jag skall få en son och Emilia kommer bli en superb storasyster. Att få barn är verkligen en gåva, det är ett mirakel, det är helt fascinerande i mina ögon och jag skall se mig själv som lyckligt lottad.
Det blev långt ifrån hur jag hade väntat mig och planerat men det löser sig. Jag har hört det så mycket de sista månaderna "det ordnar sig, det fixar sig, det löser sig..." och jag lärde mig fan att hata orden för jag såg bara framtiden som mörk, förstörd och komplicerad men nu börjar jag istället lita på orden.
Jag kan inte intala mig själv att det kommer bli lätt för så naiv är jag inte. Men jag kommer att lösa detta, det kommer att ordna sig.
Jag väntar, jag längtar efter dig Lillebror.
Äckliga cravings
Emilias moffa har fått äran att lämna och hämta på dagis då jag själv inte kunnat. Verkligen tur i oturen att dom är här nu när jag har varit så dålig.
Hon har i alla fall haft en bra vecka på dagis och för tillfället är hon hos en kompis.
Även fast jag har varit sjuk och inte haft någon större matlust har jag haft konstanta cravings efter tårta (!?). I natt gick det till och med så långt att jag drömde om det så idag är jag tvungen att köpa! Knäppt, men jag måste verkligen ha! Det är underbart att vara gravid ibland med alla dessa sug. Mycket konstigt att jag inte väger trehundra kilo. Jag tror att det är grädden jag är ute efter... alla olika gräddbakelser ser så himla goda ut (kollar recept). I vanliga fall avskyr jag bakelser... har aldrig varit mycket för tårta, kakor, bullar eller liknande... men nu jäklar!
Hur som helst, nu skall jag se några serieavsnitt innan jag beger mig ut och handlar och hämtar barnet mitt från hennes vän.
Man kämpar på...
Jag drömde i natt att min son dog, kanske är det det? Någon inre oro... blä. Men död är han i alla fall icke, han sparkas och retas med mig som vanligt!
Nej nu börjar magen krampa och svida igen så det är dags att lägga sig ned.
Jag bjuder på en otroligt gammal bild på mig och Emilia (efter önskemål) istället. Har Emilia varit sådär liten? Det är svårt att förstå. Tråkigt nog har jag inte så många bilder från den tiden i digital form för att min gamla dator kraschade... men det är tur att man räddade några stycken!
Jag skriver mer när jag är piggare, gladare och friskare!

Djävulsgraviditet
Härligt nog ligger Liten och trycker och sparkar upp precis där det gör ont också. Kan han inte vända sig och sparka nedåt igen? I alla fall just nu.
Mycket gnälligt och dystert här i bloggen just nu,
Men jag har ont, jag mår illa... Jag. Orkar. Inte!
11 veckor kvar...
Liten lillebror
Jag är helt slut idag, det blev dåligt med sömn i natt och sedan skulle jag upp och åka in till Mvc.
Jag blödde lite grann på förmiddagen men det handlade inte om några större mängder och barnmorskan försäkrade om att det inte var något att oroa sig för, så länge mina sammandragningar inte blir kraftigare... då kan det ju vara ett tecken på förlossning och det vill vi inte just nu.
Hjärtat slog på som vanligt och låg på 140 den här gången. Dessutom rör han sig som vanligt så jag skall inte bekymra mig över det där blodet.
Däremot är han en liten skrutt och ligger lite under kurvan så nu skall vi hålla koll på både min och hans vikt. Jag har hittills gått upp 5 kg och väger prick 60 kg.
Märkligt att jag känner mig som en klumpig, fet, fläskpadda med jordens största mage när vi båda ligger under kurvan. Men men, det var inte heller något jättefarligt... bara bra om vi håller lite extra koll.
Att få barn tidigt...
Att få barn tidigt verkar vara vanligt i min släkt. Min morfars mamma, alltså min mammas farmor var 16 när hon fick barn, min mormor var också 16 och min mamma var i min ålder... alltså 20. Jag slog dock rekordet och var 15 istället.
Det är väl kanske därför alla har varit emot det, eller var när jag blev gravid. Alla har ju sina erfarenheter.
Emilia däremot, hon skall inte fortsätta med släkttrenden. Även fast jag anser att man kan skapa sig ett vettigt liv oavsett barn eller inte så hoppas jag att hon skapar det stabila livet innan hon väljer att bilda familj.
Hon är speciell, hon är fullkomligt unik (jaaajaa jag vet att alla säger det om sina barn...) och jag vet att det kommer bli något stort av henne.
För mig vore det ett mardrömsscenario om hon kom hem som fjortonåring och berättade att hon är gravid och skulle behålla barnet. Är det hyckleri? När jag själv gör det? Kanske... men jag är erfaren och önskar ingen annan mina motgångar.
MEN att tvinga någon till abort funkar ju inte, jag skulle bara kunna berätta min historia - ur min synvinkel och hoppas att hon inte skulle vara lika naiv som jag.
Missförstå mig inte, min dotter är det absolut bästa som hänt mig, hon gör mig till den jag är, hon räddade mitt liv och jag ångrar inte en sekund. Jag "planerar" bara ett annat slags liv för hennes skull, en annan framtid.
Även fast jag själv är/var ung mamma så kan jag inte påstå att jag är för tonårsföräldrar. I alla fall inte så tidigt som i 14-15års åldern. Det finns så fruktansvärt mycket att lära sig, så många faser att ta sig igenom i livet, det finns så himla mycket man inte förstår sig på även fast man tror att man är världsvan och mogen.
Med rätt stöd däremot, så går det alltid att fixa. Jag ser det ju inte som en undergång för unga föräldrar, jag ser det bara som ett hinder. Man har ju hela livet framför sig.
Men som sagt, med rätt stöd kan man klara av vad som helst och det var det som räddade min situation - bra stöd. Jag har alltid haft någon att vända mig till och alla har faktiskt inte den turen.
Hur som helst, ämnet spårade ur lite grann. Det skulle ju bara handla om att vi har varit unga med att få barn i släkten för att någon bad mig förklara. Men tankarna började sväva lite...
Bjuder på en passande bild till ämnet, mitt lilla geni:

