Denize - Ensam morsa till E&E i Spanien - Foto

Årets sista dag börjar närma sig sitt slut och jag har funderat hela dagen på år 2010.  Ett år som har gått väldigt snabbt men som också har varit otroligt tufft.

Vi började med att fira in det nya året i lugn form.  Elian låg i magen och jag kände mig stor, tjock och utanför.  Men framför allt otroligt ensam.  Jag höll på att anpassa mig efter det nya livet som ensam mor och ensam gravid.  Det var hårt... graviditeten var en plåga och jag kan erkänna att jag inte alltid älskade det.  Jag önskade ibland att jag kunde få allt ogjort så barnet skulle komma till en hel och lycklig kärnfamilj senare i livet.
Det är väl inte så konstigt att jag tänkte i dom banorna, men jag visste att jag inte kunde trolla bort det... att jag behövde gilla läget och acceptera mitt nya liv.

Vintern och början av våren var en enda väntan på Liten.  Han var beräknad till 4 April men jag hade fått beskedet att jag aldrig skulle gå över tiden, förmodligen inte ens gå hela graviditeten ut.  Så det blev en lång väntan redan från vecka 34 då jag gjorde mitt första besök på förlossningen.
Vid vecka 37-38 började jag dricka hallonbladste, gick på äckligt långa promenixer och var allmänt desperat.  Jag ville få ut ungen, jag var såååå less! Men den 4e April närmade sig och ingen bebbe kikade ut.
Den 14e hade jag en tid hos barnmorskan som gjorde en hinnsvepning och sedan gick det undan.  Äckelpäckel slem och annat tjaffs fram till sent på kvällen den 15e då jag kände första värken.
Många timmar och en intensiv och traumatisk förlossning senare föddes min evigt älskade son Elian den 16e April och gjorde hela mitt liv komplett.

Året rullade vidare, vi anpassade oss som en nybliven familj på tre pers.  Jag, Emilia och Elian.  Jag har uppfostrat och tagit hand om båda två helt på egen hand och även om jag känner mig enormt sviken och arg på situationen emellanåt så är jag SÅ himla stolt över mig själv.  Mina barn skulle inte kunna ha det bättre.

Sommaren och värmen gjorde Sverige och jag och min familj spenderade en månad ute hos mina föräldrar.  Vi hade det skönt som attan! Grillade, solade, badade och bara var.

I slutet av sommaren slutade jag amma, något som var jobbigt för mig.  Jag ville verkligen inte, jag kände mig nekad och övergiven av min egen son.  Jag försökte dock blunda för mina tankar och efter ett tag kändes det helt okej ändå.  Jag hade ju hållt igång i fyra bra månader i alla fall.

När hösten kom så skapade Emilia ett nytt kapitel i sitt liv.  Hon började skolan och även det var en jobbig tid.  Jag tvingades släppa taget om min bebisdotter och fick inse att hon nu börjar bli stor.
Hon har utvecklats hur mycket som helst på det här halvåret.  Hon har skapat sig en helt ny personlighet och är så himla självständig nu.

Men mitt uppe i skolstarten tog jag med mig kidsen på en 11-dagars semester på den underbara ön Malta.  Där bodde vi hemma hos Amanda och hade det såå himla bra.  Jag tänker ofta tillbaka på resan och längtar tillbaka. 
Det var förmodligen den bästa resan jag någonsin gjort i mitt liv och då har jag ändå rest en hel del.
Det var så häftigt att kunna ge Emilia den möjligheten, att få se något annat än Sverige.  Det var ju liksom på tiden! Hon njöt och var jättefascinerad hela resan.  Vi var verkligen värda den resan och det var perfekt att komma bort lite just då.

Väl tillbaka i Sverige flöt livet på som vanligt.  Tillbaka till skolan, tillbaka till min mammaledighet och att se Elian utvecklas för var dag.
Mina föräldrar kom även och landade hemma hos mig och spenderar vintern här.

Nu är det bara ca. sex timmar kvar av det här året och jag är glad över att få spendera dom timmarna med dom jag älskar mest av allt.

Gott nytt år, underbara läsare.  Tack för i år!

Elian sov dåligt i natt igen.  Fan.  Jag hade hoppats på att vi var tillbaka till vanligt igen efter två hyffsade nätter... men det var väl bara gudarna som var schyssta och tyckte att jag kunde vila upp mig ett tag.

Jag hade räknat med att han skulle vara tvärdäckad efter gårdagen.  Det blev ju en lång och sen dag.
Vi hängde med M i stan hela dagen.  Eller nja... det var väl han och Emilia som hängde och jag och Elian var på något annat ställe... men ändå.
Jag försökte hitta rea-fynd "bara för att" och hittade märkligt nog en del plagg åt mig själv och till Elian.  Just Emilias storlek var rätt svår, men hon fick en hel hög med kläder i julklapp så hon överlevde.
Jag köpte även ett nytt objektiv, ett nytt 50 mm 1,4.  Älska!

Inne på en affär fick Emilia och M i uppdrag att hitta ETT plagg som var finast och skulle passa mig bäst.  Emilia var jätteengagerad och sprang runt som en tok och rotade.  Hon kom till slut med en svart klänning med djup urringning.  Då sa jag att "nej den är fin, men man måste ha tuttar för att den skall funka" och face it, efter amningen kan vi kalla maman för plankan. 
Så Emilia sprang iväg med klänningen och ropade till M "Okej, då letar vi efter något som mamma inte behöver tuttar till".  Jag fick en del märkliga blickar och flin.  Ibland glömmer jag nog bort att Emilia är ett barn när vi pratar, hehe.

Hur som helst, dagen slutade lite jobbigt när tåget var inställt, klockan var mycket, Elian var trött och hungrig osv.  Då brast mitt tålamod och jag svor argt över att jag bodde ute på landet.  "Mitt nyårslöfte skall fan vara att flytta därifrån!" tänkte jag mååånga gånger. 
Men efter många om och men så kom vi ju hem, Elian däckade snabbare än blixten och jag fick andas ut lite.

Sedan sov han förstås dåligt i natt men förhoppningsvis tar han igen lite nu på dagen!
För tillfället är han på väg mot gardinen eller min datorsladd och säger "näää aah".  Jag antar att han har lärt sig att jag säger "nej, ajaj" och tar bort honom från ställena han inte får vara på.  Synd bara att han inte har hajat att jag säger det av en anledning och att han inte FÅR dra ned mina gardiner.

Vi kom hem för någon timme sedan.  Det blev riktigt sent med tanke på att vi kom iväg rätt sent.  Elian somnade i bilen på vägen hem och sov som tur var vidare när vi väl var hemma.

Det blev en snabb sväng in på IKEA där jag behövde lite nödvändigheter till köket, sedan in på två affärer till där jag bland annat letade efter en ny kameraväska + objektiv, men det var rätt tomt.  Inte alltför oväntat!
Istället hittade jag nya mjukisbyxor på rea och hörlurar till min iphone.  Intresset brinner..? Jepp!

I morgon blir det stan och min ordentliga och efterlängtade shoppingrunda.

Jag sitter för tillfället och väntar på att Elian skall vakna och på att våran ride skall dyka upp.  Vi skall besöka bland annat IKEA idag och lite andra ställen.  Det skall bli skööönt att äntligen få komma härifrån!
Bara för det lär väl Elian sova i tre år.  Men vi får hoppas på det bästa!

Elian sov så himla mycket bättre i natt, gallskrek inte en enda gång och sov några timmar i sträck varje gång.  Det finns inte ord för vilken lättnad det var!
Det har verkligen varit jobbigt den senaste veckan... att gå och lägga sig med en klump i magen, veta att man inte kommer sova ett skit på hela natten, så det känns totalt onödigt att ens lägga sig från början, men man är så trött så man håller på att avlida.
Men i natt sov han helt ok.  Inte som han brukar, inte jättebra... men helt ok.  Vad som helst är bättre än vaken-hela-natten-och-gallskrika-hysteriskt-nätterna!

Om det nu skall fortsätta såhär så hoppas jag på att kunna ta mig ut med kidsen.  Det finns en hel del grejer jag vill göra och mellandagsrean överallt är väl en av dom.  Om inte allt är slut dvs...
Jag behöver även få med mig Emilia ut en heldag.  Igår fick hon åka pulka en stund, annars var hon mest hemma och hon blir så sjuuukt uttråkad.  Hon är ju van vid att bli aktiverad hela dagarna och nu är det mest häng med morsan och en skrikande lillebrorsa hemma och inget annat.  Skoj? Nej.  Men snart är vi tillbaka!

