En sån där upp-o-ned-söndag


Då har Söndagen passerat och vi är en vecka närmre bebis.  Den här helgen har varit ganska seg, framför allt just idag.  Med tanke på min bitterhet pga sömnbristen har jag förmodligen varit jordens otrevligaste flodhäst.
Emilia hade tur som hade en snäll morfar som släpade med henne ut och åkte skridskor med henne och innan dess fick hon packa lådor i min mormors (gamla.. dåvarande?) lägenhet, så hon var ju nöjd i alla fall.
Dessutom åt hon både lunch och middag idag och halle-fucking-lujah säger jag bara! Underbart att mitt lilla matvrak kunde proppa i sig lite mat.  Finally!
Sedan blev det lite tjaffs nu på kvällen, hennes bebisfasoner kom fram som vanligt och jag kände för att hänga mig i taket.  MEN så allvarligt blev det inte... efter många om och men gjorde hon det hon behövde, vi pratade och blev sams och sedan somnade hon så gott i sängen sin.

Jag själv skall lägga mig och sova alldeles strax för att förhoppningsvis vara lite trevligare i morgon.  Då får vi skjuts in till Stockholm... jag skall försöka orka gå i några affärer, sedan blir det lunch och besök på Mvc.

Kan passa på att tipsa er om att jag är med på Aftonbladets hemsida idag... samma artikel som var med i Söndags bilagan om ni missade att läsa den.

Och så påminner jag er om tävlingen om ett presentkort hos HEJBABY.SE.  Helt perfekt om ni vill ha kläder med roligt tryck - för både barn och vuxna! Här hittar ni tävlingen



Tjockisuppdatering




Nu går jag strax in i vecka 36 och det ligger en 2-2½ kilos klump i min mage och trycker på så in i helvete.  Jag kan inte andas, det är så extremt obehagligt.  Men livmodern "står" ju som högst nu i en vecka framöver och efter det brukar den sjunka.  Jag längtar efter den känslan, att i alla fall kunna äta och andas.

Annars rullar allt på med graviditeten och det börjar dra ihop sig.  Nu är det inte alls lång tid kvar tills vi får möta Liten!
I veckan skall jag försöka ta mig till lokalen där jag har alla Emilias gamla bebissaker och sedan blir det nog Ikea veckan efter för att undvika sportlovs-shoppare (de som inte åker skidor då...) men tiden får utvisa när jag kan få skjuts.
Jag längtar i alla fall massor efter att få "boa" nu och fixa. 

I morgon skall jag till barnmorskan igen och Emilia vill följa med.  Hon är helt till sig och har berättat för alla att hon skall vara ledig och lyssna på lillebror.


Serier är bra nu


Jag har varit uppe med min femåriga bebis till och från i natt och sen tidigt i morse.  Det är underbart att vara höggravid, trött och tjurig från början och sedan lägga på lite sömnbrist på det... jag är verkligen världens roligaste mamma just nu.  Icke.
Men men, snart är nog Emilias "fas" över och snart är graviditeten över...
Bit ihop.

I fredags började jag roa mig med att kolla på "The Vampire Diaries" och fortsatte följa det igår.  Just nu sitter Emilia vid sin dator och kollar på film så jag skall nog fortsätta se de två sista avsnitten som kommit ut.  Me like!
Sedan blir det True Blood och Dexter... som folk tipsat om.  Tur att serier finns i sådana här tider!
Om det finns fler "nya" serier som ni vet är bra får ni gärna tipsa...

Ha en bra Söndag i det underbara vädret.  Det är ju faktiskt plusgrader och det droppar... man skall inte klaga!


Var finns min dotter?


De senaste veckorna har Emilias dagisfröknar berättat att dom sett en totalförändring hos Emilia.  Hon har verkligen tuffat till sig, hon säger ifrån, hon pratar med personalen istället för att skicka någon annan och ja... blygheten har släppt helt enkelt.
Jag tyckte att det var super! Man kan ju inte pressa ett blygt barn att börja pladdra med alla, men jag har försökt prata med henne om att det är viktigt att säga nej och säga ifrån vad det än gäller om något känns fel.
Därför var det en enorm lättnad nu när dom gav henne en massa beröm och sa att förändringen verkligen var till det bättre.

Men då undrar jag i samma veva, vad fasen hände med min dotter här hemma? Hon tuffade till sig och shaped up på förskolan men hon blev en bebis på nytt hemma! En enorm förändring har skett den senaste veckan, först trodde jag att det berodde på sjukdom men nu vet jag inte längre...
- I vanliga fall har hon alltid varit ett matvrak men nu strejkar hon.  Det spelar ingen roll vad man serverar, hur man serverar det eller när man serverar det... det passar inte bara.  Hon äter ingenting!
- Sömnen är totalrubbad.  Det gick bra att somna själv i ett par nätter sedan blev det omöjligt, nu är vi på ruta ett på den fronten (igen) och hon vaknar hela nätterna och sömnen blir lidande för oss båda.
- Hon har fått för sig att hon inte klarar av att borsta tänderna och kissa på kvällarna - hon VÄGRAR göra det själv, jag skall följa med och jag skall hjälpa.
- Bada och duscha är likadant, det går absolut inte.  Hon vill att jag skall sitta och stirra på henne och hjälpa henne med att tvätta sig och sedan upp fort.  Förut kunde hon bo i badet i flera timmar om hon fick...

Listan kan göras lång.  En totalförändring har skett och jag hänger fasen inte med! Dom går ju igenom faser enda sedan dag ett i deras liv, dom drabbas av olika sorters separationångest osv och det kan väl vara det som händer nu.  Hon har fått det svart på vitt att hon är en STOR TJEJ på dagis som skall börja i skolan, även jag tjatar om att hon måste vara stor nu när hon skall bli storasyster osv osv... är det något som tynger henne? Att hon får lite panik över att bli stor - som en separationsångest? Folk har sagt att hon kanske är lite nervig över att bli syster och att hon inte vill "förlora" sin mamma men det tror jag inte... hon längtar som en tok nu, hon pratar om det jämt och har blivit supermysig med magen och pratar bebis stup i kvarten.
Jag vet inte, jag har försökt prata med henne men hon ser mest ut som ett frågetecken och undrar vad jag babblar om.  Hon har mest enkla svar till alla mina bekymmer: "Men jag vill bara inte vara själv där, jag tänker på läskiga saker, jag är inte hungrig" etc...



