Denize - Ensam morsa till E&E i Spanien - Foto

Gårdagen passerade snabbt och uppdateringen var väl sådär.  Jag mådde inte så bra till och från hela dagen, kände mig allmänt skum.. fortfarande.  Jag orkade i alla fall åka och köpa ett par ljusstakar till första advent med mina föräldrar för att sedan "storhandla" inne på nya City Gross i Länna, men det var så fruktansvärt mycket folk (nyöppnat + fredagseftermiddag.. vad hade jag räknat med!?) så snurrattackerna var på hög nivå och jag ville bara ta mig ut därifrån.  Jag hann i alla fall handla det nödvändigaste.
Väl hemkommen fick jag smärtsamma sammandragningar, hjärtklappning osv så det var bara att ligga i badet och vila för det mesta.  Mina föräldrar stannade över natten så jag fick i alla fall lite sällskap till Idol och fajitasmiddag.

Idag hoppas jag på att kunna åka och handla det som inte handlades igår och även hårfärg.  Jag lyssnar på er och färgar mörkt igen! Svartbrunt till vinterblek hy... vi får väl se hur det ser ut!

Jag kom hem för någon timme sedan och det var hur skönt som helst att få komma ut och göra något... även om det bara var några timmar. 
Först letade vi efter en viss restaurang för att prova något nytt, hamnade på ett jättefint ställe med god mat men små portioner.  Första gången jag har ätit på ett 'steakhouse' utan att bli äckligt mätt men gott var det.
Vi fick i alla fall prata och umgås utan barnen och det behövde vi nog båda två.
Sedan blev det bio, New Moon förstås.  Jag gick in där och lovade mig själv att absolut inte jämföra med boken och på så sätt var den ju bra! Nu är det bara att vänta på Eclipse.

Nu är ju mina föräldrar här och allt hade gått jättebra med Emilia, hon hade till och med fått glass till efterrätt på en torsdag så hon hade varit sååå mallig och berättat att "såhär får jag aldriiig göra med mamma...".
Hon sov ju så klart när jag kom hem, men det lär vara det första hon berättar i morgon bitti.  Mormor och morfar kommer och vänder upp och ned på vardagsreglerna, det gillar hon.

Hur som helst, fick en välbehövd kväll utanför lägenheten!
Nu borde jag försöka lägga mig så jag orkar med sjukgymnastiken i morgon.

Måndag igen, Emilia är glad över att få leka med kompisar och jag är lika grinig som vanligt.  Jag skall nog ta med mig min fruktsallad in till sovrummet och lägga mig ned igen, ryggen var alldeles för trött för att orka sitta upp.  Kan nog bero på att jag knappt sovit i natt alls.

"Fool me once - shame on you.  Fool me twice - shame on me!"

Idag kan ni förresten läsa lite om mig på Alltombarn (eller Expressen och DN).  

You are the strength that keeps me walking.  You're everything.

...Okej med denna tråkiga årstid skall jag nog inte ens nämna solsken, men någon gång måste den dyka upp.  Efter regn kommer solsken! Är det bara jag som blir totalslow av vädret? Jag fattar inte, det spelar ingen roll hur mycket jag sover... jag är ändå så satans trött! Mörker, mörker, mörker.  Jag avskyr detta! Julen kan komma och gå sedan får det bli vår!
Dagen har inte bestått av så himla mycket.  Emilia är för tillfället och leker hos en kompis, skall bege mig upp och hämta henne alldeles strax.  Sedan skall jag ordna BBQ-ribs till middag.
Idag fick jag även reda på något som kommer bli stort och spännande! Visst är det irriterande när folk skriver så men inte berättar mer? Skriver man A borde man väl skriva B? Nja, nu måste jag vara sådär irriterande.
Men som sagt: efter regn kommer solsken.  Det får jag bevisat - jämt!

Nej men nu måste jag ut i det tråkiga mörkret och hämta ungen min.




You're my purpose

Okej, jag vet att drama är jättespännande för er att läsa om men jag tycker att efter tiden som har gått så får det ta mig fan vara nog.
Jag har fått reda på vad som hände "den kvällen".  Som jag skrev förut, det hela är invecklat och sjukt så jag orkar inte gå in på det med detaljer.  Först sa den ena en sak, för att sedan berätta hela sanningen efteråt... och den andra ljög bara hela tiden tills sanningen inte gick att gömma undan längre, den andra personen var då min pojkvän, ja.
Jag var förbannad som fan, på båda två.  Jag avreagerade mig genom att skriva blogg och visst, det var nog inte det smidigaste... MEN sätter man sig i sådan skit får man ta smällarna också. 

