Såhär ser det ut när Elian försvinner i sin egen värld, i sin lilla bubbla.  Han kan sitta länge, länge och pilla bland stenar, grus och gräs.  Mycket roligt tydligen...

Ungefär såhär mycket har vi njutit idag...

Solen skiner, vi har haft fantastiskt väder och det skall bara bli varmare för varje dag som går den här veckan.  Tänk vad man blir lycklig enda in i själen när våren visar sig.
Jag passade på att sitta i solen på terassen tidigare medan Emilia var i plugget och Elian sov.  Jag bara satt där och stirrade ut över stan och medelhavet.  Min utsikt är underbar och jag ser fram emot att kunna spendera mer tid där ute på terassen.  Det har ju varit alldeles för kallt för det tidigare... men som sagt, våren är ju på g nu.

Efter skolan slösade vi inte på några soltimmar heller.  Vi hängde i parken en stund där Emilia träffade klasskompisar och Elian hittade en jämngammal polare som han sprang runt med en stund innan han satte sig i sin egen värld (som vanligt) under ett träd och pillade bland stenar och grus.  Mr Normal.

Så fort kameran åker fram så bjuder Emilia på sitt trevliga fake-smile.  Och Elian ser lika fundersam ut som alltid.

Godmorgon!

Nu är Emilias lilla "lov" över, vardagsrutiner är tillbaka och hon sitter återigen vid skolbänken.  Det känns nog både bra och skönt att få slippa mig och lillebrorsan lite.  Vi har haft en hel del konflikter på senaste tiden, men det beror antagligen på att hon behöver skolan om dagarna och har varit hemma så länge.

Men men, nu är vi i alla fall tillbaka till det gamla vanliga.
Elian sitter för tillfället och kollar barntv och härmar alla djurens ljud på tv, själv häller jag i mig kaffe och äter min goda frulle.  Frukost är viktigt, men jag kan bara äta det 1-2 timmar efter att jag har gått upp.  Så att käka frukost när jag jobbade var omöjligt.  Det enda som går ned sådär tidigt är kaffe.

Ha en fin dag.

Vi hade en liten play date i ett par timmar idag igen så barnen har fått leka och springa enda tills lillebror däckade precis som igår.

Elian blev lite mobbad idag.  Det var en liten flicka, ca 4-5 år, som följde efter honom, puttade bort honom, tog alla grejer som han var på väg mot osv.  Det är lite svårt att säga åt ett barn som pratar ett annat språk (jag tycker inte om att säga åt andras barn överhuvudtaget), men som tur var så hade jag ju en vän med mig som kunde hjälpa med att snacka lite spanska med henne.  Om någon förälder dök upp och undrade vad problemet var? Nope.  Om ungen lyssnade? Nope.
Hon fortsatte att skälla på barnen som lekte i parken och vara elak mot Elian.
Som tur var så är Elian så liten så han inte förstod ett smack.  Han undrade mest vad hon var för lustig typ som förföljde honom, haha.  Men att putta och slå mindre barn är ju inte ok ändå.

Hur som helst, Emilia var och lekte med sin kompis hela dagen... man hörde bara fnitter, skratt och lekröster då och då.  Även Elian lekte på bra, trots hans evil stalker.
Det är kul att se hur han utvecklas så fort.  För bara några veckor sedan så ville han mest stå och kramas bredvid mig utomhus, annars skulle jag vara precis bakom eller bredvid honom.
Nu springer han iväg i sin egna lilla värld, tills han kommer på sig själv och vänder tillbaka.  Han vågar ju inte springa HUR långt som helst ifrån mig.  Vilket bara är skönt!
När han skall upp på klätterställningarna så ber han dock fortfarande om sällskap.  Han är ju feg och försiktig av sig.  Även det är skönt!

Hur gör ni om ni stöter på 'elaka' barn i parken? Är det ok att säga åt någon annans barn?
Jag vet flera som blir skogstokiga om någon säger åt deras barn, så det är nog lite olika åsikter om det.
Om Emilia eller Elian hade slagit eller varit dum mot en unge i parken och jag mot all förmodan inte såg det så hade jag tyckt att det var helt ok om någon annan morsa sa ifrån.  Det behövs ju?
Jag har i alla fall jättesvårt för att hålla käften om något annat barn slåss eller beter sig elakt.  Men vid tidigare tillfällen så har alltid mamman/pappan sett vad som hänt och kunnat komma emellan.

Ett par bilder på storasystern och den lilla lillebroren med den roliga frisyren.  Innan han klippte sig alltså.

Vi var tvungna att stanna upp och ta en extra titt på den här växten innan vi fortsatte våran promenad igår.  På avstånd såg den minst sagt märklig ut, hehe.