Barney sången



Här är min halvt galna dotter med lite överskottsenergi.  Jag gillar att hon går rakt in i kameran och sedan att hon - Egoungen själv - ändrar texten i slutet till "won't you say I love me too?".  Och stirrig är hon tydligen!

Och här på videon nedan sjunger hon samma låt, fast för två år sedan.  Skillnad? Är det samma barn?



Lite shopping


Emilia hade haft hur skoj som helst på dagis och gjort av med en massa energi som hon samlat på sig nu under dagarna.
Efter att jag hämtade henne begav vi oss ut på jackjakt och hon fann en hon tyckte om.  En vanlig röd dunjacka fick det bli! Sedan blev klockan mycket och både hon och morfar stod och stampade så jag stresstittade lite på bebiskläderna och fick med mig en hög hem med några bodys och en pyjamas. 
Mysigt var det i alla fall att titta på de små kläderna igen. 

Nu är våran jättesena middag färdig.  Buffalo wings, nuggets och pommes.  Nyttigt...



Nu får hon leka av sig!


Idag fick Emilia gå tillbaka till dagis och det finns inte ord för hur glad hon var för det.  Hon väckte mig första gången vid klockan 6 och undrade ifall hon fick gå upp.  Det blev ett solklart nej och hon somnade om.... 4 gånger senare vid klockan 8 kändes det bättre och vi gick upp och käkade frukost.  Hon vaknar i vanliga fall runt 9-tiden så ja, hon längtade verkligen.
Sedan skjutsade min pappa upp henne till dagis och jag fick lägga mig och sova en extra timme vilket var huuur skönt som helst.  Välbehövligt! Det är tur att jag har hjälp just nu känner jag... stor, tung och varenda steg är jobbigt.  Jag har verkligen inget minne av att det var såhär när jag väntade Emilia.  Var det lättare att vara höggravid den gången eller förtränger man sådant? Vem vet.

I eftermiddag skall vi bege oss ut och försöka hitta en jacka åt Emilia.  Hon har lyckats ta sönder hennes nuvarande så idag är hon på dagis med hennes "ullrock".
Kanske får jag med mig lite bebiskläder också.... ja, kanske!

Nu blir det lunch.  Gårdagens chili!


Soliga Onsdag


Tidigare idag tog jag en promenad ned till affären för att hämta ut ett paket och Emilia tog sina skidor.  Det var hur skönt som helst i solen och väl nere vid affären droppade det från taket där solen låg på.  Kan det inte börja droppa och rinna överallt? Nog för att slask är bland det jobbigaste som finns och jag säkert aldrig längtat efter det förut så vill jag så gärna att snön skall bort nu, i alla fall börja smälta...
Härligt väder var det i solen i alla fall! Det var skönt att komma ut, i alla fall de tjugo minuterna innan Emilia tröttnade, började gnälla och ville hem igen.

Sedan har jag även klickat hem lite kläder till Liten från Ellos idag.  Dock inte överdrivet mycket, jag måste se vad som är användbart från Emilias bebistid först.  Jag vet att det var en heeeel del rosa klänningar, men lite neutrala kläder bör det nog finnas och man behöver inte så överdrivet mycket den första tiden.  Skulle dock kunna stirra mig blind på bebiskläder, mys!

Nu blir det tillbaka till tvättstugan igen.  Kul. 


Pensionär eller höggravid?


Nu har det gått mer än två dygn sedan Emilia spydde sista gången och jag vågar nästan tro på att jag slipper! Jag mådde riktigt illa hela dagen igår och gick bara och väntade på att något skulle hända men icke.  Skall jag tacka mina vitpepparkorn kanske? Nja, vi väntar ett dygn till med att vara för glad.
Även fast jag mådde pissigt tog jag mig upp och åkte och storhandlade mat igår och efter det tog jag tag i ett diskberg och efter det var jag helt utmattad.  Då menar jag HELT! Jag hade så ont i ryggen att jag inte visste var jag skulle ta vägen, jag ville bara gråta och krypa ur mitt eget skinn.  Det hjälpte varken att sitta eller ligga, stå eller gå... allt gjorde ont.
Det slutade med att jag la mig strax efter Emilia igår och däckade rätt fort.  Sedan var jag bara uppe typ 20 gånger och kissade i natt.  Det är ju nästan pensionärvarning på att vara höggravid ju!?

Idag blir det inte så mycket roligare, jag har tvättstugan om ett par timmar...
Ja, det var nog den enda planen.  Men som sagt, det krävs ju inte mycket för att trötta ut den här flodhäst-kroppen!




Jäkla vinter - Jäkla sjukdomar


Idag hade jag egentligen tid hos barnmorskan men med tanke på Emilias magsjuka och vädret kan jag inte ta mig in till Sthlm.  Men jag fick ju både lyssna på Liten och se honom på ultraljud förra veckan på SÖS så det gör nog inget om jag skjuter på besöket tills nästa vecka.

Emilia har suttit och klippt och klistrat och fixat och donat hela morgonen.  Hon har tydligen lärt sig att göra pop-up kort så nu har hon gjort ett till både mig och sin morfar. 
Nu sitter hon framför datorn igen men lär snart ställa sig upp... som jag skrev igår så har hon alltid tusen saker för sig samtidigt.  Hon är nog ganska rastlös, hon förstår inte riktigt varför hon inte får gå till dagis när hon mår bra men det är ju en 48-72 timmars regel som gäller vid magsjuka så vi håller oss till 72 för att vara på säkra sidan. 


Nu har jag läst bilagan!


Nu har jag svalt vitpeppar, jag hittade en påse med hela korn i kryddskåpet trots allt.  Dö äckliga magbakterier, dö!
 
Jag fick även hem söndagsbilagan nu och fann några fel, bland annat står det att Emilia är 4 år lite här och där... (även fast jag påpekade dessa småfel när jag fick läsa innan den publicerades) sedan lyckades jag kläcka ur mig mina halvt sarkastiska svar på intervjun märkte jag nu.  Media är ju alltid bra på att få ens ironiska svar att låta allvarliga, men vad kan man förvänta sig? I helhet var även den här texten helt okej...