Hon skall även få ta hål i öronen på jullovet.  Det fick hon i julklapp av mormor! Hon har längtat efter detta hur länge som helst, så hon är verkligen överlycklig.  Det skall bli kul att se när hon får panik av första sticket och går därifrån med endast hål i ena örat, hehe!

Men men, nu blir det frulle... sedan förhoppningsvis vila i ett par timmar.  Så får vi se om jag orkar leva ett normalt liv efter det! Emilia vaknar vid 11 nuförtiden... så hon är utslagen bra många timmar till!

Jag och Elian ordtränar.  Nu jävlar skall ungen lära sig att prata! Hehe, nej men han försöker härma det mesta man säger och det är ju rätt skoj.
Igår var jag helt säker på att han sa "kisse".  Alltid när katterna går förbi blir han ju som förstenad och helt fascinerad så det har blivit en vana att säga "titta, kissen" eller "där är kissen" (varför kisse och inte katt? jaja).
Och helt plötsligt, istället för att skina upp så sa han "kisseeeeeh".  Då var jag ju tvungen att säga det en gång till bara för att se och ja, han sa kisse igen!

Sedan vägrade han dock prata något mer, så därför var jag skeptisk.  Men å andra sidan, vem fan orkar sitta och säga samma saker om och om igen? Jag förstår honom.

Idag har vi tränat igen och det började med "eeeeeh" men sedan har han sagt kisse två gånger igen när han har sett katten och en gång när han fick syn på ett gosedjur. 

Jag är fortfarande skeptisk.  Det KAN vara en slump.  Emilia sa sitt första ord "titta" när hon var sju månader, så det är ju inte omöjligt... meeen... vem vet! Jag skall tjata sönder ordet idag och se om det fortsätter.  Ungen lär väl bli traumatiserad for life och spy så fort han hör ordet.  KIIIIISSSEEEE!

Jag är väl medveten om hur kass uppdateringen är på bloggen nu.  Men håll ut... när Elian har lugnat ned sig så kommer jag få ork till att leva som vanligt igen.  Nu går jag mest runt som en zombie och väntar på bättre tider.

Det går åt rätt håll för den lille i alla fall.  Med risk för att låta riktigt äcklig så har jag ALDRIG blivit så glad för att se en bajskorv som i morse.  Jepp, hans dåliga mage har blivit en vanlig mage.  Det förändrade dock inte att han sov som en jag vet inte vad i natt. 
Jag antar att hans rutiner har förstörts de senaste nätterna så nu är han "förvirrad".
Jag har inte ork till att hålla på med sömnmetoder nu, att vägra ge ersättning mitt i natten, att vägra ta upp och krama.  Jag orkar inte.  Jag måste få sova i typ tretusen år innan jag kan göra sådant.  Om det nu är rutinerna som är fuckade dvs.

Hur som helst, förhoppningsvis blir allt bra snart.  Emilia har ju jullov och jag hade planerat att hitta på bra mycket mer än såhär.  Hon blir rastlös gånger hundra och behöver bli aktiverad.

Ännu en hård natt har passerat och jag känner hur kroppen vill säga ifrån.  Jag får panik av hans skrik, jag orkar inte mer, jag vill att han skall bli sig själv.
Nu äter han i alla fall lite grann och får behålla mat och vätska.  Han bajsade dessutom inte ned sängen en enda gång i natt vilket alltid är positivt.  Så det blir ju lite bättre i alla fall.  Nackdelen är att han fortfarande har väldigt ont någonstans.  Han skriker helt hysteriskt, ibland går det verkligen inte att få tyst på honom om man inte vandrar runt med honom i lägenheten.  Och det blir ju tungt som satan att gå runt, runt med 10 pannor när man inte har sovit ordntligt på bra många dygn.
 
Flytande alvedon, alvedonsuppar, flytande Ipren... ingenting fungerar.  Alla säger att det måste vara tänderna, allt tyder ju på det (dessutom spricker ju tand nr 2 upp för tillfället) och jag känner bara i sådana fall att: FAAAN kom upp ordentligt då tandjävlar.  Nu har han fått lida tillräckligt!

Ja ja, någon gång går det ju över... det är bara att bita ihop, även om man bara vill dra härifrån och gömma sig.
Jag har rallyskrivit detta på typ två sekunder och nu börjar han gnälla igen.  Kul i jul!

Lite ego får man väl ta och vara i brist på annat..!

Jag och Elian har nu bildat klubb; vi vill inte vara med längre.  Han fortsätter att bajsa ned sig själv och sin säng flera gånger under natten, han gallskriker otröstligt, vägrar sova och mår verkligen inte bra alls.  Jag tycker synd om honom, innerligt... jag saknar min son, jag vill att han skall bli sig själv igen men man blir verkligen knäpp av det intensiva vrålet dag och natt.

När han väl sov i natt så kunde jag inte sova.  Jag mår inte heller bra, varken fysiskt eller psykiskt och jag antar att det är sömnbristen som orsakar detta.  Man sover så lite så man blir övertrött... när man väl får chansen så går det bara inte att somna.  Helt sjukt att min kropp fungerar så.  Jag vill bara däcka som normalt folk.  Sömnproblem och en bebbe med sömnproblem är fan inte okej.
Och när jag väl hade somnat i natt så väcktes jag typ två minuter senare av världens oljud.  Polis- och ambulansdrama hos grannarna IGEN.  Det dundrade och lät i flera timmar.

Natten fortsatte med Elians skrik.  På morgonen var han helt slut och jag tänkte att vi skulle få sova lite på förmiddagen men då blev det istället ÄNNU värre.
En timmes sömn fick vi till slut.  Sedan vaknade jag av hans ynkliga skrik igen och tog med honom ut till vardagsrummet och möttes av virus på datorn.  Igen.  Det går så jävla bra just nu, eller hur?

Jag lyckades i alla fall nörda bort skiten.  Sedan åt Elian ÄNTLIGEN efter flera dygn utan riktig mat och har nu sovit i 1,5h.  Snälla, säg att vi är på väg åt rätt håll!?
Maten rann rakt igenom hans lilla kropp, tyvärr.  Men han blev gladare efteråt i alla fall.
I morgon skall jag ringa BVC och höra med dom om det inte blir bättre.  Han får ju inte behålla någon näring... och även om det tydligen är jättevanligt att det blir såhär i hans ålder så oroar det mig.

Gårdagen passerade snabbt men antagligen väldigt långsamt för Emilia och alla andra barn som väntade på tomten.  Tomtem kom dessutom rätt sent hem till oss så det blev en långdragen och dryg väntan.  Men när han väl kom så rev hon upp paket efter paket och var hur nöjd som helst.
En oslagbar känsla för mig är nog att se glädjen hos andra när dom öppnar presenter dom fått som dom verkligen tycker om.  Att ge är förmodligen bland det bästa som finns! Speciellt till sina barn.

Elian var som skrivet igår väldigt dålig.  Han grät nog 90% av hans vakna tid, så hans första jul var väl inte den bästa.  Tur att han inte kommer minnas den! Han har inte ätit ordentlig mat på några dygn, det enda han får i sig är risgröt och ersättning.  Mat och majsvälling går fetbort.  Usch, jag hoppas verkligen att det blir bättre snart! Det är helt galet svullet i truten på honom, så det lär ju vara tänderna.

Men hur som helst, bortsett från Ellepelles tillstånd så hade vi det jättemysigt.
Emilia var uppe jättesent och sov till elva (!!!!) i morse.  Trött brud. 
Nu skall jag avnjuta några koppar kaffe, sedan blir det tvättstugan... jag skall roa mig med att tvätta Elians nedbajsade sängkläder och vanliga kläder ett par timmar framöver.

Julafton fortsätter i seg takt hemma hos oss.  Elian mår inte alls bra så det är gnälligt.  Nu sover han dock så jag skall hoppa in i duschen och sätta lite fart.  Sedan blir det Kalle, julmat och tomten förstås!



Kidsen i morse med julstrumporna...

Godmorgon alla fina och god jul på er!