Idag har barnen aktiverats ordentligt.  Vi började med att bli bjudna på lunch, sedan satte vi oss i bilen och åkte mot en saltsjö.  Barnen har fått springa, cykla och leka massor.
Elian var så slut framåt eftermiddagen och orkade inte ens stå på benen så det fick bli att bära (vagnen lämnades hemma).  Sedan däckade han utan ett ljud så fort vi kom hem vid 16.45.  Trött grabb!

Här kommer ett ordentligt bildregn:

Jag känner mig pigg och utvilad för första gången på ett tag.  Både jag och Elian sov riktigt bra i natt, han vaknade bara en gång tidigt i morse för välling, annars har han sovit som en stock.  Likaså jag.
Så. Himla. Skönt.

Idag är Emilia som sagt ledig så vi tänkte snart bege oss ut på äventyr med vänner.  Hon har längtat efter att umgås med andra barn under sjukdomsveckan så hon är lyckligare än någonsin.

Ha en fin dag!

Tidigare ikväll när middagen var slut och kvällsrutinerna närmade sig så stod Emilia och packade i ordning sin skolväska och sorterade bland pennor och läxböcker när det plingade till i telefonen.
Med världens timing så fick jag ett sms om att ungarna är lediga från skolan i några dagar.  Tur att min fina vän berättade det, annars hade vi ju gått upp tidigt för att möta en tom skola.
Jag hade verkligen ingen aning om att det var något slags lov, för det är inga röda dagar enligt kalendern i alla fall.  Lite typiskt att det blir så just efter att Emilia har varit hemma sjuk i en vecka.  Både hon och jag hade längtat efter att skicka tillbaka henne, men nu blev det andra planer.

Hur som helst, Emilia (och jag) klagar inte på att få några extra sovmorgnar!
Nu sover huliganerna och jag skall andas av lite egentid innan jag tar mitt solbrända ansikte och nattar mig själv också.  Ha en fortsatt fin kväll!

Jag var bara tvungen.
Det här är varför jag ALDRIG nöjer mig med att ta en bild.  Jag har tar alltid minst 5 "likadana" bilder, just för att undvika ögon som stängs och knasiga miner.  Ibland är det charmigt... men ibland... ja... haha!

Igår hade jag vårkänslor, men idag dök sommarkänslorna upp istället.  Det var utan tvekan bikini-väder i den stekheta solen.  En massa människor badade, låg verkligen i och simmade runt.  Riktigt så galen var jag inte, men jag satt och svettades i alla fall och barnen doppade fötterna.

Att man sedan kom hem och kände sig sådär lagom trött efter att ha varit i solen OCH kände sig lite solbränd i ansiktet gjorde dagen ännu mer somrig.

God morgon Söndag! Lägenheten är fortfarande varm och behaglig, barnen sitter för tillfället och leker med lera, solen skiner där ute och nu sitter jag och funderar på om vi kanske skall ta några timmar på stranden senare när solen värmer som mest.  Det kan bli riktigt varmt och skönt.

Ha en fin dag!

Två timmars sömn och en lördagsgodisbit senare... vem blir inte glad av det?

Japp, jag är en sådan där hemsk morsa som bjuder min (soon-to-be) 2-åring på en godisbit eller två då och då.  Det har liksom inte gått att undvika med en storasyrra som får lördagsgodis.  Till en början gick det bra med annat, men nu skall han ha det hon får.  Om det inte var för det så hade jag gärna väntat med att introducera sådant.  Det är ju onödigt helt enkelt.
Får era små äta socker?

I veckan när hyran skulle betalas så pratades det lite om hur kallt det är i lägenheten.  Jag förklarade att elementen som jag hade fått inte riktigt funkade och att jag ofta går runt i både tjocktröja och fleecejacka, att vi har levt i 12-15 grader inomhus, att barnen har varit sjuka och yada yada.
Dagen efter ringde hon och berättade att hon ville fixa värme.  Redan i morse kom det några gubbar och installerade ett riktigt AC-system i lägenheten så man kan få värme/kyla i alla rum.  Snällt? Ja.  Skönt? Ja.

Det var i alla fall fullt ös här inne med grejer överallt så det var lika bra att ta med sig ungarna och gå ut.  Vi började med frisören, sedan lekte barnen i x antal lekparker och sedan avslutade vi med strandpromenaden där vi lunchade i solen och tog en lång promenad hem.

Nu sover Elian fortfarande, Emilia pysslar och jag sitter här och njuter av att vi har 21 grader här inne!

Idag fick Elian äntligen klippa av sig sin ojämna hockeyfrilla.  Det var verkligen på tiden! Han var hur duktig som helst där han satt still, tittade upp, ned eller åt sidan beroende på vad frisören bad om. 
Efteråt ville han dock dra på sig kepsen fort som attan och vägrade låta mig fotografera. 
Väl hemma så skulle jag vara snabb med att knäppa några bilder, men det gick ju asbra... se själva.  Haha, han var jättetrött så han ville hellre gå och lägga sig än att titta in i kameran.