Hur som helst, jag känner mig jättetjatig med dessa tidningar nu... alla tre kom ju ut på en gång i stort sätt.  Det var kul i alla fall och roligt att ha som minne.
Jag kan ju se tillbaka på det stora DN reportaget som skrevs när Emilia var nyfödd idag och undra om det verkligen var jag som svarade på frågorna? Man förändras ju en del, även om många åsikter är desamma.

Här är bilden som var med i bilagan.  Fotografen (Emma Mattson) skickade en del jättefina bilder till mig och tre av dom har jag förstorat till tavlor som skall hänga på mina nymålade vardagsrumsväggar när det väl blir målat...



Ett till reportage ute


Emilia är hur pigg som helst, hon springer runt här och har tusen saker för sig... leka, pyssla, måla och spela datorspel skall göras samtidigt! Äta ville hon dock inte, vilket inte är så konstigt.  Hon fick i sig en rostmacka och fruktsoppa till frukost men lunch var trögt...
Jag själv sitter och sväljer illamåendet även fast jag inte hade några problem med att äta, vilket är skönt.  Jag hoppas på att illamåendet beror på grov sömnbrist och att jag slipper magsjukan.  Ja, hoppas kan man alltid!

Idag fick jag hem Föräldrar & Barn tidningen med reportaget om mig och Emilia.  Trevligt att dom i alla fall var snälla nog att skicka hem tidningen som man blev lovad.
Man hittar alltid några småfel i texterna men i det stora hela var jag nöjd.  Tyckte att den var väldigt bra skriven i alla fall!

Nej nu skall jag lägga mig ned och fortsätta dricka min otroligt goda avslagna cola.  Det skall ju vara bra när man redan kräks, men jag kan lika gärna börja i tid!? Det sägs ju även att hela vitpepparkorn motverkar magsjuka och även om det bara är skrock hade jag inte bangat på att prova det.  Men det finns inga sådana i kryddskåpet, så jag kör på colan och håller tummarna. 



Kräksjuka


Nu har den omtalade magsjukan tagit sig hem till oss.  Jag märkte ju att något var på tok när Emilia frågade ifall hon fick stanna hemma från dagis, strax därefter somnade hon och någon halvtimme senare vaknar hon igen med spya i hela sängen + hela min säng + hela golvet + hela badrummet.
Så det blev en lång natt och fåtal timmars sömn.  Jag tycker synd om Emilia som hade världens öroninflammation för ett par veckor sedan och nu fick åka på magsjukan.  Dessutom var det första gången sedan hon var bebis som hon spydde så jag var på helspänn och kunde inte koppla av på hela natten.
Men hon klarade sig bra, idag mår hon som vanligt igen.  Jag är dock en vandrande zombie och mår piss... det är väl min tur att börja kräkas snart. 

Jag fick förresten höra av några stycken att jag var med i Aftonbladets söndagsbilaga igår.  Jag blev faktiskt besviken på dom med tanke på att dom lovat att informera mig innan den kom ut, men icke.
Hur som helst, jag ska se om jag kan få hem den idag. 

Nu: Kaffe.  Mycket, mycket kaffe!


Våran sega helg


Tack vare det otroligt underbara vädret har vi hållt oss inomhus den här helgen.  Jag tror nog att hela Sverige har lessnat på vädret nu, nu får det fasen vara nog! Skall snön ligga kvar när Liten kommer? Nej! Då skall det vara vår ju.
Hur som helst, inomhus har vi varit och det enda vi har gjort är i princip att kolla på OS, städa och baka.  Jag som egentligen avskyr allt som har med bak att göra har bakat två dagar i rad.  Idag blev det drömmar för Emilias skull och igår blev det en smetig kladdkaka för mina cravings skull!

Emilia har verkat lite halvseg idag och klagat på magknip och för en stund sedan sa hon att hon ville vara hemma från dagis i morgon för att "hon känner sig dålig".  Jobbigt för hennes skull om hon skall bli sjuk nu igen men det är bara att hålla tummarna.


Godmorgon från mig & magen


I natt drömde jag om Liten, jag fick se hans ansikte och allt och han var helt perfekt.  Jag var på väg från BB (behövde inte ens drömma om förlossningen... uuuunderbart!) och hoppade in i bilen med honom.  Jag satt bara och stirrade på honom men sedan väcktes jag av "mammaaaa... fruuuukossst!" så, så var det med det!

Nu går jag in i vecka 35 och jag blir bara klumpigare och klumpigare.  Det är en enda kamp att vända sig i sängen, SÅ tung är jag.  Jag ligger och peppar mig själv i flera minuter om att det kommer vara skönt när jag väl vänt mig, med tanke på att den sidan jag redan ligger på är bortdomnad... så efter ett tag tar jag sats och flåsar mig genom det halva varvet i sängen.  Dock känns det surt efter typ tre sekunder då även den sidan gör ont och jag vill vända mig igen, hehe!

Behöver jag säga att jag längtar helt obeskrivligt mycket nu? Älskade Liten...


Lördag förmiddag


Morgonen började tidigt i morse med en olycka från Emilias håll och efter det kunde hon inte somna om, men vi låg kvar i sängen fram tills för en timme sedan ungefär.
Sedan dess har vi suttit framför våra datorer och deppat på grund av snön som yr vågrätt här utanför fönstret. 

Nu skall vi nog fixa något brunchliknande... mina cravings har ropat efter havregrynsgröt med blåbärssylt de senaste dagarna, så so be it!


Fredag med allt och inget


I natt fick jag ta igen lite sömn så jag mår mycket bättre idag.  Inget mer blod och sammandragningarna lugnade sig... så vi får hoppas att det fortsätter såhär.

Idag följde Emilia med en kompis hem och var där ett par timmar.  Efter det kom vi hem och jag började med maten, jag gjorde egna hamburgare med ett försök till att härma Big Mac såsen... det blev dock någon majonäs-vinäger-gurk blandning men smakade rätt intressant ändå.

