Nätter suger
Han somnade till slut i alla fall men jag förväntar mig en ordentlig kaosnatt i natt.
Emilia ville inte heller lägga sig ikväll. Hon gjorde allt för att hitta anledningar till att vara vaken och när hon inte fann fler brast det hos henne och hon grät och sa att hon var rädd.
Det kändes som om vi precis hade överkommit hennes nattskräck men då är vi tillbaks.
Det var bara att tända varenda lampa i lägenheten och ligga och hålla om henne.
Måste vara fruktansvärt att vara så sjukt rädd för mörkret och natten. Stackaren...
Nu sover hon i alla fall och jag måste skynda och städa undan i köket innan Mr. Ellepelle vaknar igen, jag hör hur han låter som en gris enda från sovrummet så det behövs nog fler koksaltdroppar snart.
Jävla förkylning som Sverige har drabbats av...

Tisdagsmiddag

Korvstroganoff på falukorv, krossade tomater, massvis med basilika, vitlök, gullök, en skvätt matlagningsgrädde, worcestershire sauce, soja, fond och kryddor.
En Svensson-klassiker with a twist! Med en god fetaost-sallad på sidan om.
Ny-gamla leksaker
Den som tyckte att det var roligast var förmodligen Emilia. Hon tog upp leksak efter leksak och sa "ååååh"... även till bitringar och skallror. Hm? Hon visade i alla fall upp allt snällt för Elian som kollade på med stora ögon.
När hon sedan tröttnade på grejerna fick han leka själv. Det var kul i två minuter.

Småshopping inför resan
Jag hittade mest en massa annat, bland annat byxor i mängder och tjocktröjor. Det behövs ju förstås också! Jag hittade i alla fall en nörd-solhatt och en keps. Tishor får jag trolla fram åt honom.
Hur som helst, vi avslutade med en fika och sedan var det dags för mig att gå mot skolan och hämta Emilia.
Hon hade haft en jättebra dag - som alltid. I morgon är det simskola igen och det längtar hon efter... "det skall bli jätteroligt att bada i morgon, men sen kan det bli Söndag och Malta och då kan jag bada varje dag!".
Hon är också taggad. Till max!
Jag gick ned i tvättstugan i hopp om att jag kunde få en tid i veckan men första lediga var på lördagkväll och vi åker på natten, så det blir lite stressigt. Jag är en sån som vill packa i förhand och planera och ha allt gjort så man är säker på att man inte glömmer något.
Nu blir det sistasekunden packning och det ger mig lite ångest. Haha, vilka jäkla problem man kan ha, eller hur?
Men men, nu ropar Emilia "Mamma, kan du lägga lillebror... han är ju tröööött" så jag antar att hon har lessnat på hans pip. Borde kanske lyssna på min dotters order.

Jag och tjockispelle tidigare idag.
Snorbarn
Emilia var också snorig (som alla andra i hennes klass, typ) men mådde bra för övrigt. Hon vaknade dock av växtvärk och det tog ett tag innan det gick över. Fyfarao.
Ja ja, det är väl tur i oturen att dom blir snoriga nu så vi har det avklarat. Inga sjukdomar på resan, tack! Jag gick lite till överdrift och tyckte att Emilia skulle stanna hemma och vila så det inte blir värre. Men jag behöver nog inte förklara att hon avfärdade den ideen. Hon blev sjukt arg och SKULLE till skolan. Verkar ju onödigt att vara hemma om man inte är sjuk... men ja.
Men men, nu skall jag ta Elian ut i friska luften som brukar kunna hjälpa.
Om en stund skall vi möta upp Linda och Joline och umgås med dom en stund.

Måndagsmiddag

Marinad: Olja, balsamvinäger, soja, sweetchili, oystersås och kryddor.
Jag lät köttbiten ligga i marinad i ca. två timmar.
Skiva potatis i tunna skivor och även grönsaker (i mitt fall: zucchini, tomat, lök). Häll över olivolja och krydda potatisen med salt och vitpeppar och grönsakerna med örtsalt.
In med allt i ugnen i ca. 200 grader och ca. 30 minuter.
Servera med skyn eller "köttspadet" och vitlökssmör.
Emilia åt tre portioner, de ugnsbakade potatisskivorna går hem hos henne. Men annars en helt okej maträtt enligt mig. Inget alltför speciellt men snabbt, enkelt och smidigt!
Gårdagens smartaste kommentar
Ja, visst är det? Jag köpte honom på ICA, det var extrapris för ensamstående mammor. Dom var dessutom trogna, pålitliga, ärliga, omtänksamma och hjälpsamma. Bra va?
Jag förstår inte riktigt kommentaren. Även OM jag skulle ha träffat en ny kille mellan bajsbyten och gallskrik så gör det väl det inte till "Elians nya pappa"?
Den dagen (om den kommer) jag ger mig in i ett nytt förhållande så blir det ju MIN pojkvän, ingen ny pappa. Som sagt, jag förstår inte hur det går ihop.
Hemmadag
Jag och Ellepelle har bara hängt hemma. Det var babycafe idag men inte förrän kl 13 och jag måste ju hämta Emilia vid 14 senast så det kändes rätt onödigt att gå... även om sådant skulle behövas för Mr. Uttråkad nuförtiden.
Han har i alla fall för det mesta sovit bort hela förmiddagen ändå och jag borde då ha fått något vettigt gjort. Men icke.
Nu är han trött igen och när han väl sover skall jag se till att diska och sedan laga mat.

Luktar stall i mitt hem
Sedan åkte dom till stallet där hon fick rida. Tur för henne!
Nu skall jag få in häst-bajs-luktande-bruden in i duschen och sedan i säng.
Jag själv och Elian tog en riktig softardag. Jag har lyckats roa honom genom att ligga halvt däckad på golvet bredvid honom och kastat leksaker upp och ned (typ), sedan har han powernappat i omgångar, fixade med matstolen som skrivet tidigare, ätit, lekt med leksaker i soffan och halvkollat på serien. Ja, ni hajar... ointressanta och slappa saker bara.
Jag har fortfarande jordens skallevärk så jag skall nog lägga mig och sova samtidigt som storbarnet.
I morgon är det back to school. Men bara denna veckan, sedan flyr vi landet nästa helg. Längtar? Jag? OM jag gör! Skall bli så obeskrivligt skönt att komma bort härifrån. Det är vi värda...
Hur som helst, in med bajstjejen - äh ursäkta - hästtjejen i duschen. Night.

Elian har fått sin plats vid bordet

Det gick dock sådär att äta gröt sittandes i stolen. Det var ju intressantare att försöka tugga på stolen än att bry sig om gröten. Han satt dessutom lite tokigt i den trots dyna, så han är väl lite för liten.
Det var bara att flytta tillbaka till babyskyddet och käka smakis där igen.
Men stolen står kvar och väntar på honom. Samma stol som Emilia använde som bebbe.
Soffhäng för tillfället

Vi myser. Elian är trött men skall inte sova. Så vi myser. Tills han tröttnar på det och vill göra något roligare.
Nu vet jag att ni är en del som läser bloggen som har bebbar i Elians ålder och därför läser så fråga till er: Är era klumpar lika rastlösa som Elian?
Man tycker att en sån liten människa skall nöja sig med att bara finnas men han skall verkligen bli sysselsatt hela tiden. Han vill vara med och titta på allt jag gör - oavsett vad jag gör. Dessutom börjar han tröttna på att vara hemma... lite "been there, done that" med hemmet och alla leksaker. Han vill ut och sitta upp i vagnen och ha något som händer runtom hela tiden.
Älskade jävla huligan.
Huvud till salu
Jag tog lite avstånd från datorn igår. Det var inget planerat, det blev bara så. Vi hade fullt upp hela tiden, sedan fick jag äntligen se Shutter Island till kvällen och sedan däckade jag snabbt.
Dock sov Elian dåligt i natt och så vaknade jag klockan 5 av migrän och har sprungit på toa och kräkts några gånger efter det. Hade ingen tablett mot migrän hemma heller (dumt som fan) så jag låg och ville försvinna i mörkret.
Elian vaknade vid 7 och Emilia en timme senare och som tur är så har migränen gått över till vanlig huvudvärk. Mycket sprängande, men så länge det inte blixtrar framför ögonen och gör så att jag kräks.
Emilia tjatar redan om att göra något av dagen. Jag tjatar om att bli lämnad i fred! Hehe nej men hon får gilla läget idag, har inte en enda kraft till att vara supermama.
Ibland kan man ta det lugnt hemma utan att få dåligt samvete. Eller?
Nu ropar lillebus som är uttråkad som vanligt.
Loppis
Jag själv hittade ett stånd med en massa handsydda bebisgrejer. Jag köpte en söt mössa och haklapp till Elian.
Nu är han trötter så jag skall försöka lägga honom, sedan får vi se vad dagen har att bjuda på. Vi får i alla fall middagssällskap till kvällen. Har dock ingen aning om vad jag skall laga än.
Ha en fortsatt trevlig lördag!

Ellepelle med sin nya mössa!
Weekend!
Men som jag har nämnt tidigare så skall det bli skönt att få ligga kvar i sängen, eller åtminstone kunna gå ut till vardagsrummet och dricka kaffe i lugn och ro (ha ha who am I kidding? lugn och ro med två barn... HA! Men ni fattar) istället för att flyga upp, kasta i barn frulle, se till så hon blir fixad och klar, ta hand om Ellepelle samtidigt och sedan promenixa.
Ja ja, fredagskvällen är här. Elian har somnat, Emilia sitter och proppar i sig "gottigott" som hon kallar det och kikar på en barnfilm. När den är slut skall jag få henne i säng och jag skall fortsätta med mina avsnitt i fred. I alla fall ett.
Elian fick ett konstigt utbrott tidigare. Han vaknade upp ur sin skönhetssömn med ett vrål. Och så vrålade han och vrålade och vrålade. Till och med Emilia blev nervös efter ett tag och frågade vad fasen problemet var.
Där fick jag nog för att jag sa "han får skrika hur mycket han vill på dagtid, så länge han sover på natten". Gud ger mig det jag förtjänar?
Nej men det måste ha varit magen som spökade. Kanske efter gröt-introduktionen? Vad vet jag... hysterisk var han i alla fall i mer än en timme. Sedan tvärtystnaden han och var sig själv.
Det är hemskt att vara så hjälplös. När verkligen inget duger.
Men men, nu skall jag nog fixa lite popcorn eller något skoj och slappa.