Rolig kväll - Lång natt
Vi såg The Descent: Part 2 eller Instängd som den kanske heter på svenska. Vi hade nämligen lite speciella minnen till ettan, så att se tvåan tillsammans var ganska givet. Äcklig var den i alla fall, precis som den första!
Sedan blev natten lång... Emilia har krånglat massor - vi delar ju säng nu tills mina föräldrar skall åka hem - hon sparkades massor, skrek och grät i sömnen, snurrade runt och jag vet inte hur många gånger jag vaknade av att hon låg åt fel håll och sparkade på mitt huvud. Sedan gör det ju fruktansvärt ont i ryggen när jag lyfter henne och jag lyfte nog henne så hon låg åt rätt håll tio gånger.
Men jag fick sovmorgon ändå, så jag skall absolut inte klaga. Men trött är man!
I morgon börjar Emilia på dagis igen och det ser hon verkligen fram emot. Jag själv har en vecka med barnmorskebesök, sjukgymnastik och lite annat att vänta mig.
Trevlig Söndag!
Weirdo katter
Den andra är bara ett freak. Hon är jordens fegaste katt, blir rädd för sig själv och fräser åt dörrar. Hon är dessutom jordens största, mest groteska sak... men även hon har hängt med i några år nu.
Dom är långt ifrån normala - båda två. Här finns bildbevis!

Tydligen fredag igen
Bortsett från det har vi inte hunnit med så mycket... Emilia bjöd på sovmorgon och sedan blev det att storstäda bara. Jag blev dock galen på min dammsugare från 1400-talet med jordens längsta och jobbigaste slang så nummer ett på prio-listan just nu är en ny dammsugare!
Nu skall vi snart äta: hel kyckling i ugn med ris och curry.
Sedan blir det filmkväll. Skööönt att streama en film på en minut!
Tjock och tung
Hon tyckte att magen hade växt jättemycket bara på två veckor och det har den nog också. Jag börjar känna mig tyngre och tyngre... men större skall det bli!
Det börjar klia extremt mycket, både på bröst och mage... så jag går och letar efter bristningar hela tiden. Det dröjer nog inte så länge innan jag får mina tigerränder.
Jag har suttit och kollat på lite bebiskläder på nätet nu på kvällen. Jag har inte velat köpa eller fixa något för tidigt (bortsett från vagnen som vi fick för ett bra pris) men nu börjar det väl bli dags för att i alla fall tänka på vad som skall köpas och vad vi redan har. Mys...

Tillbaka till det vanliga
Idag skall jag in på sjukgymnastik (ääääntligen) igen efter helgerna, det har varit ett långt uppehåll och min rygg längtar efter behandlingen.
Emilia skall få leka hos en kompis medan jag är inne i Stockholm så hon är nöjd.
Nu måste vi skynda och bege oss ut i kylan!