I helgen sägs det ju att det skall komma runt 30 cm snö + storm.  Underbart eller hur? Jag menar, vi har ju så himla lite snö, vi behöver absolut mer! Nej, det blir nog att stanna inne den här helgen i sådana fall.

Nu skall jag fortsätta kika på Teen Mom på mtvs amerikanska sida.  Jag såg första avsnittet av andra säsongen av "16 and pregnant" tidigare idag och herregud säger jag bara.  Inte så konstigt att folk har extrema fördomar mot unga mammor.  Det är just sådana tjejer som får "oss" att se dåliga ut.  Kolla på det, så förstår ni vad jag menar.  Stackars barn och stackars morsa... vad hände med respekt?

Trevlig kväll !


Roliga effekter



Och blev imponerad över de roliga effekterna som fanns... Torsdagsnöjet = Webcam!



Förlossningstankar


Jag var helt slut igår efter allt som hände så jag somnade strax efter Emilia på kvällen och har sovit till och från i tio timmar.  Dock väcktes jag av sammandragningar titt som tätt så jag känner mig trött idag med.
Det är så typiskt för senast 3-4 dagar sedan förklarade jag för min mamma att jag började känna mig bättre och piggare men bara för det skall detta hända.  Det är alltid något! Men men, nu är det inte alls lång tid kvar så det är bara att bita ihop och få de sista veckorna att gå.

Igår när jag låg inne på förlossningen och läkaren utförde gynundersökningen och grävde i mig med div. metallföremål (med risk för att låta grov) slog det mig att jag skall föda barn, på riktigt, utan någon utväg och där och då drabbades jag av en liten lätt panikkänsla.  När läkaren gjorde det hon behövde påmindes jag av den brutala smärtan av att föda barn... den brinnande smärtan när man krystar ut ungen, de kräkframkallande värkarna i öppningsskedet.  Halle-fucking-lujah! Jag har hittills bara längtat efter förlossningen, att få göra det igen, uppleva det finaste man kan och ja, visst, smärtan försvinner så fort man får upp ens barn på bröstet MEN det gör jävligt ont innan dess.  Jävligt ont!
Jag satt där inne och hörde en kvinnas vrål, en annans gråt "jag ooooorkar inte mer" men även ett nyfött barns skrik.  Ja, detta är lite blandat... jag längtar efter Liten, jag längtar efter första värken så man fattar att det är på g... men sedan kan vi väl snabbspola fram tills att barnmorskan lyfter upp honom på mitt bröst och gratulerar?

Hur som helst, som ni märker har jag en massa funderingar kring förlossningen just nu och det är väl inget annat än naturligt.
Här nedanför bjuder jag på bilder från igår.  Premiärbilden med nya mobilen var på alla vackra slangar inne på rummet och sedan en otroligt vacker bild på mig... ehh... nja, mest för att ha ett minne från just den dagen - oavsett hur trött och slut jag var. 

Och för att besvara något som går mig på nerverna, jag förstår att ni är nyfikna osv, men jag har valt att inte skriva om Andreas längre.  Ni behöver inte vara oroliga för något, vi har kontakt när det gäller barnet och självklart visste han var jag befann mig igår.  Hur pass delaktig han är och kommer vara stannar mellan oss! Vi alla vet att han gjorde bort sig ordentligt och valde lite fel saker men nu är det enda viktiga att både han och jag vill Litens bästa.  Så vi låter det vara så.  Hoppas att ni kan respektera det och sluta ställa frågor... 



False alarm


Oj vilken dag! Jag börjar med att säga att allt är okej och det var ingen förlossning på g som tur är.  Jag blev hur lättad som helst när dom sa att jag fick åka hem igen.

Dagen började tidigt i morse med (varning för otrevlig info!!!) blod och annat slem och ja, en hel del otrevligheter down south.  Sedan började magen dra ihop sig och jag hade sammandragningar i stort sätt hela tiden som strålade och kändes som mensvärk.
Då var det bara att ringa in till förlossningen och dom bad mig komma in på en gång.
Jag var skitnervös och samtidigt försökte jag packa någon slags väska om jag skulle behöva stanna kvar.

Till slut kom vi iväg och hamnade på SöS.  Jag fick ett rum och kopplades till CTG och fick ligga med den i en halvtimme.  Liten fick som vanligt frispel och for omkring där inne och försökte gömma sig.  Han har liksom inte hajat att det är trångt där inne nu och att bebisar brukar lugna sig vid den här tidpunkten.  Nix, han kämpar för att fäktas och ha sig.
Hur som helst, kurvan såg bra ut och hans hjärtljud låg på allt mellan 120 och 160.
Sedan gjordes ultraljud och Liten fick vinka lite.  Även där såg allting bra ut och bebisen mådde bra.  Barnmorskan sa "oj vad söt den är" när vi fick se från en klockren profilvinkel. 
Efter det blev det den underbara gyn undersökningen och jag hade som tur var inte öppnat mig alls så det fanns inga tecken på förlossning.

Det enda oroväckande är blodet och det andra färgade och det finns ingen förklaring till varför det är så så man blir ju såklart lite nojig när man går runt helt ovetande.
Men huvudsaken är att Liten mår bra och att han vill stanna kvar ett tag till.


För tidigt!!!


Nu bråkar Liten. 
In till förlossningen!


Fullt upp



Först och främst: Idag fyller min fader 43 år så nu börjar han bli gammal och grå! Hans födelsedag firades med en shoppingdag som han älskar sååå mycket, lunch på Ikea och middag från grillen.  Vadå lyx!?
Idag var jag som sagt på jakt efter en ny dator och det krävdes många besök i olika butiker.  Jag började med Länna men sedan fick vi åka till Kungens Kurva.  Till slut hittade jag en som skall vara bra för just mina 'behov' och även om den var snäppet dyrare än vad jag hade räknat med så är jag nöjd!
Sedan blev det även en ny mobil, där fick jag dock nöja mig med en billigare variant kände jag.  En rosa, walkman fick följa med hem!

På kvällen åkte jag förbi Kvantum för att handla hem lite grejer, såg då på tidningshyllan att en ny Gravid tidning kommit ut, självklart köpte jag den och fann mig själv i den.  Föräldrar & Barns Gravid tidning! Det var en rolig artikel om myter kring om man bär på en pojke eller flicka som jag var med i då.