Fredagsmiddag

Den här rätten är lite lik mina buffalo wings. Men jag använder kycklingklubbor istället och lite mer kryddor.
Marinaden är gjord på ketchup, bbq sauce, vitvins- och vit balsamvinäger, worcestersås, hot sauce, salt, peppar, vitlökspulver, cayenne och timjan. Jättesvårt att säga några mått... går på magkänslan.
Hur som helst, blanda ihop en hel skål, pensla på rikligt och in i ugnen (225 grader i ca. 30-40 min).
Pensla på mer marinad var 10e minut (därför behövdes det en hel del).
Oftast äter vi detta tillsammans med steakhouse fries eller potatis men idag blev det kryddris. Koka upp riset tillsammans med en buljongtärning och curry.
Servera med skyn från kycklingpannan + blue cheese sås.
(Det här passar inte den som inte tycker om vinäger. Mycket speciell smak...)
Tvätta och underhålla

Ni får ursäkta den dåliga uppdateringen idag. Förlåter ni mig? Bra! Jag kan inte skylla på dålig sömn eller att livet suger eller något alls, faktiskt. Jag har helt enkelt varvat mellan att titta på min nyfunna serie, roa en gnällig bebis genom att fjanta mig: dansa, sjunga, spexa och vara allmänt larvig och haft tvättstugan.
Vi börjar med natten. Awesome säger jag bara! Fantastisk, great och alldeles underbar. Ja, behöver jag fortsätta med de enorma orden? Han vaknade bara två gånger i natt. Hajar ni? TVÅ GÅNGER! Det är lyx. Inget gallskrik, inget gnäll, inget alls. Bara vakna för att äta och somna om direkt efter.
Att han sedan gjorde morgon innan kl 6 gör absolut ingenting. Så länge han sover, så länge han inte skriker sig genom nätterna. Nä, det var välbehövligt. Så tack kära son!
Sedan gick vi upp. Och då börjades det gnällas lite och så har det fortsatt hela dagen, men det har mest varit för att han har varit uttråkad. Velat bli stimulerad och road varenda sekund, annars tröttnar han.
Men anyway, Emilia lämnades i skolan och sedan somnade bebbe en stund, då kikade jag på serieavsnitt och sedan var det dags för tvättstugan. Elian ratar som sagt bärsele, men jag kastade in några maskiner i rallyfart och han hann lessna lagom tills att jag var klar.
Nu sitter Emilia och kollar på film, Ellepelle sover och jag skall kika vidare på något avsnitt innan han vaknar och det är dags att bråka med bärsele igen så jag kan hämta upp tvätten.
Matvraket sover
Han fick ju i och för sig ännu en grötsmakis strax innan 19 men det känns som om allt spottades ut? Han har ju inte riktigt hajat att man skall svälja än. Han sitter mest och ser äcklad ut och spottar lite och sätter i halsen.
Han fick dessutom smaka på vatten för första gången idag. Bvc-sköterskan sa åt mig att försöka ge vatten istället för ersättning varannan gång så han inte äter för mycket, men vatten var inte direkt någon hit. Inte än i alla fall.
Mycket nytt nu för Ellepelle!
Men hur som helst, mitt i all väntan så har jag hunnit med lite me-time. Jag började titta lite på en serie "Make it or break it" som en söt bloggläsare tipsade om.
Men nu känner jag att ögonen går i kors så jag stänger ned och lägger mig i sängen. Vem vet, Elian har kanske bestämt sig för att sova hela natten.
Ha ha ha, den var bra!

Torsdagsmiddag

Sjukt gott, sjukt enkelt, sjukt billigt.
Skippa den vanliga köttfärsen, köp ett paket kycklingfilé, strimla till små bitar, blanda in kryddmixen med olja och kyckling och släng sedan in i ugnen. Det smakar som tacokryddad, panerad kyckling.
Ät sedan som vanligt med egen guacamole, salsa, ost, grönsaker och tortillabröd.
Detta kan ju vara något som ni alla har provat (har ju funnits ett tag..?) men om inte, gör det! Kan vara roligare att variera med den vanliga tacoskvällen?
Enligt papper mår han bra
Hon tvivlade i alla fall på att det var någon mjölkallergi med tanke på att han går upp i vikt som han skall och inte har diarre. Hon sa att jag alltid kunde prova mjölkfri ersättning om jag ville, men hon trodde inte riktigt på det.
Hon trodde bara att han var en pigg, aktiv och hungrig grabb. Mera mat åt honom helt enkelt! Amningen går åt skogen. Inte så konstigt med tanke på all stress, sömnbrist och så lite psykisk terror på det. Men BVC-sköterskan sa att han är så pass stor nu så jag skall vara glad för de månaderna han har helammats och att han behöver mer mat nu helt enkelt.
Så vi får fortsätta med smakisar, tillägg och amma så gott det går.
Efter att vi hade varit där handlade jag hem lite småsaker, gick på apoteket, tog en runda till bibblan och sedan en omväg runt Nynäs och hämtade sedan Emilia från skolan.
Hon sprang och gömde sig när hon fick syn på mig för att hon "inte hade lekt klart".
Man får se det som något positivt. Men ena ungen dissar att äta min mat och andra ungen säger "åååh, inte duu" när jag skall hämta henne. Haha, dom älskar mig!
Men men, nu somnade lillegris så jag skall plocka i ordning lite crap innan han vaknar upp från sin powernap.
Bilder på kidsen från i morse. Töntvarning på matchande tröjor.

NU blir det bättre!
Nu skall vi röra oss mot Bvc. Borde ha skrivit en lista... jag har typ tremiljoner saker att ta upp. Allt från sömnbristen till matvägran osv. Hallelujah.
Ha en bra dag!

Kväller i mitt hem
Diska måste man dock. Måste. Någon som kanske vill sponsra mig med en diskmaskin? Vore inte helt fel faktiskt! Var den skall få plats kan man bekymra sig om då. Eller något.
Men hur som haver, plockat undan i köket ja. Och även tagit mig en välbehövlig dusch.
Nu sitter jag och väntar på att Elian skall vakna vilken sekund som helst för att käka och sedan skall även jag sova. Jag har ångest. Men nej, inga sådana tankar nu. Som ni påpekade; Elian känner av när jag mår dåligt. Jag måste fortsätta tänka positivt: den här natten skall bli ÄNNU bättre än gårdagens.
I morgon bitti är det upp tidigt som vanligt och lämna storasyster.
Är det fel av mig att längta efter helgen? Att slippa gå upp på morgonen. Även om Elian är vaken så slipper man ju kasta på sig kläder, packa ihop väskor och promenera.
Men men. Tänka positivt där med; Emilia har askul i skolan... så det får vara värt det.

Syns det att han är en nattlig terrorist?
Kvällens middag

Som lovat så skall jag börja få upp lite middagstips nu emellanåt.
Ikväll åt vi köttfärspiroger. Supergott att fylla med t ex ägg och svarta oliver eller mozzarella och pesto. Emilia föredrar de förstnämnda.
Det är dessutom jättepraktiskt att frysa in och micra/värma i ugnen om man någon dag inte hinner eller orkar stå och fixa mat, eller till lunch.
Men hur som helst... Stek köttfärs och krydda ordentligt (salt, peppar, grillkrydda, spiskummin, chili och cayenne använde jag idag), fräs på gullök och vitlök, tillsätt vatten och lite fond/buljong + lite soya och låt vätskan puttra in.
Sedan låter man bara färsen svalna och så fixar man ihop smördeg och fyller med valfria tillbehör.
Pensla dom med ett vispat ägg och sedan in i ugnen i ca 15 min i 225 grader.
(Bilden är kanske inte alltför smickrande men pirogernas utseende känns rätt oviktigt när man fixar ihop dom med en Elian på armen... men jag LOVAR att det är gott!)
Smakportion

Idag fick Elian sin första smakis, havregröt för att vara exakt. Minerna var ju klockrena! Som ni ser på mittenbilden så ser det ut som om han skriker för full hals, men icke... han såg bara totalt äcklad ut men var asnöjd efteråt ändå.
Jag hade ju tänkt att börja med de första smakisarna efter att vi kommit hem från Malta men nu känner jag att jag bara måste testa allt för att få ungen att sova.
Han hajade inte riktigt hur han skulle svälja (såklart) men han skickade glatt på skeden och ville helst ha skeden i munnen hela tiden.
Det dröjer nog inte alltför länge innan han har lärt sig. Matvraket...
Emilia hjärta skolan
När jag frågade vad dom pratar om i klassrummet och vad hon har lärt sig hittills så sa hon "Hm... att man inte skall kasta mat i matsalen eller äta med händerna. Och att man helst inte skall slåss!".
Jaha. Dagens utbildning? Hehe.
Hon är lite otålig. Hon hade längtat efter att läsa matte och få hem läxor men istället är det mest lek och skoj hela dagarna tycker hon. Hon klagar dock inte! Hon har hittat fina vänner och känner sig trygg.
Det enda läskiga är väl i sådana fall matsalen. Hon tycker att det är scary med de större barnen och att dom skriker och bråkar så mycket.
Jag klandrar henne inte. Att gå från dagis till skola är ju en stor omställning.

Åt rätt håll?
Han är fortfarande kinkig men jag slog upp boken "Växa och upptäcka världen" och såg att han har en så kallad "stormig period" just nu. Bara att vänta på bättre tider...
I morgon skall vi i alla fall till Bvc och prata, väga & mäta och kolla upp allt.
Nu har Elian lessnat igen så jag skall lägga honom i vagnen och ta en omväg upp till Emilias skola.
Tack återigen för alla otroligt fina kommentarer!
Ni anar inte hur mycket era ord värmer...
Mixed feelings
Men just nu längtar jag efter min mamma. Jag längtar efter min pappa. Jag vill att dom skall komma hit, fyllda av energi och kärlek att ge mina barn och sedan skall jag stänga in mig. Jag vill bara ligga - själv, alldeles ensam i mitt sovrum och gråta ut. Låter det sjukt? Jag vill gråta. Gråta för att jag älskar mitt liv - gråta av lycka. Jag vill gråta för att jag är så förbannat trött och less och gråta för att det känns som om INGEN kan förstå. Jag känner mig mest ensam i hela världen och oavsett om jag sträcker ut min hand och ber om hjälp så kommer ingen fatta hur jag verkligen har det.
Det är så splittrat just nu.
Jag vet att jag är stark och jag vet att jag fixar detta på egen hand, jag har egentligen inget val. Jag klarar det och jag gör det jävligt bra. Men jag längtar väl efter att "slippa" vara stark. Bara för en dag, bara för en timme, bara för några minuter. Jag behöver rensa huvudet, släppa ut allt. All irritation, ilska och bitterhet... men framför allt: jag behöver verkligen vila.
Det är inte så lätt, jag kan inte trolla fram avlastning. Men nu har jag bett om det och det sker så fort det går. Och jag är tacksam för att mina föräldrar är villiga att släppa allt och hitta lösningar till att kunna ställa upp.
Men nu skall jag tänka positivt. Elian sover ÄNTLIGEN! Jag försökte hela eftermiddagen och kvällen. Sedan gav jag upp, stimulerade ungen till max, badade, roade ännu mer och sedan däckade han. Äntligen.
I morgon skall jag ringa bvc och förklara läget. Vissa har börjat prata om allergier och när jag tänker efter så började detta när jag introducerade ersättning. Jag skall i alla fall höra med dom...
Nu skall jag umgås med Emilia en stund innan det är hennes tur att sova.