Helt otroligt!
Två dagar av tre: Internet nere. Inte nog med det, tvkanalerna är också nere.
Dom på kundtjänst kunde inte göra mycket, några tekniker kunde ju inte åka ut idag med tanke på att det är en röd dag. Jaha, men då skall jag väl inte behöva betala räkningar för de röda dagarna!? Jag skiter väl i om det är en röd, grön eller blå dag... betalar man för en månad är det väl självklart att det skall funka? I alla fall mer än vad det nu gjort.
Hur som helst, vi skulle ringa när det funkar igen och därmed få ersättning för dagarna det inte funkar.
Man blir ju faktiskt smått bitter, man tecknar ett nytt abonnemang för att man vill ha SNABBT internet som går att använda... och redan första dagarna visar det sig att det inte funkar som det skall.
För tillfället sitter jag med den gamla skiten, det tar bara en halvtimme att logga in på blogg.se och ytterligare tjugo minuter för att kunna skapa ett nytt inlägg i princip.
Lika bra att stänga ned innan man blir irriterad och kastar ut datorn.
Vi bor i skogen!
Jag flyger upp ur soffan och sliter tag i Emilia och skriker helt entusiastiskt "titta! älg! ser du älgarna!?" samtidigt som min farsa hajar till och gapar om att ta fram kameror (hahaha, turist!?). Emilia är nonchalant däremot och vill absolut inte slita sig från datorn där hon sitter... till slut säger hon "men jag har redan sett älgar på kolmården!?". Ja jo, det var verkligen samma sak som precis utanför fönstret i ett lägenhetsområde.

Rygg bortskänkes!

Idag har jag en sån här dag då jag undrar vad fan jag håller på med egentligen, varför är jag gravid liksom, hur dum får man bli!? Med andra ord har jag en dålig dag med ryggen...
Jag har testat de fjuttiga värktabletter jag får ta, varma bad, vetekudde, foglossningsbältet och att ligga ned men icke! Bara jag ska vända mig ett halvt varv i soffan så hugger det till.
Jag är så fruktansvärt less på detta. Less på att det ska ta en halvtimme att ta sig upp ur sängen på morgonen eller god knows hur besvärligt det skall vara att få på sig strumpor och skor.
Hata, hata, hata! Inte nog med foglossningen så har jag ju mitt vanliga ryggmärgsbråck som är långt ifrån trevligt och smärtfritt. Rygg bortskänkes, någon som vill byta? Äh! Tre månader till... det får man stå ut med.
Det är lite frustrerande bara, jag har försökt förtränga hur ont det gör med tanke på att jag vill hinna jobba lite innan Liten kommer men det är bara att öppna ögonen och inse: det kommer aldrig gå.
Sedan måste jag även få klaga på mitt underbara internet. Det har varit nere hela eftermiddagen-kvällen och började inte fungera förrän nu... det var måttligt kul när man precis hade fixat nytt! Men hallelujah, nu funkar det igen.
Kunniga där ute, har ni några knep mot foglossning? Det är ju så himla vanligt, hur överlever folk? Eller överlever... klart att man gör det, men utan att gå sönder av bitterhet menar jag.
Jag antar att det bara är att vila som sjukgymnast och läkare säger... men om det gör ont när man vilar, ja då blir det såklart irriterande.
Vinterprinsessa
Själv stod jag och hoppade och försökte springa på plats för att hålla mig varm, även fast jag var överdrivet påklädd från topp till tå. Allt skuttande resulterade förstås i sammandragningar och värk så det passade rätt bra med en kortis ute bara.

Den vanliga turen
Det var lite struligt att få igång det från början... både jag och pappa kämpade, jag blev sur och min morsa frågade om vi inte kunde ringa kundtjänst istället men jag är ju så otroligt teknisk och en datanörd av mig (host) så jag fick det att fungera till slut, både på min och farsans dator.
Hehe helt otroligt att jag lyckades men nu är det igång.
Egentligen var det strul redan inne i butiken när jag skulle köpa det. Deras datorer ville inte riktigt vara med och till slut var han tvungen att ringa dit direkt till dom och då visade det sig att han hade tecknat tre abonnemang i mitt namn utan att det visades på datorn i butik.
Det hade ju varit måttligt kul... att få hem tre räkningar senare istället för en.
Men efter en timme fick jag skriva på avtalet och ta med mig modemet hem.
Hallelujah...
Hur som helst, vi var även förbi mormors lägenhet och kollade lite snabbt... jag fick dock lite panikångest så jag stod mest och gjorde ingenting innan jag sa att jag var tvungen att gå ut därifrån.
Efter det blev det att svänga förbi grillen och köpa hem middag och sedan plockade vi upp Emilia som hade haft hur kul som helst.
Ärenden
Jag och min far skall åka upp till min mormors lägenhet och hämta några papper, det är ju en del som måste göras nu. Så att Emilia får hänga med en polare idag passade perfekt.
Jag skall även förbi centrum och teckna bredbandet och handla hem lite mat...
Nu tjatar min dotter och farsa i kör, bäst att göra sig i ordning.
Tack för kommentarerna nedan.