Hur som helst, nu ska jag få barnet mitt att bada, sedan skall jag fortsätta leka med mina nya prylar!


Måndag IGEN


Nu är Emilia helt frisk igen, eller det var hon redan förra veckan... men vi tog det säkra före det osäkra och hade några friska dagar hemma + hela helgen.  Hon längtade halvt ihjäl sig efter sina kompisar och dagis så hon var hur glad som helst i morse innan hon gick dit.
Men sedan fick vi höra rykten om att kräksjukan har börjat gå på vissa avdelningar och det känns ju mindre skoj.  Helst av allt vill jag bara tvinga Emilia att gå hemma i ett par veckor så vi garanterat slipper smittan men hon skulle bli skogstokig, jag skulle tuppa och dessutom måste man ha barnen på förskolan i alla fall deltid när man är sjukskriven och tar ut sjukpenning... det är ju ganska självklart.
Ja ja, det är bara att hoppas på det bästa, att magsjukan inte når oss!

Anyway, nu har min mobil avlidit, det går inte att svara på samtal eller ringa så det är ganska frustrerande.  Därför skall jag försöka släpa med mig min far så han kan skjutsa mig till Kungens Kurva i morgon bitti så jag kan skaffa en ny.
Då kommer jag även passa på att köpa en ny dator som jag planerat väldigt länge - även den är nämligen nästintill död och innan den kraschar helt, eller ja, innan jag kastar ut den genom fönstret skall jag investera i en ny.
Men min farsa är förmodligen sämst i världen på att planera så vi får se hur det blir med den saken...

Hur som helst! Det var en liten uppdatering på vad som sker hos oss.
Ha en skön kväll.


Vårat kök


Såhär har det sett ut i vårat kök.  Den orange väggen var ju gräslig från början, sedan målade Emilia och morfar (läs: Morfar sa åt Emilia) den otroligt fina gubben på väggen och nu resultatet efter att det har målats blått med strukturmedel.  Nu är det i stort sätt klart, bortsett från den blåa "bården" eller randen, som måste fixas till.
Det känns mycket roligare att kliva in i köket nu i alla fall, med ett fräschare färg!

Nu är det bara resten av lägenheten kvar.  Men det lär dröja...


Kärleksdagen?


Då är våran alla hjärtans dag avklarad och den var inget speciellt alls egentligen.  Jag har fixat köksväggen och målat sista lagret, annars har dagen varit rätt händelselös.
Till middag lagade jag 'italienska köttbullar' och nu äter jag de obligatoriska frysta jordgubbarna till efterrätt.

Hoppas att ni tillbringat dagen med de ni älskar mest!

Här visar Emilia stolt upp sina "prinsessmuffins" som hon bakade.  Kitet fick hon i julklapp av Amanda, skickat från Malta.  Snygga och goda blev dom enligt Queen E!


Från oss, Till er!




Det luktar hästbajs


Eftermiddagen spenderades i stallet idag.  Emilia fick låna en liten häst i egen storlek istället för mina kusiners häst som är extremt (enligt mig) stor! Hon travade på, satt både framåt och bakåt, stod på hästen och var allmänt galen... enligt mig igen då! Skoj hade hon i alla fall och det är det som räknas!
Dock höll jag på att få en hjärtattack när min kusin berättade att hon köpt en sadel för över 17 tusen.  Hmm, man kan ju alltid hoppas på att dottern min hittar ett billigare intresse, hehe!

Nu tjatas det om att baka cupcakes, Emilia har väl också sina cravings (?)...



Dags för fredagsmys!


Idag skulle jag egentligen ha åkt in på sjukgymnastik men denna långdragna förkylning hindrade mig från det.  Jag har behövt avboka en massa tider nu pga olika förkylningar, magkatarr, tågförseningar och allt vad det har varit så det känns lite sådär...
Det hade varit skönt med en sjukgymnast här i Nynäs men hon jag går till nu är specialist just inom det jag har problem med och dessutom är hon så himla snäll så att byta lär inte ske.

Hur som helst, fredag idag - ännu en vecka har alltså gått även om denna har varit lite seg, mestadels för att Emilia har varit så sjuk och det har blivit väldigt lite sömn och långa dagar och nätter.
Ikväll blir det i alla fall fredagsmys som vanligt.  Mina cravings bestämmer skaldjurswok till middag.  Sedan har jag även ett extremt sug efter kaffeglass så det får bli det till efterrätt.

Happy friday!


Syskonmys!


I morse väcktes jag av en Emilia som var på myshumör och låg och kramades och klappade på magen.  Precis då fick Liten sitt vanliga frispel på morgonen.  Det är ju för trångt för honom att slå kullerbyttor och sparkas ordentligt nu men det hindrar inte honom från att i alla fall försöka sträcka på sig och skruva på sig... i en jäkla fart dessutom!
Emilia blev helt till sig och sken upp "JAG KÄNDE! Igen... igen... en gång till... nu kände jag igen!" osv osv.
Nu börjar hon bli ganska otålig och längtar mer och mer.  Hon frågar jämt och ständigt om lillebror och berättar om vilka leksaker hon ska ge till honom och att hon måste slå in allt så han får paket, att hon ska dra honom i pulkan när han blir större, att hon kan mata honom och mycket mer.
Dessutom börjar hon bli ganska orolig över att jag inte köpt saker och fixat inför hans ankomst.  Hon tycker att han borde ha en säng i alla fall och i morse sa hon "Men mamma, han har ju inga nappflaskor.. han kan ju inte ta den jag har till dockorna, det är bara en låtsas!".


Soligt igen!


Idag har det varit helt underbart väder igen och Emilia var tillräckligt pigg för att gå ut så vi begav oss mot pulkabacken och var där en stund.  Det var nog skönt för hennes del att komma ut efter en veckas sjukdom, även om det inte varade så länge innan hon tröttnade, frös och ville hem igen.

Bortsett från det har vi inte gjort så himla mycket.  Jag har suttit och kikat på möbler till Emilias rum på nätet, hon skall få ett skrivbord till hennes dator och så behöver hon bättre hyllor och förvaring.
Jag passade även på att kika lite på möbler till Liten: spjälsäng, skötbord osv... det är ju dags att börja förbereda lite snart i alla fall!