Det är inte lätt
Jag sa igår att det inte kunde bli värre. Jag ljög. I natt var den absolut värsta natten hittills. När Elian sov så vaknade Emilia och hade ont i benet och inget hjälpte. När hon väl somnade om efter massage, vetekudde och alvedon så vaknade Elian och var hysterisk resten av natten.
Jag fick panik, jag visste verkligen inte var jag skulle ta vägen. Det värsta som finns är att titta på klockan och inse att det bara är en timme kvar tills jag måste gå upp med Emilia och veta att jag inte har sovit en enda timme.
Elian skriker förtvivlat, inget duger, min kropp skakar och jag känner bara att "nä, nu går det inte längre... nu orkar jag inte mer".
Jag pratade med min mamma och förklarade att jag snart går under. Av en massa anledningar kan dom inte bara packa ihop och komma hit, det är långt ifrån enkelt. Och nu med Emilias skola så kan inte vi bara åka dit heller.
Men dom skulle försöka komma hit så snart det går så jag får lite hjälp.
Men men, det är bara att fortsätta att hålla huvudet högt och tänka positivt. Det går över, det går över, det går över. Jag kommer inte dö av det här, även om det känns så till och från.
Emilia har det i alla fall bra i skolan, hon skaffar nya vänner och har roligare och roligare för varje dag. I morgon skall dom åka och bada med klassen och hon har redan packat sin väska. Dom skall åka till badhuset en gång i veckan och simma. Asbra!
Men nu börjar herr Ellepelle gnälla igen. Dags att roa honom....
Då var dagen avklarad
Han sover oftast i i alla fall tre timmar, sedan börjar helvetet. Men det gäller att andas och ta vara på dom här timmarna i lugn och ro. Om jag inte hade ännu ett barn att sköta om så hade jag lätt sovit, sovit, sovit.
Men nu är storskrutt uppe och då blir det såhär.
Hon skall dock göras klar för kvällen alldeles strax, sedan skall jag natta henne och även mig själv.
Och förresten, när jag blir piggare och mår bättre så lovar jag att lägga upp lite mat-inlägg efter önskemål. Idag åt vi något så enkelt som kalvfilé (utskuret till biffar) med bakpotatis och vitlökssmör. Inte alltför high-tech va? Men gott och enkelt. Lika enkelt som att steka färdiga köttbullar, korvar eller annat halvfabrikat. Faktiskt! (och vitlökssmöret hade jag ågren över att behöva fixa, men det tar ju bara någon minut).
Men anyway, nu skall jag städa undan i köket och få min lillbrud att tvätta sig och göra sig i ordning.
Sedan skall jag lägga mig och snacka lite med gud igen. Sömn. Snälla.

Trotsade huvudvärken
Men men, vi tog en runda in till centrum där vi åt glass i solen, hon lekte av sig och jag köpte något mirakelte inne på hälsokosten.
När vi kom hem vaknade lillebror upp och var kinkig - as usual.
Nu sover han dock och jag skall ta min huvudvärk och mitt illamående in till köket och laga middag till världens hungrigaste Emilia (enligt henne då).

Tuffa tider
Nu är det jobbigt. Punkt.
Ni måste även komma ihåg att i grunden skriver jag min blogg för mig själv, för min egen skull, för att jag själv skall kunna gå tillbaka senare och läsa och minnas hur det var på riktigt.
Jag vet att jag kommer tänka "shit, hur orkade jag?" när jag har börjat förtränga den här perioden. För det gör man ju. Förtränger alltså. Det är naturligt...
Men jag tänker inte säga att jag enbart skriver för min egen del. Självklart skriver jag som JAG vill men jag måste återigen tacka er för allt fint och stöttande ni har att säga, så mycket är för er med.
Nu med det sagt så ja, jobbigt var det ja. Elian sov inget i natt, sedan skulle vi upp tidigt och lämna Emilia i skolan. Det gick bra som vanligt. Hon ville inte riktigt släppa min hand till en början men sedan gick det okej. Hon är så duktig!
Sedan promenerade jag hemåt och kände hur det började blixtra framför ögonen på mig. Great, migrän... precis vad jag behövde just då!
Hem och ta en tablett, spy av värken, mata Ellepelle och sedan tog jag med mig honom in i mitt sovrum där det är mörkt och svalt och bara bad till gud om att han skulle somna eller åtminstone inte skrika.
Han somnade. Jag somnade. Han sover fortfarande. TACK gode gud! Han har alltså sovit i mer än tre timmar nu och jag fick vila ut. Migränen är borta men man har kvar "efter-huvudvärken".
Jag börjar nu tänka att "det kan fan inte bli värre än såhär... och då kan det BARA bli bättre!". Det hjälper. Låter larvigt att peppa sig själv, men man vill undvika att gå under.
Jag behövde den där sömnen. Åh fasen vad jag behövde den! Lycka.
Och på tal om trollen så hör jag "öh öh" från sovrummet nu. Nu vill Elian upp.

Resevagn - Check!
Jag valde mellan den jag köpte och en riktig paraplyvagn. Dock valde jag den här (någon Graco-variant) för att den kändes mer stabil och den hade mer utrymme vilket är bra med tanke på att han sover på mage. Och så var den dessutom billigare.
Nackdelen är väl att det är tveksamt om jag kan ha turen och få ha med mig den enda till Gaten på flygplatsen då den blev lite större. Men de väger bara 6 kg och är allmänt liten och smidig ändå.
Hur som helst, bortsett från det fick Ellepelle några nya tröjor och bitringar och Emilia fick en ny ryggsäck som hon kan använda som handbagage på resan.
Nu är Emilia ute och badar med min kusin och jag skall laga middag. Fajitas-Söndag!
Ha en skön kväll.
Trött Söndag
Jag skall testa flytande alvedon på tandköttet som ni har tipsat om om det ej blir bättre.
Men men, idag har jag planer på att åka och köpa resevagn, säng och sådant till resan. Och på tal om det; tack för era resetips förresten! Angående en sådan där säng man kan ha på flyget så erbjuder dom bara sådana på flyg till USA eller Asien.
Men men, för tillfället sover grinpelle så jag skall passa på att äta något.

Tand eller icke tand?
Nu laddar vi upp inför ännu en filmkväll. Eller nja, lillebror somnade 18.30 (tyvärr) när vi kom hem... han var totalt utmattad så han lär slå upp ögonen strax och vara piggelin... så vi får väl se om han somnar hyffat tidigt ikväll. Då skall jag äääääntligen äntligen äntligen se efterlängtade Eclipse.
Det har finally kommit ut en sevärd kvalite som jag skall streama.
Så när barnen har somnat för natten då blir det egentid för mama!
Jag tror förresten att det visst är tänder som spökar. Jag klämde in fingrarna och kikade lite i truten på Elian och jovisst ser det nog lite svullet ut. Vi får se... Känns ändå rätt tidigt för det?
Om det nu är så så hoppas jag att dom ploppar upp snart, för man märker på honom att han är besvärad. Inte alls sig själv. Om han kör varje kvart i natt igen så skall jag nog testa en alvedon och se om det blir bättre. Det känns dumt att ge alvedon "i onödan" men å andra sidan - i fall ungen vaknar varje kvart... då står inte allt rätt till?
Ja jaaa, nu sitter Emilia och muttrar om att hennes dator är "trög och dum". Man vill fnysa och fråga hur många andra sexåringar som ens HAR en egen bärbar dator!? Men det är nog bäst att gå och hjälpa henne.
Våran filmkväll
Emilia är ju en MammaMia-nörd. Hon kan se filmen om och om igen, flera dagar i rad om hon fick. Och hon tröttnar ALDRIG! Så hon blev ju överlycklig när hon var med i denna.
Hon satt och frågade lite då och då "Vad sa dom?" och "Varför gjorde han så?". Sedan frågade hon "Skall hon hem nu?" när dom i filmen satt i bilen på väg att säga hej då. Jag nickade och då sken hon upp och utbrast "Åh, men jag vet var hon bor... jag har sett det på MammaMia!".
Innan det satt jag och tänkte på hur stor hon har blivit om vi kan dela samma filmintresse och hon kan sitta genom en hel "vuxenfilm".
Sedan fick jag dock tillbaka mina bebiskänslor hos henne när hon inte riktigt förstod filmbegreppet. Hon trodde liksom att hon i Mamma Mia var på utflykt på ett annat ställe och träffade nytt folk.
Skådisar fanns liksom inte...
Hehe, hon är bra härlig!

Min son hatar allt just nu
Elian vaknade från början varje timme, sedan varje halvtimme och slutligen varje kvart. Fan vad jag älskar dom där kvartarna... och fan vad jag älskar Elian just då. Känner ni lukten av ironi där?
Nej men nu är något fel. Jag skrev ju igår att jag misstänker att han börjar bli sjuk. Ingen feber har dock kommit och det är så svårt att veta.
Han har i alla fall vrålat högt som satan till och från i natt. Panikskrikit.
Sedan har han börjat med att spotta ut nappen och TUGGA stenhårt på min hand, kudden eller vad som ligger närmast honom just då.
Känner ingen svullnad och ser inga tänder på g... men jag vet inte.
Ja ja, vad det än är, var det nu är han har ont så hoppas jag att det går över snart.
What's wrong, baby?

Vi har kul (tråkigt) ibland
Nej, men faktum är att man sitter och hönsar och nästan letar efter ljud. När Elian sover och jag diskar så stänger jag av vattnet varannan sekund för att höra om han är vaken.
Samma sak när jag har musik på, tittar på tv, duschar eller vad som helst... jag måste liksom pausa hela tiden och stanna upp och lyssna.
Så även om man bor i en trea så kommer den till nytta.
Jag skall även erkänna att när jag för första gången testade den idag så hade jag och Emilia rätt skoj med den. Hon stängde in sig i klädkammaren och jag satt i vardagsrummet och så gjorde vi pruttljud åt varann och hon asgarvade. Fan, vilken tråkig humor vi har. Båda två!
Så man kan alltså använda den som leksak med en 6-åring... OCKSÅ! Heheh
Nattlampor, vaggvisor, visar om det blir för varmt och timer var några fler funktioner.