Jag blev klar med paketinslagning i natt vid 2 någon gång, en halvtimme senare var allt undanplockat och då gick jag och la mig.  Precis lagom till att jag höll på att somna så vaknar så klart lillungen och är hur pigg och glad som helst.  Skoj.  Ett tag senare somnade han i alla fall, för att vakna tidigt av att han var nedbajsad.  Igen.  Fan, jag vet inte vad detta är... igår fick han en sträng kost... allt för att få magen att lugna sig.
Men tydligen kan barn i hans ålder vara dåliga i magen i flera veckor utan förklaring.  Jippi?

Men jaja, nu är det jul och då får vi tänka positivt! Jag skall fösöka vila med honom nu på förmiddagen så jag orkar med hela långa dagen. 

Det är ett mirakel men Emilia ligger fortfarande och sover.  Jag hade räknat med att hon skulle flyga upp ur sängen vid sisådär fem!? Julstrumpan hänger i alla fall redo för hennes del när hon vaknar.  Sedan blir det lite julfrulle och förhoppningsvis glada miner hela dagen även fast hon kommer vara otålig och ivrig inför kvällen och paketöppning.


Alla paket färdiga och på plats i natt.  Sedan kom Elian upp och röjde... då fick jag ställa leksakskorgar, tvättpåsar och annat i vägen.  Än så länge funkar det bra!

Granen är klädd (vi hittade en DYR liten stackare till slut), julskinkan har provsmakats, köttbullar har rullats och nu ligger en övertaggad och ivrig Emilia i sängen och kan absolut inte somna.  Minns ni känslan? Den där obeskrivliga känslan man kände kvällen innan julafton.  Satan, vad svårt det var att somna då!

Nu måste jag vänta på att hon skall däcka, sedan blir det julklappsinslagning (enda fram till småtimmarna förmodligen.  Men är det "uppsittarkväll" så är det..?).

Elian har inte bajsat ned sig eller kräkts något mer på hela dagen, så vi får hoppas att det går åt rätt håll nu.
Nu när han somnade för sin eftermiddagslur var mormor hemma med honom så jag kunde åka ned till centrum snabbt för att hitta en sista julklapp till honom.  Någon "klätterställning" hittade jag inte, men det blev en annan liknande sak som han kan uppskatta.
 
Vi märkte även att julgranarna var totalt slut här i Nynäs (som om det inte kunde bli mer kaos) så det får bli jakt efter en plastgran istället.  Jävla tradition att köpa och klä gran dagen innan julafton! Men i och för sig så har jag ALDRIG varit med om att granarna tar slut helt.  Man brukar alltid se några ligga kvar där långt efter jul.  Hm.

På tal om kaos så kom våra julkort nu.  Jag beställde dom för länge sedan men tydligen tycker dom att det är "bättre sent än aldrig" eller något.  Det går bra för mig...
Hehe jaja, alla får sina i efterskott helt enkelt.  Såhär ser årets julkort ut:

Elian har bajsat, skrikit och kräkts hela jäkla natten.  Vad passande med magsjuka (om det inte bara är pga täderna) precis lagom till jul.  Varför inte, liksom? Suck...

Egentligen borde jag slå in julklappar och vara lite effektiv.  I morgon blir det fullt upp med julmat, julgran och allt sådant så det räcker ändå.  Men Emilia "vänder lite på dygnet" nu när det är lov så hon har inte lagt sig förrän nu och då är jag såklart helt slut själv.  Men några julklappar skall väl slås in i alla fall!
Helt otroligt att jag säger VARENDA år att "nej i år så skall jag vara ute i god tid och ha allt fixat" men att man aldrig lyckas.  Jag skyller på mina föräldrar - dom är likadana... fast värre! Dom brukar slå in de sista på självaste julafton och SÅ stressigt orkar jag inte ha det.

Jag avslutar i alla fall den här bloggtorka-stress-dagen med några värdelöst suddiga iphonebilder från idag.
Natti och julstressa lugnt!


Jag och mina prinsar.  Var så länge sedan jag träffade William innan idag, han är lika söt som alltid!

Nu är jag klar med årets julklappar.  Skönt? JA! Jag och Elian åkte så vi var inne när allt öppnade i morse.  Det är helt otroligt att vi orkade efter en vaken, jobbig och påfrestande natt.  Men jag tänkte att Elian säkert skulle sova bra i vagnen då och att jag skulle shoppa i lugn och ro.  HA! Han var besvärad av kylan (stackaren) och även värmen inne i affärerna.  Det blev på och av med overall, öppna och stäng på åkpåsen... men varm blev han ändå och så blir det ju dubbelt så kallt ute då.
Hur som helst, han sov ett par korta powernaps, gnällde och tjurade lite grann men värst på tågresan på väg hem då han även passade på att bajsa ned hela sig själv.  Jag satt och funderade på ifall jag skulle byta där och då... men med tanke på att halva tågvagnen suckade högt som satan när han sket så struntade jag i det.  Hehe! Han slängdes i duschen så fort vi klev innanför dörren istället.

Jag hittade i alla fall allt jag letade efter och kom även hem och märkte att Emilias önskeklänning hade kommit.  Ni var ju så många fina bloggläsare som hjälpte till med jakten av klänningen och det är tack vare er som hon får den!
Jag var även inne på BR en snabbis för att se om jag kunde hitta något litet till Ellepelle, men hittade mest stora saker som han hade tyckt om och det hade inte gått att bära med sig det hem + vagnen och kassar som inte fick plats under vagnen.  Om jag har tur kan jag hitta något liknande i Nynäs! Det var i alla fall någon "klätterställning" -liknanade sak som hade passat perfa.

Men men.  Nu blir det snart middag och luuuugn och ro nu när Elian har däckat för natten.

Jag är helt slut efter en fartfylld dag.  Elian somnade verkligen inte i samma stund som jag la ned honom som jag hade räknat med.  Han låg och gnällde länge för att sedan skrika och gråta helt hysteriskt.  Jag antog att det är hans tandjävel som bråkar så han fick en dos alvedon och somnade till slut i min famn. 
Efter det verkar han sova gott, men lär vakna vilken sekund som helst för välling.
Sedan skall jag hoppa i säng.  I morgon åker vi in till stan så fort vi har vaknat för att stressa bland allt folk. 

Natti!

Allt gick bra på BVC.  Min lilla klump väger numera 9830 gr och är 72 cm lång.  Jag hade räknat med att få skäll för att han käkar för mycket och är alldeles för stor för sin ålder, men han låg precis på mittenkurvan - så det var inga konstigheter. 

Han fick även visa att han kunde krypa och sitta stadigt och allt såg fint ut!
Sedan gick vi in till doktorn för att kolla upp hans huvud igen, men det var ingen skillad från sist... det såg alltså bra ut och var absolut inget att oroa sig över.  Skönt att få det bekräftat en gång för alla!

Nu är han världens tröttaste gnällspik så jag skall dumpa honom i sängen.

Idag valde Emilia sina kläder själv.  Undra om hon har lite julkänslor..?

Idag har det äntligen slutat snöa... så skönt! Ungarna tog sovmorgon idag - lagom till första dagen på jullovet.  Båda sov till 8.  Elian sov förvisso väldigt dåligt i natt (jag som hade räknat med att han skulle vara däckad i typ en månad framöver efter gårdagen) men det var skönt att slippa gå upp tidigt!

Idag skall vi kila ned till centrum för att se om det finns några lämpliga julklappar till nära och kära.  Annars blir det extramycket för mig att göra i morgon då jag måste in till stan igen.
Vi skall även förbi BVC med pelleplutten för att träffa farbror doktorn och även väga och mäta.  Det var vääääldigt länge sedan så det skall bli spännande.

Ha en trevlig dag!

Ikväll har vi varit på Emilias julavslutning.  Dom hade luciatåg på scen, teater och sedan blev det fika med lotteri.  Hon var så duktig! Sedan hann jag prata lite med hennes lärare och hon fick bara en massa beröm för vilken fin och duktig tjej hon är och att jag skulle vara lugn och stolt.  Det känns ju alltid skönt att höra.

Det blev sent för lillebroren som brukar gå och lägga sig samma tid som det började, men han var snäll och helt fascinerad över all sång.  Sedan röjde han inne i matsalen vid fikat, kröp runt och tittade sig storögd omkring.
Så fort vi kom hem slocknade han utan ett pip efter kvällsvällingen och sover nu helt utslagen.

