Det här är vad jag lever för
Min dotter heter Emilia och fyllde fem nu i somras. Hon är en på tok för snäll och varm brud som kan charma vem som helst. Hon har en egen vilja som ingen annan, hon vill gärna bestämma och vara med i snack som kanske ibland är för vuxet. Jag vill säga att hon är ett geni - vem säger inte sådant om sina ungar? - men nu menar jag allvar, hon har talang när det gäller mycket, det mesta. Hon är snabblärd och lärde sig göra allt möjligt tidigt. Hon bryr sig, enormt... det har hon alltid gjort. Hon är väldigt rädd för att såra och detta beror nog på massvis med kärlek och trygghet redan från start. Jag är stolt över henne, jag är stolt för att jag skapat och uppfostrat en sån speciell människa på egen hand.
För ja, jag har varit ensam med min dotter från ettårsålder ungefär då hennes biologiska far bestämde sig för att lämna pappalivet bakom sig. Det har varit en tuff resa, jag var väldigt ung när jag fick henne och det har även sina nackdelar men med ett enormt stöd från föräldrar, annan släkt och vänner så klarade jag mig bra, bättre än bra. Jag har hört att jag får det att se så lätt ut, men jag och min prinsessa har kämpat igenom motgångar och över hinder för att ha kunnit ta oss hit där vi är idag. Men hon har alltid levt under ett tak med en enorm trygghet, jag har överöst henne med kärlek... för kan man ens skämma bort ett barn med för mycket? Jag är glad att min dotter får ha det så bra som hon har, för det har inte alla barn.
Nu skall jag göra om det igen, få uppleva den magiska resan av att få se ett barn bli till, välkomna en ny människa till världen, till mitt och Emilias liv. Jag tvekar inte en sekund på att jag kan klara det, för det vet jag att jag kan. Jag har stöd, jag har det jag behöver - både praktiskt och känslomässigt.
Denna lilla människa är så otroligt efterlängtad och älskad redan idag. Det kanske inte blir precis som jag hade tänkt mig, jag hade inte räknat med att bli ensamstående igen... men jag kan göra det här.
Som jag skrev, jag lever för mina barn.
Kul att få läsa din blogg igen :) Lycka till med allt!
Ska bli kul att börja följa din blogg igen!
Jag tror du kommer klara det här galant med en ny liten bebis till din och emilias famiilj, du har ju klarat det en gång förut och jag tvekar inte en sekund på att den nye lillen kommer bli lika underbar som Emilia.
Gott att du kommit igång med skrivandet igen och grattis till tillskottet i familjen! Detta kommer du fixa galant, utan tvekan för de intryck man får genom att läsa din blogg så är du en helt underbar mamma.
Miia. :)
Åhh Va Emilia blir bara sötare och sötare. Långt och fint hår :P
Kul att hon ska få ett syskon. Du klarade det så bra med din fina dotter och ja tror det kommer gå lika bra denna gång. Du är en fantastiskt mamma :)
Kull att du är tillbaka.
kramar om
Ni är vackrare än någonsin :)
Ska bli såå kul att få följa er igen!
Hej! Helt underbart att höra hur mycket du älskar dina barn :)Du har mina varma lyckönskningar! :) Kramar från en annan mamma
Jättekul att få läsa din blogg igen, ni är så fina, du och Emilia. Nya bebisen kommer få det riktigt fint med er. :)
Lycka till!
Jag läste din blogg tidigare men sen helt plötsligt var den låst och sen dess har jag undrat hur ni har det? Jag blev så glad när jag läste på alltombarn.se om dig och Emilia, och om lillebror. Men nu när jag läser så förstår jag att pappan inte finns med på samma sätt. Jag blev väldigt ledsen! Jag förstår inte hur en pappa kan välja att lämna sin gravida flickvän, det måste vara det grymmaste man kan göra. Hur kan han leva med sig själv?! Men som du själv sa så klarar ni er bättre utan den människan, som inte ens förtjänar ett leva med er. Jag tror att lillebror kommer få det underbart hos dig och Emilia. Pappan kommer att vakna upp en dag och få leva med beslut som han tagit. Hoppas att han kommer må dåligt.
Jag önskar i alla fall er all lycka och hoppas att graviditeten ska gå super! Ska bli kul att följa er på bloggen!
Fina ni är , mor & dotter=) kram