Dags för fredagsmys...

Emilia var arg när hon kom hem tidigare ikväll. Hon hade absolut inte lekt klart och hemma var typ det sista stället på jorden som hon ville vara.
Någon som blev glad var däremot Elian som hade längtat. Han sken upp som en sol så fort han fick syn på henne, även fast hon stod och tjöt som en stucken gris.
Äh, lite mat i hennes mage och så var allt okej igen. Hon lekte och busade med Elian tills hon tröttnade och satte sig vid datorn istället. Då blev han ganska förtvivlad förstås, men somnade nyligen helt utmattad.
Nu skall Emilia poppa popcorn och jag skall ta fram chipspåsen.
Vi får se hur mycket vi orkar och vem som däckar först.
Bodyn ljuger:

En sak mindre
En sak mindre för mig att göra idag då. Rätt skönt med tanke på min förkylning och även en gnällig bebbe... misstänker att han också börjar bli sjuk. Usch...
Men hur som helst så träffar jag inte Emilia nu på några timmar och dagen blev plötsligt mycket längre. Är väldigt nyfiken på hur det gick idag så jag sitter och väntar på att hon skall ringa mig.
Nu börjar det lukta prutt om Elian och innan jag börjar skriva om färg och konsistens så skall jag nog avrunda detta (har alltså inte så mycket bättre att skriva om just nu... hehe).

Skönt med tupplur
Jag och Elian var hemma igen strax efter åtta och la oss i sängen och sov i fyrtio minuter. Sedan låg vi kvar och drog oss och nu bestämde jag mig för att gå upp men bebbe somnade om.
Det känns lite knäppt utan Emilia hemma. Nu har jag två timmar på mig att...? Ja, säg det. Fortsätta vila medan Ellepelle sover, äta lunch, titta på Laguna beach på Mtv och sedan bege mig upp mot skolan och få höra om dagen.
Senare i eftermiddag skulle hon nog leka med min kusin en stund och efter det blir det fredagsmys. Tillbaka till sådana rutiner igen!
Ha en trevlig dag.
Nya rutiner
Det har dock varit lite besvärligt. Han har vaknat flera gånger och tittat sig om omkring och tyckt att han skall upp men jag har varit tyst, stoppat in nappen, tryckt ned huvudet lite lätt och så har han till slut somnat om.
Emilia var ju mindre besvärlig däremot. Hon sa "men åååh, jag är inte ens trött... jag kommer aldrig somna!" sedan gav hon mig du-är-världens-dummaste-mamma-blicken innan hon motvilligt la sig i sängen och somnade i stort sett samma sekund. Hehe!
Elian kommer vilja käka om sisådär en halvtimme och efter det skall även jag sova. Jag börjar känna av en förkylning. Inte helt otippat med tanke på att man har vistats bland en massa förskolebarn de senaste dagarna. Det blir alltid så i början av terminen... man åker på alla möjliga olika förkylningar.

Fan, vad jag älskar er mina fina hjärtan. Jag skulle aldrig kunna leva utan er.
Han är så tjock så...
Han placerar sig liksom som en klump bara och så sitter han jättestadigt. Han blir visserligen trött i nacken efter ett tag och då ger han upp, då ramlar han framåt mellan benen. Tur att han är vig?
Men med tanke på att han har upptäckt att det är rätt skoj att sitta så skall han göra det heeela tiden! Fettobebben...

Kul i skolan och efter!
Det var full fart på Emilia och hennes nya polare i ett par timmar i alla fall.
Allt hade gått bra i skolan dessutom. Hon hade blivit lite ledsen en gång och sagt att hon längtade efter mamma men en av fröknarna hade tröstat snabbt och sedan var allt lugnt.
Hon trivs med personalen och börjar lära känna nya vänner i klassen så det skall nog gå bra till slut!
Nu sitter Emilia och lillebror och glor på barntv och jag skall kasta ihop en snabb middag och sedan blir det en tidig kväll för storbarnet som är helt slut efter dagen! Och som dessutom skall upp tidigt till plugget i morgon. I morgon börjar det riktiga schemat. Hallelujah...
Mamma till ett skolbarn
Vi begav oss ut i regnet i morse och vandrade upp mot skolan. Det vankades upprop på skolgården och jag tror nog att jag var mer pirrig i magen än Emilia.
När hennes namn sedan ropades upp och hon släppte min hand och gick upp och ställde sig bredvid resten av barnen i sin klass så kände jag en grov separationsångest.
En enorm klump i magen bildades och jag ville bara springa upp och hämta henne, gå därifrån och spola tillbaka tiden. Enda till hennes första dag i livet och bara börja om. Ta vara på varenda sekund med henne.
Nu är hon stor. Alltså stor, stor! Från bebis till dagisbarn. Och nu från dagisbarn till ett skolbarn!
Efter lite snack i klassrummet skulle dom bege sig utåt, samlas med 1-3orna och ha en lekdag. Sedan äta lunch i matsalen och sedan fritids i en timme.
Hon är där själv. Och det var dessutom inget snack om saken. Jag sa "Emilia, jag går nu..." och då hoppade hon upp och gav mig en bamsekram och sa okej. Jag fortsatte med "Är du okej?.... är det säkert... du klarar dig då.... vi ses sen då.... i eftermiddag då" Hon stod och nickade åt allt och sa till slut "Jaaaa hej dåååå mamma!" och gav mig en puss och sprang iväg.
Om jag gick på en gång? Nä. Jag stod och smög, tittade på henne tillsammans med sin klass och sedan gick jag efter dom när dom började vandra bortåt.
Sedan gick jag runt hörnet och fick syn på några (typ i sjuan kanske) som stod och tjuvrökte.
Herregud, om Emilias första 6 år i livet passerade såhär fort. Då betyder det att hon snart är en av dessa småbrudar runt hörnet.
Jesus...
Men men. Nu är hon där som sagt - alldeles själv - och även om jag får lite mammaångest så är jag så stolt över henne. Obeskrivligt stolt!
Killen i mitt liv

Funkar också

Duschen is the shit
Idag tröttnade jag på att gå runt, runt och busa och larva mig så jag la ned honom i badkaret med "kudde" och satte på duschen. Han njöt och skrattade och njöt och skrattade.
Hallelujah.
Igår somnade han för natten strax efter kl 20 (det går framåt!) och idag prick kl 20 så vi får hoppas att han sover för natten så tidigt idag med.
Nu skall jag hjälpa Emilia att fixa ett "sommarminne" som hon skall ha med sig till skolan i morgon och sedan packa väskan och sedan skall hon sussa.

Att resa ensam med 2 kids
Men hon sa att det inte var någon fara, att det är lika bra att passa på nu när det är 6-års, för nästa år är det skolplikt och andra regler som gäller angående ledighet.
Men hur som helst så börjar resan närma sig och därmed resfebern.
Jag är i stort sett uppväxt på ett flygplan, jag har rest jorden runt enda sedan jag var 2 veckor gammal så jag är inte nervös för det.
Däremot skall jag flyga själv med ett spädbarn och ett storbarn. Och det är väl det...
Jag ser kaosfamiljen framför mig. Resväskor, handbagage, barnvagn, ensam mamma + två barn. Hur fan går det ihop? Haha, folk lär få sig ett gott skratt i alla fall.
Jag har hört att man oftast måste checka in barnvagnen på en gång och då skall jag alltså bära runt på Ellepelle på Arlanda och samtidigt ha koll på Emilia och våra grejer?
Han ratar dessutom bärsele och vägrar somna i famnen.
Jag förväntar mig gap och skrik enda från incheckningen tills vi har landat på Malta och han får lägga sig i sin vagn. Vi åker dessutom hemifrån vid tre på natten så dygnet kommer bli helt vrickat.
Gaaaah, nervös! Men toklängtar på samma gång. Det skall bli så jäääkla kul att uppleva detta med framför allt Emilia. Minne för livet lär det bli.
Har någon av er åkt utomlands med bebis i Elians ålder? Hur har det gått? Har ni några tips?
P.s. Om någon säljer en resevagn med fullt liggläge och/eller resesäng, hör gärna av er!
Känns otroligt onödigt att köpa nytt.
Dag två i skolan
Hon gick igenom en massa papper, gav scheman och all information.
Jag satt och var nervös för Emilias del alldeles i onödan. Jag tänkte att hon säkert satt och var ledsen eller blyg någonstans, utan att ha något att göra.
Men när jag väl gick ut fann jag henne helt överlycklig med nya vänner.
I morgon är det på riktigt. Då skall hon vara själv hela dagen! Nu behöver jag inte längre vara nervös, nu VET jag att hon fixar det. Hon hade jätteskoj och var så himla nöjd.
Efter några timmar där gick vi ut i parken med Amanda innan hon behövde gå till bussen och åka tillbaka till Skåne och sedan Malta.
Nu skall vi äta och sedan öppna paket som vi har hämtat ut.

Det bara regnar....
Det lär bli en rolig natt?
Men vi får middagssällskap ikväll så Elian får vara uppe och med i sådana fall!
Hur som helst så får han sådana här ryck ibland (väldigt sällan) och SOVER! Fasen, kunde han inte göra såhär på natten istället?
Äh, jag skall inte börja klaga om ni tror det. Har varit fruktansvärt skönt att få ett rent hem. Jag har till och med städat och sorterat vissa skåp och lådor. Hur ofta hinner man det som ensamstående småbarnsförälder liksom?
För tillfället sitter Emilia och glor på sin dator och jag sitter här och funderar på om jag skall leta upp ännu ett skåp att maniskt städa ur, eller om jag bara skall ta det lugnt och vänta på att Ellepelle ska vråla om uppedags.
Nackdelen med att sitta still är ju att man känner av hur pass trött man är.
Så jag väljer nog att hitta nästa objekt att roa mig med.
Sedan skall jag börja med maten. Fyllda pannbiffar blir det nog med fetaost och soltorkade tomater. Emilia dissar såklart det och får vanliga pannbiffar istället.