Vinn presentkort!


Sugen på ett presentkort hos HEJBABY.SE på 250 kronor? Nu har ni chansen att vinna ett, lämna en kommentar här med mailadress för att vara med och tävla.  Du har större chans att vinna om du länkar till det här inlägget och tävlingen i en egen blogg men det är inget krav.
Tävlingen avslutas om tre veckor, den 5e Mars! Lycka till!

Hej Baby är en butik med kläder från 0-6 år, man kan även få egen text tryckt på kläderna för både barn och vuxna.
Hej Baby försöker ta fram lite häftigare tryck som man inte alltid hittar i alla butiker.




Spela Spela Spela





Även denna dag har börjat framför datorn för Emilias del.  Vissa spel går riktigt bra men ibland blir det inte riktigt som hon tänkt sig och då blir hon lite frustrerad (som i slutet av videoklippet)...


Att tyda drömmar...


Drömmer ni någonsin en liknande dröm flera gånger utan att förstå varför? Drömmen är oftast helt obegriplig men ändå obehaglig, jobbig eller ja, bara konstig.
I ett halvår har jag nu drömt liknande drömmar då och då som verkligen börjar gå mig på nerverna.  Antingen drömmer jag att jag sitter på ett flygplan, något händer och vi måste kraschlanda.
Eller så drömmer jag att jag är på en båt, alltså ett stort kryssningsfartyg som även det - krockar och sjunker eller får problem på något sätt.

Jag har börjat tolka och tyda mina mardrömmar, i alla fall dom som dyker upp regelbundet om och om igen.

Att drömma om flygplan kan betyda bland annat detta:

Planet, eller att flyga i ett, kan indikera snabba förändringar. Det kan också innebära ett språng ut i det okända, att komma bort från ditt vanliga liv.
Och att kraschlanda kan tyda på problem framöver eller ett svårt slut på planer eller förhoppningar.

Att flyga kan tyda på en längtan efter att bli fri från något problem eller att vilja fly helt enkelt.  Och att falla kan betyda att man har förlorat något eller att man är rädd för att genomföra något.


Ja, det finns hur som helst en massa olika teorier men dessa stämmer in ganska klockrent med tanke på att jag började drömma om detta för första gången för ett halvår sedan.
Det är i alla fall ganska häftigt att helt störda drömmar kan reflektera på hur ens liv egentligen är, har varit eller kommer vara på riktigt!


Queen E = Datanörd


Är det bara jag som har massvis med problem med blogg.se? Tog ett jäkla tag för mig att lyckas logga in och sedan strul med översikt och nu strul med inlägg och bilder... hmm... får se om det vill funka att publicera nu i alla fall.

Vi är fortfarande förkylda här hemma så det blir några lugna dagar nu.
Emilia har hittat sin nya passion i livet = datorspel.  Hon har spelat hela dagen, enda sedan hon vaknade.  Det har till och med varit jobbigt för henne att slita sig för att gå ifrån och äta eller dricka.
Med tanke på att hon är febrig och sjuk är det bara bra att hon sitter och tar det lugnt och inte far omkring som en galning men sedan får det bli lite hårdare regler med spelandet.  Tio timmar om dagen när man är fem år är ju lite väl häftigt.

Jag själv har inte haft så mycket vettigt för mig heller.  Jag har suttit och kikat efter en ny dator som skall köpas snart, min börjar ge upp nu.  Sedan städade jag undan här hemma och åkte och handlade hem mat.

Men men, nu skall jag nog kika på veckans Oth... trevlig kväll!



Kladdigt



Jaa Emilia tycker uppenbarligen smeten i alla fall..!



BM Besök


Idag var jag hos barnmorskan och håll i er nu... vet ni hur mycket jag har gått upp? 6 kg på en månad.  SEX KILO! Det är kanske inte så konstigt med tanke på mina äckelcravings och brist på motion med tanke på att jag är heltidssjukskriven och beordrad att sitta eller ligga still dag ut och dag in.  Men ändå, 6 kg på ca 30 dagar.  Jesus christ!
Jag borde väl lyssna på vad min BM och alla andra har att säga, att jag är gravid och får inte göra ett skit i princip... jag borde unna mig att äta det jag är sugen på, att blunda inför vikten för mat och sug är väl det enda "jag har" just nu och jag lovar, jag skall inte börja fixera mig vid viktuppgång och extra kilon men man blir så klart liiiite paff när man går upp hysteriskt mycket på bara en månad.  Men det är bara att acceptera, för dessa sug och cravings går inte att ignorera, är man sugen då ÄR jag sugen!
Så länge vikten inte blir ett problem förstås! Just nu tyckte i alla fall barnmorskan att min vikt var helt normal, jag är i v. 33 och har gått upp 11 kg totalt.

Huuuur som helst, nog om det! Allt var bra med älskade Liten, han har växt och tjockat på sig ordentligt nu och ligger fint strax under medelkurvan och ligger med huvudet nedåt.
Hjärtljuden låg på 144 idag.  Han var dock inte generös med att låta oss lyssna, han skruvade på sig och sparkade hej vilt och bara totalprotesterade, så det tog ett tag.

Järnvärdet var hur lågt som helst igen så nu är det bara att börja stoppa i sig tabletter.  Kanske inte så konstigt att jag varit seg och hängig på sistone då.  Förhoppningsvis hjälper dom!

Skönt i alla fall att han inte längre ligger under hela kurvan och att allt var bra.  Nu blir det tätare besök med tanke på att jag har passerat v. 30 så nästa besök är redan om två veckor.

För övrigt är det fortfarande segt och hängigt här hemma men Emilia mår mycket bättre.  Hallelujah för penicillin! Hon hängde med mormor och morfar medan jag var på Mvc och hon har såklart varit lite slow i kroppen men öronvärken är borta och hon börjar i alla fall likna sig själv igen.


