Stackars Prinsessan
Sedan somnade hon utan ett ljud själv i sängen och sov fram till klockan tre.
Då hade jag själv inte somnat än på grund av jobbiga myrkrypningar i kroppen, jag var dessutom själv förkyld och mådde inte hundra procent.
Men vid tretiden så började hon i alla fall skruva på sig för att sedan börja gråta och efter många om och men sa hon att hon hade ont "i kinden och halsen" så vi provade med varm och kall dricka, isglass, halstabletter osv men till slut satt hon bara och vrålade och vägrade ligga ned.
Det är ju inte så lätt för ett barn att förstå, men det var örat hon hade ont i. Det är ju hemskt, det gör ju ont ned mot kinden och in i hela huvudet så det var inte så konstigt att hon bara skrek och inte kunde förklara.
Det enda som lugnade henne till och från var att sitta och vagga henne i famnen och prata lugnt med henne. Hon somnade innan klockan sju igen och sov till nio.
Då var det bara att vänta en timme tills jouren öppnade här i Nynäs, väl där fick hon komma in snabbt och doktorn konstaterade att han verkligen förstod varför hon var så ledsen och att hon varit duktig som stått ut så himla länge med hennes blodröda öroninflammation.
Nu med en dos penicillin och ännu en alvedon sover hon.
Det skär i mammahjärtat, fyfarao vad hjälplös man kan känna sig när hon är sådär otröstbar och man hör smärtan och ser den i varenda tår hon fäller.
Men med lite medicin i kroppen lär hon må bättre rätt snart. Jag skall nog passa på att vila lite, eller i alla fall duscha av mig nu medan hon sussar.
Min son var ett öronbarn som liten, och jag minns hur ont han hade. Och jag håller med om att det gör ont i mammahjärtat när ens barn har ont.
Krya på Dej Emilia
Ojoj, stackars lilltjejen.. Hoppas att hon blir bättre snart!
Hoppas lilltjejen börjar må bättre snart :) Öroninflammation är inte alls kul.
Åh :( syackars lilla emilia. hoppas både du och hon mår bättre snart!
Lillan då! :( Det är inte lätt att beskriva vart man har ont..
Hoppas hon blir bättre snart!!
Gud vad jag är glad över att jag har hittat tillbaka till din blogg!
Välkomen tillbaka, även om du varit tillbaka ett tag.. ;) Hoppas lilltjejen kurerar sig fort!
Det är så jobbigt när små barn har ont. Jag som är läkarstudent och väldigt osäker redan av mig själv även när en patient som mycket väl kan beskriva vad som gör ont, vill bara krypa ner under bordet och dö när vi får in små barn som bara skriker och skriker. Och man ser verkligen att de har så ont, men man kan inte hjälpa. Vart man än tar på dem så gör det ont, jättesvårt att fastställa en diagnos. Och då gör det ont i mitt läkarstudenthjärta, även fast det inte är mitt eget barn. Usch...
Hälsa prinsessan att hon ska krya på sig! :)