På tal om middag. Här var min middagsutsikt i lördags. Takvåning på Östermalm med en stor terrass där vi satt och åt kräftor och paj. Det var inte illa...
Ikväll nöjer vi oss med min trea i Nynäs med utsikt över.... inget? Haha.
Nu har det börjat
Jag tyckte lite synd om henne när barnen började sätta sig i grupper och leka med varandra. Många har ju gått på samma dagis och känner varandra sedan innan, men Emilias polare hamnade på en annan skola med tanke på att det delas upp efter område och vi inte tillhörde just det området.
Så då får hon börja om på nytt istället. Men det har jag nog berättat förr.
Hur som helst så sa hon "jag önskar att jag fick vara med mina gamla kompisar..." och det sved lite. Men jag fick henne på andra tankar, vi utforskade hela stället, testade varenda leksak och pysselgrej och så snackade hon lite med en tjej som bor i närheten av oss innan dagen plötsligt var slut och alla barn skulle gå hem.
Hon skuttade därifrån med ett leende på läpparna och sa att hon längtar till i morgon.
Hon var dock blyg som sagt och ville absolut inte att jag skulle stå länge än en centimeter ifrån henne, så vi får se hur det går när hon skall vara själv. Från och med på fredag (?).
Äh, hon fixar det.
Efter inskolningen promenixade vi till centrum, åt lite lunch och begav oss sedan hemåt.
Nu däckade lillebror, Emilia leker och jag själv borde städa av här hemma.

Barnarbete
Idag var vi inne och tittade i djuraffären. Emilia blev kär i en kanin - då menar jag KÄR! Hon stod och tittade på den med sån kärlek så det var nästan gulligt. Verkligen ömhet i blicken!
Hon vågade sig till och med på att börja "mammaa... snälla..." men hon vet att jag inte uppskattar djur i bur så hon behövde inte avsluta meningen.
Hur som helst så lämnade vi affären och hennes besvikelse gick inte att ignorera.
När vi kom hem pratade hon om kaninen konstant. Hon försökte lägga upp det lite fint flera gånger och sedan blev det "men jag betalar själv, jag tar alla pengar i sparbössan. Det måste ju vara en hundralapp. HUNDRA PENGAR! Det räcker väl till mat och allt, jätte länge?".
och "Den kan vara i mitt rum, jag lovar, du behöver aldrig titta på den och tycka synd om den".
Jag var nära på att ge med mig, bara för att hon var så motiverad men sedan sa hon: "Fast... det kanske inte är så bra, jag börjar ju skolan i morgon och när jag är och jobbar kommer den vara helt ensam. Och jag vet ingen som kan vara barnvakt åt den då". Jag svarade typ mmmm...
Vänta. Hold up. Jobbar?
"Ja, jag börjar ju skolan... och så... jobbet". Jag hajade inte riktigt vad hon menade och frågade till slut vad hon skulle jobba med och då sa hon "inte vet jag... jag vet bara att alla som går i skolan jobbar ju också... så det är väl dags för mig att jobba också? Kanske kan jobba på ditt jobb...?".
Klockrent. Hon syftar på mig, mina vänner, mina kusiner och alla i hennes närhet som t ex pluggat på högstadiet, gymnasiet eller universitet... dom har ju jobb på sidan om.
Hon trodde seriöst att hon skulle ut och jobba OCKSÅ! Nej, SÅ snabbt får hon inte växa.
Nu måste jag lägga mig.
Upp tidigt i morgon. Emilia är taggad inför fritids (hon får gå 10 h i veckan från och med nästa vecka). Det låter så konstigt: fritids. Skola. Fritids. Gaaaah...
Det blev en heldag
Men hon fick i alla fall så hon blev nöjd... och jag och lillebror också! Eller Elian har väl inte så mycket att säga till om, men JAG blev nöjd för hans del.
Vi åt även på donken efter Emilias önskemål och sedan hämtade vi ut passen.
Hann även åka förbi Kvantum och handla hem lite mat. Bland annat gröt och puréer till Ellepelle. Fyra månader, då får han ju börja med smakisar.
Dock skall jag nog vänta med att ge honom mat tills efter vi har varit utomlands. Det känns nog smidigast så! Mat behöver dom ju inte egentligen förrän dom är 6 månader.
Hur som helst, nu skall jag roa honom en stund och sedan försöka fixa i ordning en sen och snabb middag.

Mitt frågetecken till bebbe och Emilia som alltid lyckas se strålande ut på bild. Älsklingar
Up and away
Sedan är verkligen sommaren slut....
Vi har ju i och för sig våran Malta resa om tre veckor, men ändå!
Men men, nu tjuter lillebror och Emilia står påklädd vid dörren - redo att gå.
Have a nice day!
Ännu en månad!

Ja, nu är det den 16e igen och idag blir Elian fyra månader.
För fyra månader sedan vid den här tidpunkten var jag fortfarande ganska tjock. Och apropå det så är det flera som frågar hur kroppen har blivit nu efteråt och om hur vikten förändrades.
Jag vägde till slut 75 kg (HUA!) sista gången jag vägde mig när jag vara prego. Idag väger jag 52 kg.
Men hur som helst så grattis till ännu en månad, mammas Ellepelle!
Jag njuter av varenda ögonblick, varenda minut tillsammans med dig... för jag vet hur snabbt det går och jag vill suga åt mig allt som går - oavsett sömnbrist eller dåliga dagar.
Trött med stort T
Jag hade en fantastisk kväll igår med trevligt sällskap in på småtimmarna. Dock sov Elian oroligt med tanke på att vi inte sov hemma, vaknade ungefär varje kvart så nu är vi döda bägge två.
Jag skall få Emilia att göra sig i ordning, samtidigt kasta Elian i säng och sedan även mig själv.
Jag berättar mer i morgon! Puss på er.
Det. Är. Varmt!
I natt vaknade jag upp och var helt paniktörstig, sprang upp halvsovandes och tog första bästa juicetetra och drack upp varenda droppe utan att känna någon smak.
Efteråt kände jag hur det brände i halsen och var så jäkla surt.
Toppen. Juicen var två månader gammal. Sedan dess har illamåendet hängt kvar...
Men anyway, Liten sover för tillfället och jag viker tvätt. Skall packa i ordning en liten väska senare. Jag och Elian skall bege oss in mot huvudstaden ikväll och socialisera oss över en middag med vänner.
Sedan övernattar vi nog. Känns inte helt ok att ta sig hem ensam till Nynäshamn med bebbe en sen lördagskväll.
I morgon skall jag tvinga hem storbarnet och vi har turen med oss att få skjuts.
Men men, nu skall jag fortsätta med mina roliga sysslor. Ha en skön dag i solen!
Skrikunge och snack med Emilia
Han fick magdroppar och då lugnade det sig lite och så har han även fått behålla mat efter det. Men det måste nog vara att magen inte riktigt hänger med i svängarna när det gäller ersättningen.
Vi får hoppas att det blir bättre snart.
Hur som helst så har han krävt min odelade uppmärksamhet hela dagen. Bära, busa, leka hela dagen. Att ligga under babygymmet var helt okej, så länge jag satt bredvid. Flyttade jag mig en centimeter protesterade han jäkligt högt.
Vi saknade Emilias pladder så vi gick in till hennes rum där han tittade sig storögt omkring på alla rosa prylar. Det var kul i sisådär två minuter, sedan lessnade han på det med.
Nu sover han i alla fall. Knappast för natten så det lär bli sent ikväll... men det är helt okej... han var utmattad och jag likaså efter en krävande dag.
Emilia har det i vilket fall som helst jättebra hos mormor och morfar. Hon njuter av all uppmärksamhet, har badat hela dagen och ätit som en häst. Hon hade inte planer på att komma hem snart men hon var noga med att fråga mig om hon fick komma hem när som helst.
Hon hade även haft dåligt samvete för att hon hade "bråkat och varit dum varje dag". Skruttungen! Längtar efter henne massor, men hon är värd en helg med "all eyes on Emilia". Minst!
Men nu skall jag nog passa på att laga middag till mig själv innan Liten vaknar.

Glad bebbe, glad mamma!
Jag är ingen töntmorsa egentligen. Jag lovar.... hehe, förlåt.
Allt är värt det när han skrattar. Varenda leende gör så att jag känner mig levande.
Fan, vad jag älskar min son. Älskar, älskar, älskar!
Friday the 13th
Elian sov som en kratta. Vakna varje halvtimme - timme fram till klockan 6 då han tyckte att det var dags att göra morgon.
Sedan somnade han inte förrän kl 11 igen och då la även jag mig och tänkte att det skulle vara skönt att passa på att sova på dagtid nu när jag har möjligheten.
Yeah right, Ellepelle vaknade 20 min senare... jag hann förstås inte ens somna.
Men men, det är tur att kaffe och cola finns dagar som denna.
Vi har absolut ingenting inplanerat. Skönt eller tråkigt nog? Båda delarna. Det är lite jobbigt att vara helt utmattad men uttråkad på samma gång.
Idag är det fredag den 13e. Skall jag skylla natten på otur då?
Är ni lite extra försiktiga idag?
Man är inte van
Emilias klocka vid hennes datorhörna tickar mig tokig. Det är SÅ tyst! Jag tittar dit hela tiden av ren vana, att kolla vad hon sysslar med liksom. Jag kommer på mig själv att tänka "nu har hon varit tyst länge, undra vad hon gör..." och när jag lagade mat tänkte jag "men fan, detta kommer Emilia inte tycka om...".
Efterbliven?
Äh, man är van vid att ha skrutt hemma bara.
Jag åt i alla fall i tystnad, sedan tog jag en lång, varm dusch och nu lär Elian vakna vilken minut som helst för att äta och efter det skall jag själv lägga mig och sova.
Tänk om min son fick ett ryck och bestämde sig för att sova extremt bra i natt. Nu när syster är borta och allt.... maximal vila. Kanske? Snälla då..!
HA, drömma kan man ju.

Sådär kan man också sova....
Dock är det nog lika obekvämt som det ser ut, med tanke på att han vaknar upp och tjuuuuter efter ett tag. Huvudet har ju fastnat liksom. Men ändå gör han så flera gånger, varje natt.
Ingen dotter hemma
Jag och Emilia har småtjaffsat om allt och inget hela veckan så ett dygn eller två ifrån varandra är mer än okej.
Dock känns det förjävligt just nu. Det blir alltid tomt och jobbigt och man är dum som inte tar vara på tystnaden när den väl finns här. Men i morgon bitti kommer det nog kännas bättre när jag slipper bli väckt av "maaammmaaaaa.... blablablablabla", hehe! Vila öronen lite grann.
Var i alla fall ett bra tag sedan hon sov hemifrån utan mig, men det skall gå bra!
Hur som helst så åkte vi in mot Carro och hängde hemma hos dom hela dagen. Blev serverad tacolunch, Emilia blev först rädd för William som var busig och vild men sedan fann dom varann och hade lite kramkalas (ehm, mycket kramkalas).
William hade många roliga ideer för sig, bland annat att kasta ned en sko från balkongen, så mamma Carro fick springa ned 8 våningar och hämta den och sedan upp igen.
Hehe... 1-2 -års åldern är ju helt fantastisk.
Han är i alla fall lika söt och go som alltid, lilla prinsen!
När klockan började närma sig kväller åkte jag ut och lämnade Emilia som var taggad inför att visa upp sina sim-skills för mommo och moffa.
Kramades några gånger, sa sedan hej då och sedan begav jag och Elian oss hemåt.
Han var vaken hela resan hem och skulle självklart överrösta bussmotorn. Weirdo, var det ja.
Nu kom vi nyligen hem, bebbe håller på att däcka och jag själv skall fixa något att äta.