Nu har jag dock försökt att gå vidare.  Ilskan har lagt sig, jag har accepterat det som hänt.  Jag vill hålla mig långt ifrån henne, såklart (?).  Vi känner inte varandra och jag anser att jag inte har ett smack med hennes att göra, likaså har hon inget med mitt att göra.  Jag vill få det sagt bara.  Vad är det folk väntar på? Ett bloggbråk, lite extra drama? Är det därför det kommer in kommentarer angående vad som hände och vad som inte hände?

Jag ORKAR inte hålla på med det här längre.  Jag behövde avreagera mig första dagarna, nu finns det viktigare saker att tänka på (bland annat att hålla bebisen kvar i magen så länge som möjligt!). 
Jag är inte längre bitter, jag känner inget hat.  Jag vill bara att alla ska kunna lämna det bakom sig, en gång för alla.  Mår man inte bäst då?

Jag hoppas - innerligt - att ni tar mig på allvar nu.  Jag tänker inte blanda mig in i något bråk.  Jag vet som sagt vad som hände den kvällen och det förstörde mycket, men som någon även skrev "gjort är gjort". 
Jag hoppas att jag och Andreas kan få en bra relation i framtiden för vårat barns skull.  Men om detta aldrig tar slut, då är det tyvärr omöjligt.  Tänk på barnen, dom är viktigast.. i alla fall för mig. 

Nu har jag dessutom gått halva tiden, hoppas andra halvan går snabbt!

Det är svårt, när man är gravid måste man tänka på SIG SJÄLV och vad man själv mår bäst av, då hittar man lösningen som passar en själv bäst.

Emilia är besatt av prinsessor, jag måste vara för! ;)

Är Emilia döpt, och skall du döpa lillen?

Svar nej.

Jag vet inte ännu vem som blir gudmor, det tar jag när min son är född.

Absolut. Jag har försökt förklara redan nu var han kommer ifrån osv, när hon har frågat om honom. Hon förstår nog ändå inte riktigt, hon säger "min pappa är från borta i Kina" när jag förklarat att han kommer från ett annat land som heter Chile, hehe. Och tack!


Har du några namn till pojken?

Just nu har vi: Milan, Nathaniel, Kelian och Kian.

Jag gör allt i min makt för att komma över det som har hänt och jag är på rätt väg, så ja. Jag kanske inte riktigt kommer kunna förlåta, för det han gjorde var så invecklat och sjukt. Men jag kan acceptera att det har hänt och lära mig att leva vidare med det. Jag vill att allt ska vara så bra som möjligt, för våran skull och för våran sons skull OCH för våra döttrars skull.

Lyssna BARA på dig själv. Vad vill du egentligen? Skriv en lista på för- och nackdelar. Vilket överväger? Jag säger såhär; jag råder ingen till att skaffa barn så tidigt, det finns så mycket man borde göra först, man borde utvecklas på många sätt innan man är redo. Att ha barn är inte så enkelt som det kan verka på bloggar, heller. Och tänk på om du verkligen orkar vara ensam med barnet om pappan står fast vid att han inte vill ha barnet. Du är så himla ung med hela ditt liv framför dig, tänk framåt. Vill du inte hellre ha barn när du pluggat klart, flyttat hemifrån och bor med mannen i ditt liv? Men om du bestämmer dig för att behålla så lovar att det löser sig, då med.

Vad tycker Emilia om att hon ska få en liten lillebror att dela hem med?
Hon har faktiskt inte pratat så jättemycket om det förrän nu för ett par veckor sedan då alla frågor kom och hon tycker att det ska bli jättekul nu. Hon längtar, vi längtar!

Han tog inte hand om Emilia då han väl fanns, det hände en rad olika tråkigheter som inte går att förklara kortfattat här, han var elak helt enkelt och en dag slutade han bara höra av sig. Han ville inte ha med Emilia att göra. Han ringde en gång för ett par år sedan, vi bestämde att vi skulle ses för Emilias skull såklart, han dök inte upp och ringde aldrig igen. Vi har bland annat skickat julkort varje år, men aldrig vill han ha kontakt. Nu har han dock bränt sina broar och Emilia klarar sig fint utan honom! Så nej, han vill inte ha kontakt med sitt eget kött och blod, visst är det sjukt? Jag ser på Emilia och undrar hur FAN man kan leva utan henne.