Nu går det verkligen undan! Elian drar sig nu upp själv mot alla möbler och står upp och leker.  Att han sedan inte hajar hur han skall ta sig ned och blir asförbannad - det är en annan femma.
Han lyssnar på allt man säger och försöker härmas.  Om man säger heeej så svarar han med "eeeeehj", om man frågar var lampan är så tittar han på den och säger "ababba".
Han har ett hett temprament och blir skitsur om han inte får som han vill.
Han blir dessutom sur om någon annan äter något.  Han vill ju också ha då! Åh, det finns så mycket mer.

Det är helt sjukt hur fort han utvecklas, som sagt; nu går det verkligen undan.  Häftigt...

Ni vet ju att jag tidigare har skivit lite om den nya terrorattacken och att jag varit halvt skraj för att bege mig in mot stan.  Men i själva verket är jag livrädd.  Jag har varit med om detta tidigare i mitt liv.  Chocken, sorgen, rädslan... jag minns det som om det vore igår.

911.  Den 11e September 2001.  Jag satt i skolan som vanligt, mitt under en lektion sattes radion på i de stora högtalarna i skolan och vi fattade ingenting.  Vad snackade dom om? Flygplan som åker rakt in i de två tornen? Ok? Efter ett tag går det upp för oss att det är radion som är på och rektorn pratar med oss och säger åt lärarna att sätta på tvn som fanns i klassrummet.
Jag minns att en tjej ett par bänkar framför mig svimmar och ramlar av stolen.  Sedan är det rätt svart - minnesluckor.  Sedan minns jag att vi blir evakuerade till skolbussområdet och åker hem.  Skolan stängs "tills vidare".
Denna tjejen som satt framför mig, hennes pappa var på plats den dagen och dog.
Flera andra hade släkt och vänner i NY och det var sorg överallt.  Min grannkompis åkte norrut samma dag, pga släkt som avled.  Jag kände människor överallt som drabbades och även om man var ganska clueless så led jag med dom.  Allihopa.

Några dagar senare skickas "Anthrax" i brev i samma område som vi bor (och andra ställen runtom USA).  Vi fick inte ta emot post, inte öppna något som hade kommit.  En man dog bara något kvarter bort, flera andra dog och många fler smittades och blev riktigt sjuka.  Skräck återigen.

När jag sedan flyttade till Sverige har jag aldrig känt mig rädd för att uppleva terrorattacker.  Sverige är ju neutralt, här är man säker... i alla fall så säker man kan bli - när det gäller sådant.
Men så läste man nyheterna förra helgen och kunde inte förstå att det var sant.  Här!?
Jag har på känn att det inte bara hände en gång.  Det kommer hända igen.  Jag är rädd för att vistas inne i Sthlm när det är proppat med folk, jag vill inte.  Men mest av allt så vill jag inte behöva vara rädd.

Nu har vi julmys i vårat hem.  Det är glitter och tomtar överallt och det enda som saknas är en julgran.  Vi brukar inte klä den förrän dagen/dagarna innan julafton så det skall fixas i veckan.  Någon liten rackare som kan stå uppe på ett litet bord... ja, med tanke på mini-terroristen här i hemmet.  Han är på ALLT! Jag funderade länge på att skaffa en plastgran i år för att slippa barr osv som han gärna lär smaka på, men då försvinner ju "juldoften" så den får ställas på bordet och sopen får man ha i närheten var femte sekund.  Förhoppningsvis barrar den ju inte på ett tag heller om man har tur.

Lite pepparkakor har även bakats och sedan har vi fixat inför morgondagens julfest på skolavslutningen.  Emilias lucianattlinne var alldeles för stort så den har nålats och skall skickas över till min farmor i morgon så hon kan sy upp den.  Emilia är i alla fall galet taggad inför uppvisningen!

Elian har som ni vet inte varit på sitt bästa humör på sistone.  Han har i stort sett gnällt och sovit sig igenom alla dagar ett bra tag nu.  Igårkväll började han kräkas och han var allmänt slut, sedan spydde han lite till under natten och sov sedan till strax innan 8.  När vi gick upp såg jag den: tagg nummer två.  Då förstår jag hans ruttna humör och knasiga mage.
Efter frukosten fick han lite flytande alvedon och lugnade sig lite.  Han har nu sovit i mer än två timmar och förhoppningsvis spricker tanden upp ordentligt snart så han slipper detta.

Hur som helst, jag och Emilia skall julpynta det sista idag och sedan blir det nog ett par plåtar pepparkakor.
Ha en mysig söndag och fjärde advent!

Emilia har tjuvkikat på alla inhandlade julklappar.  Hon blev bekymrad, arg och ledsen tidigare ikväll och sa att hon hade något att berätta.  Hon skämdes som en hund när hon berättade att hon hade "råkat se" dom.  Jag tyckte att jag hade gömt allt bra i en "vardaglig" stor säck/väska/tygpåse whatever man nu skall kalla det, bakom en stor byrå i mitt sovrum, men icke det.  Emilia var där med sina små tassar och kollade igår när jag var borta och hade inga problem med att hitta.

Ett stort plus är ju att hon erkände, var ärlig och berättade på egen hand att hon hade gjort något dumt.  Men sedan är det ju tråkigt att hon vet vad hon skall få... och det är väl det hon nu har fått ångest över.  Det var spännande med julisar och hon var nyfiken; men när hon väl fick svar svart på vitt... då dog lite av glädjen?
Jag vet ju själv.  Jag gjorde faktiskt exakt samma sak... jag och brorsan passade på att gå igenom hela huset för att leta efter våra julklappar och sedan tjuvkika.  Sedan var man förstås besviken men lärde sig att spela överraskad och överlycklig på självaste julafton.  Inte fan hade jag någon tanke på att berätta för päronen att jag visste var deras gömställen var!
Tråkigare blev det senare när dom började handla typ kvällen innan julafton och sedan gömde allt i bilen...

Men hur som haver... nu har jag god lust att lämna tillbaka ALLT och köpa nytt och typ gömma i källaren (!?) bara för att göra henne förvånad.  Jag försökte ju med att det var tomten som hade gömt dom grejerna och att det kan vara till vilket barn som helst, han kanske gömmer hennes kompisars paket hemma hos oss och tvärtom! Men inte ens en två-åring skulle gå på min vita lögn.

"Mamma, när jag blir stor... då skall du vara mormor och sitta hemma med mina barn när jag är ute och partar på natten... och sen skall jag laga muffins till middag... det vill jag göra när jag är stor."


- Emilias tankar om att bli vuxen i morse.

Någon bad igår om en liten uppföljning av Emilias trotsålder, hur det går.  Jag kan bara säga att det blir värre hela tiden.  Emilia visar nya sidor som jag aldrig tidigare har sett.  Men hon går igenom en jäkla massa också.  Hon har det lite jobbigt i skolan med vissa kompisar.  Hon vill gärna leka med ALLA i klassen... och som ni kanske vet så har många små flickor svårt för att leka tre eller fler.  Hon har en nära kompis som hon brukar leka med på helgerna - och det går bra... men i skolan är det värre.  Hon vill inte att Emilia skall leka med andra och då tjaffsar hon och ställer till med bråk.  Jättejobbigt för Emilia, hon mår verkligen dåligt över detta (vi har tagit upp detta med hennes lärare, men det är inget som verkar fungera, tyvärr) och det tar hon ut genom att tjaffsa lite här hemma.

Sedan är det allmänt tjaffs också såklart.  Klagar på allt, ifrågasätter det mesta, gnäller och tjurar för minsta lilla och jag känner ofta att tålamodet är någon annanstans.  Jag önskar att jag orkade vara smart och pedagogisk varenda gång hon ställer till med nya äventyr - men ibland driver hon mig verkligen till vansinne.

Hon är i alla fall snäll fortfarande, hon aktar sig för att såra mig eller hälla elaka ord över mig... det handlar mest om att provocera och testa sina gränser.  Det hade kunnat vara värre... det vet jag så väl.  Egentligen är hon en varm och härlig liten brud, men hon går igenom faser som alla barn och människor gör.

