Är du min mamma eller!?
Nu när jag pratade med Emilia om det så uppfattade hon det inte som något jobbigt, hon sa att många barn kunde tjata på henne och dra i henne och oftast gjorde hon som dom sa så hon slapp "höra på deras skrik" men oftast brukade hon säga ifrån om det verkligen inte kändes okej.
Sedan sa hon "dom brukar försöka bestämma över mig... och då säger jag: är du min mamma eller!?". Jag var tvungen att skratta.
Men barn kan vara så jäkla elaka och man oroar sig ju, speciellt när man har en unge som är dumsnäll. Men så länge hon är ärlig om att hon inte lider så är det lugnt. Försökte förklara för henne att det är viktigt att stå på sig och säga ifrån ändå. Ett nej skall alltid vara ett nej. Hon är ju lika glad ändå och trivs alldeles utmärkt där med sina vänner.
Det är ju personalens skyldighet att vara uppmärksamma och berätta om sådant här. Det tycker jag är skitbra, att man har den kontakten.
Var glad för att din dotter är den snälla på förskolan och inte den som kör med dom andra. Jag blev kallad till förskolan någon gng i veckan för att min son bråkade med barnen, skällde på dom och försökte köra över alla och bestämma. DET är inte kul. Var glad över att hon tagit upp din uppfostran. Emilia kan inte ha fått en bättre mamma.
Åh vilken härlig kommentar. Den minns man från förr, haha!
Men otriligt bra att kunna ha den kontakten med förskolan. Det måste kännas tryggt. Och precis som dom säger, inte för att det var jätte allvarligt.. men då vet man att dem ser sånt.
Gullig hon är! de är rätt att dom medelar sånt här! :) kramis.
Vilka duktiga jobbarkompisar man har, eller hade =) Älskar sandskogen! bäst i nynäshamn , LÄTT =)
Hoppas de är bra med er, kramar och hälsa emilia!