Absolut. Därför har jag gett fel människor hundra chanser tidigare i mitt liv och bara blivit sviken gång på gång. Men ja, om människan verkligen förtjänar det så tror jag på att man kan förlåta och ge en andra chans.


hur känns det att vara brunett? :D
har du varit det förut?
du passar jätte bra i de =)

Tack! Det kändes jättebra i början, jag färgade svartbrunt på en gång och trivdes. Nu har jag börjat sakna mitt blonda hår och har börjat färga slingor då och då för att bli ljusare.
Ja då, jag tröttnar lätt på hårfärg så jag har nog haft alla olika färger tidigare.

vilket datum är liten i magen beräknad att komma?

2010 - 04 - 04 =)

Vilken kamera fotar du med? =)

Min gamla heliga Canon 400D. Jag har längtat efter en ny för länge nu, men det finns viktigare saker att använda pengarna till.

Visst är det granis som är pappan? Har du körkort?

Svar ja och svar nej

Har en massa frågor=)
1. Har du något favoritnamn till lillkillen i magen än?? :D

Det står ett par alternativ längre upp. Favoriten är Nathaniel, dock känns det långt och blir lätt förkortat. Därför är favoriten Milan just nu och Emilia älskar det.


2. Hur stor är lägenheten ni bor i nu??

En trea på nästan 80 kvm. Går att göra om till en fyra när lillebror vill ha eget rum.


3. Saknar du stockholm?

Nja, både ja och nej. Skönt att ha tillgång till allt, det kan jag sakna. Dock har jag vant mig vid lugnet och tystnaden och just nu trivs vi bra här ute.


4. Kommer det bli någonting av din bok du pratade om att skriva?? jag tror vi är vldigt många som skulle vara intresserade av att köpa den isåf=)

Absolut. Nya idéer skapas hela tiden så det sker många ändringar, men det kommer bli något av den... det är på gång.


Hej denize! fin blogg du har och din dotter är så otroligt söt. Vad hände med pappan till bebisen du har i magen?
ha det bra

Tack så mycket! Hela historian är väldigt invecklad och komplicerad, han svek mig väldigt hårt på många olika sätt och gjorde en rad olika saker som jag har jättesvårt för att förlåta.

Er du lykkelig? Du er et forbilde for meg og mange andre! Datteren din er nydelig, og sønnen din blir sikkert like nydelig!:)
Btw du er også utrolig vakker:)

Tack så jättemycket! Jag är lycklig, ja. Saker blir aldrig som jag förväntat mig och jag kan känna mig otroligt trasig ibland... men jag lyckas ta mig upp. Man kan inte vara olycklig allt för länge om man lever med min dotter.

Fotar du fortfarande? Vad jobbar du med normalt och är det något du vill fortsätta med?

Inte lika mycket som förut, tyvärr.
Jag är anställd hos Tornado AB, på en McDonalds restaurang med lite speciella uppgifter. Det är inget jag vill fortsätta med. Jag fick en massa bra erfarenheter från mina år där men det räcker, nu vill jag utvecklas vidare. Eller ja, inte nu... men efter mammaledigheten förstås.

Hur gammal var du när du flyttade hemifrån, och hur gammal var Emilia då?

Jag var 17 och Emilia 2.

Är pappan angagerad i graviditeten och är villig att ställa upp som pappa ?

Ja då, det är han verkligen.

Vad tycker dina föräldrar om att du är gravid ?

Dom verkar tycka att det är kul. Båda är väldigt insatta. Min farsa har bestämt namn (ett jag inte gillar, men han står fast vid att ungen ska heta det hemma hos honom, hehe) och min mamma grät ett par skvättar vid ultraljudet.

hur känns det att vara gravid samtidigt som bästa vännen?

Hm, vi ses faktiskt inte så himla ofta. Vi har sagt sedan tidiga år att vi ska vara mammalediga tillsammans och få barn samtidigt. Vi kanske ses mer och får en bättre kontakt när våra graviditeter från hell är över och pojkarna är födda.

 Hej denize, först vill jag bara säga tack för din underbara blogg! Har förljt dig sen du var med på tv :) Som en trogen stalker vill jag gärna veta lite saker.
1. kan du berätta kortfattad varför den nya pappan inte är med i bilden längre?