Godmorgon fint folk,

Jag hade räknat med att vara bakis och skakis idag, men jag mår bra bortsett från att jag är trött pga två timmars sömn.  Men det visste jag ju redan att jag skulle vara! Sömnbrist kan jag leva med.
Jag hade i alla fall en jättetrevlig kväll igår.  Vi åt middag, tog en runda och besökte några olika uteställen och sedan begav jag mig hemåt.  Det pratades om ämnen som fick mig att tänka efter gällande mycket, det pratades om allt och inget och framför allt om tjejernas olika resor.

Något jag tycker är extremt kul är människors reaktion när jag berättar att jag är tvåbarnsmorsa.  Det satte sig några dudes bredvid oss och vi berättade att vi var ute och firade en USA-flytt och en Thailand-resa... "Jaha, och var skall du åka då?" frågade en utav dom mig och jag sa "Inte längre än Nynäshamn, jag har två barn som väntar på mig där".  Han nickade lite och hann inte reagera och sedan hajade han till snabbt och skrek nästan "Vänta.  VAD sa du!?", sedan granskades min kropp... länge.  Samma gamla visa!
Jag fick även höra att jag såg yngst ut av alla tjejer på just det stället.  Det kan ju vara till min fördel senare i livet i alla fall? Hehe.

Hur som helst, när jag klev in genom dörren möttes jag av en klarvaken och glad liten grabb.  Elian hade tydligen varit lite besvärlig... han skrek inte elller var inte ledsen, men han tyckte att han skulle vara vaken och leka mitt i natten.  Och när morsan kom hem blev det ju ännu roligare.  Så vi busade och lekte en stund sisådär vid 3-4 på morgonen och sedan slocknade vi.

Nu längtar jag efter att han skall bli trött igen så jag kan lägga mig och vila med honom.

Tack tjejer för en superkul kväll!

Jag sitter här med en bebbe som även idag är världens tröttaste.  Han hann bara vakna i morse innan han blev trött och ville sova igen, sedan har han bara tjurat, sovit och gnuggat ögonen.
Han sover för övrigt bra på nätterna.  Han tar väl igen sömnen som han missat de tidigare 8 månaderna, hehe.

Han fick inte heller följa med på den vanliga morgonpromenaden i morse.  Det hade kommit jättemycket snö igen och ingen har plogat såklart.  Så jag fick lämna honom med mormor och morfar.  Tråkigt, med tanke på att han verkligen uppskattar just den promenixen och frisk luft är ju alltid bra.

Men hur som helst, han överlever.  Han har precis lunchat och skall väl sova ytterligare en gång snart.  Då skall jag passa på att hoppa in i duschen och göra mig i ordning (det är ju inte det lättaste om han är vaken... puh!).  Jag skall ut och göra stan med fina tjejer ikväll, dvs middag och ett par drinkar.  Amanda fyller år snart och skall dessutom flytta till USA - så kvällen är tillägnad till henne.  Först förlorade jag henne till Malta och nu till Staterna... fan, ännu längre bort! (Avundsjuk? Jag? OM jag är!).  Nej, men jag ser fram emot kvällen... det skall bli skoj! Även om jag kommer sakna henne jättemycket när hon åker.


Bilder från i Onsdags när vi var i stan.  Pelleplutt som sussar (observera: på rygg) och lite mys med Amandan.

Mitt i dagens kaos har Elian firat sin 8-månaders dag med att sova fem timmar sammanlagt på dagtid och gnälla vid vaket tillstånd.

Nu är han i alla fall ganska exakt 8 små månader, tiden tickar vidare i snabb fart och nu händer det massor.  Elian utvecklas från en bebbe till ett BARN.  Han har ÄNTLIGEN börjat ställa sig upp ordentligt nu lite grann med min hjälp.  En massa framsteg.  Han är så duktig, så!

Men nu gnäller han vidare så jag skall roa honom en stund innan det blir välling och sängen igen för hans del.




En sur nyfödd Ellepelleplutt - killen i mitt liv.

Jag vaknade upp i morse och tog mig ut i världens snöstorm med barnen.  Emilia höll på att blåsa bort och Elian gnällde mest i vagnen.  Kaos! Det snöar tydligen i HELA landet... och här i Nynäs stormar det så in i helvete.

Jag hade egentligen tänkt vara duktig och åka in till stan idag igen och få resten avklarat.  Men med stormen så kändes det alldeles för osäkert.
Jag tog mig istället hem för att upptäcka att min dator var förstörd av virus.  Den blinkade, installerade nya saker, stängdes av, levde sitt eget liv och jag detsamma... jag var SÅ arg.  Jag lyckades i alla fall hålla mig lugn så jag kunde rädda alla bilder på kidsen och mina viktigaste dokument.
Sedan har jag slagits, googlat på lösningar på min iphone, gråtit och svurit.
Och jag kan vara stolt nu och säga att jag löste det.  Jag har iiiiingen aning om hur jag gjorde - men nu funkar skiten igen.  Helt otroligt.

Sedan kom jag i alla fall in på min mail och läste mina kommentarer här och blev alldeles varm.
Så många av er har hjälpt med Emilias klänning och nu skall allt besvaras.  Tack, tack, tack - ni är världens bästa läsare! Och jag skall vara noga med att förklara att mina läsare hjälpte tomten att fixa klänningen till jul, hehe!

Det här är klänningen som Emilia ville ha.  Bara den - ingen annan.  Den har funnits på KappAhl och om någon råkar se den i storlek 122/128 hör av er och gör en liten Emilia glad! Det är inte alls den jag tyckte var finast av alla klänningar vi har sett, men den vann stort hos henne och det är väl huvudsaken?

Nu är vi hemma.  Jag har bra och dåliga nyheter att berätta.

Det som är bra är att vi överlevde, bombades inte och stötte inte på några terrorister.

Men till det dåliga... jag hittade inte NÅGOT av det jag hade planerat, jag stressade runt och hittade typ ingenting istället och är låååångt ifrån klar.  Jag hade ju kunnat stanna kvar längre om det inte var för att Elian hade totallessnat, var trött och hungrig och behövde röra på sig, så det var bara att vända på klacken och gå mot tågen.  Tåg som dessutom var 20 min försenade, sedan blev det taget ur trafik två stationer innan min station, så då fick man gå av och vänta på nästa.  Om Elian var arg? Herre. Min. Skapare.... JA!

Emilia hade önskat sig en specifik sak i år.  En viss klänning.  Som hon verkligen, verkligen, veeeerkligen ville ha.  Den var slut överallt, jag hittade ingen som liknade den och jag är SÅ arg på mig själv för att jag inte var ute tidigare och handlade.  Fan! Jaja, jag hittade lite andra saker som förhoppningsvis kommer få henne på andra tankar på julafton.  Men om jag känner henne rätt så kommer hon inte ha glömt den där klänningen.

Men hur som helst, Elian är för tillfället GALEN och kryper runt i rallyfart.  Han skall få avreagera sig en stund, sedan skall han läggas och då skall jag äta middag.

Nu är vi redo att göra stan.  Vispen stannar dock hemma!

Ha en trevlig dag!

God kväll,

Jag sitter för tillfället och väntar på att Elian skall vakna för kvällsflaskan som vanligtvis sker mellan 22-23 någon gång (bortsett från igår då han ville ha den kl 02 istället... hm..) och sedan skall jag hoppa i säng.
I morgon skall jag bege mig in mot staden så tidigt som möjligt för att få julklapparna avklarade.
Jag måste dock erkänna att jag är lite rädd.  Jag är ju inte direkt sugen på att sprängas i bitar om man säger så.  Och jag har maximal otur, det vet vi alla.  Men äh, man skall nog överleva.  Det är ju för övrigt helt sjukt egentligen att något sådant händer i Sverige.  Men det är väl inte helt rätt att låsa in sig pga det? Hoppas jag.

Men men, jag skall nog kika på något Oth avsnitt och tänka på annat innan min grabb skriker efter mig (käk).

Natti!

Idag har jag och Elian lekt med reflexskärmar och ljus.  Det är väl mest jag som har lekt, han var måttligt road och nöjde sig med att hänga, stirra och käka lite hand.  Sedan blev han arg, tröttnade och ville ned på golvet och leka istället.  Några bilder hann jag ta i alla fall.

Hans redan extremt blåa ögon blev ännu blåare med blå bakgrund och blått på tröjan...