Nya året börjar såhär

Tre månader kvar
Dessa förvärkar är inte att leka med, jag får jordens sammandragningar som gör ont om jag bara pratar för fort eller skrattar för mycket. Schysst? Vad vill han liksom... att jag skall sitta still, vara tyst och tjura? Verkar nästan så.
Han har även börjat skruva på sig och lärt sig att sparka mot revbenen. Det är jättehärligt, man tappar andan och känner sig blåslagen inifrån och så vet man samtidigt att sparkarna bara kommer bli kraftigare desto större han blir.
Dessutom funderar jag på när fasen han sover!? Han är igång dygnet runt, spelar ingen roll vad jag gör... han flyger och far och hickar konstant. Men hellre det än att bära på en lugn bebis, man skulle nog oroa sig en hel del då. Nu oroar jag liksom mig de fem minuter han är stilla på dygnet!
Sväller upp gör jag också, fötterna och vaderna är pinsamt stora, nästan dubbelt så stora som i vanliga fall på kvällarna om jag inte har haft möjlighet att ligga och vila på dagen.
Brösten spänner och läcker som jag vet inte vad, mjölkkossa! Dessutom undrar jag när dom skall sluta växa? Från ett par obefintliga trötta taxöron till en snart urväxt D-kupa som liknar ett par sprängfyllda sillisar! Ja, jag klagar ju inte direkt, kommer snarare vara väldigt deprimerad när dom försvinner... hehe!
Ja, nu fick jag nog med allt som händer och sker för tillfället. Jag bär alltså på en galning med insomnia som ser till så att jag sitter still, sover dåligt och är grinig. Men han är helt okej ändå...

Bredbandsdjungel
I morse bjöds det på nybakat bröd och chokladkaffe (vad det nu heter...). Lyxigt värre...
Idag finns det inte många planer, bortsett från att jag skall beställa nytt internet. Det är en jäkla djungel men nu har jag äntligen bestämt mig och när det väl är fixat så kan jag komma igång med bloggandet igen.
Det internet som jag nu har har verkligen gett upp och det får mig att vilja kasta hela datorn ut genom fönstret tiotusen gånger om dagen.
Men sedan är frågan om man kan teckna ett bredbands-abonnemang i butik så får man kanske modemet på en gång istället för att behöva vänta någon vecka om man beställer på nätet?
Ja teknisk och insatt, det är jag då icke.
Mat är bra
Det räckte dock inte med det, jag fick något chokladsug efteråt och var tvungen att fixa efterrätt. Det blev en blandning mellan Snickerskakor och Rocky Road. Den står för tillfället och svalnar och stelnar ute på balkongen.
Snart rullar vi fram...
Längtar efter värmen...
Men men, det brukar ju gå över snabbt så det är bara att vila.
Mina galningar till föräldrar är fortfarande kvar och vi vet inte hur länge det blir. Deras båt har fryst fast nu så dom får vandra över senare när isen är tillräckligt tjock, I guess.
Nu sitter dom dock och lovar Emilia att vinna på Lotto och åka till Thailand istället, typ i morgon. Drömma kan man ju alltid...
Ja, tänk vilken bra start på året egentligen... att vinna en massa pengar och åka på en lång semester till värmen med en massa bad och sol.
Hur som helst, skall inte fastna i drömmen. För tillfället har vi en kalkon i ugnen som mina föräldrar fick förbereda. Så det blir god mat och ännu mer slappande ikväll.
Emilia har varit ute en sväng och åkt pulka tidigare idag och nu sitter hon och asgarvar till något avsnitt på datorn.

Gott nytt 2010
Dag ett. Nya tider. Nya Kapitel. Det börjar nu...
Igår fick vi världens godaste middag som bestod av skaldjursbuffé med en massa smått och gott. Sedan kollades det på hockeyn och så firades tolvslaget med nära och kära och ett exklusivt glas vatten! Emilia höll sig vaken till tolvslaget och var fascinerad över alla fina fyverkerier, jag gick dock hemåt med henne strax därefter och hon somnade så fort hon la sig ned.
Jag somnade vid 6-tiden i morse och mina föräldrar kom inte hem förrän vid kl 9 då jag väcktes av att dom plingade. Det var jättetrevligt med tanke på att dom har egna nycklar hit... man kan ju undra om dom är 40 eller 14, inte ens JAG orkade festa sådär länge innan jag blev flodhäst.
Hur som helst, det blev en lugn nyårsafton och jag fick fira med de två som betyder mest: min vackra dotter och lillskit i magen.
Emilia vaknade någon halvtimme efter att mina päron hade kommit in så det är nog inte bara jag som är trött idag. Det lär bli en lång men slapp dag....
Gott nytt år på er, hoppas eran kväll-natt blev lyckad!