Kolla svar längre upp

2. hur förlorade du dina gravidkilon och vad vägde du innan du blev gravid nu igen?

Jag gick ned allt och mer utan att röra på arslet. Jag rasade i vikt första månaden tack vare amning sedan hade jag faktiskt problem med att gå UPP i vikt. Och jag vägde runt 55 kg innan den här graviditeten och var helt nöjd med vikten då.

3. Tror du att du kommer älska din sov lika mycket som emilia som har varit ditt allt de senaste åren?

Emilia kommer alltid vara speciell, hon är min förstfödde, hon är min hjälte och jag underdriver inte när jag säger att hon räddade mitt liv. Jag kan tänka ibland "hur fan ska jag kunna älska någon lika mycket" men jag älskar redan min son och toklängtar efter honom. Allt kommer bli jättebra, barnen kommer få så mycket kärlek som möjligt.


4. när känner du dig sexig?

Hehe öh. Jag ser inte på mig själv som sexig om jag ska vara helt ärlig. Den här frågan var nog svårast av alla jag fick. Men om jag ska svara något så tycker jag om känslan precis efter att man har styrketränat, musklerna är spända och kroppen känns perfekt. Jag kan inte påstå att jag tänker "fan vad jag är sexig nu" men då känns det i alla fall bra, duger det? För vem uppskattar inte ett sexpack liksom? Hmm..

Är det inte svårt att träffa någon med barn? Jag tänkte du måste ju sakna W jätte mycket nu och Emilia med?
Tack för en bra blogg

Från att prata om vad man tycker är sexigt till detta...

Jo. Jag trodde aldrig att det skulle bli så komplicerat. Jag tog in W och brydde mig om henne oerhört mycket, så det är klart att det känns förjävligt att inte träffa henne som vanligt. Emilia tycker också att det är väldigt jobbigt. Hon och W lekte och umgicks hur bra som helst, man kunde stå och smygtitta på dom när dom lekte, hur mysiga som helst. Det är tråkigt att barn ska behöva hamna emellan och drabbas pga föräldrarnas beslut. Jag tittar ofta på filmklipp och bilder från när dom lekte och gjorde olika saker... för dom om några var lyckliga ihop.

Kommer du någonsin accetera Wilma och Andreas i din familj?

Det gjorde jag från dag ett. Som sagt, tråkigt att det blev såhär. Man förlorade mycket mer än bara en pojkvän.

Vill du flytta tillbaka till USA i framtiden?

Vill? Ja. Kan? Nja. Men jag tänker inte sitta fast här, om jag så ska pendla mellan utlandet och Sverige så får det bli så. En lösning finns alltid...

Sen:
Hur är det att bo i Nynäshamn? Är det lugnt och tryggt för barn att växa upp där? Vilka områden är "bäst" att välja?

Har själv planer på att flytta dit ut med min sjuåring och tvååring + sambon då.

Om något ställe är bra för barn så är det Nynäshamn. Det är jättelugnt och tryggt här. Jag kan inte alla områden så himla bra, men jag skulle i alla fall inte välja Norra delen, därför bor vi där vi bor!


Vad vill du utbilda dig till?

Jag vill läsa bildjournalistik. Nordens fotoskola, ja tack!

Visst heter emilia sara i mellannamn pga släkt? Vad är släktnamnet till sonen då? :)

Ja precis. Släktnamnet till pojke är Mikael. Min son ska dock heta Sebastian istället efter min storebror.

Hur reagerade dina föräldrar på att du är gravid igen? Var graviditeten planerad, olycka eller skyddade ni inte er?

Min mammas första reaktion var "Oh shit..." men sedan började hon mest skratta och prata som vanligt. Det är väl en skillnad mellan att berätta om graviditet när man är 14 och 20. Nu har jag fast inkomst, stabil bostad och allt som krävs... även det var väl bland det första dom sa. Att det inte är hela världen. Det dröjde inte länge innan dom var insatta och började prata namn.

Hm, one beautiful disaster! =)

finaste bloggen och världens sötaste emilia :)
kommer du förlåta andreas om han vill komma tillbaka till dig?

Tack! Det dröjde inte länge innan han ångrade sig så "om" han vill komma tillbaka är det inte längre snack om. Nu får vi se om jag KAN förlåta honom helt enkelt. Vilken relation funkar utan tillit? Jag har svårt att förstå hur jag ska lära mig att lita på honom igen, men vi får väl se med tiden.