I natt sov jag så extremt konstigt.  Det var länge sedan jag drömde mardrömmar eller liknande, men i natt drömde jag verkligen intensivt.  Jag vaknade upp livrädd flertals gånger och sov allmänt oroligt.
Elian sov dock som en stock och behövdes väckas i morse igen, vilket gör så att jag ligger och drar mig alldeles för länge i sängen och sedan stressar vi järnet till plugget.  Men Emilia kommer i tid i alla fall.

Nu sitter jag och funderar på ifall det är ok att äta lussebullar till frulle.  Och Elian kryper runt och funderar på ifall det är ok att äta ALLT till frulle.  Varenda dammtuss, katthårsboll eller lilla smula skall in i munnen.  Emilia var aldrig såhär extrem som han är.  Man måste verkligen ha kliniskt rent i hemmet och full koll på den här lilla huliganen. 
Nu hittade han precis en minimal glitterbit som skulle smakas på.  Jag vill inte ens veta hur det kommer gå med årets julgran.  Den lär han terrorisera tills skiten åker ut!

Middagen är uppäten och lussebullarna är bakade.  Elian är nattad och nu skall Emilia slängas i säng.  Det blev en sen luciakväll för henne med en sen middag.  Men så får det bli ibland!

Idag var Emilia lite sur när hon hämtades från skolan.  Hon ville absolut inte gå hem och sa "kom och hämta mig kl sex istället!".  Hon blir lite sned när man berättar att det är pga mig, att jag är föräldraledig som hon inte får vara kvar längre och leka med polarna.  Hon räknar i stort sett dagarna tills jag skall börja jobba igen.  Men till årsskiftet drar jag ju ned på mammaledigheten ordentligt, pga plåtningar och jobb med mitt företag... undra hur det blir med fritids då? Jag har ju ändå Ellepelle med mig... Jaja.

Idag handlade vi lite igen.  Mina päron firar 30 år tillsammans idag så dom skall få lite finmiddag.  Helt galet egentligen att dom har hållt ihop enda sedan dom var 13-14 år gamla.
Jag kan inte påstå att jag tror på evig kärlek eller soulmates eller något... konstigt egentligen med tanke på att mina egna föräldrar är ett rent bevis på att kärlek och trohet faktiskt existerar.  Men ändå! Hur som helst, stort grattis till dom.

Nu skall jag se om jag kan finna lite ork och tid till att baka lussebullar med Emilia.

Det är helt otroligt att när det är helg och man har chansen att sova så vaknar Elian typ tidigast i Sverige och är pigg som jag vet inte vad, men när det är vardag och tvång att gå upp - då jävlar, då sover han som en stock och skall väckas.  Bittert!

Hur som helst, jag klagar inte... för jag fick en helt suverän natt ändå.  Han vaknade bara och pep till ett par gånger, annars sov han hela natten utan att käka.

Idag är det Lucia och Emilia ville ha glitter i håret.  Dom skall dock inte ha något firande idag, dom har det nästa vecka i samband med julavslutningen.  Bara en vecka kvar till jullov! Och jag har bara ett par småsaker till klappar fixade, annars inte en enda riktig julklapp.  Fan... det blir som vanligt då! På Onsdag blir det en heldag i Stockholm i alla fall.  Inga ursäkter!

Men men, nu skall jag och lillebror käka frulle.  Ha en mysig Lucia!

Man ser inte så mycket av Emilia längre på helgerna, hon är med grannkompisen hela dagarna.  Idag var dom först hemma hos henne, sedan drog dom iväg till pulkabacken med ännu en tjej och sedan var dom här en stund.

Fullt ös!
Lagom till Bolibompa lugnade det i alla fall ned sig, polaren gick hem och Emilia kikade på tv med sina vingar.

Nu skall tredje ljuset tändas.  Ha en mysig kväll.

Gårdagen flöt på som vanligt.  Vi slökollade på Narnia på tv, åt flamberat kött med grönpepparsås och potatis, Emilia visade hur man viker servetter och resten av kvällen spenderades sedan i tvsoffan med chips och onyttigheter.

Båda kidsen somnade utan problem och sov bra i natt. 
Jag själv måste ha däckat så fort jag la ned huvudet på kudden, vilket är otroligt ovanligt... men kroppen ger väl upp till slut.  Det var i alla fall skönt att få några timmars oavbruten sömn.

Det är segt.  Segt i skallen, segt med uppdateringar, segt här hemma.  Någon ny form av förkylning är här igen... alltid lika fantastiskt!
Elian har sovit för det mesta hela dagen.  Väldigt ovanligt, men han mår väl inte riktigt bra... det har varit ett par riktigt intensiva gnälldagar för hans del på sistone.  Först sov han två timmar i förmiddags och sedan sov han igen i mer än två timmar och vaknade nyss.  Undra om han tänker köra en uppesittarkväll ikväll? Woho.

Men segt som sagt.  Emilia har i alla fall roat sig med att leka med grannkompisen hela dagen och lär fortsätta med det ett tag till.

Hoppas att ni får en fortsatt trevlig lördag.

...Vinnaren av Idol 2010.  Helt rätt!

Elian bökar som fan, sover dåligt, är allmänt gnällig och tjurig.  Som skrivet tidigare, det måste vara tänder på g.  Måste! I natt fick han för sig att vara vaken mellan 3 och 5.  Det var kul.

Hur som helst, life goes on.  Idag skulle Emilia på pulkautflykt med skolan och hon var måttligt taggad.  I morse fixade hon i ordning varm oboy och en matsäck och sedan fick hon vandra och släpa på pulkan själv.  "Men Emilia, kommer du verkligen orka bära pulkan själv? Är det inte jobbigt? Kommer du inte behöva hjälp?" var några av mina hundra hönsfunderingar i morse.  Till slut suckade hon och sa "JA! Jag är stor, jag orkar!".
Ibland är hon så himla stor i mina ögon, men ibland kommer hon alltid vara den lilla bebisen.

Nu är det i alla fall fredag, vilket är skönt.  I morgon behöver jag inte väcka Elian, jag behöver inte dra en vagn i snön, jag kan bara ligga kvar i sängen.  Ja i någon minut extra innan Ellepelle blir uttråkad och lackar förstås.  Men ändå!

Idag har jag haft en sådan där dålig dag som vi alla har till och från ibland.  Tålamodet har varit lika med noll, tankarna någon annanstans och överallt.  Jag har varit irriterad, nere och bara väntat på att dagen skulle ta slut.  När kvällen äntligen närmade sig och barnen somnade så fick jag sätta mig i mitt hörn med hörlurar på, lyssna på musik och samla tankarna och avnjuta några gamla Oth avsnitt.

Ibland kan jag känna mig så himla vilsen.  Jag vet exakt vad jag har och var jag befinner mig - hur kan man då känna sig vilsen? Ensam kanske.  Jag avgudar mitt liv, jag har vad jag behöver men ändå finns det något hål inom mig, något som fattas, något som jag någon dag möjligtvis finner - något som gör mig hel.  Helt hel.  Jag vet inte vad det är än, men något måste det vara.

Jag tänker på var jag står idag, vad jag har skapat och byggt upp och jag är stolt.  Över mig själv, över mina barn, över livet jag orkar leva... efter allt som har hänt.  Jag får höra att jag är stark... men vissa dagar måste man få vara svag.  För att finna styrkan.  Det kommer bättre dagar, det går upp och sedan går det ned.  Det vet jag.


Det är tur att mina kids bjuder på pussar och kärlek.  Även fast dom driver mig till vansinne ibland.
Emilia, Elian... jag älskar er.  Jag lever för er.  Varje dag, varje natt, varenda andetag... allt är för er.  Tack vare er.

Jag vill även säga grattis till min alltid älskade morfar som skulle ha fyllt 65 år idag.  Men för fem år sedan tog cancern honom ifrån oss.  Gud tar dom bästa...

Elian fortsätter med gnäll och snor i vanlig ordning.  Jag tror nog att tand nr 2 är på g upp nu... han dregglar som satan igen och biter på allt som är i närheten.  Han biter till och med på sina händer och blir förstås jätteledsen med tanke på att han redan har en vass tagg som växer fint.  Jobbiga problem...

Annars är det lugnt och skönt (läs: booooring) här hemma.  Emilia är i plugget på dagarna, kommer hem och tjurar ett tag innan hon lägger sig, är glad på morgonen osvosv.  Same old, same old.