Vi har det ASBRA!
Men men, båda kidsen sover och jag bör göra detsamma.
Jag tänkte bara försvara kommentarerna jag får om att jag inte alls ger mina barn ett bra liv minsann! Med tanke på att dom inte har pappor som tar ansvar. Vad fan skall jag göra? Trolla fram en farsa åt Emilia, gå och köpa en ny i affären!?
Och som någon påpekade så är det ibland bättre att inte ha någon farsa alls än en jubelidiot som är elak och en dålig förebild ändå. Eller? Självklart kommer hon "sakna" att ha en pappa och förmodligen må dåligt över det, men jag kommer finnas och stötta till hundranio procent. Jag ÄR både mamma och pappa och jag ÄR tillräcklig. Så det så!
Sedan har båda mina barn så många förebilder ändå. Det är inte som om jag är den enda vuxna människan dom träffar. Min pappa har till exempel varit Emilias "manliga förebild". Om någon påpekar att hon inte har en pappa så säger hon "men jag har en morfar". Han har tagit den rollen och han är förmodligen en bättre morfar än många pappor. Han är långt ifrån en "vanlig morfar" i alla fall.
Så kom för fan inte och påstå att det är synd om mina barn.
Jag ger dom allt jag kan, jag ger dom allt dom behöver. Kärlek har dom så det räcker och blir över.
Men men, sängen kallar. Natti!
Normal vs. Elian
Normala bebisar älskar att bli vaggade och vyjssade - Elian får panik då.
Normala bebisar somnar i famnen/vid tutten - Elian måste somna själv på mage.
Normala bebisar somnar i bilar/båtar - Elian pratar och skall överrösta motorn.
Normala bebisar blir tysta av nappen/flaskan - Elian pratar som om det vore en mikrofon.
Det finns så mycket mer. Självklart är ju alla bebisar unika och yada yada yada, men nu utgår jag från mängden, alltså från det som folk säger "men bebisar gör såhär" och "bebisar tycker om det här".
Min huligan är lite av en weirdo, ja... men alldeles, alldeles underbar.
Igår fick han gunga för första gången. Han var måttligt road:

Den här Onsdagen
På vägen hem gick vi förbi stranden då Emilia hade med sig bikini men självklart låg handduken kvar hemma i hallen så hon struntade i att bada. Synd med tanke på att hon måste hålla igång med simningen så hon inte "glömmer". Hon är i alla fall bra mallig nu när hon har lärt sig!
Men hon pratar om att åka ut till mormor och morfar nu någon gång innan skolan börjar så där får hon ju bada massor. Får hoppas på lite fint väder igen bara...
Men men, nu känner jag av matlust för första gången på väldigt länge så jag skall ta med mig kinkopelle och se om rumbyte passar herren. Han ligger nämligen och gnäller här bredvid.
Jaja, mat var det ja!

Det är upp till oss att förändra!
Jag vill skriva om framför allt uppfostran.
Jag anser nämligen att många människor (många - inte alla) är som dom är på grund av sina föräldrar. Att dom formades till sitt känslomässiga jag tack vare deras päron.
Jag har inte haft den åsikten förr, jag har tänkt att alla föds med en personlighet och that's that men nu när jag själv har fått barn så inser jag hur mycket av ansvaret som hänger på mig. Jag har möjligheten att forma mina barn till det jag själv anser är rätt, det är jag som kommer lära dom rätt och fel.
(Sedan finns det undantag då vissa människor blir psykiskt sjuka till exempel, det går väl inte att skylla på sig själv. Men då får man finnas där och ta ansvaret att hjälpa människan - men ja ja, det är ett annat kapitel)
Hur som helst, jag börjar med det absolut viktigaste:
"The first rule of life: actions have consequences. And the second rule is that you are the only one responsible for your own actions."
Detta tycks vara ett fruktansvärt problem hos många och jag skyller härmed på föräldrarna. Det är ens ansvar att lära våra barn att det är mänskligt att fela, absolut... man får begå misstag MEN man får lära sig utav dom, ta på sig skulden för ens egna fel och lära sig av dom.
Man kan inte gå runt och bete sig hur som helst, spy galla över någon, hoppa på en annan eller vad som helst och komma undan. Man får räkna med att det tillkommer konsekvenser och då får man ta emot smällen.
Det är lätt att vara elak, att bryta ned någon kanske psykiskt men även fysiskt men det verkar vara svårare för människor när den svaga slår tillbaka. Då kan man helt plötsligt inte stå för det man har gjort och försöker att slingra sig undan.
Fel, fel, fel! Hade min dotter skapat ett problem och trott att hon skulle komma undan ostraffat eller skyllt på någon annan, då hade jag grävt en grop och gömt mig. Eller förmodligen gett mig själv en käftsmäll - det enda jag hade förtjänat.
Jag uppfostrar henne till att vara stark och självständig, att tro på sig själv men även andra. Att visa empati och bry sig om andra och framför allt att tänka igenom allt hon gör en extra gång INNAN hon gör det.
Begår hon misstag ändå eller beter sig dumt så vet hon att det är hennes egna ansvar att rätta felen, stå för hennes snedsteg, prata om det och be om ursäkt om det behövs.
Det finns så många elaka, agressiva och bittra människor där ute och det gör mig seriöst mörkrädd inför framtiden. Jag vill inte att mina barn skall stöta på samma sak.
Lär era barn rätt och fel. Lär dom att ta ansvar för sig själva.
Alla val har konsekvenser. ALLT har konsekvenser. Det får man ta.
Frisk luft funkade. Nästan.
Vi tog oss en promenad in till centrum, köpte lite nödvändigheter och sedan gick jag förbi Kicks och köpte inpackning.
Emilia ville in på Lindex och leksaksaffären och pekade på allt hon önskar sig till sin 7-års dag. Jag förklarade att det var sisådär 355 dagar kvar, men det spelade ingen roll.
Sedan gjorde Emilia den ena lekparken efter den andra tills hon var nöjd och sa "jag är alldeles för trött i benen nu" och då kunde vi äntligen vandra hemåt igen.
Nu är det Bolibompa på tv och jag själv bör sätta igång med middagen.

Gårdagen
Elian låg och sov första gången jag sprang ned, sedan gick vi alla ned tillsammans och sista gången var han kvar uppe med Matilda. Perfekt ju!
Men hur som helst, vi lekte massor, var ute i parken så Emilia fick springa av sig, åt mat, pratade och så fick Emilia en försenad födelsedagspresent (glitterlera med tillbehör!) som hon lekte en del med.
Hon var dessutom väldigt go med Alexander och lekte med honom.
Sedan gick dom och då satte jag i blekmedlet i håret och sedan nattade jag barn.
Elian har sovit bajs i natt. Han sover ju bara på mage men rullade över till rygg flera gånger och vaknade så klart av det och tjöt. Sedan tappade han nappen 350 gånger, var hungrig och allmänt missnöjd.
Men jag själv kunde ändå inte sova, jag låg bara och vände och vred så det spelade inte så stor roll.
Jag har planer på att vandra in till C idag, men vi får se om jag fixar lite energi.
Här har ni lite bilder från gårdagen:

Mitt hår behöver vård
Mitt hår är dock en stor risbuske. Jag har använt en halv burk inpackning + en halv flaska balsam bara för att kunna borsta ur det och jag tappar ändå en massa hår.
Någon som kan tipsa om en inpackning som faktiskt FUNKAR?
Elian tycker för övrigt att det är uppedags. Jag tycker annat.
Nu skall vi sova. Natti!
Nu går vi vidare, va?
Sedan kan jag påpeka att jag inte sysslar med att hänga ut människor med namn i min blogg. Oavsett vad någon har gjort mot mig så är det inte så den här bloggen funkar. Namn, mailadresser eller bloggadresser kommer inte att visas här.
Ni kan väl göra mig en tjänst och tänka på samma sätt när ni kommenterar? Man får inte hänga ut människor hur som helst ÄVEN fast somliga faktiskt förtjänar det.
Rätt skall vara rätt.
Med det sagt så har jag nog fått ur mig det jag behövde säga. Jag har suttit och tagit emot skit, blundat och försökt vara "vuxen" i det hela. Men det finns väl gränser för det med? Någon gång måste man få försvara sig själv OCH lätta på hjärtat.
Jag ville inte ha något krig eller någon slags pajkastning.
Utan jag skrev från början att: NU FÅR DET VARA NOG. Jag ville alltså ha ett avslut.
Så.
Over.
Return of the snygga mössa:

Omgång nummer två av blonda slingor. Jag tycker att den söta mössan förtjänar ett eget inlägg igen.
Hej jag heter Denize och jag ser ut som en stor bebis.
Måste skölja ur. Resultat kommer nog senare. Förhoppningsvis!
Besök

Del två?
Man skall begå misstag, annars lär man sig aldrig.
Men gör man om samma misstag 150 gånger utan att lära sig... då är det rätt kört?
Jag anser att de flesta är värda en andra chans.
Men vissa människor bör man aldrig ha litat på från första början.
Man kan inte fucka upp 150 gånger och förvänta sig att man skall ha kvar allt man ägde. Redan efter första gången borde man ha kämpat för att vinna lite tillit. OM man hade varit smart, OM man hade menat allvar.
Men jag har lärt mig vad som är på riktigt och vad som är tomma ord.
Det är dessutom väldigt lätt att KALLA sig mamma/pappa eller vad som helst för att få det att låta bra. Det är en helt annan sak att leva upp till det och VARA det. Stämpla dig själv till vad du vill, men gör något istället för att snacka.
Sluta ljug, stå för den du är. Sanningen kommer alltid fram!
Bara hon och jag
När jag kom hem insåg jag att jag hade tänkt med något annat än hjärnan då våran frys är minst i världen. Nästan i alla fall.
Men det gjorde inte så mycket. Det blev inte så många kräftor för min del i fredags då jag hade Elian i knäet och därför var jag fortfarande riktigt sugen, så jag tinade paketet och så satt jag och Emilia med mysbelysning när lillebror hade somnat för natten.
Verkligen välbehövd kvalitetstid med dottern min!
Hon var nog nöjd med att ha mig för sig själv och vi pratade ut om saker som bekymrade henne, vi pratade om saker som gjorde henne glad och ja, vi pratade om allt.
Hon sa bland annat att hon inte alltid orkar prata med mig när det är något med tanke på att jag ofta är trött och hon inte vill göra det värre för mig.
En 6-åring skall inte behöva tänka på en vuxens bästa. Älskade unge...
Hur som helst så somnade hon väldigt mätt i magen och med ett leende på läpparna.
Nu skall jag städa undan efter min och Emilias alldeles egna kräftkväll.