Varför är du världens bästa och finaste mamma? Hur orkar du? :D

Varför inte, liksom? =)

Jag läste om ditt liv innan du skrev på blogg.se och jag måste bara berömma dig för din styrka. Jag vet inte om du vill hålla sånt här privat men folk måste ju för fan få veta vilken grym och tapper tjej du är.
Efter några helvetes tonår med b la misshandel och våldtäkt till en chockerande graviditet och sen att gå igenom psykisk misshandel från pappan till dottern, bli lämnad, träffa fel människor, studera, jobba och göra allt på egen hand. Sen träffar du någon som verkar bra och så händer det som inte får hända.
Hur har du styrkan inom dig att fortsätta, det är min fråga.
Du är en förebild för mig och säkert många andra.

Hålla privat? Nja. Jag skyltar inte om min bakgrund på bloggen, men allt kommer komma fram i min bok. Först och främst, tack så jättemycket för dina varma ord.
Hur jag finner styrkan att fortsätta? Jadu, jag har väl inget val egentligen? Jag undrar ibland "varför jag?" och hur man kan utsättas för så mycket problem men allt har gjort mig till den jag är idag, det har lärt mig att kämpa på ett sätt jag aldrig hade förstått annars. Sedan har jag som sagt min dotter att tacka, hon hjälper mig på många sätt hon inte ens förstår nu.

1. Vad är det du jobbat med nu under graviditeten?

Svar finns.

2. Vad säger dina föräldrar om det som hänt mellan dig och pappan till din blivande son?

Dom har varit tillsammans sedan dom var 13 och 14 år, dom tror på trohet och är självklart väldigt besvikna på honom.

3. Har du delad vårdnad med Emilias pappa?

Nej

4. Kan du tänka dig ha det med pojkens pappa också?

Lite tidigt att tänka på det, vi får se hur allt blir =)

5. Vet Emilia om sitt påbrå från pappas sida?

Jag försöker som sagt förklara, även fast det inte riktigt går in.

6. Vilket stjärntecken är du?

Kräfta!

7. Hur står du politiskt?

Det är för mig min ensak. Jag håller det hemligt.

8. Hur går det med fotografandet?

Jag har inte riktigt tid med det när jag i vanliga fall jobbar och nu är jag ju sjukskriven.

9. Motionerar du något?

Just nu får jag bara göra det när jag är på sjukgymnastik 2 ggr i veckan med tanke på alla graviditetskomplikationer. Men annars gör jag det.

Umgås du mkt med vänner åså?=)

Så ofta jag kan!

kommer din son ha ditt efternamn?

Absolut!

En underbar blogg och väldigt intressant att läsa. Jag följer den varje dag och undrar nu över några saker:
Blev du misshandlad och våldtagen som ung som jag läser i tidigare inlägg? =(

Ja.


vad gjorde andreas mot dig?

Svar finns längre upp!

hur kommer de sig att du bodde i usa förut?

För att det är världens bästa land? Nej, men jag är uppväxt lite överallt med tanke på pappas jobb, flyttade hit när jag var 13-14 år gammal.

Varför flyttade du från stockholm till nynäshamn?

För att min faster bor här, hon äger en stor villa och hade rum över till mig och Emilia. Det var våran nödlösning när vi inte hade något fast boende. Sedan trivdes Emilia så himla bra, började på dagis här och sedan fick vi en perfekt lägenhet.


varför bodde du med din faster förut?

Som sagt, det var våran nödlösning. Hon var snäll nog att hjälpa.

Ska du vaccinera dig och emilia mot svininfluensan ?

Jag tycker att det är så himla svårt. Först var jag bombsäker på att jag skulle. Nu är det så himla mycket fram och tillbaka om vad som är bäst. Och när någon läkare inte kan säga rakt ut att det är för det bästa så tvekar jag. Nu har det kommit in en anmälan som gjorde att jag nästan bestämt mig för att INTE vaccinera oss. Jag tror inte att jag kommer ändra mig efter det.

Even when your hope is gone, move along.

Morgonen har bestått av att fixa lite med min bloggdesign, jag är inte riktigt färdig eller nöjd... så lite förändringar kommer dyka upp titt som tätt nu. 