Stackars Prinsessan


Emilia mådde hur bra som helst igår, nästan lite för bra.  Men med tanke på att hon hade haft feber dagarna innan blev det en hemmadag ändå.  Vi tog det lugnt hela dagen, bakade en kladdkaka på kvällen och hon målade köksväggen med morfar.
Sedan somnade hon utan ett ljud själv i sängen och sov fram till klockan tre.
Då hade jag själv inte somnat än på grund av jobbiga myrkrypningar i kroppen, jag var dessutom själv förkyld och mådde inte hundra procent.
Men vid tretiden så började hon i alla fall skruva på sig för att sedan börja gråta och efter många om och men sa hon att hon hade ont "i kinden och halsen" så vi provade med varm och kall dricka, isglass, halstabletter osv men till slut satt hon bara och vrålade och vägrade ligga ned.
Det är ju inte så lätt för ett barn att förstå, men det var örat hon hade ont i.  Det är ju hemskt, det gör ju ont ned mot kinden och in i hela huvudet så det var inte så konstigt att hon bara skrek och inte kunde förklara.
Det enda som lugnade henne till och från var att sitta och vagga henne i famnen och prata lugnt med henne.  Hon somnade innan klockan sju igen och sov till nio.
Då var det bara att vänta en timme tills jouren öppnade här i Nynäs, väl där fick hon komma in snabbt och doktorn konstaterade att han verkligen förstod varför hon var så ledsen och att hon varit duktig som stått ut så himla länge med hennes blodröda öroninflammation.

Nu med en dos penicillin och ännu en alvedon sover hon.
Det skär i mammahjärtat, fyfarao vad hjälplös man kan känna sig när hon är sådär otröstbar och man hör smärtan och ser den i varenda tår hon fäller.
Men med lite medicin i kroppen lär hon må bättre rätt snart.  Jag skall nog passa på att vila lite, eller i alla fall duscha av mig nu medan hon sussar.


VÅRAN lördag


Familjen Kaos har förtillfället trehundra (nästan) projekt i gång här hemma.
Det skall städas undan, lagas mat, bakas, målas osv....

Hur detta slutar; det får vi se.  Trevlig helg!


Rund i v. 32



Det är inte konstigt att jag plötsligt känner mig onormalt tung, osmidig och rent ut sagt FET! Titta bara på bilderna och jämför.  Den första är tagen för exakt en månad sedan... snacka om att jag har blivit rundare på så kort tid.  Jag förstår verkligen inte hur fasen jag skall kunna bli ÄNNU större.
Nu måste verkligen Liten ha fettat på sig och om vi inte ligger på medelkurvan nästa gång hos barnmorskan så kommer jag verkligen bli förvånad.

Annars rullar graviditeten på precis som den ska.  Nu är det bara åtta fredagar kvar innan BF.  Om man tänker så så känns det ju jättenära, speciellt om veckorna fortsätter flyga förbi i denna fart.


Liten rör sig



Jag försökte filma lite när Liten knuffades vid läggdags igår.  I början ser man när han drar en armbåge eller liknande vid naveln, sedan fick jag med några småknuffar, men självklart slutar han så fort man skall filma.  Men jag gjorde ett försök....
Sedan har jag även massa sammandragningar samtidigt, därav miffoformen på magen!


Underbart


Hur länge sedan var det inte man fick se en helt klarblå himmel!?
Solen skiner! Men så har man en sjukling här hemma bredvid....


Host host host


Emilia blev lite segare nu på kvällen och sa att hon ville gå och lägga sig redan vid 19-tiden.  Hon sov dock bara en halvtimme och vaknade sedan av att hon hostade så mycket.  Då fick hon hostmedicin för första gången på ett par år och nu måste jag skryta lite igen: jösses vad duktig hon var! Hon svalde på en gång, utan ett pip.  Jag själv vägrade och vägrar än idag hostmedicin, jag får bara kväljningar och klarar verkligen inte av det.  Men det är väl för att jag själv var och är så larvig som jag tycker att hon är duktig.
Sedan somnade hon i alla fall efter någon halvtimme och har sovit sedan dess.  Förhoppningsvis får hon sova någorlunda i natt.  Hon var ju så ynklig, min skrutt!

Nu sitter jag och proppar i mig frysta jordgubbar (varför är det så goooott!?) och kikar på gamla mobilbilder.  Jag fann dessa för en stund sedan och åh vad man längtar efter sommaren.  Ta mig tillbaka! Eller i alla fall fram till sommaren 2010!



Plask, slask!


Vad roligt med alla era förslag! Jag börjar dock fastna mer och mer för Elian men sedan gillade jag Elvin och Edwin tack vare era förslag.  Elian eller Elvin..? Hm.. ja, ja det är ett tag kvar!

Idag har jag varit inne och plaskat i vattenpölar i Sthlm.  Visst är det underbart med slask? Och så skall det väl frysa på i natt och bli minusgrader igen och då får vi mina efterlängtade isbanor!
Jag har i alla fall varit inne hos sjukgymnasten och fått massage och akupunktur.
Självklart var det lite förseningar men jag kom dit i tid och nu kom jag hem igen, så man skall inte klaga.

Emilia har åkt på en förkylning nu.  Halva hennes dagisgrupp har varit borta den här veckan så jag har bara gått och väntat på att det skall bryta ut något men hon har verkat hur pigg som helst.  Idag fick hon dock hämtas av morfar på dagis för att hon hade 38 i feber.
Hon leker ändå som vanligt och beter sig som alltid.  Tänk om man kunde må hälften så bra när man själv är förkyld och febrig!? Hon blir i alla fall hemma i morgon såklart, och fasen vad sur hon kommer vara över det.
Emilia älskar sitt dagis och sina vänner.  Tur det i och för sig...

Hur som helst, nu skall jag lägga mig raklång en stund efter dagens träningspass.  Det är nämligen inte helt lätt att vandra omkring, stort som ett hus i detta väder och spänna sig för att inte halka samtidigt som man är handikappad och har ont.  Jag vill inte ens veta hur jag ser ut när jag går, hehe!


Mr. Namnlös



Nu är det ju ganska exakt två månader kvar tills jag äntligen får pussa på min son.  Längtan är stor och obeskrivlig och den här delen av sista trimestern går väl ut på att bara vänta, vänta och åter vänta.
Man går ju självklart och funderar på hur han ser ut och vilket namn kommer passa.