Dessa känslokalla monster
Men att sedan fortsätta kasta skit, bygga upp hinder och förstöra liv är helt otroligt. Någon gång måste det vara nog och NU säger jag ifrån. NU FÅR DET FAN VARA NOG!
Jag har undvikit att skriva om detta, oavsett hur mycket känslor jag har haft att skriva av mig om så har jag sett min blogg som en förbjuden plats för detta, främst för att jag ville sköta det för oss själva men det verkade inte dom ha något behov av att göra, så visst, då kan jag lika gärna skriva av mig här.
Att ni tillsammans förstörde vissa relationer för erat gemensamma barn, det är skamligt. Att ljuga och hitta på saker som faktiskt sätter hennes lycka och glädje i kläm, det är för mig ofattbart. Men jag har aldrig haft något att säga till om om det barnet, det är inte mitt ansvar och jag kan inte lägga mig i hur ni sköter det.
Men när ni sedan börjar dra in MINA barn... då släpper jag på spärren.
Öppna era ögon. Lär er att sätta barnen först, dom är viktigast. Inte ni själva och era egna behov! Kan man inte prioritera sina barn, då kan man inte vara en förälder.
Det känns så sjukt att fortfarande sitta och vara upprörd, att behöva sitta såhär pass länge efteråt och fortfarande bli förbannad. Det känns som om jag borde ha släppt det nu? Men det är ganska omöjligt när somliga fortsätter att göra samma saker om och om igen och dessutom påminna mig om det som hände från början.
Jag har försökt så länge nu. Att göra det bästa för min sons skull, även fast mitt eget hjärta har gått i tusen jävla bitar. Jag lärde mig att lägga min egen ilska åt sidan så länge mina barn hade det bra.
Men när dom nu börjar dras in i skiten. Då går det inte att blunda och förtränga.
Sköt erat, jag hoppas verkligen att ni hittar tillbaka till varandra för ärligt talat finns det inte två personer som förtjänar varann så pass väl som ni. Ni är på samma nivå, verkligen meant to be.
Jag önskar er evig lycka och glädje hos varandra. MEN LÄMNA MIG UTANFÖR! Skall det verkligen behöva vara så svårt? Jag har ingenting med era liv att göra, varför vill man fortsätta att vara så fruktansvärt elak och iskall? Har ni inte gjort tillräckligt?
Det enda JAG vill är att leva MITT liv och göra det bästa för mina barn.
Nu är jag trött på lögnerna, ursäkterna och påhoppen. Jag har inte gjort något fel här, jag har inte bett om det här. Jag har varit för jävla snäll helt enkelt. Jag har blundat, accepterat och försökt hitta lösningar till allt för alla andras jävla skull. Men jag då? Kanske dags att börja tänka på mig själv. Jag är verkligen inte perfekt - långt ifrån... jag har begått mina misstag i mitt liv men när det gäller detta, DÅ har jag aldrig gjort något annat än rätt.
Låt mig och mina barn vara ifred.
Ni har gjort erat och ni lär förmodligen ångra er så in i helvete mycket när ni någon dag växer upp och ser tillbaka på era liv. Och om ni inte ångrar er eller mår dåligt över hur pass mycket ni har skadat en familj - framför allt barnen, då är ni bara riktigt iskallt sjuka i huvudet.
Slutligen:
"Any fool with a dick can make a baby but it takes a real man to be a father".
Nöjd son
Fan, vad jag älskar att få sova! Man lär sig att uppskatta det mer och mer som förälder, det är nog ingen nyhet men faaan vad lycklig man blir av att titta på klockan och inse att man har fått sova i mer än en halvtimme - timme.
I natt vaknade Elian prick var tredje timme. Verkligen "on the dot". 01.33, 04.33, 07.33. Någon förinställd väckarklocka typ? Det är andra natten i rad han gör så.
När vi var på BVC sist sa sköterskan åt mig att köpa både NAN 1 och NAN 2 (ersättning) och komplettera. För så som Elian har sovit, så skall det inte vara. Och ni vet ju att han vägrade flaskan till en början men nu går det bättre och bättre.
Han både ammas och tar flaskan nu framåt kvällen och natten och jag vågar nog lita på att det är tack vare det han sover bättre.
Jag har läst att de flesta som flaskmatar sina barn har mättare barn som sover hela nätterna. Elian sover inga sådana 9-10 oavbrutna timmar men å andra sidan så ammar jag ju mest och sedan är jag jäkligt nöjd med mina tre timmar i sträck. Just nu i alla fall...
Hur som helst så var det skönt att få en bra natt.
Idag har vi lite småplaner och lite fix att göra och sedan måste vi storhandla.
Nu sitter Emilia och tjurar över hur tråkigt livet är så jag skall väl roa henne på något sätt. Hon har blivit lite överstimulerad på sistone...
We made it!
Vi lekte med varenda leksak som gick att leka med, vi gick hundrafemtio varv runt lägenheten, kittlade och busade, tittade på när storasyster badade skumbad, sedan fick han själv tvätta av sig, sedan käka och få flaska till "efterätt" och sedan däckade han ganska hårt, på en gång.
Emilia hade haft en jättebra dag och var nöjd. Dom hade badat i regnet och sedan varit i stallet, precis som planerat.
När hon kom hem sa hon "du borde nog säga åt mig att göra mig klar för kvällen, för jag kommer bli tjurig nu... vet du varför? För att jag vaknade tidigt idag och börjar bli trött".
Ja ja, tur att hon förvarnar i alla fall, hehe, så jag gjorde som hon sa och bad henne att göra sig klar och sedan däckade barn nummer två.
Nu skall jag se om jag orkar kolla på någon film, annars låter en tidig kväll ganska lockande.

Måste få honom på andra tankar
Icke!
Det är bara att leka, busa och fjanta sig i en timme till. Runt kl 21 somnar han för natten som tidigast just nu...
Att få syn på sig själv i webcam är i alla fall en hit:

Elian hårdtränar
Hur som helst, dagen var seg, ja!
Med tanke på att Emilia blev så förkrossad igår kväll lovade min kusin att Emilia skulle få hänga med henne idag, så det är det Emilia har sysslat med. Dom skulle till stallet och även ut och bada även fast det regnar... hon ville ju se att Emilia kan simma, så klart!
Jag själv har undvikit att titta ut, målat och fixat med möbeln, städat i köket och sedan stökat ned när jag skulle laga mat och inte alltför mycket mer.
Elian ligger för tillfället och gymmar. Han vände sig från rygg till mage för första gången idag. Han har tidigare gjort det i sömnen så jag har bara gått och väntat på att han skall fixa det medvetet och idag så! Flera gånger gjorde han det och blev lika glad efteråt varje gång. Han hatar ju att ligga på rygg...
Men men nu börjar han tröttna.

Jag vill inte gå hem!
En dag på sjön och sedan kräftfest. Inte illa! Behöver jag ens påpeka att båda barnen somnade så fort dom la sig ned? Nu får vi hoppas att båda sover bra i natt....
Emilia hann i alla fall äta två portioner grillat kött med pommes, tretusen rökta räkor och dubbelt så många kräftor, sedan chips och två bullar på det. Hon hoppade på studsmattan, snackade skit med alla närvarande och jublade när min kusin dök upp. Dock kom hon strax innan vi skulle gå så det blev ju ett jäkla liv när jag sa till Emilia att det var dags för hemgång.
Hon är sex år och jag måste redan tvinga hem henne från fester. Jag hade ju inte räknat med det förrän om sisådär tio år. Fyfarao... nu får hon gärna sluta växa. Bli aldrig tonåring!
Hehe, ja ja! Nu snarkar dom så sött i alla fall och jag borde göra detsamma.

Kräfta

Vi hade en skön dag ute med båten och nu skall vi på kräftskiva. Elian är på sitt trevligaste humör, som ni ser! Hehe nej men han är en trött prinskorv just nu så han skall få sova skönt i vagnen en stund.
Ha en trevlig kväll!
Kom fram nu, solen!

Nu drar familjen Kaos ut på sjön igen. Vädret verkar vara lite sådär, jämfört med igår... men det spricker nog upp! Ute på havet lär det vara sol. Hoppas vi, förstås.
I natt har Elian för övrigt sovit bra för att vara han. Vaknat varannan - var tredje timme och somnat om busenkelt. Inget skrik och gap. Hallelujah!
Dock hade jag dubbelt upp... Emilia vaknade tre gånger av bland annat växtvärk i benet och en olycka som krävde lakanbyte.
Sedan behövde jag sitta hos henne tills hon hade somnat om alla gånger.
Men men, nätterna med henne är för övrigt lugna så det är ingen större fara.
Nu skall jag trycka i Liten lite käk och sedan åker vi. Ha en skön dag!
Sommarväder igen
Elian var snäll hela dagen, powernappade ett par gånger men låg annars uppe och tittade på havet och allt möjligt.
I jämförelse med ute hos mina föräldrar så var vattnet iskallt så det blev inget bad för min del, bortsett från när jag stod i och tvingade Emilia att simma, hehe!
Efter att vi hade varit ute svängde jag förbi en affär lite snabbt och köpte bland annat en hoppgunga till Ellepelle. Den lär uppskattas då han gärna vill vara uppe och med överallt.
Efter det kastade jag lite middag i Emilias mage och sedan kom A och lilla W förbi. Det var nästan två månader sedan dom såg Elian så det var nog roligt för dom att se hur han har utvecklats och förändrats.
Sedan var det ju toklänge sedan W och Emilia träffades så det var lite kul. Dom fnittrade för fullt inifrån Emilias rum i alla fall och kom till slut ut utklädda till prinsessor.
Dom gick för en stund sedan och min prinskorv somnade på en gång.
Nu skall storasyrran nattas.