I dagarna skall jag försöka bege mig in mot Sthlm och köpa julklappar.  Det är svårt... men ändå inte.  Emilia leker inte så mycket med leksaker så på det sättet är det svårt, men hon är ju van vid att få kläder till vardags så det känns inte SÅ speciellt att bara ge bort sådant, även fast det gillas.  Men jag behöver bara gå in i en affär så hittar jag tremiljoner grejer till henne - så det skall nog lösa sig.
Elian däremot... det kan bli intressant.  Han kommer ju såklart vara mest intresserad av paketpappret och snöret... så det är inte alltför viktigt.  Det är väl mest för Emilias skull - att tomten skall komma med paket åt alla.

Idag blev det storstädning här hemma.  Att städa ordentligt med en bebis är väl inte det enklaste och att städa när han sover är omöjligt då han är otrooooligt ljudkänslig och vaknar av allt (konstigt egentligen när han har en storasyster som låter).  Så idag när min fader kom hem hit så placerade jag bebben med honom och gjorde det som verkligen behövdes här hemma i svinstian.

Sedan har vi käkat helgrillad kyckling till middag och pysslat med lite annat i hemmet.  Nu ritar storbarnet och lillbarnet somnade precis.

Elian väcktes rätt ofta i natt med av hans jäkla hosta och täppta näsa.  Han lyckades dock somna in stenhårt någon gång framåt småtimmarna, vaknade och tog flaskan vid 6 som vanligt och somnade sedan om.  Detta resulterade förstås i att vi försov oss och att Emilia stod vid min sängkant samma tid som vi brukar gå och undrade när jag skulle vakna.  Men jag hann klä på mig själv och lillebror och hon fixade frulle som hon åt på vägen och så kom hon i tid till skolan.  Tur det!

Elian klättrar för tillfället på allt som går att klättra på.  Vardagsrumsbordet är en hit.  Hyllan i mitten är ju sååå spännande.  Att klättra upp på den och sedan försöka komma in är hans sysselsättning, dock är han ju för tjock för att komma emellan.  Behöver jag säga att det gör honom ARG? Hehe.

När jag ändå lever mitt riktigt hektiskt spännande liv just nu så tänkte jag att jag kunde finna lite tid till att svara på era frågor om foto.

Jag får ofta frågan "Vad fotar du med för inställningar?" och det är SÅ svårt att svara på om det inte handlar om EN specifik bild förstås.  Men det beror ju helt på ljusförhållanden, vad jag plåtar osv.  Jag kan i alla fall säga att jag aldrig fotar med blixt och endast med naturligt ljus då och jag fotar alltid manuellt.  (Och återigen så redigerar jag mina bilder i Photoshop)

Om du undrar något speciellt eller har funderingar kring inställningarna på en speciell bild.  Ställ då frågan i det här inlägget så skall jag svara.

Jag passar även på att göra lite personlig reklam för mig själv när vi ändå pratar foto.  Lagom till årsskiftet så går det bra att boka in fotograferingar.  Maila denize@eemedia.se för information och prislista.  Presentkort kan ordnas om du funderar på att ge bort en fotografering i julklapp.

Dagens höjdpunkt fick bli att storhandla.  Elian var tacksam över att få komma ut en stund och somnade dessutom gott så fort vi kom hem igen.
Nu är även kylen och frysen äntligen fylld och det är alltid skönt.

Jepp, som sagt... riktigt spännande dagar just nu.

Tack för att ni svarade på frågan om vilken adress ni skriver in för att komma till min blogg.  Jag trodde inte att så många fortfarande använde sig av blogg.se adressen, men där ser man! Nu är det så att ett eventuellt byte (endast från blogg.se) kommer ske och den adressen kommer sluta fungera då, men OM det händer så lovar jag att säga till och så hoppas jag att ni följer med mig dit! Vi får se vad som händer helt enkelt.

Idag är Emilia i skolan igen.  Hon var ju hur pigg som helst igår framåt eftermiddagen och kvällen och hade inte feber.  Så det var en liten snorperiod bara!
Elian är dock lite sämre.  Han hostar, andas dåligt, kan inte sova och är allmänt bekymrad.
På grund av detta är vi trötta idag.  Han var vaken helt stört mycket i natt, har inte kunnat sova på förmiddagen och har det jobbigt.  Hoppas det går över för hans del lika snabbt som för Emilia.

Båda kidsen är hysteriskt aktiva.  Brukar man inte ta det lite lugnt när man är sjuk? Sist Emilia var dålig så låg hon ju tvärdäckad i soffan i ett par dygn.  Men nu jävlar.  Båda vrålar, låter och är ööööverallt.  Herre-min-guuud!
Ändå har dom helt glansigt blanka ögon, hosta och snor så det räcker och blir över.  Hmm... ge mig energin?

Elian har i alla fall börjat med att dra sig upp mot allt som går numera.  Inte upp så han står, men på knäna.

Sitter här i sjukstugan och planerar inför "framtiden".  Samtidigt som jag upptäcker "iPhone världen".  Instagram blev en ny rolig sak.  Så nu vet ni det, om någon mer använder sig av det.

När jag ändå höll på med iPhonen så kom jag på nya bloggplaner.  Sådant som jag har funderat på länge, men som aldrig blir av, erbjudanden som hänger kvar i luften bara.  Därför har jag en fråga till er: är det NÅGON som skriver in min gamla blogg.se adress (dempaz.blogg.se) när ni skall in på min blogg? Eller använder ni er av denize.se eller alltforforaldrar.se/denize? Vore väldigt intressant att veta.


Dagens instagram bilder.

En ny förkylning har kommit på besök hemma hos oss.  Emilia är hemma från skolan, Elian har sovit riktigt dåligt pga täppt näsa och det har jag med då såklart.  Men det är väl bättre att vara sjuk nu än lagom till Jul.

Elian somnade inte förrän vid 20.30 (!) igår, Emilia en timme senare och på grund av den sena kvällen för barnen så stannade jag också uppe alldeles för sent.  Man behöver ju sina timmar för sig själv. Jag har börjat kika på One Tree Hill boxen från säsong ett.  Man blir ju alldeles nostalgisk, det var ju SÅ bra back in the days... så det är svårt att lämna soffan på kvällarna.  Det ångrar man dock lite grann vid 5-tiden när Elian slår upp sina blå.

Hur som helst, nu skall jag ta med mig filten som jag har runt mig, ned på golvet och göra Elian sällskap.  Han skriker (på skoj) efter uppmärksamhet och Emilia sover än, så det verkar onödigt att väcka en sjukling.

Hoppas att ni är friskare än oss och får en toppen dag.

Idag har vi bakat pepparkakor.  Mest Emilia då.  Elian fick titta på och satt still och var helt fascinerad i ett par timmar.  Sedan lessnade han och somnade gott i sin säng.  Nu luktar det pepparkaka i hela lägenheten!

Just nu har jag det tufft - Emilia testar minsta lilla gräns hos mig, det är tjaffs varenda dag, onda blickar, sura miner, tillbakaprat osv... jag går ofta och lägger mig om kvällarna och tänker att jag saknar hur det var förr, eller om jag åtminstone kunde få ha lite mer tålamod... att jag inte skulle ta åt mig av hårda ord osv.  Jag VET ju att detta är en fas, de flesta av alla 6-åringar går igenom precis detta: "lilla tonåren".  Det är normalt och naturligt... men det tar verkligen på krafterna.  Allt man gör eller säger skall ifrågesättas och det finns alltid något att klaga på.
Hur som helst så fick jag nog igår.  Man har gått och småirriterat sig på hennes nya "personlighet", sagt ifrån utan respons och ett av hennes frispel igår - det blev droppen.  Jag blev SÅ förbannad.  Och det var SÅ skönt med en reaktion... ingen snedblick och ingen attityd.  Hon satte sig och lyssnade.  Och lysnnade och lyssnade.  Jag fick lätta mitt hjärta, jag fick bli riktigt arg, jag vågade visa hur ledsen hon gör mig och jag tror att det fungerade, jag tror att hon fick sig en tankeställare.  Man skall inte kunna vräka ur sig vad som helst - bara för att det är en fas.  Gränser måste det finnas.  Alltid.