Själva frisyren är väl inte ojämn.  Tjejen som klippte honom verkade lite nervös och darrig, vilket är fullt förståeligt.  Jag skulle inte vilja klippa en sådan där liten unge som kan hoppa till när som helst.  Men håret är bra mycket snyggare nu än innan, så jag är nöjd.

"Oj, hur ska vi kunna äta upp dom jordgubbarna!? Eller ja, du älskar ju jordgubbar så det blir nog inte så svårt."
-Emilia

Nu har mini huliganen somnat och snarkar så sött.  Skönt med lite tid för sig själv efter x antal kaotiska dygn.  Jag skall nog passa på att äta något onyttigt och titta på Jane by Design.  Någon ny halvtöntig (jättetöntig egentligen...) serie som jag har börjat följa.

Idag passade jag på att gå till fredagsmarknaden för att handla lite.  På listan stod bland annat en ny fleecetröja att värma sig i här i vårat kylskåp till lägenhet.  Jag lyckades hitta en i min storlek, för 1 Euro dessutom.  Inte illa.
Annars fick jag bara med mig ett kg jordgubbar och en grillad kyckling.
Jag hade egentligen tänkt att handla upp frukt och grönt ordentligt då det är så jäkla billigt, men det var alldeles för mycket folk... så det var omöjligt med vagnen.

Efter det gick jag förbi Skandinaviska affären och köpte Ballerinakakor som Emilia hade önskat och chips och dip.  Jag trodde aldrig att jag direkt skulle sakna svenska chips (jag har ju Lays salt & vinäger som är den absoluta favoriten här i spanska mataffärer), men det gör jag! Speciellt dippen.

Föreställ dig att du får ett riktigt bra erbjudande om att få göra det du verkligen brinner för. Det lovas guld och gröna skogar, en rad olika dörrar som skall öppnas, stora möjligheter och flera andra löften.
Du tar beslutet att gå med på erbjudandet, du behöver ju inte direkt fundera länge på saken.  Det finns någon där ute som tror på det du sysslar med, som vill stötta dig och hjälpa dig.  Du får verkligen känslan av att vara värdefull, hörd och respekterad.

Till en början är det spännande. Du är ivrig och förväntansfull över vad som kan hända under resans gång.
Men tiden går och du börjar känna att det bara var tomma löften.  Du börjar snarare inse att du har blivit totalt lurad och utnyttjad. 
Du kämpar, sliter och ger och ger men du verkar aldrig få speciellt mycket tillbaka.  Dom där dörrarna som skulle öppnas står fortfarande stängda och det där guldet ekar lika tomt som innan.

Du känner dig till slut riktigt uppgiven och besviken. MEN, jobbet är ändå något som betalar dina räkningar och kläder på kroppen.  Så, vad gör du? Man kan stanna kvar och trotsa magkänslan - just för att man faktiskt behöver sin inkomst.  Eller så kan man ta ett annat erbjudande som inte ger lika mycket i lön, men som kan få en att må bättre inombords?
Lyckan eller pengarna? Lycka hade jag givetvis sagt, men samtidigt måste man ju alltid vara realistisk.  Alla behöver pengar för att överleva.
Detta är bara en helt allmän fundering.  Vad hade du gjort?

Idag har Emilia haft tillräckligt med energi för att både göra sina läxor som hon har samlat på sig under tiden hon har varit sjuk OCH orkat leka skola.

Den här dockan med tillbehör stod högst upp på önskelisten och självklart kom tomten med den.  Om den är välanvänd? Nja, typ 2 gånger och sedan har den legat och samlat damm i garderoben.
Men nu passar det igen.  Hon gör läxor åt "eleven", rättar prov och yada yada.  Mycket roligt.  Sedan har dom dessutom matchande glajjor.

Idag fyller barnens morfader 45 år.  Dom ville skicka en hälsning här också!

Elian sov hela natten helt utan gnäll, han bjöd på en faaaantastisk sovmorgon och vaknade upp pigg och glad.  Han har liksom bara sprungit runt och skrattat och trallat, lekt med leksaker och varit så himla charmig.  Han har varit på så strålande humör så man hör lite hallelujah-musik efter honom var han än går.  Rosa freakin' fluff!

HA! I wish.... Jag saknar MIN son.


Ingen feber, snoret börjar lätta, han hostade inte alls lika mycket i natt.  Fan, jag hoppades på att få träffa min glader idag igen.  Men vi verkar inte riiiiktigt vara där än.  Snart, snart, snart....

Fiskgratäng gjord på någon okänd fisk, räkor, dill, vitt vin och egen fond gjord på bland annat räkskal och rom.

Jag har inte hittat färsk dill här än så det fick bli torkad från Skandinaviska mataffären och så fick jag dekorera med någon annan ört.

Gott var det!