Det har varit full rulle hela morgonen med, moffa och Emilia har spelat instrument på högsta nivå och sjungit Abba låtar b la, antagligen tack vare Emilia.  Min dotter är bra på mycket, men att söka till Idol lär hon inte göra (i alla fall inte just nu)... och min far är inte mycket bättre.  Min mamma var tvungen att gå och stänga dörren till Emilias rum där ljudet skapades, hehe.
Nu har dom däremot lugnat sig och snart skall mommo och moffa åka hemåt.

Min kusin kommer strax och plockar upp mig och Emilia, vi skall ut på en liten roadtrip för att köpa lillebrors vagn. 

Idag är det ju fredag den 13:e, eftersom jag har rätt mycket otur i vanliga fall borde detta vara min turdag?
Vi får väl se....

Panik! Jag har blivit erbjuden att köpa vagnen (se nedanstående) för ett ruskigt bra pris.  Samtidigt är jag bara i v. 20 och en vagn är det sista jag borde prioritera nu.  Det är snart jul osv, vagn skall köpas efter det.  MEN den är så unik och priset är så jäkla bra.  What to do, what to do? I sådanafall är det snabbaffär som gäller och vagnen måste hämtas och köpas denna veckan.  Gah!

Idag är Emilia hemma från dagis och myser med oss.  Modern min skall åka hem idag och pappa ska komma och hämta henne, klart att Emilia vill träffa sin moffa en stund.
Jag hade sammandragningar från hell till och från hela natten så jag sov inte så bra, därför orkade jag inte gå upp med henne till dagis på morgonen så det fick bli såhär. 

Nu känns det bättre i magen i alla fall och lillebror kickar för fullt.
Emilia har bett om amerikanska pannkakor nu på morgonen så jag skall väl diska undan efter gårkvällens tacomiddag och fixa pancakes så hon blir nöjd.

Don't try to bribe me, I can't be bought...
This is on you, it's your own damn fault.
You threw it all away,
So deal with your own made pain.
This wasn't my choice, you did this on your own....
Your actions left me here alone.
And that you actually think money will fix this....
Seriously? it just makes me sick!

God förmiddag, nu är jag inne på dag två.  Tur att tiden går framåt!
Idag tänkte jag åka in mot stora staden för att ordna med ett par ärenden, Emilia skall ändå hem till en polare.  Jag har sjukt ont i kroppen men någon timme skall jag orka. 

Om exakt en vecka blir det rutinultraljud.  Jag har längtat i två månader så nu börjar det kännas nära! Jag hade räknat med att ta med Emilia så hon också får se men nu har jag fått höra att man inte får ta med syskon med tanke på risk för att få dåliga nyheter och nu även svininfluesan.  Det kan jag förstå men jag blev lite besviken.  Jag förklarade för Emilia och sa att jag skulle filma och ta med mig bilder i alla fall, det godkände hon. 

Nu skall flodhästen ääääta! Have a good one.

Dag ett av min sjukskrivning idag.  Det fick bli att ha tvättstugan och fixa lite sammandragningar och ännu mer ryggvärk... men men, rena kläder behövdes, nu är det skönt att det är gjort.
Mer än så har jag inte fått gjort.  Jag har pratat lite med försäkringskassan, dom är lika roliga som alltid.  Jag pluggar nämligen upp gymnasiebetyg på distans men får inte fortsätta med tanke på sjukskrivningen. 
Men men, det går att ordna efteråt.  Kan nog vara bra att ta det helt lugnt nu ändå... även fast det inte är superkrävande att plugga hemifrån.  Oh well, FK och deras regler.  Bara att lyda!

Nu tänkte jag bege mig ut i stormen och hämta hem min femåring som numera beter sig som en tonåring.  I morse smällde hon i dörrar för att hon var så förbannad på mig och annars får man ibland höra att man är SÅÅÅ pinsam med en drama-suck efteråt! Haha, underbara tider.  Fem blev femton, hallelujah.
Jag kan inte heller låta bli att skratta åt henne när hon suckar åt mig, himlar med ögonen, smäller i dörrar eller liknande.  Jag vet inte varför, skrattet kommer bara, hon beter sig verkligen som jag gjorde när jag var tretton år, bodde hemma och tyckte att mamma var tjatigast och jobbigast i världen.
Tur nog får hon ångest direkt efteråt och ber om ursäkt... hon vet ju var gränsen går, även fast jag står och asgarvar.  Bra förebild, yup!