Det här med namn är ju jättesvårt.  Med Emilia var vi bara bombsäkra på vad hon skulle heta, namnet kändes helt rätt från första sekund, så länge hon skulle se ut som en Emilia förstås.
Men den här gången är det rena motsatsen.  Jag hör en massa namn som låter jättefina men inget känns liksom helt rätt, det är inget som fastnar helt.

Det som har funderats på mest är namnet Milan och sedan Nathaniel.  Sedan har Amadeus och Liam funnits i tankarna men de känns så himla vanliga och det känns lite sådär.  Kelian och Kian har varit två andra alternativ som är jättefina men jag vet inte, dom känns inte heller rätt helt enkelt.
Nu de senaste veckorna har jag dock tänkt på att om man tar bort K:et från Kelian och istället har Elian? Det klingar på något sätt, det fastnade! MEN är det bara jag som förknippar det med 'Alien'? Alltså Elian och Alien... det låter liiiite likt.  Hur som helst, namnet är fint ändå... vi får se vad Liten ser ut som.

Vad tycker ni? Kom gärna med nya förslag också om ni kommer på något.
Mjuka och hyffsat ovanliga får dom vara.


Det här med sömnproblem...


När Emilia var ett par dagar gammal började helvetet gällande hennes sömn.  Enda sättet att få henne att somna var i famnen, "hoppande" på sängkanten.  Jag försökte lägga henne i hennes egna säng men hon skrek sig blå och somnade verkligen aldrig... det var omöjligt
När hon var lite äldre än ett år somnade hon om jag låg bredvid henne och skakade henne, eller liksom buffade på rumpan... detta fortsatte tills hon var tre och sedan dess har hon bara somnat om man legat bredvid henne och hållt i handen eller klappat på pannan.
Som sagt... jag försökte med allt, alla olika metoder som fanns... men hon blev hysterisk och det var då jag började inse att hon lider av nattskräck och en enorm fobi för ensamhet och mörker.
Alla barn blir väl ledsna när dom blir lämnade själva i sin egen säng om dom är vana vid annat, men Emilia blev inte ledsen... hon blev galen, skrek tills hon inte fick luft, började krampa av panik... det har varit hemskt!

Dessutom sover hon fortfarande inte hela nätter.  Hon vaknar, gråter eller ropar efter mig och måste hålla handen för att somna om.  Det är verkligen en slags hallelujah-moment om man vaknar upp en dag och inser att hon sovit en hel natt.  Det har alltså hänt ett fåtal gånger under hennes fem år.

För några dagar sedan började jag prata med Emilia om sömnen igen och att om hon vill sova över hos kompisar som hon pratar om så måste hon ju lära sig att somna och våga sova själv.
Jag hade förberett mig inför ett helvete med gap och skrik och spring i timmar innan hon skulle somna helt utmattad (som det alltid har varit).  Men igår testade vi första gången och hon låg så snällt i sängen, alldeles ensam men med öppen dörr och tänd lampa... och somnade!
Idag gjorde vi samma sak igen.  Puss och god natt och så gick jag därifrån.  Det blev ett par protester men hon låg kvar själv och sa att dörren måste vara helt öppen... och så somnade hon efter en kvart.

Fan vad varm man blir, efter alla års kämpande.  Hon är så duktig!


Gammal bild från 07 på en blond morsa och sovande skrutt...


En vanlig dag


Idag skulle jag egentligen ha gått på förhandsvisningen av Grease på Göta Lejon, Bytabarnkläder.se bjöd mig och en vän på två biljetter men tråkigt nog har jag inte tillräckligt med ork och kraft för att ta mig ut ikväll.  Dessutom är ju pendeltågen lite som dom är och jag kan inte riskera att sitta i stan i timmar igen när jag har ont pga förseningar.

Istället blir det en vanlig lugn kväll med serieavsnitt och nylånad bok.

I morgon skall vi nog börja måla köksväggarna och självklart får jag hjälp av min far.  Det blir väl att han målar och jag sitter bredvid och "hjälper". 
Emilia ville också hjälpa till så jag fick köpa en egen pensel till damen.
Jag har fått ett par kommentarer om att jag borde visa hur vi bor så det kommer nog lite före- och efterbilder nu när allt skall renoveras och göras om!


Steg ett:


Sådärja, då var färgen köpt... förhoppningsvis dröjer det inte ännu ett halvår innan jag börjar måla men det var ett steg i alla fall! Det skall bli en marinblå fondvägg i köket med strukturmedel (tror jag att det hette) i.  Det passar nämligen bra till "stilen" jag har där.
I vardagsrummet har jag för tillfället hemska, randiga, ljusrosa tapeter med en bård som består av rosetter och lite krimskrams.  Dom skall bort och det skall bli vanligt vita väggar med en kaffelatte fondvägg även där med strukturpulvret.  Stilrent och enkelt...
Även hallen skall målas om till en neutral färg.
Hon som bodde här innan mig hade verkligen en bårdnoja och jag avskyr tyvärr den stilen.  Så i varje rum är det tapetserat med blommor och blommiga bårder.  Ska bli skönt att äntligen få göra om!


Vad hände!?




Här är anledningen till att köksväggen måste målas om NU! Ja, vad hände? Och den här gången går det inte att skylla på min femåring, som man säkert automatiskt tror...

Detta kom jag i alla fall hem till i Torsdagskväll.  Var jag happy? Njaa.  Nog för att den orange färgen var hemsk från början och jag som sagt har planerat att måla om sen dag ett, men ändå!

Nu: Åka och köpa färg. 


  • Till bloggens startsida





  • KONTAKTA MIG:
    denize.eastman@hotmail.com

    Denize, 22, Costa Blanca Spanien

    En blandning mellan min kaotiska men underbara vardag som ensamstående mamma till mina två huliganer Emilia 6 år och bebbebrorsan Elian - och min största passion här i livet: foto.
    Jag skriver öppet och ärligt om det mesta och gör inget för att försköna vardagen. Bortsett från mammalivet och foto så skriver jag om andra intressen så som matlagning och shopping. Även om arbetslivet som egenföretagare och mitt förflutna liv utomlands.

    Kolla gärna in min 'Frågor & Svar' kategori innan ni ställer era frågor, då det mesta finns besvarat där.








    FotobloggarDigitalkamera
    Bildbloggar
    RSS 2.0