Efter vårat snack igår så blev dagen lite lättare.  Hon tog hit en kompis, dom lekte utomhus medan lillebror sov och sedan kom dom in igen.  Man märker förresten att barn tar efter varandra.  Det märks var Emilias nya attityd kommer ifrån om man säger så.  
Mycket av det hon säger och gör kommer från skolan, från klasskompisar och de äldre barnen.  Hon frågade till exempel här om dagen "mamma, ser jag barnslig ut i den här mössan?".  Man fick ju lust att säga JA, DU ÄR ETT BARN! Men man får ju tänka sig för lite.
Sedan har hon nog kommit på sanningen om jultomten pga de äldre barnen osv, listan kan göras lång.

Jag har börjat fundera på ifall man är liiiite för liten för skolan när man är sex år.  Det känns som om hon har växt tio år bara på ett halvår.  Hur fan skall man hinna med? 6 år, men beter sig som 16.

Varenda utvecklingsfas är fascinerande på sitt sätt.  Jag ser min lilla bebis utvecklas till en helt egen individ, göra framsteg, bli självständig, lära sig så mycket nytt, förstå såå himla mycket, jag vet att hon inte menar att vara elak eller såra mig - egentligen.  Hon är ju snäll, hon bryr sig - egentligen.  Men det förändrar inte att det är jobbigt som FAN emellanåt.
Bebisar och vakna nätter för all del, det är slitsamt.  Men trotsåldrar måste vara det tuffaste med att vara mamma.  Så känns det i alla fall just nu... 
 

Idag försökte jag fota årets julkort.  Jag tänkte att det skulle gå bäst när Elian precis hade käkat lunch, då brukar han vara på sitt bästa humör.  Men så blev det inte.
Emilia var rastlös och satt mest och stirrade och Elian var trött och gnällde.

Vi får nog försöka i morgon igen.  Jag vill nämligen fota i dagsljus - till skillnad från alla andra år.  Jag har tidigare kört med mörka, mysiga bilder med exempelvis ljus i bakgrunden... men då har det bara varit Emilia på kort och därmed MYCKET lättare att fota i mörka miljöer (med tanke på skärpa osv).  Men nu är det två stycken som skall lyckas bli bra på ett och samma kort - samtidigt.  Då är det säkrast att köra med dagsljus (jag fotar ALDRIG med blixt längre).

Jag tror att jag fick en eller två bilder som var okej.  Långt ifrån bra - men okej.

Liten glömde bort det där med att bjuda på sovmorgon.  Han vaknade tidigt, var fortfarande astrött men bara vägrade somna om.  Efter någon halvtimme gav jag upp och tog upp honom istället.
Han sov i alla fall bra i natt, vilket var skönt ändå.

Emilia somnade sent igår och vaknade tidigt idag, hon med.  Den där jäkla julkalendern alltså... den förstör barnens sömn.  Egentligen skulle man ha börjat traditionen med att hon öppnar ett paket på kvällen istället.  Men nu skulle man aldrig kunna ändra regler bara sådär.

Hur som helst, nu börjar Ellepelle längta tillbaka till sin säng, så jag skall roa honom en stund först.




Igårkväll med kvällsvällingen efter att jag sänkte sängen.

Finns det något jag veeerkligen inte passar i så är det mössor.  Jag känner mig som en jättebebis, tro mig, det ser bara skitlarvigt ut.  Nu har jag dock tröttnat på att frysa skallen av mig och gå runt med en ful luva så jag tog mig i kragen och köpte första bästa mössa nere i centrum igår.  Det blev en Rut m.fl "Bad hair day".

Jag tog på mig den i morse och undvek att titta i spegeln.  Jag visste ju vad jag hade att vänta mig.  Tills min dotter säger "men mamma... skall du verkligen gå till min skola med... den däär?".  Jag frågade om hon menade mössan och vad problemet var "mm nee, alltså... kanske... kanske skulle du kunna strunta i mössan... OM jag fick, så skulle jag också lämna min mössa hemma".  Jag förklarade att det var kallt och att jag var trött på att riskera öroninflammation.
"Men vadå Emilia, passar inte mamma i mössan?".  Och där kom den "nej, alltså... nääää, inte riktigt".

Min 6-åriga dotter skäms över mig.  På grund av en jävla mössa.  Fan.

Efter några helt okej nätter så fick vi oss en riktigt pissig i natt.  Det tog emot att gå upp när Elian vaknade i morse.  Jag hade räknat med att han skulle sova lite längre efter att ha varit vaken halva natten, men icke det.  Det var bara att gå upp och se glad ut.  Sedan väcktes Emilia som studsade upp i världens fart för att öppna tredje paketet.

Vi tog oss ut för att inse att det hade kommit en hel del snö och det bara fortsätter.  Great.  När dom äntligen lyckas ploga och när jag äntligen kunde ta mig fram med vagnen, då skall det komma ännu mer snö.  Men men, förhoppningsvis är dom snabbare med plogbilarna den här gången.

Hur som helst, det är i alla fall fredag idag.  Då kan man inte låta bli att vara lite positiv.  I morgon skall min son bjuda på sovmorgon och Emilia skall inte trotsa ALLS.  Så det så!

Jag hittade klänningen jag var ute efter till Emilia.  Den är dock på gränsen till för liten även fast det är den största storleken.  Hon har den storleken så hon kan ha både från små- och storbarnsavdelningen (122-128) så man kan fynda på båda ställena.  Den här modellen fanns dock bara för de mindre barnen men jag blev såå kär i den.

Till klänningen fick hon ett par knee-highs med lite "jultema".  Söta!

Elian har precis ätit lunch.  Jag lagade någon form av köttgryta med ris till honom igår och den uppskattades.

Nu skall jag själv äta lunch: pizza i ugn.  Exklusivt.  Ungen äter gryta gjord på entrecote och morsan får en fryslåda.  Det gäller att prioritera! Hehe nädå.

Sedan skall jag försöka svänga förbi Lindex och köpa en klänning till Emilia som skulle vara perfekt till julkorten vi skall fota strax och även handla hem lite ingredienser till kvällens middag.  Det är dagens planer det.

Nyss hemkomna från en iskall promenix.  Elian var bara sjukt glad över att få följa med, han har ju varit med mina föräldrar de senaste morgnarna.  Men nu var det plogat och fixat, som tur var!

Nu roar vi oss med att göra "kojor" med filtar (anledning till att värma sig) och Elian varvar mellan att gråta och skratta.  Han är sjukt trött men tycker ändå att det är skoj, hehe.
Nej nu blir det gröt och sedan sängen för hans del!

Ha en trevlig dag i minusgraderna!

Jag sitter och funderar lite på en ny headerbild.  Den jag har nu känns väl lite... höstig? Jag är mer än less på den och vill få något i kallare toner.  Supersugen på att plåta något idag i det fina vädret, men vi får se om vi hinner efter Emilias skola, det blir ju mörkt alldeles för tidigt.

Den här dagen lär bli annorlunda.  Den har redan börjat på ett konstigt sätt.
Elian vaknade som vanligt och var hungrig vid 6 i morse och somnade om kort därefter, sedan när larmet gick igång någon timme senare så måste jag ha stängt av det i sömnen för Elian sov vidare och Emilia stod vid min sida kvart i 8 och frågade om det inte var dags att gå upp snart + att hon ville öppna första luckan och första paketet.

Jag flög upp, vi hade fem minuter på oss.  Och vi lyckades! Kalendrar, frukost till henne, påklädning och prommis bort till skolan OCH hon kom i tid! Inte illa.  Dessutom blev vi inte ens osams under den tiden (mycket ovanligt).

När jag kom hem igen låg Elian fortfarande och sov, så jag la mig i sängen för att värma mig efter en helveteskyla i morse (tur att bebben inte behövde följa med).  Och så somnade jag.  När jag väcktes av Elians röst igen (hade räknat med det typ... på en gång) var klockan tio.  Helt galet ju!?
Han har börjat lägga sig för natten vid 19-19.30 och sover bättre och längre (oftast).  Men jag är väl medveten om att den här morgonen var rent lyx och kommer förmodligen aldrig hända igen, hehe.

Jag måste tipsa er om att Allt för föräldrar har smyglanserat en webshop, den shoppen hittar ni HÄR! Det har samlats ihop en massa bra saker som passar den som är gravid eller förälder.  Roligt, eller hur?

Klicka in, klicka hem och ange rabattkoden "Denize" så får du 10% rabatt på köpet.  Koden gäller från och med nu och fram till Nyår!