Video: Hon ville visa er!
Om hon är stolt? Javisst. Om mamman är stolt? Galet! Äntligen har hon lärt sig.
Till en början simmade hon med ring, sedan tvingade jag av den och höll under magen och släppte sedan i smyg. Efter det simmade hon flera gånger helt själv och nu kan hon.
Video: Han vill ha fötterna
Elian har sedan en tid tillbaka fått syn på sina fötter, nu vill han gärna få tag i dom och stoppa dom i munnen. Det är dock inte lika lätt som att få in händerna. Han är liiiite för fet. Jäklar vad frustrerad han blir när det inte går.
Eller när han kämpar tappert för att få tag i dom men missar. Illa ju!
Inte lätt att vara liten...
Måla om möbler

Det står luktfri på färgburken. Dom ljuger. Mitt huvud sprängs snart av lukten!
Resultatet blir nog bra i slutändan däremot! Det behövs ett par lager till med vit färg och sedan skall jag slipa kanterna för att få den där "rätta" känslan. Knopparna är även extremt fula. Tittade på nya igår men vad fan, ca 100 kr per knopp... är inte det dyrt!? Eller? Kanske inte.
Ordet knopp lät även väldigt konstigt. Heter det verkligen så? Ja ja!
Jag får fortsätta i morgon... nu måste första färgen torka.
Och mamman måste sova.
Stackars bebbe
Jag har vant mig vid att han är lite småkinkig på nätterna... men då ligger han liksom bara o låter "mö, äh, öh" och skruvar på sig och vägrar sova längre stunder.
Men i natt skrek han. Han har varit skrikigare än vanligt den här senaste veckan...
Jag själv var dålig i magen och mådde så jäkla illa så jag var tvungen att kräkas i morse. Sedan gick det dock över så jag misstänkte att det berodde på sömnbrist bara... men vem vet, jag kanske käkade något dåligt igår och även Elian mår dåligt av det? Hoppas, hoppas att han mår bättre snart i alla fall. Man blir ju knäpp av hjälplöshet när man gör allt men inget funkar och bebben bara skriker och skriker.
Emilia tröttnade på grinmorsan och skrikbrorsan så hon drog iväg för att käka pizza med släktingar för en stund sedan. Jag hade planerat att vara social och hänga på, men jag orkar inte. Att bara klä på sig kändes för jobbigt så jag struntade i det.
Jag är så himla glad för att Emilia har framför allt min faster och mina kusiner att fly till när Elian bökar och jag blir tråkig. Det kanske inte finns någon pappa-avlastning, men deras hjälp med Emilia är fantastisk. För både min och Emilias skull.
Hur som helst, Elian somnade nyss så jag skall passa på att andas en stund innan han vaknar och Emilia kommer hem igen.

Hon gillar det hon gillar!
Tror ni att jag tvingar min dotter att ha på sig rosa och klä ut sig till prinsessa? Ärligt talat så skruvar jag på mig själv i rent obehag när hon klär ut sig med sina rysch-pysch klänningar och snurrar runt och säger "jag är en glittrande, glänsande prinsessa".
Jag ryser när jag kliver upp på morgonen och hon redan har valt ut sin outfit som består av rosa, rosa, rosa.
Jag vill sucka och vända ryggen till när hon tjatar om rosa prinsessgrejer i varenda affär man besöker.
Men det är hennes intresse, hennes egna val. Om hon tycker att det är roligt att leka och klä ut sig - so what!? Om hon avgudar färgen rosa - hur skadar det mig?
Alla är vi olika och unika och jag är nästan bombsäker på att det här är en fas hon går igenom. Jag tänker inte förbjuda henne från att använda sin fantasi och leka.
Men det finns gränser. Och jag tycker inte att det är okej att hon springer runt klädd hur som helst ute. Men hemma får hon mixa och matcha sina kläder hur hon vill och leka prinsessa hur mycket hon vill.
Observera återigen att jag skrev "hur mycket HOOOOOON vill".
Hade hon istället haft ett intresse för att leka med bilar eller vad fasen som helst så hade det varit precis lika okej. Jag introducerade en mängd olika leksaker (och lekar) för henne redan från start. Hon leker med det hon vill och tycker om det hon tycker om.

Mitt-i-natten-mys
Sitter uppe med Elian. Klockan tickar och han ligger och garvar. Känns lite ironiskt... nästan som att han garvar åt att jag skall få sova ännu mindre än vanligt.
Men han är så skön när han skrattar högt. Sedan blir han totalt förvånad över ljudet som kom ut och spärrar upp ögonen. Fan vad jag älskar den här lilla människan...
"gosimosimos gulligullimull pusspusspuspuss" fan vad larvig man är...
Jag har även funderat lite och vill tacka er läsare för de fina orden ni skriver. Jag vill bara klargöra att ni ger mig lite extra styrka och kraft när allt känns piss. Visst är det häftigt? Att människor jag inte ens känner kan hjälpa mig på något sätt? För så är det. Jag tar åt mig av era ord och erat beröm.
Jag är otroligt tacksam för allt stöd jag kan få. Så... tack!
Nu skall jag stänga av den här datorn och släcka varenda lampa och hoppas på att min lilla prinskorv slocknar och kan snarka i takt med storasyster som sover som en prinsessa.
GODNATT!
Har jag sagt att Emilia är "speciell"?
Nja, jag tror snarare det är att hon som sagt är lite feg av sig och inte vågar vara under vattnet i vanliga fall, men nu med möjligheten att både kunna andas och titta så blev det rätt skoj.
Jag fann henne stående vid handfatet för två timmar sedan men sa åt henne att ta av sig och i alla fall hoppa i badkaret istället... det såg ju rätt roligt ut!
Så hon fyllde upp med vatten och hoppade i. Att få ut henne därifrån var inte det lättaste. Hon badade i en och en halv timme och däckade direkt efter.
Ellepelle ligger också och sover. Aaah frihet och tystnad! Jag hade tänkt slipa första möbeln och måla första lagret och låta det torka över natten. Men nä, jag orkar inte.
Jag skall nog kika på film, äta onyttigheter och bara vara. Låter bra, va?

Våran tisdag
Sedan tog vi en snabb sväng genom Haninge C och letade mobiler. Jag köpte en ny i Februari men den har redan gjort sitt, så jag pratade med en nisse i butiken och han förklarade hur jag skulle fixa en skadeanmälan.
Dock är det inte säkert att det går igenom (ÖH!?) så han visade några mobiler som borde passa mig. Jag avvaktar nog lite till ändå.
Hur som haver, intresset brinner? Åkte vidare till bauhaus där jag köpte möbelfärg och tillbehör och efter det blev det storhandling på Ica Kvantum.
Nu är Ellepelle totaldäckad efter dagen. Jätteknäppt att han somnade nu för då lär det bli en sen kväll!
Emilia gick över till min faster för att hoppa studsmatta och jag själv skall fixa någon middag.
Och till er som missade: Vi skall till Malta den 5e September!

Stockholm, here we come!
Elian ville inte sova i natt. Ovanligt, va? Varannan timme fram till 5-tiden, sedan varje halvtimme. Jag låg och funderade på hur det kändes att få sova på nätterna, alltså oavbrutet och jag minns fasen inte!?
Ja ja, hur som helst... han är glad idag och det är huvud saken.
Idag skall jag ta med mig min familj och fixa pass. Mitt och Emilias går ut nu i Augusti och Elian har så klart inget. Om en månad reser vi! Längtar, längtar!
1200 kr för pass. Det är ju mindre skoj.... men men.
Skall även köpa färg till mina möbler och lite andra småsaker.
Måste få i mig sista koppen kaffe nu så det blir lite liv i mig. Ha en bra dag.
Behöver skriva av mig.
Gnällig bebis som börjar bli sjuk (IGEN), massa krångel med räkningar som inte stämmer, min internetbank loggades ut precis när jag skulle signera de räkningar som faktiskt var korrekta så det var bara att börja om igen (det tar alldeles för lång tid), plus att man är skapligt trött och börjar själv känna sig förkyld.
Jag är arg på människor som sitter på sina arslen och gottar sig när dom egentligen borde vara någon annanstans och ta hand om saker som faktiskt är jäkligt viktiga.
Jag är arg på människor som tar åt sig äran för något dom aldrig har haft med att göra.
Jag är arg på föräldrar som inte kan ta sitt ansvar. Det handlar om LIV, inga leksaker. Det är inte så konstigt att folk drar alla unga föräldrar över en kam när det finns så många puckon.
Jag är arg på mig själv för att jag är arg.
Ni vet när man har sådana här dagar, då börjar man dessutom tänka alldeles för mycket. Min prinsessa fyllde 6 år igår. Undra vad hennes biologiska farsa tänkte då. Han var ändå med på förlossningen och även delaktig i hennes liv ett tag i alla fall. Tänkte han alls? Första augusti borde ju framkalla någon känsla hos honom tycker man!?
Vad är det med mig och att dras till dumskallar och problem!?
Min fråga idag är. Hur fan lever man utan sina barn? Hur kan man ens tänka tanken att prioritera något annat framför sitt kött och blod? Hur lever man med sig själv efter man lämnar sin unge bakom sig eller inte träffar sitt barn? Hur orkar man?
Utan mina barn är jag ingenting. Förstår mig inte på människor...
Emilia uppskattade sin dag
Det började med att jag väckte henne tidigt. Med risk för att hon skulle vakna själv. Var livrädd för det! Jag vet ju själv att när jag var barn vaknade jag typ 5 på morgonen och kunde inte somna om av iver, sedan låg jag där och låtsades sova när mina päron kom in fyra timmar senare. Hehe! Emilia har dock inte samma tålamod så hon hade kommit in till mig med hennes valpögon och sagt "du väckte inte miiiiig".
Men hur som haver, väckning var det ja! Med presenthög och frulle på sängen.
Hon slet upp paket efter paket och sken upp mer och mer.
Fyra par skor, rosa hörlurar till hennes dator, massa pysselgrejer, prinsessklänningar med tillbehör, balettklänning, barbiedockor och tillbehör i mängder, snorkel och skolväska är en lista på lite av det hon fick. Nöjd? OM hon är!
Strax efter lunch hade vi tårtkalas här hemma hos oss och sedan begav vi oss ut till mormor och morfar där Emilia hade beställt mormors stek med potatis till middag.
Sedan skjutsades vi hem rätt sent och både jag och Emilia somnade samtidigt.
Nu har "mamma, när jag fyller sju år....." börjat! Hehe, hallelujaaah!

Emilia 040801
I sex år har hon fyllt min tillvaro med hennes underbara personlighet och hennes vackra yttre. Tillsammans har vi tagit oss igenom svåra tider, skrattat genom bra tider och hållt varandra i handen genom allt.
Jag är stolt över att vara hennes mamma. Så fruktansvärt jäkla stolt.



