Denize - Ensam morsa till E&E i Spanien - Foto

Min far är en väldigt speciell människa.  Han kan vara helt galet omogen, bete sig värre än en trotsig fjortis, aldrig ta något på allvar, allting sker "imorgon" och han är helt jävla galen.  Det finns INGEN som är han lik och OJ vad luft han kommer få av det här inlägget.  Han är ingen typisk pappa, han föregår inte med gott exempel, han ger inte mogna råd, han skämtar om det som inte skall skämtas om och han har samma humor som Emilia, dvs är han nere på barnnivå.
Men han är rätt okej ändå.  Han har alltid hjälpt, stöttat och funnits... på hans egna speciella sätt.  Jag vet att han bryr sig utan att han behöver säga det. 

Och när det gäller Emilia, det är nästan lite läskigt hur mycket han bryr sig.  Han var nämligen den som var mest emot mig när jag precis fick reda på att jag var gravid med Emilia och bestämde mig för att behålla.  Han blundade, betedde sig som om han inte såg mig, han tyckte att jag var dum i huvudet och han skämdes säkert en hel del.
Men vem älskar Emilia mest, vem skämmer bort, vem är hennes största idol? Min pappa, hennes morfar.  Han går mig på nerverna för att han skämmer bort henne för mycket, men fan vad goa dom är tillsammans.  Min farsa, den som skall vara så himla macho... ni skall se hur puttinuttiga dom är tillsammans.  Och galna.

Grattis på farsdag din hårlösa, naiva gubbe! Jag är glad att du finns.
Du är verkligen världens bästa morfar OCH pappa.